Issuu on Google+

Livsviktigt stockholms sjukhems tidning om vård, omsorg och forskning

|

nummer 1 2011

Läs vår ny tidnin a g

På väg tillbaka Så fungerar vårdkedjan efter stroke

SID 8

3 frågoR Radiumhemmets chef om ASIH

SID 3

medarbetare Meningsfull vardag för vårdboende

SID 7

krönika Barbro Westerholm: Så vågar vi bli gamla

SID 8

1


Vad är viktigt i livet? Välkommen till vår nya tidning Livs­ viktigt. För oss är kunskap livsviktigt. God vård och omsorg bygger på kun­ skap. Faktisk kunskap tack vare välut­ bildade och engagerade medarbetare. Kunskap om kvalitet, patientsäkerhet och vårdbehov. Men framför allt handlar god vård om kunskapen att möta människor på deras egna villkor. Stockholms Sjukhem har i dag många olika verksamheter. Vi har husläkarmot­ tagning, neurologisk och kirurgisk reha­ bilitering, träningscenter för rörelsehind­ rade, äldreomsorg, avancerad sjukvård i hemmet (ASIH), specialiserad palliativ vård samt geriatrisk vård i Bromma.

ledare

Ingermar Lindewall

Gemensamt för alla verksamheter är ambitionen att ge människor möjlighet att leva ett så bra liv som möjligt. Varje dag möter vi människor som befinner sig i ett nytt läge i livet. Vi möter människor som lever nära döden, men också dem som befinner sig på väg tillbaka till livet efter en stroke och de som ska hitta ett nytt sätt att ta tillvara dagen på ålderns höst. Alla möten lär oss något om vad som är viktigt i livet. Och vad som är mindre viktigt. I första numret av Livsviktigt kan du läsa om strokevård i Bromma, vårt nya vårdoch omsorgsboende, att forska för livet, att skapa en meningsfull vardag – och om livsviktigt enligt Barbro Westerholm. elisabet wennlund sjukhusdirektör

Adress Box 12230, 102 26 Stockholm Telefon 08 - 617 12 00 E-post info@stockholmssjukhem.se Webbplats www.stockholmsjukhem.se Ansvarig utgivare Elisabet Wennlund Redaktion, Stockholms Sjukhem Marianne Spiik, Malou Hedebro Produktion Kung & Partners Omslagsfoto Håkan Lindgren Tryck Trydells Tryckeri ISSN 2000-9119

2 nummer 1 2011 livsviktigt

Vy från Drottningholmsvägen.

Storsatsning på nytt vårdboende igång 100 nya lägenheter ska stå klara 2013 Mer som hemma. Ljust och luftigt, med färgglädje och grönska. Så ska Stockholms Sjukhems nya vård- och omsorgsboende bli. Arbetet med Stockholms Sjukhems nya vård- och omsorgsboende på Kungsholmen är i gång. I hörnet av Drottning­ holmsvägen och Mariebergsgatan skapas plats för den nya byggnaden. Behovet av modernare, hemlika bostäder för äldre och yngre med demenssjukdomar ledde fram till idén om att ta ett helhetsgrepp om lokalfrågan. En byggnad har rivits, dock inte det gamla huset från 1890-talet. – Det nya huset får en mycket större volym än det gamla, berättar Torbjörn Höeg, som är uppdragsansvarig på arkitektkontoret Tengbom. En genomgående ambition vid ut­form­ ningen har varit att behålla så mycket som möjligt av sjukhemmets park. – Den är en stor tillgång och har fått styra placeringen av huset utmed kanten på tomten, säger Torbjörn Höeg. Grönska ska finnas överallt i huset, med inslag som en vinterträdgård,

specialbyggda blomsterbord och en ny trädgårdsterrass mellan husen. Terrassen döljer en ny inbyggd lastgård för transporter av tvätt, mat med mera. Det gamla och nya huset kopplas också ihop genom en särskild länkbyggnad. – I den blir det en ny stor aula och mötesrum. Länkbyggnaden ansluter till huvudentrén, som ska byggas om, berättar Torbjörn Höeg. Öppna spisar, spa och en fasad i varma rödorangea färger ska bidra till trivseln i det moderna och hemlika vård- och omsorgsboendet. Stadsbilden förändras också genom nybygget. – Det knyter an till de övriga förändringar som nu genomförs på västra Kungsholmen. I bottenplanet mot gatan skapas uthyrbara ytor för butiker och annat, som på en vanlig innerstadsgata. Den nya byggnaden kommer att omfatta 100 lägenheter, varav nio för yngre med demenssjukdom. Till årsskiftet 2012/2013 ska det stå klart. TEXT anneli kamlin illustration tengbom


Staffan Lundström, forskare inom palliativ medicin

Vill sprida kunskap om smärtlindring Patienter ska inte behöva plågas av smärta i livet slutskede. Adekvat smärtlindring står därför i fokus för den forskning som bedrivs inom palliativ medicin på Stockholms Sjukhem. – Det finns ett stort behov av forskning inom palliativ medicin. Vi behöver veta mer om vad som händer med människor i livets slutskede för att hela tiden öka våra möjligheter att utifrån patientens och närståendes behov förebygga och lindra lidande, säger Staffan Lundström, överläkare och forskare inom palliativ medicin på Stockholms Sjukhem. – Det är viktigt att alla patienter blir mötta i sina specifika behov. Staffan Lundström är onkolog, det vill säga cancerläkare, och specialiserad just på smärta, framför allt hos cancerpatienter. – För oss på Stockholms Sjukhem är det centralt att alla patienter ska få adekvat smärtlindring. Vi tillämpar förstås det kunnande vi har kring detta i vår egen verksamhet, men är också delaktiga i att sprida kunskaperna till kollegor på andra håll inom vården. Staffan Lundström medverkar just nu

i ett projekt för mentorbaserat lärande avseende sådan kunskapsspridning. – Över huvud taget arbetar jag mycket med undervisning, både internt och externt. Vi samarbetar bland annat med Karolinska Institutet. Ett annat aktuellt forskningsprojekt innebär ett europeiskt samarbete. – Vi kartlägger smärtan hos 2 300 patienter i elva länder. I mitt delprojekt är det specifikt njurfunktionen som står i centrum, berättar Staffan Lundström. – En annan fråga vi arbetar med är om metadon kan användas i större utsträckning för smärtlindring, då i låg dos och i kombination med morfin. Han är också en av Stockholms Sjuk­ hems representanter i arbetet med Svenska Palliativregistret. – Målet med detta är att höja kvaliteten på den palliativa vården. I registret förs uppgifter in efter dödsfallet för alla patienter. Sjuksköterskor registrerar hur den sista veckan var för patienten, vilken medicinering som gavs etcetera. Det ger värdefulla insikter för framtiden. TEXT anneli kamlin foto malou hedebro

3

snabba frågor

roger henriksson verksamhetschef, radiumhemmet Hur samspelar sjukhusvård med den avancerade sjukvården i hemmet (ASIH), som Stockholms Sjukhem erbjuder? – Vi har ett dagligt samarbete kring cancerpatienter i hemsjukvården när det gäller konkreta frågor om behandlingar och biverkningar, men vi samverkar också kring vårdprogram och gemen­ samma utbildningar. Vad krävs för att samarbetet ska bli bra för patienten? – Ett ömsesidigt ansvar för patienten förutsätter att vi är lättillgängliga för var­ andra och tydliga i vår kommunikation. Hur ser du på ASIH:s roll i framtidens cancervård? – ASIH kommer att vara av mycket stor betydelse. Det finns utvecklingsmöj­ ligheter inom palliativ vård, till exempel när vi har avslutat en aktiv behandling för en cancerpatient. Hemsjukvården kan även utvecklas när det gäller rehabili­ tering och återhämtning efter tuffa be­ handlingar. Jag ser gärna att vi går vidare och utvecklar formerna för växelvård. – ASIH är mer än palliativ vård i livets slut. En växande grupp patienter be­höver ett multiprofessionellt omhän­ dertagande. Många lever länge med sin cancersjukdom, men behöver inte ligga inne på sjukhus. För dessa patienter är det palliativa synsättet – där man ser till hela människan – mycket betydelsefullt. TEXT marianne spiik foto umeå universitet

– Det är viktigt att alla patienter blir mötta i sina specifika behov, säger överläkare Staffan Lundström.

livsviktigt nummer 1 2011 3


TEXT tove gyllenstierna FOTO håkan lindgren

Steg för steg från stroken Vårdkedjan vid stroke omfattar flera viktiga steg. En kombination av snabbhet och uthållighet avgör framgången. På Brommageriatriken finns ett särskilt stroketeam där olika specialister samverkar. Förr var stroke en ödesdiger sjukdom. Om patienten överlevde väntade ofta totalförlamning. I dag är bilden en helt annan, även om stroke samtidigt är en av våra stora folksjukdomar. – Det är en trend i hela västvärlden. Det beror mest på att vi kommit så långt med förebyggande medicinering, till exempel mot högt blodtryck, förklarar Viveka Monti, överläkare på Brommageriatrikens strokeenhet, en verksamhet inom Stockholms Sjukhem. Men förutsättningen för att strokepatienterna ska kunna återkomma till en fungerande vardag är att de tas om hand på rätt sätt från första början, poängterar hon. – Viktigast är att patienten kommer in i tid. Dels för att propplösande akutmedicin måste sättas in inom 4,5 timmar, dels för att anfallet kan vara en så kallad TIA, som löser upp sig själv, men kan förebåda en ny allvarligare propp. – Därför vill jag verkligen uppmana alla, även de med diffusa symptom, att

besök

söka vård, säger Viveka Monti, som i många år arbetat med stroke inom akutsjukvården. Symptomen varierar, men till de vanligare hör svaghet eller känslobortfall i en arm eller i ett ben, sluddrigt tal eller Viveka Monti, överläkare på Brommasvårt att hitta ord, geriatriken. rubbat balanssinne eller hängande mungipa. – Det är också oerhört viktigt att patienten kommer till en strokeavdelning, där en multidisciplinär behandling sätts in direkt och fortsätter genom hela vårdkedjan. Brommageriatriken samarbetar med Capio S:t Görans Sjukhus och Karolinska Universitetssjukhuset. Behandling och rehabilitering pågår parallellt Fortsättning på sidan 6

fakta Brommageriatrikens vårdkedja vid stroke 1. Strokeavdelning på akutsjukhus (cirka fem dagar). 2. Rehabavdelning (en till två veckor). 3. Genomgång och rehabilitering av stroketeamet i hemmet. 4. Dagrehab på Brommageriatriken (cirka tre gånger i veckan i cirka ett halvår). 5. Möjlighet att få mer rehab vid behov.

4 nummer 1 2011 livsviktigt

Tre gånger i veckan tränar Åke Evert på Dagrehab i Bromma.


Får motivation och styrka hos Dagrehab Tre gånger i veckan tränar Åke Evert för att komma tillbaka efter sin stroke. För ett och ett halvt år sedan gick Åke Everts hustru bort efter en tids sjukdom. – Vi hade varit gifta i nästan 60 år, så det var mycket svårt. När min hustru var sjuk hade jag inte tid att ägna mig åt min egen hälsa, men jag äter medicin mot högt blodtryck sedan flera år. En kväll framför TV:n kände Åke Evert att hans ena arm hade domnat. Han tänkte inte mer på det, utan gick och la sig. Nästa morgon fanns domningen kvar. Då åkte han in till Capio S:t Görans Sjukhus, där man konstaterade att han haft en stroke. Han blev kvar en vecka. Nu är han hemma igen och äter starkare medicin. Men han är mycket trött, har lite svårt att röra vänster hand och balansen är dålig. Tre gånger i veckan åker han med färdtjänst till Dag­ rehab vid Brommageriatriken. – Jag tränar en och en halv timme. Jag går på rullband, står på balansplatta, tränar ben- och armstyrka. När jag kommit hem är jag helt slut resten av dagen. Men Åke Evert förstår att träningen kommer att göra honom starkare på sikt och att den behövs för att han ska kunna återhämta sig efter sin stroke. Han har alltid varit en fysiskt aktiv person. När han var ung spelade han fotboll och i nästan hela sitt liv har han åkt skidor. Åke Evert har två söner, tre barnbarn och två barnbarnsbarn. En av sönerna skottar och sandar gången utanför huset. Ändå var olyckan framme en morgon, när han skulle ut och hämta tidningen. Det var bara någon vecka efter stroken. – Jag föll och slog mig hårt på höger höft och axel. Det var otur. Längtan till våren är stark. – Jag vill känna frisk luft och alla dofter. Men framför allt vill jag börja köra bil igen. Den första maj kan jag äntligen åka och handla själv. Jag blev mycket ledsen när doktorn sa att jag inte fick köra bil på sex månader. Det värsta nu är att jag är så beroende av andra. Nu har han fått hemtjänst, annars skulle han inte klara sig. – Laga mat kan jag göra själv, men städa orkar jag inte. Besöken på rehab är välkomna avbrott i vardagen. Åke Evert är inte så intresserad av de möjligheter till sociala kontakter som besöken ger, men personalen är bra och tar väl hand om honom, tycker han. Framför allt är Åke Evert motiverad. Och han känner redan att styrkan håller på att komma tillbaka och att balansen blivit bättre.

livsviktigt nummer 1 2011 5


stöd för anhöriga till demenssjuka Demens kallas ibland de anhörigas sjukdom. Minnesmottagningen på Brommageriatriken har därför startat ett projekt med anhöriggrupper. Syftet med grupperna är att nå ut med information, stötta anhöriga och att de som deltar ska kunna utbyta erfarenheter med varandra. Projektet drivs i samarbete med stadsdelarna i västerort. cygate

Strokeprogrammet är individuellt. Här möts Viveka Monti och Åke Evert.

genom hela vårdkedjan. Ett stroketeam lägger upp en rehabplan tillsammans med patienten. I teamet ingår förutom läkare och sjuksköterska, undersköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, logoped och ibland även kurator och dietist. Patienterna ligger normalt på akut­ sjukhus i cirka fem dagar och får sedan remiss till fortsatt behandling på rehabavdelning 4. Här kan patienten fortsätta att behandlas för de medicinska åkommor som hänger ihop med stroke. Det kan vara lunginflammation, olika hjärtbesvär eller propp i benet. Efter en eller ett par veckor skrivs patienten ut. Stroketeamet kommer då hem till patienten. Finns något i hemmet som gör att patienten inte kan fungera i vardagen och som kan rättas till? Eller behöver patienten tränas för att klara detta? Dessutom läggs ett individuellt program upp på dagrehabavdelningen. Här erbjuds fysisk träning och hjälp att anpassa sig till funktionshinder som är svåra att göra något åt, till exempel försämrad syn och svårigheter med rumslig uppfattning. – Patienter som varit inskrivna hos oss har dessutom möjlighet att efter behandlingstidens slut komma tillbaka 6 nummer 1 2011 livsviktigt

fakta Stroke 85 procent av strokefallen får en propp någonstans i hjärnan. 15 procent får en hjärnblödning. De största riskfaktorerna är hög ålder, högt blodtryck och rökning. Andra riskfaktorer är diabetes, höga blod­ fetter och övervikt. Även unga kan drabbas av en stroke, men genomsnittsåldern för drabbade i Sverige är 73 år för män och 79 år för kvinnor. Stroke är den vanligaste orsaken till funktionsnedsättningar i vuxen ålder.

för ytterligare rehabilitering om det skulle behövas. Det är viktigt att anhöriga deltar på något sätt, påpekar Viveka Monti. – Stroke är en omvälvande sjukdom, också för anhöriga. Stroke kan medföra många osynliga handikapp, som kan vara svåra för om­ givningen att förstå. Hit hör mentala och kognitiva handikapp, som depression, hjärntrötthet och minnesstörning. – Sådant är vi i stroketeamet tränade i att upptäcka. Och därför behövs alla specialiteter, våra olika ”glasögon” som vi betraktar patienten med.

planering på distans stärker vårdkedjan Videokonferensteknik kan användas för att skapa bra vårdplanering på distans. Det visar ett utvecklingsprojekt på Brommageriatriken. Målet med projektet är att trygga och stärka vårdkedjan för patienten genom att fler verksamheter och yrkesgrupper samt närstående får möjlighet att delta i vårdplaneringen. Utvecklingsprojektet har nominerats till Dagens Medicins utmärkelse Guldskalpellen 2011.

Nationell konferens 2012 i stockholm Den andra nationella konferensen i palliativ vård, ”Palliativ vård för alla”, arrangeras den 13–14 mars 2012 i Stockholm. Arrangörer är Stockholms Sjukhem, Ersta Sköndal Högskola, Ersta diakoni samt Nationella Rådet för Palliativ Vård. Konferensen vänder sig till kliniskt verksamma inom sjukvård och äldreomsorg samt personer som arbetar med forskning, utbildning och utveckling inom palliativ vård. Läs mer på www.palliativ2012.se.


Kan konsten att se de boende Demenssjuka är individer med varierande behov. Det vet Christoffer Blom, undersköterska på Stockholms Sjukhem. – Alla har olika krav och önskemål angående sin vardag. Det är viktigt att förstå vem personen bakom sjukdomen är.

tockholms Sjukhem har två vård- och omsorgsboenden för demenssjuka. – Våra boende kan ha olika kognitiva problem, till exempel med minnet eller tolkningen av omvärlden. Därför måste vi hitta andra sätt att kommunicera och finna ömsesidig förståelse. En livsberättelse är viktig. Den skapar förståelse för vem personen bakom sjukdomen är. Då kan vi erbjuda välbefinnande genom till exempel rätt samtalsämnen, musik, mat och andra individuellt anpassade aktiviteter, säger Christoffer Blom. Engagemanget för människor har länge funnits hos honom. Han har alltid tyckt om att umgås med äldre

– Man måste hela tiden vara beredd på att det uppstår oväntade situationer och vara anpassningsbar och uppfinningsrik.

medarbetare christoffer BLOM Jobb: Undersköterska vid ett av Stockholms Sjukhems demensboenden. Född: I Öregrund vid uppländska kusten Ålder: 27 år Familj: Sambo. Fritid: Umgås med släkt och vänner.

och började arbeta på ett äldreboende under gymnasietiden. Efter flytten till Stockholm fick han ett vikariat på Stockholms Sjukhem, blev senare fast anställd och fick möjlighet att vidareutbilda sig till undersköterska parallellt med arbetet. – Med teoretiska kunskaper får man en helhetssyn och bredare kunskaper. Och det är bra att få bekräftelse på att det man gör är rätt. Inom demensvård­ en handlar mycket om bemötande, att läsa av och se personen man möter och uppträda därefter. Flexibilitet är viktigt.

På Stockholms Sjukhem får de boende så långt möjligt själva bestämma hur de vill ha sin vardag. Var och en har en kontaktperson. Christoffer Blom är kontaktperson till två personer. – Jag upprättar en genomförandeplan tillsammans med den boende, i den mån han eller hon kan delta, och en anhörig. Här anger vi bland annat vilka aktiviteter den boende vill ägna sig åt, hur den personliga hygienen och kläderna ska skötas och hur måltids­ situationen ska vara. Varje kontaktperson ansvarar för att genomförandeplanen är uppdaterad, så att all personal kan gå in och se hur en boende ska tas om hand. – Är de vana att duscha dagligen, lukta gott, vara välrakade och bära slips ska de få det. Vill de ha ett glas vin till maten ordnar vi det. TEXT tove gyllenstierna foto malou hedebro

Demensvård handlar mycket om att läsa av och se personen man möter. – Är de boende vana att duscha dagligen och lukta gott ska de få det, säger Christoffer Blom, under­ sköterska på vård- och omsorgsboendet.

livsviktigt nummer 1 2011 7


Avsändare Stockholms Sjukhem Box 12230 102 26 Stockholm

malou hedebro

Livsviktigt på äldre dar När jag kom till Sveriges Pensionärskrönika förbund (SPF) som förbundsordförande slogs jag av hur ofta jag fick frågan ”Vågar jag bli gammal”. Frågan är skrämmande. Det är ju förfärligt om man ska vara rädd för den sista tredjedelen av sitt vuxna liv. Vad låg då bakom frågan? Jo, rädslan för att som äldre inte ses som en individ, en resurs i samhället med integritet och värdighet, att inte själv få välja hur man vill leva livet och att inte få den vård och omsorg man behöver.

Människans bästa vän På Stockholms Sjukhems Rehabcentrum kan patienter träna tillsammans med en rehabhund. Hunden används som komplement till vanlig träning för att öka motivation, välbefinnande och hälsa hos patienter som behöver hjälp att komma igång efter en sjukdom eller skada. Forskning visar att kontakter med djur inom vård och omsorg har positiva effekter, bland annat sänkt blodtryck.

nöjda patienter hos husläkarna Husläkarmottagningen på Stockholms Sjukhem har nöjda patienter. Det visar resultatet av en nationell pa­ tientenkät som genomfördes under hösten bland 100 000 personer i hela landet. När webbplatsen www.omvard.se jämför resultat och listar alla mottagningar i Stockholm får Husläkarmottagningen bäst betyg på Kungsholmen. Den rankas som nummer elva av 199 mottagningar i länet.

Godare med kravmärkt köttöd Tre lantbruk i Uppland och Gästrikland levererar Kravproducerat nötkött till Stockholms Sjukhem. Djuren äter enbart gräs, vilket bidrar till god smak och högre halter av omega-3 fettsyror. – Det känns väldigt bra att kunna erbjuda ekologiskt och närproducerat kött, säger kostchef AnnaKarin Jakobsson. Vi har som mål att öka andelen ekologiska råvaror.

Yoga för rehabilitering Patienter på Stockholms Sjukhems Rehabcentrum erbjuds från och med i vår medicinsk yoga. Det är en mjuk, dynamisk yogaform som bygger på ett system för fysisk, mental och andlig träning. Utövarna intar olika ställningar och lär sig andningstekniker. Vetenskapliga studier visar bland annat att medicinsk yoga är mer effektivt efter en hjärtinfarkt än traditionell rehabilitering.

Vi kan bota den rädslan. Vi behöver öppna arbetsmarkna­ den för äldre som vill och kan fortsätta arbeta, vi behöver värdesätta äldres ideella insatser inte minst för nära och kära. Känslan av att vara behövd är nämligen bland det viktigaste för människors livskvalitet. Äldre har en kun­ skap och en livserfarenhet som måste uppskattas och tillvaratas bättre i vårt samhälle. Förslaget om en bred lag mot åldersdiskriminering måste för­ verkligas. Lagen kräver att äldre människor får samma tillgång till varor, tjänster och inte minst hälso- och sjukvård som yngre personer. Så är det inte i dag. Lagen är en del av de insatser som måste göras för att bekämpa ålderismen, den negativa syn på äldre, som tyvärr finns i vårt samhälle. Viktigt är att äldre kan välja hur de vill bo och vilken hjälp i hemmet de ska kunna få. Äldre par måste få bo tillsammans om de vill även om den ene är svårt sjuk och behöver vårdoch omsorgsboende och den andre för frisk för ett sådant. När sjukdom slår till måste den sjukes självbestämmande om vilken vård och omsorg som ska ges respekteras, också i livets slutskede. Inför livets slutskede ska man var man än bor i Sverige tillförsäkras palliativ vård av hög kvalitet om smärtorna, ångesten och andningsproblemen blir outhärdliga. Om vi gör allt detta vågar vi bli gamla i Sverige.

Det är förfärligt om man ska vara rädd för den sista tredjedelen av sitt vuxna liv.

Barbro Westerholm är en av Stockholms Sjukhems principaler, det vill säga huvudmän. Hon är läkare, forskare, tidigare generaldirektör för Socialstyrelsen och riksdagsledamot (FP). Peter Knutson


Livsviktigt nr 1 2011