Issuu on Google+

Livsviktigt stockholms sjukhems tidning om vård, omsorg och forskning

|

nummer 2 2013

Brommageriatriken utvecklar vårdkedjan

Äldre ska hitta rätt SID 8

invigning Kunskap sprids i nya konferenscentret

SID 2

lärobok Råd om att möta andra i existentiell kris

SID 3

3 frågor Patienten viktig partner i vården

SID 3

1


Åke Seiger och Elisabet Wennlund klippte bandet.

Kvalitet gav nytt förtroende ledare

För ett år sedan

var vi mitt uppe i arbetet med upp­ handlingen av Brom­ mageriatriken. Vi hade förberett oss under lång tid genom att intervjua patienter, närstående, intresseorganisationer och medarbetare samt genom att djupdyka i rapporter och studier om vården för de mest sjuka äldre. Men den allra viktigaste förberedelsen var ändå det långsiktiga arbetet med kvalitet och patientsäker­ het som engagerar alla medarbetare i vardagen. I november 2012 blev det klart att Stockholms Sjukhem vann upphand­ lingen med högsta kvalitetspoäng. Vi fortsätter att driva Brommageriatriken och börjar nu införa nya sätt att arbeta för en trygg, tillgänglig och säker vårdkedja för de mest sjuka äldre. En ny funktion som patientvägledare är en av våra sats­ ningar. Läs mer om geriatriken idag och våra planer för framtiden i reportaget på sidorna 4 – 6.

Ingemar Lindewall

Vi uppmärksammar också patienten, och den boende, som partner i vården. I detta nummer svarar Inger Ekman på frå­ gor om personcentrerad vård, Geb Desta berättar om sitt arbete som kontaktman och vikten av att ta reda på vad individen vill och kan. Delaktighet och inflytande är också te­ mat för Arja Leppänens krönika. elisabet wennlund sjukhusdirektör

Adress Box 12230, 102 26 Stockholm Telefon 08 - 617 12 00 E-post info@stockholmssjukhem.se Webbplats www.stockholmssjukhem.se Ansvarig utgivare Elisabet Wennlund Redaktion, Stockholms Sjukhem Marianne Spiik, Malou Hedebro Produktion Kung & Partners Omslagsfoto Håkan Lindgren Tryck Åtta45 ISSN 2000-9119

2 nummer 2 2013 livsviktigt

Aulan gjorde debut som mötesplats. Här syns Barbro Westerholm, Kjell Bjerrehorn, Åke Seiger, Elisabet Wennlund, Kerstin Tham och Peter Strang.

Nya aulan invigd

Forskning ska bli praktik Förnyelsen av Stockholms Sjukhem nära Fridhemsplan fortsätter med fler delar av det stora byggprojektet. Ett viktigt delmål nåddes när den nya aulan invigdes med ett forskningsseminarium. – Det här blir en viktig mötesplats för kunskapsspridning och erfarenhetsutbyte. Här skapas nya möjligheter för stiftelsens satsningar inom forskning, utbildning och utveckling, säger Åke Seiger, professor i geriatrik och FoUUchef vid Stockholms Sjukhem. Lokalen han syftar på är Magnus Huss aula och konferenscenter, som invigdes den 16 maj. Åke Seiger klippte invignings­bandet tillsammans med sjukhusdirektör Elisabet Wennlund. – Aulan har fått sitt namn efter vår grundare, som redan 1867 slog fast att kunskap är grunden till kvalitet i vården, sa Elisabet Wennlund. Stig Nyman, äldre- och forskningslandstingsråd (KD), presenterade Stockholms läns landstings satsningar, däribland Projekt 4D, som drivs med Karolinska Institutet. Ett av målen är att snabbare

omsätta forskningsresultat till nya behandlingar. Exempel på forskning som utgår från Stockholms Sjukhem presenterades under invigningen. Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska Institutet, belyste att kropp och själ avspeglar olika aspekter av smärta. Erik Sundström, docent i neurobiologi vid Karolinska Institutet, fokuserade på forskningens utmaning när det gäller att balansera skyddet av personlig integritet mot behovet av att få fram nya rön som skyddar patienten på sikt. Integritetsskyddet var ett tema som återkom under dagen. Ett annat var behovet att skapa vårdkedjor som utgår från patientens behov. Samarbete mellan olika aktörer samt mellan forskning och vård lyftes fram som avgörande faktorer. – Vi ser Stockholms Sjukhem som ett gott exempel på att integrera forskning och vård, sa Kerstin Tham, prorektor vid Karolinska Institutet, Stockholms Sjukhem främsta partner när det gäller akademiskt samarbete. TEXT anneli kamlin FOTO Christin Philipson


thomas johansson

Att arbeta med obotligt sjuka

Ny bok sprider kunskap För första gången finns nu en lärobok om att möta obotligt sjuka patienter i existentiell kris. Boken heter ”När döden utmanar livet” och är skriven av Lisa Sand och Peter Strang på Stockholms Sjukhem. Obotligt sjuka behöver ofta hjälp med att hantera rädslor inför döendet. – De som arbetar med svårt sjuka och döende människor behöver därför ha en särskild kunskap och medvetenhet, säger Lisa Sand, som är socionom, med dr och arbetar som kurator.

FoUU

Boken, som hon har skrivit med professor Peter Strang, har sitt ursprung i hennes avhandling. – Ämnet har jag varit intresserad av ända sedan 1970-talet, då jag var med om att de svårast sjuka låg i enskilda rum längst bort i korridoren för att man inte kunde göra någonting för dem. Boken ger kunskaper om existentiell teori, krisstöd och så kallad coping. Den

innehåller även fallbeskrivningar och diskussionsfrågor. – Självreflektion hos personalen är viktigt. Det går inte att stötta andra i en existentiell kris om man inte har tänkt efter en del själv. För Lisa Sand innebär detta också att hon är vaksam på sina egna behov. – Ibland behöver jag vara ensam eller göra annat som ger mig energi. Det behövs för att jag ska kunna vara närvarande i möten med människor. Att arbeta med människor i livets slutskede är speciellt. – Alla patientens känslor blir starkare. Man får vara med om både det ljusa och det mörka. Det är en ynnest. För Lisa Sand har en viktig insikt varit att vi behöver livet för att orka dö. – Vi fortsätter att samla kraft från samma saker som tidigare. Vardagliga ting, gemenskap med människor som betyder mycket, husdjur, naturen – det är en länk till livet som ger mod att orka. TEXT anneli kamlin FOTO Christin Philipson

– Självreflektion är viktigt om man ska stötta andra i existentiell kris, menar Lisa Sand.

3

snabba frågor

inger ekman föreståndare, centrum för personcentrerad vård, Göteborgs Universitet, professor, Sahlgrenska akademin Personcentrerad vård – vad är det? – Att se att patienten är mer än sin sjukdom och har rätt att ta ansvar. Vården utgår ifrån patientens upplevelse och individens förutsättningar, resurser och hinder. Sjukvården är traditionellt uppbyggd kring kontroll. I det systemet glömmer vi ofta att det finns resurser hos patienten själv. Personcentrerad vård är ett partnerskap mellan patienter/anhör­ iga och professionella vårdgivare. Gör personcentrerad vård skillnad för patienter och omsorgstagare? – Ja, vi vet via forskning att det gör mycket stor skillnad. Vi har till exempel systematiskt prövat att arbeta person­ centrerat med äldre patienter med höft­ fraktur. Detta förhållningssätt kombinerat med kunskapen hos vårdgivaren och patientens egna resurser har inneburit en halvering av vårdtiden. Patienterna har färre infektioner och kommer i större utsträckning hem till sitt eget boende. Kommer den nya patientlagen att ge patienten mer makt? – Lagen är ett steg i rätt riktning, men man skulle kunna gå ännu längre. Det handlar egentligen inte så mycket om att vården ska bli bättre på att informera patienter, utan på att se patienten som en likvärdig partner i vården. Det per­ spektivet saknas. Om patienten ska få mer makt krävs partnerskap och dialog, inte bara bättre information. TEXT marianne spiik

livsviktigt nummer 2 2013 3


Trygg tillvaro på geriatriken Patienten ska känna sig omhändertagen och inte gå vilse i vårdkedjan. Det är den övergripande inriktningen för vården på Brommageriatriken. Trygg, tillgänglig och säker är ledorden i den vårdkedja som nu utvecklas. TEXT anneli kamlin FOTO håkan lindgren

Ett nytt vårdavtal med Stockholms läns landsting gör att Stockholms Sjukhem kommer att erbjuda geriatrisk vård och minnesutredning på Brommageriatriken minst fram till 2017. – Vi fick högsta kvalitetspoäng av alla anbudsgivare, högsta poäng på patientsäkerhet, tillgänglighet och näst högsta på samverkan. Det är ett fantastiskt betyg. Vi har visat att vi kan erbjuda geriatrisk vård av högsta kvalitet i dag, och dessutom utveckla vården med patientens behov i fokus, säger verksamhetschef Mats Brådman.

besök

Geriatrikens uppdrag är vård och reha­bilitering av sköra och åldrade patienter, som ofta har flera kroniska sjukdomar. – Geriatrik innebär också ett arbetssätt som bygger på det multiprofessionella vårdteamet. Ett antal specialister samarbetar för patientens bästa. Vårt mål för Brommageriatriken är att hela processen hos oss, från det att patienten kommer hit tills han eller hon lämnar, ska svara mot individens behov så bra som möjligt, säger Mats Brådman. På vilket sätt patienten kommer till Brommageriatriken varierar. – En del av våra patienter kommer hit direkt hemifrån, andra med ambulans eller genom att de har blivit remitterade 4 nummer 2 2013 livsviktigt

Athanassios Makridis

Mats Brådman

hit. De allra flesta kommer dock hit från akutsjukhusen, efter att ha fått en inledande behandling där, berättar över­ läkaren Athanassios Makridis på avdelningen för hjärt- och lungsjukdomar. – En gammal patient med hjärtsvikt kan till exempel inte skickas hem med en gång efter den akuta fasen. Inom den geriatriska vården ser vi till att patienten blir piggare och stabilare. Syresättning, blodtryck och puls ska ligga på en tillfredsställande nivå. Patienten ska också äta och dricka tillräckligt bra. Beroende på patientens hälsa och livssituation blir det sedan aktuellt att åka hem, vårdas vidare inom specialistvården eller flytta till ett vård- och omsorgsboende. – Vårdtiden på vår avdelning är i   Fortsättning på sidan 6

– Jag har blivit väl omhändertagen här.


”Vill ju helst komma hem” Årtal och datum är något av Heimer Niklassons specialitet. Det var till exempel 1937 han som 17-åring  lämnade Kalmar för Stockholm, en snöig 30 april 1976 som han flyttade in i det nybyggda hus i Akalla där han fortfarande bor och den 1 januari 1984 han gick i pension från arbetet som kyrkogårdsinspektör på Norra Begravningsplatsen. När vi ses är det den 7 maj 2013 och dagen efter ska han lämna Brommageriatriken efter en dryg veckas vård. – Det började med att distriktssköterskan sa att jag borde åka in till sjukhuset. Hon var hemma för att lägga om mina ben och tyckte att de var oroväckande svullna, berättar han. Vätskeansamling, ödem, är typiskt för hjärtsvikt, och ett av de symtom som är centralt i Heimer Niklassons vård. – Jag åkte in till akuten på S:t Göran. Det var en massa folk överallt, som det brukar vara på akuten, men jag är van vid att vänta. När jag kom dit var klockan halv åtta och halv tre på natten fick jag träffa läkaren. Efter ett par dagar på akutsjukhuset var det dags att åka vidare till Brommageriatriken för fortsatt vård. – Jag börjar bli van, eftersom det var tredje gången på ett halvår som jag behövde hjälp. Envisa förkylningar och lunginflammation har försvagat honom. – Men nu är jag piggare och har fått matlusten tillbaka. Jag äter som en häst. Det ska bli skönt att komma hem – alla vill ju helst komma hem – även om jag har blivit väl omhändertagen både här och på S:t Göran.

Som de flesta andra patienter kom Heimer Niklasson till Bromma­ geriatriken från akuten.

Hemma i Akalla väntar de vanliga rutinerna, med besök av distriktssköterskan varje dag. – Hemtjänsten kommer två gånger i månaden, men jag har rätt till mer och det ska jag be om nu. Det mesta i hushållet brukar jag annars sköta själv. Till de dagliga rutinerna hör också en promenad. – Jag tar gärna en tur till Akalla By. Det är en fantastisk lantlig oas. livsviktigt nummer 2 2013 5


samtal om patientkraft i almedalen

En dryg vecka tillsammans blev det för Heimer Niklasson och läkaren Athanassios Makridis.

En del av utvecklingsplanerna är att Brommageriatriken ska göra en risk­ bedömning av varje patient som är inlagd. Denna utgör tillsammans med vårdplanen basen för den fortsatta vården, inom eller utanför sjukhuset. – Patienten får, utifrån riskbedömningen, en kontaktväg till oss. Den utgörs av vår patientvägledare, som det går bra att ringa för att ställa frågor eller be om hjälp med den fortsatta

vården, berättar Mats Brådman. Patientvägledaren kan till exempel bedöma om det finns behov av hembesök, avancerad sjukvård i hemmet (ASIH), eller rehabiliteringsinsatser. Alla dessa vårdformer erbjuds redan i dag inom Stockholms Sjukhem. – På sikt kommer vi även att bygga upp ett eget akutteam. Vårdkedjan förutsätter även ett väl utvecklat samarbete med andra aktörer. – Det viktigaste är att patienten vet att han eller hon är ”i vårt hägn” och känner sig trygg med att kunna få den hjälp som behövs. I vissa fall kan det säkert till och med räcka med att få någon att lufta sin oro med, säger Mats Brådman. – Tyvärr fungerar vårdkedjan för vår patientgrupp inte alltid bra i dag, trots att alla gör sitt bästa i varje led. Vi vill bidra med att skapa en helhet som ökar patienternas välbefinnande. Vårdflödesmässigt är det också viktigt att till exempel de som inte är i behov av akutsjukhusens resurser inte åker till akuten. Det är jobbigt för dem själva, och heller inte alltid rätt prioritering från vårdens sida.

fakta Brommageriatriken Stockholms Sjukhem har drivit Brommageriatriken på landstingets uppdrag sedan 2007 och fortsätter att göra det minst till 2017. Områdesansvaret gäller stadsdelarna i Västerort inom Stockholms stad samt Ekerö kommun. Här finns 139 vårdplatser för slutenvård inom geriatrik, fördelade på fem avdelningar med inriktning på ortopedi, onkologi, hjärt/kärl respektive stroke. Här finns också en minnesmottagning.

6 nummer 2 2013 livsviktigt

alexander ruas

genomsnitt cirka tio dagar, men varierar en hel del från fall till fall. Gamla patienter är svårförutsägbara. Vissa svarar bra på behandlingen, andra inte, säger Athanassios Makridis. Det processorienterade arbetssättet  ska nu utvecklas vidare. – En grundpelare i vårt anbud är att vi från Stockholms Sjukhems sida successivt kommer att ta ett större ansvar för patienten genom vårdkedjan. Vår patient­grupp är väldigt sårbar. Det är inte självklart de finner sig till rätta med att hitta rätt vårdgivare, boka tider på olika håll, ta sig dit etcetera, säger Mats Brådman. – Patienterna följs inte alltid upp på det sätt som är bäst för deras väl­be­finnande.

Under årets Almedalsvecka arrangerar Stockholms Sjukhem ett rundabords­ samtal om patienten som partner i vård­ en. Syftet är att belysa personcentrerad vård i hela vårdkedjan och hur patientens kunskap ska komma till användning. Några av deltagarna är: Kjell Asplund, SMER. Tommy Björk, Stödet. Ingrid Burman, HSO. Inger Ekman, GPCC. Katarina Johansson, Nätverket mot cancer. Karin Jeppsson, Hjärt- och lungsjukas riksför­ bund. Arja Leppänen, Anhörigfonden. Eva Nilsson Bågenholm, äldresamordnare, Sara Riggare, doktorand, Karolinska Institutet. Emma Spak, SYLF samt Hasse Sandberg, Blodcancerförbundet. Samtalet hålls den 2 juli klockan 13.30 på Konstmuseet, S:t Hansgatan.

se filmen om ASIH Avancerad sjukvård i hemmet (ASIH) är en vårdform som blir allt vanligare, men få känner till. Stockholms Sjukhem har tagit fram en film om ASIH där patienter, närstående och medarbetare berättar om avancerad sjukvård i hemmet, vad det innebär och hur det är att få vård i hem­ met med stöd av ASIH. Filmen finns till­ gänglig på webbplatsen, på Youtube och via Stockholms Sjukhems facebook-sida.

gott betyg för webbplats Stockholms Sjukhems hemsida får ett mycket bra betyg vid en nyligen genom­ förd webbplatsundersökning. En klar ma­ joritet av besökarna på webbplats är som helhet nöjda med användarvänlighet, innehåll och design. Vid en jämförelse med andra webbplatser i samma bransch får webbplatsen också ett toppbetyg. Besök sidan på stockholmssjukhem.se.


Bra relation ger bra kontakt – Relationer är det viktigaste i mitt jobb, säger Geb Desta, undersköterska med kontaktmannaansvar på Stockholms Sjukhem. Han är en av ett 80-tal medarbetare som gått en utbildning i kontaktmannaskap. arje boende på Stockholms Sjukhems vård- och omsorgsboende har en kontaktman, oftast en undersköterska eller ett vårdbiträde. – Som kontaktman ska jag hjälpa de boende med att planera och organisera sin vardag. Under utbildningen fick vi lära oss vilket ansvar och vilka befogenheter uppdraget innebär, så att vi på bästa sätt kan möta deras skiftande behov, berättar Gebrehiwet ”Geb” Desta. Syftet med utbildningen är också att skapa ett gemensamt förhållningssätt och tydliga rutiner för hela personalen. – Vi fick bland annat lära oss hur man

bemöter den boende och deras anhöriga. Relationer är det viktigaste i mitt jobb. ­När han första gången träffar sin kontaktperson sitter de ner och pratar en längre stund. – Jag försöker lära känna den boende. Vad har han eller hon jobbat med? Finns familj och vänner? Sedan försöker jag ta reda på vad den boende kan eller inte kan klara på egen hand. Behövs hjälp med service, som att städa, tvätta kläder, borsta skor, handla kläder och beställa färdtjänst? Eller med dagliga rutiner som att klä på sig, äta, sköta den personliga hygienen, gå på toaletten? När Geb Desta fått behoven klara för sig skriver han en genomförandeplan. – Den kan läsas av den boende själv och av anhöriga samt av andra medarbetare, så att de vet vad de ska göra om inte jag är här. – Det är viktigt med kontinuitet, så

att den boende känner sig trygg. När jag inte är här finns en ”vice kontaktman”. Geb Desta har arbetat på Stockholms Sjukhem sedan 1994. Han kommer ursprungligen från Etiopien, där han arbetade inom sjukvården. – För att bli svensk undersköterska krävs tre terminer, men jag skulle bara behöva gå två eftersom jag redan var utbildad i Etiopien. Ändå valde jag att gå alla tre terminer. Under de snart 20 år, som han arbetat här, har mycket hänt inom äldreomsorgen. Framförallt när det gäller inställningen till de äldre, menar han: – I dag visar vi mycket större respekt. Vi ser det som att vi arbetar i deras hem och vårt arbete utgår från deras behov på ett helt annat sätt. Vi fokuserar också på vad de faktiskt kan göra på egen hand. TEXT tove gyllenstierna foTO christin philipson

medarbetare geb desta Jobb: Undersköterska med kontaktmannan­ svar på Stockholms sjukhem. Utbildning: Undersköterskeutbildning i både Etiopien och Sverige. Ålder: 61 år. Bor: På Kungsholmen i Stockholm. Familj: Fru och fyra barn, varav två vuxna. Fritid: Gillar att läsa och att resa.

– Det är viktigt med kontinuitet, så att den livsviktigt 2013 7 boendenummer känner sig2 trygg, säger Geb Desta.


Avsändare Stockholms Sjukhem Box 12230 102 26 Stockholm

christin philipson

ska patienten verkligen vara partner i krönika vården? Den frågan får jag ofta som patientföreträdare och anhörigrepresentant. Jag förstår att man gärna vill ha patienten som partner i vården – enskilda patienter och patientgrupper utgör en enorm resurs i samhället genom patientföreningarna. Dessa engagerade personer delar med sig av sina erfarenheter och arbetar aktivt med att förbättra vården. All vård bör bygga på ett partnerskap, eftersom det hand­ lar om ömsesidig respekt för varandras kunskap: å ena sidan medicinsk kunskap, å andra sidan kunskap om hur det är att leva med en sjukdom. Patienten är proffs på sin sjukdom och kan bli en partner i vården. Det förutsätter att patienten känner sig respekterad, att part­ nerskapet bygger på frivillighet och att det anpassas till olika patienters förutsättningar och behov. Vi måste också respektera att alla patienter inte orkar vara aktiva och att en stor grupp inte har möjlighet att vara det, på grund av bristande beslutsförmåga, språksvårigheter eller kulturella skillnader.

Patientcentrerad vård innebär förändringar i attityd och invanda arbetssätt.

fisnik ny husläkare på plats Fisnik Navakazi är ny husläkare på Stockholms Sjukhem. Han är spe­ cialist i allmänmedicin och har lång erfarenhet som husläkare. Husläkarmottagningen har tillfälligt flyttat under tiden som de ordi­ narie lokalerna renoveras. Mottagningen nås som vanligt via Marie­ bergsgatan 22 men i andra lokaler.

årets kvinnliga ledare i vården Sjukhusdirektör Elisabet Wennlund har utsetts till Årets kvinnliga ledare i vården. Utmärkelsen delades ut i samband med Kvin­ nornas ledarskapsdag den 29 maj. Ur juryns motivering: ”Elisabet Wennlund får priset för sin förmåga att vara en synlig ledare som är närvarande i verksamhe­ ten och tydliggör verksamhetsprocessen. Med sin glöd och sitt engagemang har hon lyckats med det allra svåraste, att inspirera sina medarbetare att arbeta mot uppsatta mål. Hon lyfter ledare och chefer och sprider insikten om att patienten har en outnyttjad kompetens som skapar en bättre vård.”

Vårdkedja vid ryggmärgsskada Jeanette Hägglund

Stockholms Sjukhem har, med högsta kvalitetspoäng, vunnit upphandlingen av icke sjukhusbunden rehabilitering inom vårdkedjan för rygg­ märgsskadade. Upphandling­ en genomfördes av Karolin­ ska universitetssjukhuset. – Vi har ingått i vårdkedjan för ryggmärgskadade sedan 1997 och är mycket glada över att få fortsatt förtroende att erbjuda denna rehabilite­ ring, säger verksamhetschef Lars Kärvestedt.

Partner på egna villkor

när jag tänker på patienten som partner i vården förestäl­ ler jag mig att patienten har tillgång till information om hela den kommande vårdresan. Jag föreställer mig en vård som är mer patientcentrerad än verksamhetscentrerad, vilket innebär förändringar i struktur, attityd och invanda arbetssätt. Ser man tillbaka har inte patienten varit särskilt aktiv eller involverad, patienten har setts som en person med en diagnos, inte som en individ med känslor, tankar och önskemål. Nu händer mycket som förändrar detta synsätt. En ny patient­ lag är på gång, individuella vårdplaner införs, patientjournaler på nätet testas, personcentrerade vårdprocesser utvecklas och biverkningar kan självrapporteras, för att ta några exempel. Så ska patienten verkligen vara partner i vården? Mitt svar är: Ja, om det sker på patientens villkor och med fortsatt fokus på omvård­ nad och behandling av sjukdomen. arja leppänen är ordförande i Anhörigfonden, en oberoende stiftelse som arbetar för att ge stöd till anhöriga till cancerpatienter. Anhörigfonden ingår i Nätverket mot Cancer.


Livsviktigt nr 2 2013