»J
ag är född på ett gammalt nedlagt trädgårdsmästeri, med köksland och fruktträd, jag minns att det tog en evighet innan vi kunde smaka på persikorna. När mina föräldrar skildes flyttade jag till Lund, jag sprang i Botaniska och samlade fröer. Trädgårdsintresset har alltid funnits, jag gick naturvetenskaplig linje och sommarjobbade på Alnarp, skulle bli forskare i biologi, men kom inte in. I stället pluggade jag marknadsföring och var VD på en reklambyrå 198998. När den gick i konkurs fem år senare, frilansade jag i några år tills min fru Linda sade att hon hade hittat en utbildning till mig på nätet: Trädgårdsmästare
VÄCKTE LIV I EN SOVANDE TRÄDGÅRD – inriktning på ledarskap. Två-tre veckor före examen frågade en lärare om han fick lov att rekommendera mig till Hovdala. Jag tog examen på onsdag, måndagen efter fyllde jag 50 år och dagen därpå började jag på Hovdala. Jag blev alldeles tagen när jag kom hit första gången, för här finns ett lugn och en atmosfär som inte går att ta på. Det ska inte vara pedantiskt här med raka gångar och välklippta häckar, det finns en förlåtenhet i platsen som måste synas i det lite ruffa utseendet. Jag vill att besökaren ska få samma känsla som jag fick – att man förflyttas hundra år tillbaka i tiden. Det här var en mer eller mindre sovande plats och nu försöker vi rensa ut, så att parken blir park och
inte skogen tar över. Vi har bland annat planterat elva nya fruktträd och fått fram en gammal allé. Det handlar dels om att återställa igenvuxna delar, dels om att föryngra och förnya genom att ha inslag som är tillfälliga eller förgängliga. Jag experimenterar en massa, forskaren i mig är i full gång här. Exempelvis lägger vi på ett tio centimeter skyddande lövtäcke på hösten som fått mikrolivet att explodera och 2013 slutade vi vattna. Det behövs inte längre. Det känns som om jag har hittat hem. Jag har gått i cirkel. Det är konstigt att jag var över 50 år innan jag kom tillbaka dit, där jag var från början.« Georg Grundsten, trädgårdsmästare Hovdala slott