Landsbygdens landskap
Mårten Sjöbecks tolkning av ett stycke av 1700-talslandskapet norr om Helsingborg. I det lilla vattendraget Välabäcken fanns två vattenkvarnar på kort avstånd ifrån varandra. Kvarndammarna är markerade med blått. Skoggömmaregårdens inägor – åker och äng – är markerade i grönt. Övrig omgivande mark är fäladsmark, som nyttjades samfällt för bete, insamling av ved och annat bränsle. Original i Universitetsbiblioteket, Lund. Foto: UB Media
konvertera dessa till gödsel. En hög höproduktion grundlades via djupt rotade grässvålar eller översilning med näringsrikt vatten. I nordvästra Skåne var stubbskottsängen vanlig. Benämningen kommer av den kraftiga beskärningen av lövträden. Träden tilläts aldrig bilda några kraftigare eller högre stammar utan beskars regelbundet jäms med markytan. Produktionen användes till bränsle, virke eller stängselvidjor. Resterna av denna typ av ängsproduktion utgörs idag av uppvuxna skogsdungar, vars odlingshistoria lättast identifieras av de flerstammiga träden. Exempel finner vi i Ängen Lunden vid Rosendals slott och de närbelägna dungarna vid Ljungberga, utmed vägen mellan Kropp och Mörarp. Av trädslagen i de fuktiga trakterna dominerade alen. Rester av sådan äng finns i Rååns dalgång. Kulturlandskapets olika bebyggelseformer knöts samman genom ett finmaskigt och oregelbundet vägnät. Det finns skäl att anta att vägmönstret i huvudsak, 24