CAROLINE ARCINI
Lepra i 1000-talets Lund De äldsta konstaterade leprafallen i Norden.
Lepra fanns i Norden redan i slutet på 900-talet, det visar denna studie av skelett från kyrkogårdarna i Drottens socken i Lund. De tidigaste beläggen för sjukdomen i Norden har förut varit från 1250-talet. Åtminstone fem av de begravda på Lunds äldsta kyrkogård 990-1020 led av spetälska, liksom ytterligare trettiosex av dem som begravts där mellan åren 1050-1100. Dessa nyupptäckta fall gör att vi med säkerhet kan flytta förekomsten av lepra i Norden 250 år tillbaka i tiden. Med tanke på att materialet delvis är fragmentariskt och att majoriteten av de observerade fallen haft den smittsamma formen av lepra vågar man säga att antalet insjuknade under denna tid är minst fyrtioett. De tidigaste trovärdiga beskrivningarna av lepra kommer från Kina och Indien 600 f Kr. Med Alexander den stores återtåg från Indien 327-325 f Kr. kommer lepra till medelhavsområdet. Härifrån sprids den till övriga Europa och Afrika. Att sjukdomen under tidig medeltid blir världsomfattande och på 1200-talet når sin höjdpunkt vittnar det stora antalet leprahospital om. I Skandinavien var leprasjukhusen vanligen helgade åt S:t Jörgen. Inom Sveriges nuvarande gränser är 22 medeltida hospital kända. Det första grundades i Lund omkring 1150. I Europa gick lepran starkt tillbaka under slutet av medeltiden. Idag finns den i Asien , enstaka länder i Sydamerika och i Afrika. Man uppskattar antalet leprasjuka i världen till ca 10 miljoner. Det är svårt att studera leprans historia då observationer av skelett är det enda som kan ge säkra bevis för dess förekomst. Hittills har Nordens äldsta konstaterade lepraförändringar funnits på skelett från 45
