Issuu on Google+

1


2

Innehållsförteckning:

s.3. Reportaget; Hur blir någon den han är? s.5. Reportaget; Människors omedvetna formande s.7. Artikel; Är du ett offer för idealen genom historien s10. Reportaget; ”ungdomen då och ungdomen idag är inte så himla olika s.12. Reportaget; Årtiondet som förändrade världen s.14. Rapport; Tonåringars reaktioner på kroppsideal s.16. Reportaget; Jag är lite av en kameleont s.17..................................................... s.18.....................................................

Hur blir någon den han är?


3

Att vara ung på 1970 och 1980-talet innebär en uppväxt präglat av socialism och Kalla kriget. Kan dessa decennier ha haft betydelse för en individs personliga utveckling? Anders Hune berättar om hur media och samhälle formade hans identitet till den person han är idag. Av Josefine Tegerdah

Caféet jag och min pappa befinner oss i har redan blivit en rastplats för människor som slagit sig ned för att ta sig en fika och småprata om allt möjligt. Utan egna väggar som stänger ute all rörelse och allt ljud som uppstår i Solna centrum, ser det mest ut som ett antal bord och stolar som slumpmässigt placerats ut på en yta bredvid butiker och restauranger. Efter att en enda kanelsnäcka tillsammans med ett glas vatten beställts, sätter vi oss vid en ledig plats mitt bland de övriga gästerna. Luften känns en aning kvav, vilket förmodligen är på grund av den trånga folkmassan, och man kan svagt känna dofterna från bakverk och nybryggt kaffe. Att Anders Hune, 48, är en lugn och samlad person råder det ingen tvekan om. Han sitter tillbakalutad på sin stol medan han tar ytterligare en tugga på sitt fikabröd. Klädd i lediga och enfärgade kläder syns det verkligen att det inte precis är trender som styr klädstilen, utan här prioriteras det som är bekvämt och praktiskt att ha på sig. Det är något som enligt Anders varit likadant sedan lång tid tillbaka, aldrig har sådant riktigt intresserat honom. Inte heller anser han att han har eller hade några ideal att sträva efter och påstår att det var vanligare bland tjejer. ”Det där är prestigelöst. Jag måste vara en djävligt tråkig människa, men jag kommer faktiskt inte på någonting. Klädmodet var väldigt liten bland killar när jag växte upp och jag blev aldrig känslig för det.” (Anders Hune, 17-3-2013) Som liten bodde han i Bergshamra, en stadsdel i Solna kommun, där han tillbringade hela sin uppväxt där miljön beskrivs ha varit lugn och trygg. Hans föräldrar skiljde sig innan Anders hunnit fylla tio år, och han kände tidigt att han inte ville vara någon till besvär för någon. Systrarna levde sina egna liv och enligt honom påverkade de inte honom på någon särskilt sätt. På fritiden krävdes det heller aldrig att mamma var aktiv i hans idrottade, men det kan ha och göra med att han istället hade kompisarna som sällskap. Umgänget var ganska stort där det även fanns några man umgicks mer med, men den var också blandad med olika typer av personer. Idrottsintresset kom till bland vännerna och växte allt mer med tiden, när man var ledig spenderades tiden bland annat vid Bergshamra idrottsplats samt skolans gympasalar där det tillsammans spelades olika sporter såsom fotboll. Dock bestod kompiskretsen enbart av killar och det var få av det motsatta könet Anders träffade. Klassen var tydligt uppdelad i två grupper: pojkar som höll på med sport och flickor som inte var sportintresserade alls och helst sysslade med andra saker. ”Avståndet var ganska stort mellan oss, sedan efter trettio år får man reda på att någon av tjejerna varit kär i en” (Anders Hune, 17-3-2013). Han dricker en klunk av vattnet i dricksglaset framför honom och ser ut att fundera djupt över någonting, innan han slutligen tittar upp igen. Vilka medier fanns tillgängliga för din generation? ”Framförallt TV, radio och dagstidningar; text-tv kom till exempel när jag var i tonåren. Jag läste inte tidningen så mycket men höll mig ändå uppdaterad. Sportbladet slukade jag dock, haha” (Anders Hune 17-3-2013) Musiken var också ganska central bland människor och LP-skivor, radio och konserter var de


4 ställen man kunde ta till sig den. Ens livsstil präglades mer av musikstilen man lyssnade på än vad den gör idag; köpte man en skiva fick man alla låter från den musikern eller bandet vilket gjorde lyssnandet mer begränsat. Enligt Anders blev ”stjärnorna” större och levde längre musikaliskt på ett annat sätt. Å andra sidan var det vanligt att man dömde folk och hur de var som person utifrån vad de lyssnade på, då någons kläder och levnadssätt berodde på den musikstil man föredrog. Kalla kriget pågick även mellan kapitalistiska USA och kommunistiska Sovjetunionen ända från avslutet av Andra värdskriget till och med slutet av 1980-talet då Berlinmuren revs. Konflikten mellan väst och öst var någonting svenskarna drabbades av indirekt som stod inofficiellt på västmakternas sida, och oron om att ryssarna skulle attackera fanns alltid i luften trots att vårt samhälle var så socialism-vänligt, vilket kunde bero på den naturliga fruktan för östländerna som uppstod då den så kallade “järnridån” stängde dem ute och gjorde dem isolerade. När Anders blir tillfrågad om det inträffade några andra speciella händelser som hade någon påverkan på hans person, berättar han om när Ronnie Peterson, förare i formel-1 som avled i en racingolycka år 1978. Det var enligt Anders ord någonting som var svårt att ta in, att ena dagen var man superstjärna och nästa dag var död. Under 1970-talet var även vänsterpolitiken väldigt stark i samhället och svenskarna formades i princip till socialdemokrater. Rättvisa och alla människors lika värde betonades, “jantelagen” var mycket tydligt och rädslan av att sticka ut var stor. Anders hade därför liknande värderingar om hur viktigt det var att ingen skulle må dåligt, och medger att mordet på Olof Palme den 28 februari 1986 påverkade honom på samma sätt som andra socialister. Den före detta statsministern hade betytt mycket för det svenska samhället där många människor, inklusive Anders själv, var livrädda att komma ur sin trygghetszon. Påföljden av båda händelserna var nog ett slags uppväckande för det svenska folket, som var vana att stå utanför sådana allvarligheter. ”Vårt enorma skyddsnät kunde även dra drivskraften ur folk, Sverige skulle ta så få smällar som möjligt. Jag var nog lite av en mes.” (Anders Hune 17-3-2013).

Människors omedvetna formande


5 1941 började livet för Gunilla som senare kommer att bli min mormor. Hon har haft en långresa fylld med både bra och dåliga upplevelser. Ett liv som är helt annorlunda från det liv jag lever idag. Det är sen eftermiddag, solen skiner sina sista strålar över den istäckta sjön. Det väller ut rök från det vita husets skorsten. När dörren öppnas möts jag av en välbekant röst och ett stort leende, det är morfar. Jag följer med honom in till vardagsrummet där mormor sitter. Hon möter mig med ett stort vänligt leende och jag får en varm kram. Jag sjunker ner i en av de beigea mjuka sofforna och gör mig redo för intervjun. Vi sitter och pratar om hur det var att växa upp efter andra världskrigets krigstid. Det enda hon minns är att de hade mörka gardiner för fönsterna så att ingen skulle titta in. Hon blir plötsligt tyst och jag förstår att det är ingenting hon vill prata mer om. Jag styr istället in samtalet på ideal och försöker få veta vad som påverkat hennes uppväxt. Med glimten i ögat säger hon att det inte är någonting som har påverkat henne, samtidigt som hon går med små steg ut till köket. Slammer hörs från köket, hon frågar glatt hur min dag var, hon kommer tillbaka med en stor tallrik fylld med varma nybakta bullar, direkt tagna ur ugnen. En ljuvlig doft fyller rummet! Vi fortsätter där vi slutade och mormor säger att när hon växte upp var TV och tidningar mer för att sprida nyheter om vad som hände i världen. Nyheter spreds inte lika fort som idag och människor påverkades och förändrades i ett långsammare tempo. Historiska händelser, som till exempel när Olof Palme blev skjuten, påstår hon inte är någonting som har påverkat henne på grund av att hon inte var politiskt intresserad. Det blir tyst ett tag och jag ser att hon börjar tänka på något. ”Är det något mer du vill tillägga?”, frågar jag försiktigt. Då säger hon att hon kom på att hon började bli intresserad i politik efter att hon gick med i den socialistiska organisationen Unga Örnar. Hon tillägger snabbt att hon inte gick med för att hon var socialist, utan för att hon hade kompisar som ville gå med och för att hon såg det som en kul grej där hon kunde få ny kunskap. Det hon lärde sig där var att samhället inte var så jämställt mellan kvinnor och män som hon trodde. Det blev en politisk fråga som hon sedan blev intresserad av.

”Min chef sa åt mig att kvinnor får absolut inte ha på sig byxor” Hon tyckte redan i unga år att det var konstigt att männen skulle bestämma över kvinnor. Båda könen borde ha lika mycket påverkan på samhället. När sedan debatten om mäns och kvinnors lika rätt tog fart, väcktes intresset och mormor började lyssna och läsa mer om politiska åsikter. Uppväxten utan varken gym eller reklam om kost och träning var skön för att man inte var aktiv för att uppnå en viss kroppsform, eller för att man var påverkad av vad andra människor tyckte. Man var aktiv för att det var kul. Hon berättar att på ”hennes tid” fanns inte de kroppsideal som finns idag. Det var inte så att man skulle se ut på ett visst sätt för att bli accepterad. Jag frågar om det inte var några kroppsideal som hon strävade efter att uppnå. Hon svarar att för henne var det inte det, mycket tror hon att det beror på att media inte fanns i samma utsträckning som idag. Det spred sig inte lika lätt om hur man skulle bete sig och vad som var inne. Dock tror hon att det kan ha varit skillnad mellan över- och underklassen. Idealen kan ha varit mer aktuella i överklassen, timglassfiguren kan ha varit ett sätt att lätt kunna se skillnad på olika samhällsklasser. Hon säger att hon hade kläder som var praktiska och funktionella, lika som att hon åt den mat som serverades utan tanke på vad som var nyttigt eller inte. Hon tar en paus, andas djupt innan hon börjar prata igen. ”Media har därför aldrig påverkat mig på ett sådant sätt att jag velat förändra min kropp. Nu förtiden läser jag hälsotidningar och tar till mig av tips för att leva ett sundare liv, men jag tar aldrig till mig av bantningsdieter, bara sådant som är vetenskapligt och inte är farligt för kroppen.”

”Jag har alltid, och jag tränar fortfarande för att må bra, inget annat.”


6 Hälsa är någonting som var viktigt för henne och hon bestämde sig i tidig ålder att hon aldrig ska börja röka. Trots att hon levde i ett samhälle där det var vanligt att röka var det inget som påverkade henne. ”Om jag har bestämt mig för något så är det som gäller.” Men när det gäller miljö så var det inget hon var upplyst i. Vi pratade inte så mycket om miljöförstöring under min uppväxt, säger mormor. Det kan ha haft att göra med att det inte var ett lika stort problem då som idag. Vi köpte inte varor i onödan och kastade inte heller det man kunde återanvända. Inte lika mycket behövdes produceras och sopbergen växte inte lika snabbt. Hon tror att det har bidragit till att hon hushåller istället för att köpa nytt. Jag tittar ut genom fönstret och ser att mörkret redan fallit. Det enda ljus jag ser är skimret från månen och de tindrande stjärnorna. Mormor och jag tittar båda lite trött på varandra. Det har varit en lång men mycket trevlig intervju. Hon avslutar med en mening som får mig att fundera:

”Det är mycket tillfälligheter som bidrar till hur man blir” Det jag blir fundersam över är att innan sa hon att hon inte blev påverkat av någonting, men nu låter det som att hon ändå blev ganska påverkat. Kanske inte på samma sätt som ungdomar idag där media är det som påverkar mest, men att vänner, socialt liv, arbete och bekanta hjälper till att forma en till den person man är. Undermedvetet tror jag att både hon och jag vet att det är mycket som format och påverkat henne till den person hon är idag. Jag tackar för mig och beger mig hemåt, mormor står kvar i dörren och vinkar tills jag inte ser henne längre. Johanna Palmgren SA12A

Är du ett offer för idealen genom historien? Hur har glada 20-talet, depressionen under 40-talet och ungdomskulturen under 50talet påverkat vårat mode och ideal idag. Kan våra orimliga krav på skönhet


7

påverkats av 1900-talets historia? Tjugo talet var en tid då krigets efterdyningar var både bra och dåliga. Början av tjugotalet var en mörk tid då Europa försökte återhämta sig från kriget medan andra hälften kallades “det glada tjugotalet” när stora delar av världen stod under beskydd av bra ekonomi vilket ledde till förbättrad levnadsstandard och många nya industriella och medicinska påfund, som tex. penicillin. Inte enbart praktiska saker utan också humanistiska fenomen som ökade rättigheter för kvinnor som rösträtt samt att den viktorianska stilen börjar dö ut. Modet på tjugotalet betraktades först som uppseendeväckande och utmanade men senare blev det mer accepterat pga. att det passade kvinnornas nya sysselsättning man ville ha praktiska kläder men ändå feminina, kvinnans kropp skulle vara smal och blek och inte visa kurvorna trots att de fanns där. Männens stil förändrades inte så drastiskt som kvinnornas, det rakade ansiktet blev modernt samt kort hår men kläderna förändrades inte så mycket det var fortfarande kostym som dominerade männens stilvärld. I samband med att den viktorianska tiden drogs till ett slut så ökade framtidsförhoppningar några tydliga exempel är klädseln samt att kvinnor började röka på offentliga platser vilket tydde på en frigjord kvinna. Att det blev accepterat att röka fritt gjorde också att rökningsrelaterade sjukdomar ökade markant samt att i allmänna platser som dansklubbar, barer, restauranger och i hemmet försämrades luften i området och skadade människor i närheten passivt. Den 29 oktober 1929 får det glada tjugotalet ett abrupt slut då USA’s börs krachar man brukar säga att tjugotalet slutar två månader före det matematiska slutet av året eftersom man blir åter igen orolig för framtiden. Trots att 20-talet fick ett så tvärt slut så var det en grundläggande byggsten för ökad jämställdhet och har på så sätt inspirerat dagens frågor. I slutet av 30-talet bröt ytterligare ett världskrig ut och intresset för hur man klädde sig blev mindre viktigt under 40-talets början. Andra världskriget innebar höga kostnader och eftersom männen var involverade fick kvinnorna en mer betydelsefull roll i samhället. Man prioriterade inte mode då det fanns viktigare saker att tänka på (som att få landets industri att fungera och gå framåt) utan praktiska och arbetsanpassande kläder var det som gällde; kvinnorna klädde sig diskret, anspråkslöst och pliktskyldigt med plagg gjorda av hållbara och behagliga tyger. Tygbristen gjorde dock att endast en begränsad mängd tyg fick användas, som resulterade i tajtare och kortare kläder som exempelvis kappor. Skor med platåsulor eller kilklackar blev också mer vanligt bland kvinnor. En mer maskulin stil och levnadssätt växte fram och det blev även accepterat att ha på sig byxor än vad det hade varit förut, då endast kjol och klänning fick användas. Machoidealet betonades hos män med vältränad kropp samt att vara emotionellt stark, vilket både kunde vara fysiskt och psykiskt påfrestande. Fruarna till männen som begav sig ut i kriget tvingades sköta samhället och därför fick mindre fritid, trots att de var viktiga och bar ett stort ansvar ledde detta troligen till stress och sämre hälsa. Modeindustrin och strävan mot idealen påverkade inte miljön negativt i sig eftersom man inte la ned så mycket fokus på det eller till exempel inte använde kemikalier i kläder eller liknande produkter, å andra sidan gick mycket av det istället till det pågående kriget och vapenproduktionen som bidrog till miljöförstöring. Efterkrigstiden innebar en stor vilja att uttrycka sig mer fritt i samband med freden och kulturintresset började väckas fram vilket inkluderade musik som swing, jazz och bebop. Kriget hade bidragit med en god industri samt en god ekonomi som gjorde det möjligt att underhålla modeindustrin. Det nya idealet för kvinnor var exempelvis aftonklänningar med långa ärmar som slutade vid anklarna, en annan variant kunde också vara en jacka med vadderade axlar som bärs med en lång kjol. Männens mode under 40-talet varierade dock inte så mycket; den formella klädseln var skjorta med kavaj och vida byxor som skapade en siluett av breda axlar och slanka höfter, men annars bar de till exempel äppelknyckarbyxor (pösiga byxor som slutade vid knäna), västar och skjortor. De hade kortklippt hår med sidbena utan varken mustasch eller skägg, medan den kvinnliga trenden var att ha axellångt hår med lockar.


8 År 1947 introducerades Christian Diors “the New Look” vars popularitet fortsatte in på 50-talet; det man ville uppnå är en liten midja med en fyllig medellång kjol som framhävde höfterna och bysten. Efter depressionen under andra världskriget blev ekonomin snabbt bättre, det var inte längre ransoner på tyger och material så kläder började massproduceras återigen. Vilket gjorde att modeindustrin och klädfabrikerna påverkade miljön negativt återigen. Under andra världskriget hade själva modeindustrierna slutat ha en allt för stor inverkan på miljön eftersom den var så mycket restriktioner på material och mycket återanvändning av kläder och tyger. Det var material och resurser till kriget som påverkade miljön då snarare än konsumtionen av kläder. Färger som man inte hade kunnat få tag på innan användes nu i överflöd och modet utvecklades snabbt. Modet utvecklades mest för en helt ny samhällsgrupp som tog form under 50-talet, det vill säg tonåringar. Ny musik som rock’n rollen influerade ungdomskulturen och ungdomarna hade nu för första gången mer frihet och fritid. Innan hade man som ung inte haft samma utbud av kläder eller pengar att slösa men tack vare förbättringen i ekonomin fick ungdomar en helt ny självständighet och kunde bestämma själv över sina kläder, musiken de köpte osv, och i och med det utvecklades “tonårs kulturen”. Idoler som Elvis presley, Bill Hayley och filmstjärnorna Marilyn Monroe, James Dean samt Marlon Brandon influerade till helt nya stilar som Greasers och Preppies. Hemmafru-idealet blev återigen inne efter ett avbrott under 40t-alet då kvinnorna hade behövt jobba precis som männen i fabriker. Nu ville man förstärka kvinnors “originella” plats i samhället och det hälsosamma idealet kom. Kvinnorna skulle vara hälsosamma, ta hand om barnen och jobba i hemmet. Men innan 50talet hade man inte använt uttrycket “hemmafru” eftersom innan kriget hade det varit självklart att fruarna jobbade i hemmet, men med begreppet hemmafru kom också en ny tanke och debatt om kvinnornas inte så längre självklara plats i hemmet. Modet revolutionerades av nya tyger som nylon och polyester då det var lättare och tvätta och att sy med. De nya tygerna gjorde det möjligt att ha plaggen i pastellfärger tillsammans med vitt som inte gulnade i tvätten. Efter restriktionerna av tyg under 40-talet ville man nu använda så mycket tyg man kunde och detta resulterade i te x cirkelkjolen som var väldigt populärt för främst tonårstjejer. Dessa moderna kjolar var veckade och sydda i mycket tyg och fanns i ljusare pastellfärger. Man hade oftast blus eller en cardigan till. Tonårstjejer brukade också ha jeans eller snickarbyxor vid vardagliga situationer och det var vanligt med läppstift i olika pastellfärger. Trots rökningen var det inne med hälsosamma och lite rundare former som påverkade kvinnors hälsa positivt. Det var inte längre inne att gå på dieter och svälta sig själv till någon sorts idealvikt som på 20talet. För männen var det inne att klä sig väldigt konservativt som var baserade på affärskläder, om man jobbade på ett kontor hade man kostym. Man förväntades som man att ha affärskostym på heltid förutom i hemmet då de kunde slappna av i mer lediga kläder som ett par kostymbyxor och en vit tröja. Färgerna för männens kläder till skillnad från kvinnornas pastelfärgade mode var väldigt dämpade och jordnära. Det var också idealt att ha en hatt till kostym eftersom det inte ansågs som en full utstyrsel utan en hatt. Den unga mannen med läderjacka och och ett paket cigaretter upprullade i ärmen är det typiska idealet för den rebelliska tonåringen under 50-talet och var mycket vanligt för ungdomar. Den så kallade Greasers-stilen till skilland från den mer preppigare och konservativa stilen var mycket influerad av rock’n rollen. Man hade t-shirts och jeans samt converse som precis hade börjat tillverkas och


9 snabbt slog igenom. Modet från det glada 20-talet,det dystra 40-talet,ungdomskulturen på 50-talet har en gemensam sak, alla har påverkat dagens mode på olika sätt. Från 20-talet fick vi vad-långa kjolar,40-talet byxor och 50-talet skinnjackor mm. Skönhetsidealen har förändrats vid varje decennier men vi kan fortfarande se spår av idealen från dessa decennier än idag.


10

”Ungdomen då och ungdom idag är inte så himla olika ändå” Solen skiner fortfarande men värmer knappt när jag pulsar snö fram till det välbekanta huset på gården. Kylan får mina andetag att forma små moln av kondensation samtidigt som jag kliver upp för trappstegen och öppnar den lilla vita grinden fram till ytterdörren. Här bor Lonna Isberg som har gått med på att ta emot mig och besvara mina frågor angående hennes liv och vad som har påverkat henne till den hon är idag. När jag plingar på husklockan hör jag en hunds skällande inifrån huset. Dörren öppnas och där står farmor med ett leende på läpparna. Hon välkomnar mig med en kram och jag stiger in i den välbekanta hallen och lukten av nybakat samt en vag doft av gammalt fyller mina lungor. Det är en doft av trygghet och jag känner mig redan som hemma. Det går inte en sekund utan att jag blir påhoppad av farmors hund, Jasmine, som inte verkar få nog av pussar och kelande. När jag väl har lyckats lugna ner Jasmine och brottat bort henne har farmor redan slunkit iväg till köket för att ta fram bullar och övergiven julmust från i julas. När kaffet väl har bryggt klart och hon har hällt upp en kopp till sig själv sätter vi oss vid köksbordet där julduken fortfarande ligger framme. Jag tar en klunk av min julmust samtidigt som jag tar fram mitt anteckningsblock och börjar fråga henne om hennes barndom. Hon föddes 1938 i Köpenhamn och vid sexårsålder år 1944 flyttade hon och familjen bestående av hennes mamma, pappa och fyra syskon till Sverige på grund av kriget som då hade nått danska gränser. Jag kommer inte ihåg så mycket eftersom jag var så liten säger hon med en fördröjning. Men jag kommer ihåg att tyska soldaterna låg på taken i stan och sköt genom fönsterna på gatorna där vi bodde i Köpenhamn, och att jag var väldigt rädd, jag kommer också ihåg att pappa sa till mig när vi hade flydde med en båt till Sverige att nu behöver du inte vara rädd längre. Men när vi kom in i svenska hamnen så tjöt båten och jag trodde att det var flygalarmet som varnade för tyska flyg så jag blev ju jätterädd. Den 9 april 1940 hade Nazityskland anfallit både Norge och Danmark och flyktingar från länderna började söka hjälp i andra länder som bland annat Sverige. Trots att Danmark efter bara några timmar kapitulerade så var det strider mellan motrörelsen i Danmark och de tyska soldaterna. Sommaren 1943 ökade oroligheterna och protesterna mot den tyska närvaron igen och nya strider startade då de försökte ta över danska flottans fartyg Flyktingmottagandet i Sverige under andra världskriget var till stor del beroende av hjälporganisationer som röda hjälpen, arbetarrörelsens flyktinghjälp, Mosaiska församlingens flyktingkommitté med mera. Och dessa gjorde det möjligt för flyktingar från bland annat Danmark att säkert ta sig till Sverige via båtar. Över 10 000 norskar och danskar tog sig över gränsen till Sverige och min Farmor var en av dem. Jag frågade henne om det hade varit svårt att komma till Sverige och att lära sig ett helt nytt språk med tanke på omständigheterna. Hon berättade att flytta ut till landsbygden på Lidingö var fantastiskt, att det var så lugnt och tryggt jämfört med storstaden hon hade levt i innan. Jag kom från ett kaos till lugnet sa hon. Hon berättade att hon började i en ny skola året därpå och att hon trivdes bra. ”Jag var ju så ung så att jag klarade mig ganska bra med svenska språket också” Hur var dina föräldrar? Var dom politiskt aktiva? Frågade jag samtidigt som jag tog en tugga av bullen


11 som sedan länge hade legat framför mig på en bricka. Hon skakade på huvudet och kollade ut genom fönstret som om hon tänkte tillbaka på sitt liv och sina föräldrar. Jag kunde höra en ton av nostalgi som hon svarade. Nej inte ett dugg, de hade fullt upp med sina sex barn la hon till med ett leende. Hon berättade att hennes moster dock hade varit med i motståndsrörelsen och att hennes pappa också hade varit det innan han flydde med familjen till Sverige. Min moster var inte rädd för någonting, en riktig kämpe var hon. Stolthet fyller hennes röst när hon tillägger det sista. När jag tar upp ämnet om tonårsidoler skrattar hon bara och säger att några sådana hade hon inte. När jag insisterar om att hon måste ha haft någon idol svarar hon att det var väll Elvis. Eller Tommy steele. Tommy Steele? Frågar jag förvånat som hon skrattar och svarar ja, man lyssnade på antingen Elvis presley eller Tommy Steele. Ungdomen idag och ungdomen då är inte så himla olika ändå. Det var inte så himla mycket skrik då om man säger, det var lugnare” Hon tror också att det var rätt så likadant när det kommer till kroppsideal. Hon påpekar att man dock inte pratade om att vara smal och att det inte slogs upp i tidningarna då men att flickor självklart ville vara smala, precis som idag. Jämställdhet mellan män och kvinnor och miljöfrågan som är två av de mest omtalade och debatterade frågorna idag verkade inte heller haft en stor påverkan förr. Farmor menade att miljöfrågan inte hade blivit ett problem, i alla fall inte ett problem man visste om och att det var helt naturligt att kvinnorna var hemma med barnen medan karlarna jobbade. Klockan är nu mycket och kaffet har sedan länge svalnat, det känns som om jag äntligen har fått en insikt i hennes liv. Hon är inte längre bara min farmor utan hon är en vän med ett helt liv bakom henne fyllt med erfarenheter och visdom vilket får mig att känna en viss stolthet för allt hon har tagit sig igenom. Men när det kommer till kritan säger hon att det som har påverkat henne mest och hjälpt henne bli den hon är måste vara hennes mamma och pappa men framförallt hennes barn. När jag sitter på bussen på väg hem och tänker tillbaka på hennes leende på läpparna och livsglädje i ögonen när hon sa det kan jag inte låta bli att tro att hon nog har rätt ändå. Att familjen trots omständigheterna i samhället påverka en som människa mest, att man undermedvetet blir påverkade av deras relation, politiska åsikter och moraler antingen till att bli som dem eller att sträva efter att bli och tycka som motsatsen till dem.

Emmy Crona


12 Årtiondet som förändrade världen Ett årtionde med hippiekulturen, kampen för mänskliga rättigheter och Twiggy skulle kunna sammanfatta 60-talet. Dörren till lägenheten i Blackeberg öppnas av en man runt 60 års åldern med ett stort leende på läpparna. När jag kliver in i den välstädade ljusgula hallen med vita skåp. Jag känner en svagt lukt av kaffe som kommer från det vit/gråa moderna köket. Mannen står i köket och häller upp kaffet i stora svarta koppar och samtidigt som han drar fram ett paket hembakade bullar från kylskåpet och värmer upp dem i mikro- vågsugnen. Nu luktar lägenheten nybakade bullar. I mitten av vardagrummet står en grå soffa som är täckt med kuddar i varma färger. Jag sätter mig på högra sidan och mannen sätter sig på den vänstra sidan av soffan. Bullar och kaffet är klara och jag är redo att fördjupa mig i 60-talet. Det är svårt att hitta ett årtionde efter andra världskriget som har fört med sig lika många förändringar och har haft lika många stora händelser som 60-talet. Allt från enorma politiska kriser som Kubakrisen till en revolution igångsatt av den yngre generationen som ledde till stora förändringar i hur vi ser världen idag. Det som folk inte minns lika stark men som ändå har varit en dramatisk upplevelse var Biafrakriget i Nigeria där man för första gången kunde se bilder på folkmord i TV där svälten, inte minns bland barn, blev så otroligt närgången. - Uttrycket “Biafrabarn” andvänds än idag för att beskriva svältande barn med uppsvällda magar berättar han märkvart påverkad av kriget. Det politiska spelet handlade också om stora män. Inte minst Martin Luther King som genom en fredlig revolution för svartas rättigheter i USA lyckades med bedriften att ändra det inrikes politiska landskapet i USA för alltid. Att han sedan mördades 1968 kallblodigt har bara ytterligare bidragit till hans storhet. En annan stor politisk ledare som blev mördad under 1960-talet var John F Kennedy som än idag anses vara en av USA´s mest karismatiska presidenter i modern tid. Där utöver i skymundan av allt detta grundade Nelson Mandela tillsammans med några andra organisationen ANC i Sydafrika som kämpade för lika rättigheter och att få bort aparthied och blev sedan fängslad för detta. “Martin Luther King visade mig att mänskliga rättigheter och allas rätt till lycka bortom förtryck är kanske den mest centrala och viktigaste frågan för att skapa fred på planenten. Respekt för min medmänniska oavsett för hens religiösa tro, hudfärg eller sociala status är grunden för att åstadkomma ett samförstånd och fred” sa mannen efter att han tog en tugga av sin bulle som han sedan ställde på soffbordet. Kroppsidealen förändrades från den kurviga kvinnokroppen till den magra och platta. Twiggy blev den första världskända magra modellen som vände på kroppsidealen totalt. Under 60talet föddes hippiekulturen med peace som hälsningsord. Kulturens världsbild kan lätt sammanfattas i “flowerpower”, idelogin med en öppen fri gemenskap var det som gällde. Ett fritt och öppet samhälle med en underliggande anti materialism. Mockajackan med stora pälskragar utsmyckad med fastsydda blommor, fransiga mockasiner som täckte fötterna och det långa ibland ovårdade håret var kännetecknet för en sann “hippie”. Det långa håret var också ett


13 viktigt uttryck för att man motsatt till sig de rådande normerna som fanns i samhället. “Att man var en hippie var inte mode utan det var en livsstil” sa mannen med ett stort leende på läpparna innan han drack en stor klunk av sitt kaffe Miljön och miljöfrågor hamnade i skymundan i återuppbyggnaden efter andra världskriget. Det fanns inget större miljöengagemang och miljöfrågor stod inte högt på agendan. Det fanns heller inga miljörörelser, däremot började man bli medveten om att rovdrift på miljön var fel. Träd kramarrörelsen till exempel tog sin början på 60-talet. Det var inte ovanligt till exempel att man eldade uppgamla bildäck för att värma sig på festivaler och utomhus konserter. Man sprayade frisk med DDT och andra bekämpningsmedel mot mygg och andra insekter. Att färga sina egna t-shirts i batikmönster med miljöskadliga kemikalier var också mycket populärt. Resterna av kemikalierna släpptes ut i avloppet. Det samma gällde frågor kring hälsan. Dem flesta var omedvetna om hälsoriskerna kring tobaksrökning och vilka miljö förstöringar tobaksodling ledde till. Bilarna var storkonsumenter i bränsle , utsläppen från industrierna var på rekordnivåer och ingen lade stor vikt på att ifrågasätta den rovdrift på miljön som faktiskt skedde. Discokulturen föddes och musikstilen förändrades ganska successivt och radikalt. Rock and roll som hade så länge varit ungdomarnas favoritmusik gav vika för rock och disco musik. Dansgolven invaderades av långhåriga killar som stampade vilt och slängde huvudet från höger till vänster i takt med musiken. Utomhuskonserter med live musik hade sin storhet på slutet av 60-talet där Woodstock blev kanske blev den stora händelsen som bäst beskriver vilken betydelse dessa utomhuskonserter hade. Förutom utomhuskonserter så var utomhusbio också populärt bland den unga generationen men även den äldre. “Det är klart att alla utomhuskonserter av inte alltid så mysiga att vara på. Det hände fler än en gång att man fick trampa runt i lervälling i strömmande regn.” sa mannen och gnuggade sig i ögon av trötthet efter gårdagens kvällpass. Jag förstår att mannen som sätter där med kaffekoppen i handen kunde ha fortsatt att berätta om sitt älskade 60-tal. Jag känner att atmosfären från den tiden finns närvarande både i berättelsen och i rummet där jag sitter, och nog skulle det ha varit roligt att ha fått vara med om än bara några dagar eller veckor.

Tonåringars reaktioner på kroppsideal


14

Vi ville ta reda på exakt hur mycket media och samhället påverkar människors ideal idag genom vår undersökning och om media verkligen kan påverka människors syn på idealet så pass mycket som det sägs. Vi intervjuade slumpmässigt personer i Stockholms city och frågade dem frågor angående deras kroppsideal. Det vi har kommit fram till är att de flesta påverkades av media snarare än politik, behöriga eller boende. Vi frågade 30 personer både män och kvinnor från 15-70 om vad som påverkade deras ideal mest i samhället. Majoriteten av kvinnorna samt män under 30 sa att deras kroppsideal och klädtrend påverkades mest av media så som tv-serier, bloggare samt tidningar. De kände ett behov av att följa majoriteten och dess smala kroppstrend och att de försökte uppnå detta kroppsideal genom träning eller dieter av olika slag. “Det blir typ om man kollar på Gossip girl och alla dom är jättesmala så blir det att man också vill se ut så.” (kvinna 20) Majoriteten av kvinnor och män mellan 30-uppåt sa att de själklart påverkades av medier och idealen men inte besvärade sig att göra något åt saken. De sa att det snarare var något man tänkte på mer som ung. “Jag kan snarare bli starkare i min övertygelse att jag tycker det är fel.” kvinna 64 år.

Övergången från barndom till tonåren leder också till att man söker efter en identitet åt sig själv. I samband med detta tittar man gärna på de normer som gäller klädsel, utseende och beteendemönster som finns hos andra i samma åldersgrupp. Tidningar och magasin som ofta riktar sig just till tonåringar visar en bild på supersmala modeller som man gärna vill efterleva. När man sedan jämför sig själv med den bild som man uppfattar som normgivande är det lätt att man känner sig osäker och missnöjd med sig själv. Detta skapa i sin tur många av de problem som tonåringar får går igenom. Man ska aldrig underskatta grupptrycket som sådan. Det leder i sin tur ibland till allvarliga psykologiska effekter hos tonåringar som till exempel ätstörningar och depression.


15 Media levererar dagligen information om hur vi ska leva våra liv så att man lever på rätt sätt. Eftersom vi har möjligheten att bestämma över oss själva och våra egna kroppar har detta skapat ett slags kontrollbehov för de flesta människor och hur viktigt det är att sträva efter att bli så “perfekt” som möjligt. Skönhetsidealet menar att man speciellt som kvinna ska vara smal för att vara vacker; i vårt samhälle idag har de allra flesta råd med att konsumera mer mat än vad vi egentligen behöver, och detta har bland annat lett till en stor trend där man istället ska äta så lite som möjligt för att ej riskera att bli fet. Hos en person som drabbats av en så kallad ätstörning är träning och kost det enda som ens liv kretsar kring. Det är vanligare hos unga tjejer, då intresset av att vara smal är desto större, men även killar kan lida av svårigheter att äta. Den vanligaste ätstörningen kallas anorexia nervosa, som innebär att man i princip svälter sig själv, och är uppskattat att förekomma hos cirka 1 % bland yngre tonåringar. Runt 10 % av alla unga kvinnor har någon typ av ätstörning, vilket visar hur vanligt detta är i vårt samhälle. På grund av dessa förväntningar speciellt på kvinnor så kan det vara svårt att veta hur man ska bete sig. Särkilt kvinnorollen kan vara svår för människor att tolka, då hon i modern tid får utöva sysslor som förr såg som typiskt manliga såsom arbete, men samtidigt bör vara den traditionella feminina kvinnan vilket kan leda till osäkerhet samtidigt som man vill passa in bland samhällets normer. Rädslan av att bli tjock kan betonas eftersom man vill bli accepterad, vilket kan utveckla anorektiska handlingar. Trots att man enligt media ofta förväntas att vara smal har ändå samhället även bildat en negativ syn på människor som har en sådan naturlig kroppsbyggnad. I vår undersökning där vi ställde frågor till människor om kroppsideal möttes vi även av dessa motsatta reaktioner om att det inte alltid är någonting positivt: “Det är mer accepterat att ha lite hull än att vara pinnsmal” (flicka, 16). En mager figur döms ofta och ses som anorektisk trots att personen kan kämpa för att gå upp i vikt utan att det händer något. Kan det ses som en dubbelmoral, att det förväntade kroppsidealet även kritiseras och anses vara fel? Media påverkar människors idealbild mer än man själv tror även om det kan vara på både negativa och positiva sätt. De flesta människor ser det mer accepterat att ha lite extra fett än att inte ha något alls. Trots detta så strävar många efter att få en så smal kropp som möjligt, utan att tänka på konsekvenserna som kroppen får. Men det är ändå inte så konstigt att unga människor får ätstörningar. Framförallt tjejer drabbas av det då “barbiedocksliknande” modeller i dagens samhälle förmedlar ett budskap där de säger hur ungdomar ska se ut. Bilder av perfekta retuscherade kroppar översvämmar medierna och syftet är att vi ska vilja bli som de på bilderna. Medier har därför en stor andel i det problemet som kännetecknar känslan av att inte vara bra nog hos tonåringar och därför har medierna också ett stort ansvar att rätta till problem som finns.

Jag är lite av en kameleont


16 – Mitt första ideal som riktigt ung var Pippi Långstrump och det är det fortfarande. Hon inspirerade till att man kan gå sin egen väg, man behöver inte göra som alla andra. Det var lite kan hon, kan jag. Hon var en tjej och det gjorde det hela mera identifierbart, säger Annika Jankell.

”Pippi har följt med mig enda sedan jag var liten. Hon var den som fick mig att förstå att man kan vara kaxig och snäll på samma gång.” säger Annika medan vi sitter i hennes Villa Villekullaradhus i Gamla Enskede över en kopp te i ett samtal om ideal, förebilder, självkänsla och självförtroende. Hon brukar omedvetet beskriva sitt hus lite som Villa Villekulla, då det är många våningar och har lite samma känsla. Vardagsrummet som vi sitter i ligger intill hallen och är mysigt och värmande. Det är stillsamt samtidigt som de levande ljusen fladdrar. Om man lyssnar noga hör man tvättmaskinen som är igång i badrummet och det sprids en doft av nytvättat. Plädarna i soffan är mjuka och värmande. Om man kollar ut genom fönstret ser man snön som sakta faller mot marken. Trappan till övervåningen är av vitmålat trä, den är lång och snirklig. De första kända förebilderna Annika kommer att tänka på när hon hör ordet ideal är; Pippi Långstrump, Jacob Dahlin och Oprah Winfrey. Hon har alltid inspirerats av människor som är excentriska och vågar att stå upp mot andra. ”När jag började som ung på tv så fanns det en manlig programledare, Jacob Dahlin, som var en superstjärna, men en riktig galning. Han var den första som blandade politik och samhällsfrågor med ren underhållning och han letade upp galna gäster. Hans program var nyskapande. Sedan frågade han om han fick vara min mentor. Och jag hade honom som förebild. Vi träffades varje söndag och han lärde mig nästan allt viktigt om min bransch som programledare och han var en riktigt stor inspiration som säkert har påverkat mig mer än jag kan ana.”

”Sedan har jag en annan förebild som heter Oprah. Henne upptäckte jag tidigt när jag bodde i USA och jag blev helt trollbunden av henne för att hon inte hade haft det så lätt. Hon hade inte vuxit upp på en räkmacka och blivit en glittrig programledare, hon hade verkligen kämpat. Hon pratar på samma sätt till presidenten som till en ensamstående trebarnsmorsa. Hon gör inte skillnad på folk och folk.” Det finns ett mönster i de olika förebilderna då allt handlar om personlighet och äkthet. Det återspeglar sig inte minst i Annika själv i den jordnära och mänskliga personen som hon är. Hon gör inte heller någon skillnad på folk och folk i sina intervjuer. I hennes jobb är det Oprah och Jacob som varit de stora inspirationskällorna och privat är det Pippi. Förebilderna är inga kopior utan riktiga original. De följer inga andra utan är sina egna ledare. Det är Annika också. Hon går sina egna vägar och är sig själv till hundra procent. Annika har en förmåga att få en att bli intresserad och indragen i saker hon berättar, vilket har att göra med hennes jordnära personlighet och röst. Medan hon berättar om sina förebilder sitter hon uppkrupen i soffan i sina myskläder. Hennes mörka hår är utsläppt och lite lätt rufsigt. Hon kisar med de mörka ögonen när hon är extra engagerad i berättandet och gestikulerar mycket men mjukt med händerna. När hon sitter och berättar är hon väldigt närvarande och i nuet. "Självkänsla är det som finns inuti och det spelar det ingen roll vad man gör eller presterar. Medan självförtroendet kan pendla hela tiden. Det kan vara att man skriver en skitartikel och så säger någon det. Då åker självförtroendet ner. Eller så gör man ett jättebra program och så får man höra det och då åker självförtroendet upp. Men jag har alltid haft en bra bas. Jag har alltid varit trygg i mig själv och det tror jag att man får hemifrån."

“Man var antingen en rocktjej eller en discotjej eller progg. Olika kategorier. Jag hade lite svårt att kategorisera mig, det har jag än idag. Jag är lite utav en kameleont.” Det kan vara bra att inte vara för lätt att kategorisera och definiera. Speciellt i Annikas jobb då hon lätt ska kunna byta miljöer och situationer och ändå nå ut till många olika typer av människor. Annars blir man ofta insatt i ett särskilt fack. T.ex. om


17 man är den som alltid skriver humoristiska artiklar, då får man svårare att ta sig utanför sin nisch och testa på något annat t.ex. att få göra lite seriösare intervjuer.

”Man formas som person av familj och människor man möter på vägen. Omedvetna förebilder. Om man lyssnar noga kan man höra att alla människor man möter kan ge en någonting.” Palme-mordet var något som påverkade hela samhället. Innan var det tryggt i Stockholm och plötsligt var det inte alls samma trygghet längre. ”När till och med en stadsminister kan bli skjuten här i Sverige på öppen gata, så var det inte alls samma trygghet längre. Och sedannär Anna Lindh blev knivmördad på NK. Det var som, hur kan det hända igen?” Olof Palme var en mycket omtyckt statsminister av många. Dock så hade han en hotbild över sig då han uttalade sina åsikter om olika världsliga konflikter och grupper. Han stod för sina åsikter. Hon har varit medlem i Rädda Barnen, Amnesty, Greenpeace och Naturliga Steget som ung. Miljö och mänskliga rättigheter är frågor som alltid engagerat henne. Annika stödjer även flera organisationer idag. Hon har alltid försökt att göra vad hon kan för att stödja de olika organisationerna. "Jag blir snarare triggad av om någon säger att det där kan du inte ha på dig, jo det kan jag!" Annika har aldrig följt några skönhetsideal utan har alltid haft en klar bild av vad som är bra för henne. Hon går t.ex. på yoga för att få en balans i livet. Hon tror på att om man mår bättre fysiskt så mår man även bättre psykiskt. "Jag har alltid försökt att gå min egna väg, så förmodligen så är det så att jag har inspirerats omedvetet." Annika är generös som få och ljuger sällan för sig själv. Hon ger alla respekt, samtidigt som hon ger sig själv det.

”Jag har alltid dragit mig till lite excentriska typer de som går sina egna vägar. Människor som vågar följa sin egen stjärna och står upp för sig själva och andra.”

Matilda Widstrand Källa: Annika Jankell 19-03-13


Tdining Grupp 7