Page 1

12

Krea

magasin Ett magasin om Produforum Ă–sterbotten


Med alla runt samma bord

evas hälsning

A

P

roduforum är ett nätverk för kulturaktörer runt om i Svenskfinland med olika verksamhet på flera orter i Nyland, i Åboland och i Österbotten. Produforum Österbotten är ett kulturprojekt bland flera andra som på något sätt skall underlätta arbetsförutsättningar för aktörer inom de så kallade ”kreativa branscherna”. Projektet har valt att koncentrera verksamheten till Vasa och Jakobstad där flest professionella kulturutövare är bosatta och kulturinstitutioner samt -utbildningar är placerade. Med en till viss del föråldrad projektplan i bagaget, som så många gånger är fallet inom projektverksamhet startade Produforum Österbotten sin verksamhet hösten 2010 och kommer att fortsätta fram till slutet av 2013. Vad skiljer detta kulturprojekt från andra? – en erfaren huvudman för projektet – förmåga att tolka och omforma projektplanen – fokusering på utvalda delar istället för att arbeta brett inom kulturfältet – konceptinriktat arbete där erfarenheter skapas genom testning av idéer – indelning av arbetsuppgifter. Projektansvarig känner till kulturfältet och leder utvecklings­arbete och kreativa processer. Kunniga inom projektarbete ansvarar för projekt­administration. – fokus på samarbeten som verkligen ”lönar sig” Huvudman för projektet är Juthbacka kulturcentrum i Nykarleby med goda erfarenheter av projekthantering och sysselsättande av aktörer inom kultursektorn. Med huvud­mannens kunskaper och stöd har Produforum Österbotten fått en bra början att söka sina egna vägar, tolka och omtolka projektplanen samt snabbt göra förändringar i verksamheten. I stället för att arbeta brett och nå så många aktörer som möjligt har Produforum Öster­botten med tiden valt att rikta in sig på vissa fält inom kultursektorn, fält som andra projekt inte berört eller kunnat nå med sin verksamhet. Produforum Österbotten har via utvalda försöksåtgärder och konkreta experiment skapat eller byggt vidare på olika koncept för att undersöka och nå fram till resultat. För att nämna några åtgärder vars utgångs­punkt varit att uppmärksamma och skapa synlighet för kultursektorn kan nämnas ”Julkalendern” och samarbetet med ”Orginaal” samt ”Kreagalan”. I koncepten ”International workshops” och ”Gnistan” undersöker och strävar projektet efter att förbättra arbetsförutsättningar för konstnärer bosatta i Österbotten. Produforum Österbotten bedriver till stor del projektbetonad verksamhet som kräver goda samarbeten i och utanför region och konstform samt även nationellt och internationellt. Framförallt har projektet valt att samarbeta med enskilda personer, organisationer och företag som vill förändra fältet och vågar ta en del risker. Med målgruppen i åtanke eftersträvas gemensamma mål att nås på ett effektivt och resultatinriktat sätt.

nki Hellberg-Sågfors och Greta Stor­lund är på besök i Öster­botten för ett möte när vi träffas på After Eight en eftermiddag. Anki är Produ­forums primus motor och projekt­ chef för det riksomfattande Produ­forum. Greta är införmatör för det samma. Det är alltså de här två som kan, i princip, allt man behöver kunna och veta om Produ­forum. Jag är mest nyfiken på hemligheten bakom organisationen. Hur fungerar Produ­forum för kultur­ aktörerna, i de olika regionerna? – Alla regioner jobbar på olika vis och så har vi insett att det måste vara. Men vi jobbar enligt samma värderingar, säger Anki. Och de är? – Att alla är välkomna till Produ­forum och att alla är lika viktiga, väldigt enkelt egentligen, fortsätter Anki. Produ­forum erbjuder olika tjänster för dess aktörer. Projektet samlar alla kring samma bord och ger precis samma information åt de inblandade. – Det spelar ingen roll om det är kultur­ aktörer, administratörer eller från vilken nivå du kommer. Produ­forum samlar alla på samma plattform och på samma villkor, säger Greta. Produ­forum jobbar inte enligt en egen agenda. Visionen är att locka fram nya sam­arbeten. Olika aktörer ska lära sig och inspireras av varandra. – Till en början tror jag konst­närerna och producenterna blev förvånade över att vi ivrigt ville veta vad de behövde. Och att vi var så intresserade av hur vi kunde hjälpa dem, berättar Anki.

12

Eva Forsman projektledare för Produforum Österbotten

redaktörens hälsning När vi skulle berätta om Produforum Österbottens verksamhet så ville jag göra något som alla kan ta del av och som väcker intresse. Vi rör oss i en värld som kan kännas främmande. Dels handlar det om projektverksamhet och dels handlar det om kultur. Men med det här magasinet så hoppas jag att du känner dig välkommen till båda världarna. Det är inte så krångligt egentligen. Jag hoppas också att du ska få inspiration. Kanske det föds en idé när du läser tidningen. Och förhoppningsvis inser du att den idén inte alls är omöjlig att uppfylla. Idéer är viktiga. Utan idéer har vi ingen utveckling. Så kom och ta en sväng i Produforum Österbottens värld och sug åt dig så mycket du bara kan. Ida Westerlund redaktör

1 22

Kreamagasin Ett magasin om Produforum Österbotten

maj 2013 Redaktör: Ida Westerlund Foto: Johanna Forsman | Bildbolaget Du&Vi | http://www.duovi.fi Layout: Hilda Forss | Hildablue Design http://www.hildablue.com/design Utgivare: Produforum Österbotten/Stiftelsen Juthbacka

P

rodu­forum verkar på regional nivå i Nyland, Åboland och Öster­botten. I Nyland avslutades projektet i december 2012. Öster­ botten är förlängt till december 2013 och Åboland till juni 2014. Produ­forum har utforskat och kartlagt vilka behov som finns för kultur­aktörer i de olika regionerna. I Öster­botten har det alltså lagts stor vikt vid att lyfta fram kreatörer i ramp­ ljuset. Att belysa och under­lätta deras arbete och att hjälpa dem jobba vidare och utanför Öster­ bottens gränser. – Vi försöker ge våra aktörer verktyg,

motiva­tion och mod att jobba vidare. En knuff i rätt riktning, säger Greta. – Många av dem som jobbat med Produ­ forum eller med vår hjälp på ett eller annat sätt har kunnat ta med vårt arbetssätt till nya arbetsplatser eller sam­ arbeten. Fler och fler märker att det lönar sig att ha ett öppet sam­arbete och att se till att alla kan hjälpa varandra, säger Anki.

G

reta och Anki betonar att sam­ arbete inte är en enkel sak. Men Produ­forum vilar till stor del på olika sam­ arbeten och har under åren hittat goda metoder. Öppenheten aktörer emellan är ett sätt. Att ha en tydlig grund att stå på och ett gemensamt mål är också viktigt. – I början av sådana här projekt eller vad du än jobbar med är det jättebra att reda ut vad man vill uppnå. Skriv ner vilka de gemensamma värderingarna är. Så kan man alltid hänvisa till det om man tappat fokus.

Produ­ forums riksomfattande projekt har lyckats jobba med hela det svenska kultur­fältet i Finland. Vilket inte är det enklaste. Men Anki och Greta har goda erfarenheter av det finlands­svenska kultur­livet. – Sist och slutligen strävar också kultur­ aktörer efter att få synlighet och att känna tillhörighet. Vi försöker hjälpa dem med det, säger Anki. Anki tycker det är viktigt och nyttigt om man kan dela med sig av sina idéer och inte panta på dem eller vara rädda för att någon ska stjäla ens koncept. – Det kan bara bli bättre om man delar med sig och tar del av andras erfarenheter. En av kultur­aktörerna som vi jobbat med konstaterade att: ”Ju mer jag gett desto mer har jag fått”. Det är precis det Produ­ forum handlar om! I det här magasinet delar Produ­forum Öster­botten med sig av några koncept och idéer som vi jobbat med under projektets gång. Så var så goda och stjäl.

Produ­forum ►► Ett nätverk för de som jobbar med konst och kultur. ►► Produ­forums riksomfattande projekt beskriver, analyserar, sprider och utvärderar Produ­ forums verksamhetsmodell i Svensk­finland. ►► Produ­forum Öster­botten är ett treårigt projekt som startade hösten 2010. Projektet har fått ett halvårs förlägning och avslutas i december 2013. ►► Juth­backa kultur­centrum i Nykarleby står som huvudman och Yrkeshögskolan Novia som delgenomförare. Projektet har en heltidtjänst och två deltidstjänster. Projekt­ ledare är Eva Forsman, projektsekreterare är Åsa Nyby och projektkoordinator är Birgitta Snickars-von Wright. ►► Produ­forum finansieras med stöd från Europeiska socialfonden, via Närings-, trafik- och miljöcentralen samt undervisningsministeriet och med kommunal och privat finansiering. ►► Läs mer på: www. produforum.fi eller www.juthbacka.fi.

1 32


Att bygga en

u pp l e v e l s e

Goda idéer paketerade i tydliga koncept. Det är det som är hemligheten bakom lyckade arrangemang som till exempel den öster­ bottniska Matfesten och Baltic Yachts A Night of Magic. Båda signerade Produ­forum Öster­botten.

alla koncept som framställts har

gjorts i sam­arbete med bland annat Juth­ backa kultur­centrum. Det är den andra hemligheten, sam­arbete. Produ­forum Öster­ bottens projektledare Eva Forsman och Juth­ backa kultur­ centrums verksamhets­ ledare Linda Blomqvist har hittat varandra i konceptframställning. – Vi kompletterar varandra. Linda kan paketera konceptet och se till beställarens synpunkter. Jag står ofta för det visuella, producerar konceptet och ser till kreatörernas synpunkter, förklarar Eva. När ett koncept ska utformas börjar det med att en beställare presenterar vad de vill ha och vad de vill uppnå. När Baltic Yachts till exempel skulle lansera den 67 meter långa segelbåten Hetairos tog de hjälp av Linda och Eva. Det krävdes något alldeles magiskt för den historiska kvällen. – Först hade temat och tanken för kvällen varit något helt annat med eld­shower och sådant, som helt ärligt inte skulle ha funkat en sommarljus julinatt i Öster­ botten, säger Eva. Linda och Eva fick på kort tid uppgiften att komma på ett nytt tema för kvällen där dels Baltic Yachts personal och dels båtens köpare skulle fira det färdiga mastodontverket. – Vi fick veta att det skulle bjudas på midsommarmat och då spånade vi helt enkelt vidare på temat midsommar, säger Linda. De byggde konceptet på nyckelorden

1 42

sommarnatt, näcken, skogsrån och troll. Ur det kom A Night of Magic. – Det blev en upplevelse under hela kvällen med bland annat fiolspelande älvor och en trumpetande näck, berättar Eva.

”Det blev en upp­levelse med bland annat fiol­ spelande älvor och en trum­ petande näck.” när beställaren framför sitt önskemål

vill Linda och Eva helst ha en målsättning. Blir det många instruktioner utöver det hämmas den kreativa processen och det kommer inga nya idéer. – Efter att vi kommit med ett förslag kan man alltid ändra på eller göra om. Men för att skapa ett koncept gäller det att spy upp tusen idéer eller förslag och då kan man inte vara styrd av andras tankar. Efter att ett konceptet presenterats och godkänts börjar det hårda arbetet. – Att komma på konceptet går egentligen snabbt för oss. Det knepiga är att hitta och få alla aktörer att ställa upp på det man kokat ihop, säger Linda.

1 52

Eva och Linda har kontaktat och sökt upp kreativa personer och kultur­aktörer för de olika konceptet inom Juth­ backa kultur­centrums nätverk men också utanför. Det beror helt på konceptet vilka människor från olika branscher som engageras. – Vårt jobb handlar om att paketera deras kreativa kompetens på olika sätt. Vi bor till exempel i en region med många duktiga musiker. Då kan man forma ett koncept där det finns utrymme för flera musiker, säger Linda. Ett annat koncept som Eva och Linda har jobbat med är den öster­bottniska Matfesten som hölls på tre orter, Jakobstad, Vasa och Kristinestad, på hösten 2011. Då blev de kontaktade av beställaren med ledorden att det mat- och skörde­ festen skulle utgå från ”lite rapa på stövlan”. Det var den sinnebilden Eva och Linda sedan jobbade efter. – Konceptet blev en rustik hyllning till maten, säger Eva. Utöver temat för matfesten planerade de hur de olika mattorgen skulle se ut och var de skulle placeras, dekorationer och matfesternas program. – Matfesten riktade sig till stor publik så vi lade vikten på att det skulle kännas som en upplevelse. Alla skulle få se, röra och smaka på maten. Och alla dofter, förstås, fortsätter Eva. enligt eva och linda är det viktigt att

man är tydlig och konkret i konceptering. Lägger man fram ett flummigt koncept


blir resultatet flummigt. Det gäller också att se till att beställarens målsättning upp­fylls, annars får man inte ens jobbet. Det gäller ytterligare att ha ett stort nätverk så att man vet kring vilka kompetenser och kreativa personer man kan bygga konceptet. – Sedan är det ett stort plus att vara flera som man kan bolla idéer med. Två huvuden är alltid bättre än ett, säger Linda. Det problem som Eva och Linda stött på är att det krävs en producent som kan koordinera de olika koncepten och sköta det praktiska. – Nu har det fallit på oss. Men det är inte lätt att hitta producenter här i Öster­ botten. Och det är definitivt inte enkelt att engagera en producent på kort tid. Det handlar oftast bara om några veckors arbetstid, säger Eva. De har sist och slutligen dragit producentlasset som egentligen inte hör till jobbet. Eva och Linda sammanfattar uttrycket konceptering så här. – Gör upp ett tydligt manus och lägg en prislapp på det. ■

Hallå där…

Jonas Harald Företags­rådgivare på Dynamo som ordnade den öster­ bottniska Matfesten

Ett möte bakom varje lucka Eva och Linda

tipsar ►► ►► ►► ►► ►► ►► ►►

Utgå från beställarens mål­sättning. Vad vill vi uppnå? Våga vara kreativ. Håll ett öppet sinne. Det kan generera i många olika idéer. Ta reda på de ekonomiska ram­arna och håll dig inom dem. Bygg konceptet kring de lokala kreatörerna och engagera dem. Kartlägg tydligt vad konceptet kräver i arbetsinsats, tid och pengar. Paketera konceptet med tydligt med text och bilder. Beskriv precis vad du tänkt. ►► Våga välj bort dåliga lösningar och jobba hela tiden framåt.

Hur kommer det sig att ni kontaktade Produforum Österbotten när ni ord­ nade matfest? – Tanken med Matfesten var redan från början att göra nånting mer än bara en marknad eller en mässa. Vi ville arr­ angera en folkfest med bredd och djup. Matfesten skulle ge en helhets­upplevelse där besökarna skulle trivas och få inspiration, kunskap och nya intresse­nätverk. Så även om lokal mat var den röda tråden i Matfesten så behövde vi få med andra kompetenser och nätverk än de vi själva hade. – Både i planeringen av konceptet och själva genomförandet så var samarbetet med Juthbacka Kulturcentrum och Produforum till stor hjälp. Utan det tillskottet av nya infallsvinklar och nätverk så hade inte Matfesten blivit lika snyggt “paketerad” och genomförd. Hur tyckte ni att samarbetet gick? – Samarbetet med Produforum fun­ gerade mycket bra. Vill man vara själv­ kritisk så led arrangemanget av en viss kapacitetsbrist genom hela genomförandet, och det gjorde att vårt samarbete kanske blev ännu viktigare.

1 62

Har ni några tips eller råd till andra som vill ordna matfester. Vad ska man tänka på eller undvika? – Det är ju en fråga som man kunde föreläsa en hel dag om! Men generellt, så försök att avgränsa arrangemanget och fokusera på det viktiga. Det är lätt att jämföra med andra etablerade evenemang som kanske har tio år på nacken eller mer, och sen lägga de egna målsättningarna ännu lite högre! Banta hellre ner arrangemanget och satsa på att göra det riktigt bra och med en ny twist. Det är också viktigt att hitta andra samarbets­parter som ser poängen med det och är beredda att ta på sig ansvar för olika delar. Blir det fler matfester i Österbotten? – Matfesten år 2011 har gett en hel del spinoffs i form av nya mattorg i samband med andra folkfester, mässor och evenemang. Så i den bemärkelsen så lever den vidare i allra högsta grad. Det finns också planer på nya lokala matfester i våra österbottniska städer. Så ja - jag vågar nog påstå att det blir nya matfester. Däremot tror jag inte att det blir någon ny all-österbottnisk matfest på tre orter samtidigt, men det behöver det ju inte heller bli.

Tänk att få möta en konst­när i din lokala tidning och sam­ tidigt räkna ner de där tju­ gofyra dagarna till doppare­ dagen. Det för­verkligades när Produ­forum Öster­botten och Öster­bottens Tidning samarbetade och ut­formade ett nytt koncept för tidnin­ gens julkalender.

– jag vet att julkalendern det året uppskattades väldigt högt bland läsarna, berättar Anne-May Wisén, feature­ redaktör på Öster­bottens Tidning i Jakobstad. ­Det var otroligt roligt för oss här på tidningen också. Gör din egen Det tog sin form i december Du behöver: 2010 men arbetet började några jul­►► En redaktion som kan månader innan. Konceptet var göra det journalistiska kalender egentligen ganska enkelt. Bakom arbetet. varje lucka i kalendern gömde sig ►► En producent som en lokal konstnär eller kreatör. Perkan leta fram och sonen presenterades med ett portätt och kontakta kreatörer, berättade om sitt evenemang som de koordinera och göra höll samma kväll, öppet för allmänheten. upp ett schema. Bakom det enkla upplägget låg det en hel ►► Tid. Gott om tid. del planering. ►► Idéer om vad som kan – Ja, först och främst skulle vi hitta tjugogöras var och när. tre personer som hade möjlighet och tid att dra. Självständighetsdagen, luciadagen ställa upp. Vi behövde en kreatör för varje och förstås självaste julafton. dag – förutom dagen efter själv­ständighets­ Anne-May tipsar om att inte gå ut med dagen då tidningen inte utkom. någon lista på konst­närerna i förväg. Då Eva Forsman på Produ­ forum Öster­ ger man sig själv utrymme att ändra och botten sökte upp och kontaktade de olika flytta om. kultur­aktörerna i hela nejden, från Karleby – Vi hade sagolik tur att ingen blev sjuk i norr till Nykarleby i söder. eller ställde in. På så sätt gick det smi– Vi ville att täcka hela tidningens digt och vi ställdes inte inför några större utgivnings­område, förklarar Anne-May. katastrofer. Det är ändå så pass många inSedan gällde det att lista ut vilken konst­ blandade som berörs. när eller kultur­aktör som skulle presenteras Hon lät de övriga reportrarna på red­ vilken dag. aktionen välja ut några konst­närer som de ­– Vissa dagar är ju mer känsliga än an-

1 72

ville intervjua. Vissa valde en, andra valde flera. I slutändan var det Anne-May som drog det största lasset och gjorde de flesta intervjuerna. ­– Men så länge du planerar noga och avsätter den tid som det behövs så blir det ingen panik. Vissa av redaktionens journalister tyckte kanske inte att de hade tid att ställa upp. Men de flesta tyckte bara det var roligt att få göra något annorlunda. Det tyckte fotograferna också. – Tidningen satsade stort och gav person­porträttet en helsida. Det gav journalisten utrymme att skriva utan andra begränsningar än förnuftet och fotografen möjlighet att använda mera av sin kreativa sida. anne-may berättar att det funnits dis­

kussioner om att använda konceptet igen i tidningen. Men då i sommarskrud. Två andra tidningar i Svensk­finland har hittills återanvänt konceptet med julkalendern, med viss modifikation. Västra Nyland gjorde det 2011 och Åbo Under­rättelser 2012. – Det är det som är så bra, man kan justera konceptet så att det passar en annan tidning eller årstid. Dessutom finns det alltid konst­närer och kultur­aktörer som man kan lyfta fram, de finns överallt, säger Anne-May. Hon kände inte till alla kreatörer som medverkade i Öster­bottens Tidnings julkalender innan och lärde känna några nya lokala konst­närer. En som Anne-May speciellt kommer i håg är kreatören som gömde sig bakom lucka ett, Lotta Ventus. – Det hela var så oväntat och det kom mycket folk till evenemanget. Bollywooddans i Esse i mörka, kalla december. Vem väntar sig nu det? ►► Läs om vad som dolde sig bakom den första luckan på nästa uppslag.


En smak av Indien i Esse Få visste väl vad de skulle förvänta sig efter att lucka ett i julkalendern öppnats. Det visade sig bli en färgstark överraskning utanför det gamla mejeriet i Esse den första kvällen i december 2010.

L

otta Ventus var en av kreatörerna som deltog i Produ­forum Öster­botten och Öster­bottens Tidnings julkalender. Hon bjöd Esseborna på en smak av Indien och visade upp sitt stora intresse, bollywood­dans. Lotta har studerat fysisk teater på Yrkeshögskolan Novia. När hon åkte på utbyte till Indien återvände hon hem med nya danssteg i bagaget. Intresset för Bollywood fanns hos Lotta sedan tidigare, men efter Indien­resan gjorde hon tillsammans med två klass­kamrater slag i saken och bildade dansgruppen Bum. – Namnet står för Bollywood Underground Movement. Och jo, vi är väl lite under­ground. Så vitt jag vet är vi de enda som dansar bollywood i Öster­ botten. Bollywood är det indiska filmcentrat som byggt en industri kring deras muntra, färg­glada filmer. Musiken och dansen är en del av den genren.

Lottas tips

Intresset för gruppen Bum och deras dans är stort och de uppträder ganska ofta för allmänheten, på bröllop eller andra fester. lotta stod alltså för

det första programmet i julkalendern. Hon blev tillfrågad av Produ­ forums projekt­ ledare Eva och tackade ganska snabbt ja. – Först efteråt insåg jag att, ja just ja, det är december. Alltså kallt och mörkt och mitt ute på landsbygden till råga på allt. Vad har jag gett mig in på? Lotta gjorde en kortare version av en färdig dans. Klädde på sig lite extra under sarin och sjalen och bjöd på en färgstark show. – Det kom en hel del folk och jag tror att de hade roligt. De fick också prova på några danssteg själva. Jag önskar jag skulle ha kunna visat mer, men det var för kallt. I bollywooddansen är handrörelserna väldigt viktiga. Det är händerna som

Kolla på tidigare kalendrar, visa dem för kreatörerna så det förstås vad det handlar. Poängtera synligheten och satsningen. Se till att det finns gott om tid – ingen vill stressa fram ett program eller evenemang. Då är det lättare att säga nej.

1 92

berättar vad sången eller dansen handlar om. Därför är det bäst att inte ha för frusna fingrar. Det var första gången Lotta uppträdde i Jakobstadsregionen. Efter evenemanget fick hon en hel del förfrågningar om uppdrag. – Det var ju otroligt bra synlighet i tidningen. Och om folk gillar vad de ser så pratar de om det efteråt. Lotta beskriver det hela som en rolig upplevelse och hon är glad för den res­ pons hon fick. Hon tycker att konceptet fungerar bra, också för kreatörerna. – Det viktigaste är ju att man blir tillfrågad i god tid så man hinner förbereda sig ordentligt. Eftersom kalendern fungerar som en följetong i tidningen tror hon också läsarna blir mer intresserade. – Läsaren blir nyfiken och ser fram emot nästa lucka. Ett personporträtt i dags­tidningen riskerar kanske annars att bläddras förbi. Som läsare tyckte Lotta det bästa med jul­kalendern var att så många olika kreatörer och kultur­aktörer lyftes fram. I kalendern presenterades bland annat matkreatörer, bildkonst­ närer, hur man spår i kaffesump och meditation. Ett smakprov av Öster­bottens kultur­fält.


”Man måste kunna stå på en scen” Att leva som konstnär i Öster­botten må vara landsbygdsr­omantik men här finns duktiga konst­ närer som inte syns utanför de öster­bottniska gränserna. Genom ett unikt försök har fem konst­ närer från Öster­botten fått chansen att se en helt ny värld och en internationell konstarena. Och till slut tagit det första steget till att bli en del av den. Timothy Persons ►► Uppvuxen i södra Kalifornien. ►► Konstnär och curator. ►► Bor i Kyrkslätt, Paris och Berlin. ►► Kom till Finland 1982 för att undervisa. ►► Äger galleri TaiK i Berlin och Helsingfors. ►► Grundare av Helsinki School, lektor på Aal­ to-universitetet, konstnärlig ledare för VIPS på Kulturhuset i Stocholm, fungerat som konsult åt Borås konstmuseum, Calremont konstmuseum i Kalifornien, Nationalmuseet för fotokonst i Köpenhamn och KIASMA. ►► Föreläser och arbetar, i princip, i hela världen.


Deltagare Dragos Alexandrescu, Vasa Mia Damberg, Vasa Mathilda Enegren, Jakobstad Tiina Laasonen, Seinäjoki Patricia Rodas, Vasa Carina Granlund, Vasa Helena Wikström, Umeå Mattias Olofsson, Umeå Timothy Persons har föreläst i över trettio år. foto

Dragos Alexadrescu berättar om sin senaste konstfilm.

H

ur gör man då när kunskapen om den internationella konst­marknaden inte finns i Österbotten? Jo, man tar hit någon med den kunskapen och gör som Produforum Österbottens projektledare Eva Forsman och ordnar International workshops för bildkonstnärer. I det här fallet var det kuratorn och lektorn Timothy Persons som stod för kunskapen. Hela den värld som han presenterade verkade så ny och lockande, berättar Mia Damberg från Vasa, en av deltagarna i International workhops. Hon berättar också att hon länge känt en frustration över att inte kunna gå vidare från Österbottens utställningshallar. Den frustrationen är betydligt mindre nu. Det känns inte längre omöjligt. Själva logistiken bakom ett sådant projekt är inte den lättaste. Först och främst gäller det att hitta personer med kunskap, kontakter och som kan axla rollen som utbildare och handledare. Men ibland faller alla bitar konstigt nog på sin plats.

behov för konstnärer i Österbotten. Ett behov att synas och höras utanför nejden. Men självförtroendet och framför allt kunskapen saknades. Efter långa studier på högskolenivå kommer många konstnärer ändå inte vidare. Behovet blev mer synligt efter ett seminarium som Produforum Österbotten var med och ordnade i maj 2012. Seminariet

eva såg att det fanns ett

Andreas Nilsson

Mia Damberg tycker att hon har utvecklats som konstnär under workhopparna.

hette International Focus och det var precis vad det handlade om. Att blicka utåt, framåt. Timothy Persons var en av föreläsarna. Han är en spindel i nätet i Skandinaviens och norra Mellaneuropas konstvärld. Timothy berättade om konstmarknaden utanför Österbottens och Finlands gränser och vad som gäller för att lyckas internationellt. När seminariet var över ställde många av konstnärerna frågan hur de skulle gå vidare. Efter det gick det snabbt. Ett par månader senare hölls den första internationella workshopen i Berlin med Timothy Persons som dragare. timothy och eva hade

valt ut nio konstnärer från Österbotten, Södra Österbotten och Västerbotten av de som ansökte. Till slut blev det åtta som deltog. Målet var att konkret visa konstnärerna gallerier och utställningsmöjligheter på andra platser i världen. Och att hjälpa dem att nå de platserna med sin konst. Den första workshopen hölls i Berlin i augusti 2012 och efter det hölls tre till under hösten i Stockholm, Paris och Malax. Mia Damberg berättar att hon uppskattade sättet som Timothy förhöll sig till konstnärerna. – Vi blev tagna på allvar fast vi var några konstnärer från ”the middle of nowhere”. Han känner många av de allra största och har kontakter överallt men tog sig ändå tid att hjälpa oss. Mia säger också att det var en märklig

1 12 2

Konstnärens statement kompletterar konsten.

upplevelse att få åka till Timothys galleri i Berlin. Som guide på Kuntsi museum för modern konst så har hon berättat om Timothy och Helsinki School för besökarna i många år. – Plötsligt en dag är jag gäst på hans galleri. Det var en överväldigande upplevelse. det första konstnärerna fick lära sig var vad som krävs för att fungera på den internationella marknaden. Det går visst att bo i Österbotten och ändå ställa ut i Paris. Men att arbeta professionellt är viktigt och en konstnärs portfolio är a och o. Det är det första och oftast det enda de bedöms för av gallerister eller andra utställare. Mia säger att hon upplevde det som att Timothy såg potential i alla åtta konstnärer som deltog i workshopsen. Men han ställde också höga krav. Alla fick göra om och fila länge på sina portfolion. Lika viktiga som bilderna på konsten är, är också texterna som hör till. – Han lärde oss att text är en del av bilder. De ska säga samma sak. Enligt Timothy behöver alla konstnärer ett artist statement, ett uttalande om vad konstnären vill med sitt arbete. – Första gången vi gick igenom mitt statement var det ord och inga visor. Jag var helt fel ute. Men efter seminariet i Berlin, trots att jag var helt slut och utpumpad, så hände något på flyget hem. Jag skrev ner mitt statement där och då. Det blev mer poetiskt och ärligt. Och då gillade han det.

”Jag kände mig självsäker och stolt över vad jag skrivit” – Tiina Laasonen, Seinäjoki, efter att ha lyckats få en utställning på ett galleri i Helsingfors.

att konstnärer ska ha en noggrann, professionell portfolio och ett artist statement lika mycket för konstnärerna som för galleristernas skull. Jag träffar honom under gruppens uppföljning av International workshops i Umeå. Timothy berättar genast vad det handlar om, för konstnärer, men också för alla som vill nå så långt som möjligt. – Du måste kunna stå på en scen, säger han med sin breda amerikanska. Det han menar är att en konstnär behöver hela paketet. En kombination av sitt arbete, presentation, innehåll, hur man uppför sig och social förmåga är viktigt – om man vill nå sin fulla potential. – Sedan är det inte alla som vill det. Men de som vill det, det är dem jag kan hjälpa. Timothy berättar att det svåraste med hans jobb är att ge kritik. Och det jobbigaste som konstnärer måste hantera är kritik. Men om man inser att den kritiken hjälper en framåt, då lyckas man bättre. – Att vara konstnär är som att sitta på en berg- och dalbana, upp och ner. Men alla vet inte hur de ska åka den. Man måste utnyttja dalgångarna får att komma upp till toppen, förklarar Timothy med stora gester. – Och vad gäller kritiken. Jag har sysslat

timothy kräver

med det här i trettio år nu. Man lär sig efter hand hur man ska lägga fram orden. Jag är aldrig ute efter att såra någon, bara hjälpa. Förutom att tänka på helheten så anser Timothy att man måste ha en klar och tydlig målsättning med vad man vill uppnå. Han poängterar gång på gång att en konstnär aldrig kan ljuga sig till framgång. Allt sådant förstör bara för en i slutändan. – Det är också viktigt att konstnären aldrig kompromissar med sitt arbete. Även om du når framgång så gör det dig inte till en sämre konstnär eller till en sell-out. Det gör dig bara smart. Timothy tror snarare att konsten blir bättre när konstnären måste fokusera och grundligt tänka igenom hur ens portfolio uppfattas, av till exempel gallerister. – Det har jag ju sett redan i den här gruppen. De har utvecklats något otroligt, både som människor och konstnärer. Under nio månader har Mia och de andra konstnärerna blivit tvugna att tänka på ett helt nytt sätt. En annan av konstnärerna i gruppen konstaterar att tiderna är föränderliga och det måste väl de som konstnärer också vara. Ingen bransch står någonsin stilla. Timothy nickar och håller med. Enligt honom har det blivit bättre för hela gruppen.

1 13 2

– Ida, när du ser dem nu så kan du inte tro var de var när vi började. De har kommit så långt, du kan inte förstå. Och resultaten talar ett tydligt språk. Nästan samtliga av konstnärerna har fått soloutställningar, en del av dem ställer ut i Berlin i sommar. Två av konstnärerna fick Svenska kulturfondens arbetsstipendium, något de menar är tack vare International workshops. – Det här är ett helt unikt projekt, gruppen är den enda av sitt slag i världen. Det här är vår testgrupp och vi har redan sett fantastiska resultat, säger Timothy. Mia Damberg säger att hon som konstnär har utvecklats enormt. – Jag visste att det inte räckte med att göra bra konst för att få ställa ut. Men jag visste inte vad jag skulle göra åt saken. Nu vet jag att utöver att vara en bra konstnär måste man ha en representativ portfolio, ha bra kontakter och en gnutta tur. Med den insikten och många andra aha-upplevelser konstaterar Mia att hon känner sig mycket mer proffsig i dag än vad hon gjorde innan International workshops. Produforums projketledare Eva Forsman hoppas på att kunna fortsätta ut­bilda flera grupper med konstnärer enligt International workshops-metoden också efter att Produforum Österbotten upp­hör, men med finansiering på annat håll. Mia Damberg är en som varmt kan rekommendera konceptet och metoden. – Jag har fått ut det som jag förväntade mig. Och mycket, mycket mer. ■


Gala och z glamour y på den öster­bottniska slätten

►►

Välj program. När man väljer program är det bra att ha en programpunkt som folk känner till. Men här finns också utrymme att introducera nya öster­bottniska talanger. På den första galan upp­trädde Vasa­baserade dansgruppen WATT. Även jakobstads­födda Joanna Wingren uppträdde tillsammans med Sonja Ahlfors och deras teater­ grupp Blaue Frau. På den andra galan breddades konceptet. Där uppträdde den finsk­språkiga komiker Krisse Salminen som var ganska okänd i Öster­botten och framför allt för den svensk­språkiga publiken. Men hon gjorde succé bland åskådarna. Skator, eller Lina Högström som hon heter, vann Årets ljud på Umeå skaparpris – Kreagalans systergala på svenska sidan. Hon uppträdde på galan och under minglet och imponerade. De unga öster­bottniska musikerna Erik Sjöholm och Malin Kojola briljerade med ”Skyfall” som inledningsnummer. De fick representera framtiden, tillsammans med de unga musikerna från Kuula-institutet som spelade under minglet. För att lyckas med programmet är det bra att ha något publikfriande och som ger aha-upplevelser. Då talar publiken om det efteråt.

►►

Sonja Ahlfors och Joanna Wingren från Blaue Frau uppträdde på foto: Johan Hagström Kreagalan 2011.

Juth­backa kultur­ centrum ville tillsam­ mans med Produ­forum Öster­botten lyfta fram och hylla öster­ bottniska kreatörer. Sagt och gjort, 2011 ordnades den första Kreagalan där alla var vinnare.

Krisse Salminen underhöll på Kreagalan 2013 och bjöd upp Anders foto: Johan Hagström Aromäki på scen.

Galor finns det för lite av, framför allt i Öster­botten och framför allt för alla inom kultur­fältet. Det kräver sitt jobb men här följer några tips som kan underlätta arbetet. Hittills har det blivit två Kreagalor, 2011 och 2013. Här delar vi med oss av våra erfarenheter och hemligheten bakom att ordna en gala.

►►

Ordna finansiering. Smakar det så kostar det.

►►

Bestäm tidpunkt. Det ska helst inte kroc­ka med något annat stort som händer i din region. Det är vanligtvis gala­tider i januari och februari men mars har varit den bästa tiden för Kreagalan.

►►

Bestäm namn och tema. Välj hur galan ska se ut. Den första Kreagalan 2011 hade temat Love Boat. Temat syntes

1 14 2

tydligt i kläder, musik och nominerings­ filmer. Kreagalan 2013 var mer glamorös och hade en underton av James Bond-tema. Temat genomsyrade hela galan från dekoration, program, mat och dricka.

Välj priskategorier. Bestäm vilka kategorier som ska belönas. Kategorierna ändrades från Kreagalan 2011 till 2013. Vi vet inte om det finns beständiga kategorier och vi vill inte låsa oss vid det

Hallå där…

Johanna Stenback vinnare av juryns pris under Kreagalan 2013. Producent och entreprenör.

►►

Välj plats. Utgående från galans tema väljs ett passande ställe att hålla den på. Börja i god tid. Det är onödigt att kompromissa med ut­rymmen bara för att alla förstahands­val är bokade. Bestäm vad som behövs för dekoration och dylikt.

►►

Välj konferencier. Boka i god tid. Som konferencierer för Kreagalorna har vi haft Carola Sarén 2011 och Maria Sid 2013. Det är viktigt med en erfaren konferencier som leder galan. 2013 var Kreagalan två­språkig, vilket påverkar val av konferencier.

foto:

Johan Hagström

heller. Diskutera och red ut vilka kategorier som passar för er region. Bestäm hur pris­tagaren belönas. På första galan var det en statyett, andra ett hals­smycke, båda utformade av en lokal designer.

►►

Samla ihop nomineringar. Några månader innan galan bör man på ett effektivt sätt få in nomineringar till de olika kategorierna. Vi har haft en kampanj där allmänheten fått nominera på en hemsida under novembermånad. Båda galorna har hållits i mars. Det gäller att få ut informationen till all­mänheten. Problemet är att man bara får in nomineringar av dator­användare. Olika grupper beroende på ålder, miljö eller synlighet riskeras att falla bort. Därför är det viktigt att gå igenom alla kreatörer och kultur­ aktörer i regionen så att ingen glöms bort. Man kunde eventuellt samarbeta med lokal­tidningen och få in nomineringar via dem också. Kreagalan har jobbat med principen att de nominerade ska ha en öster­bottnisk anknytning.

►► Välj ut en jury. Här är det viktigt att jurymedlemmarna är representativa för hela kultur­fältet i din region. Sammanträd i god tid och diskutera noggrant kriterierna vilka juryn ska arbeta utgående från. Det lönar sig att lägga tid på för att underlätta juryns arbete. Kreagalans jury har valt ut tre slutnominerade per kategori av alla förslag som kommit in. Senare har de också valt ut pristagaren i varje kategori.

►►

Meddela de tre slut­ nominerade. Också detta i god tid. Samtidigt kan man ge de slutnominerades namn åt pressen och bjuda in till ett presstillfälle. Ta reda på vilka som kan komma på galan och vilka som inte har möjlighet. Kreagalan har hållit hårt på att inte meddela pris­tagarna på förhand. Men efter 2013 där många av pristagarna var frånvarande så rekommenderar vi att meddela dem på förhand och se till att de kommer till galan.

►►

Ordna med logistik. Red ut vad som ska bjudas på under galan. Huruvida gästerna blir bjudna på mat och dricka eller betalar själva reflekteras direkt på biljett­priset. Kreagalan har prövat på båda alternativen och kan konstatera att det lönar sig att hålla ett lägre biljettpris. Man kan eventuellt bjuda på en fördrink innan och sedan erbjuda försäljning av mat och dricka under minglet efter pris­utdelningen. Ha också musik och program under minglet. Anställ en duktig tekniker som är flexibel. Boka hotell och taxi och allt annat som kan tänkas behöva bokas.

►►

Ha roligt. Försök att inte stressa. Enligt vår erfarenhet så ordnar sig det mesta till slut. Nyckelorden är god planering och gott om tid. Lycka till!

Grattis än en gång till priset. Den klassiska frågan, hur kändes det att uppmärksammas på Kreagalan? – Tack! En överraskning och en ära att juryn instiftade ett specialpris och att dom ville uppmärksamma en producent. Producentens jobb är ju ofta att göra ett så bra arbete så att hens arbete inte märks, utan det är kreatörerna som skall synas. Under de senare åren har det just varit en drivkraft för mig att skapa nya nätverk och på så sätt sammanföra konst­närer och kreatörer i nya sammanhang och jag är glad över att det har märkts.

siga produkter. Det gläder mig att jag som nylänning får vara en del av den här inspirerande omgivningen.

Vad tycker du om idén att ordna en gala för öster­bottniska kreatörer? – Det är klart att de öster­ bottniska kreatörerna skall ha en gala! Öster­botten är fyllt av skapande människor som vågar ta risker, följa sitt hjärta och göra högklas-

johanna stenback fick juryns pris med motiver-

1 15 2

Hur upplevde du galan? – Galan var bra ordnad och rolig. Att få träffa andra kreatörer och fira varandra genom en gala är ett perfekt forum. Vad vill du se på nästa Kreagala? – Hela Svensk­ finlands kreatörer. Jag hoppas att galan skulle utvecklas till en allfinlands­ svensk gala för potentialen finns. 

ingen:

En engagerad, kraftfull, kreativ och modig kvinna som skapar nätverk och har förmågan att samman­föra konst­närer och kreatörer i nya sammanhang. Och alltid med ett leende på läpparna.


konsten

att lyckas och misslyckas

Uttrycket välmående genom konst och kultur hör man om ibland. Men vad innebär det i verkligheten? Genom projektet Gnistan ville Folkhälsan Botnia ge personalen en möjlighet att nå just det där välmåendet genom kultur­ workshoppar. Men det är inte så lätt som det låter.

1 16 2

G

nistan inleddes 2010 och skulle pågå i tre år på tre orter, Jakobstad, Vörå och Karleby. Det första året fick personalen ta del av workshoppar i bildkonst. Det andra året var det drama och det tredje året, som inte förverkligades, var tänkt för musik. Det var en av de mer omfattande sats­ningar på kultur i arbetet i Finland. Folkhälsan kontaktade Produ­ forum Öster­botten som stod för upp­lägget och koordineringen.

U

nder det första året hölls tre workshoppar med olika konst­närer. De hade valts ut av Eva Forsman på Produ­forum Öster­botten tillsammans med Folkhälsan Botnia. De skulle presentera sig själva, en idé och budget och valdes utifrån det. En av konst­närerna var Tanja Aumanen. Hon höll en måleriworkshop för cirka hundra anställda i fem olika grupper, på Folkhälsan i Jakobstad. De anställda fick inte reda på något om workshopparna på förhand. Det enda de visste inför Tanjas workshop var att klä sig i oömma kläder. – Vi jobbade mycket med färg, det var det centrala. Jag försökte få dem att förstå att konst inte behöver vara en solnedgång i perfekt komposition. Tanja berättar att inte en enda av de hundra anställda hade hållit i en konstnärs­pensel sedan skoltiden. – Jag inledde med att berätta lite om konst, och vad konst är. Jag ville att de skulle förstå sammanhanget de var i. Hon fokuserade på att göra workshoppen rolig och avslappnad. Tanja upplevde också att stämningen blev gladare efterhand. – Grupperna bestod av personal som vanligtvis inte jobbar tillsammans. När de först kom var det tyst och lite nervöst. Men som sagt det släppte ganska snabbt och jag tror att de hade roligt. Hon berättar att responsen var fin och många var förvånade över vad de åstadkommit. – Vissa påpekade att de kunde glömma jobb och stress när de stod framför staffliet. Det var det viktigaste, säger Tanja. Workshoppen avslutades med en vernissage där personalen fick se sitt och andras verk. – De var stolta över vad de åstadkommit och det var, för mig, roligt att se.

T

anja upplever att hennes arbete gick smidigt och hon stötte inte på några större problem. Samarbetet med Folk­hälsan Botnia gick bra. Till projektet hörde också att bildkonststuderande på Yrkes­ högskolan Novia deltog i workshopparna och fick räkna det som praktik inom studierna. Konstnären skulle hand­leda dem under praktiken. Det är det enda som Tanja upplevde som svårt. – Jag tror det var oklart från alla håll. Jag försökte handleda de studerande men alla människor är så olika. Vissa var ivriga medan andra inte ens dök upp. Det kunde kanske ha strukturerats upp annorlunda. Men Tanja förklarar också att det i slut­ändan inte innebar några större problem i arbetet.

E

va Forsman berättar att Produ­ forum Öster­botten valde ut konst­ närer och såg till deras rättigheter och att arbetet skulle löpa smärtfritt. Även om Eva har erfarenhet av liknande projekt så berättar hon att Gnistan var svårrott. – För det första kan det vara svårt att motivera en personal som redan har mycket att göra, att lägga tid på konst och kultur. Ett annat problem som Eva lägger fram är att det kan vara svårt att hitta konst­närer som vill göra eller är vana med att göra samhällsinriktad konst. – Det är viktigt att ha en koordinator i ett stort projekt. En som kan sköta förhand­lingar mellan beställare och konstnär. Ofta är det två olika världar som möts. Eva tror att det skulle ha lönat sig att börja med musik det första året. – De flesta har redan en relation till musik på någon plan. Bildkonsten kunde vi ha tagit sista året i stället. I de här sammanhangen får konst och kultur ofta försvaras. Eva säger att många ifråga­satte nödvändigheten av konst och kultur i arbetet. Det är också svårt att visa ett resultat av insatsen. – Sedan är det svårt att veta vilka förut­ sättningarna är på arbetsplatsen sedan tidigare. Det påverkar också ett sådant här projekt där man sätter människor i en obekant situation, säger Eva. Projektet Gnistan lades ner efter två år när samarbetsförhandlingar inleddes på Folkhälsan Botnia.

1 17 2

Hallå där…

Markus Myllyoja VD för Folk­hälsan Botnia Ab

Kan du berätta om varför Folk­ hälsan ville satsa på Gnistan? – Folkhälsan vill vara en bra arbetsgivare med en välmående personal. En välmående personal gör ett bra arbete. Våra boende, klienter och kunder får en bra service och ett bra bemötande när personalen mår bra. Folkhälsan har också satsat på att sälja tjänster inom arbetsvälmående och har insikten i hur mång­bottnad välmåendet är. – Kulturen är ett sätt att befrämja välmåendet i allmänhet och på arbets­platsen. – Det är den kulturella biten som Gnistan stod för vid sidan av andra satsningar på bland annat fysiskt och socialt välmående. Hur upplevde personalen projektet? – Kopplingen mellan arbete, väl­ mående på arbete och kultur är ännu främmande för åtminstone en del av medarbetarna. Mottagandet var varierande, såväl positivt som negativt. Det kunde variera särskilt beroende på vilken typ av kultur­ tillställning det var frågan om. Det kom beröm, men också frågor om vad det hela har att göra med välmående. Hur upplevde ni som arbetsgivare projektet? Fungerade planering, organisering och upplägg för er del? – Det var inte ett lätt projekt. En djupare förankring av projekten hos personalen kunde gett bättre resultat, men det skulle också innebära mycket större satsningar i arbetstid. Då uppstår frågan att om alternativa sätt att satsa på välmående kunde vara mer givande. – Vi körde projektet i två år: bildkonst och scenkonst. Musiken, som skulle ha varit det tredje året, verkställdes inte. Framgången motsvarade inte våra förväntningar.


från idé

till succé

Anna Wallendahl hade en pockande tanke om att hon ville göra något, en grej, för att visa upp vad som finns i hennes Öster­ botten. Tanken vägrade att lämna Anna och hon fick helt enkelt ta tag i saken. lämpligt nog drev Juth­ backa kultur­ centrum och Produ­forum Öster­bottens en kampanj där man fick skicka in en önskan, vad som helst. Anna passade på att skicka in sin idé och fick ett okej. – Då blev det plötsligt verklighet och jag fick försöka strukturera upp alla tankar. Hon började med att fundera ut vem hon ville jobba tillsammans med. Hon tänkte brett och tog i beaktande vilka som hade ett stort kontaktnät och som var villiga att lägga ner mycket extra­jobb för att förverkliga hennes plan. Till slut blev det Eva Forsman, som delvis jobbade med projektet via Produ­ forum. Hon fick också Anders Aromäki ombord, inredningsarkitekt och lärare i rumsgestaltning på Yrkeshögskolan Novia. Ken Kackur som är fotograf hoppade gärna på projektet. – Det var roligt för alla var genast på hugget. Vi var ivriga att sätta i gång. annas grundtanke var att göra en bok av något slag, till exempel en kokbok. Men ganska snart efter att redaktionen bildats bestämde de sig för att göra en tidning. – Idén formades och till slut bestämde vi oss för att ge ut fyra magasin under ett år. Varje magasin skulle lyfta fram öster­ bottniska människor och fenomen som vi ville visa upp. Namnet blev Orginaal. Ett dialektord som beskriver något som är annorlunda, något som står ut på en liten ort.

Anna wallendahl

Annas tips

►► Utbildad formgivare från Yrkeshögskolan Novia, Designhögskolan i Umeå och Aalto-universitetet. ►► Bor i Jakobstad med sambo, dotter, en hund och två katter. ►► Jobbar med det egna företaget AWA Idea sedan 2007.

►► Gör ett klart och tydligt koncept redan från början. Skapa ramarna och ha en målsättning med det du gör. ►► Vem riktar sig tidningen till? Red ut målgruppen tidigt och rikta dig mot den. Fundera över om magasinet ska vara tvåspråkigt eller inte. Det kostar att översätta. ►► Man blir ivrig med nytt projekt men det är inte hållbart i längden om folk ska ställa upp gratis. Se till att ha trygg och stabil finansiering. ►► Fokusera på det du kan och begär hjälp av andra med det du inte kan. ►► Samla ihop ett bra gäng som kan samarbeta. ►► Tänk på att distribution av papperstidningar kostar. En idé är att göra en nättidning och spara på kostnaderna. ►► Gör tidlösa tidningar som är aktuella ännu många år efter att de utgetts.

ers

And

Till en början var det väldigt enkla, men också jättesvåra, frågor som skulle besvaras. Vad är en tidning? Var är Öster­ botten för oss? Allt de tänkte ut hade en underton av humor. De hade roligt vilket var väldigt viktigt för hela processen. – Vi började ta bilder och planera konceptet med detsamma. När första tidningen skulle göras hade vi en massa material. Men vi saknade texter. Så vi fick nästan jobba tvärtom och göra texter efter bilderna. Det blev ett helt år av förarbete innan första numret gavs ut i september 2011. Anna berättar att ingen av de fyra hade någon som helst erfarenhet av tidningsbranschen. De inser i efterhand att de saknade en journalist i gänget. Men Orginaal blev en guldgruva med en hel del unika texter av många olika öster­bottniska skribenter. – Efter att vi gett ut det första numret fick vi massiv respons och uppmärksamhet. Det var helt enormt. Vid det här laget var redaktionen redan mer erfaren och tröskeln till att ge ut det andra numret hade blivit betydligt lägre. De fyra numren gavs ut vid olika årstider. Att lyfta fram det som var typiskt för den aktuella årstiden blev den röda tråden i tidningarna. – Det är egentligen klassiska ämnen, som till exempel jakt och matlagning i höstnumret. Men allt gjordes med en liten twist. Det visuella var jätteviktigt för oss och vi lade ner mycket energi på det. Överlag lade redaktionen ner mycket tid på tidningarna. De gjordes vid sidan av deras vanliga dagjobb. – I början är man ivrig och vill bara sätta i gång. Efter ett tag inser man hur mycket det krävs. Vi fick inte mycket betalt för det här och allt gjordes på fritid. Anna berättar också att de hade väldigt roligt och lärde sig massor vilket i

ken

Anna

1 19 2

slutändan var den största behållningen. Också tillfredställelsen över att se en idé bli verklighet. De problem som gänget bakom Orginaal stötte på var främst ekonomiska. Pengarna räckte inte till en grundlig marknadsföring. Anna säger också att hon kände frustration över att inte kunna betala frilansarna det hon tyckte de var värda. Efter att de fyra numren utkommit var de alla rätt mätta och belåtna. – Det är ganska galet när man tänker på det. Vi gjorde ju verkligen allt. Men vi hade jätteroligt och det var lika mycket umgänge som det var jobb. Anna berättar att hon gärna skulle fortsätta med Orginaal. Men då med en stabil finansiering att luta sig tillbaka på. Samtidigt tror hon att de tidningar som de gett ut kan leva länge. – De är tidlösa och kan läsas ännu i några år. Öster­botten är ju också ganska tidlöst, egentligen. De fyra numren av Orginaal som ut­ kommit är en gediget utförd för­ teckning över det öster­bottniska, vårt Öster­botten, och vad det här land­skapet gror, föder och utvecklar. ■

Produ­forums roll i Orginaal ►► Fungerade som producent. ►► Undersökte möjligheterna för de olika artiklarna. Människor, miljöer, rekvisita, osv. ►► Tog hand om försäljning, distribuering och tryck. Man kan göra ett magasin som Orgin­ aal i stället för att göra broschyrer, folders, rapporter eller kataloger. Det här magasinet är ett exempel på hur man kan presentera en rapport.

eva


”Vårt jobb handlar om att paketera deras kreativa kompetens på olika sätt.”

Kreamagasin  

Ett magasin om Produforum Österbottens verksamhet och idéer.