Issuu on Google+

Intervju med Maja Sundström 73 år och Ingrid Sundström 64 år Den 14/6 1972 Intervju med Maja och Ingrid Sundström gamla Oxelösund. Fröknarna Sundström som är döttrar till framlidne lotsen Gunnar Sundström är födda i Sandviken, Oxelösund. Sundströmarna har varit lotsar i flera generationer.

Maja Sundström och Albert Ahlin

O:

Vi frågar nu Maja om hon minns något från sin fars tid som lots, var och när hon är född osv.

M S:

Jag är född i Sandviken. Pappa tjänstgjorde som lots ifrån –94. Mamma kom från Västervik, pappa gick igenom navigationsskolan där så de träffades där och de kom till Sandviken 1895 och han tjänstgjorde i lotsverket till 1925 eller –26 tror jag det var. Då flyttade vi ifrån Sandviken till gamla Oxelösund, Stegeludden och där bodde han till sitt frånfälle 1959.

O:

Ni säger att er far kom till Sandviken 1895 han är tydligen uppfödd i s.k. inre Breviken i Lotsstugorna där?

S:

Ja, de flyttade till gamla Oxelösund när han var 8 år.

O:

Och hans far var lots?

S:

Ja, och hans far och vår farfars far och farfars farfar har vi hört att dom har varit lotsar. På den tiden hade ju lotsarna jord och kor hade dom så det fanns ladugårdar. Där järnverket går fram nu där fanns det ladugårdar. På pappas tid var jorden utarrenderad och då fick arrendatorn lämna mjölk till lotsfamiljerna. På pappas tid, hans första tid, då fanns det inte motorbåtar utan då fick dom segla mellan Oxelösund och Hävringe. Dom hade väldigt vackra båtar och välseglande. Det ordnades kappseglingar också och pappa vann första pris flera gånger. Man han var ju med om svåra olyckstillbud också. En gång segla han omkull när de borda en mineral, var det inte så, en utav Grängesbergsbolagets


båtar. Då var det en lots som hette Sundin som hjälpte pappa så han inte drunknade. På vintern kunde det vara snöstorm och nedisning. Jag minns en gång när pappa kom hem, han hade sydvästen och oljerocken, det var fastisade. Han hade mustasch och de satt fast i oljerocken så nedisade var dom. En gång segla han bort sin persianmössa i en vinterstorm. O:

Det är riktigt att alla blev intervjuade i radio om de här äventyren någon gång vill jag minnas?

S:

Ja, det var 1950 när Oxelösund blev stad. Då var pappa 80 år då prata han i radio. Det var Lennart Dansk som intervjuade honom. Då pratade han om sina ungdomsäventyr mest när han segla. Men han var uppe på stan också och de intervjuade honom där och då tala han väl om stan också antar jag. Jag undrar om det finns kvar?

O:

Ja, jag vet faktiskt inte. Blev det inspelat på band då eller?

S:

Det vet vi inte.

O:

Det kanske inte finns bevarat då mer än om det var någon som har tecknat ner det förstås. Ja, så föddes så småningom ni nere i Sandviken?

S:

Ja, 5 syskon var vi.

O:

Var det någon utav barnen som blev lotsar?

S:

Nej, det var det inte. Vår äldsta bror ville men det var under första världskriget så han skulle ha sjötid då och det ville inte mamma och pappa. Det var för stora risker.

O:

Så här slutar epoken Sundström då?

S:

Ja, Karl-Gustav var den sista. Och Dennis Sundström. Det var en annan gren av Sundströmarna. Från Skansen.

O:

Så det är er syssling Karl-Gustav Sundström känd i Oxelösund såsom naturvårdare och kännare av skärgården bland mycket annat.

S:

Ja, det var det.

O:

Kan ni minnas något från er tidigaste barndom här nere i Sandviken?

S:

Ja, det var en rolig tid, god sammanhållning var det bland lotsfamiljerna. Midsommarfest på källarslätten.

O:

Och så var det skoldags.

M S:

Ja, 1906 för mig, då gick jag i skola hos Anna Karlsson-Sandberg.


O:

Då var väl lagom C-skolan ny.

S:

Ja, 1905 kom den till.

O:

Hade du redan då bestämt då att du skulle bli lärarinna?

M S:

Nej, det hade jag väl inte, det var nog mamma som bestämde. Men jag kom underfund med det så småningom. Men Ingrid kanske hade bestämt redan då.

O:

Eftersom ni har varit pedagoger båda två, tycker ni att det var en väldig skillnad på den undervisningen ni fick, den ni själva varit med om och den nutida.

M S:

Det var väl inte så stor skillnad på min tid eftersom det har blivit på senare år.

M S:

De 10 sista åren som Ingrid tjänstgjort mer än jag.

I M:

Jag hade ju en mycket modern lärarinna i folkskolan Stina Horsinski så att det kanske inte är så stor skillnad. Vi fick individuell undervisning och allt sådant som skall vara.

O:

Ja hon och fröken Mickelsen ansågs väl vara ganska radikala enligt dåtidens uppfattning när det gällde lärare förstås.

M S:

Jag hade fru Sturm. Hon gick mera i den gamla skolan än de yngre.

I S:

Det var en bra folkskola i Oxelösund. Vi hade ju 7-de klass tidigt. Den infördes 1919 tror jag. Man kom in på seminariet med en god folkskola och preparandkurs eller privatundervisning.

M S:

Nu kommer man in med studentexamen.

I S:

Men pappa han hade lång skolväg. Han fick gå till Stjärnholms skola från gamla Oxelösund.

M S:

Konfirmationsundervisningen var i Nyköping. Då fick de gå dit.

O:

För några år sedan var jag där nere och intervjuade en fru Torell. Hon var född Sundström. Är det en släkting till er?

M S:

Bodde de i Oxelösund, i föreningsgården, för namnet känner jag igen.

O:

Ja, hon var med och gick från Sandviken och till Stjärnholms skola och gick i skola där. Hon var född 1877 tror jag, och gick där något år sedan blev ju skolan här i Oxelösund färdig 1887.

M S:

Pappa hade en bror som gick i skolan där han var född 1875, han var yngst och fick gå i skolan här. I äldsta skolhuset där Folkets hus ligger.

O:

Fanns det flera Sundströmare som kanske inte var släkt med varandra då?


M S:

Gunnar Sundsröm tror jag inte vi är släkt med.

O:

Ja, då är det riktigt, för det var en släkting till henne. Det var en bror till fru Thorell. Så då var det ingen släkt med er.

S:

Det var flera Sundströmare som tjänstgjorde samtidigt i Sandviken som lotsar. Det var så många sundströmare så dom blev åtsagda av lotskapten att byta namn.

S:

Pappa tog sig namnet Bratt men när den lotskaptenen slutade så tog han tillbaka sitt gamla namn igen. Son-namn fick inte förekomma. En Sundströmare tog sig namnet Vigren och han behöll det namnet. Och så var det Anton Sundström och Alfred Sundström. Överlots Arvid Sundström var bror till pappa.

O:

Men dom var släkt med er Sundström.

S:

Ja, de härstammade från samma släkt. De var kusiner.

O:

Det fanns en Ålström, lots Ålström. Det var ingen släkt till er. Efter som de bytte namn kanske.

S:

Jo, de är ingifta. Farfar hade en syster som var gift Ålström. De bodde i vita villan, som de säger. Och den Ålström var väl bror till Albin……… så på så sätt är vi släkt med släkten.

O:

Där i Sandviken, lotsarna på den tiden skulle ju ha del i åkern men i stället så lämnade arrendatorn mjölk, men dom fiskade väl här och sköt lite för att klara hushållspengarna. Kommer ni ihåg något från den tiden.

S:

Ja, det var vårskyttet. 10 april till 20 april var ju sjöfågeln lovlig och det inföll ofta under påsken och då hade vi ruscher här hemma. Det var många som ville vara med. Men pappa var noga med viltvården också för han ansåg att man inte skulle skjuta ådor utan bara gudingar.

O:

Ja, det var ju högtidsstunder, vårskyttet på den tiden, inte bara för dem som kunde utöva det. Det var många andra också som kunde vara med ute. Och då åkte Ni till Hävringe med skyttarna.

S:

Ja, inte så långt ute. Ja, dom som låg ute på Hävringe förstås. Det var varannan vecka som dom fick ligga på Hävringe och då när dom var fria från lotsning så kunde dom ju skjuta där.

O:

Och så fick ni plocka fågel?

S:

Ja, det var mycket dun. Det var svårt.

O:

Kunde man förvara det på något sätt. Det var ju färskt kött hur gjorde man med det?


S:

Man fick äta det, men efter sedan mamma gick på konserveringskurs så konserverade hon fågel. Någon gång före första världskriget var det en konserveringskurs i föreningslokalen. Sedan konserverade mamma fågel och den var väldigt god att äta kall. Den kunde man ha på somrarna när man var ute.

O:

Och fisken den kunde man salta och röka.

S:

Varje höst skulle det ju läggas in till vintern, saltströmming och flundror saltade vi.

O:

Och ål förstås.

S:

Nej den köpte vi från Harstena. I kaggar kom den. Jag undrar inte om det inte var braxen också som vi saltade, eller id kanske det var.

S:

Id var det. Den fiskade de på Hasselö. Den gick in i vikarna vissa tider och då stängde dom av där och fiskade iden. Och den kunde man lägga in som sill när den var saltad. Det var väldigt gott.

O:

Det var nästan självhushåll så en husmor fick lov att vara mångkunnig. Vävde mamma också?

S:

Ja trasmattor men inte något annat. Och sen var det andra som vävde, tyg till pappas underkläder. Vad hette hon?

S:

Moster Sundström, hon emigrerade till Australien. Men jag tror inte hon var släkt med oss inte. Hon bodde här nere i gamla Oxelösund. Hon hade barn i Australien och då emigrerade hon dit.

O:

Vad gjorde ni sedan när ni slutade skolan då? Ni kom väl inte in på seminariet på en gång?

I S:

Nej minsann det blev konfirmation först och så gick jag igenom Åsa folkhögskola en sommar. Det var 1915 och 1917 började jag på seminariet och gick ut 1919. Så kom jag till Västmanland först i 3 år och sedan kom jag till Oxelösund. Det var 1922 till 1960.

O:

Åsa firade väl 60-årsjubelium var det inte?

I S:

ja, var det inte 100. Jag tror det var 100-årsjubelium. Det var en trevlig skola. Det var bara flickor då på den tiden, nu är det visst blandning tror jag.

O:

Så ni fick inte gå tillsammans med pojkar då?

M S:

Nej, men det var roligt.

O:

Så det var särklasser även på folkhögskolorna på den tiden då.

M S:

Ja det var det. Det var särskilda tider. På vintern var det pojkarna som gick.


O:

Det är ju inte särskiljt nu inte utan nu går de ju tillsammans.

M S:

Det var från April till augusti vi gick tror jag. Det var en hushållskurs efteråt med det var jag inte så intresserad av.

O:

Har ni något minne av hur Oxelösund såg ut på den tiden när ni gick ifrån Sandviken och kom upp till ”stan” som man säger.

M S:

Vi kom upp till Brevik, sa vi på den tiden. Det var aldrig Oxelösund då utan det var det gamla namnet kvar då. Eller samhället sa man. Det var förskräckligt lång väg. Skogen stod nära vägen den räckte ända upp till stan, till Tryggve. Där satt de och spelade kort.

O:

Det var ingen gatubelysning på den tiden.

M S:

Nej, och så var det ungkarlshotell i baracken också för hamnarbetarna. Så det var lite ruskigt att gå på den tiden, till och från när man inte hade sällskap.

O:

Kommer ni ihåg någon av affärerna som ni handlade i då?

I S:

Vi handlade hos Fröbergs och sen skrev vi upp och betalade en gång i månaden.

O:

Ni handlade på bok som man säger.

I S:

Ja det gjorde vi.

O:

Ja Fröbergs är ju en väldigt gammal affär i Oxelösund. Den kom till före sekelskiftet. Det var väl Blom nere i Breviken som var den första.

M S:

Och så var det en som hette Eriksson.

I S:

Och Sturms Skeppshandel.

M S:

Och så var det en köttaffär som vi handlade i

I S:

Ja, slaktare Karlsson, men det kanske var något före hans tid. Och så var det torg där det är park nu framför Folkets hus, där var salutorg på fredagarna och då sålde dom kött också.

M S:

Och då var det torgskjuts ner från Sandviken. Åkare Pettersson hade en vurst som vi fick åka i. Det kostade 25 öre upp och 25 öre ner.

O:

25 öre det var ju mycket pengar det.

M S:

Det var mycket pengar ja. Sedan kom ju bussarna till på 20-talet.

O:

Hemma i Sandviken hade ni några djur där höns eller grisar eller så?


I S:

Nej inte vi. Lotsen hade hönsgård. Under första världskriget hade vi gris tillsammans med Albin Ålström, så vi hade två grisat och skötte dem varsin vecka. Men inte annars hade vi några djur.

O:

Sandviken på den tiden måste väl ha varit en idyll.

I S:

Ja, det var så vackert, vackra trädgårdar och fina båtar som inte blev svarta och smutsiga.

O:

Motorbåtarna som fanns väl redan när ni var små?

M S:

Ja, lotsarna fick sina tjänstebåtar först förstås. Jag minns inte när de kom.

O:

Fru Söderlund på Hasselö berättade att hennes man fick den första fiskebåten med motor 1908.

I S: M S:

Å, det var nog tidigt, vi hade bara aktersnurra först. Under första världskriget hade vi det så länge vi hade bensin.

I S:

Sen satte en del lotsar in motorer i sina segelbåtar inombords. Men det gjorde inte pappa, han sålde sin och köpte motorbåt.

O:

Skulle lotsen hålla sig med båtar själv eller var det lotsverket som höll med båt?

I S:

Segelbåtarna måste de håla sig med själva de hade väl inte så många båtar som lotsverket höll med.

M S:

Det var två. Den ena står väl där nere vid lotskontoret.

O:

Hade lotsarna redan på den tiden börjat bygga sommarstugor ute på Hävringe?

M S:

Den första som byggde var visst Alfred Sundström. Han byggde en sommarstuga och den var så tät så den blåste det inte igenom.

I S:

Det var väl under 20-talet dom började bygga och sen har det växt upp en liten stad.

O:

Och där bodde familjerna på sommaren.

M S:

Men vi hade ingen.

I S:

Vi fick ligga på övre botten på lotskontoret när vi var där ute. Der var vind där uppe. Våra bröder tyckte mycket om att vara där ute på sommaren, det var ett fritt liv.

O:

Och höra gamla lotsar berätta hur de hade gjort sin seglartid.

M S:

Sommargästernas ungdomar var ju också där ute. Det var mycket sommargäster i gamla Oxelösund.


O:

Ibland när man blir lite sentimental vad det gäller skärgården brukar jag ta fram Karl Asplunds diktsamling. Han har ju många dikter med anknytning till Hävringe och lotsarna där. Har ni någon?

I S:

Ja, vi har nog alla men de är i Nyköping. Pappa har fått en med dedikation.

O:

Ni kan inte komma ihåg någon personlig kontakt med honom. Karl Asplund lever ju ännu.

M S:

Hans syster bor i stan så hon var här förra året. Karin Fröman hon gifte sig med Gösta Fröman. Hans far var väl stationsinspektor. Det var väl efter sen hans första fru dog. Och sen har vi hans bror Erik som också varit och hälsat på här. Karl Asplund har målat i vårt……. där ute. Det gjorde han när han var student. Hans far ägde den här stugan. Konrad Asplund hette han, han var grosshandlare.

O.

Han har skrivit en dikt som heter ”Pojken vid grinden” eller något sådant. Den är väl från den tid han gick i skolan och kom ner här en sommar. Ja, det var allé på den tiden, och se sundet glittra……

M S: O:

Rektor Erik Petterssons föräldrar bodde där och de hade tydligen haft kontakt med honom och fått en tavla som han hade målat och som Erik Pettersson har nu.

O:

Han är väl konsthistoriker också.

M S:

Han förestod Bukowskis konsthandel och så var han konstkritiker i Svenska Dagbladet och har fått professors namn på ålderdomen.

O:

Ja, han är tydligen vital ännu, han gav ju ut en bok i höstas.

M S:

Ja den köpte vi. Hans farbror var överlots.

I S:

Erik Asplund påstod att vi var släkt men på vad sätt det fick vi inte reda på.

O:

Ja det är väl ganska vanligt att författare har sökt sig till skärgården och då speciellt lotsarna. Jag har varit på Harstena flera gånger och det är flera av de gamla fiskarna som haft kontakt med konstnärer av olika slag.

M S:

Mellström t. ex.

O:

Ja han var väl på Hävringe också.

I S:

Ja, det var han, han umgicks med lotsen Harder tror jag, de hade bestämt tavlor.

M S:

Han är ju från Harstena.

I S:

Han är bosatt i Nyköping.


O:

Mellström har väl en liten sak ute på Hävringe i lotskontoret där. Och numera är det Regnell han har väl också några saker där ute.

I S:

Ja, ”havsband” har vi utav honom.

O:

Honom har väl Karl-Gustav mycket bekant med.

I S:

Det var här en gång Karl-Gustav och Regnell.

O:

Jag tror han helt ägnar sig åt den konstnärliga sidan nu mera.

Ingrid Sundströms konfirmation, Ingrid sitter övre raden, femte från vänster.


Intervju_med_Maja_Sundstroem_73_aar_och_Ingrid_Sundstroem_64_aar