På Väg nr 4/2015 by Kommunikatören

DECEMBER 2015

INFORMATIONS- OCH SAMFUNDSTIDNING FRÅN MISSIONSKYRKAN I FINLAND

MARKUS VILL INTE BARA TRO GÄSTHEMMET NYSTART FÖR BOSTADSLÖSA CENTRALASIEN FÅR VIKTIG HJÄLP

EN RIKTIG GOD JUL TILLÖNSKAS VÅRA LÄSARE!

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

”Låt oss stå upp och bygga.” Neh. 2:18

Inspirationsdagar för personer med ledaransvar Under de senaste tio åren har representanter för MKF:s församlingar samlats till ett Extra möte, oftast under allhelgonahelgen. Detta år hölls inget sådant. I stället ordnas inspirationsdagar för MKF-församlingarnas ledare. Österbottenförsamlingarnas ledare har redan mötts och södra Finlands församlingsledare kommer senare att mötas till en inspirationsdag. En av huvudfrågorna inom MKF just nu berör de lokala församlingarnas ledarfunktioner. Lördagen den 31 oktober möttes ett 50- tal personer från församlingarna i Österbotten till en inspirationsdag i Missionskyrkan i Vasa. Dagar då vi möts är av stor betydelse. Vi stärker gemenskapen och vi förbättrar funktionerna. Vi lyssnar och lär av varandra, vilket leder till att stödet och förbönen för varandra förbättras. Inom samfundet MKF vill vi tillsam-

mans med lokalförsamlingarna skapa ett verktyg för det som kan kallas: ”församlingsutvecklings”-funktionen. Vi tror att den lokala församlingen är i en nyckelposition när vi vill nå våra städer och byar med evangelium. Det är i den lokala församlingen som största delen av lärjungaträningen borde ske. Tanken är att det inom MKF:s finlandsarbete skall finnas en uttalad funktion som kan tjäna som en utsträckt hand till de församlingar som är beredda att jobba långsiktigt med en utvecklingsprocess. Långsiktigheten är viktig därför att det inte handlar om gästpredikanter i första hand utan om att sätta sig ned med ledarskap och tillsammans gå igenom var de finns i sitt församlingsbygge, vad som kärvar och vad som fungerar och hur församlingen ännu bättre kan fungera på den ort den finns. Under en längre tid har pastorerna samtalat om denna funktion. Vid samfundsstyrelsens möte i september

2015, beslöts därför att under höstens inspirationsdagar bekräfta och välsigna Stefan Löv, pastor i Ebeneserkyrkan i Jakobstad, för denna församlingsutvecklings-funktion. Stefan jobbar precis som tidigare i Ebeneserkyrkan. Men de församlingar som upplever att de behöver hjälp i att strategiskt omforma sitt arbete kan kontakta antingen Stefan själv eller Håkan Björklund för vidare planering. I församlingsutvecklingsfunktionen ingår också tanken på Mobila team. Vi tror att de kan fungera som en viktig del i att förlösa en ny dynamik i MKF-samfundet och bryta den isolering som flera församlingar upplever. Södra Finlands församlingsledare möts till en inspirationsdag i Andreaskyrkan i Helsingfors lördagen den 9 januari, kl. 11-18. Under dagen medverkar Håkan Björklund, Stefan Löv och Olle Rosenqvist, m.fl. Information och material sänds i förväg till församlingarna.

Sommarkonferensen 2016 MKF:s sommarkonferensen ordnas sommaren 2016 på Åland 9-12 juni. Konferensen hålls tillsammans med

Finlands svenska Pingstmission. Mer information läggs upp på www.missionskyrkan.fi under våren och pub-

liceras också i kommande nummer av På Väg.

Midvinterveckan 2015-2016 tvåspråkig Varje år samlas 200-300 ungdomar till Midvinterveckan (MVV), FMU:s årliga nyårsläger. Den här gången går MVV av stapeln i Sibbo 28.12-2.1. Temat i år är ”YhdessäTillsammans”, vilket syftar på att man i år för första gången riktar sig förbi språkgränsen. Förutom inspirerande undervisning, innehåller MVV förstås också många möten med både nya och gamla vänner. Dessutom erbjuds intressegrupper av olika slag. En nyårsfest ordnas på nyårsafton, där det nya året

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

välkomnas. På nyårsafton kl. 19 ordnas även ett offentligt möte där även icke-deltagare är välkomna att delta. Huvudtalare är i år Henkka Tuhkala (ungdomsledare i Oulun Vapaaseurakunta), Paul John (pastor i församlingen Fristaden i Falun), Mats Björkman (pastor i Kvevlax Missionskyrka) och Henna Saarinen (ungdomsledare, blivande pastor och författare). Tanken med MVV är att alla som vill vara med ska ha möjlighet att komma, oberoende av ekonomi. Därför uppbärs ingen fast lägeravgift, trots att varje

lägerdeltagare kostar FMU cirka 80 euro. FMU vill därför informera om möjligheten att sponsra deltagarna, vilket man kan göra genom en inbetalning till FMU:s konto 405525-1252. (Skriv “mvv-stöd” i meddelandefältet.) Det behövs också mycket praktisk hjälp på ett läger – allt från kökshjälp, städning till tolkning. Är du intresserad av att hjälpa till får du gärna kontakta FMU. Mer info finns på www.midvinterveckan.fi.

De som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus ”Natten skall vika, där nu ångest råder”, skriver profeten Jesaja i Gamla Testamentet. Och han fortsätter: ”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, ja över dem som bor i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart”. Julens texter är inga glättiga skildringar av en problemfri tillvaro. Istället förmedlar de ett hopp som springer fram ur livets allvar. Runt huvudperso”Kristendomens centrala nerna Josef och budskap anförtros oss Maria finns ett vanliga människor, alla kompakt mörker. oss som kämpar med De är på flykt. Det allehanda fel och brister.” är hårda och kalla tider. Herodes våldsamma regim har satt stor skräck i folket. De har ingen plats att bo, utan hänvisas till ett stall bland djuren. Ibland kan man förundras över den romantiserade bilden av Jesusbarnet i krubban. När Gud blev människa skedde det i svåra tider, bland fattiga, sjuka och hedningar.

lever i just nu är slående. Stora flyktingkatastrofer, sargade människor och krig med alla dess fasor är tyvärr en verklighet. Det är lätt att tappa modet, allt ser så skrämmande mörkt ut. Därför är profeten Jesajas ord mer aktuella än någonsin. De som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus. Detta ljus heter Jesus Kristus. Han ger hopp och tröst. Han ger glädje och styrka. Han ger värme och en ny tillförsikt inför framtiden. MÅ VI DÄRFÖR alla fyllas av den kärlek som väcker en längtan att finnas till för varandra. Låt oss visa omsorg om både unga och gamla, fattiga och rika, flyktingar och ”bofasta”. Ja, låt oss vara människor i vars närhet andra trivs. Alla behövs! Just du kan göra skillnad! HÅKAN BJÖRKLUND

MKF:s samfundsledare

HERDAR SÅGS PÅ Jesu tid som lite udda människor som stod utanför samhället. De hade ett ganska dåligt rykte. Det är till dem som ängeln berättar att en Frälsare är född. Kristendomens centrala budskap anförtros oss vanliga människor, alla oss som kämpar med allehanda fel och brister. Likheten mellan tiden när Jesus föddes och den tid vi

Hyr rum på Sjömansro! Uthyrningsverksamheten fortsätter på Sjömansro 2016. En hel del reserveringar har redan gjorts av församlingar, föreningar, organisationer och privata personer för sommaren 2016.

Även flyktingboende i några lägenheter är aktuellt. För mer information kontakta: tobias-bjorklund@hotmail.com

UTGIVARE: Missionskyrkan i FInland ADRESS: Torngatan 4 10600 Ekenäs TEL: 050 36 20 602 E-POST: info@missionskyrkan.fi WEBB: www.missionskyrkan.fi BANK: Aktia 405510-2257071 IBAN: FI57 4055 1020 2570 71 Swift/BIC: HELSFIHH

FOTO: JORI GUSTAVSSON

ANSVARIG UTGIVARE: Håkan Björklund PRODUKTION: Kommunikatören REDAKTÖR: Jessica Taipale E-POST: jessica@kommunikatoren.fi TRYCK: KTMP PÄRMBILD: Vintrig vy från Mariehamn, foto: Kjell Söderlund Utkommer med 4 nr/år. Distribueras gratis till medlemmar i MKF:s församlingar och andra intresserade som önskar få tidningen.

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

Vill inte bara tro på Je

Många tror på Jesus, men följer honom inte. Så vill Markus Linde inte leva TEXT & FOTO: SOFIA GRANKULL

Markus Linde tycker om att predika och vill leva som han lär: Allt handlar om Jesus och att följa honom..

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

esus

arkus Linde, 29, tror att den största utmaningen i dag är att få människor att se skillnaden mellan att tro på Jesus och att följa honom. – Många tror på Jesus, men det är få som följer honom. Det handlar om att gå fast det verkar jobbigt ibland. Och om att dö bort från sig själv. Det är något av det svåraste som finns. Det är fem år sedan Markus Linde kom från Sverige till Finland och Jakobstad. Han hade inga kopplingar till Finland och visste inte ens att det fanns svenskspråkiga i landet. Det var kärleken som förde honom österut. Men när förhållandet tog slut blev han ändå kvar och arbetade som ungdomsledare i baptistkyrkan i Jakobstad. Han fick också kontakt med Stefan Löv och Ebeneserkyrkan, där han är medlem i dag. – Jag kände aldrig någon dragning att flytta tillbaka till Sverige, säger Markus som konMarkus Linde staterar att det ändå innebär en del uppoffringar att lämna familjen och kompisarna. Det är inte ofta han kan vara med på syskonbarnens kalas, till exempel. Därför är han tacksam över att få vara en del av en församling. – I Ebeneserkyrkan är vi en familj. Jag kan lita på att det finns värme, gemenskap och människor jag kan lita på där.

finns ingen motgång hans kärlek inte kan skölja över. Vissa saker i Markus Lindes liv har varit långa processer och en del saker jobbar han fortfarande med. I dag upplever han att motgångarna gett honom redskap att hantera allt han möter i livet. – Man blir aldrig klar. Men det är i motgångar vi växer mest, bara vi håller fast vid Jesus. Det kommer alltid något gott ur allting. FÖR ETT ÅR sedan gick Markus Linde en lärjungaträning. Det handlade om ett intensivt halvår i Finland, Sverige och Kenya. Och det förändrade mycket i hans liv. – Jag har blivit förälskad i Jesus igen. Nu ser jag honom som den kung han verkligen är och inte en ”gubbe” uppe i himlen.

”Man blir aldrig klar. Men det är i motgångar vi växer mest, bara vi håller fast vid Jesus. Det kommer alltid något gott ur allting. ”

LIVET MED JESUS handlar inte om ett problemlöst liv där allt går som på räls. Det handlar om att vara på en resa. Markus Linde har haft sin beskärda del av sorg, smärta och besvikelser. Av respekt för andra inblandade vill han inte gå närmare in på dem. – Vissa val kommer alltid att göra ont. Men det viktiga är att inte hålla fast vid dem, utan ge besvikelserna till Jesus. Gud är alltid större. Det

MARKUS LINDE

KÄNNER att han är kallad att sprida vidare Guds rike och hans kärlek. I det ingår allt från att städa kyrkan, leda brunchgrupper och simultantolka predikningar till att själv predika, leda möten, sitta i styrelser och vara lägerchef för Midvinterveckan och Kristendomsskolan. Han känner sig också kallad att hjälpa församlingar som kämpar. – I MKF-församlingarna finns det en längtan efter förändring. Det är bra, säger han. Markus Linde tycker att han blivit väl mottagen i MKF- och FMU-sammanhang. Han har varit lägerchef för Kristendomsskolan (som ordnas tillsammans med baptisterna) i tre år. Sedan i somras sitter han i FMU-styrelsen och i december kommer han att vara lägerchef för Midvinterveckan för första gången. Det är ett uppdrag han ser fram emot. – Det känns spännande, men också

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

När den egna familjen är långt borta känns det. Den har Markus Linde hittat i Ebeneserkyrkan i Jakobstad.

”Vi har varit dåliga på att fånga upp unga och se deras gåvor. Vi har trott att vi måste underhålla dem i stället för att utmana och utrusta dem.” Markus Linde

utmanande. Årets läger kommer att bli fantastiskt roligt. Temat är YhdessäTillsammans och vi ska ta oss över språkmurarna och få se att vi är lärjungar tillsammans. Markus har jobbat mycket med ungdomar. Själv blev han frälst som 13-åring. Han tror att församlingarna i Norden har missat någonting viktigt när det gäller barn och unga.

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

– Vi har varit dåliga på att fånga upp unga och se deras gåvor. Vi har trott att vi måste underhålla dem i stället för att utmana och utrusta dem. Vi tror att vi måste kämpa emot det de kan uppleva ”ute i världen” och ser inte vilket guld vi har som inte finns därute. Vi litar inte på att ungdomar kan ta ansvar, men det kan de. Vad gör du själv om tio år? – Jag är där Gud vill ha mig och gör det han vill att jag gör. Och jag hoppas att jag har en familj.

Det här är Markus: Ålder: 29 Bor i: Jakobstad. Uppvuxen i en kristen familj i byn Arbrå som hör till Bollnäs kommun. Flyttade som 12-åring till Hudiksvall. Jobb: Inhoppare som handledare på Oravais flyktingförläggning där han arbetar med ensamkommande flyktingbarn. Blir glad av: Överraskningar Blir arg av: Lågt blodsocker Äter helst: Hamburgare Bäst i Bibeln: Bergspredikan. Intressen: Musik och läsning. Markus med tre ord: Glad, intensiv och passionerad.

Evangelistmissionen

73 nya förkunnare sändes ut i Indien och Nepal Olle Rosenqvist (Evangelistmissionen) besökte Indien och Nepal i oktober. Resan inleddes med ett besök på bibelskolan i Mirik i Indien, där 45 elever sändes ut som nya förkunnare. Därefter åkte Olle vidare till Nepal för besök i Kathmando och bergsbyn Phaplu, där 28 elever på ledarträning sändes ut som förkunnare. – Totalt sände vi ut 73 nya förkunnare, berättar Olle. Det är otroligt då

vi tänker på ett samfund i MKF:s storlek!

Vistelsen i Nepal var Olles första efter den förödande jordbävningen i maj, då Olle råkade finnas på plats i landet. – Det var riktigt bra att komma tillbaka, som en form av bearbetning, konstaterar Olle och berättar vidare att han nog var på sin vakt de första dagarna. Mot slutet av resan drabbades Olle dessvärre av en kraftig matförBILDEN ÄR INTE TILLGÄNGLIG I giftning, troligtvis WEBBVERSIONEN AV PÅ VÄG orsakad av smutsigt vatten.

Olle Rosenqvist (längst till höger) tillsammans med de 28 nya förkunnarna i Phaplu, Mt Everest.

Vi söker en

FÖRSAMLINGSFÖRESTÅNDARE till Andreaskyrkan i Helsingfors Nu söker vi en församlingsföreståndare att leda församlingen och dess verksamhet tillsammans med nuvarande pastorer och församlingens ledningsgrupp. Du ska vara personligt troende och ha en tro på att Bibeln är Guds inspirerande ord. Du bör brinna för att påverka liv och samhälle. Du bör ha en

I februari flyger Olle till Indien och Västbengalen. Syftet med resan

är att främst ta tid för möten med de lokala ledarna. – Oftast är det intensivt på våra resor och det är sällan det finns tid för samtal och diskussion med ledarna. Olle ska tillsammans med Dawa Singhye, MKF:s samarbetspartner i området, också besökta ett stort flyktingläger där 40 000 buthaneser bor. I lägret finns sedan tidigare kristna församlingar, till vilka Olle och Dawa blivit inbjudna. Inbjudan har också kommit från två relativt nystartade kristna församlingar i småstäderna Damak och Ilam i Nepal, till vilka ett besök ingår i planerna. Dessutom planerar Olle att ta sig tid för planerings- och utvärderingssamtal med Dawa, för att utvärdera verksamheten hittills och planera inför framtiden. TEXT: JESSICA TAIPALE FOTO: PRIVAT BILD

Andreaskyrkan är en frikyrkoförsamling som är ansluten till trossamfundet Missionskyrkan i Finland. Församlingen är del av det internationella nätverket International Federation of Free Evangelical Churches. Samarbete med andra kristna samfund har alltid varit viktigt. Andreaskyrkan är en öppen gemenskap där alla generationer och nationaliteter kan känna sig välkomna. Vi är en urban församling som betonar mission och social rättvisa. Vi vill leva ut Jesu budskap i ord och handling.

arbetserfarenhet från näringsliv, organisations- eller församlingsarbete där även teologisk utbildning räknas som en merit. Du ska ha ledaregenskaper, kunna predika och kommunicera, ha erfarenhet att leda team eller projekt och du har förmågan att upptäcka styrkor hos dina medarbetare. Du bör behärska svenska, finska och engelska.

Sänd din ansökan med löneanspråk och CV till nypastor@andreaskyrkan.fi senast den 30.11.2015. För mer uppgifter vänligen kontakta styrelseordförande Markus Österlund, tel. 040-836 7686 eller styrelsens vice ordförande Maria Stocks, tel. 050-348 4407.

www.andreaskyrkan.fi AK-PåVäg-A5.indd 1

8.11.2015 21.19.37

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

Runda bilden: Dr. Deborah så som hon klär sig i Afghanistan. 1. Livet på landet, som också Dr. Deborah har upplevt. ”Jag upp Deborah och Bjare Rönnqvist. 3. Bya-liv. 4. Nya medarbetare behövs. 5. Djurmarknad i norra Afghanistan.

VIP besök från Centralasi Jordbävningar. Talibaner. Självmordsbombare. Islamiska Staten. Korruption. Är det faktiskt möjligt att arbeta i ett land under sådana omständigheter? I slutet av september hade vi glädjen att få besök av den nya ledaren för vår samarbetsorganisation i Afghanistan, Dr. Deborah. Hon gästade bl.a. olika delar av finska Finland och besökte också Missionskyrkan i Ekenäs. Vi passade på att ställa några frågor: TEXT & FOTO: ANKI & JAN TUNÉR

Vem är du? – För närvarande är jag VD för en kristen utvecklingsorganisation som arbetar i Afghanistan. Ursprungligen är jag utbildad veterinär, men började med biståndsarbete 1992 när jag arbetade inom ett byutvecklingspro-

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

jekt i Afghanistan. Jag är australisk medborgare och född i Bangladesh. Hur kommer det sig att Du blev intresserad av Afghanistan? Hur ledde Herren Dig att arbeta där? – Under min studietid vid universite-

tet berördes jag av den här världens orättvisor. Jag insåg att jag hade alla fördelar – bra utbildning, hälsovård, möjligheter att idrotta och att resa – jag kunde göra vadhelst jag ville, och mitt land och familj skulle stödja mig. Men de flesta ungdomar i världen är

plevde det som ett stort priviliegium att få bo i en afghansk by” berättar hon till På Väg. 2. Dr. Deborah på besök i Missionskyrkan i Ekenäs. Fr.v. Jan och Anki Tunér,

ien tvungna att ta vilket arbete som helst för att överleva och hjälpa sina familjer. Jag upplevde att Gud ville att jag skulle göra något för att göra världen lite rättvisare. Jag blev erbjuden missionsarbete på olika öar i Stilla Oceanen, men tyckte inte att det kändes rätt. Det verkade för lätt. Just då fick jag syn på en annons från en kristen organisation om att det behövdes veterinärer i Afghanistan. Jag visste ingenting om det landet men tog reda på vad arbetsuppgifterna innebar. När de sedan ville intervjua mig måste jag via kartboken ta reda på var Afghanistan fanns!

Vad arbetade Du med? – Jag började arbeta i ett byutvecklingsteam som hjälpte byborna att fundera över sina liv; vilka värderingar var viktiga för dem och vad behövde förändras. Vi ville inte säga till byborna vad de skulle göra, eftersom det var deras land och deras liv det gällde. Inte heller ville vi skapa ett beroendeförhållande. Vi hjälpte dem att identifiera vilka deras prioriteringar var och försökte tillsammans ta reda på hur en förändring kunde ske på ett hållbart sätt. Hur var det att bo i en by på landet? – Jag upplevde det som ett stort privi-

legium att få bo i en afghansk by. Jag lärde mig respektera och beundra mina grannars styrka och återhämtningsförmåga, så väl som deras gästfrihet. Jag skulle inte ha överlevt en vecka utan deras hjälp! Jag lärde mig också att de fattiga på landsbygden ser på saker annorlunda än de fattiga i en stad, och skillnaden är ännu större om man jämför med de rika i staden. Billigt bröd är goda nyheter i städerna, men det är dåliga nyheter för dem som odlar vete och inte har något annat att sälja. Jag förstod också att när rika stadsbor tycker att de är generösa och vänliga mot de fattiga, så känner sig byborna ofta förödmjukade och arga – men de har inte ”råd” att PÅ VÄG • DECEMBER 2015

6. Ruth (t.v.) tillsammans med kvinnor som undervisar i byarna. 7. Höstförberedelser i en bergsby. 8. Livet i en by på landet. 9. Syntest på en ögonklinik.

”Fortsätt gärna att be om vishet och kraft – och om Guds ledning.” Dr. Deborah

tala om hur de känner. Detta fick mig att på nytt fundera över hur man i församlingen gör när man försöker hjälpa de fattiga och hur viktigt det är med respekt och mänsklig värdighet. Och nu är du ledare för en internationell och allkristen utvecklingsorganisation med 35 internationella medarbetare och 410 lokala. Hur vågade du acceptera ett sådant ansvar? – Ja, det är ett mycket stort ansvar, speciellt när man tänker på säkerhets-

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

riskerna med att arbeta i Afghanistan, men också när man ser hur viktigt vårt arbete är för landet och dess folk. Att jag accepterade uppdraget berodde helt och hållet på att jag var övertygad om att det är vad Gud vill att jag ska göra. Dessutom ansåg organisationsstyrelsen att jag är den som Gud vill ha på denna post just för denna tid. Jag är verkligen beroende av våra understödjares förböner! Jag vet att jag inte kan göra detta utan förbönsstöd. Fortsätt gärna att be om vishet och kraft – och om Guds ledning. Hur många olika projekt har ni? Är det verkligen möjligt att göra något för afghaner på gräsrotsnivå? – Vår organisation driver nu 19 projekt i sju regioner av landet. På grund av

säkerhetsskäl har vi inga internationella medarbetare i tre av dessa sju regioner. I den nuvarande situtionen är det nödvändigt att vi utlänningar finns i bakgrunden och att afghanerna sköter gräsrotsarbetet och håller kontakten med lokalbefolkningen. Det är egentligen så det ska vara. Det är underbart att se hur vår modiga afghanska personal är så hängivna sitt land och så överlåtna till att tjäna sitt folk. Våra internationella medarbetare kan besöka projekten då och då, men inte alltför ofta. – Det är nu 15 år sedan USA och västländerna ingrep militärt i Afghanistan. Även om vår organisation inte tar politisk ställning eller diskriminerar någon, så förknippas ofta utlänningar med kriget. Detta gör att många kan tycka illa om utländska

arbetare. Det innebär också att man är rädd för att ha kontakt med oss. Men det betyder inte att vi bara sitter och inte får något gjort! Att arbeta ”bakom scenen” för att ge befolkningen förmåga att själva utföra arbetet är lika viktigt som att arbeta på gräsrotsnivå. Det är också sant att våra långvariga internationella medarbetare i vissa regioner, som exempelvis i Lal, kan fortsätta med gräsrotsarbete, och där kan kvinnor ofta göra sådant som är omöjligt för män. Söker Ni nya internationella medarbetare? – Absolut! Vi har många brådskande behov! Vi behöver medarbetare som är erfarna och yrkesmässigt kvalificerade, och som visar respekt och har en vilja att lära sig – de behöver vara överlåtna att lära sig något afghanskt språk och att arbeta långsiktigt. I allmänhet tar det åtminstone fyra år för en person att lära sig att mycket av det de har att erbjuda inte fungerar i Afghanistan! Det tar också lika lång tid att lära sig så mycket av språket att man kan arbeta effektivt tillsammans med lokalbefolkningen. Det är bara när vi är beredda att lägga våra egna drömmar och kulturer åt sidan som vi kan betjäna folket och landet. Våra mest brådskande behov av arbetare inkluderar professionella inom ögon- och mental hälsovård som är kvalificerade att träna andra. Personalchef, engelska lärare, ekonomer och projektledare behövs också snarast. Vad betyder stödet från MKF för Er organisation? – MKF:s stöd betyder mycket! MKF har stött vår organisation på många sätt genom åren. Ni har skickat medarbetare, sänt styrelsemedlemmar, överfört projektfinansiering och, allra viktigast, bett! Vårt arbete i Afghanistan är beroende av långtidsöverlåtna partners som MKF. En förändring i Afghanistan sker inte snabbt. Vi behöver partnerorganisationer som är beredda att stödja i åratal innan de ser resultat. Vi behöver samarbets-

”Det finns inga snabba eller lätta lösningar. Precis som med jäst eller salt, så sker förändringar vanligtvis sakta, inifrån och ut.” Dr. Deborah

partners som förstår riskerna och utmaningarna och som inte överger oss under svåra tider. Vi värdesätter partners som MKF som delar vår vision för vad som är möjligt, och som tror att Gud älskar Afghanistan och afghanerna – och befaller oss att göra samma sak. Hur påverkar de möjliga budgetnedskärningarna för bistånd av den finska regeringen Ert arbete? – Vi vet ännu inte med säkerhet, men om nedskärningarna är avsevärda kan de reducera det arbete som vi kan utföra. Tyvärr har regeringar i många andra donatorers länder deklarerat liknande nedskärningar. Men MKF och andra organisationer sänder ju även finansiellt stöd från olika individer och kyrkor, och vi ber att det understödet ska fortsätta. Vi ber också att man skall bli uppmuntrad att ge mer när regeringen drar sig tillbaka. Hur kan en vanlig läsare av På Väg vara med och hjälpa afghaner? • Respektera varje afghan som du träffar, uppskatta deras sällskap och lär från deras historia. Kom också ihåg att de afghaner som lämnat Afghanistan har en mycket annorlunda erfarenhet än de som är kvar i landet. Det är viktigt att välkomna flyktingar utan att ge upp hoppet för det land från vilket de flydde. • Be om fred. Be att de som vill att konflikten ska fortsätta blir hindrade. Be att de som vet hur freden kan uppnås får ett växande inflytande.

Be att länder ska sluta att lösa sina problem med krig och våld och försöka bygga fredliga relationer. Be för vår biståndsorganisation, för våra internationella och nationella medarbetare. • Kom ihåg att de dåliga nyheter som du ser på TV inte ger hela berättelsen. Bra saker händer också i Afghanistan. Många vanliga afghaner tjänar sina grannar och arbetar för fred varje dag, ibland med stora personliga uppoffringar. Det finns många skäl att hoppas! • Fortsätt att ge regelbundet till de långsiktiga utvecklingsprojekt som gör en bättre framtid möjlig. Det finns inga snabba eller lätta lösningar. Precis som med jäst eller salt, så sker förändringar vanligtvis sakta, inifrån och ut.

OM MKF:S ARBETE i CENTRALASIEN: MKF har varit medlem i en kristen biståndsorganisation i Afghanistan sedan 1980. Församlingar och enskilda har stött projekt inom ögonsjukvård, undervisning för visuellt handikappade, solenergi, barn- och mödravård samt numera byutvecklingsprojektet i den centrala delen av landet. Läs mer om arbetet i Afghanistan på MKF:s hemsida www.missionskyrkan.fi

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

”Alla ska kunna känna sig välkomna till församlingen” För Catarina Olin är kreativiteten ett redskap att presentera evangelium med. ”Om vi har världens bästa budskap så måste vi förmedla det så att folk förstår vad vi säger” säger hon till På Väg. INTERVJU: JESSICA TAIPALE FOTO: MKF-ARKIV

-D

et finns många tråkiga predikningar som sporrat mig att presentera budskapet på andra sätt! säger Catarina Olin med glimten i ögat och skrattar. Catarina brinner för att presentera evangeliet på ett tydligt sätt. Hennes inneboende kreativitet har resulterat i en mängd draman och texter med kristet budskap. (En nyskriven text kan du läsa på nästa uppslag.) – Evangeliet ska vi inte förändra, men våra uttryckssätt kan vi ändra på. Redan som tonåring började Catarina använda kreativa uttryckssätt för att berätta om Gud. – I tonåren var jag söndagsskolelärare och då insåg jag att jag inte kunde rita så där som söndagsskolelärare borde kunna. Men jag tänkte att jag kanske kunde göra något annat i stället och på den vägen började jag jobba med handdockor och dramatisera texter. Älskar att undervisa Catarina är född och uppväxt i Sverige. Föräldrarna tillhörde baptistkyrkan och tron har funnits med i Catarinas liv sedan barnsben.

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

– Via läger och kristendomsskola blev jag själv frälst. Jag har ingen dramatisk frälsningsupplevelse utan tron har vuxit fram... det är nästan lite orättvist kan jag tänka ibland! Att bli pastor var inte vad Catarina planerat från början. – Jag har alltid älskat att undevisa och hade egentligen tänkt bli lärare. Men jag kände en klar och tydlig

”Det ska vara högt i tak. Jesus såg människor och det ska vi också göra!” Catarina Olin

kallelse från Gud att bli pastor i stället. Med tiden har jag förstått att som pastor så undervisar jag ju också, men utifrån Guds ord och för församlingen i stället för i en skolklass. Det var via pastorsutbildningen i Stockholm som Catarina kom sig till Finland. På skolan träffade hon blivande maken Leif från Purmo, och då paret fick en gemensam pastorstjänst i baptistkyrkan i Vasa gick flyttlasset till Finland 1981. Familjen slog små-

ningom ner bopålarna i Sundom. Tydlig bekräftelse ledde till MKF Under åren som följde arbetade Catarina som pastor i baptistkyrkan i Vasa, som lärare på Fria Kristliga Folkhögskolans ledarinstitut och som pastor i baptistkyrkan i Närpes. Sedan 2003 har Catarina tjänat som pastor i Missionsförsamlingen i Sundom. Då hon fick kallelsen från församlingen, upplevde hon genast att det var där hon skulle vara. – Men jag sa åt Gud att jag behövde få en riktigt tydlig bekräftelse på att jag skulle ta tjänsten. Vi bodde ju i Sundom och jag ville inte att folk skulle säga att jag tackat ja till jobbet på grund av bekvämlighetsskäl. En vecka senare ringde en person från södra Finland utan någon koppling till Catarina. – Han sa att Herren hade väckt honom på natten och sagt att han skulle ringa till mig och berätta att det jag står och väger mellan är rätt. För mig var det en tydlig bekräftelse på att jag skulle tacka ja till kallelsen. Catarina berättar att hon alltid känt sig väldigt välkomnad inom MKF. – Jag upplever att MKF ger mycket utrymme. Man måste inte vara på nå-

Catarina Olin vill förmedla evangeliet på ett sätt så att alla ska kunna förstå. Därför använder hon sig av olika krativa uttryckssätt då hon berättar om Gud. Bilden är tagen på MKF:s sommarkonferens senaste sommar, där Catarina medverkade tillsammans med sin handdocka.

got speciellt sätt, det finns plats för alla. Jag upplever att det finns ett bejakande av varandra. Vill att alla ska trivas i församlingen Att förmedla budskapet så att alla ska kunna förstå är en hjärtefråga för Catarina i rollen som pastor. Hennes strävan har inte enbart resulterat i kreativa uttrycksformer, utan också i engagemang för Alpha-konceptet. – Jag tycker att Alpha-konceptet är enormt bra. Det tar bort alla religiösa klyschor, är avslappnat och avspänt och undervisningen är lätt att förstå. Samtidigt betonar Catarina att alla människor är olika med olika behov. – Genom min studietid i Schweiz och kurser utomlands har en förståelse för olika kulturer och andra män-

niskors sätt att tänka växt fram inom mig. Mitt sätt att möta Herren behöver inte fungera för alla. Även själavård ligger Catarina varmt om hjärtat, liksom önskan om att alla människor ska hitta sin egen uppgift. – Att få människor att upptäcka sin egen gåva, vara trygga i den och våga komma i funktion tycker jag att är viktigt! Lika viktigt tycker Catarina också att öppenhet och ärlighet i församlingen är. – Alla ska kunna känna sig välkomna till församlingen, det ska vara högt i tak. Jesus såg människor och det ska vi också göra!

Det här är Catarina: Namn: Catarina Olin Bor: i Sundom Familj: maken Leif samt tre vuxna barn och tre barnbarn Gör inom MKF: pastor, medlem i samfundsstyrelsen Tycker om: att resa (Catarina har ordnat flera gruppresor till bl.a. Israel och Grekland), hundar, att läsa Catarina om sig själv: ”Kreativ och humoristisk. Tycker om att undervisa på djupet, gillar inte det ytliga. Relationsmänniska.”

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

Skogsmusen Viras fund EN JULBETRAKTELSE

Om du lyssnat på YLE:s radioandakter under hösten, har du möjligtvis hört berättas om skogmusen Vira. Skogmusen Vira, skapad av Catarina Olin, är en snäll liten mus som iakttar allt som händer i den kyrka hon bor i. TEXT: CATARINA OLIN ILLUSTRATIONER: ALINA OLIN 11 ÅR FOTO: PV-ARKIV

SÅ SNART DET började bli höst så bestämde jag mig för att flytta. Jag har bott i den lilla ladan, som från början var full med hö, snart ett år gissar jag. Men nu känns det som om jag behöver en ny bostad. Jag heter Vira och är en mycket liten och ganska intetsägande skogsmus. Det är inte så många som har sett mig, men när någon ibland får syn på mig så skriker man, vilket jag inte alls förstår. Jag har fått syn på en liten brun träkyrka som ligger i utkanten av skogen, och jag har bestämt mig för att flytta dit. Jag tror till och med att flera av mina släktingar har bott där tidigare. Det var inte alls svårt att ta sig in. En litet lagom hål i närheten av ett fönster gjorde att jag snabbt tog mig in. JAG KÄNDE DIREKT att här kommer jag att trivas, nu är det dessutom vinter och snart jul så det kan inte bli bättre. Nu verkar det bli en samling i kyrkan, så jag gömmer mig snabbt bakom predikstolen. Det finns ett litet hål där och prästen har inte upptäckt att jag brukar sitta där och kika. Jag är så fascinerad av att se på alla människor. De ser olika ut allihop. Någon är lång, någon är kort, en har mörkt hår och en annan har ljust. Tänk vad intressant. Det är som ett enda stort pussel där alla passar in. Vi möss ser ju likadana ut hela tiden.

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

Jag har hört att den där prästen har sagt att Gud har skapat alla människor och att det är meningen att alla ska vara olika. Men det gäller tydligen inte för oss möss. Men det stämmer inte helt att alla är olika. Jag brukar kika på några tonårsflickor och de ser nästan likadana ut. Dessutom tycker jag synd om dem för jag ser nog att någon har ätit på deras jeans. Säkert någon annan hungrig mus som hunnit före. JAG KIKAR LITE försiktigt fram. Snart ska samlingen börja. Jag tycker bara att det är konstigt att de har tagit in ett stort träd som de dessutom har hängt saker i. Men visst, det ser fint ut. Och det är vackert med alla ljus också. Jag kilar i väg lite närmare prästen och fnissar lite för mig själv när jag tänker på att jag bruka sova i hans bruna tofflor som han har på kansliet. Men nu vill jag höra vad han säger. Han pratar om att det är någons födelsedag och jag blir så till mig. Jag älskar kalas. Men vem är det som fyller år? Kanske det är prästen själv? Eller är det den där tanten med den nya kappan? Nej tydligen inte. Men prästen säger att de firar någons födelsedag. Men ingen har paket med sig, inte vad jag ser i alla fall. Inte sjunger de en födelsedagsvisa heller. Jo visst sjunger de och det låter faktiskt riktigt bra men inte sådana sånger som man brukar sjunga när

någon fyller år. Ja jag förstår faktiskt inte vad det handlar om eller vem det är som fyller år. Tänk om den personen inte alls är här? Jo det måste jag tro, det är väl bara jag som inte förstår. SÅ FÅR JAG syn på tanten med den mörkblåa kappan. Jag har alltid tyckt om henne. Hon sitter alltid på samma plats och jag tycker om henne för att på långt håll liknar hon min mamma lite grann. Jag kilar iväg och sätter mig under hennes stol. Ingen har upptäckt mig och kören sjunger så vackert. Jag känner mig lite frestad att smaka lite grann på en psalmbok som råkar ligga på golvet men jag ska nog låta bli. Så ser jag att tanten i mörkblå kappa har tårar i ögonen, men hon säger till en tant i svart kappa och svarta höga stövlar att hon är så glad. Så berättar hon viskandes för den andra tanten att hon har blivit sams med sin bror. De har tydligen varit osams i många år. Och under tiden som hon torkar sina tårar så säger hon att det var den bästa present hon har fått. Nu förstår jag faktiskt inte det där heller men det verkar vara något bra. DET HÄNDER MYCKET i den här lilla kyrkan. Det prästen pratar om verkar intressant och jag önskar ibland att jag också var en människa. Prästen säger att Gud har skapat alla människor och att alla är lika fina. Men jag försöker tänka att det även gäller

deringar

CATARINA OLIN OM SKOGSMUSEN VIRA: ”Jag tycker om att tala till både barn och vuxna samtidigt Om jag illusterar det jag säger med olika hjälpmedel så ångar jag barnen och samtidigt förstår de vuxna vad jag vill säga (hoppas jag!) Nu har jag skapat en kompis som är en liten skogsmus. Henne kallar jag Vira och hon har flyttat in i en kyrka. Där bor hon och iakttar allt som sker till exempel under en gudstjänst, i söndagsskolan eller under en körövning. Jag har försökt att fånga upp sådant som egentligen ”alla ser” men inte pratar om. Det har varit spännande att skriva och tänka ut det här; fånga in saker som jag tycker är viktiga. Att på riktigt förstå evangeliets kärna. Att Gud älskar alla människor, att vi ska leva i försoning och kunna förlåta varandra.” Källa: svenska.yle.fi

Skogsmusen Vira fångar upp det som ”alla ser” men inte pratar om.

en liten mus. Och att vi firar någons födelsedag tycker jag låter så spännande och jag tänker ta reda på vem det är vi firar. Men i kväll sedan när jag ska lägga mig tillrätta i prästens brunrutiga filttofflor, då ska jag tänka på den lilla tanten i mörkblå kappa som blivit sams med sin bror. Det känns som om det är något väldigt viktigt och sant och det är väl något om det som den där prästen brukar tala om. När alla gick ut från kyrkan så sa

de god jul till varandra. Nu vet jag inte vilket (H)jul de talade om, men det gör ingenting det heller. Det känns som om det varit en bra dag och jag har bestämt mig för att det som prästen sagt, att alla är värdefulla, det gäller även mig. Så God Jul önskar kyrkmusen Vira.

Catarina Olin. En intervju med henne kan du läsa på föregående uppslag.

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

1. Helsingfors Gästhem har plats för 76 hyresgäster. 2. I byggnaden på Albertsgatan har Gästhemmet verkat sedan januari 1893. 3. Gästhemmet totalrenoverades 2005-

“Jag var hemlös och ni tog emot mig.” ( Matt. 25:35)

Gästhemmet ger en nystart Sedan 1883 har Helsingfors Gästhem tjänat utstötta och hemlösa människor. Tidigare kunde flera hundra människor trängas i Gästhemmets sovsalar, medan man idag inriktar verksamheten på att ge utsatta ett eget hem. Grunden för verksamheten är kärleken till nästan. ORGINALTEXT: JOUKO KOMULAINEN ÖVERSÄTTNING & KOMPLETTERING: BO EKMAN BEARBETNING: JESSICA TAIPALE FOTO: GÄSTHEMMETS EGNA BILDER

elsingfors Gästhems verksamhet har ända sedan starten på 1800-talet styrts av kristna värderingar; att respektera människovärdet och att bry sig om sin medmänniska utgående från kärleken till nästan. – Kärleken till nästan innebär att minska mänskligt lidande, att göra livsvillkoren drägligare och att höja livskvaliteten för våra medmänniskor, förklarar Jouko Komulainen som är verksamhetsledare på Gästhemmet. – Kärleken till nästan känner inga hopplösa fall. Varje klient har rätt att vara “halvfärdig”.

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

Att resepktera klienternas grundrättigheter är en viktig del av arbetet på Gästhemmet. I enhetens vardag märks därför en tydlig samhörighet, respekt för de andra och för dem som är annorlunda. I Guds ögon är alla människor värdefulla. Verksamheten vid Gästhemmet är sedan starten starkt förankrad i Andreaskyrkan i Helsingfors. Föreningen för Gästhemmet, Helsingfors Gästhem r.f, har idag omkring 70 medlemmar av vilka de allra flesta hör till församlingen. Också en stor del av Gästhemmets styrelse består av medlemmar i Andreaskyrkan.

Väckelse blev start för Gästhemmet Gästhemmet fick sin upprinnelse i den väckelse som gick fram i Finland under slutet av 1800-talet. Många välsituerade personer kom till tro och ville engagera sig för dem som levde under knappa förhållanden och stora umbäranden. På Simonsgatan 6 i Helsingfors hyrdes en gammal kroglokal som fick bära namnet “Kapellet för de elända”. Där erbjöds båda kroppslig och andlig föda. Den drivande kraften var friherre Constantin Boije af Gennäs, men många andra namn skymtar också – bland dem Aurora Karamzin som grundat Diakonissans-

-2006.

t i livet talten. Man ville i detta kapell hjälpa människor som levde på skuggsidan av samhället. Det gällde alkoholister och den tidens marginaliserade. Ett betydande arbete bedrevs också bland ”Nattens fjärilar”, som man kallade de prostituerade. Sedan erbjöd man sovplatser för de hemlösa på några olika adresser i staden tills verksamheten i det ståtliga huset – ett av de första flervåningshusen i Helsingfors, ritat av arktitekt Gustav Nyström – i hörnet av Båtsmansgatan och Albertsgatan kunde börja i januari 1893. Där står huset ännu idag, helt renoverat och med en tillbyggnad för familjesidan med krisbostäder för mammor och barn som fått fly våldet i sitt hem. Från sovsalskultur till egen bostad Tidigare var merparten av klienterna traditionella alkoholister. Idag inkluderar problematiken hos Gästhemmets klienter såväl alkohol-, narkotika- och blandmissbruk. Ofta finns också mentala problem med i problematiken. Gästhemmet strävar till att utveckla

verksamheten så att den svarar mot de behov och utmaningar som finns i samhället. Den största saneringen av fastigheten i dess historia genomfördes 2005-2006, samtidigt som en revidering av verksamheten också gjordes. Då Gästhemmet öppnade på

”Kärleken till nästan känner inga hopplösa fall. Varje klient har rätt att vara halvfärdig.” Jouko Komulainen

nytt sommaren 2006 var det helt förnyat både till form och innehåll. Sovsalarna, vilka som mest inhyst 400 bostadslösa personer per natt, försvann och ersattes med enskilda rum samtidigt som hela verksamheten fick en ny riktning. Idag koncentrerar sig Gästhemmet på att erbjuda stödbostadstjänster åt k0vinnor, män, par och familjer. I

boendeenheten finns 47 ettor och 14 rum för äkta par, totalt finns plats för 76 klienter som väljs ut i samarbete med socialen i Helsingfors. Bostäderna är till sin storlek omkring 14-36 m2, de är möblerade och har minikök, badrum, mikrovågsugn, säng med madrass och sängkläder, bord, två stolar och ett klädskåp. Boendet är underkastat bostadshyreslagen, hyreskontrakten är fortlöpande. I anslutning till boendet erbjuds också stödtjänster åt hyresgästerna, så som handledare av olika slag, familjearbetare, missbruksarbetare och sjukskötare. De inneboende har dessutom tillgång till bastu och tvättstuga. Verksamhetens nya inriktning enligt konceptet “Bostad först”, tjänar idag som modell för hur bostadslösheten skall skötas i Finland i framtiden. Konceptet utvecklades tillsammans med socialverket i Helsingfors och innebär att klienten först skall ha en egen bostad och fast adress, därefter kan livet börja byggas upp igen. – Målet med stödtjänsterna är att säkra ett boende för klienten och förPÅ VÄG • DECEMBER 2015

4. I boendeenheten finns 47 ettor och 14 rum för par. 5. På Gästhemmet finns också gemensamma utrymmen för social samvaro.

”Fast världen och samhället har förändrats på ett häftigt sätt så har Guds trofasthet inte svikit.”

bättra förutsättningarna till ett självständigt liv, förklarar Jouko. Tanken är att de småningom skall lära sig att klara sig själva och kunna flytta till en egen hyresbostad.

betydelsefulla inneboende. Pigg och vänlig och räknade personalen som sin egen familj. Tillsammans med socialen hjälpte vi honom att skaffa sig en egen bostad, men efter någon vecka frågade han oss om han inte fick flytta tillbaka hem i stället. Det fick han göra och han bodde sedan på Gästhemmet ända fram till sin död. – Det är med värme som vi minns de här människorna som vi fick vandra tillsammans med en bit av deras väg genom livet, säger Jouko. De har alla på sitt sätt skrivit en del av Gästhemmets långa historia.

Många år, många människoöden Under decennier av verksamhet har det samlats många berättelser om möten med människor, för vilka Gästhemmet varit deras enda hem. – Exempelvis de tre gamla farbröderna som bodde på Gästhemmet i flera årtionden och som nu flyttat till ålderdomshem, minns Jouko. Gästhemmet var deras enda hem i livet. Eller den gamla mannen som bodde på Gästhemmet över trettio år. Han som arbetade på tryckeri tills han blev sjukpensionerad och som då flyttade till Gästhemmet. – Han var en av Gästhemmets mest

Julen är en tid att komma ihåg sina nära Julen är traditionellt en tid då man ger gåvor och kommer ihåg sina vänner och kära. Gästhemmets tradition förpliktar att särskilt komma ihåg hemlösa och ensamma människor. Varje jul ordnar Gästhemmet en gemensam julfest för de inneboende, då man sjunger om julens budskap att Frälsaren Jesus Kristus har fötts. Julfirandet slutar alltid med julbudskapet och en gemensam julmåltid. Familjerna blir särskilt ihågkomna under julen – förutom gåvor och julmat strävar Gästhemmet också till att ordna

Jouko Komulainen

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

olika slags julprogram för dem. Guds trofasthet har bestått Genom hela sin verksamhet har Gästhemmet utvecklats och byggts med bön enligt principen “en vis man bygger sitt hus på en stadig grund”. – Nu efter snart 135 år av verksamhet kan vi konstatera att Guds välsignelse och beskydd har vilat över Gästhemmets verksamhet från en generation till en annan, säger Jouko. – Fast världen och samhället har förändrats på ett häftigt sätt så har Guds trofasthet inte svikit.

Jouko Komulainen är verksamhetsledare på Helsingfors Gästhem. Han har arbetat på Gästhemmet över 35 år.

FAKTA Helsingfors Gästhem

Tidningen På Väg ges ut av...

MISSIONSKYRKAN I FINLAND – ett litet samfund med verksamhet världen över •

Erbjuder bostadstjänster åt missbrukare och hemlösa.

•

Grundades 1883 av Constantin Boije af Gennäs.

•

Föreningen är svenskspråkig.

•

Har sedan starten bedrivits på kristen värdegrund.

•

Helsingfors Gästhem har en stark koppling till Andreaskyrkan i Helsingfors. En stor del av föreninens medlemmar och styrelse hör till Andreaskyrkan.

•

Gästhemmet har ett nära samarbete med Helsingfors stad.

•

2013 konkurrensutsatte staden tjänsterna för bostadslösa, och Gästhemmet gick segrande ur tävlingen.

•

Personalen uppgår idag till 17 personer. Många frivilligarbetare deltar också i verksamheten.

•

Mer info finns på www.helsinginvieraskoti.fi.

Missionskyrkan i Finland (MKF) är en av de finlandssvenska frikyrkorna. MKF består av 15 självständiga församlingar som finns på olika orter i hela Svenskfinland. Församlingarna vill ge rum för livsviktiga frågor och visa att Jesus Kristus kan möta den längtan av hopp, tro och kärlek som vi alla bär på. MKF bedriver också ett omfattande missions- och biståndsarbete världen över. Du kan bekanta dig med vår verksamhet på MKF:s hemsida www.missionskyrkan.fi. Du är också varmt välkommen att kontakta oss när du vill! Kontaktuppgifter till MKF och våra församlingar finns också på vår hemsida. Om du vill prenumerera på tidningen På Väg, kontakta då MKF:s kontor. På Väg är gratis och utkommer med 4 nummer per år.

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

Vokalgruppen Romberg åker på julturné och ger ut ny julskiva Vokalgruppen Romberg är, som namnet antyder, en sångensemble där alla medlemmar hör till samma familj. Gruppen har etablerat sig som en omtyckt vokalgrupp i Svenskfinland och har uppträtt i såväl stora konsertsalar som kyrkor och har sjungit allt från

andlig musik till folk- och popmusik. Flera av medlemmarna i vokalgruppen är också välbekanta sångare i MKF-sammanhang sedan tidigare. Vokalgruppen håller 12 julkonserter runt om i Svenskfinland med början dagarna före första advent fram till den 21 december. Konserterna hålls i kyrkor runtom i västra Nyland, östra Nyland, Helsingforstrakten och Österbotten. Lördag 12 december hälsar en del av gruppen på och sjunger Vokalgruppen Romberg uppträder i olika sammansättningar och i år består några sångden av (fr.v.): Elna Romberg, Christopher Romberg, Jenna Romberg, Christine Skogman, Christer Romberg och Christa Katter. er vid Mis-

sionskyrkans café More than Coffee i Vasa. I år samarbetar vokalgruppen med kören His Master’s Noise i Andreaskyrkan i Helsingfors och med Jakob Gospel i Österbotten. Lagom till jul ger vokalgruppen Romberg också ut en ny julskiva med namnet ”Jul igen”. Den nya skivan är efterföljaren till deras första album ”Jul” som utkom 2009. På den nya skivan finns 14 sånger – både välkända psalmer och visor i nyskrivna arrangemang och även nyskrivna julsånger. Skivan kommer att släppas i november och kan köpas via www. romberg.fi och på de konserter som vokalgruppen ordnar Mer information om tid och plats, samt mer information om vokalgruppen finns att läsa på www.romberg.fi.

On The Move In China – jubileumsbok om Kinamissionen 125 år Under året som gått har Suomen Vapaakirkko firat Kinamissionens (Fria Missionen) 125-årsjubileum. Inför jubileumsåret har Richard Brewis gjort en omarbetad version av boken Edelläkävijät, som gavs ut 1990. Den nya boken, med titeln On The Move In China, är kompletterad med det besök som Richard och jag gjorde till vårt gamla missionsfält i maj 2010, samt också med en del senare besök som gjorts.

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

För dig som vill veta mer om Kinamissionen, så är det här boken du ska skaffa! On The Move In China ges ut av förlaget Päivä Osakeyhtiö och kan beställas på http://www.nettikirjakauppa.com/on-the-move-in-china. Boken är skriven på engelska. TEXT: OLLE ROSENQVIST

FMU-insamlingen 2015 PÅ VÄG • DECEMBER 2015

Fritidsgården i Sundom blev flyktingförläggning

BILDEN ÄR INTE TILLGÄNGLIG I WEBBVERSIONEN AV PÅ VÄG

56 asylsökande har huserat på Fritidsgården under hösten. Runda bilden: Gunilla Sand, koordinator för frivilligarbetarna.

FMU:s lägergård Fritidsgården i Sundom har under hösten fungerat som flyktingförläggning för asylsökande. Många frivilliga från MKF:s församlingar i Vasaregionen har engagerat sig i arbetet på förläggningen, därifrån de sista asylerna flyttade 2 november. TEXT: JESSICA TAIPALE FOTO: CALLE STORGÅRD & PÅ VÄGS ARKIV

PÅ FRITIDSGÅRDEN (FRITIS) bodde 56 asyler, varav alla utom en kommer från Irak. I gruppen fanns tre kvinnor, de andra var till största delen ensamkommande män i åldern 16-36. Förläggningen drevs av Röda Korset. – Fritidsgården är ju egentligen ett sommarboende så därför var asylerna tvungna att flytta därifrån, förklarar Gunilla Sand som varit koordinator för frivilligarbetarna på förläggningen och som också är medlem i Missionskyrkan i Kvevlax. Flyktingförläggningen engagerade omkring 100 frivilliga resurspersoner i

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

åldern 14-82 år, utöver Röda Korsets egna anställda. Över hälften av de frivilliga var medlemmar från MKF:s församlingar i Vasa, Sundom och Kvevlax. FRITIS ÖPPNADE SINA dörrar för flyktingarna med kort varsel. – Röda Korset kom ut till Fritis för att titta på platsen på torsdag förmiddag (17.9) och redan på kvällen kom de första asylerna, berättar Gunilla. Frivilligarbetarna skötte till en början praktiska sysslor som att handla och laga mat, städa och diska. – Men rätt snabbt började asylerna själva sköta de här uppgifterna och då kunde frivilligarbetarna satsa mera på att umgås med asylerna och ordna olika aktiviteter för dem. De frivilliga har ordnat exempelvis finskaundervisning, konstprojekt, utfärder, motionsaktiviteter, samvaro, musicerande och hälsoundervisning för asylerna. STÄMNINGEN PÅ FRITIS har enligt Gunilla överlag varit god. – Asylerna har varit med om mycket och deras situation är osäker, vilket givetvis har inverkat på stämningen

ibland. Men jag har fått höra att asylerna på Fritis mått bra. Fritis är ju ett välsignat ställe, och asylerna har haft möjlighet att sporta och umgås. Dessutom har de haft möjligheten att träffa ”vanligt folk”, det tror jag har varit bra för dem.. Efter att Fritis stängde i november har största delen av asylerna flyttat till lägenheter i Vasa. De är nu utspridda över staden och därför kommer några av församlingarna (bl.a. missionskyrkorna i Vasa, Sundom och Kvevlax) att ordna regelbundna träffar för de nya vännerna. Tanken med träffarna är att erbjuda möjlighet för asylerna att träffas som grupp, träffa församlingsfolket och ta del av olika aktiviteter. GUNILLA BERÄTTAR ATT tiden med asylerna varit oerhört berikande, utmanande och spännande. – För oss som församling har det varit intressant att se hur mycket som fallit på plats, hur människor kommit i funktion och hur vi haft en gemensam nöd för asylernas fysiska och andliga behov. Det har varit intressant för oss själva att få möta dem!

Arbetet med nybygget är igång

Ebeneserkyrkan i Jakobstad röjer på sin tomt Lördagen 24 oktober var en speciell dag för Ebeneserkyrkan i Jakobstad och det byggprojekt vi befinner oss i. Då hölls det första större röjningstalkot på tomten, där en stor del av den skog som finns på byggplatsen höggs ner och behandlades. Omkring 30 personer var indelade i arbetslag med säkerhetsavstånd emellan och hjälptes

åt att hugga, kvista och sortera virket i olika staplar. Sju motorsågar var igång under dagen. Det mesta av virket kommer att användas på olika sätt för att hjälpa till med finansieringen av bygget. Bland annat skall lador tillverkas av lämpligt virke och sedan säljas. Stämningen var mycket god och fältbespisningen likaså. Ett komp-

letterande talko hölls 21 november där de resterande träden togs ner. Nästa steg i projektet är att begära in offerter för de olika entreprenadområdena eftersom planeringsfasen i stora drag är klar. TEXT: STEFAN LÖV FOTO: MARKUS LINDE

Stora bilden: Kaffepaus på talkot, där omkring 30 personer deltog. Bilderna till vänster: Så här är det tänkt att Ebenserkyrkans nya allaktivitetscenter ska se ut då det är klart. / Micke Salo, Jan Boman och Nate Snethlage fäller träd.

Tanzania

Decemberbesök från MKF i Tanzania Under sista veckan i november åkte MKF:s tf biståndsledare Bjarne Rönnqvist och chefen för Visma Aleatus Services Dennis Barman till Tanzania för en monitoreringsresa. Resans huvudsyfte var att att följa upp ärenden och uppkomna brister från den granskning som under våren 2015 gjordes av UM hos MKF:s samarbets-

partner New Life Outreach. Visma Aleatus Services sköter MKF:s bokföring och Dennis följde med på resan som specialist i redovisningsfrågor. Resan innehöll också ett flertal möten med olika nyckelpersoner i projektet och samtal om framtidsfrågor. Hittills har projektet i Tanzania omfattat bygge och start av en högsta-

dieskola i New Life Academy (NLA) och för närvarande pågår uppbyggnad av gymnasiedelen. Från 2015 utökades projektet att omfatta NLAs hela verksamhetsområde med förskola, lågstadium, högstadium gymnasium samt ett hem för föräldralösa flickor – Hayleys House.

NYHETER, REPORTAGE, RESESKILDRINGAR OCH INFORMATION OM MKF:S ARBETE I FINLAND OCH VÄRLDEN ÖVER. ALLT DETTA HITTAR DU PÅ:

www.missionskyrkan.fi!

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

”Hälsningar från Aten!” Familjen Sandås, MKF:s utsända i Grekland, hade förberett sig för en mjukstart. Flyktingkrisen drog dem dock in i arbetet både snabbare och mer än de tänkt sig. Julen firar familjen i Grekland, något som blir en ny upplevelse för dem alla. TEXT: MARTIN SANDÅS FOTO: PRIVAT BILD

Hege-Elise och Martin tillsammans med barnen Eliah, Rebecka och Kaleb i Aten.

HÖSTEN HÄR I Aten har tidvis varit regnig men vi har också fått en hel del varma dagar. Nätterna är dock svala och vi har fått gräva fram varmare kläder för att inte frysa. Vardagen börjar få mera rutiner. Vår äldsta son Kaleb har börjat i en interkulturell grekisk skola. Skolan har både grekiska och utländska barn men undervisningsspråket är grekiska. Han är den som lärt sig mest grekiska av oss hittills mycket tack vare skolan och

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

fotbollen han är med i. Han spelar fotboll 3-4 gånger i veckan vilket han gillar. Rebecka har börjat i en grekisk förskola i vårt kvarter. Hon har blivit mycket omtyckt och vi har förstått att flera av de andra barnen ofta pratar om Rebecka eftersom hon har så fint hår. Eliah, vår yngsta pojke, har fått vara hemma och följer med HegeElise eller mig på dagarna. Han trivs bra med det ännu så vi har inte velat sätta honom i dagis ännu.

VI HADE PLANERAT att vi skulle få ha denna första höst här som en lugn start med tanke på barnen och deras integrering. Flyktingkrisen drog oss dock in i arbetet kanske mera än vi hade föreställt oss. Vi hade på förhand upplevt att Herren sagt till oss som UMU (Ungdom med Uppgift) team att vi skall tjäna det lokala arbetet som görs här i stan, samtidigt som vi regelbundet tar tid för bön och lovsång på olika platser. Tack vare

alla korttidsteam som tar kontakt med oss och kommer hit från olika håll i världen (främst från UMU) så har vi kunnat tjäna de lokala bäst genom att förse dem med ivriga korttidsarbetare! De har hjälpt till med matlagning, städning, evangelisation, hälsovård bland flyktingar med mera. Bön och lovsång har vi främst haft tillsammans med våra UMU vänner som vi jobbar med. Vi vill vara försiktiga så vi inte bygger någon annans rike än Herrens. Därför spelar bön och lovsång en mycket viktig roll i allt som vi gör. Det är utifrån Hans närvaro vi får riktningen vidare som enskilda och som grupp! TACK VARE UMU:S engagemang på Kos så fick vi här i Aten ta emot en 46 ton stor hjälpsändning från Nordirland. Samariacenter fick bli den officiella mottagaren samtidigt som alla kläder, konserver, hygienartiklar, tält och sovsäckar med mera, är tänkt att vara tillgängliga för alla organisationer och församlingar som jobbar för Guds rike i Aten. När vi är ute på gatorna och möter människor så är det mycket materiella behov som måste tillgodoses. Men det mest värdefulla som speciellt afghaner vill ta emot är Bibeln

OM MKF:S ARBETE I GREKLAND: I augusti 2015 flyttade Martin och Hege-Lise Sandås, tillsammans med sina tre barn, till Aten för att under de åtminstone tre kommande åren arbeta bland flyktingar i Grekland.

”Vi vill vara försiktiga så att vi inte bygger någon annans rike än Herrens. Därför spelar bön och lovsång en mycket stor roll i allt som vi gör.” på sitt eget modersmål. Bara Samaria delar ut hundratals biblar varje månad. Det är kanske svårt att förstå för oss att en Bibel kan vara så speciell, men har man flytt från Afghanistan så vet man att innehav av kristen litteratur kan innebära till och med dödsstraff. Därför är det med stort intresse man tar emot en Bibel. EN NY TEKNISK grej som vi använder oss av här är att ge ut minneskort som passar i en smarttelefon. Med hjälp av minneskortet kan man få lyssna till Bibeln, se Jesusfilmen, höra på vittnesbörd från egna landsmän och lyssna på lovsång på sitt eget språk. Vill någon i Finland ge en Bibel som julgåva till någon flykting så får man gärna ta kontakt med oss. En Bibel eller ett minneskort kostar ungefär 5 euro/st när Samaria köper in dem.

MKF:s ekonomi i bättre balans Vi säger ett jättestort tack till er alla som på olika sätt är med i understödet till MKF. Det är många saker vi håller på med och allas, både större och mindre, gåvor är mycket välkomna. En av de mest glädjande sakerna gällande understödet till MKFarbetet är att cirka 200 nya understödjare engagerat sig under hösten. Detta har lett till att hela MKF:s grundekonomi håller på att få en stabilare grund att stå på och att ekonomin börjar få balans. Om du önskar stödja MKF, använd MKF:s kontonummer: FI57 405510 42025 7071, med referensnummer: 00000 35910.

Pastorsdagar och styrelsemöte Pastorsdagar för pastorer, missionärer och församlingsanställda hålls på Sjömansro 11-14 januari, 2016. Samfundsstyrelsen möts i Tammerfors lördagen den 30 januari, 2016.

JULEN KOMMER VI att tillbringa här i Aten. Det kommer att bli en ny upplevelse för oss, men vi ser fram emot att få besök av Martins föräldrar under denna tid. Önskar er en fridfull och välsignad jul!

Martin, Hege-Elise, Kaleb, Rebecka och Eliah

Uppdraget utförs som ett samarbete mellan MKF och missionsorganisationen Ungdom med Uppgift, där MKF är arbetsgivaren och också den part som kanaliserar det ekonomiska understödet som samlas in från församlingar och privata understödjare.

Läs mer på www.missionskyrkan.fi.

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

1. Under retreaten i Rio das Ostras kunde hela familjen vara med. Här är Marcelo tillsammans med familjens tre barn. 2. Marcelo och Anna tillsammans med glad retreat

”Jag har fått brev från läsar Anna Korkman Lopes och Marcelo Lopes är MKF:s missionärer i Brasilien. Sedan det UMunderstödda biståndsprojektet avslutades tidigare i år, har Anna och Marcelo sökt nya vägar för sitt arbete.Här berättar Anna om vardagen med såväl glädjeämnen som utmaningar. TEXT: ANNA KORKMAN LOPES FOTO: PRIVAT BILD

JAG OCH MARCELO jobbar fortfarande genom organisationen OIKOS för att stärka familjer. Samtidigt utövar vi våra yrken och jag skriver också fortsättningsvis artiklar till sajten www. saberviverbem.com. Det här året har vi inbjudits att tala vid olika retreater och evenemang. I början av oktober deltog vi i en retreat för singlar, frånskilda och änkor som ordnades av en församling i Salvador i Bahia, en del-

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

stat norrut i Brasilien. Där höll vi fyra föredrag om relationer för en grupp på 80 personer. Klimatet var förvånansvärt milt och vi fick smaka på de typiska bahianska rätterna som traditionellt är ganska kryddstarka. Vi var också med om en par-retreat i Poços de Caldas, en liten stad i Minas Gerais cirka 8 timmars bilfärd från Rio. Där talade vi fyra gånger om de olika “årstiderna” i äktenskapet till

en grupp på cirka 80 personer. Det var första gången jag höll ett föredrag utklädd till Wilma Flintstone – det var nämligen kvällen då alla blivit uppmanade att klä ut sig till berömda par. Två veckor senare, i slutet av oktober, var vi inbjudna till ett program för par i en församling i Rio das Ostras, cirka 5 timmar norr om Rio. Marcelo höll de flesta av de fyra föredragen för ungefär 140 personer. Jag talade till kvinnorna vid ett tillfälle då gruppen delades upp i män och kvinnor. Ämnen vi berörde var intimitet, förlåtelse och hur man kan stärka förbundet med sin äkta hälft. Den gången hade vi förmånen att kunna ta barnen med oss och stanna en natt till i staden, så att vi kunde köra hem på dagen efter en kort utfärd till stranden. MARCELO HAR FORTSATT att erbjuda

Anna Korkman Lopes och Marcelo Lopes är MKF:s missionärer i Brasilien. Arbetet understöds till en del av några MKF-församlingar och privatpersoner. 11

t-deltagare. 3 & 4. Anna och Marcelo undervisar.

re i Afrika” gratis juridisk rådgivning i ett närbeläget slumområde. Han får ibland någon klient också den vägen. Jag har fortsatt att skriva om relationer, livskvalitet med mera ur ett kristet perspektiv för kvinnor på sajten www. saberviverbem.com. Sajten är riktad till kvinnor och stödjer facilitatörerna som håller Saber Viver kurser (livskvalitetskurser för kvinnor). I augusti gick min dator sönder och det tog sex veckor innan jag fick tillbaks den från reparationen, vilket naturligtvis avbröt mycket av arbetet med sajten under den tiden. Trots det har mängden unika besökare på sajten hållits över 1000 varje månad sedan oktober 2014. Jag har fått brev från läsare till och med i Afrika. Tyvärr har jag inte klarat av att skapa onlineversionen av Saver Viver kursen ännu. Det är ett stort jobb och innebär

mycket tekniskt som jag försöker lära mig. Be gärna att jag skall kunna överkomma alla hindren på det området. BARNEN HAR VARIT med i olika körer i församlingen och har uppträtt flera gånger under året som solister och i teaterstycken i samband med köruppvisningarna. Jessica deltog också i en missionsutfärd som tonåringarna gjorde för att stöda en mindre församling utanför Rio under ett veckoslut. Jag och Marcelo har deltagit i vår lokala församling genom att koordinera arbetet med familjerna. Jag har också varit aktiv i ICF-styrelsen i Rio, en yrkesförening för coacher där jag koordinerat föreningens sociala projekt som erbjuder gratis coachning till ledare för olika välgörenhetsorganisationer. Jag har haft några ”pro-bono

coaching” klienter men inga betalande klienter. SEDAN PROJEKTET MED understöd från Finlands Utrikesministerium avslutades, har vi sökt tillfällen att utöva våra yrken och hitta fler understödjare för arbetet som utförs genom OIKOS. Hittills har inkomsterna inte täckt våra utgifter. Be gärna att både jag och Marcelo skall få mer jobb och fler understödjare. Speciellt utgifterna med barnens skolgång är ett stort bekymmer. Om du skulle vilja understöda vårt arbete, ta kontakt med MKF:s kontor. Just nu är euron mycket stark jämfört med realen så understöd från Finland är för tillfället värt fyra gånger mer än för ett år sedan. För att få våra bönebrev, ta kontakt per e-mail till: marcelo.anna@gmail.com.

PÅ VÄG • DECEMBER 2015

MVV-yhdessä-A4-01.pdf 1 5.11.2015 20.23.37

MIDVINTERVECKAN 28.12.2015 - 2.1.2016

Sibbo | Sipoo

Henri “Henkka” Tuhkala (Fi) Paul John (Swe)

Henna Saarinen (Fi) Mats Björkman (Fi)

Jumalan kohtaamista Gudsmöten

Ylistystä Lovsång Workshops Intressegrupper

Uudenvuodenjuhla Gemenskap Nyårsfest Mahtava yhteishenki www.midvinterveckan.fi 28

PÅ VÄG • DECEMBER 2015