MIN RESA
| RUBEN ÖSTLUND
»När jag bråkade på engelska kunde jag inte manipulera på samma sätt som i svenskan, utan blev tvungen att vara rak och ärlig.«
RUBEN ÖSTLUND ÅLDER: 46. FAMILJ: Frun Sina Görtz, döttrarna Alva och Hilda, 18, från tidigare äktenskap. BOR: Göteborg. GÖR: Filmregissör, manus författare, professor i filmisk gestaltning vid Akademin Valand film. AKTUELL: I höst har den nya filmen Triangle of Sadness premiär på svenska biografer.
D
et är dyrt att göra film. Varje minut av inspel ning kostar – och kostar därmed på hos ansvariga. Så lika hög som man kan bli när allt klaffar, lika smärtsamt är det när saker inte känns rätt. Det finns en berättelse om en regissör som befanns sig där han kände plågsamt tydligt att projektet höll på att kantra. Varje morgon hämtades han i sitt hem för att köras till inspelningsplatsen och efter ett tag slutade han ta på sig bilbältet, i något slags indirekt förhoppning om att vara med om en olycka, berättar regissören Ruben Östlund. – Vi är några regissörer som känner den här killen och hans historia, så vi brukar fråga varandra ”har du fortfarande bilbältet på?” Själv spänner Ruben fortfarande fast sig. Ja, de sex första minuterna av den nya filmen Triangle of sadness är faktiskt klippta. Det tog sex veckor för sex minuters film. Känslan av att ha hittat rätt infann sig strax innan vi träffade Ruben. – Jag vet inte om det är ett tecken på presta tionskrav efter förra filmen, eller om jag knådar tills alla detaljer fallit på plats. Jag kan faktiskt inte separera känslorna. VI SES PÅ hans vindsvåningskontor i centrala
öteborg. På bordet finns en hög med storyline G bilder, och på väggen hänger tecknade åsnor. Han bad sin publik att skicka in teckningar. – Vi ska måla åsnor på en klippvägg till en scen. Nu har vi fått in över 300 stycken, det är intressant att se hur olika tolkningen av djuret är. Det är klart att förväntningarna på Ruben Östlund är skyhöga. Hans förra film The Square vann filmvärldens kanske finaste pris, Guldpalmen.
Ett pris som ingen svensk hade fått på över 60 år, inte ens Ingmar Bergman. Redan innan var Ruben en av våra mest hyllade filmregissörer. Han kallas ofta filmsociolog, på grund av sin observationsför måga och benägenhet att sätta fingret på situationer där det skaver, där vi människor blir obekväma. Och hans sätt att blotta mänskligheten, ofta med humor. Den nya filmen Triangle of Sadness kretsar kring modevärlden, med utgångspunkt i ett par: en manlig och en kvinnlig modell. Han säger att berättelsen egentligen inte är någon kritik mot vare sig skönhets industrin eller hysterin kring den. Även om de säljer sina produkter på människors dåliga självkänsla. – Men skönhet är intressant, den lockar och skrämmer mig på samma gång. Det finns en universell rättvisa i att vem som helst kan födas vacker, och att det kan bli din biljett till en klass resa. S amtidigt finns det en ultimat orättvisa i att vissa får förmåner enbart på grund av sitt utseende. För skönhet är ett kapital på samma sätt som talang, bildning och pengar. I FILMEN BJUDS modellparet med på en lyxkryssning med ett gäng miljardärer, crème de la crème, topp skiktet av samhällspyramiden. Men båten sjunker, och plötsligt är de strandsatta på en öde ö. Nu handlar det om överlevnad. Hierarkier kastas om när det visar sig att städerskan är en fena på att fiska och göra upp eld. – Då börjar miljardärerna prata som socialister, ”nu är det viktigt att vi delar rättvist” medan stä derskan såklart vill behålla sin maktposition. Och när städerskan delar ut mat använder den manliga modellen sitt utseendekapital för att få mer fisk. Ruben ler nöjt. Han älskar att komplicera sådant här. – För att upprätthålla jämlikhet i en relation är helt ärligt ett jädra arbete, en ständig kamp. Så ibland kan man känna att fy fasen vad skönt att ha en ojämlik relation där man vet vad som gäller: jag är i händerna på dig, mitt mål i dag är att prisa dig, skrattar Ruben.
RUBENS STATIONER I LIVET:
1989. Får låna en videokamera och vhs-redigering och börjar filma vindsurfare. ”Utan den möjligheten hade jag kanske aldrig börjat med film.”
24
1993. Åker till Alperna, spelar in skidfilmer.
1998. Börjar på Akademin Valand vid Göteborgs universitet, träffar Andrea.
2002. Tvillingarna Alva och Hilda föds. Återförenar sina föräldrar efter 23 år i Familj igen.
2004.
Långfilms debuterar med Gitarrmongot.
2007. Skiljer sig från Andrea och blir varannan veckas-pappa.