Issuu on Google+

Kärlekens avbild genom konsthistorien

Klara Andersson Ă…sman


Vad är romantik? Vad är romantiskt? Romantik för mig är kärlek. Två personer i interaktion. Eller flera. Visserligen kan det vara riktat bara från en person till ett ting eller någonting abstrakt. Kanske är det bara en känsla. En sinnesstämning. Ett tillstånd. Inom alla olika konstformer genom alla tider så har kärlek alltid varit centralt. Vi försöker och har alltid försökt att avbilda detta på alla möjliga sätt. På ett så tillfredställande, ärligt och riktigt sätt som möjligt. Romans och romantik inom konsten handlar om att frambringa en känsla. Att påvisa denna känsla genom olika attribut. Att få de som betraktar konsten att uppleva samma känsla, eller att åtminståne få betraktaren att förstå vad som framgår. Man kan säga att konsten ska nå fram och in i människan som betraktar. Då man betraktar konst, eller då man skapar konst så finns det olika typer av verktyg man kan använda sig av. Dessa handlar självklart om fysiska material men också om att använda sig av de olika attribut som gör att vi känner, känner igen och associerar oss med. Dessa attribut är som en annan palett som konstnären kan leka med för att få oss att känna och uppleva. För att få sin konst att bli intressant och få sagt det hon eller han vill. Dessa attribut är styrda och styrkta av olika saker som gör att vi associerar dem på ett visst sätt. Det kan vara allt från samhälle, grupp, uppväxt, kultur, miljö, arv . Man kan alltså säga att vi associerar styrt av vår samtid och den miljö vi lever i. Som sagt så är kärlek och vår attraktion till varandra någonting som alltid funnits och alltid kommer att finnas . Det är uppenbarligen en av våra mest livsnödvändiga känslor. Från de grekiska myterna tilldagens reklam är kärlek och romans någonting vi använder oss av på olika sätt för att locka människor och få dem att känna på olika sätt, även om syftet kanske inte alltid är detsamma. Frågan är hur mycket denna grundläggande handling har förändrats? Vad finns det alltså för likheter och skillnader på den romantiska konsten? Och varför är vissa saker sig lika och andra inte?


Förhistorisk tid

” Min vän jag höll kär, är vorden till jord! Enkidu, min vän jag höll kär,
 är vorden till jord!
 Skall ej också jag, liksom han, lägga mig ned
för att aldrig i evighet åter stå upp?

- Gilgamesheposet


Den förhistoriska bilden av romantik kan sammanfattas som en kärleksförklaring riktad till en övre makt i förhållande mellan gudomlighet och världsligledare men som en förebild för en lägre stående befolkning och ett eftersträvansvärt sätt att leva. Likväl så symboliserar denna kärlek ett uttryck för ett förbund mellan två varelser i tillgivenhet till varandra. Denna kärlek saknar individualism och personlig vinning men har uttrycker ändå ett förhållande mellan två människor och är alltså en bild av kärlek


Egypten

” Kärleken övervinner allt, låt oss därför överlämna oss till kärleken -Vergilius


Den egyptiska konstens fortsatta spår är även den kopplad till det världsliga samfundets beroende av en kärleksyttring till en högre makt. Det gudomliga i detta samhälle flyttas dock till en världslig ledare då denna tar sin ställning som allsmäktig och företrädare för det gudomliga, man kan på detta sätt säga att dyrkan kommer närmre det världsliga. Genom en gedigen begravningsprocess så kan man påstå att detta är en kärleksyttring som förenar hela livet. Man visar kärlek genom att ge någonting värdigt även efter livet här och nu.


Antiken


” Plejaderna sjunkit och månen
gått ner, och midnatt är inne.
 Vår mötestimma har kommit
 Men ännu ligger jag ensam - Sapfo


Under antikens tid så sker en utveckling inom avbilden av kärlek och romantik. Inte minst för ett allt mer utvecklat samhälle utan också där av utveckling i konst. Gudabilden är likhär viktig men man kan tyckas att människorna speglas i dessa gudar. Venus är den symbol som sedan denna tid används som ikon för romantik och åtrå. Vi har mytologin som ofta skildrar olika sammansvärjningar mellan gudarna och hur barn av detta kommer till. De många gudar som huserar på Olympos är som ikoner och allt nästan karikatyrer för sin egen del men kan säga att dessa blir som ideal. Och det är just idealet som växer fram under antikens tid runt kroppen och den idealiserade människan. Man kan se det som en direkt koppling från dessa Olympos gudar men att vi kan koppla dem samman med vanliga människor. Denna kärlek till kropp och eftersträvansvärda drag är någonting som vi finner en utgångspunkt i denna tid men som lever kvar ända till våra dagar. Vid denna tid så blir kopplingen mellan gudarna och människorna direkt och individen kunde själv dyrka en gud, detta i kombination med en än liten men ändå ökad insikt hos medborgarna gjorde att personliga porträtt blev möjligt.


Medeltiden


Medeltiden har egentligen ett fokus och detta handlar egentligen om att man går tillbaka till en dyrkan av en högre makt istället för en individuell bild av den som man har kär. Dock så kvarstår den direkta kopplingen mellan Gud och befolkning. Men kärlek ska som alltid på något sätt avbildas och på denna tid så fattar man ett nytt ideal och denna handlar om Jesus. Man kan säga att den gudomliga kärleken är ett uttryck för den kärlek man bör eftersträva i det vardagliga livet men som är nästan ouppnåelig. Denna bild av kärlek är hämtad ur en tid där att hålla ihop familj och tradition är grundläggande för att samhället ska fungera, därför låter man Maria, Jesus och en allsmäktig Fader spegla en familjs och också ett samhälles uppbyggnad. Visst är denna kärlek kanske så ren som den kan vara, kärleken till ett barn, men i och med den kvinnobild som skapades och det syndbegrepp som myntades så kom denna avbild av kärlek att hamna för lång bort från en mänsklig värld.


” Kristendomen har betytt mycket för kärleken genom att ge den en syndastämpel - Anatole France


Renässansen

” Förspilld är den tid som ej förflöt med kärlek - Torquato Tasso


Denna tid har en prägel av den kristendom som är rådande och grundläggande i samhället. Gud som allsmäktig och god är den bild av kärlek som kommer överglänsa allt annat och den bild av individuell kärlek mellan två världsliga är näst intill icke existerande. Men ändå så skapas under denna tid en vilja att avbilda så verkligt som möjligt då perspektivet och ljusnyansering blir tekniskt möjligt. Även en ideal bild av människan återkommer och man tar upp antika ideal. Kombinationen av denna nya mer intellektuella stil att göra konst, samt grekiska ideal om kropp och individ samt den kristna moralen skapade yttringar av romantik. Även om det hela är dolt och förklätt i mytologi samt vetenskap så skapar man ändå skildringar som är romantiska.


Barocken


Det europeiska samhället hänger fortfarande kvar i den kristna traditionen och den grekiska myten, man döljer gärna konsten i tecken av dessa två. Under denna epok så uppstår en förkärlek till stora yttringar, passion och lidelse. Från en atletisk kropp så är fokus fortfarande på kropp men nu gärna så svulstigt som möjligt. Stora yttringar tar sig gärna i form av en dramatisk skildring, men att minnas så ofta förklätt i det som går att rättfärdiga. Vad jag tycker mig se i denna epok är en kärlek till romantiken som sådan och till det kroppsliga begäret. Kvinnan som tidigare gärna varit dold och vän får nu ta allt mer platts. Så även om man gärna förklär dessa bilden så finns passionen och bilden av ett romantiskt samhälle där.


” Bitterhet fängslar livet; kärlek förlöser det. Bitterhet paralyserar livet; kärlek bemyndigar det. Bitterhet försurar livet; kärlek ger det sötma. Bitterhet infekterar livet; kärlek helar det. Bitterhet förblindar livet; kärlek smörjer dess ögon. - Harry Emerson Fosdick


Rokoko


Denna epok blir sinnebilden av vad romantik är tycker jag. Likt tidigare epoker lever gamla ideal kvar. Men det sker en samhällsutveckling som möjliggör för individen att kliva fram i konsten. Denna samhällsutveckling har att göra med växande handel och en rik borgarklass som kan köpa växer fram. Den man har kär vill man ha så nära sig som möjligt, inte sant? När beställaren på konsten även kunde bestämma motiv så blev porträtt av allt fler allt vanligare. Lika så med vardagsmotiven. Och kärlek är ju något som finns runt omkring oss hela tiden där av blev rokokon den period som ger den vanliga kärleken ett steg in i konsten. Det finns en skir slöja över denna period skulle jag vilja säga där allt som är dekor och flirtar med ögat är intressant och vad är inte mer tilldragande om skönhet. Skönheten och det dolda, gärna med en vink av någonting mer, som för att tänja lite på gränserna kan man ana under slöjan i rokokon.


” Den enda skillnaden mellan flirt och lidelse är att flirten kan pågå i det oändliga - Oscar Wilde


Upplysningen


Under denna tidepok så är kanske inte den njutningsfulla känslan det som står i centrum. Men väl så är att man omvärderar det gudomliga skynke som legat över allt som hetat konst och estetik. Då allt tidigare förklätts i gamla myter eller tro så börjar man vid denna tid ifrågasätta just tron och förhöja den egna mannens intellekt och tanke. Kombinationen med en allt starkare borgarklass leder fram till slutsatsen att är jag inte gud över mig själv? Och den gudomliga kärleken blir på en gång ens egen.

Om tanken och åsikten får vara fri finns där inga fel tankar och känslan blir även fri. Även om fokus kanske ligger på intellektet så är det just kärleken till individen som blir centralt. Under denna period så spränger man gränserna för Gudsramar och det blir början på tillåtelsen för individens kärlek.

Civilisationen har upphöjt kärleken från instinktens nivå till lidelsens - George Moore


1800-tal

” Vi kallar kärleken blind bara för att dess förmåga att se vida överskrider vår föreställningsförmåga - Jean Jacues Rousseau


Efter denna revolutionerande och sprängande individualisering så skulle tiden efteråt kunna ses som splittrad och motsatt med å ena sidan romantiken och å andra sidan realismen. Men dessa behöver inte alls ses som sina värsta fiender. Romantiken med sin drömska sfär och dolda sida och realismen som förklarande och undersökande. Visst är det kanske så att de som uttryck är fullkomligt olika men de är båda uttryck från ett individuellt tänkande. Det är från denna punkt som förgreningen av romantik börjar, och tur är väl kanske det, för vi tycker ju trots allt så olika. Romantiken är romantisk på så sätt att den likt rokokon flirtar med någonting dolt och okänt. Dimma, landskap och oklara blickar bygger för oss upp en drömvärld vi kan fantisera och bygga oss någonting eget av det. Realismen är kanske så avslöjande, vetenskaplig och förklarande att den istället väcker ett intresse, man kan känna igen sig och vill veta mer. För även om realismen kanske inte vill vara fri från känslan men med vetenskapliga termer förklara den så vet vi exakt vad bilden visar och vi vet exakt vad vi känner i den situationen.


Modernismen


Om 1800-talets konstriktningar grenar sig i individens tänkande så spirar tusentals skott från dessa konstriktningar. Förgrenas och växer ihop. Man kan omöjligt sammanfatta alla de konstriktningar som finns under modernismen men begreppet avantgarde brukar vara en synonym för denna period. Att vilja experimentera och testa. Hitta nya vägar. Inte bara tänka nytt utan att faktiskt vara ny. Under denna tid skapas oändliga möjligheter mot tidigare historia i möjlighet att leva.

Äntligen så har den kristna moralens fogar börjat brista och bilden av vad som är kärlek kanske inte nödvändigtvis kännetecknas av en mor ett barn och en allsmäktig fader. Lättja och lust kanske inte var synd utan drivkraften i livet? Jag tycker man kan sammanfatta modernismens bild av kärlek som den mest hårdragna förenkling och den mest överdrivna och svulstiga avbild av romans allt i ett försök att omöjligt visa vad som är det vi dras till här i livet.

Den älskades frånvaro är för kärleken vad vinden är för en eld: den får en liten att slockna, en stor att blossa upp - François de la Rochefoucauld


Nutid


Konsthistorien idag och bilden av romantik genom denna är präglat av den samhällsutveckling som ses idag. Om vi ska definiera den tid vi lever i så definierar vi även den bild av kärlek vi uttrycker. Om den kristna moralens fogar brister under modernismen så skapas den oändliga möjligheter i form av kulturrevolution i dag. Vi har ett samhälle som präglas av så många kulturer och levnadsstilar och då vårt uttryck av romantik präglas genom detta så blir även bilden av kärlek olika beroende på levnadsstil. Modernismens avantgarde och experimenterande för en säregen identitet och stil med synden av lust och lättja som livets drivkraft gjorde att vi idag vill stämpla denna säregenhet och dra den till sin yttersta gräns. Vi har en uppsjö i förhållande till mediekanaler som gör det möjligt för allt och alla att uttrycka sig. Fantastiska möjligheter men som också skapar en uppsjö av konst, eller vad är konst? Det är den naturliga frågan som uppstår i dagens mångbottnade samhälle. Politik, reklam, idealism, drömmar och fantasier, allt spelar in i dagens bild av vad kärlek är för var och en. Idag finns inte bara viljan utan också möjligheten för alla att skapa den bild av kärlek man själv har. Och vad som är viktigt att poängtera är att ingen bild kan vara fel utan det är just den bild man vänder sig till. Mycket som hade varit otänkbart under tidigare århundraden är inte omöjligt idag och det är ju så samhälls utvecklingen ska se ut, för vi kommer tänka likadant om denna tid om 100år. Men vad är konst och vad är kärlek? Det är abstrakta frågor som människor har ägnat sina liv åt att försöka förklara. Men vad som är uppenbart är kärleken till konsten och att konsten går genom kärlek, genom alla tider och för alltid.


Kärleken är delad egoism - Madame de Staël


Kärlekens avbild genom konsthistorien