U T VÄ R D E R I N G Tomas Rosengren arbetar med skolformsfrågorna i SFHLs förbundstyrelse och han är rädd att osynliggörandet av folkhögskolläraren riskerar fjärma arbetsgivarorganisationerna och SFHL från varandra. Foto: Staffan Myrbäck
bundsstyrelse. Han har läst Vägval & Vilja. – De har inte glömt bort läraren. Man skriver om fortbildning och att man vill verka för ett folkhögskollärarlyft men de har tagit bort de strukturella bitarna, att folkhögskolläraren är en viktig del i hela strukturen, att det är lärarna som befinner sig i folkhögskolan. Man skriver om folkhögskolepedagogiken men inte om vem som är bärare av den. Hur ser du på att man stryker ett kapitel som just handlar om läraren och deras betydelse och att Rio inte ens nämner lärarna i sitt idéprogram. – Jag är orolig att det riskerar bli ett fjärmande mellan arbetsgivarorganisationen och lärarorganisationen, att man inte ser att båda organisationerna har ett gemensamt ansvar för skolformen. Ser man inte att utan läraren är det ingen folkhögskola? I sfhl brukar vi säga att det är vi som är folkhögskola. Det är lärarna tillsammans med våra deltagare, och givetvis våra skolledare, som är folkhögskolan. Hur ser du på att inte SFHL eller någon folkhögskollärare finns med när man utser en grupp som
12
ska spana på och diskutera folkhögskolans framtid? – Att Rio anser att man kan göra sådana här saker utan att blanda in lärarna tror jag är en farlig väg att gå för folkhögskolans framtid. Jag vet inte vilken bild av folkhögskolans verklighet ”spanarna” ska få om de inte finns i den praktiska verkligheten. Ska de bli sittande på en stol i fågelperspektiv på Folkbildningsrådet och bara se det strukturellt och inte koppla det till vår praktiska verksamhet? Det är ju en motsägelse i sig – folkbildning och folkhögskolepedagogik är ju per definition närhet. även bernt gustavsson anser att
det är anmärkningsvärt att lärarna osynliggörs. Han var tidigare professor vid Örebro universitet, numera i Trondheim, och har skrivit ett flertal böcker om folkbildning och lett forskningsprojektet Folkhögskolans Praktiker i förändring. – Det är ju lärarna som bär upp verksamheten i folkhögskolan. Men det här är väldigt tydligt i hela skoldebatten. Lärarna och eleverna är helt osynliggjorda, och Vägval & Vilja blir
tyvärr ett typiskt utslag av det. Men det är också typiskt för den här typen av dokument. De har formulerats av ”styrnivån” som lever sitt eget liv medan praktikerna, de som jobbar på basplanet, lever i en annan värld. Och den skillnaden är väldigt tydlig i Vägval & Vilja. caroline runesdotter är univer-
sitetslektor som forskat om folkhögskolornas utveckling och verksamhet, och skrivit avhandlingen I otakt med tiden? Folkhögskolorna i ett föränderligt fält. Också hon tycker att det är anmärkningsvärt att man har strukit skrivningar om en så central person i folkhögskolan som folkhögskolläraren. Men hon säger också att det är symtomatiskt i osynliggörandet av lärarna överlag, både i folkhögskolan och i den offentliga skolan. – Det har också skett en ”marknadisering” av skolan, särskilt inom vuxenutbildningen med ett system där man vill kunna krympa och utöka personalen beroende på hur mycket kurser man har. Eftersom lärarlönerna är den största utgiftsposten blir en konsekvens av