Issuu on Google+

Studiematerial Klassrummet – den sista utposten i ett förlegat system Bosse Andersson Lärare Lerums Gymnasieskola

DELEGATIONEN FÖR IT i SKOLAN UTBILDNINGSDEPARTEMENTET TEL.VX:

103 33 Stockholm 08-405 10 00, F A X : 08-24 65 62, H E M S I D A : www.itis.gov.se


2(8)

99-10-12

IT - informationsteknik - ska lösa en mängd problem i vårt samhälle. För skolans del ska den nya tekniken höja undervisningskvaliteten genom digitala läromedel, nya former för kommunikation och förändrade arbetssätt. Nu är den nya tekniken fortfarande ny och har ännu inte förändrat skolan i någon större omfattning. Bland vuxna ses IT antingen som frälsare eller som en bluff. Bland ungdomar är den nya tekniken inte ny och den är ej heller ett problem. Alan Kay, en Applemedarbetare, har sagt "teknologi är bara teknologi för dem som är födda innan den uppfanns". Mina barn, som är elva och tretton år, kan inte förstå varför vuxna gör en så stor affär av IT. För dem är datorn en pryl som alla andra i hemmet. Med den skriver de mail, chattar, spelar spel, gör läxor, samlar information mm. Lika lite som de förundras över att vi har TV, telefon, CD och kylskåp och hur och vad de apparaterna ska användas till, funderar de över datorns användningsområden. Den finns där för att underlätta deras vardag. Ja, vad är problemet? Är det vi vuxna som skapar ett problem i onödan?

Varför har vi inte kommit längre? Vilka hinder finns det för bättre IT-användning på de skolor som har god tillgång till IT? Med utgångspunkt från mitt perspektiv som lärare, IT-samordnare, föreläsare, ekonom, deltagare i olika kunskapsnätverk och pappa, ska jag belysa två för mig tänkbara orsaker till att IT ännu inte fått större slagkraft som pedagogisk verktyg, nämligen; - att många beslutsfattare är ”digitalt hemlösa” och - att skolan sitter fast i industrisamhällets tänkande. Vem är digitalt hemlös? Som en av orsakerna ser jag att många beslutsfattare är vad Nicolas Negroponte, chef för "The Media Lab" vid MIT, kallar "Digital Homeless". Dessa personer har begränsade kunskaper i användningen av IT. Enligt Negroponte är den digitalt hemlöse i åldern 35-65 år. I den åldern finns de flesta av våra ledare och chefer. Ju högre upp i organisationen och ju mer makt denne person har desto större sannolikhet är det att vi möter den digitalt hemlöse. De kan lite elementär ordbehandling och har blivit tvungna att skicka och besvara mail men de har sekreterare, kanslister och ekonomer som sköter det mesta av arbetet vid datorn. I regel var det länge sedan de undervisade och de har inte själva använt IT som lärare. Det är dessa personer som beslutar om investeringar till IT, det är de som ska leda förändrings- och utvecklingsarbete, skapa och driva igenom IT-planer och ta beslut som berör förutsättningarna för lärare och annan personal att använda ny teknik. Det allvarliga är att den digitalt hemlöse inte kan bedöma IT-investeringarnas konsekvenser och innebörd för elevernas lärande. När man inte förstår kan man omedvetet se IT som ett hot. Förstår en ledare


3(8)

99-10-12

inte möjligheterna och innebörden av en viktig del som IT kan han/hon, i regel är det en man, inte leda verksamheten på ett bra sätt. Nu finns det inga ledare på kommunal- och förvaltningsnivå eller rektorer som öppet uttalar sig negativt om IT och utveckling. Det skulle sannolikt innebära slutet på den karriären. Däremot finns det många av dem som hemfaller åt läpparnas bekännelse och därmed verkar som bromsklossar och bidrar till allmän förvirring och en "låt gå mentalitet". Är lärare offer för tekniken? Tesen om den digitalt hemlöse kan också föras ner på lärarnivå. Lärare har lätt att hemfalla åt offerrollen. Ingen förstår oss och vi är motarbetade från alla håll. Min bild är att många lärare är kritiska och skeptiska till IT som ett pedagogiskt verktyg och hjälpmedel. Den främsta anledningen till detta tror jag är rädsla för något nytt som man inte förstår och behärskar. Alla lärare och skolledare står inför ett val: att göra sig till ett offer och bli överkörd av tekniken eller så väljer vi att ta över och styra användandet av IT så att tekniken främjar våra elevers lärande. Eftersom skolan är till för elevernas lärande bör IT främst vara elevernas verktyg. I massmedia har det skett en fokusering på lärarnas dåliga IT-kunskaper som ytterligare sänkt de digitalt hemlösa lärarnas självförtroende. Till denna fokusering har det införts ett drillprov i god Skinneranda, nämligen det Europeiska datakörkortet, som bygger på teknikkunskap och en föråldrad syn på lärande och användandet av datorn. Denna typ av test främjar inte synen på datorn som ett enkelt verktyg för problemlösning och kommunikation. Det är inte mycket programkunskap som lärare behöver utan det räcker med att kunna elementär ordbehandling, mailhantering och att starta en webbläsare. Dessa färdigheter kan alla lära sig relativt lätt oavsett ålder och bakgrund. Däremot är det viktigt att regelbundet använda sig av Internet med dess olika funktioner för att lära sig mediets möjligheter och fallgropar. Lärare kan be eleverna visa hur de använder Internet. De kan få ta med sig spel och pedagogiska multimediaproduktioner till skolan. På så sätt håller vi lärare oss à jour och kan ta till oss de positiva delarna av IT och använda dem i skolan samtidigt som vi blir varse de negativa. Vi kan aldrig bli bättre än eleverna på teknikanvändning och på vad som finns på marknaden! Använd elevernas kunskaper och testa själv gärna tillsammans med dem! Skolan fast i industrisamhällets tänkande Rädsla för att inte kunna allt är en kvarleva från industrisamhället. Då var chefen, rektorn och läraren den som kunde mest inom sitt område. Den andra orsaken till att IT inte används mer för att öka lärandet i landets skolor är att skolan i så stor utsträckning är fast i industrisamhällets strukturer. Det allmänna skolväsendet är uppbyggt i samband med industrialiseringen av landet och skolor är byggda efter samma principer som fabrikerna. Nu lever vi i ett tjänste- och kunskapssamhälle där mer än 70% av alla sysselsatta arbetar med tjänsteproduktion. I de flesta


4(8)

99-10-12

kunskapsföretag arbetar man med begrepp som lärande organisation, flexibla arbetstider, kompetensutveckling, flexibla kontor, nätverksbyggande, team, visionsskapande mm. Hur är det i skolan där vi arbetar med kunskap hela dagarna? Tyvärr finns det inte många likheter med kunskapsföretag. Så gott som alla skolor ser inte bara ut som fabriker de är också organiserade efter industrisamhällets principer. Överst i skolornas hierarki i kommunerna finns det en förvaltning som lever sitt eget liv som stab långt från verksamheten som lärare och elever bedriver. Nästa nivå består av rektorer och kanslipersonal som tillbringar sina dagar i en korridor på samma sätt som tjänstemännen i en fabrik. Det centrala i landets skolbyggnader är klassrummen. Efter besök i olika skolor brukar jag undra om det hänt något sedan folkskolan infördes på 1800-talet! De flesta klassrum är fortfarande byggda och utrustade för att föreläsas i och inte för att arbeta och samtala i. Undersökningar visar att uppåt 90% av de frågor som lärare ställer i klassrummen är kontrollfrågor: Hur mycket är nio gånger nio? Vad heter Strindbergs debutroman? En skillnad i skolbyggnaderna jämfört med förr är att det i landets högstadie- och gymnasieskolor numera finns datasalar. Dit går eleverna vanligtvis för att lära sig datorprogram tillsammans med en datalärare. Som regel är dessa salar möblerade på ett sätt som liknar placeringen av symaskinerna i textilfabrikerna i Borås på 1960-talet. Datorerna är utplacerade i rader utan tanke på att elever och lärare kan använda datorerna tillsammans för gemensam problemlösning eller att man ska kunna föra en dialog i salen. Har det hänt något i skolan är det på låg- och mellanstadiet. Där har man i många fall möblerat klassrummen lite mer fantasifullt och inbjudande till arbete och där finns datorn i ett naturligt sammanhang. I industrisamhället premierades den synliga aktiviteten. På fabriksgolvet tillverkades långa serier av standardiserade produkter. På kontoren producerade tjänstemän långa rader av dokument med hjälp av sina skrivmaskiner och räkneapparater. Produktionen på alla nivåer sköttes inom fabrikens väggar under kontroll från chefer och arbetsledning mellan åtta till fem. Skolan följer fortfarande samma mönster. Det är det synliga som premieras och aktiviteterna ska utföras samtidigt av alla. Elever ska räkna, skriva, läsa och lyssna på lärarna vid givna tidpunkter. Lärare ska konferera, för- och efterarbeta lektioner vid en given tidpunkt och plats. Liksom industrisamhället byggde på kvantitet och produktion bygger skolan på att eleverna ska sätta i sig kvantiteter av kunskap som ska kunna mätas vid prov.


5(8)

99-10-12

IT återskapar kända beteenden och aktiviteter Det finns lärare och skolor som använder IT på ett nyskapande sätt, som släpper fram elevernas idéer och använder deras datorkunskaper så att undervisningen blir roligare, mer varierande och ökar lärandet. Men i stort används skolors IT-utrustning mest till att återskapa gamla aktiviteter och beteenden. Istället för att skriva med hjälp av skrivmaskin eller för hand skriver eleverna sina rapporter med hjälp av ordbehandlingsprogram, bilder ritas eller målas på skärmen, bokföringsverifikat skrivs in i ett bokföringsprogram, istället för att använda biblioteket söker eleverna information på nätet. Vid distansutbildningar förmedlas uppgifterna via Internet, istället för på papper. Kursdeltagarna skickar in sina arbeten med e-post istället för genom postverket eller med fax. Det är inget fel i att använda datorn till ovanstående uppgifter. Arbetet förenklas och blir i vissa fall också roligare men - IT har inte tillfört lärandet något nytt. Jag kan fortsätta min förmedlingspedagogik och vara den som ställer frågor som jag själv vet svaret på, men nu genom att använda IT-stöd. Det finns ingen automatik i att IT i sig medför elevaktiva arbetssätt och problembaserat lärande. Varför sysslar vi med att återskapa det som är känt och vant? Ove Jobring som är forskare vid Viktoria Institutets avdelning för Interactive Learning i Göteborg förklarar det så här: "Förklaringen är enkel: ju mer man kan återskapa tidigare beteenden och handlingar desto högre grad av acceptans och därmed enklare implementering av tekniken. Ju mer vi kan likna det som redan finns, desto enklare blir det att införa tekniken - "det nya". Det gäller såväl för den digitalt hemlöse ledaren som för användaren. För att vara krass kan man säga att ju mer tekniken liknar det som fanns förut desto enklare blir genomförandet av förändringen och desto mindre blir risktagandet för ledaren. Om uppgiften är att t.ex. införa ett datorprogram, och ju mer man kan appellera till vår vardagliga förståelse av fenomenet, t.ex. dokumenthantering, desto enklare är det naturligtvis för användaren att förstå vad det hela handlar om. Det finns sålunda en stark drivkraft, för att inte säga mycket stark drivkraft, för såväl utvecklare, användare och ledare, att genom IT reproducera och återskapa tidigare beteenden och arbetsprocesser. Att IT används för att återskapa det vi gjorde förut är sålunda inget märkvärdigt - snarare tvärtom. Men samtidigt är det nu som vi närmar oss det egentliga problemet. Vi kommer till en utvecklingsparadox som i princip innebär att ju mer IT återskapar tidigare beteende och handlingar desto mindre utvecklingseffekt."


6(8)

99-10-12

Förändrar IT lärarrollen eller återskapar tekniken den gamle läraren i ny skepnad? Informationsteknikens styrka ligger i dess möjligheter till ökad kommunikation och problemlösning med andra människor. För min yrkesroll har det fått till följd att skolans väggar mot yttervärlden raserats och att läraren som stängde klassrumsdörren och skötte sig själv tagit avsked. För min egen del möjliggör och underlättar tekniken arbetet tillsammans med eleverna, samarbetet med mitt arbetslag samt skapande och underhåll av ett externt kontaktnät. För första gången under mina femton år som lärare på gymnasiet så arbetar jag nu i team. Vi är tre karaktärsämneslärare som tillsammans med lärare i Svenska och Matematik delar på en grupp bestående av 48 elever som påbörjat sina studier på ekonomisk gren. I våra kurser har vi ett flexibelt system. Beroende på vad eleverna sysslar med så kan de, i storgrupp eller halvklass, möta två till fem lärare som har genomgång, de kan i liten grupp eller enskilt få handledning, de får på en gemensam projekttid i veckan möta alla lärare som arbetar ämnesövergripande. Detta teamarbete möjliggörs till stor del genom att vi samordnar mycket av jobbet via webben. Arbetslagets sex medlemmar har tillgång till en projektplats där vi lägger upp planeringar, arbetar med delade dokument, kan ställa en fråga eller föra en diskussion i ett konferenssystem. Vi använder också oss av en e-postlista för att ytterligare förenkla vår kommunikation. Det som drivit fram behovet hos oss lärare att arbeta ihop över en traditionell klass- och ämnesindelning är komplexiteten i det informations- och kunskapssamhälle som vi nu lever i och kraven från detta samhälle på helhetssyn och teamarbete. Verktygen för att kunna samordna detta arbete i en tid, då vi har allt svårare att hitta tider då vi kan träffas samtidigt/ synkront, är informationsteknikens möjligheter till asynkron kommunikation. För eleverna lägger vi ut planeringar och instruktioner i alla våra kurser på en hemsida. Alla kursdeltagare ska under de två år vi har dem, arbeta med att dokumentera sitt lärande i form av en portfolio på nätet. Vidare arbetar vi också med möjligheterna till diskussion, problemlösning och handledning via webbkonferenser. Oberoende av tid och rum har eleverna tillgång till uppgifter, planeringar och till viss del handledning. Både lärare och elever ska enkelt kunna följa den process som varje elev genomgår i sitt lärande genom portföljtanken och att de finns på nätet. För oss i arbetslaget är IT inte ett självändamål utan ett hjälpmedel för att underlätta vår administration och kommunikation. Vi anser att den nya tekniken kan minska den tid som tidigare använts till konferenser som mest handlat om informationsgivning, att tid som används för kopiering, utdelning av stenciler och tragglande om vad som ska göras vid varje


7(8)

99-10-12

lektionspass kan minimeras genom att allt material läggs på nätet. Den tid som friläggs kan användas till mer kreativa möten och konferenser mellan lärare, till mer utrymme för läraren som initierar och inspirerar till reflektion i sina ämnen, till handledning och respons individuellt och i grupp istället för att behöva hålla på med att instruera eleverna, dela ut papper och i allmänhet serva dem med självklarheter. Den nya tekniken som hjälpmedel är lika självklar i våra kurser som att tillämpa kunskaperna och metoderna från den antika retoriken. Det finns ingen motsättning mellan nytt och gammalt.

Mot en skola oberoende av tid och rum Hur kan vi än mer införa de nyskapande sidorna av IT i skolan och använda tekniken som ett redskap för kommunikation och problemlösning? Jo, vi kan titta på hur våra ungdomar använder IT. Privat använder många ungdomar Internet till att kommunicera. De skriver regelbundet brev via mail och många skaffar nya kamrater via chat. Hur kan vi i skolan använda oss av de kommunikationssätten? En del av mina elever använder sig av diskussionsforum för att lära sig mer om sina specialintressen. Har de en fråga eller problem som ska lösas ställer de den i diskussionsgruppen där en kunnig frände besvarar den när han/hon har tid. Att elever löser problem tillsammans via nätet är användbart i de flesta kurser och ämnen. Diskussionsforum är också ett mycket bra komplement till diskussioner i klassrummet. I webbkonferenser kommer alla till tals på samma villkor. De elever som tar mest plats i det fysiska rummet får här inga fördelar. Skriftliga inlägg innebär i regel en högre grad av reflektion jämfört med muntliga diskussioner. Diskussionsforum och chat är mycket användbara verktyg för att låta elever praktisera perspektivbyten och rollspel. Att träna eleverna i att se företeelser, skeenden och människor ur olika perspektiv är en viktig uppgift för skolan. Datorspel är en populär syssla för många ungdomar. Vuxna associerar ofta denna typ av spel med action, våld och destruktivitet. Visst finns dessa former av spel men det finns också många mycket bra och populära spel som kan användas för att underlätta elevernas lärande i t.ex historia, matematik och språk. Många spel som t. ex Civilisation och Ceasar är strategispel som bygger på en mycket bra metodik där utövarna lär sig genom att fatta beslut och sedan se konsekvenserna av olika historiska handlingsalternativ. Hur kan vi använda datorprograms förmåga till att simulera olika situationer och handlingsalternativ i undervisningen likt de spel som eleverna i många fall använder? I vilken


8(8)

99-10-12

grad används informationsteknikens simulerings- och visualiseringsmöjligheter i ämnen som matematik och fysik? I naturorienterade ämnen som i många fall upplevs som svåra och abstrakta används IT i mycket liten utsträckning. Det är mycket vanligt att elever har egna hemsidor ute på Internet. Denna kunskap och intresse ska skolan givetvis använda genom att elever dokumenterar sitt lärande i form av t.ex. en portfolio på nätet. Att bli publicerad upplever de flesta elever som stimulerande och motivationshöjande i jämförelse med att deras arbeten arkiveras hos läraren. Dessutom kan de och anhöriga lätt följa elevens lärande och utveckling över tiden. Exemplen på hur ny teknik kan användas har som gemensam nämnare att de kan utföras oberoende av tid och rum. Dvs eleverna behöver inte vara i ett klassrum samtidigt. De kan sköta sitt skolarbete till viss del hemma och vid den tidpunkt som passar den enskilde eleven. Behöver vi ha eleverna i skolan mellan åtta och fyra? Kan elever och lärare till viss del arbeta på distans? Vilka uppgifter kan lämpa sig att utföra på distans? Hur kan jag sköta mitt arbete som handledare på nätet? Hur kan vi använda tiden när vi träffas i skolan med eleverna till kreativt arbete? Kan vi använda klassrummen till reflektion, samtal och diskussion istället för till reproduktion? Hur kan jag som lärare lyfta fram mina ämneskunskaper? Vilken typ av kunskaper behövs i framtiden? Kan vi omvandla ett system som bygger på att eleverna ska lära in kvantitet mot en skola som stimulerar lust att lära och som ger eleverna en handlingsberedskap inför ett livslångt lärande? Det finns inga givna svar på ovanstående frågor men tillsammans med eleverna kan vi som är vuxna i skolan använda IT på ett mycket mer kreativt sätt än vad vi gör idag. Det gäller för oss att våga testa och släppa kontrollen. Regissören och rektorn vid Dramatiska Institutet, Kjell Grede, menar att kreativitet föds om vi vågar pendla mellan zonerna av ordning och oordning och skapa en balans mellan dem. Enligt Grede har de mest kreativa och nyskapande faserna i vår historia fötts ur kriser då den gamla ordningen varit i upplösning som t.ex. i Manchester i början av 1800-talet och Wien på 1930-talet. Kreativitet och skapande kräver att vi sätts inför en situation som tvingar oss att handla på nya sätt. Krocken mellan det gamla industrisamhället och det nya informations- och kunskapssamhället kan vara en utlösande situation för nya lösningar.


fff