Issuu on Google+

JUBILEUMS E S S Ä E R

Torbjörn Caspersson – några minnen

Wilhelm Engström Essäist


Torbjörn Caspersson – några minnen

Karolinska Institutet frambragte under slutet av 1800-talet och första hälften av 1900-talet professorer som inte blott satte Institutet på den vetenskapliga världskartan utan också drev hanteringen av svenska språket till fulländning. Främst bland de främsta av lingvistiska esteter torde Ulf von Euler ha varit. I min fars efterlämnade papper återfinns två brev som skulle kunna tjäna som demonstrationsexemplar för vilken modersmålslektor som helst.

Läs också om Torbjörn Caspersson i Wikipedia

http://en.wikipedia.org/wiki/Torbj%C3%B6rn_Caspersson

Men en som inte stod von Euler efter i formuleringskonst var Torbjörn Caspersson (1910-1997), vid 34 års ålder utnämnd till professor i cellforskning och den som i mångt och mycket förde stafettpinnen från Einar Hammarsten vidare. I ett brev daterat den 26 september 1956 skriver han till min far för att tacka för senast. Jag hade tydligen (tre år gammal) suttit i hans knä efter middagen och medelst en medhavd sax demolerat hans slips. I eleganta formuleringar urskuldar han sig att han inte valt fluga eller åtminstone en slips av robustare material till middagsbjudningen. Detta blev – såvitt jag kunnat utröna – mitt första påtagliga möte med denne märklige man. Casperssons första vetenskapliga – 1932 – en kvantitativ studie av DNA

Casperssons första vetenskapliga arbete från 1932 - som utgjorde en kvantitativ studie av DNA (i arbetet kallad Thymonukleinsyra) efter Feulgenfärgning - blev välförtjänt uppmärksammat och han spåddes en lovande framtid. Tillsammans med Hammarsten visade han att DNA molekylen var en polymer, något som stred mot den tidens uppfattning att arvsmassan bestod av 8-10 baser långa oligonukleotider. Först att utnyttja ultraviolettmikroskopi i studier av nukleinsyror i cellen År 1936 försvarades doktorsavhandlingen med titeln ”Über den Aufbau des Zellkernes” som kom att bli ett pionjärarbete inom den kvantitativa cellkemin. Caspersson blev den förste att utnyttja ultraviolettmikroskopi för att studera nukleinsyror inne i cellen. Han kunde inte minst bidra till att kasta ljus över den dittills gåtfulla nukleolstrukturen. Tillsammans med två andra legendariska forskare - Jack Schultz och Jean Brachet - visade han redan före andra världskriget att celler som har en aktiv proteinsyntes också är rika på RNA varmed han var den förste att koppla RNA (ribosomerna) till tillverkningen av proteiner. Först med att isolera och studera sk jättekromosomer i insektslarver Men han skulle bredda sin verksamhet. Torbjörn Caspersson blev först med att isolera och studera s k jättekromosomer i insektslarver, en forskningslinje som efter decennier kröntes med den sensationella upptäckten 1974 där Caspersson tillsammans med Jan Lindsten och Lore Zech, att färgning med Quinakrin möjliggjorde den s k bandningen av enskilda kromosomer. För första gången blev det möjligt att med hundraprocentig säkerhet identifiera


”hemslöjd” dvs sina respektive doktorandprojekt.

Läs mer om Jan Lindsten: http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=33748&a=100207&l=sv

Läs mer om Lore Zech:

www.gfhev.de/.../ehrenmitglieder.htm

enskilda kromosomer och deras defekter. Upptäckten innebar ett jättekliv framåt för genetiken per se liksom för dess kliniska tillämpning. Med Rockefellerpengar sammanfördes den kliniska spetsforskningen i USA med Institutionen för Cellforskning vid KI Under 1950-talet skulle Casperssons vetenskapliga huvudlinje komma att kretsa kring DNA molekylens roll vid uppkomsten av tumörer. Med Sidney Farber och Rockefellerstiftelsen i USA initierades ett gigantiskt projekt som sammanförde den kliniska spetsforskningen i USA med Institutionen för Cellforskning vid KI som nu blivit erkänd som världsledande inom den kvantitativa cellkemin. Många av Casperssons senare doktorander (inklusive min egen handledare Anders Zetterberg) har vittnat om hur de fick förmånen att tillbringa långa perioder hos Farber i Boston för att med Casperssons ord ”göra sin värnplikt”. Väl hemma fick de återgå till sin

Under denna guldålder blev Torbjörn Caspersson och hans paranta hustru Siv – till yrket barnpsykiater – något av det intellektuella Stockholms ”leading couple”. Eleganta, korrekta och alltid välvilligt tillmötesgående var de populära middagsgäster och eftersökt umgänge bland huvudstadens dåvarande elit. Däremot vittnar historien om att Torbjörn Caspersson – ehuru alltid beredd att bemöta saklig kritik på ett balanserat sätt – avskydde att bli utsatt för skämt, eller än värre bli betraktad som driftkucku. Efter ett julspex vid institutionen någon gång på 1960-talet där han själv utsattes för en omild behandling kallade han upp aktörerna efterföljande måndag och gav dem en rejäl avbasning eftersom han sade sig ha noterat att preparatriserna tagit synnerligen illa upp. Francis Crick svarade noggrant på en okunnigs fråga om ”What is DNA?” Ett känt tillfälle då Torbjörn Caspersson nästan tappade fattningen var när han bjudit Francis Crick att föreläsa vid institutionen.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Francis_Crick.png

Denne accepterade med förbehållet att han helst gjorde detta en route till Finland. Den enda dag som således var möjlig var en Kristi himmelfärdsdag, en dag där svenskar nästan är ensamma i världen om att vara lediga. Caspersson fann dock på råd och övertalade vänner och bekanta att offra en solig dag i Skärgården samt beordrade all teknisk-administrativ institutionspersonal att komma för att agera pu-


blik. Crick avlevererade som förväntat en bländande föreläsning och förklarade sig till sist villig att besvara eventuella frågor. En yngre städerska räcker så upp handen och ställer den enda fråga hon inte fick ställa nämligen ”What is DNA?”.Caspersson fick inte fram ett ord och vännerna trodde han skulle drabbas av den stora konvulsionen. Crick räddade - sannolikt oavsiktligt -situationen genom att förklara att frågan var otroligt viktig ur ett evolutionärt perspektiv varför åhörarna fick en längre utläggning över ämnet. Gyllensten räddade situation genom att erbjuda Nirenberg som föreläsare Ett annat tillfälle som höll på att utvecklas till katastrof var när institutionen inbjudit nobelpristagaren Marshall Nirenberg att hålla ett gästseminarium. Torbjörn Caspersson öppnar så dörren till föreläsningssalen och finner att endast fem åhörare infunnit sig. Lyckligtvis kommer Lars Gyllensten – då prosektor i histologi vid Institutet – för att föreläsa för förstaårsstudenterna i den intilliggande föreläsningssalen. Caspersson rycker Gyllensten i armen och föreslår att Nirenberg får ta över dennes föreläsning. Överenskommelsen beseglades med en nick och Casperssons rådighet förhindrade ett pinsamt intermezzo.

dan 1950-talet som medgav färgning av hela celler ad Modum Feulgen varefter DNA-innehållet i varje morfologiskt identifierad tumörcell kunde kvantifieras med den scannande mikrospektrofotometer som Caspersson och Leon Carlsson konstruerat och som fått smeknamnet ”Snobben”. Detta var ju före flödescytofotometrins tid och ”Snobben” var i praktiken världens enda instrument som kunnde användas för detta specifika ändamål. Genom att bestämma graden av aneuploidi i punktat från solida tumörer och genom att via journaler koppla detta till tumörernas naturalieförlopp öppnades en veritabel guldgruva där Casperssons tidigare doktorander Anders Zetterberg och Gert Auer initierade en nytänkande forskningslinje som kom att löpa som en röd tråd från 1970-talets kvantitativa cellkemi till dagens molekylärgenetiska spetsforskning.

Anders Zetterberg, Professor i Patologi, särskilt tumörcytologi, Institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet

”Snobben” – en mikrospektrofotometer som Caspersson konstuerat I och med sin pensionering flyttade Torbjörn Caspersson till Tumörpatologiska institutionen på Karolinska Sjukhuset där hans tidigare doktorand, sedermera professorn i tumörpatologi, Gunnar Moberger hade iordningsställt lokaler för honom och hans instrument. Där kunde han med sina trogna medarbetare Jan Kudynowski och Leon Carlsson fortsätta sitt värv med att mäta DNA i tumörceller. Detta blev möjligt genom att Radiumhemmet förfogade över ett unikt punktionscytologiskt material se-

Gert Auer, Professor Karolinska Clinical Biomics Center

Casperssons överflyttning till Tumörpatologiska institutionen sammanföll med min egen antagning som doktorand vid sagda


institution. I ett blygsamt försök att studera vissa aspekter av cellcykelns reglering hade jag kommit att försöka definiera hur den ena cellcykeln, dvs den som reglerar DNA-replikation och mitos förhåller sig till den andra dvs den som reglerar cellulär storleksökning. Min handledare Anders Zetterberg hade i ett arbete 1965 visat på möjligheten att cellen någonstans under cellcykeln uppnår en kritisk massa som bestämmer dess fortsatta progress. Detta var ju långt före Tim Hunts upptäckt av de s k cyklinerna. Så betraktat i backspegeln sökte vi på ett litet omständligt vis studera uppbyggnaden cyklin E som vi idag väl vet är avgörande för cellens övergång från G1 till S-fas. Caspersson var en av redaktörerna för Experimental Cell Research Ett halvår före disputation, då min handledare var frånvarande under några månader började jag få kalla fötter avseende ett delarbete som jag hade hoppats skulle leda till ett avgörande genombrott. Försöken visade enbart negativa resultat, och skulle i sig inte få ens någon av de närmast sörjande att höja på ögonbrynen. Däremot var jag övertygad att en fullständig redovisning av vad som tagit ett år att genomföra vid laboratoriebänken, ändå skulle fylla sin plats i en sammanläggningsavhandling. Jag minns hur jag beklagade min nöd under morgonkaffet på institutionen då Torbjörn Caspersson vänligt antydde att han ju alltjämt var en av redaktörerna för Experimental Cell Research - en välrenommerad tidskrift som han grundat redan 1950. Jag uttryckte mina tvivel men han förklarade att också negativa data kan ha sitt värde om de presenteras i rätt sammanhang. Sagt och gjort jag skred till verket och kunde några veckor senare lämna in ett manuskript som jag ändå var hyfsat nöjd med. Torbjörn Caspersson förklarade vänligt att det skulle sändas till

två oberoende referees samt att han skulle läsa det självför säkerhets skull. Jag minns ännu den kulna decembermorgon 1980 då jag fann en not på mitt skrivbord där Torbjörn Caspersson ställde i utsikt att vi skulle dricka morgonkaffe på hans rum morgonen efter. Jag tolkade detta som manuskriptet var i hamn och drabbades av en första kalldusch när jag infann mig på utsatt tid. Torbjörn Caspersson hade även kallat sin medredaktör för tidskriften Tryggve Gustafsson, professor i Zoologi vid Stockholms Universitet som visade sig vara en av tre externa granskare. En förväntad triumfatorisk kaffepaus utvecklades till tre timmars slakt på manuskriptet Det som skulle bli en triumfatorisk kaffepaus utvecklades till tre timmars hänsysnlös slakt på manuskriptet under vilken vi också gick igenom den ena protokollspärmen efter den andra. När vi till slut var färdiga önskade de båda herrarna mig en god och arbetsam jul där jag uppmanades inkomma med ett nytt och helt nyskrivet manuskript senast till trettondagen så skulle det nog finnas en möjlighet att få det accepterat för publicering innan avhandlingen gick i tryck. När jag idag läser den ursprungliga versionen av manuskriptet kan jag inte vara annat än oändligt tacksam för att två herrar som onekligen torde ha många järn i elden tog sig avsevärd tid att hjälpa en doktorand på upploppet. Casperssons extraflugor i skrivbordslådan räddade essäistens disputation Parentetiskt kan nämnas att Torbjörn Caspersson räddade mig ur ännu en knipa på själva disputationsdagen. Radiumhemmet var ena av de sista traditionstyngda bastioner där man förväntades disputera i frack. Min opponent - den väldige J Murdoch Mitchison från Edinburgh - den tidens auktoritet på cellcykelns reglering hade glömt sin frackfluga. Påpassligt nog


visade det sig att Torbjörn Caspersson hade två extraflugor (en svart och en vit) i sin skrivbordslåda så problemet kunde lösas ganska geschwindt. Under disputationsakten som utvecklades en intensiv grillning fällde opponenten en parentetisk kommentar till arbete nr 4 att detta var intressant men att han aldrig sett en serie helt negativa resultat så väl presenterade. Casperssons doktorander och cellforskare kom att bekläda lärostolar över landet och belönades med Balzanpriset 1979 Vi höll kontakten länge efter att jag flyttat till England och Oxforduniversitetet.

Torbjörn Caspersson hade fostrat en generation av cellforskare och nästan alla hans doktorander kom att bekläda lärostolar över landet. 1979 belönades han med det prestigefyllda Balzanpriset och flera gånger författades festskrifter i samband med hans jämna födelsedagar. Särskilt gladdes jag över att jag fick vara med och skriva ett arbete i det nummer av tidskriften Cytometry som Tillägnades honom på hand 75-årsdag. Sista gången jag såg min gamle mentor var 1996 på min fars begravning. Han var då en fysiskt bruten man men ägnade i all sin älskvärdhet åtskillig tid åt att samtala med min mor. Hans egen Hustru hade avlidit tidigare och jag förstod att mor och han fördjupade sig i minnen från svunna tider. Ett år senare var han själv borta.

The International Balzan Prize Foundation’s aim is to promote culture, the sciences and the most meritorious initiatives in the cause of humanity, peace and brotherhood among peoples throughout the world. Essäist: Wilhelm Engström, en av Caspersson doktorander, numera professor vid SLU.2009.


Wilhelm Engström, Essäist Wilhelm Engström född i Stockholm den 24 juni 1953 Akademiska examina och Förordnanden 1971 Student vid Sigtunastiftelsens Humanistiska Läroverk 1974 1976 1981 1983

Civilekonom, DHS Med Kand Karolinska Institutet Med Dr Karolinska Institutet Läkarexamen, Karolinska Institutet

1983-86 Post Doc Department of Zoology, University of Oxford och Fellow, Christ Church (College) Oxford 1987 Docent, Karolinska Institutet 1988-90 Högskolelektor, Karolinska Institutet 1990 Professor i allmän patologi, Veterinärmedicinska Fakulteten, Sveriges Lantbruksuniversitet 1994 1996 1999 2004

Visiting Professor, University of Oxford Visiting Professor, University of Oxford Visiting Professor, University of Oxford Visiting Professor, University of Oxford

Förtoendeuppdrag 1975-77 Ledamot av Medicinska Fakultetens Utbildningsnämnd, Karolinska Institutet 1977 Ordförande, Medicinska Föreningen 1977-79 Ledamot av Konsistoriet, Karolinska Institutet 1977-86 Ledamot av Svenska Läkaresällskapets nämnd 1987-2000 Ordförande, Svensk Förening för Medicinsk Utvecklingsbiologi 1992-2004 Generalsekreterare, European Late Effects Project Research Organisation 2002-2008 Koordinator, Europeiska Forskningskonsortiet Spiderman Skrifter 1979-2010 Ca 140 Vetenskapliga artiklar publicerade I internationella tidskrifter 1987-2010 Ca 400 kulturartiklar publicerade i Svenska Dagbladet, Upsala Nya Tidning, Finanstidningen och Dagens Forskning


Wilhelm Engström