Miljömedicinens utveckling vid Karolinska Institutet Begreppet miljömedicin är tämligen modernt, men den miljömedicinska verksamheten är långt ifrån ny vid Karolinska Institutet. Faktum är att Institutet för miljömedicin (IMM) genom sin tidigaste föregångare, Statens institut för folkhälsan, var den första verksamheten att lokaliseras till vad som senare skulle bli KI Campus i Solna. Det här var 1941, men redan då insåg statsmakterna och KIs ledning nyttan av att samlokalisera den basala och den mer tillämpade forskningen inom hygienmedicinen - vilket var den dåvarande benämningen på vad som idag går under namnet miljömedicin. Folkhälsofrågan vid sekelskiftet
1941 – för drygt 60 år sedan – kan låta långt tillbaka, men det var redan i slutet av 1800-talet som den miljömedicinska historien i Sverige tog sin början. Då inleddes en snabb och omfattande industrialisering och urbanisering i landet, där faktorer som bättre bostäder och kostvanor samt förbättrade sanitära förhållanden med effektiva vatten- och avloppssystem gav en direkt positiv effekt på människors hälsa. Sjukdom och dödlighet i infektionssjukdomar minskade drastiskt och 1874 fick Sverige sin första hälsovårdsstadga, som bl.a. påbjöd hälsovårdsnämnder i samtliga städer. Även den samhällsstatistik som samlades in via Tabellverket, föregångaren till Statistiska centralbyrån/SCB, var till stor nytta när det gällde att identifiera olika hälsoproblem. Industrialiseringen medförde dock även negativa konsekvenser i form av ohälsosamma arbetsmiljöer och det är intressant att notera att miljömedicinens framväxt sker samtidigt som tillkomsten av flera andra myndigheter och institut inom folkhälsoområdet, såsom nuvarande Arbetsmiljöverket, Livsmedelsverket, Läkemedelsverket, Smittskyddsinstitutet och Rättsmedicinalverket. Samarbetet mellan olika universitet, allt oftare i form av internationella vetenskapliga konferenser, ledde till att kunskapen om kroppens olika funktioner ökade kraftigt och nya rön spreds till flera länder. Den förebyggande medicinen fick en egen disciplin genom Max von Pettenkofer (1818-1901) vid universitetet i München, som erhöll en lärostol i hygien år 1866. Sveriges första professur i hälsovårdslära tillsatte 1876 och sedan slutet av 1800-talet har ämnet ingått i läkarutbildningen.