till FoUU som det fick i ALF-medel - totalt över en miljard kr - och ett särskilt FoUUkansli inrättades. Särskilda medel, s.k. PickUp-anslag, reserverades vid denna tid för forskning inom primärvård och annan verksamhet som inte omfattades av ALF-avtalet. Primärvårdens utveckling Från 1970-talet och framåt utvecklades den fristående öppna vården, som nu kom att benämnas Primärvård, till en resurs av potentiell betydelse också för klinisk forskning, utbildning och utvecklingsarbete (FoUU). Idag görs närmare hälften av alla öppenvårdsbesök i primärvården. Framväxten av den moderna primärvården, med Allmänmedicin som ny specialitet 1981, formades av sjukvårdspolitikens skiftande vindar: Från befolkningsansvar till fritt vårdval, från centralstyrd planering till konkurrensstyrd marknad, från offentligt drivna vårdcentraler till privata husläkarmottagningar. Provinsialläkarna blev distriktsläkare som blev husläkare (med ”familjeläkare” som alternativ benämning). Dock finns yrkesbenämningen ”distriktssköterska” fortfarande kvar trots att det inte längre finns någon distriktsindelning i primärvården. Med nu uppnådd utbyggnad av primärvården inom SLL till i genomsnitt en husläkare på 1 500 invånare kan man, vid tiden för KI:s 200-årsjubileum, se konturerna av en fungerande akademisk vårdkedja från högspecialiserad till allmänmedicinsk vård. En ny bas för FoUU Med primärvårdens allt större omfattning med möjligheter till långsiktig uppföljning av representativa patientklientel blev denna vårdform allt mer intressant för FoUUverksamhet. Landets första professur i öppen hälso och sjukvård inrättades 1972 i Lund/Dalby med en forskningsenhet i di-
rekt anknytning till den nyöppnade vårdcentralen. 1987 fanns beslut om professurer i Allmänmedicin vid alla medicinska högskolor (sist dock vid KI). De allmänmedicinska institutionerna (utom Lund/ Dalby) var förlagda till campusmiljö och var inte integrerade med vårdcentral. I Uppsala byggdes på 1980-talet under den dynamiske professorn i Allmänmedicin Gösta Tibblin upp ett omfattande akademiskt nätverk med primärvården i närliggande landsting. Den allmänmedicinska institutionen vid KI lokaliserades till campus i Flemingsberg med Hans Åberg som förste innehavare av professuren 1988. Under efterträdaren Jan Sundquists tid (2001-2008), expanderade Centrum för Allmänmedicin (CeFAM) kraftigt - från ett 20-tal till över 200 medarbetare. År 2005 skapades vid CeFAM ett nätverk med 15 vårdcentraler som allmänmedicinska kunskapscentra (AKC) som noder i ett primärvårdsbaserat forskningsnätverk. Vid sidan av den rent akademiska uppbyggnaden av allmänmedicin etablerades under 1980-talet och framåt ett antal fristående utvecklingsenheter vid större vårdcentraler i landet. Med stöd från SLL etablerades sådana FoUU-enheter vid bl a vårdcentralerna Kronan i Sundbyberg, Matteus och Sollentuna. Dessa enheter hade i början av 1990-talet hög aktivitet och vid exempelvis Sollentunaenheten fanns som mest 8 disputerade läkare och beteendevetare. Ett systemfel Dock visade det sig snart att privatiseringar och införandet av husläkarsystem vid slutet av 1990-talet omöjliggjorde dessa enheters fortsatta verksamhet och det blev generellt svårt eller omöjligt att bedriva FoUU i primärvården. Detta kom dessvärre att gälla även CeFAM:s AKCnätverk. ”Om köp- och säljmodeller införs generellt i svensk hälso- och sjukvård måste man finna system där universite-