12 ETT DIGITALT MAGASIN FRÅN KFV MARKNADSFÖRING – DECEMBER 2014
JANUARI 2019
Christian Koivumaa vid sin utställning på Galleri 12. Christians tavlor finns att köpa på hans webbshop. Ett urval finns också på Turistinformationen.
Konsten ersatte karaten KONST • Christian Koivumaa är en passionerad akvarellmålare. När artrosen slog till och spolierade möjligheten att fortsätta landslagskarriären i karate blev det måleriet som tog över hans fokus. Fram till den 27 januari ställer han ut på nya Galleri 12 på Sörmlandsgatan 12. – Jag kom till Katrineholm 2002, berättar Christian. Då höll jag på som mest med karate där jag var aktiv fram till 2009. Jag var med i landslaget och åkte runt i hela världen och tävlade när jag på en träning kände att det högg till i höften. Det visade sig att den var utsliten, jag hade fått artros. Så jag fick sluta med all form av kampsport. Det var ett dråpslag och det är ett stort tomrum än i dag. Jag saknar endorfinkickarna. Han ville ha något annat att jobba målmedvetet med och redan ett par år tidigare hade han börjat måla. – Jag hade väl talang för att teckna och min svärmor tyckte att jag skulle gå en kurs i akvarellmålning. Kursen var egentligen lite för avancerad, men jag lärde mig vad jag skulle ha för grejer, säger Christian. – Jag har haft nytta av idrotten i mitt måleri. Att sätta upp målsättningar. Att öva. Jag är tävlingsmässig och egentligen aldrig nöjd. Jag tittar bara framåt. Enda gången jag tittar bakåt är när det gått dåligt, när jag känner att jag inte utvecklats. Då går jag tillbaka och analyserar. Vad gjorde jag för fel? Hur kan jag förändra? I det civila är Christian lärare på Sandbäcksskolan. Han började visa sina bilder offentligt för fyra år sedan då han var med i Decembersalongen 2014. Det var först då han kände att han kunde visa upp något.
Stortorget i Katrineholm. Ett motiv från Christian Koivumaa.
Ser du dig som konstnär eller som lärare? – Jag är lite försiktig med att titulera mig konstnär av respekt för alla som gått utbildningar och som försöker försörja sig genom yrket. Men jag ställer ju regelbundet ut och jag säljer mina bilder, säger Christian, som bara jobbar med akvarell. – Jag har varit sugen på att prova andra tekniker också, men jag har varit försiktig. I första hand vill jag bli så bra jag bara kan på det här. Inspiration hittar jag överallt, på nätet och i böcker. Jag kollar andra. Hur har de gjort? Jag försöker knäcka koden. Jag är väldigt fascinerad av processen hur man gör. Med olja kan man måla över sina misstag och fortsätta ha kontroll över motivet. Akvarell är mycket känsla, men jag tycker också det är kul att våga låta oplanerade saker hända. Vet du exakt vad det ska bli när du börjar på en målning? – Stadsmotiven innehåller mycket detaljer och då vet jag. Landskapen tar jag lite som det
kommer. Jag tycker det är avslappnande att måla landskap. Det är lite som att följa med strömmen. Christians bilder är spännande att titta på och många av dem har staden som motiv. Bilar som far förbi i kvällsmörkret. Vatten som stänker och gatljus som blänker. Vad är det egentligen för bilmodell? Vad har butiken i skyltfönstret? – De lokala motiven är väldigt uppskattade, säger Christian. Jag märker att folk blir berörda när de kommer och ser motiv som de känner igen. Det finns en berättelse kring varje bild som jag ofta får ta del av. Jag hittar motiv hela tiden när jag är ute och går eller åker bil. Vi har en stuga i Dimbobaden så därför blir det mycket lokalt. Jag är uppväxt i Haparanda så det blir mycket motiv därifrån också. Det finns en butik i Haparanda som säljer åt mig. Vart vill du ta dig med ditt måleri? – Viktigast är att utveckla mitt uttryck. När man ser bilden på avstånd kan de se fotografiskt ut, när man kommer närmare däremot… – Men jag vet inte om jag vill bli professionell konstnär och försörja mig på det här. Jag känner att jag är mer effektiv när jag målar när jag får tid över. Jag behöver pressen och jag är inte lika effektiv när jag är ledig. Jag är ändå disciplinerad och tar mig an uppdraget som om jag vore professionell, men i första hand är det en billig hobby. Jag går inte ekonomiskt minus på den som jag gjorde på karaten. Konsten är något jag kan hålla på med i 30-40 år till vilket känns bra just nu, avslutar Christian Koivumaa. MATS FREDRIKSSON