Issuu on Google+

Nordisk

Barnkultur

Festival

Sagor

&

komplett samling

berättelser

H.C. Andersen

för barn

Astrid Lindgren

Astrid Lindgren

av

Astrid Lindgren

E G N E R :

K A R I U S

Mio min Mio

Väljas och illustreras av

CARLSEN GYLDENDAL

B A K T U S

GYLDENDAL O ch

GYLDENDAL GYLDENDAL

Ib Spang Olsen

B A K T U S

I Lönneberga

O G

GYLDENDAL

Madicken Ronja Röverdotter

DAGBOK AV

Astrid Lindgren

Fler berättelser från barnen H.C. Andersen

sesam Forlaget Bostrup

långstrump

K A R I U S

Emil E G N E R :

Pippi

Bröderna Lejonhjärta

DAGBOK AV

H.C. ANDERSEN

EGNER: K l a s K l ä t t e r m u s

81 ÄVENTYR

H.C. Andersen: Livet är den mest underbara äventyr. 16 berättelser om tro och hopp

Pippi Långstrump

Astrid Lindgren

Astrid Lindgren

T H O R B J Ø R N

DAGBOK AV

Andersens äventyr

Folk och rövare i Kamomilla stad

EGNER: K l a s K l ä t t e r m u s

Astrid Lindgren

Astrid Lindgrens bästa historierna

T H O R B J Ø R N

EGNER: K l a s K l ä t t e r m u s

Folk och rövare i Kamomilla stad

H.C. Andersen CD

H.C. Andersen


Nordisk Barnkultur Festival INNEHÅLL  n liten tanke kan lätt bli en nordisk E gemenskap, historien om idén

Längtan och gemenskap

Av Torben Iversen, idémakare

Odense Bys Museer

En hälsning från familjen Egner

 idlösa verk i en modern kontext T – klassikerna lever på biblioteken

Av Bjørn Egner

De magiska barnen Av Johs. Nørregaard Frandsen, Syddansk Universitet

Lejonet är inte som han borde vara

Av Henrik Lübker, museiinspektör, cand. mag. ph.d.,

Av Anne-Mette Kjærbye Jakobsen, cand. mag., Odense Centralbibliotek

Biografier, bibliografier

Av Inger Hjuler Bergeon, cand. theol. och präst i

Presentation av:

Odense Grundtvigske Valgmenighed.

Kardemomme By, Kristiansand, Norge Astrid Lindgrens Verden, Vimmerby, H.C. Andersen Paraden, Odense, Danmark och Børnekulturhuset Fyrtøjet, Odense, Danmark

w w w . n o r di s k ee v ent y r . o r g


“Jag vill skriva för en läsekrets som kan skapa mirakel. Barn skapar mirakel när de läser. Därför behöver barn böcker!” Astrid Lindgren

“Livet själv är den mest underbara saga!” H.C. Andersen

“Man får inte plåga andra, man skall alltid bjuda till, men för övrigt får man göra, som man vill!” Thorbjørn Egner


En liten tanke kan lätt bli en

nordisk gemenskap Av Torben Iversen, idémakare och ledare för H C Andersen Paraden, Odense Det var en gång… Jag minns inte årtalet, men jag minns att det var sensommar. Himlen var blå och jag satt där, precis mitt i solen, på en bänk på torget i Vimmerby till­ sammans med min unga hustru. Våra två flickor lekte och hade kul tillsammans med andra barn på en liten lekplats framför oss. Barn kan alltid hitta på saker tillsammans! De gick ombord på Kapten Lång­ strumps sjörövarskepp och seglade så långt bort som fantasin kunde ta dem. “Vimmerbys lilla vackra torg är helt enkelt Småland i ett nötskal, vilken fantastisk barndom Astrid Lindgren måste ha haft just här”, tänkte jag. “Det skulle jag verkli­ gen unna alla mina härliga ungar i H.C. Andersen Paraden att se!” Och så föddes den, idén! Bara så där! De populära sagofigurerna från de nordiska länderna – från H C Andersens, Astrid Lindgrens och Thorbjørn Egners berättelser – ska

ge sig ut från böckerna och iväg på besök hos varandra, livs levande. Det handlar verkligen om ett tyd­ ligt gemensamt kulturarv! Alla vi vuxna har fått dem med modersm­ jölken! Vi vet allesamman att lilla Ida blir upphissad i flaggstången, att Pippi kan lyfta en häst, att de tre rövarna i Kamomilla stad har ett lejon, att Karius och Baktus gillar wienerbröd, att prinsessan på ärten har sovit förskräckligt dåligt och att kejsaren går genom staden utan kläder! Och det ska de nya genera­ tionerna inte behöva gå miste om! Jag hoppade upp från bänken. “Kom, vi går till stadsho­ tellet och äter lite pyttipanna, så att jag kan komma på andra tankar. Jag har ju ändå semester och hjärnan ska få lite ledigt.” Nästa vår reste jag norrut igen! Med planen under armen och hu­

vudet fullt av idéer. Först till Vim­ merby och sedan till Kristiansand där ett av områdena heter Karde­ momme By (Kamomilla stad). Här fick jag verkligen uppleva samhörigheten med “de nordiska brödrafolken”. Jag fick ett riktigt hjärtligt mottagande! Och idén växte och växte! Låt oss skapa en festival, ett undervis­ ningsprojekt – låt oss komma igång! Det passar så fint tillsammans med firan­ det av Egners 100-årsdag – och 50-årsfirandet av utgivningen av den första boken om

Emil i Lön­ neberga! Och i Odense är temat givet för blom­ sterfestivalen! Låt oss


komma igång! Låt oss göra något riktigt roligt, så att barn och unga kan få samma upplevelse som vi själva fick när vi som små fick se Herr Nilsson titta upp från väskan med guldpengarna på tv, eller fick höra godnattsagor om Klas Klät­ termus och Tummelisa. Det finns likheter och skillnader i språk och sagor – och så finns det framför allt massor av gemenskap, massor av saker som binder oss samman! Det är den sprudlande fantasin, den barnsliga glädjen, den lärorika upplevelsen och den poetiska vis­ domen som vi vill föra vidare! Låt oss komma igång! Det är så myc­ ket man ska lära sig! Ibland är det lätt, andra gånger är det svårt. Men det är enkelt

att suga i sig livskraft, näring och mod från Astrid, Hans Chris­ tian och Thorbjørn. Där finns så mycket att hämta. Sagor och histo­ rier kan lära oss att vi i vårt eget liv spelar huvudrollen och att det han­ dlar om att göra livet självt till det allra härligaste och mest sagolika äventyret! Låt oss komma igång!


En hälsning från familjen Egner Av Bjørn Egner Tanken om att skapa en gemensam nordisk barnkulutrfestival är spän­ nande, och vi är glada för att fes­ tivalen arrangeras första gången i Kamomilla stad och i djurparken i Kristiansand, samma år som Thor­ bjørn Egner skulle ha fyllt 100 år. Vår far föddes den 12/12 1912 och utbildade sig till tecknare. Han skrev och illustrerade sina första barnböcker i början av fyrtiotalet.

De mest kända berättelserna kom på femtiotalet, först som sagor i barnprogram på radio, och senare som illustrerade böcker och teater­ pjäser. Både böckerna och pjäserna togs väl emot, både i Norge och i de andra nordiska länderna. Kamomilla stad,som ligger i Kristiansands djurpark, byggdes i full skala med utgångspunkt i en stor modell av staden som han

hade byggt själv i sin ateljé i Oslo. Tyvärr fick han aldrig uppleva sin stad i helt färdigt skick, men alla hus hade byggts upp i full storlek när han i 1990 besökte djurparken för sista gången. Staden invigdes i juni 1991. Vi i familjen Egner tycker att det är extra trevligt att den första barnkulturfestivalen äger rum i just Kamomilla stad i 2012.


Några av Astrid Lindgrens bästa och mest kända berättelser: Pippi Långstrump

Alla vi barn i Bullerbyn

Emil i Lönneberga

Karlsson på taket

Rasmus på luffen

Ronja Rövardotter

Madicken

Bröderna Lejonhjärta

Några av Hans Christian Andersens bästa och mest kända berättelser och sagor: Den fula ankungen

Snödrottningen

Den lilla sjöjungfrun

Näktergalen

Prinsessan på ärten

Elddonet

Kejsarens nya kläder

Dummerjöns

Tummelisa

Några av Thorbjørn Egners bästa och mest kända berättelser: Folk och rövare i Kamomilla stad Karius och Baktus Klas Klättermus och de andra djuren i Hackebackeskogen Bamsefar och andra sånger


De magiska

barnen

Av Johs. Nørregaard Frandsen, Syddansk Universitet Barn tar stor plats i en modern familj i det moderna välfärdssam­ hället, som till exempel de nordiska länderna. Det är bra, för barn be­ höver uppmärksamhet. Men ibland kan det bli lite för mycket, för det är inte barnens ansvar att göra föräldrarna och de vuxna lyckliga. Barn kan på en och samma gång vara mycket synliga och mycket osynliga, sedda och förbisedda, för i det moderna livsmönstret finns det en tendens att barn och unga har blivit en spegel för de vuxnas drömmar om lycka. När mina barn är lyckliga så är jag lycklig! Men det är ju att ge barnen ett ansvar som de vare sig kan eller ska bära. Fram till slutet av 1700-talet var barn närmast att betrakta som ett nödvändigt ont. Vilket okänsligt uttalande! De skulle växa upp till arbetskraft eller roller som hade tilldelats dem långt innan de föd­

des. Barndomen var en sorts för­ spilld tid när de vuxna lämpligen kunde tukta och moralisera ef­ tersom barn var syndiga varelser. Under 1800-talet förändras detta lyckligtvis, för enligt bland annat Jean-Jacques Rousseaus böcker om det naturliga barnet och dess förutsättningar, spred sig en ny tanke om att barn bar på en möjlig utvecklingsmöjlighet. Det är den tanken som får kraft och näring under 1800-talet, i romantikens tidsålder, när vi upptäcker fantasin som den kraft som kan gripa tag, röra och förändra. Det grekiska ordet phantasia betyder något som görs synligt. Inbillningskraften kommer efter hand att hyllas och uppskattas, inte bara som något Gud äger, utan som den inspiration och kraft varigenom människor möter det gudomliga och andliga, och därmed det förnyande.

Konstnärer och vetenskapsmän anses på 1800-talet vara indivi­ der som i särskilt hög grad kunde öppna upp för den skapande inbill­ ningskraften. Det speciella med dessa genier, konstnärerna och vet­ enskapsmännen, ansågs vara att de kunde öppna dörrar till särskilda rum av inspiration i sinnet, som hos de flesta hade korkats igen av allmänborgerlig självgodhet. De hade fortfarande öppna luckor till barndomens fantasirike. H.C. Andersen var den främ­ ste av de konstnärer som skildrade barnets och barnslighetens krafter. Barn representerar hos Andersen ett öppet sinne. Han skapade en genre, konstsagan, som gav den barnsliga fantasin de krafter den förtjänade. Och så skapade han alltså samtidigt världslitteratur genom att skapa en genre som han inte kunde undertrycka i sig själv.


Vid övergången till 1900-talet har barn fått en betydande status i samhällsdebatten. I de nordiska länderna diskuteras exempelvis barns rättigheter, så det är det so­ ciala barnet eller kanske till och med det politiska barnet som nu träder fram. I Wien skriver Sig­ mund Freud sitt berömda verk om drömtydning där han pekar på att barndomens erfarenheter alltid kommer att vara närvarande som spår och definitioner i den vuxna människans medvetna och un­ dermedvetna. Vi kan inte springa ifrån vår barndom! Barnet får en utomordentligt central roll inom konst och littera­ tur, och det är inte som objekt för moraliska eller uppfostringsmäs­ siga tankar som det förekommer. I en lång rad fantastiska verk skildrar till exempel engelska författare, som ju levde under den viktorians­ ka och den edwardianska perioden, den egendomliga dubbelheten som synen på barnet rymde. Bilden av barnet och barndomen var tvety­ dig: å ena sidan fantasi och käns­ lighet, å andra sidan utsatthet och socialt förtryck. En rad fantastiska författare skildrar barn och barn­ domen på ett sätt där barnet ges

fantastiska egenskaper. Det gäller Lewis Carroll, som låter sin Alice i underlandet vandra genom världen “upside down”. Det gäller James Barrie som låter sin Peter Pan övervinna både den fysiska och den mentala tyngdlagen. Kenneth Grahame, A.A. Milne, Rudyard Kipling och Mark Twain är andra som skapar fantastiska porträtt av barn och barndomen, som är i stånd att överträffa det vedertagna och förutsägbara. Peter Pan kunde flyga. Han är ett magiskt barn som aldrig vill bli vuxen, eftersom vuxenheten innebär en stelnad massa. Han får efterföljare. H.C. Andersens för­ bluffande upptäckt av fantasin som

världens viktigaste råvara är en grund som en rad av de andra an­ vänder som utgångspunkt. James Barrie hänvisar till honom. En ny generation av fantastiska berät­ tare visar upp sina historier för världens barn från och med mitten av 1900-talet. De skildrar barn för barn, och barnen i deras berättelser är fantastiska. De är inte bara skil­ drade i fantastiska berättelser, utan de är fantastiska eftersom de har en inneboende kraft och styrka som gör att de kan korrigera och utma­ na den vuxenkultur som stänger in barndomens öppna landskap. Det är Thorbjørn Egner och Astrid Lindgren och deras genera­ tion som tar upp arvet från Ander­


sen och Barrie med flera. Eg­ners rövare i Kamomilla stad är som barn eftersom de har förmågan att se och upptäcka branden i den vux­ na borgerlighetens tornbyggnad­ er. Klas Klättermus och djuren i Hackebackeskogen är fylld med den musikalitet som tar världen vidare. Astrid Lindgrens figurer är nästan alla magiska barn med en inneboende kraft och tro på livet. Pippi, eller Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraims­ dotter Långstrump, är en fantastisk representant. Hon kan lyfta en häst, bo ensam, leka, hitta på, vara sak­ letare, uppfinna ord, skoja, och så äger hon en apa och en hel väska full med guldpengar. Bättre än så blir det inte! Pippi skildras som den spegel barn kan spegla sig i för att hitta sig själva. Men Pippi är också den tvetydiga romanhjältinnan som utmanar de vuxnas glömda förmå­ ga att göra världen till ett äventyr. H.C. Andersen, Thorbjørn Eg­ ner och Astrid Lindgren har med utgångspunkt från sin – och vår – nordiska värld, skapat en väg i världslitteraturen som aldrig för­ dunklas, eftersom barndomens fantasi är den resurs som aldrig någonsin kommer att släckas.


Lejonet är inte som han borde vara

av Inger Hjuler Bergeon, cand. theol. och präst i Odense Grundtvigske Valgmenighed. Nej, det är han inte – och det är det mycket i världen som inte är. Hur förlikar man sig med det? Hur kan man ändå längta, hoppas och önska att det goda och det rätta ska hända? Vi kan ju så lätt hamna i tillrättavisningar och kritik av andra när olika saker inte är som de borde vara. Det blir snabbt till besserwisser-moraliserande och pekfingrar. Då är det bra att läsa Andersen, Egner och Lindgren. De utgör en daglig medicin till alla som bär på en inre hycklare. Det är i boken Folk och rövare i Kamomilla stad som Egner låter de tre rövarna prata om lejonet. “Lejonet är i alla fall inte som han borde vara”, säger Jesper. Och det har han goda skäl att säga efter­ som den har ätit upp hans stortå. “Det gör inte så mycket”, säger Kasper, “för när du har stövlarna

på dig, så syns det inte”; och det stämmer ju förstås. “Det var ju otur det där, men det var bara det att lejonet var lite extra hungrigt just den dan”, säger Jonatan som älskar mat. Ändå håller Jesper fast vid att lejonet inte är som han borde vara. När jag läser Andersen, Egner och Lindgren, så ser jag samma kärlek till människor och till våra människoliv. Alla tre löser upp spänningar så att man skrattar. De berättar med humor om små och stora tilldragelser i våra liv. Om allt det vi gör och säger, som vi själva tycker är ovanligt korrekt och ordentligt, moraliskt och bil­ dat. Men som blir till likgiltighet och nonsens när det mänskliga glöms bort och allt görs till lagar, regler och svart/vit moral. Som t.ex. hos åkersorken i Tummelisa,

skvallret i gårdarna runt Lönne­ berga och tant Sofia. Lejonet är inte som han borde vara. Nej! Och vem kan väl kräva det av ett lejon? Eller av en män­ niska? Det finns dock många som kräver: vi borde vara som man bör vara. Som om vi kunde pro­ grammeras. Vad det skulle vara bra om det satt några älskvärda genier och skrev historier om det. För barn. Och inte minst för vuxna. De gav oss anarki med modersmjölken och vitamin­ dropparna. De fick oss att skratta så att vi upptäckte vad komik är. Och vilken komedi människolivet kan vara, som Balzac beskrev i romancykeln “Den mänskliga komedin”. Andersen, Egner och Lindgren visar det för barn och vuxna, utan att för ett ögonblick glömma allvaret.


Som tusentals norska, svenska och danska barn gick jag i sön­ dagsskola som barn. Där fick vi höra om Jesus. Och vi fick höra om det goda och om det mindre goda. Vi fick också höra berättel­ ser om barn som hade det svårt eller som hade gjort något dumt. Och hur dumt det skulle vara att erkänna det. Lyckligtvis hade min far köpet boken om rövarna i Ka­ momilla stad. Hemma hos oss var det den barnbok som vi läste tills den gick sönder. Samma sak med Karius och Baktus. Vi kunde sångerna

utantill, för dem nynnade min pap­ pa. Vi älskade Kasper, Jesper och Jonatan. De var våra hjältar. Så när jag som vuxen fick höra att “de tre vise männen” hette Balthasar, Kas­ par och Melchior, så tänkte jag: jamen, dem känner jag ju redan. Vi tyckte inte om tant Sofia, men hon spelade en stor roll. För när någon av oss plötsligt blev väldigt självgod, så var det ofta någon an­ nan som började sjunga: “om bara alla var som jag, så skulle allt va’ bra. Men ingen annan är som jag, och ingenting är bra.” Lyckligtvis läste vi också H.C. Andersen. Men teckningarna var så sorgliga att det var först när jag blev nästan vuxen som jag kunde se hur rolig han är. När jag kunde läsa själv var Emil­ böckerna de första jag slukade, och sedan blev det Pippi. Vilken tur att det var i Skandinavien som de tre berättarna levde. Här där kristen­ domen har spelat så stor roll i de folkliga rörelserna skulle det vara så lätt att hamna i puritanism om vi inte hade dem. Med dem i baga­ get får man också lov att upptäcka vilken rolig berättare Jesus var. Andersen, Egner och Lindgren liknar varandra genom sin humor. En humor som alltid drivs av kär­

lek och generositet. Humor kan vara avslöjande och översittande. Och humor kan vara avslöjande, kärleksfull och försonande på en och samma gång. Andersen kan vara grym i sin humor, men när han är det, “drar han alltid ner byx­ orna” på sig själv först. Och det är alltid försonande. Det är narrens uppgift. Exempelvis i Dummer­ jöns, som ju är en klumpig och lite enfaldig person, som avslöjar snobbigheten på slottet. Eller i den ultrakorta berättelsen “Ett gott humör” där en självgod per­ son som får all sin visdom från tidningen “Adressavisen” går runt på en kyrkogård och bedömer de döda. Han har humör och klok­ skap nog att avslöja de dödas yt­ liga liv – men vad lever han själv egentligen för liv? När Pippi ord­ nar fråge­ sport som ett alternativ till skolans förhör, så handlar det också om humor och avslöjande i kärlekens namn. De fattiga barnen kan få gratis soppa eller varma under­kläder, men de ska svara rätt. Pippi försöker och allt går på tok. Enligt normerna svarar hon full­ ständigt fel, men logiskt helt kor­ rekt. Och när hon skickas ut för att skämmas, avslöjar hon än en


gång hur nonsensaktigt skolsys­ temet är. Hon ordnar en alternativ frågesport där man kan få karamel­ ler och guldmynt. Men hur barnen svarar och hur de kommer fram till svaren, spelar ingen roll. Och alla får priser. För det finns det gott om. Varken Andersen, Egner eller Lindgren är likgiltiga inför hur vi uppträder mot varandra i vårt samhälle. Som en outtalad vis­ dom finns i grunden: alla ska ha det bra. Ingen ska utnyttja andra. Ingen ska behöva vara fattig. Och allt det tomma prat som vuxna fyller världen med för att dölja ojämlikheter eller för att snygga till saker som borde göras om, det avslöjar de alla tre. De avslöjar också att vi alltid har lättare att “skjuta budbäraren” än att ta det allvarliga budskapet på allvar, som budbärare i alla tider förmedlar. Emil är en rackarunge, sägs det. Men många av de saker han gör, gör han för att han vill göra något bra. Andra gånger är det rena bus­ fasoner han håller på med. Men busfasonerna gör inte en pojke till en rackarunge. Och kreativitet och bra idéer är inte detsamma som att vara olydig eller att vara ett problem­barn. Emil är en liten

anarkist som endast har respekt för auktoriteten om det finns skäl för det. Och skälet ska vara att varken människor eller djur ska behöva må dåligt eller behandlas illa. Då blir han arg. Så rosenrasande arg att han ser rött. Det är “kärlekens vrede” som ger sig till känna hos en liten pojke i Småland. En liten riddare, där dygderna om vänskap, uthållighet och kärlek till sin nästa är fullt intakta; allt medan modern förtvivlat skriver i sin skrivbok och fadern gormar och skriker. Hos Emil och andra av Lindgrens huvudpersoner är den grundläg­ gande kärleken och etiken alltid viktigare än de vardagsnormer som på den tiden är på modet. Och därför kan de protestera och göra uppror i “kärlekens namn”. Det finns försoning i berättel­ serna hos Andersen, Egner och Lindgren. En försoning som går på djupet. När t.ex. Bamsefar i Hackebackeskogen har infört en ny lag om att man inte ska äta var­ andra och alla är överens om detta, så är det ändå en som, än en gång, vill säga att räven åt ju minsann... Då avbryter Bamsefar och säger: “Gjort är gjort och ätit är ätit”. Det är försoning på allra högsta nivå.

De som har lidit skada, har blivit hörda. De som har idéer om hur vi kan komma vidare utan att häm­ nas, har blivit hörda. Och först då skrivs det regler som alla kan bli eniga om. Att det då är en rättsha­ veristisk person som vill nämna att räven ju minsann... det stoppas med fast hand. Lejonet är inte som han borde vara. Nej. Och det är det ingen av oss som är. Varken vuxna eller barn. Men vi försöker. Och medan vi försöker skapa ett bra liv för varandra i världen, så behöver vi kunna skratta. Och det får Andersen, Egner och Lindgren oss att göra. De vet alla tre att lejon inte är som de borde vara och med humor berättar de för oss om kärlek och försoning.


Längtan och gemenskap – Andersen öppnar dörren, Lindgren och Egner går in av Henrik Lübker, museiinspektör, cand. mag. ph.d., Odense Bys Museer I mina bokhyllor har de nedersta­ hyllorna allt eftersom tömts på böcker. Lugnt och fint har platsen övertagits av fler och fler leksaker. Strax ovanför leksakerna har dock nya böcker flyttat in. Så nu står de återigen sida vid sida, precis som de stod i mina föräldrars hylla när jag var barn, Karius och Baktus, Emil i Lönneberga och H.C. Andersens sagor. I sin nya fina skrud väntar de på att få slitas och nötas av ivriga barn- och vuxenhänder, som så många utgåvor slitits och nötts in­ nan dem. De väntar på att bli lästa, och jag – jag väntar på att min poj­ke ska blir stor nog så att jag ska kunna börja läsa dem för honom. Så tror jag det är många föräldrar som kän­

ner. Det finns det en särskild anled­ ning till. För även om Thorbjørn Egner, Astrid Lindgren och H.C. Andersens berättelser på många sätt är väldigt olika, så har de också ett gemensamt drag som gör dem så slitstarka att generation efter gen­ eration vill dela dem med sina barn. Först och främst erbjuder berät­ telserna ett gemensamt rum där barn och föräldrar kan möta var­ andra på samma nivå. Här han­ dlar det inte om förmaningar el­ ler reprimander. Här handlar det inte om att barn ska lära sig att bli goda vuxna. Snarare är det barn­ ens värld och barnperspektivet som kommer till sin rätt och tas på allvar – ofta åtföljt av några träf­

fande beskrivningar av hur under­ ligt vi vuxna egentligen uppför oss. För barnen rymmer berättelserna därmed en omedelbar­lockelse. De rymmer­barnets lekande tillgång till världen, där man kan vända upp och ner på vuxenvärldens cemen­ terade hierarkier. Här kan också det banala och välbekanta rymma stor magi, och det hotfulla och okända kan behandlas och bearbetas av barnet. För vuxna handlar det kan­ ske i högre grad om en viss nos­ talgi, där minnen väcks till liv från en tid när världen ännu inte hade avslöjat sina mysterier, utan i stället var en värld som framstod som stor, underfundig och obegriplig. Men även nostalgin är en väg till en ge­


menskap mellan föräldrar och barn. För det är just genom minnet från sin egen barndoms berättelser som den vuxna kan sätta sig in i barnets situation och därmed skapa nya ge­ mensamma erfarenheter. En sådan form av igenkänning, där avstånd i tid, rum och sätt att vara suspend­ eras till förmån för gemenskapen, kommer­också ofta direkt till utt­ ryck i berättelserna. Egner inleder Karius och Baktus med att sam­ manfoga det nära och fjärran och det kända och okända. Han skriver: “Det var en gång en pojke, och det var Jan. Han hade tänder i mun­ nen, och det har vi ju allesamman”. Även om det var “en gång” förstår vi att det lika gärna skulle kunna vara nu, eftersom pojknamnet är ett som vi känner igen. Och med sina tänder i munnen är ju Jan precis som du och jag. Lindgren gör något liknande. Hon skriver: “Emil i Lön­ neberga hette en pojke som bodde i Lönneberga. Det var en liten bes­ värlig en, inte riktigt så snäll som du. Fast han såg snäll ut, det gjorde han visst det. När han inte skrek.” Här används jämförelsen till att markera en skillnad mellan Emil och barnet. Men även i skillnaden finns en sorts igenkänning. För

utifrån betraktat vet de flesta barn ganska väl att de inte alltid är snäl­ la. Och om de inte alltid är snälla så är Emil kanske inte heller alltid en liten besvärlig en. Även om Lind­ gren på så vis delar in barnen i snäl­ la och besvärliga, får hon samtidigt barnen att känna att sanningen kan­ ske inte är så enkel som författaren vill ge sken av. För trots och fak­ tiskt också på grund­av Lindgrens inledning skapas en igenkänning mellan olika sidor hos Emil och olika sidor hos barnet som hör eller läser berättelsen. På många sätt var det H.C. Andersen som öppnade dör­ ­ ren till barndomens rum när han 1835 skrev sina första sagor. Han talade direkt till barnen och var en av de första­att ta barnens erfarenhetsvärld­och perspektiv på allvar. Men om Andersen öppnade dörren, så gick Lindgren och Egner in genom den. Det ser man bl.a. genom att H.C. Andersens sagor i deras komplexitet och tematik nog vänder sig till något större barn än Lindgrens och framför allt Egners berättelser. Hos Egner har de flesta konflikter tonats ner. Hans univer­ sum lyfter fram en nästan idyllisk utopi som barn och vuxna tillsam­

mans kan värma sig i. Men även hos honom är det ända längtan och inte utopin som är ett bärande mo­ ment för både barn och vuxna. I sin inledning till Klas Klättermus och de andra djuren i Hackebacke­ skogen skriver han: “I Hacke­ backeskogen finns också, precis som hos oss i den stora världen, en längtan efter fred och trygghet och respekt för andra”. Sam­tidigt behandlar berättelserna vår läng­ tan, ensamhet och rädsla – om det är i en nästan konfliktlös utopi som Folk och rövare i Kamomilla stad, där själva “skurkarna” bara rövar så lite de kan, eller om det är när Emil i Lönneberga trotsar­snöstor­ men för att få den sjuke ­Alfred till doktorn i Mariannelund. Svårast och mest konfliktfyllt är det dock hos H.C. Andersen som emellanåt nästan kompromisslöst skildrar förlusten, ensamheten och döden, som t.ex. i “Flickan med svavel­ stickorna”, “Historien om en mod­ er” eller “Den ståndaktige tennsol­ daten”. Men även svåra be­rättelser om ensamhet och längtan kan vi klara. För längtan finns hos oss alla: det är just därför som vi i Egn­ ers, Lind­grens och Andersens famn möts och söker oss till varandra.


Tidlösa verk

i en modern kontext – klassikerna lever på biblioteken Av Anne-Mette Kjærbye Jakobsen, Cand. Mag., Odense Centralbibliotek “Packa inte in barn i vadd och bomull – utan i starka berättelser”. Så lyder ett citat av Astrid Lind­ gren. Genom generationer har tre stora nordiska författarskap slagit rot i minnet hos många barn, och många vill som vuxna föra vidare sin barndoms litterära upplevelser till sina egna barn. Astrid Lind­ gren, Thorbjørn Egner och H.C. Andersen spelar fortfarande en stor roll i förmedlandet av barnlittera­ turen anno 2012 och förmedlandet av deras älskade berättelser sträck­ er sig långt utanför boksidorna. Bra berättelser drar in läsaren och lyssnaren i en värld där allt är möjligt. En värld där gott och ont möts och där berättelsen lever vid­ are i fantasin efter att man har nått fram till den sista sidan. Bibliotekarierna Lisbeth Jo­ hannesen och Gitte Therkildsen har i flera år förmedlat litteratur till barn och unga på Odense Cen­

tralbibliotek. Även de tre stora nordiska författarskapen Thor­ bjørn Egner, H.C. Andersen och Astrid Lindgren. Men hur förmedlar man de klassiska nordiska författarskapen i en tid när nya och fler medier står på kö för att fånga barnens upp­ märksamhet? “De tre stora författarska­ pen förmedlar på många sätt sig själva”, säger Gitte Therkildsen, barnbibliotekarie vid Odense Cen­ tralbibliotek. “Efterfrågan är stor eftersom barnen möter berättelser­ na genom sina föräldrar som önskar ge sina barn samma upplevelse av t.ex. Ronja Rövardotter, Folk och rövare i Kamomilla stad eller sa­ gan om Den fula ankungen, som de själva fick som barn. Dessutom möter barnen författarskapen i för­ skolan och på skolan.” Men även om klassikerna ofta förmedlar sig själva finns det gott

om möjligheter att transformera berättel­ serna utifrån det skrivna ordet och ut i det fysiska rummet. “De tre förfat­ tarnas olika världar är perfekta när det gäller att få fram spektakulära saker. Vi har vid flera tillfällen samar­ betat med bl.a. Produktion­ sskolen i Odense kring att ta fram fysiska ramar och rekvisita, i vilka barnen kan leka, klä ut sig och på egen hand utforska de olika lit­ terära världarna”, berättar Gitte Therkildsen. Genom åren har barn på bib­ lioteken i Odense kunnat leka sig in i de litterära verken. Det finns många exempel på detta, bland annat firandet av H.C. Andersens 200-årsdag år 2005. Då arrange­ rade Odense Centralbibliotek ett rollspel där barn fick prova på hur


det var att leva på H.C. Andersens tid. Under 200-årsjubileet fram­ ställdes bl.a. också en “H.C. An­ dersen-tapet” à. En tapet där barn på Fyns bibliotek fick presentera sin tolkning av olika milstolpar i författarens liv.la Bayeux-tapetet­ la Bayeux-tapeten Även Astrid Lindgrens 100-årsdag år 2007 firades. Här bjöd Odense Centralbibli­ otek in till “Födelsedagskalas” och man tog fram några tablåer där barn kunde leka bland rump­ nissar eller hitta på tokiga saker som Pippi Långstrump i Villa Villekulla. “Det är bevisat att barn lär sig bättre när de interagerar”, berättar Lisbeth Johannesen. “Barnen minns bättre när de an­ vänder sina sinnen för att uppleva berättelserna. I Odense finns det t.ex. också ett helt hus, Fyrtøjet, som är skapat för att barn ska kun­ na uppleva stadens kända förfat­ tares sagor genom egen interaktion och fantasi.” Gemensamt för de tre nordiska författarnas verk är att berättelser­ na har så stor bredd att de tilltalar både pojkar och flickor, och bjuder in till att återges i andra format och

medier. Redan 1954 blev Thorb­ jørn Egners berättelse om Karius och Baktus till en kort dockfilm, och det är svårt att tänka på “Folk och rövare i Kamomilla stad” utan att också börja nynna på sången om Kasper, Jesper och Jonatan. Astrid Lindgrens berättel­ ser har bl.a. blivit kända och älskade tv-produktioner och i Danmark så är Ronja Rövardot­ ter för många kop­ plade till artisten Sebastians musik. För att bli sedd och hörd i en kul­ tur där medierna står i kö för att få den enskildas upp­ märksamhet, är en nutida framställ­ ning en viktig fak­ tor för både barns och vuxnas uppfattning av de klas­ siska litterära verken, hävdar Gitte Therkildsen. År 2007 nyöversattes Astrid Lindgrens berättelser till danska av Kina Bodenhoff, och många illustratörer har tolkat och förnyat det visuella i H.C. Ander­ sens sagor, på samma sätt som bl.a.

den danska drottningen står bakom scenografin till filmatiseringen av H.C. Andersens “De vilda svanar­ na” och filmen “Snödrottningen”. “Många spännande konstnärer har tolkat den visuella framställnin­ gen av H.C. Andersens sagor, men språkligt sett har man hållit sig trogen diktarens egna ord. En språklig upp­datering av Ander­ sens sagor skulle kunna blåsa nytt och spännande liv i sagorna för nutidens läsare”, säger Lisbeth Jo­ hannesen. På frågan om huru­ vida Egner, Lindgren och Andersen kommer att fortsätta att tilltala barn även i framtiden, svarar bägge bibliotekarierna ja. Eftersom det handlar om bra, tidlös litteratur med rika möjligheter att förnyas och förmedlas på många olika plattformar. Litteratur som på många sätt talar till barn och vuxna, och kräver fantasi och krea­ tivitet. Berättelserna begränsar sig inte till det skrivna ordet, och där­ för kommer de att leva vidare även hos kommande generationer.


Hans Christian Andersen H.C. Andersen (född i Odense 1805, död i Köpen­ hamn 1875) var dansk poet och författare. Hans far var skomakare och hans mor tvätterska. Han skrev 156 sagor, mer än 800 dikter samt flera romaner, skådespel och reseskildringar. Plus tre självbiografi­ er! Han var och är världsberömd för sina sagor och den mest kända dansken i världen någonsin. Sagorna finns översatta till mer än 150 olika språk. Efter sin barndom på fattigskolan i Odense ville han – 14 år gammal – pröva sin lycka vid Det kongelige Teater i Köpenhamn. Dock utan framgång! Efter några år på Slagelse latinskola inledde han den fantastiska förfat­ terkarriär under eget namn. Han gifte sig aldrig och fick inga barn. Andersen instiftade ett stipendium, som skulle utdelas till en “flitig skolpojke” i Odense. Stipendiet delas fortfarande ut – varje år – på föfatte­ rens födelsedag 2. april. Numera kan stipendiet sökas av både pojkar och flickor.


Astrid Lindgren Astrid Anna Emilia Lindgren (född 1907 Ericsson i Vimmerby, död 2002 i Stockholm) var svensk för­ fattare. Hon är känd och älskad över hela världen för sina barnböcker, som har översatts till 95 språk. Hon har tildelats ett stort antal nationella och inter­ nationella utmärkelser bland annat H.C. Andersenmedaljen 1958 och “Årets svensk i världen”- 1997. Astrid Lindgren lärde sig själv läsa vid fem års ålder och fick 13 år gammal sin första uppsats publicerad i Vimmerby Tidning. 1926 flytttade hon til Stockholm där hon lärde sig maskinskrivning och stenografi. Mor till två barn. Hon var en framträdande samhälls­ debattör och engagerade sig bland annat för barns rättigheter. Astrid Lindgrens många verk har totalt sålt i över 145 miljoner exemplar.

Thorbjørn Egner Thorbjørn Egner (född 1912 i Oslo, död 1990) var norsk författare, illustratör, poet och kompositör. Han skrev för barn och vuxna. Det är berättelserna och teaterpjäserna för barn, som har gjort honom känd och älskad i många länder. Egner utbildade sig vid Statens Kunst-og Håndværksskole. Därefter var han verksam som dekoratör och reklamtecknare. Han gav ut en serie läseböcker för skolan. Mest känd är han för sina barnböcker och för “Barne­ timen for de minste” i NRK Radio. Han fick fyra barn. Thor­bjørn Egner tildelades 1972 St. Olavs ­Orden för sina betydande kulturella insatser.


Besok Kamomilla Stad i Dyreparken. Har moter du figurerna och upplever atmosfaren. En trogen kopia av staden i boken, skapad i samarbete med Thorbjørn Egner.

dyreparken.no


Känner du Pippi Långstrump? I Astrid Lindgrens Värld finns hon, Emil, Ronja och många av Astrid Lindgrens andra figurer på riktigt. Barnen kan träffa och leka med dem i Villa Villekulla, Mattisborgen och alla de andra välbekanta miljöerna. Det är så sagor blir verklighet. Har ni långt att resa kan ni bo på vår camping eller i någon av våra bekväma stugor som ligger alldeles i närheten av entrén. Vår sommarsäsong startar 11 maj och äventyret fortsätter ända till den 4 november. Välkomna!

Vimmerby • SMÅLAND • 0492-798 00 • www.alv.se

Illustration © Ingrid Vang Nyman/Saltkråkan AB.

Här blir sagor verklighet


H.C. Andersen Paraden Grundades 1988 Internationallt prisbelönad

Mer än 5000 förestallningar i hela den världen Tre dagliga förställingar på sagoslottet i Odense

se mer på www.hcandersen-paraden.dk


äventyr

Upplev ett sagolikt i Odense

Beställ broschyren och läs om alla upplevelser som kan ge en härlig dag i den store sagoförfattarens födelsestad. www.museum.odense.dk

Børnekulturhuset

H.C. Andersens Hus

H.C. Andersens BArndomsHjem

den Fynske LAndsBy – en landsby fra H.C. Andersens tid


Odense Blomsterfestival

Nordisk Børne- og Ungdomskomité, Astrid Lindgrens Tack till: NORDBUK, Värld, Kristiansand Dyrepark, Odense Blomsterfestival, A. P. Møller og Hustru Chastine Mc-Kenney Møllers Fond til almene Formål, Johanne og Ejnar FlachBundegaards Fond, Direktør Michael Hermann Nielsens Mindelegat, Fionia Fond, E ­ nergi Fyns almene Fond, OAK Foundation Denmark, Nielsen & Nielsens Fond til Alment Velgørende Formål, Odense Kommune KULTUR, Møllerens Fond, Augustinus Fonden, Nordea Fonden, Region Syddanmark, Fondet for Dansk-Svensk Samarbejde, Clara Lach­ manns Fond, Ingeniør N.M. Knudsens Fond, Letterstedtska föreningen, Fynske Frimurers Fond, DATS, Nordisk Kulturfond samt H.C. Andersen­Paradens eventyrlige sponsorklub: Orifarm Group, Gartneriet PKM, Odense Marcipan, Fehrs Fond, McDonalds Odense, Odense Børnehospitals Fond, Fynske Medier


OAB -Tryk a/s, Odense

Nordiskt barnkultur­ samarbete mellan Kamomilla Stad Kristiansand, Norge www.dyreparken.no

Astrid Lindgrens Värld Vimmerby, Sverige www.alv.se

H.C. Andersen Paraden

Astrid Lindgren

DAGBOK AV

O C H

sesam

sesam

B A K T U S

Alla vi barn i Bullerbyn

Astrid Lindgren: Madicken och Lisabet på Junibakken

mirabell

K A R I U S

Världens bästa Karlsson

E G N E R :

Mio min Mio

Astrid Lindgren

Astrid Lindgren T H O R B J Ø R N

Astrid Lindgren

skarnbassen

Thorbjørn Egner: Folk och rövare i Kamomilla stad H.C. Andersen

K A R I U S

B A K T U S

GYLDENDAL

GYLDENDAL

CARLSEN

gyldendal

Lillebror och Karlsson på taket

Nio utvalda berättelser

Astrid Lindgren Andersen äventyr

H.C. Andersen CD

E G N E R :

GYLDENDAL

GYLDENDAL

O ch

Folk och rövare i Kamomilla stad T H O R B J Ø R N

EGNER: K l a s K l ä t t e r m u s

Mio min Mio

Astrid Lindgrens bästa historierna Astrid Lindgren

EGNER: K l a s K l ä t t e r m u s Folk och rövare i Kamomilla stad

Ib Spang Olsen

B A K T U S

I Lönneberga

O G

långstrump

K A R I U S

Emil

Väljas och illustreras av

DAGBOK AV

Andersens äventyr för barn

Astrid Lindgren

E G N E R :

Pippi

Bröderna Lejonhjärta

DAGBOK AV

T H O R B J Ø R N

Astrid Lindgren

Astrid Lindgren

branner og korch branner og korch

H.C. Andersen

www.nordiskeeventyr.org

H.C. Andersen

Odense, Danmark k wwww.hcandersen-paraden.d


Nordisk Barnkultur Festival