Issuu on Google+

BYLINE 2012

Ett magasin för dig som funderar på att bli journalist eller vill veta mer om Kalix folkhögskola.

Kalixjournalist avslöjade Juholt Vad är en multijournalist? Vad tycker arbetsgivarna? Vad hände sen?


Häng med in i framtiden! Kalix folkhögskola var länge, tillsammans med ett par andra folkhögskolor, det enda valet för folk som ville bli journalister och inte trodde på universitetens mer akademiska inriktning. Sedan dess har medieutbildningar ploppat upp lite här och var. Men vår journalistlinje är fortfarande en av de bästa i Sverige. Det hoppas jag att ni inser efter att ha läst den här tidningen.

så har en intervju med Aftonbladets Anette Holmqvist som drog igång kaoset kring Håkan Juholts bostadsersättning. Vilken skola tror ni hon gick på...?

Temat för Byline är journalistikens framtid, därav vårt tema ”journalistiken vänder blad”. Här kan ni läsa om hur det går för tidigare elever, och vad en av våra nya ettor hoppas på. Ta del av TV4-fotografen Ulf Jakobssons tankar. Ulf, som själv har gått på Kalix folkhögskola, är sedan många år tillbaka gästlärare på skolan. Han har bland annat filmat i Libyen och i Fukushima för TV4:s räkning.

Men känn ingen press i onödan om ni funderar på att söka in hit. Sofia Nordén, som tog examen från Kalix förra året, fick jobb som TV-reporter direkt efter plugget. Själv tycker hon att hon inte var särskilt bra på att filma, skriva eller göra radio. Hantverket lär man sig fort – det är journalistiken som är det svåra, påpekar hon i artikeln om henne. Och jag tror att hon har rätt. Det tar längre tid att få ett gott journalistiskt omdöme, än att lära sig några kamerainställningar.

Börjar det redan vattnas i munnen? Då kan jag berätta att vi ock-

Skönt. Jag hade redan extraknäck-

at på tidning i tre år när jag började här, och mitt mål var att bli multijournalist i Kalix. Men det är först på senare tid som jag börjat bredda min repertoar. Min teknikfientlighet har gett vika. Sedan får man inte glömma att folkhögskola är så mycket mer än själva utbildningen. Det blir en speciell sorts gemenskap, när folk från olika delar av landet och samhällsskikt möts och pluggar tillsammans. Jag tror att det är nyttigt. Landet utanför bubblan vid Näsbyvägen är trots allt inte särskilt homogent. Som journalist måste man kunna ta människor, och då är det väl bra att lära sig det innan man flyttar till Hornstull och isolerar sig med likasinnade. Totte Vesterlund Redaktör

Vänd blad! Multijournalistik Nya verktyg #prataomradion 23-årig nyhetschef Dolda ansikten Juholtaffären Medborgarjournalistik En av tre Uffes resa Bland lingon och krom

4-5 6 7 8 9 10-11 12 13 14-17 18-19

Röster från förr Branschen tycker Sannas kortfilm Tetris Kärlek & journalistik Kalix? Göteborgsnomaden OS-filmen Krönika: Linda Hjertén

20-21 22 23 24-25 26-27 28 29 30-31 31

2 Byline


Redaktionen Journalistlinjen år 2 på Kalix folkhögskola

David Carr, 21 år, från Vallentuna. Har sommarjobbat på P4 Norrbotten och praktiserat på Norrländska Socialdemokraten. Praktiserar under 2012 på P4 Stockholm.

Linda Jones, 23 år, från Luleå. Har tidigare praktiserat och sommarjobbat på TV4 Luleå. Praktiserar under 2012 på P4 Dalarna.

Isabella Pillay, 26 år, från Skellefteå. Har praktiserat och sommarjobbat på Norran. Praktiserar under 2012 på Södra Sidan i Stockholm.

Anna-Maria Alakangas, 24 år, från Piteå. Hon har praktiserat på magasinet Impuls och praktiserar under 2012 på tidningen Tro & politik.

Ida Brännström, 21 år, från Övertorneå. Har praktiserat och jobbat på P4 Norrbotten. Praktiserar under 2012 på SVT i Umeå.

Mikael Hällgren, 22 år, från Skellefteå. Har praktiserat och sommarjobbat på Haparandabladet. Praktiserar under 2012 på FZ och PC Gamer.

Youcef Larsson Meraiki, 22 år, från Upplands Väsby. Har praktiserat på tidningen Tro & politik. Ska praktisera på Norra Sidan under våren 2012.

Totte Vesterlund, 21 år, från Karlstad. Har jobbat på Nya Wermlands Tidningen. Praktiserar under 2012 på P4 Norrbotten.

Loba Lindberg, 26 år, från Ryssland och Boden. Hon har praktiserat på Landsbygd i Norr. Praktiserar under 2012 på NSD.

Elin Lindkvist, 28 år, från Älmhult. Hon har jobbat på Hallandsposten. Har också sommarjobbat på P4 Norrbotten. Praktiserar under 2012 på SVT Nordnytt.

BYLINE 2012 Ansvarig utgivare: Lotta Löthberg

Olle Wiberg, 23 år, från Rönninge. Har jobbat på Norrbottens-Kuriren, 24 Norrbotten och praktiserar under 2012 på SVT Sydnytt i Malmö.

Cecilia Ländin, 29 år, från Huddinge. Har praktiserat och vikarierat på NorrbottensKurirens redaktioner i Luleå och Kalix. Praktiserar under 2012 på SVT i Umeå.

Fredrik Samuelson, 28 år, från Uppsala. Har frilansat för Stockholms Fria Tidning. Har också jobbat på NSD och och praktiserar under 2012 på Kvällsposten/ Expressen.

Mimmi Åkerlund, 21 år, från Boden. Hon har jobbat som sportjournalist på NSD och praktiserar under 2012 på Sportbladet.

Redaktör: Totte Vesterlund Redigeringschef: Anna-Maria Alakangas Omslagsfoto: Linda Jones

Byline 3


Multijournalist Sofia tillhör den nya tidens mediearbetare

Sofia Nordén utbildade sig till multijournalist i Kalix. Och fick fast anställning direkt. - Man blir mycket mer attraktiv för arbetsgivaren, säger hon. TEXT: TOTTE VESTERLUND FOTO: GÖRAN STENBERG, HELSINGBORGS DAGBLAD

En multijournalist är precis vad det låter som; en journalist som kan skriva, fota, redigera och lägga ut den färdiga texten på webben. Eller i etermediesammanhang; en journalist som kan flera olika delar av produktionen. Det blir allt vanligare att arbetsgivare efterfrågar multijournalister. Och det är Sofia Nordéns anställning ett bevis på. Som reporter på tidningen Helsingborgs Dagblads lokala tv-kanal 24 HD gör hon sina inslag helt själv. Hon intervjuar, filmar och redigerar. Dessutom är hon programledare för kriminalteveprogrammet Blåljus.

– Videoreportrar finns det väldigt få av samtidigt som fler tevekanaler startar, säger hon.

Flera ben att stå på

Helsingborgs Dagblad hänger med i utvecklingen. Liksom en rad andra konkurrenter arbetar de med flera olika publiceringskanaler. Företaget ger ut en vanlig morgontidning, gratistidningen City Helsingborg, och sänder alltså teve via webben och marknätet. – Det blir allt fler mediehus som har flera ben att stå på, och då kan man gå mellan de benen, säger Sofia Nordén.

Vad känner du dig tryggast med? – Nu har jag mest gjort teve, så där är jag tryggast, absolut. Men jag skulle inte ha några problem att gå över till tidning.

Press och stress med jobb

Samtidigt ser Sofia Nordén vissa nackdelar med att det blir vanligare med multijournalister. – Den stora nackdelen som jag ser det är att man som journalistelev tänker ”herregud, vad mycket jag ska kunna”, och blir stressad av det. – Och i slutändan pressen att få jobb. Det är klart att man kan bli extremt tyngd av den tanken.

4 Byline


Kände du av den pressen när du pluggade? – Jag var inte särskilt bra på något av hantverken, att skriva, göra radio eller tv. Däremot tyckte jag att det var så himla roligt med journalistik. Själva hantverket lär man sig fort. Det är journalistiken som är det svåra. Med det menar Sofia journalistikens baskunskaper, som nyhetsvärdering, källkritik, etik och intervjuteknik. Och när hon kom ut i arbetslivet märkte hon att åren i Kalix räckte mer än väl. – Som nyutexaminerad journalist kanske man tror att alla andra kan

allt när de har gått ut. Men alla som går ut kan inte allt. Det har jag insett. Hon tycker att det viktigaste är att man är nyfiken och vågar prova på nya saker. Under det första året på Kalix folkhögskolas journalistlinje valde Sofia Nordén att göra en tevedokumentär som slutarbete. Det blev inte som hon hade tänkt sig. Men det gav mersmak. Och andra året fick hon praktikplats på Rapport. – Jag lärde mig mycket av det och det är grunden för var jag är i dag.

Tips

från

Sofia Var i n jobb te r ä du k som d dd för omme u in a r at te t tt sök r t få or a a Sök . tt dig få job b söka verkli och a g n och n. Rin en på sträng g v stäl ansträ och f arje a n ö l g lj u ndi halv et fö pp dana r at g, i t ansö g knin öra fle gar. ra

Byline 5


Nya verktyg gör skillnad Förr kunde journalister lägga timmar på telefonsamtal för att hitta rätt källor och fakta. Nu kan det räcka med två klick på webben. TEXT: ELIN LINDKVIST

I ett samhälle som snurrar allt snabbare med teknik som utvecklas i ett rasande tempo har också det journalistiska arbetet förändrats. Webben till exempel gör det enkelt att hitta relevant information. Med hjälp av sociala medier kan journalister snabbt få både tips, ta reda på fakta och nå många källor. Två populära plattformar bland allmänheten är Facebook och Twitter.

Crowdsourcing

Twitters flöde matar ut nyheter och kan vara en guldgruva för en reporter som vill veta det senaste. Facebook har betydligt fler användare, vilket gör det lättare att komma i kontakt med fler personer. När en journalist använder sig av sociala medier för att ta reda på vad människor tycker och tänker, kallas det för crowdsourcing.

Kontaktnät

En av journalistlinjens gästföreläsare, Yasmine El Rafie, rapporterade för Sveriges Radio under den arabiska våren. Hon är en flitig användare av sociala medier och använder dem som journalistiska verktyg. – Facebook och Twitter gör det enklare att snabbt bygga upp ett kontaktnät när man kommer till platser som är nya för en. Det gör det lättare att sätta sig in i vad som

händer på orten eller i landet, säger hon. Vad är de vanligaste fallgroparna med sociala medier? – Det gäller att vara källkritisk. Det är viktigt att ta reda på att personen är den som den utger sig för att vara och vad den står för. Läs vad användaren tidigare har skrivit för att kontrollera om den brukar hålla sig till sanningen, och använda andra källkritiska metoder, precis som ”i verkligheten”. Hur tycker du att journalister i Sverige ska använda sig av sociala medier?

– Till att vidga sina vyer. Det är viktigt att inte bara följa andra journalister på Twitter eftersom det gör att man hamnar i en bubbla. För att få bredden gäller det att hitta vanliga människor och sådana som inte tycker som en själv. Ser du några nya trender inom området för sociala verktyg? – Jag tror att Bambuser, där människor kan livestreama med mobilen, kommer att växa. Verktyget används flitigt i arabvärlden i dag och av många internationella tv-hus. Även SVT har testat. Skype skulle också kunna användas mer.

6 Byline


En journalist på Sveriges Radio ville tala ut om sina dåliga anställningsförhållanden men stoppades av arbetsgivaren. I protest startade kollegan Thella Johnson Twittertråden #prataomradion. TEXT: LINDA JONES FOTO: STINA GULLANDER/SVERIGES RADIO

Thella vill #prataomradion ”Om SR stoppar en berättelse står tusen åter. Dags att #prataomradion.” Med de orden inledde radiojournalisten Thella Johnson en debatt på Twitter den 20 januari 2012. Kollegor runt om i landet kommenterade tråden och tackade Thella Johnson för att hon vågade prata om journalisternas anställningsförhållanden. Alltihop hade börjat några veckor tidigare när granskningsprogrammet Kaliber synade arbetsmarknaden och hittade ett av sina fall i det egna radiohuset.

eftersom hon ansågs vara ”för aktuell”. Linn Ohlsson hade nämligen, med hjälp av facket, tagit sitt fall till Arbetsdomstolen. Det gjorde Thella Johnson förbannad. – Droppen blev att vi inte ens får diskutera arbetsvilkoren i våra egna sändningar, säger hon. Det var då hon bestämde sig för att starta #prataomradion. Nu kunde fler historier samlas på ett och samma ställe.

Nya anställningsbegrepp

Thella Johnson har arbetat på Sveriges Radio i 14 år under olika anställningsformer. I dag är hon tillsvidareanställd. Hon säger att hon kunde skapa Twittertråden #prataomradion just för att hon sitter tryggt. – Jag behöver inte vara rädd eftersom lagen om tillsvidareanställning är tydlig och jag har min yttrandefrihet. Men hade jag varit fastlans som Linn kunde de ha sagt: ”Vi behöver inte dina tjänster längre”. Och hon hade aldrig behövt få reda på orsaken. Thella Johnson har fått mängder av privata mejl från journalister som berättar historier om deras osäkra anställningsförhållanden. – Jag har inga stora förhoppningar om konkreta resultat med Twittertråden inom en nära framtid. Men det finns ett stort behov för en debatt om public service och där ska anställningsvillkoren in.

Det gällde Linn Ohlsson som har arbetat på Sveriges Radio i tio år. Senast var hon programledare för den lokala morgonshowen på P4 Göteborg tillsammans med en kollega. Kollegan hade fast anställning medan Linn själv gick på ”fastlans”, ett nytt begrepp som finns med på Språkrådets nyordslista 2011. Fastlans betyder att man arbetar som fast anställd, men istället för att invänta en vanlig löneutbetalning måste man själv fakturera sina timmar. Man har inte heller samma ekonomiska trygghet som fast anställda och arbetsgivaren behöver inte ta samma ansvar.

Intervjun stoppas

Kaliber intervjuade Linn Ohlsson, men intervjun stoppades av ansvarig utgivare

Vågade prata

Thella Johnson startade #prataomradion.

Byline 7


”Jag tänkte att de är inte kloka” I början av året tillträdde Oskar Nord som nyhetschef på Sundsvalls Tidning. Med sina 23 år är han troligen den yngste nyhetschefen i landet. TEXT: CECILIA LÄNDIN FOTO: JAN OLBY, SUNDSVALLS TIDNING

När Sundsvalls Tidning annonserade internt efter en ny nyhetschef, anmälde Oskar Nord sitt intresse. Och när han fick beskedet att han fått jobbet, blev han mest förvånad, berättar han. – Jag tänkte först att de inte var kloka, men självklart känns det roligt. Men lite skräckslagen är man, för det är en tuff roll.

”Mycket att lära”

Sammanlagt har han arbetat fem år på tidningen, med undantag av några inhopp på olika tjänster och redaktioner. Den senaste tiden hade han jobbat med tidningens webb, ett jobb han trivdes bra med och som han nu saknar lite. – Det har varit mer att göra, och mer utmattande, än vad jag trodde från början att vara chef. Det är mycket nytt att sätta sig in i. Tidningens sidor ska planeras och det där med foto är ett gissel. Där har jag mycket att lära. Den unge nyhetschefen imponeras av att ledningen vågade satsa och utse just honom. Att äldre kollegor kunnat känna sig trampade på tårna, eller missnöjda med att ha fått en ung chef, är

inget han märkt av direkt. – Jag har inte hört att det skulle vara något stort missnöje. Facket förordade mig också och det känns bra att ha dem i ryggen. Jag tror att man ville ha någon som var lite utifrån och som hade 100 procent koll på webben och de sociala medierna.

Vad som kan förändras

Tillsammans med Karin Näslund, som också arbetar som nyhetschef på tidningen, ansvarar han för att planera innehållet i tidningen och fördela arbetet för både reportrar och fotografer. De sociala medierna är något som han vill att tidningen ska bli bättre på i framtiden. – Både vad gäller tidningen och webben tror jag att vi kan lyfta det ett steg och bli ännu bättre. Vi ska också bli mer granskande. Vi står inför besparingar och då gäller det att utveckla och ha visioner, även när det är tuffa tider. På frågan om hur viktig åldern är när man anställer medarbetare, svarar han att den inte har någon betydelse. – Erfarenhet och kompetens är det viktiga.

8 Byline


Hög puls och lyckorus

Det är på de stora redaktionerna som SR, SVT och TV4 som många arbetar renodlat som researcher. Men Jenny Still har jobbat åt både stora och små redaktioner. – På Norra Sidan hjälpte jag redaktionen med att ta fram material, ringa samtal, leta reda på information på nätet, men även att gå igenom förundersökningar, händelserapporter och se över rapporter från olika myndigheter, säger Jenny Still och fortsätter berätta om glädjen som bryter ut när allt slit ger resultat: – När man väl får tag på någon man jagat eller upptäckt fakta och information som man på alla möjliga sätt försökt att hitta, då blir man nästan hög. För mig blir det samma puls och lyckorus som när en stor nyhetshändelse sker.

TEXT: ANNA-MARIA ALAKANGAS FOTO: PRIVAT

Synonymordböcker, svenska akademins ordlista och TT-språket är före detta journalisteleven Sandra Daniloffs biblar.

- Jag tar reda på information åt andra journalister som sedan får knyta ihop säcken. För mig innebär det att jag får göra det roligaste och slipper döda mina darlings, säger Jenny Still, före detta Kalixelev. Själva begreppet ”researcher” är dock ingenting nytt. Journalister har i alla tider haft en Sherlock Holmes i sig, redo med förstorningsglas och spetsade öron. Skillnaden nu är att vissa redaktioner anställer journalister som enbart jobbar med att bland annat kartlägga människor och gräva fram fakta.

Sandra fixar sidorna

Telefonen piper upptaget och pappershögar från myndigheter staplas på bordet. Som researcher är det du som ska hitta nålen i höstacken - och lägga egot åt sidan.

– Som redigerare räcker det inte med bara ett intresse för formgivning. Ett genuint intresse för det svenska språket behövs för att kunna korrekturläsa artiklar och sätta rubriker. När reportrarna gjort sitt för dagen tar redigerarna över arbetet. Framför en dator in till sent på natten vrids och vänds texter och bilder. En tidning ska få sin form och arbetspasset börjar klockan sex på kvällen och är inte slut förrän klockan tre morgonen. – Tempot brukar vara ganska lugnt fram mot klockan ett - vi börjar då med vårt deadlinerace, säger Sandra Daniloff som för tillfället jobbar som redigerare på Expressens sportbilaga Sport-Expressen. Arbetet innebär allt från att lägga upp mallar för sidorna till att ta fram på fakta till artiklar.

Inte bara korrektur

– Många tror att redigera är samma som att korrekturläsa. Korrekturläsning är visserligen en väldigt viktig bit av redigeringen, men jobbet består till stora delar av att göra tidningssidornas layout, alltså att sätta ihop bilder, grafik och text och göra det lockande att läsa.

JOURNALISTIKENS OLIKA ANSIKTEN

Jenny hittar faktan

Byline 9


Anette gjorde Hon avslöjade Juholts bostadsbidrag som till slut ledde till hans avgång. – Folk har kallat mig förrädare, säger Kalixtjejen Anette Holmqvist, reporter på Aftonbladet. TEXT: FREDRIK SAMUELSON FOTO: PAULINA STRÖMBERG BILDREDIGERING: ANNA-MARIA ALAKANGAS

H

on hade aldrig kunnat drömma om det där scoopet när hon gick ut som journalist från Kalix folkhögskola. Hennes avslöjande om att Håkan Juholt fått hela hyran betald av riksdagen - trots att han delade bostad – blev till slut hans fall. – Det är det största avslöjandet som jag gjort. Det var roligt att göra det och jag fick till och med pris. Men samtidigt har det varit helt sinnesjukt jobbigt. De senaste månaderna har varit helt galna. Hur fick du egentligen reda på bostadsaffären? –  Jag visste att han bodde med sin sambo i Hägersten och var skriven i Oskarshamn så jag undrade hur han gjorde med riksdagsersättningen. När de på Riksdagsförvaltningen lite krypiskt sa att jag skulle få prata med deras chef förstod jag att det var något stort. Samtidigt som Socialdemokraternas partiledare storsatsade mot

bidragsfusk, visade det sig att han själv tagit emot 160 000 kronor för mycket i hyresbidrag. Anettes avslöjande, publicerad i Aftonbladet den sjunde oktober 2011, slog ner som en bomb.

”En borgerlig konspiration”

Själv hade hon ingen aning om vad som väntade framöver. Först kom anklagelserna: ”Det är en borgerlig konspiration”, ”det är bara rykten”, ”svenska folket har blivit manipulerat”. Sedan avslöjades ännu fler exempel på Håkan Juholts misstag. – Jag har blivit beskylld för att ha haft en egen agenda från Timbro. Folk har kallat mig och Aftonbladet förrädare. Men det handlade inte ett skvatt om att fälla en politiker, utan det här är mitt jobb. Kritiker menade också att reglerna för riksdagsmännens bostadsbidrag varit oklara. – Men det var Håkan Juholt som på sin första presskonferens sa att

reglerna var solklara, inte jag. Vi tar inte politisk ställning på nyhetsplats, säger hon.

Ett ofantligt drev

På Twitter spreds snabbt kritik som menade att jakten på Juholt bara var ett ofantligt drev. Speciellt efter det att Aftonbladets Jan Helin sagt att Juholt borde avgå. – Men han menade i stort sett bara: ”Stackars människa, låt honom avgå”, säger Anette Holmqvist. Bilden av ett drev, där journalister utmålades som ett gläfsande gäng som ville fälla Juholt, är också helt fel, menar hon. – Alla journalister sprang åt samma håll, ja. Bara för att vi var många såg det ibland sjukt och ovärdigt ut. Vi är människor som alla andra. –  Men att påstå att vi på Aftonbladet skulle ha haft ett syfte är inte sant. De som säger så vet inte hur media fungerar.

10 Byline


d 책rets scoop

Byline 11


Josefsson-stilen inte deras grej TEXT: FREDRIK SAMUELSON FOTO: JOHANNES LILJESON

Att låta läsarna komma till tals, säga sin åsikt och diskutera med makthavare är Petter Beckmans melodi. För tidningen Södra Sidan är det den viktigaste komponenten. Han kisar med ögonen när han kommer ut i ljuset från den mörka tunnelbanan. Skärholmens centrum myllrar av folk. Torghandlarna samtalar livligt på arabiska, upptagna med sina kunder. Samtidigt går några slöjtäckta tonårstjejer förbi. De fnissar till när

de ser honom. Nära tunnelbanan slår Petter Beckman från tidningen Södra Sidan upp ett bord. För honom är det ännu en dag på jobbet.

Alla till tals

Några tonårsgrabbar från förorten presenterar sig. De är tidningens kärnläsare. Södra Sidan arbetar med medborgarjournalistik, där medborgarna själva deltar med idéer och förslag på lösningar. – Hur ska man se på halalslakt? Att så få infödda svenskar bor här? Eller hederskultur? Alla får komma till tals, säger Petter Beckman, som också besökte Kalix folkhögskola i oktober 2011. Han pratar om den passiva offerroll som vanliga människor får spela i traditionell journalistik. I stället för att låta dem delta i diskussioner

så vänder sig medier allt för ofta till experter, menar han. Det blir ett samhällsberättande över huvudet på folk. – Folk undrar: ”Hur ser min roll ut? Är jag en deltagare i samhället eller ser jag bara på?”

Medborgarjournalistik

”Vad gör du om din syster drabbas?” är rubriken i ett av de senaste numren av Södra Sidan. Ungdomar diskuterar med poliser om de senaste våldsbrotten. Båda parter får ge sina bästa argument. För Petter Beckman är det medborgarjournalistik i praktiken: – Vi går lite längre än andra i att låta alla få ge sin version. Vissa kanske tycker att det är mjäkigt men Janne Josefsson-stilen är inte vår grej.

12 Byline


En av tre tjejer på radiosporten Det är tempo och inlevelse när Lena Sundqvist kommenterar en match i radio. – Som kvinnlig referent har man inte råd att göra samma misstag som en man, säger hon. TEXT OCH FOTO: MIMMI ÅKERLUND

I direktsändning inför hundratusentals lyssnare målar hon detaljerat upp den blixtsnabba duellen mellan de två spelarna. Hon kan rabbla alla 45 för- och efternamn som beträder isen under matchen och hon ser direkt om bortalaget ändrat taktik. 26-åriga Lena Sundqvist började sin journalistiska karriär på Kalix folkhögskola 2009, och redan då visste hon vad hon ville göra. Skriva. Men två år senare med examenspappret i handen blev valet annorlunda.

”En slump”

I dag är hon en av Radiosportens tre kvinnliga sportreferenter. – Jag hade absolut inte tänkt att jag skulle hamna här från början. Det är en slump. Nu är jag inne i det och det är jättekul, säger hon. Det började som ett sommarvikariat på P4 Norrbotten som tog henne vidare till ett projekt som SR Radiosporten startade för att få fler kvinnliga referenter. Lena åkte

till Umeå för att delta i testerna och när helgen var slut blev hon tillsammans med två andra kvinnor uttagen av 30 möjliga. De fick varsin handledare och började träna på att referera hemifrån. Lena refererade bland annat från division I-hockeymatcher i Kalix för att sedan skicka det till Stockholm för kritik.

Lovande referent

Hon var snabbt inne i sin roll. Samma år i mars debuterade hon som referent på Radiosporten. Men det var inte vilken match som helst. Det var ett SM-guld på spel. – Det var Luleå Basket och Telge som skulle göra upp om guldet i damernas basketliga. – Jag tänkte inte riktigt då att jag hördes i Radiosporten. Det var svårt och då var jag inte lika bra på att måla upp bilder. Samma sommar flyttade hon till Stockholm och Radiosporten för att sommarjobba. Ungefär åtta månader senare är hon en av landets mest lovande referenter.

Men det är inte alltid lätt att som kvinna accepteras i sportens medievärld. – Jag fick från början höra att man skulle få ta mycket hård kritik från lyssnarna, men jag tycker inte att det har varit så farligt. Jag har istället blivit positivt bemött, säger hon och fortsätter: – Skillnaden är att som kvinnlig referent har man inte råd att göra samma misstag som en man. Lyssnarna har inte samma tolerans då. Vad gör ett bra referat? – Inlevelse och saklighet. Man måste kunna måla bilder för lyssnarna. Sen gäller det att kunna sporten. Att vara bra påläst innan är viktigt, då känner jag mig lugn. Vad är drömmen att referera? – OS, det största som finns i sportväg. Det är ett långsiktigt mål och en dröm. Det är fler journalister som bevakar OS än presidentvalet i USA.

Byline 13


Uffes resa För bara några decennier sedan behövdes fem personer. Nu är det ofta en som får göra tvreportaget själv. TV4-fotografen Ulf Jakobsson har upplevt förändringen. Cheferna gnuggar händerna - men själv är Ulf tveksam till utvecklingen.

TEXT: MIKAEL HÄLLGREN FOTO: LINDA JONES

14 Byline


Byline 15


70

-talet

TV-team består av fem personer. Scripta, eltekniker, ljudtekniker, fotograf och reporter. SVT, som har monopol på etermedia, har en stor budget och klarar av kostnaderna.

1989.Ulf är ljudtekniker för SVT Tvärsnytt. Teamet filmar en operation på Västerås centrallasarett. Micken kallas “Bazooka”.

2006. Ulf fotograferar vid kinesiska muren för programmet ”Vingården”. Passande nog heter vinet ”Great wall”.

FOTON: ULF JAKOBSSON

1987. Ulf gör en videoproduktion i Bodö, Norge. Han använder sig av den första analoga fältkameran.

2011. Ulf i Japan för att rapportera om jordbävningen och kärnkraftskatastrofen i Fukushima.

E

n gång skulle de göra ett reportage hos en äldre dam i Gällivare, berättar Ulf Jakobsson. - Hon hade ett litet hus och när vi stormade in med all utrustning blev hon nervös och uppskrämd. Vi flyttade på stolar och bord. Jag tror att vi ommöblerade nästan allt. Dåtidens TV-team bestod av scripta, eltekniker, ljudtekniker, fotograf och reporter. - Vi hade väldigt stora amerikanska bussar för att få plats med alla människor och all utrustning. Och det kunde ta evigheter att montera allting. Bara en sån sak som att ljussätta en bok kunde ta lång tid. Det berodde mycket på de dåliga kamerorna på den tiden. Förändringen som kom under 2000-talet har skapat bättre balans mellan reportern och den intervjuade eftersom reportern ofta kommer ensam tycker Ulf Jakobsson. Men det finns nackdelar med att en person sköter allting. - En fotograf är ju bra på det han gör medan en journalist är bra på det han gör. Det blir sämre kvalitet när man tvingas gå in i andra yrkesroller. Ett one man band är aldrig lika bra som en orkester.

16 Byline


80

-talet

Filmen försvinner och ersätts av videon. I samma veva försvinner också scriptan. I slutet av decenniet försvinner elteknikern. Nu har teamet minskat i antal - från fem till tre.

2000

-talet

Många redaktioner börjar använda sig av enmansteam. Det vill säga att en person sköter både filmandet/redigering och det journalistiska jobbet. Digital redigering slår igenom.

När fotografen Ulf då och då tvingades jobba som reporter-fotograf kände han sig osäker. - Tidigare var det journalisten som skötte allt det sociala när vi var ute på intervjujobb. Som fotograf kunde jag dra mig undan. Men efter förändringen till enmansteam låg allt ljus på mig. Ulf var inte den enda som var tveksam. När ledningen försökte videoutbilda reportrarna blev responsen kylig från både dem och fotograferna. Projekten har fått kylig respons från redaktörer, journalister och fotografer. - Jag vill inte bli journalist egentligen. Jag är bra på foto. Redaktionerna borde satsa mer på tvåmansteam eftersom det ger mycket bättre

90

-talet

Den digitala videon lanseras. Det förenklar hanteringen av det inspelade materialet. Ljudteknikern försvinner ur tv-teamen.

2010

-talet

Nu blir det mycket vanligare med enmansteam som filmar, intervjuar och redigerar ensam. TV4:s lokalstationer har enbart enmansteam.

kvalitet. Fotografen bör göra det han är bra på och journalisten det han är bra på, säger Ulf Jakobsson. Från början var det tänkt att det nya enmansteamet skulle användas vid snabba jobb – till exempel vid uttryckningar vid olyckor och liknande. Men Ulf Jakobsson tycker att den ensamma reportern istället borde skickas ut på lite långsammare jobb. Han menar att det är bra att vara två personer på stressiga jobb medan lite långsammare intervjujobb med fördel kan skötas av en person. Ulf jobbar inte längre i enmansteam. Istället arbetar han på TV4:s Kalla fakta. - Redaktionerna blir mindre och

får mindre pengar. De har inget annat val än att börja använda sig av en person per jobb. I framtiden kommer nog journalister att vara lika bra på att filma som fotografer eftersom det kommer att ingå i journalistutbildningen. De flesta stora redaktioner har fortfarande råd med både reporter och fotograf medan lokalredaktioner oftast bara har enmansteam. Men även på Sveriges Television och TV4 har de börjat använda sig av så kallade enmansteam. - Det är klart att ekonomerna på TV-stationerna gnuggar sina händer. Det kan ju sparas mycket pengar på det här.

Byline 17


Triggades av giftiga lingon De gamla Kalixeleverna Linda Danhall och Lotta Nilsson på Norrländska Socialdemokraten tittade förutsättningslöst bland industrierna i Norrbotten. Det slutade med att de blev årets miljöjournalister 2011. TEXT & FOTO: DAVID CARR

Kalixredaktionen är liten. Tre reportrar ska täcka både sport och nyheter från en stor bit av Sveriges största län. Men trots att resurserna är relativt små och att Linda Danhall och Lotta Nilsson är småbarnsföräldrar, så har det gått att klämma in grävande journalistik i deras vardagsbevakning.

Cancerlingon

Det hela började på en presskonferens om vad lingonen i Haparanda innehåller. Linda Danhall berättar att hon var ensam journalist på plats och att det var som vilken vanlig presskonferens som helst, ända tills hon reagerade över en märklig bisats i lingonrapporten. Där stod det att bären innehöll det giftiga ämnet sexvärt krom, som är cancerframkallande. – Då började jag fundera. Sexvärt krom hade jag hört talas om i filmen Erin Brockovich. Kan man verkligen ignorera att det finns i lingonen, frågade sig Linda. Linda och Lotta började då begära ut offentliga miljörapporter från Norrbottens större industrier för att se hur mycket miljögifter de olika industrierna släppte ut. De kollade också den finska ståljätten Outukompo på andra sidan gränsen Haparanda. Där skiljde sig utsläp-

pen jämfört med Sverige. Rejält. – Vi såg att Outokompo stack ut så otroligt i mängden. Utsläppen där var extrema även om man jämförde med alla sammanlagda industriutsläpp i hela Norden, säger Lotta.

Fritiden offrades

Grävbubblan var ett faktum. De bestämde sig för att inte presentera idén för cheferna förrän de hade tillräckligt på fötterna. I månader ägnade de sin fritid och sina kafferaster åt att undersöka, samtidigt som det vanliga dagsarbetet fortsatte. Kvällar, helger och nätter var heller inga undantag för grävandet. – Det verkar vara hyfsat ovanligt att lokalredaktioner gräver på det viset med tanke på att vi får så många frågor om hur vi har kunnat gräva med de små resurser som vi har, säger Linda.

Tidningen vågar satsa

Efter två månaders arbete visade de upp materialet för cheferna. Grävet blev godkänt och nu fick de för första gången ta in en extra vikarie så att de kunde ägna två veckor endast åt publiceringarna. – Vi har draghjälp på ett helt annat sätt nu än vi hade förut. Vi har ett stöd i NSD:s policy att pappers-

tidningen ska bli mer fördjupande och gräva mer, säger Lotta.

Har fler grävidéer

Trots att NSD har satsat stort på att fördjupa papperstidningen mer, så går det att satsa lite till tycker Lotta. Nyckeln till att göra fler gräv åt tidningen vore att tidningen anställer en fjärde lokalreporter på redaktionen berättar hon. – En till person skulle innebära att vi kunde ha ett gräv på gång hela tiden med någon veckas paus, säger Linda. Tidningens chefredaktör Anders Ingvarsson säger att resursläget gör att den anställningen inte är aktuell för tillfället. Men att papperstidningen behöver mer fördjupning för att kunna konkurera med webben är han övertygad om. Webben ska rapportera om det som händer just nu, och tidningen ska bjuda på fler fördjupningar och reportage. - Årets julklapp i år var en matkasse. Det innebär att människor inte anser att de har tid att handla sin egen mat. Det säger ganska mycket om samhället och det gör att många inte hinner läsa tidningen på morgonen utan istället gör det på webben. Därför måste papperstidningen vara ett annat alternativ än webben.

18 Byline


Lottas och Lindas grävtips aHitta en bra grävpartner Man behöver bra stöd för att hitta rätt i grävdimman. Alla gräv blåser och det hjälper att inte stå ensam. aBehåll hemligheten Dra inte in för många i arbetet och prata inte sönder arbetet innan du har kommit en bra bit på vägen. aVänta med att informera chefen Då slipper man stressen på sig att jobbet måste bli klart direkt. Presentera arbetet när du har en konkret plan istället. aNyttja håltimmen Ägna kafferasten åt att gräva!

Byline 19


Vad hände ”

Att det blev Kalix var ingen slump. Jag gjorde en mindre enkätundersökning bland potentiella arbetsgivare innan jag gjorde mitt val. Jag ville veta vad de ansåg om olika folk­ högskolor. Journalistutbildningen i Kalix ham­ nade i topp. Så när jag blev antagen var det lätt att flytta långt norr ut, för att äntligen bli det jag drömt om. Och jag fick det jag hoppats på, en bra jour­ nalistisk grund och trygghet, med bra lärare och inspirerande föreläsare. Men bäst av allt – allt det praktiska arbetet som genomsyrar hela utbildningen. Dessutom var det en rolig tid, som jag alltid kommer att minnas!

När jag började min utbildning i Ka­ lix var jag som ett tomt journalistiskt papper, helt utan erfarenhet och kunskaper kring yrket (och jag erkänner: till stor del, om­ världen). Några dagar efter att jag fick mitt examensbevis två år senare klev jag direkt in i ett vikariat på Sveriges Radio i Luleå, där jag fortfarande arbetar. Det säger ganska mycket. Men Kalix folkhögskola gav mig inte bara all praktisk kunskap för att klara av att gå direkt in i yrkeslivet, vilket jag är skolan evigt tacksam för. Jag har också vänner för livet från min studietid, och att leva på ett internat i två år, ja, det är en skola i sig.

Malin Gotlin, Örebro Programledare/Reporter SVT Tvärsnytt Journalistlinjen 2002-2004

Linnea Luttu, Luleå Programledare/Reporter SR Norrbotten Journalistlinjen 2009-2011

Foto: Claes Gabrielson, SVT

20 Byline


sen sist? ”

Mina förväntningar införlivades med råge. Kalix var en proffsig utbildning med duktiga lärare och föreläsare. Jag fick jobb redan under utbildningen, först på Hallandsposten, sedan som redaktör för deras nöjestidning Entré. Bara ett år efter examen axlade jag rollen som chefredaktör för Sveriges största karriärmagasin för studenter, Metro Student. Det jobbet har jag fortfarande. Nu har jag också inlett ett drömprojekt, och kommer ge ut en bok om äventyr under 2013. Att jag vågade ta för mig, och tron på att jag skulle klara uppgifterna, har jag Kalix att tacka för. Där lär man sig inte bara det journalistiska hantverket, man blir också peppad. Man vågar tro på sig själv.

Jag fick upp ögonen för Kalix efter en praktik på lokaltidningen NSD. Jag väntade ett år, sökte och kom in. Och jag har inte ångrat mig en sekund. Efter två praktikperioder på NSD och heltidsvikariat i ett år fick jag fast jobb. Kalix hade verktygen och lärarna som behövdes för att förbereda mig på att jobba på riktigt och kontakterna jag fått genom utbildningen använder jag än. Nu närmar jag mig slutet av ett nio månader långt vikariat på Expressen i Stockholm, innan jag återvänder till NSD i Luleå. Jag räknar med att träffa många nya Kalixelever som kommer dit på praktik.

Calle Magnusson, Halmstad Chefredaktör/Metro Student Journalistlinjen 2005-2007

Hans L Olofsson, Stockholm Webbreporter Expressen/NSD Journalistlinjen 2007-2009

Byline 21


Branschen tycker till

”Vi tar gärna in Kalixstudenter” TEXT: MIKAEL HÄLLGREN FOTO: PRIVAT

Vi har mycket goda erfarenheter av Kalixelever. Jag har själv gått journalistlinjen. Faktum är att en stor del av oss som jobbar här har gått där. Pär Öbom nyhetschef Norrbottens-Kuriren

” ”

Vi tar gärna in Kalixstudenter. Vi har bra erfarenheter av dem.

Marianne Peterson personalredaktör Aftonbladet

Det är ett bra urval av elever som kommer in på den utbildningen och de eleverna får också bra skolning. Elever som kommer hit från Kalix folkhögskola har en bra och bred grundkunskap. Göran Hedemalm kanalchef P4 Norrbotten

Utbildningen ger en bra journalistisk grund och praktisk kunskap. Det får man inte på alla skolor. Många på redaktionen har gått i Kalix.

Kent Lidman gruppchef Nordnytt

Det är en bra utbildning eftersom den ger praktisk kunskap. De som kommer hit på praktik från journalistlinjen tar för sig snabbt efter en kort introduktion. Tommy Ström redaktionschef Norrländska-Socialdemokraten

22 Byline


En människa utan problem är inte intressant.

Sanna Broberg gick ut Filmoch tv-produktion i Kalix 2011. Hon har redan vunnit pris för två av sina kortfilmer. – Man blir pushad att fortsätta av att få pris, säger hon. TEXT & FOTO: ISABELLA PILLAY Kortfilmen Tomrum handlar om längtan och saknad efter en fader som blir alltmer frånvarande när han träffar en ny kvinna med barn sedan tidigare, och som inte vill släppa in Johanna i den nya familjen.

Inte intressant

Sanna Broberg skickade in filmen till Norrbottens kortfilmsfestival, en tävling som riktar sig till filmare mellan 22 och 26 år, och vann pris i tungviktsklassen. Aldrig ensam alltid älskad hand-

lar om en hemlös man som bestämmer sig för att träffa sin son för första gången, trots skammen för sin alkoholism. Sanna tycker att det är viktigt att skildra socialt problematiska situationer. Till exempel utsatthet eller familjerelationer. – Jag är intresserad av olika typer av grupper och mänskliga problem. En människa utan problem är inte intressant. Hon skickade in filmen till Gotlands kortfilmsfestival som hölls i september förra året, och också den

föll domarna i smaken. Hon vann tungviktsklassen ännu en gång. Efter det skickade hon in båda filmerna till Novemberfestivalen i Trollhättan förra året. Den gången kammade hon inte hem något pris.

Roligt vara med

– Det var ändå jätteroligt att få vara med. Nu har Sanna fullt upp med att packa resväskan för ännu ett halvår i Kalix. Hon ska skriva manus till en film som, om allt går som planerat, blir sponsrad av Filmpool Nord.

Byline 23


24 Byline


Som ett parti Tetris Som journaliststuderande i Kalix är det viktigt att ha koll på alla journalistiska verktyg – men även vad tunnelbanan vid EU-parlamentet heter och hur en bandymatch fungerar. TEXT: ANNA-MARIA ALAKANGAS FOTO: JOURNALISTLINJEN

Terminerna är uppbyggda precis som ett parti Tetris. Block i olika färger och former bygger upp spelet, eller terminen i det här fallet, och rätt block måste klaffa med varandra för att man ska kamma hem segern. Att vi arbetar i just block är någonting som ger oss en stor bredd och gör att vi kan kalla oss multijournalister när utbildningen är färdig.

Från det enda till det andra

Under ett antal dagar, oftast en vecka eller några veckor i sträck, jobbar vi enbart med ett journalistiskt område. Det kan innebära att

vi gräver ner oss i anmälningar under kriminaljournalistikveckan och veckan efter ser till att både ögon och näsa är vässade för kulturreportage. Sen måste så klart micken kollas i studion när vi sänder radio och vitbalanseringen måste vara okej när videokameran rullar.

Praktik och studiebesök

Att lära sig genom att prova på är viktigt och under sammanlagt 16 veckor är vi på praktik. Vi gör även studiebesök och minipraktiker på stora och små redaktioner för att se hur de jobbar.

Att läsa om hur redaktioner fungerar gör vi inte – vi gör vår egen redaktion och trycker tidningar och sänder radio från en professionell studio. Ett av studiebesöken som uppskattas mycket är då vi under en vecka är i EUs högkvarter i Bryssel, Belgien. Där får vi träffa svenska journalister som bevakar EU-frågor men även självklart politiker, lobbyster och andra människor som jobbar inom Europeiska unionen. Och veckan efter det? Då får vi kanske lära oss att skriva en rapp sporttext under tidspress.

Byline 25


MADE BY

Kalix folkhögskola

TEXT OCH FOTO : IDA BRÄNNSTRÖM

F

ör 26 år sedan skulle Peter Lindvall åka till värmen med grabbarna – till Rhodos. Han hade ingen plan i livet, men något kände han att han behövde göra. Kanske bli journalist som morfar? Därför sökte han till Kalix folkhögskola och blev fjärde reserv. Med det beskedet packade han journalistdrömmarna bredvid badbyxorna och var taggad för en vecka på stranden med bärs, brudar och sol. Strax före avresan damp det ner ett kuvert i brevlådan. Peter Lindvall hade kommit in på utbildningen. Nu hade han ett beslut att fatta, antingen att bli journalist eller att slappa en vecka i solen. – Det roliga är att jag hade svårt att bestämma mig. Nu i efterhand känns det som om jag tog ett jävligt bra beslut, berättar Peter Lindvall som idag är sportchef på Norrländska Socialdemokraten och gift med Birgitta Wiik som också är journalist. Hon är featureredaktör på konkurenttidningen NorrbottensKuriren. Hon var tjejen som hade journalistiken som sin största dröm sen tonåren.

Kärleken flödade

Birgitta och Peter började snabbt umgås i samma gäng på skolan. På kvällarna sände de lokalradioprogrammet ”Nattfösaren”. Men det var under en konsert det blev mer än bara vänskap. – Det tog väl kanske någon månad, säger Peter. – Vad säger du? Det tog bara några veckor, säger Birgitta. Efter en diskussion vinner Birgitta. De blev ett par – efter några veckor.

26 Byline


♥ Vi blev också kära i Kalix

Vilka är ni? Lina Svalbro, 25 år, multijournalist på Fagersta-Posten med Fagersta kommun och skolan som främsta bevakningsområden. Gick på Kalix folkhögskola 2008-2010. Tobias Ahlén, 28 år, multijournalist och allmänreporter på Avesta Tidning. Gick på Kalix folkhögskola 20082010.

Familjen Wiik/Lindwall består av fem barn - pojkar. Ingen dotter i familjen Wiik alltså, men däremot en startfemma i ett mixat basketlag med den äldsta i topp, Max Wiik som också pluggar till journalist. Nu hyr Max det rum på folkhöskolan som hans föräldrar bodde i under sina studier 1986. Att dem pratar om den väggfasta 80 centimeterssängen de delade får Max att bli generad. Men som journalist håller han god min, det är först när Peter nämner att de inte var de mest seriösa i klassen som Max reagerar. - Va? säger han. - Vi var kära också under den tiden, påminner föräldrarna.

Har prioriterat

Att hemmet på Kronan i Luleå är familjens fristad märks tydligt. - Här är det heligt, säger Birgitta. Det märks att hon jobbar med inredning på ett helgmagasin. Hon syns även i tv-rutan i ett livsstilsprogram.

Väljer vinkel

Max träffar sin familj i Luleå under helgerna, då passar han också på att extraknäcka som sportreporter. I journalistikens värld tror föräldrarna att Max har en bra möjlighet. – Han är duktig på att se vinkeln,

grejen i grejen. Det är en egenskap som inte alla har, säger Peter. – Men det är en annan framtid som väntar Max och andra nya journalister. – Nu jobbar vi mycket hårdare än för 20 år sedan, säger Peter och Birgitta håller med: – Kan du tänka dig, vi hade först morgonmöte, sen fika, lite jobb, lång lunch, lite jobb, fika igen och sen var dagen i princip slut. Idag hinner jag bara ta med kaffet till arbetsbordet.

Nya medier

Journalistiken ligger alltså i generna hos familjen Wiik/Lindwall. Max är tredje generationens reporter. Birgitta och Peter klurar på hur framtides journalistik kommer att se ut och är eniga om att det kommer handla om webb och redigering eftersom de tror att tidningar i pappersform går mot en säker död. – Det kommer säkert nya medier som fortfarande är okända för oss. Men just nu kan man ännu slå sig in med bra redigeringskunskaper, säger Birgitta. – Jag brukar tjata på Max att redigera lediga kvällar på, säger Peter. För det var ju precis vad han och Birgitta pysslade med under sitt Kalixår. Eller?

Hur träffades ni? Vi träffades i klassrummet och bodde grannar i studentkorridoren. Vad pratar ni om vid frukosten? Det blir en del jobbprat, inte minst när vi tittar på nyheterna. ”Det där kan lokalvinklas” eller ”I dag ska jag intervjua den och den”. Men just nu är det ännu mer prat om husköpet och bröllopsplanerna som vi är mitt uppe i. Beskriv er tid i Kalix! Bli nedsågad till fotknölarna för att sedan växa i journalistrollen. Äta mat ur kastrullen tillsammans. En unik tid i livet.

Byline 27


Kan man bo Vad har Kalix att erbjuda, kanske du tänker. Här finns mer än du kan tro - och en rad mediekändisar har haft folkhögskolan som språngbräda. Kalix, där älven möter havet, som det så catchigt heter i kommunens slogan, har nästan 17 000 invånare. För utsocknes är nog den norrbottniska kustorten mest känd för sin löjrom och sitt bandylag. K.G. Bergström är bördig från kommunen, och miljöpartispråkröret Peter Eriksson var under en tid kommunalråd här. I Kalix finns tre krogar – Hotell Valhall, B4 och Lilla Hotellet. Plus ett nästan oräkneligt antal pizzerior, en liten butiksgalleria, biograf, flera gym och några helt okej kaféer. Men det mest spektakulära är naturen som tillåter de mest skilda fritidsaktiviteter.

28 Byline

i Kalix?

Den som vill göra det lätt för sig går Strandpromenaden som startar ett stenkast från folkhögskolan och sträcker sig hela vägen ned till stan och vidare. Promenaden är lika fin oavsett årstid, med den mäktiga Kalixälven precis intill. Den som gillar att basta kommer att bli mäkta nöjd med folkhögskolans faciliteter. Här finns både en eldriven bastu i skolans källare och ett vedeldat dito alldeles intill de två internatbyggnaderna. Det finns få saker som är lika njutningsfullt som att se ett sprakande norrsken precis utanför bastufönstret när kölden och hettan skapar knallskott i väggarna. I kostnaden för internatboende ingår frukost och lunch varje vardag, och middag på tisdagar. Bra för de studenter som vanligtvis fyller sina magsäckar med nudlar. Och du är garanterad boende. Ett rum på Östergård kostar 3 360 kronor per månad och på Norrgård 3 680 kronor. På det sistnämnda internatet är rummen något större och man har tillgång till egen dusch.

TEXT & FOTO: TOTTE VESTERLUND


En göteborgsk söderkis med fäbless för Norrland Han har bott i sju städer i fyra länder. Nu har Sebastian Wiklander hittat till Luleå och Kalix folkhögskola. TEXT: TOTTE VESTERLUND FOTO: LINDA JONES

– Jag är en sucker för Norrland, och så gillar jag att flytta. Jag brukar bo två år på varje ställe innan jag byter stad, landsdel eller land, säger han. Sebastian är en fotbollsnomad. Han har spelat för tolv olika klubbar, men nu var det journalistiken som fick honom att byta stad. Flyttlasset gick 100 mil denna gång, från Stockholm till Luleå. Sebastian, som kommer från Göteborg, hade bott sex år i huvudstaden och hunnit rota sig.

Kär i Luleå

mycket, men kanske inte när det är 22 minusgrader. I Göteborg finns det bara en årstid, regn sideways. Sebastian kände till Luleå redan innan flytten till Norrbotten. Flickvännen Helena är därifrån, och några gamla lagkamrater från fotbollslaget Umeå FC likaså. Nu bor han tillsammans med Helena och sonen Jack, 2, i en rymlig lägenhet mitt i stan. – Jag har en liten kärleksaffär med Luleå, säger Sebastian. Det är åtta mil mellan Luleå och Kalix. Sebastian brukar samåka till skolan med två tjejer som går andra året på journalistlinjen. – Det funkar bra än så länge, men då har jag bara gått här en termin. Efter tre och en halv kanske jag kräks på pendlandet. Det är bra att jag har Elin och Ida. Det gör jävligt mycket att sitta och snacka i bilen.

Ändå var det enkelt för honom att tacka ja till en framtid på Kalix folkhögskola. – Det var en massa som talade för. Dels var jag väldigt sugen på att läsa journalistik och få skriva och göra radio. Och dels gillar jag Norrland. Problem med drickandet Sebastian trivs i sin nya miljö, men Vad är det du gillar han brukar ändå råka ut för en ständigt återkommande kulturkrock. med Norrland? – Först och främst Han dricker inte kaffe. – Det är mycket tjat, mest från är det folket. Folk äldre folk. De går och gör i ordning är enkla, utan kaffet, häller upp, och så säger man att vara tråkiga. att man inte vill ha. De tror att man Sedan gillar jag driver med dem. vintern väldigt

Byline 29


Jakten på en huvudkaraktär TEXT: YOUCEF LARSSON MERAIKI FOTO: PRIVAT

Det är en dag kvar till hemresan och huvudpersonen i dokumentären - Jim - är spårlöst försvunnen. Kalixeleverna samlas i ett krismöte. Det är dags att tänka om.

Det dånar i London. Mängder av damm virvlar sig in i stadslägenheterna. I östra delen av London ligger Hackney Wick, en av de platser som drabbats hårdast av OS-bygget. Flertalet byggnader har rivits ned till grunden för att göra plats för de gigantiska colloseumen. Mitt i myllret av ett skadat område befinner sig Adam Zetterqvist, David Storm och Mattias Tunmats, tre elever från Kalix folkhögskolas Film- och TV-produktion. – När vi letade efter vår ”casekille” och han inte fanns någonstans fick vi ha krismöte. Vi hade en massa bra intervjuer med folk i området men ingen riktig huvudperson som kunde binda ihop det, säger Adam Zetterqvist.

30 Byline


Linda Hjertén studerade på Kalix folkhögskola mellan 2000 och 2002. Numera jobbar hon som kriminalreporter på Aftonbladet.

Idén till att beskriva hur stadsdelen Hackney Wick påverkats av OSförberedelserna kom efter att Adam varit på sin praktikplats Hobby Film och fått höra kollegornas personliga historia om vad som höll på att hända där.

KRÖNIKA

Bohemer och konstnärer

– Det verkade vara ett område med mycket bohemer och konstnärer som ser med viss skepsis på hela OS-prylen. Dessutom kändes det som om området skulle vara en tydlig kontrast till det nya mer ”kalla” området där arenorna byggdes, säger Adam Zetterqvist. Men nu återstod endast en dag innan eleverna måste återvända till Sverige och allting gick alltså inte som de hade planerat. – I stället fick vi tolka om materialet och vinkla om det lite. Då hittade vi plötsligt en ny huvudkaraktär som i filmen är vår guide och heter Antonio. Han skulle egentligen inte haft något utrymme alls. Antonio var ganska svår att övertyga, han var lite kameraskygg och ville från början inte alls vara med i dokumentären, berättar David Storm.

Stående ovationer

Väl tillbaka i Sverige satte sig filmeleverna för att redigera ihop det samlade materialet. Kort därpå visades den upp på en filmfestival i ryska staden Petrozavotsk. – Där fick den stående ovationer. Fräckt att vara big in Russia, säger Adam Zetterqvist. – SVT Dox såg filmen och tyckte om den men ville inte köpa den. Nu har vi valt att lägga ut filmen på nätet i stället så alla kan se den, och vi hoppas på bra tittarsiffror, säger David Storm.

Jag har alltid haft dåligt minne. Min barndom är ett töcken av läxor, fotbollsträningar och ”Ryska Posten”. Jag minns inte namnet på mina pojkvänner och jag kommer knappt ihåg vad jag gjorde förra veckan. Men det finns två år av mitt liv som jag kan redovisa med en närmast obehaglig exakthet. Åren 2000 och 2001 i Kalix. Det är egentligen konstigt, med tanke på hur mycket rödvin jag drack, men blundar jag är jag 100 mil norrut igen. I hörnlägenheten på Villa Öst. Hos klasskamraterna och lärarna. Jag minns festerna på Stora Hotellet, där arga norrlänningar ville spöa skiten ur 08:orna, och alla timmar vi ägnade åt att planlöst flanera och, ja, faktiskt, fönster-shoppa på Domus. Kronans skidor i förrådet på Västergård som vi tog ut på älven när den fryst till. Alla frukostarna i matsalen. Speciellt de under vintern, då det var ständigt mörkt och jag fick pulsa från Villa Öst i halvmeter hög snö. Buffén med de kokta äggen och limpmackorna, den skivade gurkan och le-

verpastejen, värmeljusen som matmor tände och en känsla av trygghet. Jag kommer även ihåg lektionssalarna. Där var journalistiken så självklar. Vi hade alla våra mål satta, vi hade alla exakta planer på var vi skulle jobba efter skolan, och vilka redaktioner vi aldrig skulle sätta vår fot på. Livet i Kalix var lätt. Inbäddade i snö och is lärde vi oss grunderna i yrket vi alla hoppades få. Vi hade hög moral som vi sa att vi aldrig skulle tumma på. Vi lovade varandra att vi aldrig skulle intervjua en kändis bara för att han var känd, eller sänka oss så lågt att vi satte vårt namn under en artikel med ordet ”chock” i. Verkligheten blev inte riktigt som innanför tegelväggarna i Kalix folkhögskola. Jag? Jag gick direkt från examen till att jobba på Aftonbladets nöjesredaktion. Och trots det jag sa till mina klasskamrater och intalade mig själv har jag aldrig ångrat mina val. Men jag kan ändå sakna de höga ambitioner vi hade. Ambitionerna – och limpmackorna.

Byline 31


Vill du bli en av oss? Sök till någon av våra utbildningar på Kalix folkhögskola!

Kalix folkhögskola ligger nära Kalixälven. En plats där människor möts och arbetar för att utvecklas. Journalistisk yrkesutbildning Kurslängd: 2 år Kontakt: Lotta Löthberg 070-190 15 64 lotta.lothberg@kalix.fhsk.se

Film-och tv-produktion Basår och fördjupningsår Kontakt: Anders Durvall 070-190 15 62 anders.durvall@kalix.fhsk

Webbredaktörutbildning Distans Kontakt: Mikael Berg 070-359 52 71 mikael.berg@kalix.fhsk.se

Socialpedagogik

Hantverkskurs

Textil konst

Uppdragsutbildningar i ledarskap, teambuilding mm

Distans i 40 veckor Kontakt: Ann-Christin Hofvenberg Jacobsson 070-190 15 61 a-c.h@kalix.fhsk.se

Distans Kontakt: Ingrid Sturesson 073-096 06 28 ingrid.sturesson@kalix.fhsk.se

Distans Kontakt: Ingrid Sturesson 073-096 06 28 ingrid.sturesson@kalix.fhsk.se

Kontakt: Mats Strömbäck 070-190 15 70 mats.stromback@kalix.fhsk.se

Allmän baskurs

Distans 20 veckor Kontakt: Mats Strömbäck 070-190 15 70 mats.stromback@kalix.fhsk.se

Kurslängd: Max 2 år Kontakt: Peter Asplund 070-190 15 65 peter.asplund@kalix.fhsk.se

Allmän kurs

Kurslängd: 1-3 år Kontakt: Annelie Hallman 076 -812 11 55 annelie.hallman@kalix.fhsk.se

Läs mer om våra utbildningar och om skolan

www.kalix.fhsk.se

Lösningsfokuserat arbetssätt


Byline 2012