Page 1

#5

2014 99 kr

konst kultur litteratur

1


INTE LEKA MED MATEN? Vi tror nämligen att det är nyttigt med revolt. Inte bara tror förresten – det är något vi hävdar bestämt! Revolt är vad som för oss framåt. Genom att vara uppkäftiga och göra som man inte brukar, eller helst som man nästan inte får, kommer vi vidare. Det är det som är kärnan i Tilt magasin. Vår inspiration. Evolve and love. Våra temanummer handlar alltid om att ta ett steg tillbaka och betrakta läget samtidigt som man tar sats, springer och hoppar hejdlöst ett par hundra framåt. Att det här numret handlar om mat betyder som vanligt inte att det handlar om mat. Omslaget är mat. Bilderna är mat. Betraktelsen i mitten av magasinet är mat. Tilt är mat. Föda för tanken.

I detta nummer av Tilt magasin uppmanar vi er att leka med maten. Typiskt Tilt, tänker ni lite irriterat, alltid subversiva ut i fingerspetsarna. Hur töntigt är det inte när man trots att man är vuxen på nåt passivaggressivt sätt plötsligt måste revoltera mot föräldrarnas förmaningar om hur man uppför sig vid bordet. Hur löjlig gör man sig inte när man hellre sitter och grejar med gröten än går till jobbet på morgonen. Kanske beror er tänkta rönnbärsirritation på att ni också vill, men inte törs. Vi gillar att greja med gröten. Och inte skäms vi för det heller. "Men Tilt! Leka med maten? Hur barnsliga kan ni vara? Är ni en seriös kulturtidskrift eller? Skärp er annars förlorar ni en prenumerant!" Uppsägningsbreven kommer hagla över oss. Eller troligen inte. Vi litar på våra läsare. Har ni följt oss så här länge så förstår ni oss nog. Vi är fullständigt seriösa.

g ko tör inds a r st a L .se Illu ann @tilt h na o J an joh

r atö n i str lI lu ef Al t.se s il o J ef@t s jo

Omslag Omslagsmålning av Johanna Lindskog februari 2014.

Markus Widegren, krönikör

er tor ec eland r i e td Ar ma M tilt.s Em ma@ em

Postaddress Tilt Vinkelgatan 5b 123 45 Norrköping

ren ör ideg k i n W se Krö rkus tilt. @ a s M rku a m

r ktö g da stber e r e ef Ch jsa W ilt.se a K sa@t j ka

Tryckeri och tryckort Universitetskurs Yakobs Ram & Reklam Tidskriftsdesign. Norrköping Grafisk Design & Kommunikation åk 3.

g en ari sv ndgr n a Li k c .se s Try drea @tilt s An rea d an

Ansvarig utgivare Bänkes Byrå Kontakt@tilt.se


INTERVJU 6 Inga medel är för udda för ett personligt uttryck. Mats Ahl har INTERVJU 6

nått framgång med sitt kaffemåleri och berättar om hur allt började. Inga medel är för udda för ett personligt uttryck. Mats Ahl har nått framgång med sitt kaffemåleri och berättar om hur allt började.

INSPIRATION

12 Poetiska vinklar och kreativa serveringsuppslag. Numrets tema uttrycks INSPIRATION 12

i olika former som är värda att uppmärksammas och inspireras av. Poetiska vinklar och kreativa serveringsuppslag. Numrets tema uttrycks i olika former som är värda att uppmärksammas och inspireras av.


BETRAKTELSE 14

Hunger är ett mångtydigt begrepp. Livsavgörande på så många olika plan, för så många olika människor.

KRÖNIKA 20

Mat som missbruk och njutning är en känslig men viktig fråga. Mat, kultur och matkultur granskas ur ett oväntat perspektiv.

REPORTAGE 22

Mat är inte bara bukfylla utan äter du rätt kan du även öka din kreativitet. Tilt guidar dig bland bokstäverna.

OMSLAGSREPORTAGE 26

Se processen som ledde fram till detta nummers omslag och vad som stod på ingredienslistan. Redaktionen tillåter sig leka med maten!


iNTERVJu

Mats Ahl

Kaffekonstnär Text & foto: Liv Smedel

Kaffe har länge satt sina karaktäristiska ringar på vår kultur. Det är en nästan helig dryck för många. Antingen som hjälp att orka fram till en stressad deadline på ett kulturmagasin eller som avslappnande, värmande dryck med vänner på ett fik. Tilt har träffat en man som vågar leka med de känslosamma tårarna. På Bryggargatan i Stockholm möter jag Mats i källarateljén där han skapar konst för fulla muggar. Hit går han ofta efter att ha avslutat sina arbetsdagar på folkhögskolan där han annars undervisar. Vi slår oss ner vid en arbetsbänk och Mats ställer fram ett par koppar rykande kaffe. Det finns något lurigt över honom, mystiskt, men behagligt och tryggt. I ateljén står stafflier med tavlor och teckningar som är hans pågående projekt. Jag vill veta mer om vem Mats är, vad som driver honom och hur han hamnat där han är idag. Det är hans senaste projekt som lett till dagens intervju. Mats har jobbat mycket med traditionella medel som akvarell och olja men har på

senare tid fått upp ögonen för mer udda uttryckssätt. – Jag satt på ett fik och stressade med att rätta skrivningar åt mina elever då inspirationen slog till. Den kommer ju alltid i de där opassande lägena. Jag hade inget material med mig så jag tog en dålig uppsats, som jag ändå tänkt underkänna, och började skissa min idé på den. Det blev tyvärr inte som jag föreställt mig så jag lade pappret åt sidan men råkade sedan stjälpa min kaffekopp över bordet. Jag fällde en tår kan man säga. Mats tar fram en mapp med teckningar och fortsätter. – Efter den lilla incidenten upptäckte jag vilken stark effekt kaffet gav min skiss som alltså fick allt över sig. Det var precis vad den behövde. Mats visar exempel på tuschteckningar med kaffe i lager på lager likt akvarellmålningar som han gjort efter att ha insett tjusningen med tekniken. Han menar att kaffet gett ytterligare en dimension till uttrycket i hans konst. Det har varit ett problem för honom i många år; att han filtrerar bort det personliga och blir intetsägande. Kaffet ledde honom genom den kreativt karga öknen, och kaffet blev till slut svaret på hans böner. Något som fanns framför honom hela tiden blev något nytt. Nu har det kreativa skapandets hämningar lossnat och han har av vissa fått titeln kaffekonstnär. Det är något han tar med ro, men poängterar ändå blygsamt att han inte vill fastna i ett fack. Själv skulle han kalla sin konst espressonistisk. Återkommande för Mats motiv är människor. – Det går att förmedla så mycket känslor med människan som modell. Han berättar om sin passion för människor och deras öden, hur det har hämmats av alla

7


”Sömnlöshet” – Tusch och kaffe av Mats Ahl


iNTERVJu

omgivningens krav på hur konst ska vara. Varje år passerar många studenter i vitt skilda åldrar genom folkhögskolan och han tycker om att få ta del av deras situationer, åsikter och liv. Allt från ungdomar direkt från gymnasiet till äldre som går tillbaka till skolbänken för att ändra inriktning. Eller för att få en stunds andrum i vår stressade tillvaro. Konsten som föda för tanken återkommer flera gånger när Mats berättar om hur viktigt det är att prova något nytt ibland. – Ibland kör man på i samma hjulspår och kommer inte vidare. Det kan vara hemma med frugan och gnäll om tvätten och disken och vi kommer hem sent båda två och är trötta. Eller det kan vara kreativt eller karriärsmässigt, man är fast på ett jobb utan att utvecklas. Man kommer till en punkt då man behöver kommer ur det eviga malandet och sluta med att bara ta påtår. Framtiden serveras inte på fat! Mats säger att kaffemålandet även har gjort hans förhållande starkare. Hans fru tycker om de väl-

doftande bilderna, och de extra inkomsterna målningarna ger. För Mats handlar det inte om att tjäna pengar, men tycker om att hans bilder sprids till intresserade. Han hoppas att de köper hans konst och hänger den på väggen, inte bara som en investering, som en spekulation, utan för att de tycker om den. Att konst i viss mån har blivit något att investera i är något han inte tycker om och humöret mörknar tillfälligt när vi diskuterar det. Men sedan återvänder vi till samtal om framtiden och Mats ljusnar upp igen. På folkhögskolan håller han just nu i kurser om teckning och måleri där eleverna nu får prova kaffemåleri som en del i att släppa loss kreativiteten och inte begränsas av konventioner. Alla får vara med, inte bara grädden i konstvärlden. Full frihet, till eleverna, de ska inte känna sig pressade. Naturligtvis blir ingen tagen i örat om de gör något misstag. Mats vill att de ska hitta sin egen stil och inte malas i samma kvarn. Han ler finurligt och verkar tack vare kaffet äntligen trivas med tillvaron.

Mats tipsar 1. Tappa respekten för den teknik och det material du använder. Fastna inte i gamla vanor utan våga utmana dig själv och ditt uttryck.

4. Tänk på att inte dricka det starka kaffe du helst använder till måleriet. Det kan resultera i att du gör saker du ångrar i efterhand eller inte får något gjort alls.

2. Ha gärna flera projekt igång samtidigt för att inte riskera att stirra dig blind på detaljer. För vissa tekniker är det nästan ett krav; det tar till exempel ett tag för kaffe att torka!

5. Ibland kan idéer komma hastigt och oväntat. Ha alltid snabbkaffe till hands om du inte skulle hinna koka upp äkta, starkt, svart, gott, mustigt kaffe...

3. Ta pauser från det du gör med jämna mellanrum. Sträck på kroppen, gå en sväng och passa på att kanske brygga en uppigg­ ande kopp kaffe innan du fortsätter igen.

6. Vad medveten om att koffein är beroendefram­ kallande. Jag är noga med att inte låta det ta över mitt liv eller stiga mig åt huvu­ det. Jag tänker på annat än kaffe ibland.


iNTERVJu

”Sömnlöshet II” – Tusch och kaffe av Mats Ahl


Thomas D. Bergman, 2014

Jag vill äta henne Hölje och innehåll Sporrar oss båda Som en kropp Delar Den mellan oss Jag uppfylls av hennes Ande Hon av min Lekamen Vårkänslor Vår hunger Stillnar När vi äter Varandra Blandas Regndropparna Och köttet Övergår Vårt förstånd


iNspiRATiON

Tallriksmodellen

för god konst! Text & foto: Kajsa Westberg

”Jungfruhonungsfärden” – av Emma Westberg

12

M

atsvinnet i Sverige ökar varje år. Enligt en rapport från oktober 2013 slängs i dagsläget årligen 125 000 ton mat i butikerna runt om i landet. Detta på grund utav att bäst-före-datumet passerats. Tomater, följt av paprikor och bananer är de livsmedel som det slängs allra mest av. Vi vet alla hur dåliga vi är på att ta tillvara på resterna av middagen eller att göra slut på det där sista i burken som står längst in i kylskåpet. Tilts redaktion inspireras av människor som hittar drivkraften i de små tingen. Att låta något negativt leda till positivt och låta sin kreativitet leda vägen. Vi har därför valt att lyfta fram konstnären Emma Westberg i detta nummer med tema mat. Emma är en gammal hobbyfotograf som inte får utlopp för sin skaparglädje på jobbet. Hon har sett ton av mat slängas under sina arbetsdagar i sjukhusets kök. Hon poängterar att mycket självklart tas tillvara på men regler måste följas kring smittorisk för patienter och gällande livsmedelslagar. En mulen måndagslunch på arbetet föddes idén av att göra något av den mat som blir över. Således skapades matkonsten ni ser på denna sida helt utifrån rester Emma fann i sitt kylskåp. Fotografierna av tallrikskonsten har blivit väldigt uppskattad av vänner och inte minst sagt arbetskollegorna. ”Rädisuv i morgondis” hänger nu uppe i lunchrummet.


”Rädisuv i m

orgondis” – av

Emma Westb

erg


LIVET

ELLER

ÄTA FÖR LEVA FÖR DÖDEN En betraktelse om olika sorters hunger Text: Markus Widegren Bild: Johanna Lindskog

Vem vet om man lever i morgon. Kanske händer något i natt. Smärtor i bröstkorgen och hjärtat hackar till. Plötsligt andas man inte. Så typiskt. Så västerländskt. Inte så troligt kanske, men om du satsar pengar på att du faktiskt kommer vakna och leva i morgon är det heller ingen som sätter emot. Ändå, plötsligt en dag, plötsligt en natt. Kanske på stationen medan du väntar på tåget. Då kan man i alla fall finna hopp i närheten. Det finns nämligen en dyrbar hjärtstart­ are där i en liten box på väggen. Man har förberett. Förutsett. För faller du ihop där på perrongen är den troligaste orsaken hjärtat. Det är det arma, hårt slitande, evigt kämpande hjärtat som sviktat. Händer det oväntat? Ja, då är det hjärta, blodomlopp, propp. Sker det av ålder eller långvarig sjukdom. Nej, då sker det hemma. Sådan är vår del av världen. Men det finns en annan värld. Det är förstås samma värld som vår, men en tillvaro så annorlunda

14

att vi lika gärna kan kalla den en annan. Där kan man falla ihop av hunger, där kan man sluta leva för att man inte haft nåt att äta. Då hjälper inga hjärtstartare, hur hög effekt man än ställer in dem på, om den så är direktkopplad till turbinerna på ett kärnkraftverk. Och på stationerna, hållplatserna, vägkorsningarna i denna värld finns heller inga små boxar med någon form av nödstart. Här har ingen förberett. Men alla har förutsett. Här råder nöd hela tiden. Nöden är normal, hunger en normal tillvaro. Här är föda en knapp livsnödvändighet, inte något man unnar sig när man känner sig lite nere. Det är en annan värld. Lever de i en värld utan hjärtstartare? Inte konstigt att de har hög dödlighet då. Så kan man tänka om denna andra värld när man inte vet bättre. Om man inte känt hunger. Om man inte känt verklig hunger, muskelnedbrytande och obeveklig, så djup att själva kroppen förbränns för att ge några dagar till. Det handlar inte om lite tröttsamt blodsockerfall på eftermiddagen, inte om att behöva en morotskaka till


eftermiddagskaffet så man orkar igenom Kaizenmötet. Verklig hunger är något främmande för de flesta av oss. Vi behöver aldrig jaga mat. Aldrig söka desperat, aldrig vara utelämnad åt slumpen, främlingar eller att ta utan lov. Sådan är tillvaron för många i den andra världen, den som finns så nära oss. De lever närmare döden i hemmet än döden på stationen. Den hunger man känner i världen vi är en del av är av en fundamentalt annan art. Jo, vi kan naturligtvis också känna hunger, men det är främst en helt annan sorts hunger. Den fysiska hungern är knapp ast en del av vår vardag, annat än i marginalerna. Men för de flesta av oss, alla i den här världen i alla fall. Det är ingen nyhet att vi har så vi klarar oss. Överflödet av mat sväller oss, vi har hela laviner av dålig och onyttig mat, tsunamis av sjukgörande mat, eller för den delen ekologisk och nyttig mat men i kombination med förödande stillasittande västerländska levnadsvanor, allt detta gör våra kroppar till

mätta, men trasiga, stressade tomma kärl som när en annan hunger. Mitt i detta alltings tillgänglighet och förgänglighet saknar vi också något trots allt, något som ger oss varaktigkraft. Många av oss känner, kanske utan att veta det, en inre hunger som aldrig mättas. Som döljs av det tillfälligt energirika, kolhydratiska näringsintag i kulörta förpackningar med stjärnsplashade röda reklampriser som vi omges av. De glada jinglarna och det glättiga på ytan får oss att glömma inre näring i vår höghastighetstillvaro. Som får oss att försaka tillfredsställandet av den inre hungern. Vårt behov av föda för tanken. Vårt behov av verklig mening. En tillvaro som betyder något annat än att tillfredsställa kroppens önskan om allt tänkbar mat i överdåd. Att droga sig med mat ger inte mening till livet. Att leva för att äta, utan att få något i sig, är förstås inte lika dödligt som att vara utan mat, men att leva så, i matens våld, kan av många betraktas som att redan vara död. Ät för livet. Istället för


BETRAKTELsE

Själslig hunger måste också stillas annars går människan under

spring, verkar många tänka. Man flyr undan döden, men det är en falsk föreställning. Att leva för att äta är som att leva för att dö. ”Att äta är det mest oväsentliga man kan ta sig för med”, sade oraklet, min mormors bror, en vis och upplyst man jag hade förmånen att växa upp som granne till. Det var böckerna som stillade hans hunger. Han hade i sin ungdom drabbats av tuberkulos under militärtjänsten, men överlevde medan alla hans kamrater dog runt honom. Hans planerade resa ut i världen gick om intet och blev till långvarig sjukhusvistelse innan han kunde komma tillbaka till huset där han föddes och framlevde resten av sitt liv. Han kunde aldrig mönstra på det det där skeppet han planerat att följa med jorden runt. Ändå var han tillfreds med livet. Trots att han var mager fick han annan föda. Han beställde böcker per postorder, var med i föreningar, läste tidningar och tidskrifter.

18

Hörselnedsättningen han fick i sviterna efter sjukdomen fick honom att spela musik på så hög volym att rutorna skallrade. Han levde nyfiket och hungrigt, men aldrig utmärglat. Asketiskt men aldrig torftigt. Han inspirerar mig än idag. Det går förstås inte jämställa den hunger som omättad omgående leder till döden, med den hunger som långsamt och leder till ett letargiskt liv som levande död. Men ändå, ett problem är ett problem, själslig hunger måste också stillas annars går människan under, förlorar all mening, återvänder till djurvärlden som en uppsvullen frossande best eller ett magert och rangligt vandrande kadaver. Ingen värld kan fortsätta utan ett omgående paradigmskifte. Vi lever alltid i de yttersta dagarna. Se: jag gör världen på nytt. Det sker hela tiden, världen, världarna förändras ständigt runt oss, men nu är det vi själva som behöver omforma. Vi har makten och härlighe-

ten, den O foku med film djup sku fysi ning sku arna Så m gå a värl han ena få ä


, möjligheten till förändring finns om vi bara tar n. Och det kan ske. Nu! Om vi alla i den här överflödande världen kunde usera på att stilla denna andra hunger, kanske d text, bild, musik eller nya konstformer som m och spel, vad som helst som ger livskraft och p, varaktig mättnad snarare än tillfällig bukfylla, ulle vi kunna hejda vårt frenetiska ätande på det iska planet. Om vi kunde sänka energiförbrukgen som går åt till det stressade mentala spillet ulle vi kunna hejda mycken oro, hjärtsjukdoma, kärlkrampen och propparna skulle sluta gå. många resurser skulle frigöras, så mycket skulle att förändra i världen. Vi skulle kunna förändra ldarna. Om vi kunde dela med oss, lära oss att ntera båda sorterna av hunger, vilken fantastisk ad värld det skulle kunna bli. Om vi alla kunde äta våra kroppar levande och friska, om vi alla

sedan kunde hjälpas åt att hitta näring till vårt inre, att berika och träna våra tankekroppar, så att även de blir friska och livskraftiga. Om vi kunde evolvera oss, engagera oss, komma att älska livet och det disparata i vår värld. Då skulle vi få en bättre värld. En värld för alla. Då kanske vi kan förvara något annat än hjärtstartare i de där boxarna på stationen. En god bok kanske?

T. 19


Mat som

drog & kultur


KRöNiKA

V

i människor väljer inte den enklaste eller nyttigaste maten. I stället är de 175.000 måltider och mellanmål vi äter under ett liv ett koncentrat av det vi som individer står för, och vill vara. Precis som vi uttrycker vilka vi är med kläder och musikstilar gestaltar vi det med mat som en kulturell idé och handling.

”Du är vad du äter” må vara ett urtvättat och medialt utslitet uttryck myntat av dokumentären med samma namn. Dess underliggande sanning bör dock inte förkastas lika lätt. Vilken mat vi människor väljer att konsumera avslöjar våra moraliska ställningstaganden – eller brist därutav. Valet av de pålägg som får pryda frukostmackan indikerar hur vi som individer väljer att agera utefter samhällets otaliga normer. Fläsk och rotmos, husmanskost och kostcirklar är förlegade. Idag kan en bit kött till potatisen – eller

ens närvaron av en potatis – vara lika avslöjande och upprörande som Lewinskyskandalen på 90-talet. Idag får du vara beredd att inte bara försvara privata affärer utan även dina inköp på Ica. Sockerchocker och Kikki Danielssons korvskandal pryder löpsedlarna. Regeringen bantar inte bara sina resurser – stadsministern går på diet och blir en förebild för folket. 5:2, LCHF och GI definerar dig som person. Att vara vegetarian, vegan eller endast leva på luft är beundransvärt. Så, i ett välfärdssamhälle och en kultur där pengar växer på träd debateras ständigt detta ämne: mat. Dock inte i aspekten av att hela femtio procent av jordens befolkning inte kan äta sig mätta. Nej, vi diskuterar kolhydrater och 5-veckorsmetoder. Frågan på 2014-års matsedel lyder: är fett det nya receptet för framgång och bör socker helt bannlysas? Om kontentan av den mat du konsumerar faktiskt formar dig till den du är - är du proteinknarkare eller en vanlig soffpotatis? Text: Johanna Lindskog

21


REpORTAgE

VITAMINER GER GODA

MINER Text & illustration: Johanna Lindskog

Kreativiteten och fantasin kan verka som en flyktig fågel. När inspirationen infinner sig är tiden oftast en bristvara och när du har all tid i världen ekar huvudet tomt. Hur hittar man drivkraften och skaparglädjen när vår stressade tillvaro väl tillåter? Faktum är att maten vi äter är en viktig ingrediens i ekvationen. Vitaminer och mineraler är energigeneratorer för sinnet. Ät, sug i dig vad jorden har att ge och skapa.

23


För att kroppen lättare ska kunna ta upp järn behövs C-vitamin. Denna antioxidant håller förkylningar och infektioner på avstånd och förebygger samtidigt trötthet och depression. Framförallt behövs vitaminen för frisättningen av dopamin som får dig att känna glädje och entusiasm.

Järn är en viktig mineral för ditt välbefinnande. Får du järnbrist blir du trött, orkeslös och kreativiteten sipprar iväg. Rusta upp dig med god kost fylld av denna uppiggande mineral och känn hur fantasin får liv på nytt.

D-vitamin bildas i huden när solens värmande strålar lyser på oss, men den återfinns även i maten vi äter. Är vädret grått och trist och solen lyser med sin frånvaro ger vitaminen dig energi så ladda batterierna och känn hur du sprudlar.


LEK MED MATEN Text & foto: Kajsa Westberg

Bild: Johanna Lindskog

N채r vi skulle skapa omslaget kunde vi inte l책ta bli att inspireras av kaffekonstn채ren Mats Ahl. Vi tog frukostresterna och testade oss fram.


Använd din favoritfrukostjuice och blanda olika färger.

O

mslaget för månadens nummer ska ju självklart sätta tonen för vad ni läsare kommer att få se. Vi på redaktionen funderade kring hur vi skulle kunna göra något nytt. Vi är ju ingen Picasso, vi bara älskar att inspireras av och skriva om konst i alla dess former. På sidorna 8­12 finns en intervju med kaffekonstnären Mats Ahl som tipsar om hur han en helt vanlig eftermiddag fick ny inspiration när han på ett café råkade spilla kaffet över sina teckningar. Så en solig måndagsmorgon när vi satt där på vårt frukostmöte, bestämde vi oss för att vi skulle få fly vuxenvärlden en stund och tillåtas ”leka med maten”. Vi tog de sista juiceslattarna, jordgubbarna som ingen vågade äta upp och den gamla soyan som blivit kvarglömd i skåpet och testade. Det blev vår illustratör Johanna som fick vara den modiga och vi tycker att hon lyckades ganska bra!

28

Utmaningen var att få tillräckligt starka färger då utspädd juice blev för blaskigt. Att använda mer koncentrerad juice gjorde susen. Efter några försök kom vi fram till att det bästa var att börja med att skissa upp med svart färg för att få mer kontrast i bilden och sedan använda mat för att sätta färg på konstverket och få fram olika nyanser. Med detta reportage om hur omslaget skapades vill vi inspirera er till att våga testa nya saker. Att lyfta blicken och se vad som finns runt omkring er. Vad som är konst beror på betraktaren, och vad konsten skapas av bestämmer konstnären. Så ut och leta reda på det allra konstigaste du kan hitta och skapa något av det. Kanske slutar det bara med ett enkelt hjärta skrivet i ketchup, men vem blir inte glad av lite vardagskonst? Din konst kanske blir grädden på moset för någons dag.


OMsLAgsREpORTAgE

29


Thomas D. Bergman, 2014

Det sitter en kondor på grannhusets tak. Den betraktar mig med tryckande tystnad. Den hukar kutryggig som en vulgär gam trots sitt mäktiga vingspann. Som en stelnad koloss som nekats att sväva i sitt ämnade element. Hungrig, längtande. Väntande.


r e m m u n a t s 채 n I


Tilt Magazine  
Tilt Magazine  

Art magazine created by Kajsa Westberg, Emma Melander, Markus Widegren, Johanna Lindskog, Josef Alin and Andreas Lindgren.

Advertisement