Mamma Miriam måste kämpa för att få mat på bordet åt sina tre barn.
Efter skolan hjälper tjejerna till med att hämta vatten i gårdens brunn. De diskar, tvättar och sopar både inom- och utomhus för att hålla rent.
det är inte lätt att få ekonomin att gå ihop. Det råder inflation i Argentina som gör att pengarna blir mindre värda. För ett år sedan började mamma Miriam på högskolan. Hon läser en specialutbildning för tobafolket och kommer att kunna undervisa i både spanska och toba när hon är klar om tre år. – Det är tufft. Barnen behöver mig och vi skulle behöva en lön nu, men på sikt blir det bättre, säger Miriam. När jag blir lärare kan jag försörja familjen. Under tiden är Christian tacksam för den hjälp de får. Christian är fadderbarn hos Hoppets Stjärna. Därför får han matpaket, något som betyder mycket för familjen.
Det är svårt att få pengarna att räcka eftersom Christians mamma, Miriam, inte har någon fast inkomst. Familjen tillverkar typiska toba-hantverk och andra föremål som de turas om att sälja på marknader. Två morbröder jobbar som gatusopare. Men
Christian bor med flera släktingar: mormor och morfar, mostrar, morbröder och kusiner. Huset består av två sovrum och ett vardagsrum som också får vara sovrum. Christians familj delar en garderob och en dubbelsäng i ett av rummen.
Huset är stabilt men trångt för 14 personer. Därför har Miriam börjat bygga ett eget hus i ett hörn på tomten. – Vi byggde steg för steg när vi hade råd, säger Miriam. Långsamt växte vårt nya hus fram, men sedan kom krisen och priset på tegelstenar sköt i höjden. Vi var tvungna att ta en paus. Det som saknas är ytterdörr, cementgolv, tak och två fönster med luckor. Och möbler … Det kommer bli bra när det är klart. Men för nu måste vi kämpa för att få mat på bordet. Barnens skolgång är det viktigaste. Vi får anpassa oss efter det vi har. Men det har varit ett tufft år. Vid översvämningarna i januari nådde vattnet till knäna i flera veckor och det var svårt att ta sig fram i byn. – Som tur var fick vi hjälp av Hoppets Stjärna, säger Miriam. Vi hängde våra kläder och all mat i plastpåsar på väggarna. Trots det som hänt ler Miriam. Christian och hans familj vågar hoppas på en ljusare framtid. 21