Issuu on Google+

Stordrift, specialisering och djurtäthet – animalieproduktionens strukturutveckling 1980–1999

Rapport 2003:15


Stordrift, specialisering och djurtäthet – animalieproduktionens strukturutveckling 1980–1999

Företagsenheten 2003-08-26 Referens Johanna Olsson


Sammanfattning Reducerade handelshinder med en ökad internationell konkurrens samt ett ökat omvärldsberoende har bidragit till att öka intresset för vad som händer med Sveriges animalieproduktion jämfört med utländska aktörers. Inom Europa har de storskaliga företagen hamnat i fokus, vilket är fallet med exempelvis Holland och Danmark. Denna studie har som syfte att presentera och analysera utvecklingen av den svenska produktionsstrukturen för animalieproducerande företag mellan åren 1980 och 1999. Strukturrationaliseringens utveckling är emellertid även intressant i samband med att vi diskuterar frågor som bl.a. rör smittskydd, miljö och landsbygd. Analysen har gjorts med hjälp av i huvudsak tre olika indikatorer: koncentration, storskalig produktion och specialisering. Detta har kunnat utläsas via statistik baserad på bl.a. antal djurenheter per hektar åker, antalet företag inom respektive besättningsgrupp (efter storlek), antalet företag inom respektive åkerkategori (efter storlek) och antalet företag med en specialiserad driftsinriktning baserat på arbetsbehovet Utvecklingen i landet totalt sett har inneburit en minskad djurtäthet. Denna effekt har till stor del varit en följd av att djurtätheten för mjölkkor har gått ner under perioden. Mjölkkorna utgör en övervägande andel av det totala antalet djurenheter. Även grisar har haft en nedåtgående trend. Däremot har djurtätheten för övrig nöt, värphöns och slaktkycklingar ökat. Förändringarna har främst skett mellan åren 1990 och 1995. Denna period präglas av bl.a. förändringarna av jordbrukspolitiken i början av decenniet men även det förestående EUinträdet. Till skillnad från utvecklingen i djurtäthet så har antalet företag som kan klassificeras som stora besättningar ökat. Även andelen har ökat, och den har dessutom ökat procentuellt mer än antalet. De perioder då förändringstakten har varit som högst skiljer sig mellan de två övre besättningsgrupperna. Förändringen inom den näst största besättningskategorin, liksom djurtätheten, var som störst mellan 1990 och 1995 (med undantag av mjölkkor och värphöns där perioderna istället var 1995-1999 respektive 1985-1990). För den största kategorin inföll motsvarande period mellan 1995 och 1999 (med undantag för mjölkkor och övrig nöt där motsvarande period var 1990-1995), dvs. en period med EU-medlemskap med ökad konkurrens samt en stor skillnad mellan förändringen i priset på kapital och arbete. När det gäller graden av specialisering kan det för mjölkkor, övrig nöt och gris konstateras att det har skett en annorlunda utveckling jämfört med värphöns och slaktkycklingar. För den första gruppen har det skett en utveckling mot antingen mindre åkerareal eller en ökad åkerareal. Den åkergrupp inom vilken de flesta företag befinner sig har däremot minskat totalt sett. Men för företag inom den högsta besättningsgruppen så har denna åkergrupp ökat. Det finns dock ingen generell trend för vilken typ av besättningskategori som ökar mest inom den lägsta åkergruppen, även om det finns det för de olika djurslagen. Innehavet av betesareal har för mjölkkor och övrig nöt ökat vilket till stor grad är en återspegling av den förändring av djurhållningen som har skett under perioden. För värphöns och slaktkycklingar har antalet företag inom den lägsta åkergruppen minskat även om andelen för värphöns har ökat. För de två djurgrupperna kan det dock skönjas en viss


tendens till att de stora företagen ökar sitt antal och sin andel företag, även om denna åkergrupp totalt sett minskar. Även företagens arbetsbehov tyder på att specialiseringen har ökat. Slaktkycklingar utgör det enda undantaget. Trenderna på nationell nivå är inom vissa djurslag inte representativ när analysen förs ner på regional nivå. De länsvisa resultaten visar upp län som både ligger före den nationella utvecklingen men även län som har en motsatt utveckling. Så även om vi inte hittar motsvarigheten till EU:s stora jordbrukarländer på nationell nivå så gör vi det i de flesta fall på regional nivå. Utveckling mot större och mer specialiserade företag kan ha sin förklaring i en rad olika faktorer. Bland dessa kan nämnas förekomsten av skalfördelar, ökade relativpriser på arbetskraft och politisk inriktning. Verkligheten är naturligtvis mer komplex än så, men de tre faktorerna erbjuder ändå en viss förståelse för en företeelse som i grunden handlar om individers beslutsprocesser. Men även om det är troligt att gränsen för de stora företagens framväxt inte är nådd så är framtiden inte på något sätt given. Det finns andra faktorer som verkar i motsatt riktning i form av exempelvis legala, strukturella och geografiska hinder. Inte heller framtidens lokalisering av animalieföretag är enkel att förutspå då detta är en komplicerad process som påverkas både av stödnivåer, avkastning, transportkostnader, kostnadsstrukturer, miljölagstiftning, m.m. Men med sänkta stödnivåer kommer det med all säkerhet innebära att övriga faktorer får större inverkan på företagens placering.


1 Inledning .............................................................................................................................. 3 2 Syfte ...................................................................................................................................... 3 3 Metod och bakgrund........................................................................................................... 4 4 Empiriska resultat............................................................................................................... 7 4.1 Koncentration: djurtäthet ........................................................................................... 7 4.1.1 Mjölkkor.................................................................................................................. 8 4.1.2 Övrig nöt ................................................................................................................. 9 4.1.3 Gris ........................................................................................................................ 10 4.1.4 Värphöns ............................................................................................................... 11 4.1.5 Slaktkycklingar ..................................................................................................... 12 4.1.6 Sammanfattning .................................................................................................... 12 4.2 Storskalig produktion: besättningsstorlek............................................................... 13 4.2.1 Mjölkkor................................................................................................................ 16 4.2.2 Övrig nöt ............................................................................................................... 17 4.2.3 Gris ........................................................................................................................ 18 4.2.4 Värphöns ............................................................................................................... 19 4.2.5 Slaktkycklingar ..................................................................................................... 20 4.2.5 Sammanfattning .................................................................................................... 21 4.3 Specialisering av animalieproduktionen .................................................................. 22 4.3.1 Typindelning ......................................................................................................... 24 4.3.2 Mjölkkor................................................................................................................ 24 4.3.3 Övrig nöt ............................................................................................................... 25 4.3.4 Gris ........................................................................................................................ 26 4.3.5 Värphöns ............................................................................................................... 27 4.3.6 Slaktkycklingar ..................................................................................................... 28 4.3.7 Sammanfattning .................................................................................................... 29 4.4 Översikt ....................................................................................................................... 30 4.5 Slutkommentar ........................................................................................................... 33 5 Drivkrafter......................................................................................................................... 33 5.1 Skalfördelar ................................................................................................................ 33 5.2 Förändrade relativpriser mellan kapital och arbetskraft ...................................... 35 5.3 Politiska beslut............................................................................................................ 35 6 Framtida utveckling.......................................................................................................... 36 6.1 Finns det gränser för en fortsatt utveckling? .......................................................... 38 6.1.1 Legala hinder......................................................................................................... 38 6.1.2 Strukturella hinder................................................................................................. 39 6.1.3 Geografiska hinder ................................................................................................ 39 6.1.4 Smittsamma sjukdomar ......................................................................................... 39 Referenser ............................................................................................................................. 41

1


1 Inledning Studier av Europas jordbruksföretagande har sedan lång tid haft en inriktning mot beskrivningar av konsekvenser som skapats av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) inom EU. Ett flertal av dessa studier har fokuserat på en specialisering och stordrift som är tydlig inom EU-jordbruket, där varje jordbruksföretag blir alltmer beroende av högst ett par produktionslinjer inom sitt företag. Den tidigare diversifierade lantbruksstrukturens förvaltare har med de senaste årens utveckling delvis också fått nya roller då arbetsinsatsen per producerad enhet blivit mindre. Men trampar det svenska jordbruket på i samma spår som det europeiska och går även vi mot ett allt mer specialiserat jordbruk? Med EU-medlemskapet har Sverige fått ökat tillträde till en större marknad med en ökad konkurrens vilket kräver att företagarna måste optimera sin produktion. Den senaste utvecklingen med nya medlemmar i unionen kommer dessutom att i än större utsträckning sätta press på jordbruket i Sverige. Frågan om huruvida Sverige är på väg att efterlikna sina ”storebröder” inom jordbrukssektorn är oerhört viktig då vi i framtiden diskuterar frågor som exempelvis rör smittskydd, miljö och landsbygd. Inom smittskyddets område kan det innebära svårigheter i samband med smittbekämpning, ersättningsdjur och provtagning. Eventuella risker för ökad smittspridning kommer även att behöva belysas. Problem med kväveläckage, ammoniakavgång, etc, är en stor miljöfråga. Växtnäringsförluster kan bli akuta då stora mängder gödsel sprids inom ett geografiskt koncentrerat område. För landsbygden kan följden bli att man får en stark koncentration av företagen och minskad sysselsättning i svaga områden med bl.a. en underproduktion av kollektiva nyttigheter som följd. På nationell nivå kanske inte riskerna förefaller vara lika påtagliga som de är på regional nivå och det är därför viktigt att en nationell analys av utvecklingen i Sverige inte utesluter regionala trender.

2 Syfte Syftet med denna studie är att presentera svensk empirisk data som visar på animalieföretagens strukturutveckling med avseende på specialisering, stordrift och djurtäthet. Den empiriska studien kompletteras med en teoretisk bakgrund för ökad förståelse.

3


3 Metod och bakgrund Utvecklingen inom animalieproduktionen går mot större enheter. Brukningsenheterna tenderar även att bli allt mer specialiserade. Är det även så att det har skett en geografisk koncentration av djurhållningen? För att få en tydligare bild av eventuella trender inom produktionsstrukturen har en analys av animaliesektorns produktionsstruktur genomförts. Det statistiska underlaget har hämtats från lantbrukets företagsregister och är således underkastat dess redovisningsprinciper. För att få fram indikationer på ökad stordrift och specialisering har företagen sorterats dels efter besättningsstorlek (där de två högsta djurklasserna kategoriseras som storskaliga) och dels efter antalet hektar egen åker (inkl. vall) där företag inom den lägsta åkerkategorin räknas som ”specialiserade” företag (motsvarande åkerkategori 1). Företag med mjölkkor och nöt har även sorterats efter antal hektar eget bete där de olika kategorierna baserar sig på samma indelning som åkerarealen. För resterande del av studien är det avseende specialisering viktigt att poängtera att det kan uppstå vissa snedvridningar i materialet i och med att företag kan ha djur och mark i två separata bolag. Detta reducerar i viss mån resultatens giltighet men snedvridningen är svår, om inte omöjlig, att eliminera. I statistiken från lantbruksregistret ska företagen i möjligaste mån läggas samman om de drivs under gemensam ledning, men det är än dock ingen garanti i och med att det är först sedan EU-inträdet detta har börjat praktiseras mer konsekvent. Därför kan en ökning av antalet företag med liten egen areal åker inte alltid förklaras med att företagen har blivit mer specialiserade, utan de kan istället ha ändrat företagsstrukturen. Även insamlandet av det statistiska materialet har ändrats under 20-årsperioden så att fler företag med liten åkerareal har kommit med i underlaget. Det var dock endast ett fåtal av dessa tillkommande företag som hade husdjur och antalet husdjur vid dessa företag var försumbart. Det har även skett en förändring av klassificeringen av företagen. Orsaken till ändringen är att jordbruket förändras. Att använda de definitioner som fanns på 80-talet för att klassificera företag skulle ge meningslösa resultat. Det krävdes t.ex. färre djur för att ett företag skulle räknas som ett mjölkkoföretag etc. Statistik har tagits fram för referensåren 1980, 1985, 1990, 1995 och 1999. Statistiksystemet genomgick förändringar under år 2000 vilket medför att år 1999 har valts för att underlätta en tolkning av underlaget. Statistiken har även tagits fram länsvis för att åskådliggöra ev. regionala skillnader i utvecklingen. Djurkategorierna/driftsinriktningarna som är föremål för analysen är: mjölkkor, nöt (gruppen nöt exkl. mjölkkor), svin (dvs. samtliga svin), värphöns och slaktkycklingar. Följande besättningsgränser för de olika djurkategorierna har använts: Kategori 4 Kategori 3 Kategori 2 Mjölkkor 0-39 40-79 80-159 Övrig nöt 0-39 40-79 80-159 Gris (samtliga grisar) 0-299 300-899 900-1799 Värphöns 200-4 999 5 000-14 999 15 000-99 999 Slaktkycklingar 0-19 999 20 000-99 999 100 000-199 999

4

Kategori 1 1601601 800100 000200 000-


Besättningsgrupperna baseras på antalet djur. Indelningen för mjölkkor, nöt och svin har tagits fram i samarbete med Jordbruksverkets djurskyddsenhet. Motsvarande för värphöns och slaktkycklingar har tagits fram i samarbete med Svensk Fågel och Svenska Ägg. Indelningen har valts i syfte att ingen grupp för slutåret 1999 ska bli omotiverat över/underdimensionerad. Till detta har en öppen grupp lagts till för att få en mer intressant infallsvinkel. För åren 1980 och 1999 såg utfallet ut som följer i tabell 3.1 och 3.2. Tabell 3.1 Antalet företag i respektive besättningskategori för samtliga djurslag år 1980

1980 Mjölkkor Övrig nöt Gris Värphöns

Kategori 4 42 345 62 723 24 028 1 229 Slaktkycklingar 60

Kategori 3 1 585 5 198 1 726 186 49

Kategori 2 176 1 139 282 74 7

Kategori 1 31 333 89 2 1

Tabell 3.2 Antalet företag i respektive besättningskategori för samtliga djurslag år 1999

1999 Mjölkkor Övrig nöt Gris Värphöns

Kategori 4 10 311 22 848 4 119 246 Slaktkycklingar 22

Kategori 3 3 041 7 595 1 284 164 46

Kategori 2 518 2 831 503 103 16

Kategori 1 96 596 162 5 3

Utfallet för åkerarealen åren 1980 och 1999 ser ut som följer. Värdena avser även här antalet företag. Tabell 3.3 Antalet företag i respektive åkerkategori för samtliga djurslag år 1980

1980 Kategori 1 0,0- 2,0 2 2,1- 50,0 3 50,1-100,0 4 100,1-

Mjölkkor Övrig nöt 0 10 38 876 61 313 4 308 6 337 953 1 733

Gris 110 22 504 2 801 710

Värphöns Slaktkycklingar 165 44 1 024 49 214 15 88 9

Tabell 3.4 Antalet företag i respektive åkerkategori för samtliga djurslag år 1999

1999 Kategori 1 0,0- 2,0 2 2,1- 50,0 3 50,1-100,0 4 100,1-

Mjölkkor Övrig nöt 11 31 7 812 24 248 4 537 6 902 1 606 2 689

Gris 192 3 681 1 352 843

Värphöns Slaktkycklingar 131 20 194 21 96 25 97 21

För att kunna kartlägga om det dessutom har skett en koncentration av antalet djur har statistik för antalet djurenheter per ha åker tagits fram, där djurenheterna är framtagna enligt miljöbalkens definition. I statistiken delas nötkreatur in i åldrarna 0-1 år (kalvar), 1-2 år och över 2 år. Enligt miljöbalken definieras kalvar som djur mellan 1 och 6 månader. Kalvarna i statistikunderlaget (0-1 år) har omvandlats till djurenheter i enlighet med miljöbalkens 5


definition (1-6 mån). Då antal djurenheter per hektar åker har beräknats har valet av åkerareal följt arealen som djurenheterna är baserade på. Länsvisa djurenheter har exempelvis dividerats med länsvisa arealer. Åkerarealen avser den totala arealen åker i det aktuella området. Specialisering kan även mätas via företagens arbetsbehov. För detta ändamål kan företag (i enlighet med lantbruksregistrets metod) delas in i 3 olika typklasser där den s.k. detaljtypen utgör den klass med det största arbetsbehovet, dvs. med en dominerande driftsinriktning. Av resultatet kan vi då dra mer nyanserade slutsatser om underlaget. Av denna anledning redovisas även det antal företag som ingår i någon av detaljtyperna 211 (mjölkkor), 212 och 213 (köttdjur och nötkreatur blandat), 231, 232 och 233 (smågrisar, slaktsvin och svin blandat), 241 (värphöns) och 242 (slaktkycklingar). Se bilaga III för en fullständig förteckning över samtliga typindelningar. Indelningen omfattar tre nivåer: Huvudtypen ger en grov bild av driftsinriktningen. Bastypen ger en något mer nyanserad bild och detaljtypen ger den mest specificerade sammanställningen. Varje nivå har både specialiseringsklasser och blandklasser. I princip alla klasser avgränsas med hjälp av arbetsbehovet där 2/3 är den avgörande faktorn. Avser 2/3 av arbetsbehovet en särskild driftsinriktning så förs företaget vidare in i en av de specialiserade klasserna. Om inte så hänvisas det till en av blandklasserna. Har företaget 60 % av sitt arbetsbehov inom mjölkkor och 20 % inom köttdjur och 20 % inom värphöns kommer det att hamna i huvudtyp husdjursskötsel i och med att minst 2/3 av arbetsbehovet kan hänföras till denna. Företaget kommer även att hamna inom bastypen nötkreatur i och med att även detta upptar 2/3. På detaljtypsnivå kommer det däremot att hamna i den blandade klassen i och med att dess 60 % inom mjölkkor inte kvalificerar företaget till klassen 2/3 mjölkkor. Tabell 3.5 Antalet företag i respektive besättningskategori som ingår i utvald detaljtyp för samtliga djurslag år 1985

1985 211 Mjölkkor 212, 213 (köttdjur, nötkreatur blandat) 231, 232, 233 (smågrisar, slaktsvin, svin blandat) 241 Värphöns 242 Slaktkycklingar

Kategori 4 28 842

Kategori 3 1 985

Kategori 2 173

Kategori 1 28

7 178

859

251

123

1531 114 6

668 139 27

95 73 3

43 3 0

Tabell 3.6 Antalet företag i respektive besättningskategori som ingår i utvald detaljtyp för samtliga djurslag år 1999

1999 211 Mjölkkor 212, 213 (köttdjur, nötkreatur blandat) 231, 232, 233 (smågrisar, slaktsvin, svin blandat) 241 Värphöns 242 Slaktkycklingar

Kategori 4 9 117

Kategori 3 2 852

Kategori 2 472

Kategori 1 83

8 194

2 478

983

251

612 41 5

781 189 24

347 79 9

140 5 2

Regioner med ett högt utgångsläge men med en förändringstakt som ligger runt medianen kommer inte synas i den redovisning som följer. Av denna anledning finns det i bilaga till studien en sammanställning av de värden för djurtäthet, besättningskategori 1 och 2 samt åkerkategori 1 som gällde 1980 samt för de värden som gällde 1999. Sammanställningen kan 6


även vara intressant vid en jämförelse mellan de län som ökar respektive minskar mest och de län som har ett högt respektive lågt utgångsläge. Det går då att få fram om det är regioner med en redan hög koncentration av djuren som ökar mest. Det statistiska underlaget som presenteras i kapitel 3 och 4 har hämtats från lantbrukets företagsregister från åren 1980 till 1999. Alla diagram och tabeller avser dock egen bearbetning av underlaget.

4 Empiriska resultat Tre områden (fortsättningsvis kallade indikatorer) har studerats: koncentration, storskalig produktion och specialisering.

4.1 Koncentration: djurtäthet Den första indikatorn är djurtäthet. Med djurtäthet avses antal djurenheter per hektar åker (DE/ha åker). Djurtätheten har minskat totalt sett inom landet vilket till stor del kan förklaras av mjölkkornas stadiga minskning sedan 1980. För övrig nöt har utvecklingen varit den motsatta även om den uppåtgående trenden började först runt 1990. Detsamma gäller för slaktkycklingar. Gris har dock haft en något varierande utveckling som 1999 totalt sett slutade på minus. Värphöns slutade på plus, även om en något negativ trend kunnat skönjas under senare år. Värdena har erhållits genom att dela respektive djurslags totala antal djurenheter med den totala åkerarealen i landet. För exempelvis mjölkkor innebär detta att det totala antalet DE mjölkkor har dividerats med Sveriges totala åkerareal. Diagram 4.1 Nationell djurtäthet för samtliga djurslag, 1980-1999 0,500 Totalt

0,450 Antal DE/Ha åker

0,400

Mjölkkor

0,350 0,300

Övrig nöt

0,250 0,200

Gris

0,150 Värphöns

0,100 0,050

Slaktkycklingar

0,000 1980

1985

1990

1995

1999

År

För de flesta djurslagen har de största ökningarna skett mellan åren 1990-1995 (dvs. de år som är fetmarkerade i tabell 4.2). För värphöns inföll emellertid den största ökningen mellan 1980-1985. Mjölkkor som totalt sett har haft en minskning av djurtätheten har erfarit även denna minskning främst mellan 1990-1995. Värdena för period 1-4 i tabell 4.2 visar på den

7


procentuella förändringen mellan åren, inte förändringen jämfört med utgångsåret 1980. Den sista perioden är dock något kortare än de övriga men i fallet nedan bör inte detta ha någon inverkan på resultatet. Tabell 4.2 Förändring avseende djurtäthet under de fyra femårsperioderna mellan 1980 och 1999. Period Totalt Mjölkkor Övrig nöt Gris Värphöns Slaktkycklingar

1 -3% -1% -6% -5% 10% -50%

2 -7% -9% -1% -11% 0% 25%

3 2% -15% 17% 24% 0% 80%

4 -3% -5% 2% -6% -5% 22%

Totalt för perioden -11% -27% 11% -3% 5% 38%

Medel per Ca förändr period per år -3% -0,50% -7% -1,50% 3% 0,50% 0% -0,10% 1% 0,30% 19% 1,70%

4.1.1 Mjölkkor För att åskådliggöra olika trender inom landet har landets totala utveckling vad gäller mjölkkor jämförts med olika län. Resultatet visar att skillnaden mellan länen är marginell, vilket framgår av diagram 4.3. Urvalet av län har gjorts på ett sådant sätt att största möjliga spridning har erhållits. Detsamma har gjorts för övriga nöt. De länsvisa djurenheterna har dividerats med de länsvisa åkerarealerna för att få de regionala värdena för djurtäthet. Exempelvis så har Kalmars totala antal DE mjölkkor dividerats med länets totala åkerareal. Diagram 4.3 Nationell och länsvis djurtäthet mjölkkor, 1980-1999 0 ,4 0 0 T o ta l t

Antal DE/Ha åker

0 ,3 5 0 0 ,3 0 0

G o tla n d

0 ,2 5 0

K a lm a r

0 ,2 0 0 Vä s tra G ö ta l a n d

0 ,1 5 0 0 ,1 0 0

S to c k h o l m

0 ,0 5 0

Vä s tm a n la n d

0 ,0 0 0 1980

1990

1999

År

Den mer detaljerade översikten i 4.4 visar de fem län där djurtätheten har minskat minst respektive mest. Samtliga län har minskat sin djurtäthet mellan 1980 och 1999 där Kalmar och Jämtland som enda län har ökat sin djurtäthet mellan åren 1995 och 1999. Procentsiffrorna visar respektive läns förändring mellan de två referensåren.

8


Diagram 4.4 Länsvis djurtäthet mjölkkor för de regioner som har minskat minst respektive mest, 1980-1999 0,70

Antal DE/Ha åker

0,60 -10%

0,50

-14%

-19% -35%

0,40

-19%

0,30

-22%

1980 -36%

-37%

-39%

-40% 1999

0,20 0,10

St oc k

ho lm

Ha lla nd

nd Go tla

Ka lm

ar

0,00

Län

4.1.2 Övrig nöt För kategorin övrig nöt har djurtätheten i landet ökat. Diagram 4.5 visar en jämförelse mellan tre olika grupper av län, dvs. motsvarigheten till diagram 4.3. Skillnaden mellan de som har ökat mest, minskat mest, respektive legat runt länsmedianen är här större än för mjölkkor. Diagram 4.5 Nationell och länsvis djurtäthet övrig nöt, 1980-1999 0,255

Totalt

0,230 Värmland

Antal DE/Ha åker

0,205 0,180

Gävleborg

0,155 Kronoberg

0,130 0,105

Skåne

0,080 Norrbotten

0,055 1980

1990

1999

År

Utvecklingen för den länsgrupp som har ökat mest och för den grupp som minskat mest är som följer i diagram 4.6. Det är som synes bara två län i landet som minskar sin djurtäthet vilket är en stor skillnad jämfört med mjölkkor där samtliga län minskade. Av de län som mellan 1980 och 1999 har ökat sin djurtäthet har vissa län under slutperioden (mellan 1995

9


och 1999) uppvisat en motsatt trend. Dessa län är Stockholm, Uppsala, Södermanland, Halland, Västra Götaland och Västmanland. Av de län som däremot har minskat sin djurtäthet är Norrbotten ensamt om att mellan 1995 och 1999 öka djurtätheten. Procentsiffrorna visar respektive läns förändring mellan de två referensåren. Diagram 4.6 Länsvis djurtäthet övrig nöt för de regioner som har ökat respektive minskat mest, 1980-1999 0,30

Antal DE/Ha åker

0,25 26%

0,20 36%

0,15

32%

32%

2%

46%

-2%

1%

-7%

1980

0,10 1%

1999

0,05

n bo tte No rr

ho lm St oc k

Ha lla nd

ar Ka lm

Da la r

na

0,00

Län

4.1.3 Gris För grisar har djurtätheten minskat totalt sett i landet. Bland länen är dock utvecklingen mer spridd jämfört med mjölkkor och övrig nöt, vilket framgår av diagram 4.7. Stockholm, Uppsala, Östergötland, Västra Götaland, Gävleborg, Jämtland och Norrbotten har mellan 1995 och 1999 minskat sin djurtäthet trots att de totalt sett mellan 1980 och 1999 har ökat sin djurtäthet. Det omvända förhållandet gäller för Jönköping och Halland.

10


Diagram 4.7 Länsvis djurtäthet gris för de regioner som har ökat respektive minskat mest, 1980-1999

Antal DE/Ha åker

0,2 0,18 0,16 0,14 0,12 0,1 0,08 0,06 0,04

-21%

-36%

1980 39% 89%

89%

56%

-46% 37%

-12%

-12% 1999

rg be no Kr o

No r

rb

Bl ek

ot

in g

te

e

n

0,02 0

Län

4.1.4 Värphöns Den regionala utvecklingen för värphöns har inte heller varit enhetlig även om djurtätheten på nationell nivå har ökat. Liksom för gris har det regionala utfallet varierat, även om det har varierat något mer. Mellan 1995 och 1999 har Östergötland, Kalmar, Örebro och Jämtland minskat sin djurtäthet även om de totalt sett har ökat mellan 1980 och 1999. Västmanland har upplevt en omvänd situation. Diagram 4.8 Länsvis djurtäthet värphöns för de regioner som har ökat respektive minskat mest, 1980-1999 0,08

-42%

0,07

76%

1980

0,05 0,04 0,03

1999 134%

99%

51%

35%

-32%

-42%

-57%

-63%

0,02 0,01

a Da la rn

sa la Up p

in g

e

0

Bl ek

Antal DE/ Ha åker

0,06

Län

11


4.1.5 Slaktkycklingar Liksom för värphöns har utvecklingen på regional nivå varit mycket ojämn. Denna ojämnhet i sifferunderlaget medger ingen grafisk presentation. Västmanland, som ingår i den grupp av företag som har ökat sin djurtäthet mellan 1980 och 1999 i tabell 4.9, har varit ensam om att minska sin djurtäthet mellan 1995 och 1999. Tabell 4.9 Länsvis djurtäthet slaktkycklingar, 1980-1999 Län Stockholm Östergötland Södermanland Västmanland Blekinge Län Uppsala Jönköping Västerbotten Gotland Kalmar

1980

1999

Förändring

0 0,001 0,004 0,0005 0,092

0,006 0,007 0,027 0,002 0,246

651% 544% 300% 167%

1980

1999

Förändring

0,000087 0,000072 0,000005 0,024 0,018

0 0 0 0,0004 0,0093

-100% -100% -100% -98% -49%

4.1.6 Sammanfattning För landet totalt sett har utvecklingen inte inneburit en ökad djurtäthet utan tvärtom, en minskning. Denna effekt har till stor del varit en följd av att djurtätheten för mjölkkor har gått ner under perioden. Mjölkkornas andel av det totala antalet djurenheter är så stort att det även drar ner det totala värdet. Även grisar har haft en nedåtgående trend. I motsats till ovanstående har djurtätheten för övrig nöt, värphöns och slaktkycklingar ökat. Förändringarna har främst skett mellan 1990 och 1995. Denna period präglas av avgörande politiska beslut, bl.a. den förändrade jordbrukspolitiken i början av decenniet (se avsnitt 5.3). Skillnaden i utvecklingen i djurtätheten (för mjölkkor) mellan länen totalt sett, de län som har haft den lägsta ökningen och de län som har haft den största ökningen, har varit marginell. Skillnaden är dock något större för övrig nöt. För mjölkkor har dessutom samtliga län minskat sin djurtäthet medan det för övrig nöt endast är två län som har minskat. Resultatet är mer utspritt mellan län som ökar respektive minskar gällande övriga djurslag.

12


4.2 Storskalig produktion: besättningsstorlek Den andra indikatorn är den storskaliga produktionen. Stora besättningar utgörs som tidigare nämnts av besättningsgrupperna 1 och 2, även om den översta gruppen i denna kontext är intressantast att analysera. För att kunna presentera det bakomliggande materialet på ett så lättöverskådligt sätt som möjligt har index använts i diagram 4.10, där 1980 års värde har använts som basår för samtliga djurslag. Antalet företag har ökat för samtliga djurslag, både inom besättningskategori 1 och 2. Diagram 4.10 Besättningskategori 1 för samtliga djurslag, nationell utveckling 1980-1999 350

Index: basår = 1980

300

Mjö lkko r

250

Ö v r ig n ö t

200 G r is

150 100

V ärphöns

50

S la ktky c klin g a r

0 1980

1985

1990

1995

1999

År

Diagram 4.11 Besättningskategori 2 för samtliga djurslag, nationell utveckling 1980-1999 350 Mjölkkor

Index: basår = 1980

300 250

Övrig nöt

200 Gris

150 100

Värphöns

50 Slaktkycklingar

0 1980

1985

1990

1995

1999

År

För samtliga djurslag utom slaktkycklingar befinner sig det största antalet företag inom besättningskategori 4 (de minsta företagen). För slaktkycklingar är motsvarande besättningskategori nr 3 (de näst minsta företagen).

13


För tydligare information visar tabell 4.12 de ursprungliga värdena där siffrorna inom parantes visar andelen företag som befinner sig inom aktuell besättningskategori för det aktuella djurslaget. Tabellen visar att inte bara antalet företag inom de två besättningskategorierna har ökat utan även andelen företag. Tabell 4.12 Antal/andel företag inom besättningskategori 1 och 2 Antal företag inom besättningskategori 1 1980 1985 31 (0,1%) 44 (0,1%) Mjölkkor 333 (0,5%) 300 (0,5%) Övrig nöt 89 (0,3%) 108 (0,5%) Gris 2 (0,1%) 3 (0,2%) Värphöns 0 (0%) Slaktkycklingar 1 (0,9%)

1990 46 (0,2%) 346 (0,7%) 95 (0,7%) 3 (0,3%) 0 (0%)

1995 70 (0,4%) 480 (1,1%) 120 (1,1%) 3 (0,5%) 1 (1%)

1999 96 (0,7%) 546 (1,8%) 162 (2,7%) 5 (1,0%) 3 (3,4%)

Antal företag inom besättningskategori 2 1980 1985 176 (0,4%) 217 (0,6%) Mjölkkor 1139 (1,6) 1176 (2%) Övrig nöt 282 (1,1%) 265 (1,3%) Gris 74 (5%) 87 (6,5%) Värphöns 3 (4%) Slaktkycklingar 7 (6%)

1990 270 (1%) 1474 (3,1%) 301 (2,1%) 104 (9,4%) 3 (3,6%)

1995 362 (2%) 2368 (5,6%) 397 (3,7%) 100 (15,1%) 13 (13,5%)

1999 518 (3,7%) 2831 (8,4%) 503 (8,3%) 103 (19,9%) 16 (18,4%)

Utvecklingen av antalet företag inom besättningskategori 1 förefaller utvecklas linjärt enligt diagram 4.13. Diagram 4.13 Antal företag inom besättningskategori 1 600 Mjölkkor

Antal företag

500 400

Övrig nöt

300

Gris

200

Värphöns

100

Slaktkycklingar

0 1980

1985

1990

1995

1999

År

Enligt 4.14 förefaller dock andelen företag utvecklas exponentiellt.

14


Diagram 4.14 Andelen företag inom besättningskategori 1 3,5

Procentuell andel

3

Mjölkkor

2,5

Övrig nöt

2 Gris

1,5 1

Värphöns

0,5

Slaktkycklingar

0 1980

1985

1990

1995

1999

År

Diagram 4.13 kan även presenteras i form av årliga förändringssiffror som i tabell 4.15. Förändringen inom de övre besättningskategorierna har varit som högst mellan 1990 och 1999. Den lägsta besättningskategorin för de olika djurslagen (vilka dock inte finns åskådliggjorda här) har däremot minskat mest under tidigare perioder än de under vilka de stora besättningarna ökade som mest. Detta indikerar att de småskaliga har slagits ut innan de storskaliga började utvecklas. Värdena för period 1 – 4 visar på den procentuella förändringen mellan åren, inte förändringen jämfört med utgångsåret 1980. Den sista perioden är dock något kortare än de övriga men i fallet nedan bör inte detta ha någon inverkan på resultatet. Tabell 4.15 Förändring för besättningskategori 1 och 2 (antalet företag) under de fyra femårsperioderna mellan 1980 och 1999. Besättningskategori 1 1 42% Mjölkkor -10% Övrig nöt 21% Gris 50% Värphöns -100% Slaktkycklingar

2 5% 15% -12% 0% 0%

Besättningskategori 2 1 23% Mjölkkor 3% Övrig nöt -6% Gris 18% Värphöns -57% Slaktkycklingar

2 24% 25% 14% 20% 0%

4 37% 14% 35% 67% 200%

Totalt för perioden 210% 64% 82% 150% 200%

Medel per Ca förändr period per år 34% 6,0% 14% 2,5% 18% 3,0% 29% 5,0% 33% 6,0%

4 43% 20% 27% 3% 23%

Totalt för perioden 194% 149% 78% 39% 129%

Medel per Ca förändr period per år 31% 6,0% 27% 5,0% 17% 3,0% 9% 2,0% 75% 4,5%

Period 3 52% 39% 26% 0% Omöjligt värde

Period 3 34% 61% 32% -4% 333%

Perioderna för den högsta procentuella årliga förändringen för andelen företag inom besättningskategori 1 och 2 skiljer sig inte nämnvärt från utfallet ovan och har därför valts att

15


inte specificeras separat. De procentuella förändringarna är dock större. Dock avviker värphöns ganska kraftigt; den största ökningen inom kategori 1 sker istället mellan 1980 och 1985. 4.2.1 Mjölkkor Antalet företag som ingår i besättningskategori 1 och 2 har ökat i landet. Detta gäller även för länen med undantag av Stockholm och Södermanland där antalet varit oförändrat. De län som har ökat mest för de två översta besättningskategorierna sammantaget är Gotland, Västerbotten, Västernorrland, Kalmar och Kronoberg. Den procentuella andelen företag med stora besättningar har ökat för samtliga län. I diagram 4.16 är dock de båda besättningskategorierna redovisade var för sig. Procentsiffrorna visar respektive läns förändring mellan de två referensåren. I diagrammet stämmer inte den procentuella utvecklingen för Halland, Jönköping, Västmanland och Värmland exakt med underlaget i och med att de 1980 hade 0 företag inom kategori 1. Istället har ett basvärde antagits med värde 1. Västra Götalands företagsantal 1999 var 73 st. Med en ökning på 200 % finns även Örebro och Östergötland även om dessa inte presenteras nedan. Diagram 4.16 Antal mjölkkoföretag inom besättningskategori 1 och 2 - länsvis utveckling för de regioner som har ökat mest 40 35

Besättningskategori 2

Antal företag

30 700%

25

1980 421%

Besättningskategori 1 20 550% 15

1999

1000%

600%

500%

10 500%

400%

400%

200%

5

e in g Bl ek

la nd G ot

Ha lla nd

Ka lm

ar

0

Län

För de län som har haft en något annorlunda utveckling jämfört med ovan ser underlaget ut som följer i tabell 4.17. En förändring på 0 % har även Västerbotten.

16


Tabell 4.17 Antal mjölkkoföretag inom besättningskategori 1 och 2 - länsvis utveckling för de regioner som har minskat mest/ökat minst Län

1980

Besättningskategori 1 Gotland 0 Blekinge 1 Dalarna 1 Västernorrland 0 Jämtland 0 Besättningskategori 2 Stockholm 8 Södermanland 21 Västmanland 7 Örebro 10 Värmland 13

1999

Förändring

0 1 1 0 0

0 0 0 0 0

7 19 8 13 22

-13% -10% 14% 30% 69%

4.2.2 Övrig nöt Övrig nöt uppvisar, liksom mjölkkor, en relativt enhetlig utveckling, dvs. de flesta län har ökat antalet företag med stora besättningar. Men till skillnad från mjölkkor är det till viss del samma län som har den största ökningen/minskningen inom den övre besättningskategorin som den lägre besättningskategorin. Om man inte ser till besättningsgrupperna var för sig utan slår ihop kategori 1 och 2, så har alla län ökat både andelen och antalet företag. Gävleborg, Västernorrland, Jönköping, Blekinge och Jämtland är de län som har ökat mest med avseende på de två övre djurkategorierna sammantaget. I diagram 4.18 stämmer inte den procentuella utvecklingen för Västerbotten och Norrbotten exakt med underlaget i och med att de 1980 hade 0 företag inom kategori 1. Men för att kunna åskådliggöra det i ett diagram har ett basvärde antagits med värde 1. Värdet år 1999 för Jönköping var 210.

17


Diagram 4.18 Antal nötföretag inom besättningskategori 1 och 2 - länsvis utveckling för de regioner som har ökat mest 70

475%

50 Antal företag

300%

367%

60

467%

338%

1980

40 227% 30 20

1999 400%

250%

200%

200%

10

No r

rb

Bl ek

ot

in g

te

e

n

0

Län

Tabell 4.19 presenterar de län som haft den största minskningen/minsta ökningen. Tabell 4.19 Antal nötföretag inom besättningskategori 1 och 2 - länsvis utveckling för de regioner som har minskat mest/ökat minst Län

1980

Besättningskategori 1 Stockholm 17 Västmanland 13 Uppsala 16 Södermanland 24 Örebro 15 Besättningskategori 2 Västmanland 36 Stockholm 29 Södermanland 67 Värmland 44 Skåne 226

1999

Förändring

11 13 18 28 19

-35% 0% 13% 17% 27%

46 48 125 86 446

28% 66% 87% 95% 97%

4.2.3 Gris Antalet företag med stora besättningar (grupp 1 och 2 sammantaget) har totalt sett ökat i landet. Detta gäller även för samtliga län förutom Blekinge (som har minskat) samt Jämtland och Norrbotten (som har varit oförändrade). Värmland, Jönköping, Dalarna, Västra Götaland och Gotland har däremot ökat mest. Den procentuella andelen företag som har stora besättningar har ökat för samtliga län. Om grupperna studeras var för sig som i 4.20 ändras utfallet enbart marginellt.

18


Den procentuella förändringen för Jönköping är konstruerad p.g.a. att basvärdet 1980 var 0. Värdet 1 har här antagits. Diagram 4.20 Antal grisföretag inom besättningskategori 1 och 2 - länsvis utveckling för de regioner som har ökat mest

Antal företag

25

211%

20 114%

15

460%

1980

333% 200%

267%

1999

10 200%

133%

300%

200%

5

na ar Da l

Ka l

Up p

m

sa l

a

ar

0

Län

Det är få län som har haft en minskning av antalet företag med stora besättningar. Nedanstående län är de som har haft den svagaste utvecklingen i det hänseendet. Med en förändring på 0% inom besättningskategori 1 finns Västerbotten och Norrbotten även om de inte finns presenterade i tabell 4.21. Tabell 4.21 Antal grisföretag inom besättningskategori 1 och 2 - länsvis utveckling för de regioner som har minskat mest/ökat minst Län

1980

Besättningskategori 1 Blekinge 6 Kronoberg 0 Dalarna 0 Jönköping 2 Jämtland 0 Besättningskategori 2 Västernorrland 1 Blekinge 19 Jämtland 0 Norrbotten 1 Stockholm 4

1999

Förändring

4 0 0 2 0

-33% 0% 0% 0% 0%

0 8 0 1 5

-100% -58% 0% 0% 25%

4.2.4 Värphöns Utvecklingen i landet totalt sett visar på en ökning av antalet företag inom besättningskategori 1 respektive 2 men utvecklingen i de olika länen har varit mindre enhetlig. Till skillnad mot

19


alla övriga djurslag finns här faktiskt ett flertal län som uppvisar en minskning av antalet företag inom de båda besättningsgrupperna. Den procentuella andelen företag som ingår i besättningskategori 1 och 2 sammantaget har ökat för samtliga län, med undantag av Norrbotten, Värmland och Kronoberg. På samma förändringsnivå som Jämtland i tabell 4.22 befinner sig även Västernorrland. Tabell 4.22 Antal värphönsföretag inom besättningskategori 1 och 2 - länsvis utveckling för de regioner som har ökat respektive minskat mest/ökat minst Län

1980

1999

Förändring

1 0

3 1

200%

0 0 1 0 0

4 3 3 2 1

200%

1980

1999

Förändring

Besättningskategori 1 Skåne Östergötland Besättningskategori 2 Gotland Västerbotten Örebro Gävleborg Jämtland Län

Besättningskategori 1 Samtliga exkl Skåne o Östergötland Besättningskategori 2 Norrbotten 1 Värmland 1 Kronoberg 1 Uppsala 2 Stockholm 5

0%

0 0 0 1 4

-100% -100% -100% -50% -20%

4.2.5 Slaktkycklingar Den procentuella andelen företag som ingår i besättningskategori 1 och 2 sammantaget har ökat för Stockholm, Södermanland, Östergötland, Blekinge, Skåne, Halland och Västra Götaland. I Kalmar och på Gotland har andelen minskat. För övriga län har den varit oförändrad. Således har utvecklingen för slaktkycklingar liksom för värphöns varit mindre enhetlig även om landet i sin helhet går mot större besättningsstorlekar. I tabell 4.23 presenteras emellertid de två besättningsgrupperna var för sig. Även Västra Götaland har en förändring på 100% även om länet inte finns presenterat i tabellen. Uppsala m.fl. innefattar Jönköping, Kronoberg, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna, Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten.

20


Tabell 4.23 Antal slaktkycklingsföretag inom besättningskategori 1 och 2 - länsvis utveckling för de regioner som har ökat respektive minskat mest/ökat minst Län Besättningskategori 1 Blekinge Besättningskategori 2 Södermanland Östergötland Skåne Stockholm Halland Län Besättningskategori 1 Samtliga Exkl Blekinge Besättningskategori 2 Gotland Kalmar Uppsala m.fl.

1980

1999

Förändring

0

2

0 0 1 0 0

4 2 3 1 1

200%

1980

1999

Förändring

0%

1 3 0

0 1 0

-100% -67% 0%

4.2.5 Sammanfattning Antalet företag på nationell nivå som här klassificeras som stora besättningar har ökat. Detta avser då både besättningsgrupp 1 och 2. Även andelen har ökat, och den har dessutom ökat procentuellt mer än antalet. De perioder då förändringstakten har varit som högst skiljer sig mellan de två övre besättningsgrupperna. Förändringen inom grupp två, liksom djurtätheten, var som störst mellan 1990 och 1995 (med undantag av mjölkkor och värphöns där perioderna istället var 1995-1999 respektive 1985-1990). För grupp 1 inföll motsvarande period mellan 1995 och 1999 (med undantag för mjölkkor och övrig nöt där motsvarande period var 19901995), dvs. en period med en ökad konkurrens i och med EU-medlemskap samt en stor skillnad mellan förändringen i priset på kapital och arbete (se avsnitt 5.2). För mjölkkor har endast två län legat oförändrade medan resterande län har ökat antalet företag inom de två övre besättningsgrupperna sammantaget sett. Den procentuella andelen har däremot ökat för samtliga län. Om man ser till varje besättningsgrupp för sig så är det enbart två län som har minskat antalet företag. Liksom för mjölkkor uppvisar övrig nöt en relativt enhetlig utveckling. Här har faktiskt alla län både ökat antalet och andelen företag sammantaget sett. Delas kategorierna upp är det enbart ett län som har minskat i antal. Gris följer samma utveckling som nöt för de övre besättningsgrupperna även om det finns tre län som inte har ökat i antal. Och det är även tre som har minskat vid en nedbruten översikt. Utvecklingen för värphöns och slaktkycklingar har varit mer spridd med fler antal län som har en minskning i de övre besättningsgrupperna än tidigare djurslag.

21


4.3 Specialisering av animalieproduktionen Den tredje och sista indikatorn är graden av specialisering hos företagen. Med specialisering avses de företag med djur som ingår i åkergrupp 1, dvs. de som har 0,0 – 2,0 ha egen åker. I diagram 4.24 har 1980 års värde använts som basår för samtliga djurslag. Antalet och andelen företag med en mycket liten egen areal åker (0-2 ha) har ökat totalt sett för mjölkkor, övrig nöt och gris. Även antalet och andelen företag med en större åkerareal (50 ha - ) har ökat medan antalet företag i mellanklassen (2,1-50 ha) har minskat. Företagens utveckling har således antagit två inriktningar. Det finns emellertid inte någon trend inom den lägsta åkerkategorins ökning vad gäller företagets storlek: För mjölkkor är det de näst största företagen (bes.grupp 2) som står för den största ökningen, medan det för övrig nöt är företag inom de tre högsta besättningskategorierna och för gris de minsta företagen. Däremot är det företag med stora besättningar som står för en ökning inom åkerkategori 2, trots att denna minskat totalt sett! De flesta företag ligger inom åkerkategori 2. För mjölkkor och övrig nöt har även innehavet av betesarealer studerats. Antalet företag med en liten egen areal bete har minskat, tvärtemot vad som har hänt med företagens åkerareal. Detta gäller såväl för antalet företag som för den procentuella fördelningen av företagen. Majoriteten av företagen befann sig 1999 inom beteskategori 2, till skillnad från 1980 då de flesta återfanns i kategorin med den minsta arealen bete. Skiftet inföll mellan 1990 och 1995. Utvecklingen för höns och slaktkycklingar har varit något annorlunda. Antalet företag med en specialiserad animalieproduktion har minskat totalt sett. För höns har emellertid andelen företag som befinner sig inom åkerkategori 1 ökat! De åkerkategorier som 1999 rymde flest företag var för värphöns nr 2 medan det för slaktkycklingar var nr 3. År 1980 var det emellertid nr 2 för slaktkycklingar. Fördelningen är relativt jämn mellan åkerkategorierna. En ökning av antalet företag med lite egen areal åker kan dock inte enbart förklaras av att de har blivit mer specialiserade. Företagen kan även ha genomgått en förändring av företagsstrukturen. Detta innebär att företag kan ha skiljt ägandet av marken från djuren. I diagram 4.24 är indexkurvan för mjölkkor inte fullständig. I och med att basåret 1980 hade ett värde lika med noll, så har några korrekta indexsiffror inte kunnat tas fram. Men för att kunna åskådliggöra eventuella trender så har ett basårsvärde lika med 1 antagits.

22


Diagram 4.24 Antal företag inom åkerkategori 1 på nationell nivå för alla djurslag, 1980-1999

Index: basår = 1980

1200

Mjölkkor

1000 Övrig nöt

800 600

Gris

400

Värphöns

200

Slaktkycklingar

0 1980

1985

1990

1995

1999

År

För tydligare information presenteras även tabell 4.25 där siffrorna inom parentes visar andelen företag som befinner sig inom åkerkategori 1 för de aktuella djurslagen. Det är dock viktigt att poängtera att en ökning av antalet företag med lite åkerareal inte bara kan förklaras med att de har blivit mer specialiserade utan även att de har genomgått en förändring av företagsstrukturen. Detta kan exempelvis innebära att djuren har brutits loss från företaget och ingår i ett gemensamt bolag för flera brukare. Tabell 4.25 Antal företag inom åkerkategori 1 på nationell nivå för alla djurslag, 1980-1999 1980 0 (0%) 10 (0,01%) 110 (0,4%) 165 (11%) Slaktkycklingar 44 (38%) Mjölkkor Övrig nöt Gris Värphöns

1985 4 (0,01%) 20 (0,03%) 161 (0,8%) 179 (13%) 30 (40%)

1990 6 (0,02%) 49 (0,1%) 219 (1,5%) 208 (19%) 25 (30%)

1995 12 (0,1%) 31 (0,1%) 177 (1,6%) 142 (22%) 29 (30%)

1999 11 (0,1%) 31 (0,1%) 192 (3,2%) 131 (25%) 20 (23%)

Andelen företag som har haft en mer specialiserad driftsinriktning har ökat för samtliga djurslag utom slaktkycklingar. För slaktkycklingar har dock specialiseringen ökat för de större besättningarna. Tabell 4.25 kan för tydligare information översättas till förändringsvärden. De största förändringarna har till skillnad från förändringarna i besättningsstorlek och djurtäthet infallit någon period tidigare i enlighet med tabell 4.26. Värdena nedan för period 1 - 4 visar den procentuella förändringen mellan åren, inte förändringen jämfört med utgångsår 1980. Den sista perioden är dock något kortare än de övriga men det bör dock inte ha någon inverkan på resultatet i tabell 4.26.

23


Tabell 4.26 Förändring avseende åkerkategori 1 under de fyra femårsperioderna mellan 1980 och 1999. Period 1 Mjölkkor Övrig nöt Gris Värphöns

Omöjligt värde

100% 46% 8% -32%

Slaktkycklingar

2 50% 145% 36% 16% -17%

3 100% -37% -19% -32% 16%

4 -8% 0% 8% -8% -31%

Totalt för perioden 1000% 210% 75% -21% -55%

Medel per Ca förändr period per år 47% 7,50% 52% 6,00% 18% 3,00% -4% -1,00% -16% -4,00%

4.3.1 Typindelning Specialisering kan inte bara mätas genom företagets innehavda åkerareal utan även via företagets arbetsbehov i och med att de olika detaljtyperna motsvarar en hög grad av specialisering inom företaget. Det totala antalet företag inom varje djurslag i studiens statistikunderlag baseras på alla företag som har ett eller flera djur av det aktuella djurslaget (med undantag av värphöns). Av dessa företag ingår en viss procent i någon av de utvalda typklasserna, vilka har presenterats tidigare i studien (se metodavsnitt). I tabell 4.27 har andelen företag inom de olika driftsinriktningarnas detaljtyper ökat för samtliga djurslag med undantag av slaktkycklingar. Denna trend kvarstår för nöt och gris även om enbart typindelningarna 212 samt 231 och 232 studeras. Blandklasserna har andelsmässigt sett minskat för nöt, vilket återigen indikerar att det har skett en övergripande specialisering av företagen. För gris har dock blandklasserna ökat. Ökningen av andelen typklassade företag har för tre av fem djurslag främst skett hos mindre företag och hos företag med en större areal egen åker. Tabell 4.27 Andel företag inom de olika typklasserna på nationell nivå för samtliga djurslag, 1985-1999

Djurslag

Detaljtyp

211 212, 213 231, 232, 233 241 242 Slaktkycklingar Mjölkkor Övrig nöt Gris Värphöns

Tot antal företag

Antal ftg i detaljtyp

Andel 1985

Tot antal företag

Antal ftg i detaljtyp

Andel 1999

35068 58133 19995 1334 75

31028 8411 2337 329 36

88% 14% 12% 25% 48%

13966 33870 6068 518 87

12524 11906 1880 214 40

90% 35% 31% 41% 46%

4.3.2 Mjölkkor På nationell nivå har utvecklingen av jordbruksföretagens innehav av åkerareal gått i olika riktningar, (där antalet företag inom den lägsta och de två högsta åkerklasserna har ökat). Antalet företag inom alla besättningsstorlekar ökar inom den lägsta åkergruppen även om företag inom besättningsgrupp 2 ökar mest. Åkerkategori 2, i vilken majoriteten av företag befinner sig, har totalt sett minskat. Trots detta står företag inom den näst högsta besättningskategorin för en ökning. Procentuellt sett uppvisas dock en knapp minskning (dvs.

24


andelen företag inom den näst högsta besättningskategorin som tillhör den lägsta åkerkategorin). Antalet företag inom den minsta betesarealgruppen har totalt sett minskat. Däremot har företagen med stora besättningar ökat i antal inom både beteskategori 1 och 2. Andelsmässigt har de dock bara ökat för beteskategori 1. De län som har ökat respektive minskat antalet företag med endast lite egen åkerareal presenteras i tabell 4.28. För samtliga djurslag gäller att endast de län med den största/minsta ökningen framställs. För mjölkkor har till synes inget län erfarit en minskning av antalet företag. Tabell 4.28 Antal mjölkkoföretag inom åkerareal 0-2,0 ha – länsvis utveckling för de regioner som har ökat respektive minskat mest Län Östergötland Skåne Uppsala Västra Götaland Kalmar Halland Norrbotten Län Övriga

1980

1999

0 0 0 0 0 0 0

4 2 1 1 1 1 1

1980

1999

0

0

4.3.3 Övrig nöt Likt utvecklingen för mjölkkor har utvecklingen för övrig nöt på nationell nivå gått åt olika håll. Det är dock fler företag för övrig nöt än för mjölkkor som har en mindre areal egen åker. Antalet företag inom samtliga besättningsstorlekar ökar inom åkerkategori 1 även om de tre översta besättningsgrupperna ökar mest. De näst största företagen står liksom för mjölkkor för en ökning inom åkerkategori 2, vilket andelsmässigt sett dock omvänds till en minskning. Inom alla besättningskategorier har antalet företag med liten egen betesareal minskat, liksom det har för landet totalt sett, även andelsmässigt räknat. Värt att notera är att det endast är fyra län presenterade i tabell 4.29 för de som haft den största ökningen under perioden. Näst efter kommer sammanlagt fyra län med samma procentuella ökning (0 till 1); Blekinge, Örebro, Stockholm och Uppsala. Med en förändring på 0% återfinns även Kalmar, Värmland, Dalarna, Gävle, Västernorrland, Västerbotten och Jämtland även om de inte finns presenterade i tabellen.

25


Tabell 4.29 Antal nötföretag inom åkerareal 0-2,0 ha – länsvis utveckling för de regioner som har ökat respektive minskat mest Län Östergötland Skåne Västra Götaland Norrbotten Län Kronoberg Gotland Västmanland Södermanland Jönköping

1980

1999

Förändring

1 3 0 0

5 13 3 2

500% 433%

1980 1 1 1 0 0

1999 0 0 0 0 0

Förändring -100% -100% -100% 0% 0%

4.3.4 Gris Även för gris har utvecklingen gått åt två olika håll med ett för landet följaktligen minskat antal företag inom åkerkategori 2. Grissektorn är däremot, tillsammans med värphöns, det djurslag som har haft flest företag inom den lägsta åkerkategorin. Alla besättningskategorier ökar inom åkerkategori 1 utom de näst minsta besättningarna (grupp 3). Men även denna kategori ökar om man ser till dessas procentuella andel. Till skillnad från mjölkkor och övrig nöt så utgörs ökningen av antalet företag inom de lägsta åkerarealerna främst av de mindre företagen. Vidare, företag med stora besättningar står för en ökning inom åkerkategori 2. Andelsmässigt sett minskar dock båda besättningskategorierna inom den aktuella åkerkategorin liksom det har visat sig göra även för mjölkkor och övrig nöt. Den länsvisa utvecklingen följer i tabell 4.30. En förändring på 0% har även Östergötland, Jönköping, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten.

26


Tabell 4.30 Antal grisföretag inom åkerareal 0-2,0 – länsvis utveckling för de regioner som har ökat respektive minskat mest Län Uppsala Gotland Värmland Örebro Skåne Län Gävleborg Kronoberg Blekinge Södermanland Stockholm

1980

1999

Förändring

2 0 1 2 48

8 3 3 6 105

300%

1980

1999

Förändring

1 3 9 6 0

0 1 3 3 0

-100% -67% -67% -50% 0%

200% 200% 119%

4.3.5 Värphöns Antalet företag som befinner sig inom den lägsta åkerkategorin har minskat i landet. Detsamma har gällt för länen med undantag av Södermanland, Östergötland och Västmanland, vilka har ökat. För landet totalt sett ökar antalet företag med stora besättningar inom både åkerklass 1 och 2 även om dessa totalt sett har minskat. Så de stora företagen uppvisar en annan trend än det genomsnittliga företaget och ökar sin specialiseringsgrad. Andelsmässigt sett är utvecklingen inte lika tydlig vilket följer av att de minsta företagen minskar sin andel inom den minsta åkergruppen och av att de näst största företagen minskar sin andel inom åkerklass 2.

27


Tabell 4.31 Antal värphönsföretag inom åkerareal 0-2,0 ha – länsvis utveckling för de regioner som har ökat respektive minskat mest

Län Södermanland Östergötland Västmanland Stockholm Uppsala Kalmar Län Dalarna Västernorrland Jämtland Norrbotten Örebro

1980

1999

Förändring

4 12 2 4 5 7

7 18 3 4 5 7

75% 50% 50% 0% 0% 0%

1980

1999

Förändring

1 2 1 5 3

0 0 0 0 1

-100% -100% -100% -100% -67%

4.3.6 Slaktkycklingar I likhet med värphöns har utvecklingen för slaktkycklingar gått mot ett minskat antal företag inom åkerkategori 1. För de olika länen har trenden varit neråtgående eller oförändrad med undantag av Stockholm, som har ökat. För landet totalt sett minskar de näst största företagen i antal inom åkerklass 1 och ligger oförändrad inom åkerklass 2, vilket alltså överensstämmer med den totala utvecklingen. Antalet och andelen företag inom den största besättningsgruppen ökar emellertid inom åkergrupp 1. I tabell 4.32 har även Dalarna, Gävleborg, Västernorrland, Västerbotten, Norrbotten och Jämtland en förändring på 0 %.

28


Tabell 4.32 Antal slaktkycklingföretag inom åkerareal 0-2,0 ha – länsvis utveckling för de regioner som har ökat respektive minskat mest

Län Stockholm Uppsala Kronoberg Värmland Örebro Län Östergötland Jönköping Gotland Västmanland Kalmar

1980

1999

Förändring

0 0 1 0 0

1 0 1 0 0

0% 0% 0% 0%

1980

1999

Förändring

6 1 4 1 4

0 0 0 0 1

-100% -100% -100% -100% -75%

4.3.7 Sammanfattning När det gäller graden av specialisering med avseende på innehavet av egen åkerareal kan man för mjölkkor, övrig nöt och grisar se en annorlunda utveckling jämfört med värphöns och slaktkycklingar. För den första gruppen har det på nationell nivå skett en utveckling mot antingen en mindre del egen areal åker eller en ökad areal åker. Den åkergrupp i vilken de flesta företag befinner sig har däremot minskat totalt sett. Men för företag inom den högsta besättningsgruppen så har denna åkergrupp ökat. Det finns dock ingen generell trend för vilken typ av besättningskategori som ökar mest inom den lägsta åkergruppen, även om det finns det för de olika djurslagen. Innehavet av egen betesareal har ökat även om det finns vissa undantag inom de större besättningarna. För värphöns och slaktkycklingar har antalet företag inom åkergrupp 1 minskat även om andelen för värphöns har ökat. För de två djurgrupperna kan det dock skönjas en viss tendens till att de stora företagen ökar sitt antal och sin andel företag inom åkergrupp 1, även om den totalt sett minskar. En ökning av antalet företag med lite egen åkerareal kan inte bara förklaras av att de har blivit mer specialiserade utan även av att företagen har genomgått en förändring av företagsstrukturen. Detta innebär att företag kan ha skilt ägandet av marken från djuren. Specialiseringsgraden avseende arbetsbehovet tyder även den på att specialiseringen har ökat. Slaktkycklingar utgör det enda undantaget. Förändringarna har varit störst under perioden 1980-1985, med undantag för övrig nöt och värphöns vilkas inföll mellan 1985-1990 respektive 1990-1995.

29


Inga län har erfarit en minskning av antalet företag inom åkergrupp 1 för mjölkkor. För övrig nöt har enbart tre län upplevt en minskning och för gris enbart 4. I likhet med utvecklingen av besättningsstorlekarna har utvecklingen för värphöns och slaktkycklingar inneburit att spridningen mellan företag som har haft en ökning respektive minskning har varit större än för övriga djurslag.

4.4 Översikt För att få en mer översiktlig bild av den länsvisa utvecklingen har de tre indikatorerna som belysts ovan sammanställts i tabell 4.32-4.34 (varav graden av specialisering har fått två indikatorer). Eftersom resultaten inte är viktade så visar en bred ”positiv” utveckling inte om denna har varit ”stark” eller inte, bara just det att den har varit generell/övergripande. De olika kolumnerna visar förändringar i: 1. Antal djurenheter per hektar åker 2. Andel (antal) företag med stora besättningar (besättningskategori 1 och 2) 3. Andel (antal) företag med liten åkerareal (åkerkategori 1) 4. Andel (antal) företag med en mer specialiserad driftsinriktning (typklasser) Värdena inom parantes visar om antalet företag har ökat eller inte. Värdena utom parenteserna visar förändringen i andelen företag. Tabell 4.33 Översikt - länsvis utveckling mjölkkor och övrig nöt Mjölkkor Län 1 2 3 4

1

Övrig nöt 2 3

Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västergötland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

+ + + + + + + + + + + + + + + + + + + -

+ + + + + + + + + + + + + + + + + + + + +

30

-

+ (0) + + (0) + + + + + + + + + + + + + + + + + +

0 + 0 + 0 0 + 0 0 + + + 0 0 0 0 0 0 0 0 +

+ (-) + (-) + (-) + (-) + (-) + (-) + (-) + (-)

+ + 0 + 0 + (0) + + + + 0 + 0 0 0 0 0 +

4 + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + (-) + (-)


Tabell 4.34 Översikt - länsvis utveckling gris och värphöns Gris Län 1 2 3 Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västergötland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

+ + + + + + + + + + + + +

+ + + + + + + + + (-) + + + + + + + + + 0 + + (0)

0 + + (-) + (0) + (0) + (-) + + + (-) + + + + + + + 0 0 0 0

Tabell 4.35 Översikt - länsvis utveckling slaktkycklingar Slaktkycklingar Län 1 2 3 Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västergötland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

+ + + + + + + 0 + + 0 0 0 0 0

+ 0 + + 0 0 + + + + 0 0 0 0 0 0 0 0 0

+ 0 - (0) + (-) 0 0 0 0 0 0 0 0

4 + (-) + + + + (-) + (-) + (-) + + (-) + (-) + (-) + (-) + + (0) + + (-) + (-) + (-) + (-) + (-) + (-)

1 + + + + + + + + + -

Värphöns 2 3 + (-) + (-) + (0) + + (0) + + + + + + + + (0) + (0) + + + + -

+ (0) + (0) + + + (-) + (-) + (0) + (-) + (-) + (-) + (-) + (-) + (-) + + (-) + (-) -

4 + (-) + (-) + (0) + (-) + (-) + (-) + (-) + (0) + (-) + (-) + (-) + (-) + (-) + (-) + (-) + (-) + (-) + (-) + (-)

4 + 0 - (0) + + - (+) - (+) - (0) + (0) 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Av ovanstående kan en alternativ uppställning göras som baserar sig på andelsvärdena. Kategorierna avser: A – Regioner med enbart positiva värden B – Regioner med 3 positiva värden C – Regioner med 2 eller 1 positivt värde D – Regioner med enbart negativa värden, dvs. minus eller oförändrat.

31


Kalmar, Västra Götaland och Östergötland är de län som är mest frekvent förekommande inom kategori A. Även Skåne, Halland, Stockholm, Uppsala, Örebro och Södermanland placerar sig relativt högt. Värt att notera är då att för mjölkkor och nöt utgör Stockholm, Uppsala, Södermanland och Örebro inga djurtäta län. Stockholm är även mindre djurtätt vad gäller svin och detsamma gäller för Uppsala och slaktkycklingar. Skulle även den näst översta kategorin räknas in tillkommer Blekinge, Jönköping, Gotland och Gävleborg. Gävleborg har en låg djurtäthet både vad gäller värphöns, gris och slaktkycklingar. Jönköping har detsamma för värphöns och slaktkycklingar. Även Gotland ligger lågt för slaktkycklingar. För mjölkkor och övrig nöt följer de fyra regionsindelningarna relativt väl de indikationer som har fåtts genom beräkningar av TB1 (intäkter minus särkostnader ≅ bruttovinst exkl lönekostnader och anläggningar), mjölkavkastning, medelslaktvikter och spannmålsavkastning (se bilaga I). För svin och värphöns kan det konstateras att regionsindelningarna till viss del följer de indikationer som har fåtts via genomförda beräkningarna för TB1, medelslaktvikter och spannmålsavkastning. Slaktkycklingar är den djurgrupp som avviker mest från det förväntade. Tabell 4.36 Översikt - länsvis utveckling

Mjölkkor Län

Kategori A B C D

Inget län Östergötland, Kalmar, Skåne, Halland, Västra Götaland, Norrbotten Uppsala, Jönköping, Kronoberg Gotland, Blekinge, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna, Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten, Stockholm, Södermanland Inga

Övrig nöt A B C D

Stockholm, Uppsala, Östergötland, Kalmar, Blekinge, Halland, Västra Götaland, Örebro Övriga län Inga Inga

Gris A B C D

32

Uppsala, Södermanland, Östergötland, Kalmar, Västra Götaland, Värmland, Örebro, Västmanland Stockholm, Jönköping, Gotland, Blekinge, Skåne, Halland, Dalarna, Gävleborg, Västernorrland, Norrbotten Kronoberg, Jämtland, Västerbotten, Inget län


Värphöns A B C D

Södermanland, Östergötland, Kalmar, Gotland, Skåne, Gävleborg, Västerbotten Jämtland, Stockholm, Uppsala, Jönköping, Blekinge, Halland, Västra Götaland Västernorrland, Örebro, Kronoberg, Värmland, Västmanland, Dalarna, Norrbotten Inget län

Slaktkycklingar A B C D

Stockholm Östergötland, Västra Götaland Södermanland, Kronoberg, Blekinge, Skåne, Halland, Örebro, Västmanland Uppsala, Jönköping, Kalmar, Gotland, Värmland, Dalarna, Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten, Norrbotten

4.5 Slutkommentar Det kan konstateras att utvecklingen generellt sett följer den utveckling som kan skönjas i övriga Europa. På regional nivå finns det län som både utvecklas snabbare och långsammare än det nationella genomsnittet varför utvecklingen inom vissa regioner är mer påtaglig än i landet totalt sett.

5 Drivkrafter Det finns med all säkerhet en mängd olika förklaringar till vad som är drivkrafterna bakom den utveckling som vi har upplevt i Sverige under de senaste två decennierna. Det vore enkelt att enbart koppla dagens utveckling till förekomsten av skalfördelar. Men det har inte varit enkelt att påvisa skalfördelarnas roll för jordbrukssektorn1. Då det inte bara är storleken som avgör hur effektiv en verksamhet är kan det också vara nödvändigt att ge flera perspektiv utrymme i en diskussion som i grunden handlar om individers beslutsprocesser. I ett flertal studier har förklaringarna till strukturomvandlingen sökts i bland annat livsstilsbegreppen och kulturella skillnader. Brukarna kan även ha ett egenintresse av större enheter för att kunna reducera sin egen arbetsinsats för att få möjlighet att anlita extra personal. Det finns även ett egenintresse i att vilja försäkra sig om en viss minsta inkomst (där dock utökningen begränsas av att brukaren inkomstsatisfierar). Förklaringar av detta slag kommer emellertid inte att belysas vidare i denna studie.

5.1 Skalfördelar Begreppet skalfördelar innebär att vid en utökad produktion ökar den producerade mängden varor proportionellt mer än vad användningen av produktionsfaktorer ökar. Fördubblas 1

Köble, 1999.

33


användningen av produktionsfaktorer (där deras relativa mängd och pris hålls konstant) samtidigt som den producerade mängden varor ökar mer än dubbelt så mycket sjunker följaktligen den genomsnittliga kostnaden för en producerad enhet. Skalfördelar är heller inte oändliga utan förutsätts sjunka enbart över en viss produktionsmängd. Lönar det sig att öka mängden insatta produktionsfaktorer likt beskrivet ovan föranleder detta stora produktionsenheter. En större produktion erfordrar även en större marknad. Handel kan därför skapa möjligheter för mindre länder som Sverige att utnyttja skalfördelar. Skalfördelar kan uppstå p.g.a. ett antal olika anledningar, exempelvis att arbetskraften specialiserar sig på vissa uppgifter eller att kapitalet inte blir effektivt (och lönsamt) förrän efter en viss producerad kvantitet (odelbarheter, t.ex. i form av maskiner och anställd personal, dvs. heltidsanställd lantarbetare), men även produktionsteknologi och geometriska faktorer. Den genomsnittliga kostnaden kan sjunka även om det som finns beskrivet i det första stycket inte föreligger. Exempelvis då en verksamhet har stora fasta kostnader. Även i detta fall kommer den genomsnittliga kostnaden per producerad enhet att sjunka då produktionen ökar. Ett företag i perfekt konkurrens kan dock inte på någon längre sikt sänka sin interna genomsnittskostnad i och med att alla företag då redan antas producera på en nivå där den för företagen långsiktiga genomsnittskostnaden är som lägst. Det är istället externa kostnadsreduceringar för industrin som helhet som gör att den långsiktiga genomsnittskurvan kan ha en negativ lutning, dvs. att industrier som tjänar som inputindustrier har skalfördelar och att detta då medför ett lägre pris på kapital, råvaror och arbete. Skalfördelarnas roll inom jordbruket har lockat många till forskning. Det finns ett flertal studier som har lagt fram empiriska bevis för dess betydelse inom näringen varav jag här har valt att nämna ett fåtal. B.O Nelsons undersökning2 om huruvida det finns skalfördelar inom den svenska köttproduktionen har baseras på analyser av 23 produktionsmodeller och besättningsstorlekar. Modellen visar att det föreligger skillnader i lönsamhet mellan olika köttdjursbesättningar, ju större besättning, desto högre lönsamhet. I en artikel av FernandezCornejo, Gempesaw, Elterich och Stefanou har det lagts fram bevis för att det i Tyskland finns skalfördelar inom jordbruket3. Studien utfördes på mjölkproducerande företag för åren 1981-1988. Liknande resultat erhölls Grabowski och Sanches genom en studie av det japanska jordbruket för åren 1878 och 19404. Även inom den danska mjölkproduktionen har det tagits fram bevis för att mindre och medelstora företag har möjlighet att utnyttja skalfördelar5. I samband med att positiva skalfördelar demonstrerades, påvisades även negativa skalfördelar hos större företag. Kislev och Petersson ställer sig något mer tveksamma till skalfördelarnas avgörande roll i framväxten av stora företag6. Deras empiriska resultat visar att skalfördelar inom jordbrukssektorn har, rent tekniskt sett, en underordnad betydelse jämfört med teorin om ändrade relativpriser (se avsnittet nedan). I en amerikansk studie av Raup föreslås att fördelarna med stordrift finns att finna i främst ökad kapacitet, inköp av tjänster (avseende ”management”), inköp av bulkvaror, marknadsföring (differentiering av produkten) och inte i Land Lantbruk, 2002 Fernandez-Cornejo, Gempesaw, Elterich, Stefanou, 1992. 4 Grabowski, Sanchez, 1986. 5 Lund, Jacobsen, Hansen, 1992. 6 Kislev & Peterson, 1996. 2 3

34


själva produktionen7. En annan möjlig förklaring finns i skillnaderna mellan företags olika grad av uppfyllande av ”best management practice”8.

5.2 Förändrade relativpriser mellan kapital och arbetskraft Relationspriset mellan produktionsfaktorerna kapital och arbetskraft har ändrat sig radikalt under de senaste 100 åren. Från att ha varit en arbetsintensiv sektor har jordbruket generellt sett övergått till att bli en kapitalintensiv sådan. Substitutionsförmågan mellan kapital och arbete är relativt hög inom sektorn, vilket medför att ändringar i produktionsfaktorernas relativpris får en effekt på mängden insatta produktionsfaktorer. Blir då arbetskraften dyrare kommer jordbruket att öka sin relativa mängd av kapital. Vid en oförändrad relation av arbetskraft per driftsenhet ökar således gårdsstorleken eftersom företaget då får ett intresse av att skaffa en större maskinpark och således mera djur och mer mark. I detta sammanhang är det viktigt att ha i åtanke att ändrade relativpriser och skalfördelar inte är två självständiga företeelser. En teknisk utveckling kan t.ex. medföra att skalfördelar uppstår, vilket även ändrar priset på kapital. Därför kan det i vissa sammanhang vara svårt att veta vad som orsakas av den ena eller andra faktorn. Mellan 1980 och 2000 har relativpriserna utvecklats med fördel för insatt kapital. Jämförelse har gjorts mellan arbetskostnaden för lantarbetare, timlön inkl. tillägg och sociala avgifter, samt kapitalkostnader, maskiner, redskap, byggnader och räntekostnader9. Underliggande siffror har omvandlats till index vilkas förändring under femårsperioder i sin tur har analyserats. Referensåren har varit 1980, 1985, 1990, 1995 och 2000. Det är enbart under tredje perioden som förändringen i priset på kapital har överstigit förändringen i priset på arbete. Värdena anger de årliga procentuella förändringarna. Tabell 5.1 Förändringar i pris på arbete och kapital

∆PrisKapital ∆PrisArbete

80-85

85-90

90-95

95-00

Totalt

44% 50%

30% 44%

15% 14%

9% 22%

145% 192%

Genomsn Ca förändr per period per år

26% 33%

4,5% 5,5%

Det är inte bara priset på arbetskraft som har varit avgörande. Jordbruket har även upplevt en stor brist på arbetskraft, vilket har tvingat företagen till att ersätta det mänskliga kapitalet. Bristen på arbetskraft har dock säkerligen inverkat på priset på arbetskraften, men i vilken utsträckning är inget som behandlas vidare i denna studie.

5.3 Politiska beslut För att politiken i sig ska kunna verka trendbrytande för produktionsstrukturen förutsätts det att det sker en förändring i den politiska inriktningen. Som ett exempel på detta kan nämnas förändringen i jordbrukspolitiken under tidigt 90-tal mot sänkta stödnivåer. Detta kan ha varit Raup, 1969. Lund, Jacobsen, Hansen, 1992. 9 EUROSTAT (arbetskostnad), Statens Jordbruksnämnd (arbetskostnad), 1991, Jordbruksverkets rapport 2001:15 – Prisindex på jordbruks- och livsmedelsområdet 1966/67-2000 (kapitalkostnad). 7 8

35


en bidragande orsak till storleksrationaliseringen i och med att sänkta stödnivåer ger en tydligare marknadsorientering då producenterna indirekt får en större frihet att välja produktionsgren. Producenterna kommer då att producera vad som efterfrågas och vad som kan produceras konkurrenskraftigt. Redan konkurrenskraftiga jordbruk får ett försprång eftersom de inte behöver stöd i samma utsträckning för sin överlevnad. Andra (med högre grad av ineffektivitet som resultat av höga stödnivårer) skulle inte överleva då de inte ens vid tidigare stödnivåer är lönsamma (dvs. om majoriteten av produktionsfaktorerna är olönsamma). Livskraftigare företag kan då utnyttja dessa frisläppta tillgångar som, nu med en lägre kapitaliseringsgrad, kan utnyttjas mer effektivt. I kombination med höga fasta rationaliseringskostnader (i och med ökade krav på kostnadseffektivisering) samt mindre vinstmarginaler och således försvårad nyetablering blir produktionsenheterna större och mer specialiserade. Detta förstärks av en minskad snedvridning inom jordbruket, vilket gör att felallokeringen mellan produktionsenheter minskar. Resonemanget förutsätter dock att det finns skalfördelar att utnyttja. Annars skulle utslagningen av orationella enheter inte bli liktydigt med större enheter. 1990 års politik i Sverige hade emellertid mycket kort livslängd och det är därför inte möjligt att dra några entydiga slutsatser. Initialt ökade stödet till jordbruket vilket gjorde att många jordbrukare valde att lägga ner produktionen men också att ha kvar marken för att kunna få bidrag. Redan efter några år ersattes 1990 års avregleringar med en anpassning inför EUmedlemskapet och det blev då viktigare att anpassa produktionen efter bl.a. de kvotsystem som EU använder. En ökad internationell konkurrens men med bibehållna stödnivåer (vilket har varit fallet med direktstöden efter 199510) kan ge ett utfall likt det som är beskrivet ovan. Dvs. att företagen utsätts för en högre kostnadsrationalisering, vilket ökar utslagningen av olönsamma företag. EU-medlemskapet och successivt sänkta tullnivåer mot tredje land borde rimligtvis ha bidragit till ett sådant händelseförlopp. Själva EU-inträdet i sig skulle kunna tänkas ha gett motsatta effekter eftersom direktstöden ökade i omfattning mellan 1994 och 1995. Sambanden mellan stöd och strukturrationalisering är emellertid komplicerade och är därför ett område för fortsatt forskning. Men den förda politiken kan även förstärka eller bromsa de andra drivkrafternas inverkan utan att det sker en ändring i den politiska inriktningen. Ett bra exempel på detta är just stödpolitiken. Låt oss anta att det finns stora skalfördelar i sektor A. Produktion bedrivs dock i sektor B som omfattas av relativt sett höga stödnivåer. För att byta produktionsgren och därmed kunna utnyttja skalfördelarna i sektor A med lägre stöd krävs då att skalfördelarnas värde måste överstiga stöddifferensens värde. Är så inte fallet kommer det inte att löna sig att byta produktionsinriktning. Det krävs alltså större vinstchanser för att åstadkomma en förändring.

6 Framtida utveckling Jordbruket är ur kollektivets perspektiv i första hand producent av direkta nyttigheter vilka man betalar för i exempelvis dagligvaruhandeln. Men en växande andel av de offentliga utgifterna går också till jordbruket för dess roll som förvaltare av livsmiljön som förväntas 10

Statens Jordbruksverk, EAA, 2002

36


bära det öppna odlingslandskapet och den biologiska mångfalden till framtida generationer. På senare tid har man inom den Europeiska gemenskapen i allt större utsträckning tagit sig an frågor om hur bondens yrkesroll kommer att förändras. Diskussionen landar ofta i en förväntan om nya tjänster som jordbrukarna skall erbjuda. Detta kan komma att inverka på den framtida utvecklingen och det kan sannolikt resultera i att brukarna mer tydligt kommer att delas upp i två grupper: de som främst kommer att producera kollektiva nyttigheter och de som kommer att producera livsmedel. Även om vi i Sverige har nått en högre grad av stordrift, specialisering och koncentration under senare år är denna, i internationella mått mätt, inte speciellt långtgående. Är det därför troligt att vi går en framtid till mötes där dagens utveckling förstärks och kanske till och med ökar i takt? Under förutsättning att det faktiskt finns outnyttjade skalfördelar inom det svenska jordbruket kommer utvecklingen mot större driftsenheter att påskyndas av en ökad internationell konkurrens (med fortsatta förändringar till följd av utvidgningen av EU och WTO-förhandlingar) i en ev. kombination med lägre stödnivåer (framdrivet av en EU:s utvidgning) och en ökad kostnadsrationalisering. Dessa faktorer bereder väg för en fortsättning på den trend som belysts ovan. Kommer inte kapitalkostnaderna att stiga relativt sett kommer även detta vara en avgörande faktor. En fortsatt arbetskraftsbrist bör verka i riktning mot fortsatt ökade kostnader för arbetskraften. Vad gäller den framtida geografiska koncentrationen spår nationalekonomiska teorier att om en region erbjuder större marknader än övriga regioner och de fasta kostnaderna är höga i relation till transportkostnaderna kommer den mest befolkade delen av regionen att tilldra sig produktion11. Nu är dock jordbruket specifikt i och med att råvaran är knuten till marken den odlas på. I kombination med lägre stödnivåer kommer istället produktionen koncentreras till de mest gynnsamma produktionsregionerna där råvarorna kan produceras mest kostnadseffektivt förutsatt att transportkostnaderna är låga och det finns skalfördelar. Jämförelser inom landet presenteras i bilaga 1. Den framtida lokaliseringen av företag inom de olika driftsinriktningarna kommer således med all sannolikhet att avgöras genom en kombination av den utveckling vi har haft i landet mellan åren 1980 och 1999 samt de indikationer som har erhållits vad gäller avkastningsnivåer och täckningsbidragsnivåer. Ju högre konkurrens och ju lägre stödnivåer, desto större inverkan kommer täckningsbidragen att få på företagens placering. Det finns dock vissa faktorer som kan verka i återhållande riktning, bl.a. avfalls- och spridningsproblem i form av gödsel. Animalieprodukter som fjäderfä och grisar är dock inte speciellt kopplade till marken men har däremot problem med gödsel, lukt etc. som förhindrar lokalisering i närheten av befolkningscentra. Med den empiriska analysen som bakgrund kan det vara intressant att studera närmare hur de största besättningarna kommer att utvecklas. Under förutsättning att tidigare utveckling fortskrider kan vi göra en framskrivning för nästa tjugoårsperiod. Vi har under studiens gång sett att tillväxten för antalet företag inte följer en exponentiell kurva. Däremot gör andelen företag det. Då vi utför framtidsberäkningar kan därför en historisk genomsnittlig förändringstakt användas för antalet företag, medan andelen beräknas exponentiellt med hjälp av en genomsnittlig periodförändring baserad på de fyra perioderna mellan 1980-1999. Andel 2 har beräknats med hjälp av enbart de två senaste periodernas genomsnittliga förändring. Resultaten blir mycket olika. I det första fallet är det enbart gris som har uppnått en relativt 11

Krugman, 1991 och Duranton, 1998

37


hög andel. I det andra fallet har utvecklingen för både gris och slaktkycklingar blivit mycket påtaglig. För övriga djurslag är det emellertid inte så. Dessa har då haft ett lägre utgångslägre och en lägre förändringsprocent. Det kan alltså konstateras att för alla djurslag utom värphöns har de senaste åren inneburit ett helt annat förändringsläge än tidigare år. Värphöns särskiljer sig från mängden genom att dess förändringar var högre i början av 20-årsperioden. Detta innebär ett osäkerhetsmoment, där den framtida förändringen är mycket svår att bedöma. Har utvecklingen för denna djurgrupp stannat av eller kommer värphönsen att återuppta tidigare förändringstakt? Tabell 6.1 Framskrivning till år 2020, besättningskategori 1

Djurslag Mjölkkor Övrig nöt Gris Värphöns Slaktkycklingar

Antal 1999 96 546 162 5 3

Antal 2020 300 900 300 15 37

Andel 1999 1% 2% 3% 1% 3%

Medelförändr Beräknad per femårsper andel (1) 1980-1999 2020 69% 7% 38% 7% 94% 38% 75% 10% 33% 11%

Medelförändr Beräknad per femårssper andel (2) 1990-1999 2020 88% 9% 56% 11% 101% 44% 58% 6% 200% 100%

6.1 Finns det gränser för en fortsatt utveckling? Av resonemanget ovan kan vi dra slutsatsen att det i Sverige finns förutsättningar för jordbruksenheterna att specialiseras och expandera. Men det finns i dagsläget även vissa faktorer som begränsar en expansion och koncentration av animalieproduktionen. Inom vissa djurslag, exempelvis övrig nöt är det ganska tydligt att de regioner som ökar mest är de som inte har en hög djurtäthet. För slaktkycklingar gäller det motsatta. Inom djurgrupperna mjölkkor, gris och värphöns är situationen något mer oklar. Kan det för övrig nöt vara så att dessa hinder redan fått effekt? 6.1.1 Legala hinder Det finns i samband med vissa typer av animalieproducerande företag krav på att djuren ska rastas utomhus. För mjölkkor innebär detta ett krav på betesgång (djurskyddsförordningen 1988:539), dvs. nötkreatur som hålls för mjölkproduktion och som är äldre än sex månader skall sommartid hållas på bete. Även andra nötkreatur än sådana som hålls för mjölkproduktion skall sommartid hållas på bete eller på annat sätt ges tillfälle att vistas ute. Om det är möjligt skall även avelssvin sommartid ges tillfälle att vistas ute. Även gödselspridning är reglerat (Jordbruksverkets föreskrifter SJVFS 1999:79 om miljöhänsyn i jordbruket). Vid stora besättningar kan det bli fråga om betydande arealer som måste kunna tas i anspråk. En ökad stordrift kombinerat med en specialisering och koncentration av företagen medför begränsade ytor för utökat resursanspråk samt ökade kostnader för ökad spridning av det geografiska utnyttjandet av mark. Höga kostnader kan göra att det inte längre blir lönsamt att utöka produktionen. Produktionskvoterna såsom mjölkkvoterna kan verka begränsande om produktionen inom landet kommer att öka. 38


Förprövningskravet för djurhållande verksamhet genomförs av kommunen och Länsstyrelsen, (regleras av förordning 1998:899 om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och ska inte förväxlas med förprövningen enligt djurskyddsförordningen). Detta krav innebär att det görs en samlad bedömning av effekter på miljö och människa för besättningar över ett visst antal djurenheter. Möjligheten att få tillstånd för sin verksamhet skulle då kunna tänkas försvåras p.g.a. att det kan genereras negativa effekter av stora besättningar. Det är således av stor vikt att det tas fram lämpliga lösningar på de problem som brukaren ställs inför vid en storskalig satsning för att problemen inte ska hindra storskaliga enheter. 6.1.2 Strukturella hinder Strukturella hinder i form av traditionsbundna jordbruk kan komma att fungera som en bromsande faktor då dessa enheter inte alltid fattar beslut utifrån marknadens signaler utan utifrån exempelvis tradition, känsla och övertygning. Brukaren sägs då fatta beslut som inte kan betraktas som ekonomiskt rationella. Små familjeföretag har dessutom till skillnad från stora företag en helt annan förmåga att anpassa lönenivån efter situationen på marknaden. Detta gör att även dessa mindre företag kan verka konkurrenskraftigt på marknaden. Det krävs dock en viss minsta omsättning för att uppnå tillräcklig inkomst. 6.1.3 Geografiska hinder Avkastningen per ha odlad mark skiljer sig markant mellan olika geografiska områden. Det finns därför anledning att anta att stordriften initialt främst kommer att koncentreras till regioner med de mest gynnsamma produktionsförhållandena. Skulle produktionen av både vegetabilier och animalier koncentreras till ett litet antal regioner skulle detta följaktligen kunna få konsekvenser för möjligheten till nyetablering och utökning av produktionen. Utöver fysisk brist på utrymme hindras företagen även av stigande kostnader för bl.a. produktionsmedel och avfallshantering. 6.1.4 Smittsamma sjukdomar Stora besättningar kan i framtiden komma att medföra stora svårigheter i samband med smittbekämpning, ersättningsdjur och provtagning. Riskerna för smittspridning kommer även att öka. I samband med eventuella utbrott av epizootiska sjukdomar eller zonooser kan hela besättningar behöva avlivas. Ju större besättningar desto större blir kostnaden för ett ev. utbrott. Det är dock osäkert om detta verkligen påverkar brukaren i någon nämnvärd utsträckning i samband med att beslut tas om besättningens storlek. Fortsätter besättningsstorlekarna att växa är det i framtiden kanske inte uteslutet att problemet med risktagande förs ner på företagsnivå så att brukaren/näringen själv tar över ersättningsansvaret vid utbrott. På det sättet skulle risken för utbrott i större utsträckning inkluderas i samtliga kostnadsberäkningar som görs av företaget. Detta skulle även kunna få effekt på den storlek som uppnås på besättningarna.

39


40


Referenser Fernandez-Cornejo, J., Gempesaw, C.M., Elterich, J.G., och Stefanou, S.E. (1992) ”Dynamic Measures of Scope and Scale economies”, American journal of agricultural economics, V74, I:2, 329-42. Grabowski, R., och Sanchez, O. (1986), ”Returns to scale in agriculture”, European review of agricultural economics, V:13, I:2:189-98. Johnson, D.G. (1996), The economics of agriculture, V:2, p.156-170: Kislev, Y., Peterson, W., ”Economies of Scale in Agriculture: A reexamination of the evidence”, Chicago, University of Chicago press. Köble, A. (1999), Economics of size in agricultural production (Rapport 131), Uppsala, SLU. Krugman, P. (1991), Geography and Trade (sixth printing), Cambridge, USA/Leuven, Belgium, Leuven, MIT press/University Press. Lund, M., Jacobsen, B.H., och Hansen, C.E (1993), ”Reducing non-allocative costs on Danish dairy farms: Application of non-parametric methods”, European review of agricultural economics, 20;3:327-41. Nelson, O ”Skalfördelar inom köttproduktionen”, presenterad i Land Lantbruk, nr 40, s.23. Raup, P.M. (1969), ”Economies and diseconomies of Large Scale Agriculture”, American journal of agricultural economics, V51, I:5:1274-82. SCB: lantbrukets företagsregister 1980-1999. Statens Jordbruksnämnd (Marianne Johansson/Jordbruksekonomiska gruppen) (1991), Arbetskraftskostnader i jordbruket – PM, Jönköping, Statens Jordbruksnämnd. Statens Jordbruksverk (2002), Hektarskördar och totalskördar 2001 - JO 16 SM 0201 (Sveriges officiella statistik: statistiska meddelanden), Jönköping, Statens Jordbruksverk. Statens Jordbruksverk (2002), DW Ararat. Statens Jordbruksverk (2002), EAA data i löpande priser 1990-2001 – JO 45 SM 0202 (Sveriges officiella statistik: statistiska meddelanden), Jönköping, Statens Jordbruksverk. Statens Jordbruksverk (2002), EUROSTAT. Statens Jordbruksverk (2001) Jordbruksverkets rapport 2001:15 – Prisindex på jordbruks- och livsmedelsområdet 1966/67-2000, Jönköping, Statens Jordbruksverk. Statens Jordbruksverk (2002), Slaktregistret. Svensk Mjölk (2002), Mejeristatistik 2002, Hållsta, Svensk Mjölk.

41


Bilaga I Jordbrukets koppling till marken talar för betydelsen av att studera regionala skillnader i produktionsbetingelser. Tabellen nedan tar ej hänsyn till insatta produktionsfaktorer, men med tabell nr 3 som komplement kan vi får en mer nyanserad bild av produktionsförhållandena. Det har dock varit svårt att få fram ett bra statistiskt underlag. Av denna anledning är det inte säkert att framtagna (grova) produktivitetsmått är de bästa utan istället de tillgängliga. Statistiken är baserad på underlag från år 2001 och framtagen länsvis. I gruppen nöt ingår gödkalv, ungtjur, tjur och stut. I gruppen gris ingår slaktsvin, unggalt, galt och unggris. För värphöns och slaktkycklingar finns ingen statistik att tillgå. Länen är rangordnade från nr 1 (högst värden) till nr 7 (lägst värden). Alla län är följaktligen inte medtagna i presentationen. Djurslag Nöt12

Skåne

Nr 1 ÖsterG

Västm

Uppsala

Halland

VästraG

Nr 7 Jönköp

Blekinge

Norrb

Gävleb

Halland

Västm

Västerb

Uppsala

-

Kalmar

Kronob

Skåne

ÖsterG

Gotland

VästraG

Medelslaktv/djur

Gris13 Medelslaktv/djur

Värphöns Kyckling Mjölkko14

Halland

Avkastn. per DE

Konventionell produktion av gris, värphöns och kyckling är tämligen oberoende av yttre klimatförhållanden, därav placeringen av Norrbotten, Gävleborg och Västerbotten i tabellen ovan. I dessa fall kan dock transportkostnaderna samt den dåliga lönsamheten utan jordbrukssubventioner (se TB1 tabellen nedan) bidra till att dessa områden inte framstår som några hållbara alternativ. Då djurhållningen är starkt beroende av insatsråvaror så som djurfoder bör även produktiviteten inom spannmål påverka företagens placering, förutsatt att transportkostnaderna > 0. Tabellen baserar sig på kg/ha15. Nr 1 Höstvete Vårvete Höstråg Höstkorn Vårkorn Havre Rågvete Blandsäd Vall

Skåne Skåne Skåne Skåne Skåne Blekinge Halland

Halland ÖsterG ÖsterG Kalmar Halland Halland Skåne Västm

VästraG Örebro VästraG Gotland ÖsterG Blekinge ÖsterG VästraG

ÖsterG VästraG Kalmar Västm VästraG Halland ÖsterG

Blekinge Gotland Gotland VästraG Västm VästraG Söderm

Kalmar Västm Söderm Kalmar Örebro Gotland Uppsala

Nr 7 Söderm Uppsala Örebro Blekinge Dalarna Söderm -

Inga uppg

Inga uppg

Inga uppg

Inga uppg

Inga uppg

Inga uppg

Inga uppg

Skåne

SJV, Slaktregistret SJV, Slaktregistret 14 Svensk Mjölk, mejeristatistik 2002, s.11. 15 JO 16 SM 0201 12 13


För att kunna ta hänsyn till olika geografiska områdens kostnadsstrukturer kan det även vara av värde att studera de länsvisa TB1-värden som finns att tillgå16 (intäkter minus särkostnader 1 ≅ bruttovinst exkl lönekostnader och anläggningar). De TB1 jämförelserna som presenteras nedan har baserats på TB1 värden exklusive jordbrukssubventioner. Resultatet bekräftar att de mest produktiva landsområdena även är de mest lönsamma. Nr 1 Skåne

Nöt (stut) Gris (Slaktsvin) Blekinge Skåne Värphöns Skåne Slaktkyckling Mjölkko 8000 kg Skåne

Halland Skåne Gotland Halland Halland

Blekinge ÖsterG Kronob Kalmar Halland Blekinge Kronob Blekinge Blekinge Uppsala

Västm

Örebro

Nr 7 Gotland

ÖstG/Västm

Jönk/Hallan

Gotl/Örebro

Kronob Gotland Kalmar

Kalmar Jönköp ÖsterG

Jönköp Kalmar Gotland

Om TB 2 skulle användas (inklusive byggnadskostnader och inventarier) skulle detta enbart medföra marginella ändringar. Slutsatserna i stort skulle dock inte påverkas. Som exempel kan tas Blekinge som är överlägset Gotland enbart när TB2 används avseende värphöns. Detsamma gäller för Gotland/Västmanland avseende mjölkkor. Detta kan dock bero på ett något högre kostnadsläge för byggnadsinventarier på Gotland. Även Skåne verkar även ha ett relativt högt kostnadsläge jämfört med närliggande län, exempelvis Halland och Blekinge (jämförelser är gjorda för mjölkkor och värphöns).

16

SJV, DW Ararat


Bilaga II Antal DE/ha åker

Djurtäthet 1980

1999

Mjölkkor

Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

0,12 0,15 0,18 0,18 0,46 0,40 0,37 0,23 0,27 0,16 0,28 0,23 0,18 0,16 0,11 0,27 0,25 0,30 0,37 0,30 0,33

1980

1999

1980

0,06 0,07 0,09 0,11 0,28 0,28 0,22 0,15 0,21 0,11 0,17 0,12 0,09 0,08 0,05 0,12 0,12 0,12 0,15 0,11 0,10

0,02 0,04 0,03 0,04 0,03 0,07 0,07 0,07 0,19 0,17 0,25 0,06 0,03 0,03 0,04 0,01 0,01 0,01 0,01 0,03 0,01

Övrig nöt

0,08 0,10 0,11 0,14 0,37 0,30 0,33 0,20 0,19 0,11 0,23 0,16 0,11 0,11 0,07 0,18 0,18 0,19 0,27 0,22 0,22

0,06 0,06 0,08 0,09 0,24 0,24 0,17 0,13 0,17 0,12 0,16 0,12 0,06 0,07 0,05 0,09 0,09 0,09 0,12 0,10 0,10

1999

Gris

1980

1999

Värphöns

0,02 0,04 0,05 0,06 0,03 0,04 0,07 0,06 0,12 0,13 0,24 0,07 0,05 0,04 0,05 0,01 0,02 0,02 0,01 0,03 0,02

0,02 0,01 0,01 0,02 0,01 0,02 0,03 0,01 0,06 0,02 0,07 0,02 0,01 0,01 0,01 0,02 0,00 0,01 0,00 0,01 0,01

1980 Slaktkyckl

0,02 0,01 0,02 0,04 0,01 0,01 0,04 0,02 0,04 0,03 0,06 0,02 0,00 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,02 0,01

0 0,000 0,004 0,001 0,000 0,008 0,018 0,024 0,092 0,032 0,015 0,026 0 0,001 0,000 0 0 0 0 0,000 0

Besättningskategori 1 1980

1999

Mjölkkor

Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

1 1 5 3 0 0 1 0 1 10 0 6 0 2 0 1 0 0 0 0 0

1980

1999

Övrig nöt

2 2 7 9 5 1 11 0 1 22 6 13 3 6 5 1 1 0 0 0 1

17 16 24 22 8 6 18 6 3 71 16 75 12 15 13 6 2 1 2 0 0

1980

1999

Gris

11 18 28 72 22 16 57 17 9 131 29 102 23 19 13 8 7 5 3 3 3

2 3 6 7 2 0 3 0 6 33 11 9 1 1 3 0 0 0 0 1 1

1980

1999

Totalt

0,006 0,000 0,027 0,007 0,000 0,020 0,009 0,000 0,246 0,013 0,026 0,006 0,000 0,003 0,002 0,000 0,000 0,000 0,000 0,000 0,000

0,23 0,26 0,32 0,34 0,74 0,73 0,66 0,47 0,79 0,48 0,78 0,44 0,28 0,27 0,21 0,39 0,36 0,41 0,50 0,44 0,45

0,19 0,22 0,30 0,36 0,69 0,64 0,66 0,44 0,81 0,40 0,72 0,37 0,26 0,25 0,18 0,32 0,33 0,34 0,44 0,38 0,35

Antal företag 1980

1999

Värphöns

3 6 11 15 2 0 11 1 4 48 15 28 3 2 7 0 2 2 0 1 1

1999

0 0 0 0 0 0 1 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

1980

1999

Slaktkyckl

0 0 0 1 0 0 1 0 0 3 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

0 0 0 0 0 0 0 0 2 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0


Besättningskategori 2 1980

1999

Mjölkkor

Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

8 6 21 19 6 2 13 3 1 31 9 14 13 10 7 2 3 2 2 1 3

1980

1999

Övrig nöt

7 12 19 49 19 10 63 24 6 101 39 73 22 13 8 9 8 13 9 7 7

29 46 67 115 45 25 77 41 14 226 74 201 44 32 36 23 8 6 8 11 11

1980

1999

Gris

48 92 125 242 210 87 285 157 56 446 183 452 86 81 46 60 46 34 35 35 25

4 4 3 24 0 3 20 7 19 101 29 39 5 10 7 1 2 1 0 2 1

Antal företag 1980

1999

Värphöns

5 12 13 34 4 5 26 18 8 138 65 102 28 14 20 3 3 0 0 4 1

5 2 4 10 1 1 4 0 3 13 13 10 1 1 3 1 0 1 0 0 1

1999

Mjölkkor

Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

1980

1999

Övrig nöt

0 1 4 0 0 0 1 0 0 2 1 1 0 0 0 0 0 0 0 0 1

0 0 0 1 0 1 1 1 0 3 2 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0

1980

1999

Gris

1 1 0 5 0 0 1 0 1 13 3 3 0 1 0 0 0 0 0 0 2

0 2 6 6 1 3 6 0 9 44 10 13 1 2 2 0 1 0 0 0 0

4 1 4 17 1 0 6 4 4 16 16 15 0 3 3 1 2 2 1 3 0

0 0 0 0 0 0 3 1 2 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

1 0 4 2 0 0 1 0 3 3 1 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Antal företag 1980

1999

Värphöns

0 8 3 6 1 1 9 3 3 105 15 24 3 6 4 1 0 0 0 0 0

1999

Slaktkyckl

Åkerkategori 1 1980

1980

4 5 4 12 5 5 7 5 9 32 27 25 5 3 2 1 2 2 1 4 5

1980

1999

Slaktkyckl

4 5 7 18 4 4 7 4 6 26 19 17 3 1 3 0 1 0 0 2 0

0 0 2 6 1 1 4 4 5 9 8 3 0 0 1 0 0 0 0 0 0

1 0 1 0 0 1 1 0 2 8 4 2 0 0 0 0 0 0 0 0 0


Bilaga III


Rapporten kan beställas från Jordbruksverket, 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) Fax 036 34 04 14 E-post: jordbruksverket@sjv.se Internet: www.sjv.se

ISSN 1102-3007 ISRN SJV-R-03/15-SE SJV offset, Jönköping, 2003 RA03:15


ra03_15