Hackslåtterängen En något mer ovanlig form av öppen äng är hackslåtterängen. Dessa består ofta av ganska små, steniga och ojämna ytor. Hackslåtterängarna kan vara belägna i anslutning till åkrar samt utmed vägar och gärdesgårdar. Ängstypen förekommer främst i Götalands och Svealands skogsbygder samt i vissa delar av Norrland.
Flottängen En mycket speciell typ av äng var den så kallade flottängen. Flottängen är frodig och tydligt kvävepåverkad i motsats till den vanligen artrika och magra hårdvallsängen. Orsaken är att flottängen låg nedanför en gödselstack och drog nytta av stackens näringsläckage. Ängstypen gav därför stora kvantiteter hö. Idag har flottängen spelat ut sin roll och förekommer mycket sällsynt.
Natur- och kulturvärden i hårdvallsängarna Hårdvallsängen är vår artrikaste äng. Speciellt gäller det lövängen som på grund av förekomsten av träd och buskar erbjuder en kombination av skugga och ljus som är gynnsamt för ett stort antal djur- och växtarter. Finns det dessutom gamla ihåliga träd förstärks lövängens speciella position som mycket artrik miljö. Även en öppen äng kan ha ett stort antal arter och här hittar man ofta den mest hotade floran.
Darrgräs med luktgräsfjäril
I bortre delen av bilden syns en hackslåtterängs tydliga inslag av ojämnheter i markytan. Risåsen i Dalarna. 15