Issuu on Google+

Mer än bara energi miljö- och samhällsnyttor med energigrödor LENA NIEMI HJULFORS & KARIN HJERPE

www.jordbruksverket.se


Mer information om energigrödor hittar du här: http://www.jordbruksverket.se/salix I Jordbruksverkets webbutik för trycksaker kan du läsa eller ladda ner följande rapporter om energigrödor: Handbok för salixodlare Kalkyler för energigrödor Energigräs - en kunskapssammanställning För mer information om energiskog i landskapet finns: Inför plantering av energiskog. Lokalisering, samråd och investeringsstöd. JTI:s skriftserie 2014:1

Bilder: Pär Aronsson Bioenergiportalen.se Anki Engström, webbplats: http://krypinaturen.se/ Mattias Eriksson, webbplats och licensavtal: http://motdetokanda.wordpress.com/ https://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/3.0/ Michael Finell Almir Karacic Göran Molin Shutterstock Lena Niemi Hjulfors Nils-Erik Nordh Per G Norén Lars Rytter Camilla L. Tolke Johan Wallander Omslagsbild Nils-Erik Nordh.


Innehåll Energigrödor i samhällets tjänst

5

Energigrödor ger ett rikt odlingslandskap

7

Blommande mångfald i energiskogen

8

Djurlivet i energiskogen

11

Biologisk mångfald och energigräs

16

Jakt och viltvård

17

Energigrödor i arbetet med lokal vattenvård Energigrödor som vegetationsfilter Vatten och näring i kretslopp

19 19 20

Rening av avloppsvatten och slam

21

Rening av lakvatten

22

Energiskogen skyddar

23

Skydd mot vind och ljud

23

Energiskog som växtskydd

23

Energiskogens pollen kan ge ökade skördar

24

Energigrödor som markförbättrare

26

Rening av förorenad mark

26

Minska halten av kadmium i åkermarken

28

Energigrödor ger kol i mark

29

Källor till de olika avsnitten

31


Bl책mesar i salix. Foto: Mattias Eriksson.


Energigrödor i samhällets tjänst Huvudsyftet med att samhället på olika sätt stöttar en produktion av energi­ grödor är att dessa ska ersätta fossila råvaror. Marknaden för det företag som producerar energigrödor finns oftast lokalt eller regionalt och produktionen betyder därmed ökade möjligheter för det lokala samhället att bli självförsörjande på förnybar energi. Men energigrödor är inte bara till nytta då de skördas och används till produktion av värme eller el. Att odla grödor som, efter plantering, sedan skördas upprepade gånger under flera år innan odlingen bryts kan ha många positiva effekter på både mark och biologisk mångfald. Genom att placera, utforma och sköta odlingar av fleråriga energi­grödor på rätt sätt kan odlingarna bidra med ett flertal olika miljötjänster. Den samhällsekonomiska kalkylen kan därmed bli ännu bättre genom att aktivt planera för att utnyttja fler av energiodlingens möjliga miljönyttor. De miljönyttor som odlingar med energigrödor bidrar med kan delas in i två kategorier. I den ena kan vi samla funktioner som består av riktade miljötjänster. Dessa är till exempel när vi använder energigrödor som vegetationsfilter för vattenrening och omhändertagande av slam eller som läplantering och i skyddszoner. I den andra kategorin kan vi samla funktioner som består av miljötjänster av mer generell natur. Bland dessa finner vi miljönyttor som vi så att säga får på köpet, exempelvis biologisk mångfald, ökad kolinbindning och markbördighet, kadmiumavlastning och förbättrad jaktpotential. För att till fullo utnyttja energigrödornas miljötjänster behövs det oftast ett nära samspel mellan det offentliga och det lokala näringslivet.

Energiskogsodling vid värmeverket. Foto: Nils-Erik Nordh. Värmeverket i Enköping. Foto Nils-Erik Nordh. Poppelplantering vid järnvägen. Foto: Lars Rytter. Salix som filter mellan åker och vatten. Foto Nils-Erik Nordh.

5


Energigrödor I Sverige används vissa traditionella jordbruksgrödor för energiändamål, exempelvis vete till etanolproduktion och raps till produktion av biodiesel. Spannmål kan också eldas i värmepannor och vall används i begränsad omfattning till produktion av biogas. Det finns även särskilda grödor som enbart odlas för att bli energiråvara och i Sverige är dessa framför allt energi­skog och energigräs. Energiskog kan utgöras av salix, hybridasp eller poppel (Salicaceae). Energigräsodlingen domineras än så länge av rörflen (Phalaris arundinacea). I denna skrift kan du få veta mer om några av de viktigaste miljötjänsterna som energigrödorna kan bidra med.

Salix. Foto: Lena Niemi Hjulfors. Rörflen. Foto: Lena Niemi Hjulfors. Poppel. Foto: Lars Rytter.

Poppel. Foto: Lars Rytter.

6


Energigrödor ger ett rikt odlingslandskap Dagens intensiva jordbruk har resulterat i ett landskap med stora arealer utan eller med få inslag av miljöer som bryter av och tillför variation. Även gränsområdena mellan jordbruk och skog har förändrats och blivit skarpa utan den komplexitet som en brynmiljö med buskar och träd av olika art och ålder kan erbjuda. Många av de djurarter som är knutna till jordbrukslandskapet behöver tillgång till flera olika typer av livsmiljöer för sin överlevnad. Betesmarker, skogsbryn, stenmurar, buskrader, diken och åkerholmar är exempel på miljöer som kan erbjuda föda, skydd och boplatser. Dessa miljöer är också viktiga för flera av jordbrukslandskapets kärlväxter, mossor, lavar och svampar. I spåren av moderna brukningsmetoder med effektiv bekämpning av insekter och ogräs har jordbrukslandskapets karaktär förändrats och förutsättningarna för ett rikt odlingslandskap har försämrats.

VÄXTER I ENERGISKOGEN Kärrkavle Alopecurus geniculatus Krypven Agrostis stolonifera Vitgröe Poa annua Hundäxing Dactylis glomerata Åkertistel Cirsium arvense Vägtistel C. vulgare Åkerpilört Persicaria maculosa Gåsört Potentilla anserina Revsmörblomma Ranunculus repens Våtarv Stellaria media Brännässla Urtica dioica Vitklöver Trifolium repens Maskrosor Taraxacum spp. Baldersbrå Tripleurospermum perforatum Mållor Chenopodium spp. Jordrök Fumaria officinalis Dunörter Epilobium spp. Nejlikrot Geum urbanum

Gemensamt för energigrödor som energiskog och energigräs är att de till skillnad från många livsmedels- och fodergrödor är fleråriga. Odling av fleråriga grödor innebär att behovet av jordbearbetning minskar. Även behovet av växtnäring och bekämpningsmedel är mindre i grödor som ska gå till energi. En minskad intensitet i brukandet och de strukturer och livsmiljöer som skapas av odling av fleråriga energigrödor kan bli ett värdefullt bidrag till den variation i landskapet som krävs för att öka den biologiska mångfalden.

Ung poppelodling. Foto: Lars Rytter.

7


Blommande mångfald i energiskogen Många studier av biologisk mångfald i energiskog har konstaterat att antalet kärlväxter är större både i och runt energiskogsodlingen jämfört med i och längs med odlingar med vanliga åkergrödor. I vissa studier har man registrerat över 200 olika arter men variationen mellan studierna är stor och antalet arter, vilka arter som är representerade och hur omfattande växttäcket är i en specifik odling kommer att bero på en mängd olika faktorer. De växtarter som etablerar sig i energiskogen sprider sig från omgivningen eller kommer från den fröbank eller rester av levande rötter som finns i marken. Därför kommer de arter som hittas i energiskogen att variera mellan platser och påverkas av både tidigare markanvändning och om­­ givande natur. Det rör sig oftast om vanliga arter av örter och gräs och artsammansättningen förändras under det att odlingen växer upp och mognar. De flesta växterna finner man i odlingens kanter och på vändtegar, särskilt då odlingen hunnit bli några år eftersom ljusinsläppet inne i odlingen blir allt mindre med odlingens ålder.

Växtligheten varierar med tiden Artsammansättningen i en ung energiskog som etableras på åkermark domineras ofta av olika gräsarter och ett- och tvååriga kärlväxter som är vanliga i jordbruksmiljöer, längs med vägkanter och i miljöer som ofta utsätts för störning. Exempel på växtarter som olika studier registrerat är gräs som kärrkavle, krypven, vitgröe och hundäxing och örter som åkertistel, vägtistel, åkerpilört, gåsört, revsmörblomma, våtarv, brännässla, vitklöver, maskrosor, baldersbrå, mållor, jordrök, dunörter och nejlikrot. Även svampar förekommer. De första åren efter etableringen ökar artrikedomen då fler arter hinner sprida sig till energiskogen och etablera sig. Samtidigt kan artsammansättningen komma att skifta över till örter och gräs som är skuggtåliga och mer långlivade och inslagen av arter som vanligen förekommer i skogsmiljöer ökar. En energiskog som anläggs på en tidigare gräsmark kommer redan från början att hysa en stor andel fleråriga och konkurrenskraftiga växtarter. Artsammansättningens förändring med tiden beror på skördeintervallen och hur artsammansättningen ser ut i de omgivande miljöer som ligger inom spridningsavstånd. Mångfalden trivs i kanten. Foto: Nils-Erik Nordh.

Smörblomma och rödklöver trängs på vändtegen. Foto: Göran Molin. Åkerogräs som åkerklätt kan hitta en plats i soliga lägen runt energigrödorna. Foto: Shutterstock. Vedsvamp på poppelstubbe. Foto: Nils-Erik Nordh. Bakgrundsbild: Maskros. Foto: Göran Molin.

8


Foto: Nils-Erik Nordh.


Utformning och skötsel påverkar Förutom tidigare markanvändning påverkar även storleken på odlingen hur många olika växtarter som man kan finna där. Små odlingar får större andel kanter i förhållande till sin inre yta vilket har visat sig positivt för artrikedomen i energiskogen. Skötselmetoder som ogräsbekämpning och skördeintervall är viktiga parametrar som bidrar till att skapa struktur inom odlingen liksom även att blanda han- och honplantor och plantor av olika sorter i energiskogen. Salix, hybridasp och poppel är alla känsliga för konkurrens i etableringsfasen och därför kan det vara nödvändigt att bekämpa ogräs det första året. Kemisk ogräsbekämpning har stor påverkan på förekomsten av kärlväxter i energiskogsodlingen och om den görs efter att plantorna vuxit upp kan man effektivt bli av med all annan växtlighet i odlingen. Mekanisk ogräs­ bekämpning är inte lika effektiv som kemisk bekämpning och det kommer därför att finnas fler växter i odlingen efter en mekanisk ogräsbekämpning. Både korta och långa skördeintervall kan vara gynnsamma för den biologiska mångfalden beroende på vilken artsammansättning man har i energi­ skogen. Även näringstillförseln kan påverka markvegetationen men här är det ont om studier. Små odlingar får större andel kanter. Foto: Nils-Erik Nordh. Etablerad salix klarar ogräs. Foto: Lena Niemi Hjulfors.

info

Flera små odlingar är bättre än en stor. Foto: Nils-Erik Nordh.

VILL DU GYNNA DEN BLOM­ MANDE MÅNGFALDEN MED DIN ENERGISKOG? • Plantera inte energigrödor på marker som redan har en rikare växtlighet som t.ex. ängs- och betesmarker. • Så in blommor och gräs i vänd­ tegarna. • Det är bättre att dela upp odlingen i flera små än att plantera en stor, då blir det mer kanter. • Bekämpa gärna ogräs mekaniskt. • Variera tidpunkt för ogräsbekämpning mellan odlingarna om du har flera odlingar i närheten av varandra. • Om du har fler odlingar i närheten av varandra kan du skörda dem olika år.

10


Djurlivet i energiskogen En rik växtlighet i energiskogen, runt dess kanter och på vändtegarna betyder även att det finns gott om blommor, frön, rötter och andra växtdelar som fåglar och andra djur kan använda som föda. Om energiskogen anläggs i nära anslutning till naturliga skogsbestånd blir det lättare för olika slags djur att sprida sig in i energiskogen. I det öppna slättlandskapet kan ”öar” med energiskog utgöra värdefulla livsmiljöer för olika djur. Dessa ”energi­ skogsöar” kan i likhet med andra småbiotoper, som t.ex. åkerholmar, öppna diken och alléer, bjuda på både skydd och föda och därmed locka till sig olika slags djur såsom insekter, fåglar och däggdjur. Genom att inte skörda hela odlingen vid ett och samma tillfälle kan ytterligare variation tillföras landskapet samtidigt som det leder till kontinuitet så att de olika djurarter som använder energiskogen har någonstans att ta vägen det året som skörden inträffar. Salix-ö ger variation i landskapet. Foto. Nils-Erik Nordh. Flera salix-öar nära varandra som djuren lätt kan förflytta sig emellan. Foto Nils-Erik Nordh. Salix som en förstärkning av en befintlig lövskog. Foto: Nils-Erik Nordh. Om energiskogen placeras nära skogskanten kan djuren lättare ta sig dit. Foto Nils-Erik Nordh. Bakgrundsbilden. Foto Nils-Erik Nordh.


Småkryp Insekter, som olika typer av skalbaggar och fjärilar, uppehåller sig gärna i och runt energiskog och ofta förekommer de i både större antal och med fler arter än i vanliga åkergrödor. Salix, poppel och hybridasp fungerar som värdar för ett stort antal insekter. I en sammanställning av antalet arter av insekter och kvalster man funnit på olika träd och växter i Tyskland hamnade salix i topp bland de undersökta släktena med 728 olika djurarter. De vanligaste skalbaggarna är bladbaggar som livnär sig på bladen och det finns även ett stort antal gallbildare som gallmyggor och gallsteklar och växtsugare som bladlöss och växtsteklar som utnyttjar energiskogen. Förutom de insekter som är knutna till själva energiskogsarterna har man även hittat fjärilar, skalbaggar och andra insektsgrupper som troligen gynnas av den rika flora som blir följden av en begränsad användning av bekämpningsmedel och minskad markbearbetning och som också leder till en kontinuerlig tillförsel av växtmaterial till marken. De fjärilar som hittas är vanliga arter som även kan hittas i andra miljöer än energiskog och de flesta finner man i energiskogens kanter och på vändtegar.

Grävling, igelkott, räv, hermelin och mullvad är några exempel på lite större djurarter som man kan se i energiskogen. Även sorkar och möss är vanliga här och det är framförallt på vändtegar och kanter som de uppehåller sig. Det finns dock få studier av större djur och även om de har visat sig vara vanligare i energiskogen än i annan åkergröda så är det oklart i vilken utsträckning de skulle välja energiskog framför andra livsmiljöer som kantzoner och buskrader. För att gynna djurlivet i de öppna slättlandskapen kan energiskog placeras så att den knyter samman skogsområden som ligger utspridda långt från varandra och på så sätt göra det lättare för djuren att förflytta sig mellan dem utan att de behöver exponera sig för rovdjur. Större djur som rådjur och älg, liksom även hare, betar gärna av energi­ skogen, särskilt yngre planteringar och vildsvin söker ibland skydd i den mellan sina födosök i omgivningarna.

info

Däggdjur VILL DU GYNNA DJURLIVET MED DIN ENERGISKOG? • Plantera inte energigrödor på marker som redan har inslag av ett rikare djurliv som t.ex. ängs- och betesmarker. • Plantera gärna energiskogen nära en skog för att underlätta för djuren att sprida sig till energiskogen. • Energiskogen kan placeras så att den knyter samman skogsområden för att djur lättare ska kunna ta sig från ett skogsområde till ett annat. • I slättlandskapet kan små öar av energiskog tillföra nya livsmiljöer som är bra för djurlivet. • Det är bättre att dela upp odlingen i flera små än att plantera en stor, då blir det mer kanter. • Blanda han- och honsorter. • Om du har fler odlingar i närheten av varandra kan du skörda dem olika år. Citronfjäril på salixblomma. Foto: Anki Engström. Bladbagge Cryptocephalus sexpunctatus. Foto: Anki Engström.

12


Foto: Johan Wallander.


Foto: Johan Wallander


Fåglar Förekomsten av fåglar i jordbrukslandskapet har påverkats av de förändringar jordbruket genomgått och framför allt de utpräglade jordbruks­ arterna har minskat de senaste 30–40 åren. Anledningen har föreslagits vara att moderna brukningsmetoder har lett till att miljöer som till exempel buskrader, odlingsrösen och dikesrenar där fåglarna bygger bo och söker skydd har tagits bort. Dessutom slås vallodlingarna tidigare på säsongen då många fågelungar fortfarande är kvar i boet. Dagens effektiva ogräs­ bekämpning leder också till brist på de frörika växter och insekter som är fåglarnas födokällor. Framför allt övervintrande fåglar som äter frön, t.ex. kornsparv, hämpling, gulsparv, steglits, grönfink, bofink, pilfink, gråsparv, fasan och rapphöna drabbas då de får svårare att hitta mat på vintern.

FÅGLAR I ENERGISKOGEN Sävsångare Acrocephalus schoenobaenus Kornsparv Emberiza calandra Steglits Carduelis carduelis Grönfink Chloris chloris Pilfink Passer montanus Fasan Phasianus colchicus Rapphöna Perdix perdix Lövsångare Phylloscopus trochilus Gulsparv Emberiza citrinella Törnsångare Sylvia communis Bofink Fringilla coelebs Ortolansparv Emberiza hortulana Busksångare Acrocephalus dumetorum Kärrsångare Acrocephalus palustris Trädlärka Lullula arborea Sånglärka Alauda arvensis Sädesärla Motacilla alba Gråsparv Passer domesticus Hämpling Carduelis cannabina Tofsvipa Vanellus vanellus Spovar Limosa, Numenius Enkelbeckasin Gallinago gallinago

Flera studier av fåglar i jordbrukslandskapet har visat att energiskog kan ha en positiv påverkan på fåglarna och de förekommer både i större antal och med fler arter i energiskog jämfört med annan gröda på åker, inklusive gräsmark och träda. Både utpräglade jordbruksfåglar och flertalet av de arter som är knutna till busk- och skogsmarker lockas av salixodlingar. Art­ rikedom och artsammansättning av fåglar i energiskogen förändras med tiden från skörd och även med energiskogens täthet och marktäcke. Därför kan skötselmetoderna och skördeintervallen påverka förekomsten av fåglar i energiskogen. Även omgivande naturmiljö, plantornas höjd och mark­ fuktighet påverkar vilka fågelarter man kan hitta i energiskogen. Flest fåglar hittar man i odlingens kantområden. Både salixarter och andra arter inom växtfamiljen Salicaceae fungerar som värdar för ett mycket stort antal insektsarter. Tillsammans med de insekter som andra växter i energiskogen lockar till sig erbjuder därmed energi­ skogen goda möjligheter för insektsätande fåglar att hitta föda. Viktiga frökällor för fåglar som äter frön är, förutom angränsande åkergrödor, de gräs och örter som ofta finns i energiskogens fältskikt och på vändtegarna. De flesta fåglar som hittas i en salixodling är vanliga fågelarter som lövsångare, gulsparv, törnsångare och bofink men några av de arter som finns i salixodlingarna är mer sällsynta arter som ortolansparv, busksångare, kärrsångare och trädlärka. Arter som normalt hittas i det öppna odlingslandskapet som t.ex. sånglärka, sädesärla, gråsparv och hämpling verkar inte missgynnas av energiskogen utan ses ofta i nyplanterad eller nyskördad salix. Detsamma gäller för vadare som tofsvipa och spovar. Lövsångare. Foto: Johan Wallander. Törnsångare. Foto: Johan Wallander.

15


Det finns få studier av biologisk mångfald i odlingar av energigräs. De flesta studier som är gjorda gäller energigräset Miscanthus spp. som är de vanligaste energigräsen i Europa utanför Norden. Fleråriga energigräs erbjuder sannolikt nya livsmiljöer för övervintrande fåglar, små däggdjur, insekter och andra växter. Det är inte möjligt att helt överföra de resultat man fått vid studier av miscanthus till andra energigräs som t.ex. rörflen. Däremot är det troligt att de effekter som följer av brukningsmetoderna och att det är en flerårig gröda kan gälla för flertalet fleråriga energigräs. Enligt de få studier som är gjorda verkar det som om att förekomsten av andra växter och även förekomsten av insekter är större i energigräsen än i angränsande fält med en traditionell jordbruksgröda som spannmål. Skillnaden är störst under de första åren efter etableringen. Särskilt värdefullt för djurlivet är det om energigräset producerar frön och det är framför allt viktigt för övervintrande fåglar. Energigräsen fungerar även bättre som skydd för insekter och små däggdjur än ettåriga grödor gör. De växter som etablerar sig i energigräset koncentreras till kanter och vändtegar eftersom det är svårt för andra växter att få plats i en väletablerad och tät energigräsodling. Studier har också visat att fler fjärilar uppehåller sig runt energigräsen än runt traditionella grödor.

info

Biologisk mångfald och energigräs

VILL DU ATT DIN ODLING AV ENERGIGRÄS SKA GYNNA BIOLOGISK MÅNGFALD? • Sköt om kanter och vändtegar, där finns bäst förutsättningar för blommande mångfald. • Energigräs som producerar frön ökar tillgången till mat för djur som äter frön.

Odling av rörflen i skogsbygden bidrar till ett mer öppet och varierat landskap. Foto: Curt Tallhoff Foto: Michael Finell.


Jakt och viltvård Viltvård syftar till att på något sätt förbättra förhållandena för en eller flera arter av vilda djur. Det kan handla om åtgärder för att minska risken för rovdjursangrepp genom jakt på rovdjur, förbättra tillgången till föda, skydd och vatten, men även att begränsa storleken på viltstammarna till en hållbar nivå genom jakt. Vilt som älgar och rådjur gynnas av ett varierat landskap. Därför kan odling av energigrödor utgöra ett viktigt inslag i viltvården. Om energiskog odlas i ett landskap som i övrigt domineras av traditionella jordbruksgrödor kan den bidra med skydd för djuren, något som kanske annars saknas. Eftersom vilda djur inte gärna rör sig över öppna ytor för att ta sig till energiskogen, kan det dock vara lämpligt att anlägga odlingar i närheten av skogsområden. Energiskogsodlingar kan också ge foder åt djuren. Olika sorter är olika smakliga. Om man väljer att plantera sorter som viltet gärna betar av kan betet leda till att energiskogens tillväxt blir sämre.

info

I ett landskap som domineras av skog är behovet av det extra skydd som energiskogen kan utgöra inte lika stort. Där skulle däremot odlingar av energiskog som viltet tycker om att äta kunna minska viltskadorna på skogen.

VILL DU GYNNA VILT? • Plantera gärna energiskogen nära en skog. • Välj sorter som är smakliga för viltet. • Skapa ”öar” av energiskog i det öppna landskapet där viltet kan söka skydd.

Även jaktbara fåglar kan gynnas av energiskog. Både fasan och rapphöna trivs i energiskogen och vissa arter, som enkelbeckasin, använder energi­ skogen framför allt som skydd medan andra både häckar och söker föda i energiskogen. Odling av energigräs, som till exempel rörflen, i skogsbygd ger ett mer varierat landskap. Större vilt som älg och rådjur verkar dock inte tycka om att äta rörflen. Rörflensodlingar gynnar därför inte viltvården i någon större omfattning eftersom de varken bidrar med skydd eller foder.

Jakttorn vid salixodling. Foto: Tobias Markensten. Vissa sorter av salix är särskilt smakliga för vilt. Foto: Nils-Erik Nordh. Foto: Nils-Erik Nordh.

17


Foto: Nils-Erik Nordh.


Energigrödor i arbetet med lokal vattenvård Fleråriga energigrödor har rotsystem året om och kan ta upp näringsämnen under en större del av året jämfört med ettåriga grödor. Detta bidrar till att minska läckaget av näringsämnen från marken, som vanligtvis är som störst under den del av året när marken inte är täckt av gröda. Dessutom tillförs mindre kväve vid odling av fleråriga energigrödor jämfört med andra grödor och man plöjer endast marken i samband med etableringen, varefter marken lämnas orörd. Även detta minskar risken för läckage av näringsämnen vilket i sin tur kan minska risken för övergödning av vattendrag.

info

Vid en jämförelse av kväveläckaget från energiskog och från spannmåls­ odling har läckaget visats vara betydligt lägre från energiskogen. Även vall­ odling har litet kväveläckage. Inte heller finns några indikationer på ett ökat läckage från salixodlingar i samband med skörd. Effekterna på fosforläckage vid odling av salix är mer osäkra.

VILL DU MINSKA RISKEN FÖR NÄRINGSLÄCKAGE GENOM ODLING AV ENERGIGRÖDOR? • Energigrödor kan odlas i anslutning till vattendrag för att minska läckaget av näringsämnen (främst kväve) till vattnet. • För att minska ytavrinning kan en remsa med energigräs vara bra närmast vattnet. • Det är viktigt att biomassan i kantzonen skördas och förs bort från marken.

Energiskog utmed vattnet. Foto: Nils-Erik Nordh. Salix. Foto: Bioenergiportalen.

Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket kan leda till föroreningar av vatten och mark. Vid odling av energiskog och energi­ gräs används mindre bekämpningsmedel än vid odling av andra grödor. Ogräsbekämpning görs oftast i samband med planteringen, och då med liten tillförsel av ogräsbekämpningsmedel jämfört med annan odling. Därefter klarar sig odlingen utan ytterligare ogräsbekämpning.

Energigrödor som vegetationsfilter Läckage av näringsämnen till sjöar och vattendrag i jordbrukslandskapet leder till problem med övergödning som i sin tur försämrar vattenkvaliteten och den biologiska mångfalden i vattnet. Att lägga remsor med energigrödor längs med vattendrag, som ett filter mellan åker och vatten, kan därför bidra till att utlakningen av näringsämnen till vattnet minskar. Om en kantzon med energigrödor anläggs i syfte att minska läckage av näringsämnen från jordbruksmark är det viktigt att biomassan skördas så att kvävet förs bort från marken. För att näringsupptaget ska kunna pågå utan avbrott bör bara halva remsan skördas vid ett och samma tillfälle. Det kan vara bra om ytan närmast vattnet består av energigräs. Fosfor lämnar oftast fältet via ytavrinning eftersom det binder till partiklar istället för att som kväve lösas ut i vattnet. Energiskogen är inte lika tät som andra grödor och är därför mindre effektiv för att minska ytavrinning. Energigräs däremot kan liksom andra vallgrödor fungera bra för att minska fosforförluster och ytavrinning. 19


Vatten och näring i kretslopp Energigrödor kan spela en viktig roll när det handlar om att sluta kretsloppet mellan stad och land och återföra växtnäring till jordbruket. Eftersom energigrödor inte ingår i livsmedelsproduktionen lämpar de sig väl för gödsling med slam från avloppsreningsverken och för bevattning med avloppsvatten och lakvatten. När det gäller tillförsel av slam, avloppsvatten och lakvatten till åkermark finns särskilda bestämmelser med bland annat gränsvärden för hur stor mängd fosfor och tungmetaller de får innehålla. Det finns också bestämmelser kring hur lång tid det ska gå innan åkermarken återigen får användas för produktion av livsmedel.

Reningsverk i Enköping med kvävedammar och salixodling i anslutning. Foto: Pär Aronsson. Bakgrundsbild. Foto: Nils-Erik Nordh.


Rening av avloppsvatten och slam

info

I Sverige finns flera exempel på salixodlingar där man vattnar med avloppsvatten efter att det genomgått mekanisk eller biologisk behandling i reningsverket. Det finns också exempel på salixodlingar som gödslas med slam. På så sätt minskar reningsverken sina behov av konventionell kväverening och de får avsättning för en restprodukt som i annat fall innebär en resurs­ krävande hantering eller deponering. För reningsverkens del kan det bli betydligt billigare att återföra avloppsvattnet och slammet till odlingar av energigrödor än att rena det i reningsverk och deponera det. För den som odlar energigrödan betyder användning av avloppsvatten och slam tillgång till växtnäring till ett förhållandevis lågt pris. Ibland kan det till och med vara aktuellt med en extra ersättning från reningsverken till lantbrukarna som tar emot produkterna vilket bidrar till ökad lönsamhet i odlingen.

VILL DU ANVÄNDA ENERGI­ GRÖDOR FÖR ATT SLUTA KRETSLOPP? • Gödsla med avloppsvatten och slam från avloppsreningsverken. • Anpassa mängden slam och avloppsvatten så att inte alltför stora mängder tungmetaller, näringsämnen och vatten tillförs odlingarna. • Tillförsel av avloppsvatten eller slam bör inte ske under det första året efter planteringen.

När avloppsvatten används för att bevattna en salixodling renas vattnet på ett effektivt sätt. I studier har reningsgraden varit 80–95 % för kväve och 90–100 % för fosfor. Effekten har visats vara densamma i odlingar med poppel. Reningen av vattnet kan därmed bli lika bra, eller till och med bättre, jämfört med konventionell rening i kommunala reningsverk. Även för organiskt material är reningsgraden vid bevattning av salixodlingar lika bra som i kommunala reningsverk. När salix gödslats med slam och avloppsvatten har det inte lett till något stort läckage av kväve och fosfor. Salix tar också upp en del av de tungmetaller, så som kadmium, bly, nickel och zink som kan finnas i slam och avloppsvatten och man har inte kunnat se något läckage av dessa till grundvatten, men det kan uppstå viss lagring i marken. Därför bör mängden slam och avloppsvatten anpassas så att det inte blir för stora mängder tungmetaller, näringsämnen och vatten som tillförs odlingarna. Det är viktigt att inte tillföra för mycket näringsämnen under det första året efter planteringen eftersom plantorna då är små och inte kan ta upp stora mängder näringsämnen.

Salix. Foto: Camilla L.Tolke. Poppel. Foto: Nils-Erik Nordh.

21


Det finns många svenska exempel där gräs och träd odlas på deponier och upplag där det finns risk för att stora mängder kväve, fosfor och andra föroreningar kan läcka ut i grundvattnet. Växterna kan planteras direkt i dammarna eller på deponierna. De kan också odlas på intilliggande fält och vattnas med lakvattnet. Flera sorters gräs har använts, bland annat rörflen. Även salix är vanligt förekommande i dessa sammanhang. Anledningen till att det finns ett ökande intresse för att använda växter för rening av lakvatten är att det är en billigare metod än reningsverk.

info

Rening av lakvatten

VILL DU RENA LAKVATTEN MED ODLING AV ENERGI­ GRÖDOR? • Anpassa mängden lakvatten så att inte alltför stora mängder tungmetaller, näringsämnen och vatten tillförs odlingarna. • Tillförsel av lakvatten bör inte ske under det första året efter planteringen.

I studier har man visat att utlakningen av kväve och fosfor från odlingar av salix och poppel som bevattnats med lakvatten är mycket liten. Salix har visat sig kunna ta upp över 80 % av den tillförda näringen medan poppeln inte var lika effektiv i näringsupptag. Lakvattnet bör dock förbehandlas och mängden anpassas så att inte alltför stora mängder tungmetaller, näringsämnen och vatten tillförs odlingarna. Odlingarna bör inte bevattnas med lakvatten det första året eftersom rotsystemet då inte hunnit utvecklas ordentligt. Utöver att vattnet renas kan bevattning med lakvatten ge en positiv effekt för tillväxten, särskilt för salix som verkar reagera mer på den extra näringstillförseln än poppel.

Foto: Nils-Erik Nordh.


Energiskogen skyddar Energiskog kan fungera som barriär och skydda mot vind, ljud och skade­ djur.

Skydd mot vind och ljud Energiskog kan användas som läplantering för att bromsa vind och hindra vinderosion. Det finns flera studier från Sverige och Danmark som visar att man kan minska förlusten av jordpartiklar med 200–300 gånger genom läplanteringar. Vinden minskar med 30–90% beroende på hur läplan­ teringen utformas. Även fleråriga gräs som energigräs har visat sig kunna minska jorderosionen betydligt jämfört med vanliga ettåriga jordbruksgrödor. Energiskog kan också fungera som bullerskydd och kan därför göra stor nytta om den placeras längs med hårt trafikerade vägar.

info

Energiskog som växtskydd VILL DU ANVÄNDA ODLINGEN AV ENERGIGRÖDOR SOM SKYDD? • Placera energiskogsodlingar där du har problem med vind, erosion eller oljud. • Placera odlingar av energigrödor i stråk mellan fält med samma jordbruksgrödor. • Använd odlingarna för att skapa ett varierat landskap.

Många växtskadegörare är artspecifika. Det innebär att spridningen mellan olika fält kan minskas om de är geografiskt avskilda från varandra av en annan gröda. Odlingar av energigrödor kan därmed användas som vegetationsbarriärer för att förhindra spridningen av växtskadegörare. Förutom att försvåra växtskadegörarnas förflyttning mellan olika fält kan vegetationsbarriärerna utgöra en miljö där växtskadegörarnas naturliga fiender trivs. Exempelvis kan trädbevuxna kantzoner öka antalet insekts­ ätande fåglar, vilket i sin tur skulle kunna minska mängden skadliga insekter. På motsvarande sätt kan långliggande vallar eller energiskogs­odlingar utgöra livsmiljöer där växtskadegörarnas naturliga fiender så som spindlar och andra insekter gynnas. Där kan de leva och hitta föda även under perioder när det inte finns några växtskadegörare i spannmåls­ odlingarna. Om andelen vall i ett landskap ökar leder det dock inte automatiskt till att mängden växtskadegörare minskar, eftersom växtskadegörarnas naturliga fiender kan ha tillräckligt mycket mat i vallen. Däremot finns det studier som tyder på att bekämpningen av växtskadegörare genom naturliga fienden gynnas i ett varierat odlingslandskap, med en relativt hög andel betesmarker och andra liknande, mer naturliga livsmiljöer.

Poppel fungerar bra som vindskydd. Foto: Nils-Erik Nordh. Salix längs med vägar med mycket trafik kan bidra som bullerskydd. Foto: Nils-Erik Nordh.

23


Energiskogens pollen kan ge ökade skördar För att växter ska kunna producera frukter och frön måste de pollineras. Vissa växter klarar av detta på egen hand genom att befrukta sig själva men många av de blommande växterna behöver pollineras med pollen från en annan planta av samma art. En del växter är byggda så att de kan pollineras med pollen som sprids med vinden men de flesta växter är beroende av att pollen överförs aktivt mellan växtindivider med hjälp av så kallade pollinatörer. Humlor och bin är våra viktigaste pollinatörer, men även andra insekter och i viss utsträckning även andra djur kan fungera som pollinatörer. Många av våra jordbruksgrödor är beroende av pollinatörer och tillgången till humlor och bin kan ha stor betydelse för skördeutfallet. I Sverige har man beräknat värdet av insektspollinering vid odling av flertalet av våra jordbruksgrödor och för framför allt odlingen av oljeväxter, frukt och bär kan insektspollinering innebära stora ekonomiska vinster genom ökade skördar. För att locka till sig pollinatörer producerar växterna nektar som insekterna äter av och för humlor och bin är även pollenet en viktig födokälla. För att det ska finnas tillräckligt stora och livskraftiga populationer av humlor och bin för att klara behovet av pollinering inom växtodlingen räcker det dock inte med en enstaka jordbruksgröda som blommar under en begränsad tid utan humlor och bin behöver en kontinuerlig tillgång till blommande växter under hela säsongen.

Foto: Bioenergiportalen.


Salix i landskapet gör nytta I dagens jordbrukslandskap är det ofta brist på blommande växter och för att gynna humlor och andra insektspollinatörer kan man så in särskilda nektar- och pollenproducerande växter i anslutning till sin växtodling. Här kan energiskog vara särskilt betydelsefull eftersom salix blommar tidigt på våren då det i övrigt är ont om blommande växter. Salix är skildkönad vilket betyder att plantorna antingen är honor eller hanar. Honorna producerar nektar i sina blommor och hanarna producerar pollen och nektar. Genom att välja hansorter till sin energiskogsodling bidrar man till att säkra tillgången till proteinrikt pollen till nyvakna humledrottningar på våren.

info

Energiskog kan således vara en viktig födokälla för våra humlor och bin. Energiskogplanteringar som innehåller bestånd med både hon- och han­ sorter kan vara fördelaktig för den biologiska mångfalden eftersom de förutom sin produktion av pollen även ökar tillgången till nektar. Dessutom producerar de pollinerade honblommorna frön och i de fall energiskogen även innehåller andra blommande växter kommer den att bidra med pollen, nektar och frön under större delen av växtsäsongen.

VILL DU GYNNA HUMLOR OCH BIN? • Välj hansorter av salix i första hand, men blanda gärna bestånd med både hanar och honor. • Välj sorter som blommar tidigt på våren. • Så in nektarproducerande blommor på vändteg och längs odlingens kanter.

Biet är viktigt för pollineringen av växterna. Foto: Shutterstock. Humlorna lockas av både vide och andra blommor i och kring odlingen. Foto: Per G Norén. Salixblommor laddade med pollen. Foto: Bioenergiportalen

25


Energigrödor som markförbättrare Växtodlingen påverkas av markförhållanden och de ämnen som finns i marken. Samtidigt påverkas marken av de växter som odlas på marken. Energigrödor ska inte ätas och därför är de särskilt lämpliga att odla på mark som innehåller ämnen som vi inte vill ha i våra livsmedel. Dessutom är odling av fleråriga energigrödor bra för markens bördighet.

Rening av förorenad mark

En fördel med fytosanering är att det är en relativt billig metod att rena mark. En nackdel är att det går ganska långsamt och det går inte heller att använda metoden på mycket förorenad mark eftersom växterna då inte kan överleva.

Rening av mark med växter I Sverige kan det finnas i storleksordningen 80 000 hektar förorenad mark som skulle kunna renas med hjälp av fytosanering. Vilka växter man ska använda sig av beror på vilken förorening det är man vill ha bort. Fytosanering kan bygga på flera olika principer. Fytoextraktion innebär att växterna tar upp föroreningarna från marken och att det oönskade ämnet sedan förs bort med biomassan vid skörd. Denna metod rekommenderas bland annat om det är tungmetaller som förorenar marken och då är salix en lämplig växt eftersom den är bra på att ta upp kadmium, zink och koppar. Växter kan också utsöndra ämnen som bryter ned föreningar i marken, eller ta upp föreningarna och sedan bryta ned dem. Det kan fungera för vissa organiska föroreningar, exempelvis TNT som är ett sprängämne eller MTBE som finns i motorbensin. Poppelarter är lämpliga att använda för detta eftersom de har ett stort rotsystem och innehåller mycket enzym som kan bryta ned organiska föreningar. 26

info

Förorenad mark kan vara en deponi eller ett område som är så förorenat av en punktkälla att halterna av förorenande ämnen påtagligt överskrider den halt som är normal eller tillåten. Förorenad mark kan renas på olika sätt. Jorden kan schaktas bort varefter den värmebehandlas eller tvättas. Ibland fungerar det med biologisk behandling, där bakterier och svampar bryter ned föroreningarna. Man kan också använda sig av växters förmåga att ta upp och lagra eller bryta ned olika typer av föroreningar. Detta kallas för fytosanering.

VILL DU ANVÄNDA ENERGI­ GRÖDOR FÖR ATT RENA MARK? • Salix är bra på att ta upp olika föroreningar, bland annat tungmetaller. • Poppel och hybridasp kan bryta ned vissa skadliga organiska föreningar. • Energigräs kan användas för att stabilisera marken och minska läckaget av farliga ämnen.

Salix. Foto: Nils-Erik Nordh. Salixplanta, ca två veckor. Foto: Lena Niemi Hjulfors


Foto: Almir Karacic.


Rötterna påverkar också markmiljön vilket i sig kan öka nedbrytningen av organiska föreningar som inte tas upp av växterna, exempelvis PAH som bl.a. finns i motorolja. Här har salix visat sig vara effektiv. Avslutningsvis kan växterna stabilisera marken genom att minska erosion och infiltration. Det kan behövas på deponier eller områden som använts för gruvdrift. För detta ändamål har så väl salix, poppelarter och gräs använts med framgång. Flera olika svenska försök med fytosanering har gjorts. I ett fall användes salix för att rena en oljedepå och efter sex år hade koncentrationerna av föroreningar i marken minskat. I ett annat fall odlades olika växter, bland annat lupin, på en bly- och kadmiumförerenad mark vilket gav goda resultat. I ett tredje fall planterades en poppelallé i en oljehamn där sand och sediment med oljeföroreningar använts som fyllnadsmaterial. Syftet var att allén skulle utgöra en barriär mot havet för förorenat vatten.

Minska halten av kadmium i åkermarken Kadmium är en tungmetall som finns naturligt i alla jordar och som inte kan brytas ner. Mängden kadmium i den svenska jordbruksmarken har ökat under de senaste årtiondena. Detta beror på att kadmium tillförs till åkermarken, framför allt genom luftföroreningar och genom användning av mineralgödsel som kan vara förorenat med kadmium. Även rötslam kan innehålla kadmium. Kadmiumet i marken kan försämra förhållandena för marklevande organismer och därmed påverka viktiga funktioner så som kvävefixering. Dessutom tar växter upp kadmium. Det gör att det finns kadmium i nästan alla livsmedel. För det mesta är halterna låga men kadmium som man får i sig via maten stannar kvar i kroppen under lång tid och lagras i njurarna. Om man får i sig mycket kadmium under en längre tid kan njurfunktionen skadas. Ju mer kadmium som finns i marken desto större är risken för att koncentrationerna i växterna blir höga. Därför är det angeläget att begränsa halterna av kadmium i åkermarken. Salix kan vara en lämplig gröda att odla på kadmiumförorenad mark eftersom salix tar upp mer kadmium än många andra växter. Salix kan ta upp runt 20 gånger mer kadmium per kg biomassa än t.ex. spannmål. Även om salix visat sig vara bäst på att ta upp kadmium så kan hybridasp eller poppel också användas och precis som hos salix varierar förmågan att ta upp kadmium och andra tungmetaller mellan olika poppelsorter. 28

Karta: Jan Eriksson och Mats Söderström, SLU, 2009.


info

VILL DU ANVÄNDA ENERGI­ GRÖDOR FÖR ATT MINSKA MÄNGDEN KADMIUM I MARK? • Välj sorter som är bra på att ta upp kadmium. • Förbränn skördad energigröda i värmeverk som har bra reningsfilter.

När salix förbränns hamnar kadmiumet i askan. Den största andelen av kadmiumet hamnar i flygaskan. Om halterna i flygaskan blir höga är det viktigt att värmeverken som bränner salix som använts för att rena mark har bra reningsfilter. Vanligtvis blandas dock salixen med annan biomassa (salix utgör då under 20 % av den totala mängden) vilket innebär att kadmium­halterna i askan blir lägre än om enbart salix hade använts. Botten­ askan kan antingen deponeras eller återföras till salixodlingen, under förutsättning att kadmiumhalterna inte är för höga. Ett långliggande försök visar att kadmiumkoncentrationen i salix är högst i rötterna. Ju större del av plantorna som förs bort vid skörd, desto mer kadmium förs alltså bort från ytan. Kadmiumet är dock hårt bundet i växten och därför går det sannolikt också att fräsa ner rötterna utan att kadmiumet blir tillgängligt för växterna i den efterföljande odlingen.

Energigrödor ger kol i mark Energiskog När man odlar energiskog bearbetas marken i samband med planteringen. Sedan lämnas den mer eller mindre orörd tills beståndet bryts upp efter 20 till 25 år. Energiskog har också en förhållandevis stor rotbiomassa jämfört med exempelvis spannmål. Därför kan mängden växtrester i marken öka när man odlar energiskog. Växtresterna bidrar till att öka markens mullhalt och med en ökad mullhalt blir marken bördigare. Växtresterna innehåller också mycket kol. En ökad mängd växtrester i marken gör därför också att markens kollager ökar. Det är positivt eftersom en ökad inlagring av kol i mark kan bidra till att mängden koldioxid i atmosfären minskar, något som i sin tur motverkar klimatförändringar.

Karta: Jan Eriksson och Mats Söderström, SLU, 2009.

Hur mycket mullhalten kan öka när marken används för odling av energi­ skog varierar. Vad marken användes till innan man planterade energiskog har stor betydelse eftersom det påverkar mullhalten i marken från början. Det spelar också roll hur lång tid som har gått efter planteringen. Studier om hur mullhalten i marken påverkas av energiskogen visar olika resultat. I vissa fall har man uppmätt minskningar i mullhalten några år efter planteringen och i andra fall ingen förändring och i vissa fall ökningar. En ökning av mullhalten i marken kan inte fortsätta för evigt. Förr eller senare uppstår en ny balans när nedbrytningen av mullen balanserar tillförseln av nya växtrester. En viktig fråga är också hur varaktigt det nya kollagret blir, alltså hur det påverkas när salixodlingen ersätts av en ny gröda. Även om

29


I de fall där olika typer av energiskog jämförts, dvs. poppel, hybridasp och salix, har man inte sett några skillnader mellan de olika trädslagen. För svenska förhållanden har en studie av kolinlagringen i energiskogsodling gjorts. Utifrån antaganden om hur mycket organiskt material som tillförs marken samt antaganden om nedbrytning beräknades kolinlagringen i mark vid odling av poppel och salix uppgå till 0,4–0,5 ton per hektar och år under en period på 20–22 år efter plantering. När energiskog odlas på mark som tidigare använts för vall ökar dock sannolikt inte kollagret. I en annan svensk studie har marken i 10–20 år gamla salixodlingar jämförts med intilliggande fält där spannmål eller vall odlats. Mullhalten i salixodlingarna var i medeltal 9 % högre i matjorden och 27 % högre i alven jämfört med omkringliggande fält.

Rörflen

info

det finns en stor potential i att minska koncentrationerna av koldioxid i atmosfären genom att öka kollagren i mark är det inte säkert att en enskild åtgärd ger en stor och långvarig positiv effekt.

VILL DU ÖKA KOLLAGRET I MARKEN? • Odla energigrödor på mark som använts för odling av spannmål. Då kan markens mullhalt öka. • Vid odling av rörflen på torvmark är det bra om marken hålls blöt, eftersom nedbrytningen av torven då minskar.

Rörflen är ett vallgräs. Vallar som ligger länge innan de bryts bidrar till att mullhalten i marken ökar. Därför skulle markens mullhalt kunna öka vid odling av rörflen. I en studie hade kollagret i de översta 20 cm av marken ökat med i genomsnitt 3 ton kol per hektar efter tre års odling av rörflen. Större delen av kolet, 80 %, fanns i rötter och det är svårt att säga hur mycket av biomassan som kommer att brytas ned snabbt och hur mycket som bidrar till en långsiktig ökning av markens kollager. Torvmark som dikats är stora källor till utsläpp av koldioxid och lustgas. Särskilt i de norra delarna av Sverige finns gott om gammal, och ofta nedlagd, odlingsmark som består av dikad torvmark. Om vattennivån skulle höjas så att markerna återförs till våtmark minskar växthusgasutsläppen. Rörflen är ett gräs som växer bra på torvmark och odlingar på torvmark kan dessutom ge en hög avkastning även om marken är vattentäckt. Att odla rörflen på sådan mark har därför lyfts som ytterligare en möjlig åtgärd för att minska växthusgasutsläppen.

Foto: Bioenergiportalen.

30


Källor till de olika avsnitten ENERGIGRÖDOR GER ETT RIKT ODLINGSLANDSKAP

DJURLIVET I ENERGISKOGEN

Baum S., Weih M., Bush G. et al. 2009. Landbauforschung-vTI Agriculture and Forestry Research 3, 59, s. 163-170.

SMÅKRYP

Baum S., Bolte A. & Weih M. 2012. High value of short rotation coppice plantations for phytodiversity in rural landscapes. GCB Bioenergy 4, s. 728-738. Börjesson P. 1999. Environmental effects of energy crop cultivation in Sweden: Identification and quantification. Biomass and Bioenergy 16, s. 137-154. Rowe R., Street N. & Taylor G. 2007. Identifying potential environmental impacts or large-scale deployment of dedicated bioenergy crops in the UK. Renewable and Sustainable Energy Reviews 13:1, s. 271–290. Tscharntke T., Klein A.M., Kruess A. et al. 2005. Landscape perspectives on agricultural intensification and biodiversityecosystem service management. Ecology Letters 8: 857-874. Weih M., Karacic A., Munkert H. et al. 2003. Influence of young poplar stands on floristic diversity in agricultural landscapes (Sweden). Basic Applied Ecolology 4, s. 149–156. BLOMMANDE MÅNGFALD I ENERGISKOGEN Augustson Å., Lind A. & Weih M. 2006. Floristisk mångfald i Salixodlingar. Svensk botanisk tidskrift 100:1, s. 52-58. Baum S., Weih M., Bush G. et al. 2009. Landbauforschung-vTI Agriculture and Forestry Research 3, 59, s. 163-170. Baum S., Bolte A. & Weih M. 2012. High value of short rotation coppice plantations for phytodiversity in rural landscapes. GCB Bioenergy 4, s. 728-738. Baum S., Bolte A. & Weih M. 2012. Short rotation coppice (SRC) plantations provide additional habitats for vascular plant species in agricultural mosaic landscapes. Bioenergy Research 5, s. 573–583. Fry D. & Slater F. 2009. The biodiversity of short rotation willow coppice in the Welsh landscape. Online: http://www.aber.ac.uk/en/ media/departmental/ibers/research/willowforwales/Biodiversityof-src-coppice-in-the-Welsh-Landscape.pdf Gustafsson L. 1987. Plant conservation aspects of energy forestry: a new type of land use in Sweden. Forest Ecology Management 21, s. 141-161. Rowe R., Street N. & Taylor G. 2007. Identifying potential environmental impacts or large-scale deployment of dedicated bioenergy crops in the UK. Renewable and Sustainable Energy Reviews, 13:1, s. 271–290. Soo T., Tullus A., Tullus H. et al. 2009. Floristic diversity responses in young hybrid aspen plantations to land-use history and site preparation treatments. Forest Ecology and Management, 257:3, s. 858-867.

Brändle M. & Brandl R. 2001. Species richness of insects and mites on trees expanding Southwood. Journal of Animal Ecology 70, s. 491-504. De Tillesse V., Nef L., Charles J. et al. 2007. Damaging poplar insects - Internationally important species. International Poplar Commission. FAO. FAO-Food and Agriculture Organization. 1979. Poplars and willows in wood production and land use. FAO forestry series 10. FAO. Fry D. & Slater F. 2009. The biodiversity of short rotation willow coppice in the Welsh landscape. Online: http://www.aber.ac.uk/en/ media/departmental/ibers/research/willowforwales/Biodiversityof-src-coppice-in-the-Welsh-Landscape.pdf Haughton A., Bond A., Lovett A. et al. 2009. A novel, integrated approach to assessing social, economic and environmental implications of changing rural land-use: a case study of perennial biomass crops. Journal of Applied Ecology 46, s. 315–322 Noreika R. & Smaliukas D. 2005. Phytophagous insects – pests of industrial plantations of willows Salix L. (Salicaceae) in Lithuania. EKOLOGIJA 2, s. 11–14. Rowe R., Street N. & Taylor G. 2007. Identifying potential environmental impacts or large-scale deployment of dedicated bioenergy crops in the UK. Renewable and Sustainable Energy Reviews 13:1, s. 271–290. Rowe R., Hanley M., Goulson D. et al. 2011, Potential benefits of commercial willow Short Rotation Coppice (SRC) for farm-scale plant and invertebrate communities in the agri-environment. Biomass and Bioenergy 35, s. 325-336. Schultz U., Brauner O. & Gruss H. 2009. Landbauforschung-vTI Agriculture and Forestry Research 3, 59, s. 171-182. Weger J., Vávrová K., Kasparová L. et al. 2013. The influence of rotation length on the biomass production and diversity of ground beetles (Carabidae) in poplar short rotation coppice. Biomass and Bioenergy 54, s. 284-292. DÄGGDJUR Campbell S., Frair J., Gibbs J. et al. 2012. Use of short-rotation coppice willow crops by birds and small mammals in central New York. Biomass and Bioenergy 47, s. 342-353. Rowe R., Street N. & Taylor G. 2007. Identifying potential environmental impacts or large-scale deployment of dedicated bioenergy crops in the UK. Renewable and Sustainable Energy Reviews 13:1, s. 271–290. Schultz U., Brauner O. & Gruss H. 2009. Landbauforschung-vTI Agriculture and Forestry Research 3, 59, s. 171-182.

Weih M., Karacic A., Munkert H. et al. 2003. Influence of young poplar stands on floristic diversity in agricultural landscapes (Sweden). Basic Applied Ecolology 4, s. 149–156.

31


FÅGLAR

ENERGIGRÖDOR FÖR JAKT OCH VILTVÅRD

Berg Å. 2002. Breeding birds in short-rotation coppices on farmland in central Sweden—the importance of Salix height and adjacent habitats. Agriculture, Ecosystems and Environment 90, s. 265–276

http://jagareforbundet.se/

Campbell S., Frair J., Gibbs, J. et al. 2012. Use of short-rotation coppice willow crops by birds and small mammals in central New York. Biomass and Bioenergy 47, s. 342-353.

Rytter L., Johansson T., Karačić A., Weih M. 2011. Orienterande studie om ett svenskt forskningsprogram för poppel. Rapport 773, Skogforsk.

Fry, D. & Slater, F. 2009. The biodiversity of short rotation willow coppice in the Welsh landscape. Online: http://www.aber.ac.uk/en/ media/departmental/ibers/research/willowforwales/Biodiversityof-src-coppice-in-the-Welsh-Landscape.pdf

Rowe R., Street N. & Taylor G. 2007. Identifying potential environmental impacts or large-scale deployment of dedicated bioenergy crops in the UK. Renewable and Sustainable Energy Reviews 13:1, s. 271–290.

Gärdenfors U. et al. 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Sage R., Cunningham M. & Boatman N. 2006. Birds in willow shortrotation coppice compared to other arable crops in central England and a review of bird census data from energy crops in the UK. Ibis, 148, 184–197.

Jordbruksverket 2012. Fåglarna i odlingslandskapet – idag och i morgon. Jordbruksverkets rapport 2012:3. Jordbruksverket, Jönköping. Naturvårdsverket, 2008. Populationstrender för fågelarter som häckar i Sverige. Rapport 5813. Naturvårdsverket, Stockholm. Newton I. 2004. The recent declines of farmland bird populations in Britain: an appraisal of causal factors and conservation actions. Ibis 146, s. 579–600. Rowe R., Street N. & Taylor G. 2007. Identifying potential environmental impacts or large-scale deployment of dedicated bioenergy crops in the UK. Renewable and Sustainable Energy Reviews 13:1, s. 271–290. Schultz U., Brauner O. & Gruss H. 2009. Landbauforschung-vTI Agriculture and Forestry Research 3, 59, s. 171-182.

Jordbruksverket 2013. Handbok för salixodlare. Jordbruksverket, Jönköping.

ENERGIGRÖDOR I ARBETET MED LOKAL VATTENVÅRD Börjesson P. 1999. Environmental effects of energy crop cultivation in Sweden – I: Identification and quantification. Biomass and Bioenergy 16, s. 137–154. Dimitriou I., Mola-Yudego B. & Aronsson P. 2012. Impact of willow short rotation coppice on water quality. Bioenergy research 5, s. 537545. VATTEN OCH NÄRING I KRETSLOPP RENING AV AVLOPPSVATTEN OCH SLAM

Sage R., Cunningham M. & Boatman N. 2006. Birds in willow shortrotation coppice compared to other arable crops in central England and a review of bird census data from energy crops in the UK. Ibis 148, s. 184–197

Dimitriou I. & Aronsson P. 2011. Wastewater and sewage sludge application to willows and poplars grown in lysimeters - Plant response and treatment efficiency. Biomass and Bioenergy 35, s. 161170.

BIOLOGISK MÅNGFALD OCH ENERGIGRÄS

Dimitriou I. & Rosenqvist H. 2011. Sewage sludge and wastewater fertilization of short rotation coppice (SRC) for increased bioenergy production – Biological and economic potential. Biomass and Bioenergy 35.

Bellamy P., Croxton P., Heard M. et al. 2009. The impact of growing miscanthus for biomass on farmland bird populations. Biomass and Bioenergy 33, 191-199. EEA-European Environment Agency. 2007. Estimating the environmentally compatible bioenergy potential from agriculture. EEA Technical report No 12/2007. Haughton A., Bond A., Lovett A. et al. 2009. A novel, integrated approach to assessing social, economic and environmental implications of changing rural land-use: a case study of perennial biomass crops. Journal of Applied Ecology 46, s. 315–322.

Hasselgren K. 1999. Utilization of sewage sludge in short-rotation energy forestry: a pilot study. Waste management Research 17, s. 251–262. Hasselgren K. 2002. Utilization and treatment of secondary wastewater effluent in short rotation energy forestry – a pilot study. Vatten 58, s. 231–243. RENING AV LAKVATTEN

Rowe R., Street N. & Taylor G. 2007. Identifying potential environmental impacts or large-scale deployment of dedicated bioenergy crops in the UK. Renewable and Sustainable Energy Reviews 13:1, s. 271–290.

Andersson-Sköld Y., Enell A., Blom S. et al. 2009. Biofuel and other biomass based products from contaminated sites – Potentials and barriers from Swedish perspective. Varia 599. Statens Geotekniska Institut, Linköping.

Sage R., Cunningham M. & Boatman N. 2006. Birds in willow shortrotation coppice compared to other arable crops in central England and a review of bird census data from energy crops in the UK. Ibis 148, s. 184–197.

Aronsson P., Dahlin T. & Dimitriou I. 2010. Treatment of landfill leachate by irrigation of willow coppice—plant response and treatment efficiency. Environmental Pollution 158, s. 795–804.

32


Dimitriou I. & Aronsson P. 2010. Landfill leachate treatment with willows and poplars – Efficiency and plant response. Waste Management 30, s. 2137–2145. Hasselgren K. 2003. Use and treatment of municipal waste products in willow biomass plantations. Results from field experiments with wastewater, sewage sludge and landfill leachate. Licentiate Thesis, Report No. 3242, Department of water resources engineering, Lund Institute of Technology, Lund University. ENERGISKOGEN SKYDDAR Hooks C.R.R., Fereres A. 2006. Protecting crops from nonpersistently aphid-transmitted viruses: A review on the use of barrier plants as management tool. Virus Research 120, s. 1–16. Langer V. 2001. The potential of leys and short rotation coppice hedges as reservoirs for parasitoids of cereal aphids in organic agriculture. Agriculture, Ecosystems and Environment 87, s. 81–92. Rowe, R., Street, N. & Taylor, G. 2007. Identifying potential environmental impacts or large-scale deployment of dedicated bioenergy crops in the UK. Renewable and Sustainable Energy Reviews 13:1, s. 271–290. Rusch A., Bommarco R., Jonsson M. et al. 2013. Flow and stability of natural pest control services depend on complexity and crop rotation at the landscape scale. Journal of Applied Ecology 50, s. 345–354. ENERGISKOGENS POLLEN KAN GE ÖKADE SKÖRDAR

ENERGIGRÖDOR SOM MARKFÖRBÄTTRARE RENING AV FÖRORENAD MARK Andersson-Sköld Y., Enell A., Blom S. et al. 2009. Biofuel and other biomass based products from contaminated sites – Potentials and barriers from Swedish perspective. Varia 599. Statens Geotekniska Institut, Linköping. MINSKA HALTEN AV KADMIUM I ÅKERMARKEN Berndes G., Fredriksson F. & Börjesson P. 2004. Cadmium accumulation and Salix-based phytoextraction on arable land in Sweden. Agriculture, Ecosystems and Environment 103, s. 207–223. Delplanque M., Collet S., Del Gratta F. et al. 2013. Combustion of Salix used för phytoextraction: The fate of metals and viability of the process. Biomass and Bioenergy 49, s. 160–170. Dimitriou I., Mola-Yudego B., Aronsson P. & Eriksson J. 2012. Changes in organic carbon and trace elements in the soil of willow short-rotation coppice plantations. Bioenergy Research 5, s. 563– 572. Greger M. & Landberg T. 2011. Rening av åkermark från kadmium med Salix för minskning av kadmium i vete. Rapport från projekt finansierat av Stiftelsen för Lantbruksforskning. Laureysens I., Blust R., De Temmerman L. et al. 2004. Clonal variation in heavy metal accumulation and biomass production in a poplar coppice culture: I. Seasonal variation in leaf, wood and bark concentrations. Environmental Pollution 131, s. 485–494.

ECPA-European Crop Production Association. 2011. Pollinators and agriculture. Online: http://issuu.com/cropprotection/docs/ pollinators_013_final_lq

Laureysens I., De Temmerman L., Hastir T. et al. 2005. Clonal variation in heavy metal accumulation and biomass production in a poplar coppice culture: II. Vertical distribution and phytoextraction potential. Environmental Pollution 133, s. 541–551.

Klein A.M., Vaissiere B.E., Cane J.H. et al. 2007. Importance of pollinators in changing landscapes for world crops. Proceedings of the Royal Society of London. Series B: Biological Sciences 274 (1608), s. 303–313.

Van Slycken S., Witters N., Meiresonne L. et al. 2013. Field evaluation of willow under short rotation coppice for phytomanagement of metal-polluted agricultural soils. International Journal of Phytoremediation 15, s. 677–689.

Rahbek Pedersen T. 2012. Värdet av honungsbins pollinering av grödor i Sverige år 2011. Jordbruksverket. Online: http://www. jordbruksverket.se/ download/18.3c1967aa13afeea1eb880001718/1353499075979/ Artikel+om+bin+och+pollinering+2011+webb.pdf Rahbek Pedersen T. 2012. Bra honungs- och pollenväxter. Jordbruksverket. Online: http://www.jordbruksverket.se/ download/18.569ce0f11391ed2d0d480001832/1345203990428/ Artikel+om+bin+och+pollinering+b.pdf Reddersen J. 2001. SRC-willow (Salix viminalis) as a resource for flower-visiting insects. Biomass and Bioenergy 20, s. 171-179. Winfree R., Gross B. & Kremen C. 2011. Valuing pollination services to agriculture. Ecological Economics 71, s. 80-88.

ENERGIGRÖDOR GER KOL I MARK ENERGISKOG Dimitriou I., Mola-Yudego B., Aronsson P. & Eriksson J. 2012. Changes in organic carbon and trace elements in the soil of willow short-rotation coppice plantations. Bioenergy Research 5, s. 563– 572. Ens J., Farrell R.E. & Bélanger N. 2013. Early effects of afforestation with willow (Salix purpurea, ”Hotel”) on soil carbon and nutrient availability. Forest 4, s. 137–154. Jandl G., Baum C., Blumschein A. & Leinweber P. 2012. The impact of short rotation coppice on the concentrations of aliphatic soil lipids. Plant and Soil 350, s. 163–177.

33


Jug A., Hofmann-Schielle C., Makeschin F. & Rehfuess K.E. 1999. Short-rotation plantations of balsam poplars, aspen and willows on former arable land in the Federal Republic of Germany III. Soil ecological effects. Forest Ecology and Management 121, s. 85–99. Kahle P., Hildebrand E., Baum C. & Boelcke B. 2007. Long-term effects of short rotation forestry with willows and poplar on soil properties. Archives of Agronomy and Soil Science 53, s. 673–682. Pacaldo R.S., Volk T.A. & Briggs R.D. 2013. No significant differences in soil organic carbon content along a chronosequence of shrub willow biomass crop fields. Biomass and Bioenergy 58, s. 136–142. Pellegrino E., Di Bene C., Tozzini C.& Bonari E. 2011. Impact on soil quality of a 10-year-old short-rotation coppice poplar stand compared with intensive agricultural and uncultivated systems in a Mediterranean area. Agriculture, Ecosystems and Environment 140, s. 245–254. Rytter R.-M. 2012. The potential of willow and poplar plantations as carbon sinks in Sweden. Biomass and Bioenergy 36, s. 86-95. RÖRFLEN Kandle T.P., Elsgaard L. & Lærke P.E. 2013. Measurement and modelling of CO2 flux from a drained fen peatland cultivated with reed canary grass and spring barley. GCB Bioenergy 5, s. 548–561. Maljanen M., Sigurdsson B.D., Gudmundsson J. et al. 2010. Greenhouse gas balances of managed peatlands in the Nordic countries – present knowledge and gaps. Biogeosciences 7, s. 2711– 2783. Shurpali N.J., Hyvönen N.P., Huttunen J.T. et al. 2009. GCB Bioenergy 1, s. 35-50. Xiong S. & Kätterer T. 2010. Carbon-allocation dynamics in reed canary grass as affected by soil type and fertilization rates in northern Sweden. Acta Agriculturae Scandinavica, Section B – Soil & Plant Science 60, s. 24-32.

34


35


Jordbruksverket 551 82 Jรถnkรถping Tfn 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se www.jordbruksverket.se OVR303


ovr303