Page 1

Du håller rapporten Grön Konkurrenskraft i din hand. Det är en unik rapport som sammanfattar svenskt jordbruks konkurrenskraft i jämförelse med viktiga konkurrentländers.

GRÖN KONKURRENSKRAFT –produktivitet i Sverige och i konkurrentländer


Grön Konkurrenskraft – en uppföljare! Välkommen till uppföljaren av Grön Konkurrenskraft. I denna rapport beskrivs ett antal av de större branscherna i Sveriges primärproduktion av livsmedel i förhållande till våra konkurrenters produktion. För att vara konkurrenskraftiga krävs en effektiv produktion ute på de svenska gårdarna. Det gäller att mäta, jämföra och följa upp parametrar som påverkar effektiviteten, även internationellt. Grön Konkurrenskraft tar här sin plats, genom att presentera internationella jämförelser, så kallad, benchmarking. Förädlingsledet och handeln påverkar såklart gårdarnas resultat, men i denna rapport har vi valt att fokusera på primärproduktionens produktivitet. Ingen skillnad görs på ekologisk och konventionell produktion. Nytt för i år är att vi har ett gemensamt nyckeltal för alla produktionsgrenar, som beskriver lönsamheten i ett produktivitetsperspektiv. Med denna rapport hoppas vi att ni får en överblick över svensk produktion i förhållande till viktiga konkurrentländers. Vi uppmanar er till att tillvarata de potentialer som är identifierade inom varje produktionsgren. Diskutera och engagera med hjälp av denna rapport. Sprid den till kollegor, lantbrukare, kunder, rådgivare, sakkunniga, branschfolk, opinionsbildare och politiker. Förhoppningsvis kan rapporten vara en del i lantbrukets framtida utveckling. Harald Svensson

lennart Nilsson

jimmy larsson

Chefsekonom

Enhetschef

Segmentschef

Jordbruksverket

Livsmedelsföretagande LRF

LRF Konsult

Projektgrupp Globalt Marie Törnquist

Jordbruksverket

marie.tornquist@jordbruksverket.se

Daniel Persson

Jordbruksverket

daniel.persson@jordbruksverket.se

Sone Ekman

Jordbruksverket

sone.ekman@jordbruksverket.se

Mjölkproduktion Agneta Hjellström LRF Mjölk

agneta.hjellstrom@lrf.se

Nötköttsproduktion Pernilla Salevid

LRF

pernilla.salevid@lrf.se

Erica Lindberg

LRF

erica.lindberg@lrf.se

Ingvar Eriksson

SvenskaPig

ingvar.eriksson@svenskapig.se

Margareta Åberg

LRF

margareta.aberg@lrf.se

Anders Krafft

VäxtRåd

anders.krafft@lantmannen.com

Kjell Ivarsson

LRF

kjell.ivarsson@lrf.se

LRF Konsult

anna.wall@lrfkonsult.se

Grisproduktion

Växtodling

Projektledare Anna Wall 2

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

Isbn nr 978-91-980762-0-2


Innehåll Definitioner

3

Globalt

4

MJÖLKProduktion

11

NÖTköttsproduktion

16

GRISproduktion

24

Växtodling

29

Huvudkällor till rapporten

34

Avslutning

36

Definitioner och beräkningsmetodik I denna rapport av Grön Konkurrenskraft har vi samlats kring ett gemensamt nyckeltal. Måttet kallas för ”Vinst efter ersättning till ägarens arbete”. Häri ingår intäkter, direkta och indirekta kostnader, externa löner, räntenetto, avskrivning samt ersättning till ägarens arbete. Räntekostnad för det egna kapitalet ingår inte. Vissa produktionsgrenar har även valt att redovisa lönsamheten i form av ”Vinst efter räntekostnad för eget kapital”. Då ingår intäkter, direkta och indirekta kostnader, externa löner, räntenetto, avskrivning, ersättning till ägarens arbete samt beräknad räntekostnad för det egna kapitalet (häri ingår till exempel alternativkostnad för mark samt andra tillgångar som är belånade). Lantbruksföretagen som jämförs ska representera för regionen typiska företag avseende produktions-, odlings-, och uppfödningsstrategier, samt ägandeförutsättningar. Det medför att företagen i de olika länderna kommer se lite olika ut. Kostnaderna ska vara typiska för respektive land och/eller region vilket gör att man har en jämförbar metod mellan länderna. I de fall eget arbete ingår som kostnader belastas posten med kostnader som om det vore anställd personal eller alternativt ersättning som företagaren har för arbete i andra verksamheter. Om egen ägd mark belastas med kostnader motsvarar detta ett marknadsmässigt pris. Maskinkostnader är inte skattemässiga avskrivningar utan bygger på livslängd, åter- och anskaffningsvärden.

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

3


Globalt

Sveriges konkurrenskraft i ett internationellt perspektiv Svenskt och europeiskt jordbruk verkar på en världsmarknad där utvecklingen till stor del leds av länder i andra världsdelar. Priserna på jordbrukets produkter och insats­ varor sätts ofta i amerikanska dollar och förädlingsindustrin verkar på en internationell arena. OECD beskriver i sin årliga prognos över marknaderna för råvaror hur allt större del av maten vi konsumerar i världen kommer från länder där man än så länge har ganska stora variationer i skördar och produktion. Detta bidrar till prisvariation på jordbrukets produktmarknader. Samtidigt leder ökad produktion och ökad produktivitet i konkurrentländer till en prispress som svenskt jordbruk måste hantera. Dessutom har de jordbrukspolitiska ersättningarna minskat över tiden. De svenska jordbruksföretagarna möter därför utmaningen att kontinuerligt förbättra produktiviteten och hantera stora lönsamhetsvariationer mellan åren. På den positiva sidan finns ökad efterfrågan på livsmedel i utvecklingsländer, i kombination med ökad användning av jordbruksråvaror för biobränsleproduktion. Det svenska jordbrukets utmaningar liknar i många avseenden utmaningarna för västeuropeiskt jordbruk i stort. Förutsättningarna för jordbruk i Sverige är dessutom ganska lika förutsättningarna i grannländerna, sett i ett globalt perspektiv. Svenskt jordbruk lider dock av ett högt kostnadsläge. Delar av den svenska animalieproduktionen har en svagare utveckling än kollegorna i länder med liknande förutsättningar medan den svenska vegetabilieproduktionen utvecklas i takt med de närmaste konkurrenterna. I nedanstående tabell återfinner ni en sammanfattning av Sveriges konkurrenskraft i ett internationellt perspektiv.

Viss återhämtning i Europas andel av världsproduktionen 2011 Sveriges och Europas andel av världsproduktionen av jordbruksprodukter följer varandra sett över de senaste 30 åren och bådas andelar minskar, se figur 1. Den minskande andelen av världens jordbruksproduktion för Sverige och Europa beror inte på minskande produktionsvärden i Sverige eller Europa utan, som framgår av figur 2, på produktionsökningar i resten av världen. Europas andel av världsproduktionen av jordbruksprodukter steg något under 2011 medan Sveriges andel låg på samma nivå som året innan. Europas återhämtning beror på en ökning av värdet på vegetabilieproduktionen jämfört med resten av världen. I Sverige ökade värdet på vegetabilieproduktionen mer än i resten av världen men mindre än i Europa. Ökningen motverkades dock av att Sverige hade en svag utveckling på några andra områden.

Andel av världsproduktionen av jordbruksprodukter Europas andel, %

Sveriges andel, %

35

0,35

30

0,30

25

0,25

20

0,20

15

0,15

10

0,10

5

0,05

0

0,00 81 83 85 87 89 91 93 95 97 99 01 03 05 07 09 11 19 19 19 19 19 19 19 19 19 19 20 20 20 20 20 20 Sverige

Europa

Figur 1 S  veriges och Europas andel av världsproduktionen av jordbruksprodukter Källa: FAOstat 2013.

Nyckeltalets utveckling i Sverige senaste fem åren

Produktionsnyckeltal

Konkurrenskraft med andra länder 2012

Sveriges andel av världsproduktionen Företagsinkomst per oavlönat årsverke Ränte- och arrendekostnad i förhållande till produktionsvärde

Ej tillgängligt

Produktionsvolym vegetabilier (inklusive vall) Produktionsvolym animalier = ökat mycket

4

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

= ökat

= ingen förändring

= minskat

= minskat mycket

= bra

= medel

= dålig


Globalt

Produktion av jordbruksprodukter Miljarder i internationell valuta

3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02 04 06 08 10 19 19 19 19 19 19 19 19 19 19 20 20 20 20 20 20 Världen

Svensk vegetabilieproduktion ökar marknadsandelen i EU-151 Sveriges andel av produktionsvärdet på jordbruksvaror i EU-15 har, som framgår av figur 3, de senaste 15 åren varit stabil runt 1,6 procent. Variationerna mellan åren har dock varit större efter 2005. Den svenska animalieproduktionen svarar för en något högre andel av EU-15s produktion än den svenska vegetabilieproduktionen (som även inkluderar vall). Skillnaden mellan vegetabiliers och animaliers andel av EU-15s produktion har dock minskat. De senaste åren har vegetabilieproduktionen tagit vissa marknadsandelar i EU-15 medan animalierna tappat.

Europa 1

Figur 2 P  roduktion av jordbruksprodukter i Världen och Europa omräknat till internationell valuta. Källa: FAOstat 2013.

 ill EU-15 räknas Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Spanien. Frankrike, Irland, Italien, T Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal, Finland, Sverige och Storbritannien.

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

5


2 0 20

Värdet av animalieproduktionen i Sverige har trots minskade produktionsvolymer ökat något de senaste åren beroende på högre priser. Den svenska andelen av produktionsvärdet av animalier i EU-15 minskar dock eftersom produktionen minskat mer i Sverige än i EU-15. Större arealer i Sverige används för spannmål till livsmedel (som har ett högre värde per kg) när spannmål till foderproduktion minskar på grund av minskad animalieproduktion. Detta påverkar vegetabilievärdet positivt.

Sveriges andel av produktionsvärdet i EU-15

04

20

05

20

06

20

08

20

09

10 20

11 20

12 20

Export av kött och köttvaror

Import av spannmål och varor därav

Export av mejeriprodukter och ägg

Import av mejeriprodukter och ägg

Export av spannmål och varor därav

Globalt

Värdet av import och export av livsmedel och jordbruksprodukter Miljarder kronor

120 100 80 60 40 20 0 -20 -40 -60 20

04

20

Export

2,0

20

Import av kött och köttvaror

05

20

06

Sveriges andel, %

2,5

07

Import

20

07

20

08

20

09

10 20

11 20

12 20

Balans

Figur 4 Värdet av import och export av livsmedel och jordbruksprodukter. Källa: SCB 2013.

1,5

Ingen löneökning för svenska jordbruksföretagare

1,0 0,5 0,0

95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 19 19 19 19 19 20 20 20 20 20 20 20 20 20 20 20 20 20 Vegetabilieproduktion

Animalieproduktion

Produktion av jordbruksvaror totalt

Figur 3 Sveriges andel av produktionsvärdet i EU-15. Källa: EAA, Eurostat 2013.

Figur 4 visar värdet av import och export av varor som helt eller till övervägande del omfattar livsmedel och jordbruks­ produkter och innehåller både råvaror och förädlade livsmedel det vill säga innehåller både vete och kakor. Både import till, och export från Sverige ökade under perioden 2004–2012 och eftersom importen ökade mest har handelsunderskottet blivit större. Fisk och fiskprodukter är den största varan i Sveriges utrikeshandel med livsmedel och jordbruksprodukter. Huvuddelen av fisken är norsk fisk som passerar Sverige på väg ut i Europa. Av importen till Sverige 2012 står fisken för 24 procent, frukt och grönsaker för 17 procent och kött och köttvaror för 11 procent följda av kaffe, te, kakao med mera och drycker. Den största procentuella import­ ökningen under perioden 2004–2012 (om man bortser från fisken) stod mjölk och mejeriprodukter samt oljor och fetter för med 135 procent respektive 197 procent, medan kött och köttprodukter ökade med cirka 100 procent. Även exporten domineras av fisk och fiskprodukter som omfattar 34 procent av exporten följt av spannmål och produkter därav på 12 procent, diverse livsmedel och drycker. Exporten av spannmål och varor därav visar en ökande trend medan export av mejeriprodukter och ägg och kött- och köttråvaror nu står stilla efter att även den ökat något mellan 2004 och 2008.

Mellan 2011 och 2012 stod de svenska jordbruksföretagarnas inkomst per oavlönat årsverke stilla medan företagarna i Tyskland, Nederländerna och Danmark ökade sina inkomster med 30–40 procent, figur 5. Utvecklingen i Finland följde i stort sett den svenska mellan 2011 och 2012. På längre sikt kan man konstatera att företagsinkomsten per oavlönat årsverke varierar mycket från år till år och att Finland är det land som haft den mest stabila företagsinkomsten av jämförelseländerna. De stabila värdena i Finland beror troligen på nationella stöd och på att de finska animalieföretagen är relativt små. Om man antar att en större andel av arbetet utförs av avlönade årsverken i en större besättning och att ersättningen till det oavlönade årsverket inte skiljer sig så mycket åt mellan stora och små besättningar, påverkas företagsinkomsten per oavlönat årsverke mindre av svängningar i priser och insatskostnader i små företag än i större. Danmarks företagare hade stora minusresultat under 2008 och 2009 då det ekonomiska läget i danskt jordbruk var kritiskt vilket bland annat visade sig i stora ränteökningar. Storbritanniens avvikande kurva beror till viss del på valutans utveckling. Real företagsinkomst per oavlönat årsverke kronor per år

500 000 400 000 300 000 200 000 100 000 0 -100 000 -200 000 -300 000 -400 000 20

00 001 002 003 004 005 006 007 008 009 010 011 012 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 Sverige Tyskland

Finland

Danmark

Storbritannien

Nederländerna

Figur 5 R  eal företagsinkomst per oavlönat årsverke. Källa: EAA, Eurostat 2013.

6

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013


Globalt

I Sverige och Danmark minskade de totala räntekostnaderna för jordbruket mellan 2011 och 2012, i Sverige med cirka 10 procent. Nederländerna, Finland och Tyskland hade små ökningar i jordbrukets ränteutgifter, medan Storbritannien hade en stor procentuell ökning. I figur 6 visar jordbrukets totala ränte2- och arrendekostnader i förhållande till jordbrukets produktionsvärde i respektive land. Danmark har fortfarande den största räntekostnaden i förhållande till produktionsvärde men den minskade mellan 2011 och 2012 medan de andra jämförelseländerna stod i stort sett stilla, vilket det också gjorde i Sverige trots att utvecklingen av produktionsvärdet var mindre i Sverige än i jämförelseländerna. Storbritanniens stora procentuella ökning av de totala ränteutgifterna ger inte någon större effekt på ränteutgifterna i förhållande till produktionsvärde eftersom de är så små i förhållande till produktionsvärdet. Skillnaderna mellan länderna när det gäller arrendekostnadens andel av produktionens värde (läses ut av skillnaden mellan de högra och vänstra staplarna i figur 6) kan delvis förklaras av olika andel arrenderad mark i de olika länderna. Detta kan förklara att Nederländerna knappt har några arrendekostnader alls. Sverige och Tyskland har de högsta arrendekostnaderna i förhållande till produktionsvärdet i jämförelsen vilket indikerar stor andel arrenderad mark. Danmarks räntekostnader var som högst 2009, när riskpremien för lån till dansk animalieproduktion sannolikt var störst, för att sedan sjunka till dagens nivåer. Sverige har alltså högre kapital- och arrendekostnader än jämförelseländerna vilket kan indikera högre belåningsgrad i förhållande till produktionen, en högre riskpremie på det lånade kapitalet eller olika typer av finansiering och säkerheter.

Danmark får ut mest per genomsnittlig årsarbetskraft I Sverige, Danmark och Finland sysselsätts mellan 50 000 och 60 000 årsarbetskrafter i jordbruket enligt Eurostat. Motsvarande siffra är för Nederländerna drygt 160 000. Figur 7 ska ses som en illustration av jordbrukets inriktning i jämförelseländerna och visar de produktionsgrenar som är aktuella i denna rapport i relation till antalet nedlagda heltider i jordbruket i respektive land. Hur många timmar en heltid består av skiljer sig något mellan länderna i EU och hur mycket som produceras per årsarbetstid påverkas till stor del av att olika länder har olika tidsåtgång i olika produktionsgrenar och av struktur och mekaniseringsgrad i företagen. Danmark som har de största grisföretagen och bland de största mjölkföretagen i jämförelsen har också störst produktion per årsarbetskraft. Sveriges produktion per årsarbetskraft liknar Storbritanniens. Sverige som har något lägre spannmålsskördar per år än både Storbritannien, Tyskland och Nederländerna men relativt stora spannmålsföretag har ändå sett till hela sektorns arbetsåtgång en relativt stor produktion av de fyra stora produktionsgrenarna i förhållande till arbetsåtgången. I Finlands fall kan den relativt låga produktionen per årsarbetskraft ha koppling till de förhållandevis små företagen medan Nederländernas troligtvis kan kopplas till stor arbetsåtgång i andra produktionsgrenar som exempelvis produktion av fågelkött.

Produktion per genomsnittlig årsarbetskraft Ton mjölk och spannmål

Ton nöt- och griskött

180

45

160

40

140

35

120

30

100

25

80

20

60

15

10

40

10

8

20

5 0

Ränte- och arrendekostnad i förhållande till produktionsvärde Andel av produktionsvärde, %

14 12

0

6 4 2 0

ige

er Sv

Spannmål

Räntekostnad Sverige

Danmark

Finland

Storbritannien

Räntekostnad plus arrendekostnad Tyskland

k

ar

m

n Da

d

lan

sk Ty

Mjölk

a

rn

de

n rlä

Ne

de

d

lan

Fin

o

St

Nötkött

ien

nn

ita

r rb

Griskött

Figur 7 Avkastning per genomsnittlig årsarbetskraft 2010. Källa: Eurostat 2013.

Nederländerna

Figur 6 R  änte- och arrendekostnad i förhållande till jordbrukets totala produktionsvärde 2012. Källa: EAA, Eurostat 2013.

2

Beräkningen av räntan har ändrats sedan Grön Konkurrenskraft 2012.

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

7


Globalt

Mer vegetabilier och mindre animalier i Sverige

Produktionsvolym animalieproduktion Index

Sveriges produktionsvolym3 för vegetabilier (inklusive vall), som framgår av figur 8, har ökat sedan 2005. Främst var det foderväxter, som i första hand består av vall och trädgårdsproduktion som bidrog till ökningen. Volymökningen av foderväxter kan till viss del bero på att kraftfoder blivit dyrare under perioden vilket gett god anledning att öka andelen vall i foderstaten, men också på att den ekologiska produktionen, med större grovfoderandel i foderstaten, ökat. En annan delförklaring till att foderväxter ökar kan vara att betesperioderna minskat och djuren därmed serveras mer foder på stall. Spannmålsproduktion till humankonsumtion är i det närmaste konstant under perioden. Produktionen av vall i Sverige var under 2012 ungefär lika stor som produktionen av spannmål. Vallen är därigenom en stor del av produktionsvolymen av vegetabilier (figur 8) och får en stor påverkan på A-index (figur 10). Produktionen av vall kan också svänga en del från år till år beroende av vädret, och 2012 var vallskörden i Sverige 22 procent högre än vad den var under 2005. Produktionsvolym vegetabilier Index

120 115 110 105 100 95 90 85 80 20

05

Sverige Tyskland

20

06

20

Finland

07

20

08

20

09

Danmark

Nederländerna

10 20

11 20

12 20

Storbritannien EU-15

Figur 8 P  roduktionsvolym vegetabilier (inklusive vall) enligt EAA. Index 2005=100. Källa: Eurostat, 2013.

Den svenska animalieproduktionen har totalt sett haft en negativ utveckling sedan 2005. Sverige är det land vars animalieproduktion minskat mest av de jämförda länderna under perioden, se figur 9. Produktionen av nötkreatur och mjölk har minskat med cirka 10 procent vardera, medan produktionen av gris har minskat med cirka 20 procent. Däremot har produktionen av får- och lammkött, som länge haft en positiv utveckling, fortsatt att öka på en marknad där konsumtionen ökar mer än den inhemska produktionen vilket gör att även importen ökar. Även produktionen av ägg fortsätter att öka och den svenska äggmarknaden domineras av inhemskt producerade ägg, bland annat som en effekt av vår salmonellafrihet. För Danmark är det mjölken som gjort att produktionsvolymen ökat så mycket som den gjort. 3

8

 örändringen av produktionsvolym beräknas genom att använda fastprisberäkning­ F arna i EAA.

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

110 105 100 95 90 20

05

Sverige Tyskland

20

06

20

Finland

07

20

08

20

09

Danmark

Nederländerna

10 20

11 20

12 20

Storbritannien EU-15

Figur 9 P  roduktionsvolym animalieproduktion enligt EAA. Index 2005=100. Källa: Eurostat, 2013.

Svenska avräkningspriser ökar mindre än i jämförelseländerna Avräkningsprisindex (A-index) och Produktionsmedelsprisindex (PM-index) är viktade index med avseende på värdevolym (produktion multiplicerat med pris) under basåret. Detta betyder att olika länder har olika vikter, vilket till viss del kan påverka hur indexen utvecklas. För A-index vegetabilier är spannmål den post som dominerar i Sverige. Priserna för spannmål steg kraftigt under nästan hela perioden 2005–2010, se figur 10. Prisstegringen 2007 berodde på att flera områden drabbades av ogynnsamt väder. Australien hade svår torka medan Östeuropa drabbades av utvintringsskador på grund av en mycket kall vinter. Även Indien fick betydligt lägre skördeutfall än normalt. Utöver detta steg efterfrågan på spannmål samtidigt som lagernivåerna var historiskt låga. De höga priserna under 2007 ledde till stigande spannmålsarealer, men skördeutfallet blev inte så högt som förväntat. De stigande spannmålspriserna 2010 och 2011 berodde på en torka i Ryssland, Ukraina och Kazakstan, vilket innebar skördebortfall och minskad exportvolym. År 2012 steg spannmålspriserna på grund av att vissa områden i USA drabbades av extrem torka, men även Ryssland och Ukraina drabbades av för lite nederbörd. Utvecklingen av svenska avräkningspriser på vegetabilier är under perioden högre än genomsnittet för EU-15, men på ungefär samma nivå som de flesta av de länder vi jämför med. Sverige har en moderat ökning från 2011 till 2012, som till stor del beror på att priserna på potatis sjunkit, men även på att spannmålspriserna har ökat långsammare än i de andra länderna. Storbritanniens stora ökning beror till viss del på att pundet tappat i värde under perioden.


Globalt

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

9


Globalt

Avräkningsprisindex animalier

Avräkningsprisindex vegetabilier

Index

Index

170

220

160

200

150

180

140

160

130

140

120

120

110

100

100 90

80 20

05

Sverige Tyskland

20

06

20

Finland

07

20

08

20

09

Danmark

Nederländerna

0 01

2

1 01

2

2 01

20

2

06

20

07

Finland

Tyskland

EU-15

För A-index animalier är mjölk den dominerande posten i Sverige med omkring 50 procent av och nötkött och griskött upptar vardera omkring 17 procent. Produktion av animalier kräver stora mängder foder, som tillsammans med utbud och efterfrågan på animalieprodukter bestämmer priset. Eftersom vi lever i en global värld, beror priset till stor del på vad som händer på världsmarknaden. Prisindex för animalieproduktionen har sedan 2005 stigit med omkring 25 procent för Sverige, figur 11. Storbritannien uppvisar en stark ökning, men det beror till viss del på ett försvagat pund. År 2009 brottades mjölkproducenterna med låga priser. Även om de svenska mjölkproducenterna hade en period med låga priser, så föll index ännu mer i många andra europeiska länder. Efter att priset återhämtat sig under 2010–2011 gick priset återigen ned 2012. Detta på grund av att produktionen ökat i Nya Zeeland, Australien och USA, men även på grund av att marknaden förväntade sig att produktionen skulle fortsätta att öka i världen. För Sverige minskade priset på mjölk mer än i de övriga länderna, vilket förklarar en del i att Sveriges avräkningsprisindex avviker från utvecklingen i jämförelseländerna. Under perioden har prisskillnaden i mjölk mellan EU och resten av världen minskat. Priserna på grisar har varierat under perioden. Om vi bortser från Storbritannien, där det svaga pundet spelat in, är Sverige det land där priset har svängt mest. Lammproducenter i de undersökta länderna har under perioden sett ökande avräkningspriser för sina varor. Prisutvecklingen för lammkött i Sverige följer mönstret i de andra länderna men med mer måttfulla ökningar. Förklaringen till att den svenska utvecklingen för prisindex för animalier går svagt nedåt, till skillnad från de övriga länderna, beror till största delen på det minskade priset på mjölk samt att slaktpriset på nötkreatur inte ökat lika mycket som i de övriga länderna.

20

Sverige

Storbritannien

Figur 10 A-index vegetabilier. Källa: Eurostat 2013.

05

20

08

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

09

Danmark

Nederländerna

10 20

11 20

12 20

Storbritannien EU-15

Figur 11 A-index animalier. Källa: Eurostat 2013.

PM-index är ett sammanvägt index för alla produktionsgrenar inom jordbruket. Det omfattar alla kostnader, det vill säga allt från utsäde till underhåll av ekonomibyggnader. Sedan 2005 har PM-index i Sverige och övriga länder ökat med 30–40 procent, se figur 12. Topparna 2008 och 2011, 2012 har ett starkt samband med att spannmålspriserna under dessa tider varit höga. Höga spannmålspriser gör att fler producenter vill odla spannmål, vilket i sin tur skapar högre efterfrågan på bland annat utsäde, gödningsmedel samt växtskydds- och bekämpningsmedel. En högre efterfrågan gör att priserna på dessa produkter stiger. Priset på växtskydds- och bekämpningsmedel har också sedan 2005 stigit betydligt mer i Sverige än i jämförelseländerna. Posten djurfoder är en blandning av olika fodermedel såsom grovfoder och kraftfoder. Innehållet i kraftfoder gör att priset följer spannmålspriserna, men påverkas också av utbud och efterfrågan på själva fodermedlet. Djurfodret följer dock i stort den upp- och nedgång i pris som sker för spannmål på marknaden.

Produktionsmedelsprisindex Index

160 150 140 130 120 110 100 20

05

Sverige Tyskland

20

06

20

Finland

07

20

08

20

09

Danmark

Nederländerna

Figur 12 P  M-index. Källa: Eurostat 2013.

10

20

10 20

11 20

Storbritannien EU-15

12 20


Mjölkproduktion

Potential att utnyttja den svenska vallen för att förbättra nettot och öka den svenska mjölkproduktionen Det som framförallt förklarar skillnaden i vinst till ägarna av ett mjölkföretag är vilken produktionskostnad företaget har för att producera ett kilo mjölk. Den största kostnadsposten för ett mjölkföretag är foderkostnaden. Det är ofta den kostnadspost som mjölkföretagen har störst möjligheter att påverka. De senaste årens ökade kostnader för kraftfoder belyser behovet att i större utsträckning utnyttja det hemmaproducerade fodret och framförallt vallen, samt svenska mjölkföretags och foderrådgivares kunskap om foderstyrning. Ett ökat fokus på vallen och foderkostnaden skulle kunna förbättra nettot, minska sårbarheten och bidra till en ökad svensk mjölkproduktion.

2012 var ett besvärligt år för många mjölkföretag i världen. Sänkta avräkningspriser som en följd av en ökad global mjölkproduktion med lägre världsmarknadspriser kombinerat med höjda priser på bland annat kraftfoder, innebar en ansträngd ekonomisk situation för flertalet mjölkföretag runt om i världen. De företag som påverkades minst negativt av marknadssituationen var de som hade större andel hemmaproducerat foder. Som tidigare internationella jämförelser visar även denna att mjölkföretagens ekonomiska resultat skiljer mer inom länderna än mellan länder. Det finns således flera svenska mjölkföretag som hävdar sig väl i den internationella konkurrensen, samtidigt som det finns mjölkföretag i Sverige som har en svårare konkurrenssituation.

Nyckeltalets utveckling i Sverige senaste fem åren

Produktionsnyckeltal

Konkurrenskraft med andra länder 2012

Mjölkinvägning Vinst efter ersättning till ägarnas arbete Intäkter Produktionskostnad Foderkostnad

= ökat mycket

= ökat

Stabil konsumtion men ökad konkurrens I Sverige finns en mattradition med relativt hög konsumtion av mjölkprodukter. Per capita är konsumtionen bland den högsta i världen och Europa. Mjölken kan användas och förädlas till många produkter. Om den totala konsumtionen av olika mjölkprodukter räknas om till mjölkråvara kan man notera att den totala konsumtionen i Sverige har varit stabil de senaste decennierna, se figur 1. Däremot har konsumtionsmönstret av olika mjölkprodukter förändrats över tid. Under de senaste tio åren har den totala konsumtionen ökat med en procent, men under samma period har till exempel per capita konsumtionen av konsum-

= ingen förändring

= minskat

= minskat mycket

= bra

= medel

= dålig

tionsmjölk minskat med 20 procent. Trenden har gått mot ökad konsumtion av smör, grädde och ost samt syrade produkter. Jämfört med 2002 har per capita konsumtionen av smör stigit med knappt 30 procent, grädde med drygt 20 procent och ost med tolv procent. Under de senaste åren och framförallt efter EU-inträdet märks att konkurrensen om de svenska konsumenterna har ökat. Sedan EU-inträdet har den totala importen av mjölkprodukter, omräknat till mjölkråvara, fyrdubblats. År 2012 var hälften av osten och en fjärdedel av de syrade produkterna som konsumerades i Sverige importerad.

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

11


Mjölkproduktion

Per capita konsumtion och import av mejeriprodukter Kg produkt per capita (omräknat till mjölkråvara)

400 350 300 250 200 150 100 50 0 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02 04 06 08 10 12 19 19 19 19 19 19 19 19 19 19 20 20 20 20 20 20 20 Konsumtionsmjölk Smör

Syrade produkter

Ost

Grädde

Import

Figur 1 Per capita konsumtion och import av mejeriprodukter omräknat till mjölk­ råvara i Sverige (kg/capita) 1980–2012. Källa: LRF Mjölk.

I EU finns ett överskott av mjölk på storleksordningen 15 miljoner ton. Nya Zeeland är det enda land/region i världen som har ett större överskott. Vid närmare studier av vilka områden i EU som har ett överskott så utmärker sig bland annat Danmark, Nederländerna, områden i norra Tyskland och Finland. Det är också från dessa länder som en stor andel av införseln av mjölkprodukter till Sverige kommer ifrån. Några av de främsta konkurrentländerna för svensk mjölkproduktion är Finland, Danmark, Tyskland och Nederländerna inom EU. Frankrike och Storbritannien är också länder inom EU med stor mjölkproduktion. Utanför EU är Nya Zeeland, USA och Argentina några stora exportländer av mjölkprodukter. Det är därför särskilt intressant att studera mjölkproduktionens utveckling i just dessa länder. I hälften av dessa tio länder steg mjölkinvägningen mellan år 2000 och 2012, se figur 2. Mest steg produktio-

Mjölkinvägning

Färre men större mjölkföretag I Sverige fanns knappt 5 000 mjölkföretag i december 2012, se figur 3. Dessa hade 69 mjölkkor i genomsnitt per gård. De svenska mjölkföretagen producerade under året 2,8 miljoner ton. Under sommaren och hösten 2013 har mjölkproduktionen i Sverige haft positiv utveckling där invägningen stadigt legat över 2012 års nivå. I Sverige var besättningsstorleken större än vad den var i Finland, Tyskland och Frankrike under 2012. Övriga länder i jämförelsen hade större besättningar.

Mjölkinvägning och antal mjölkföretag i olika besättningsstorlekar

Index

Antal

230 210 190 170 150 130 110 90 70 50 6

9 19

8

9 19

Sverige

20

00

20

02

Finland

20

04

20

Danmark

Tyskland

Nederländerna

Argentina

Nya Zeeland

06

20

08

10 20

11 20

12 20

Storbritannien Frankrike

USA

Figur 2 Utvecklingen av mjölkinvägningen 1996-2012 i Sverige, Finland, Danmark, Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Frankrike, USA, Argentina och Nya Zeeland (index, 1996=100). Källa: IFCN.

12

nen i Nya Zeeland, Argentina och USA. Bland EU-länderna i jämförelsen steg invägningen mest i Nederländerna under den senaste tioårsperioden. I Nya Zeeland ökade mjölkproduktionen med 68 procent under perioden, vilket betyder en invägningsökning med drygt 9,5 miljoner ton. Det kan jämföras med den totala produktionen i Sverige, Finland och Danmark år 2012 som uppgick till drygt 10,6 miljoner ton. Den nya zeeländska mjölkproduktionen har framförallt kunnat växa så starkt genom fler antal kor. Även mjölkavkastningen per ko har ökat, men där utmärker sig inte Nya Zeeland i någon större utsträckning. I Sverige har mjölkinvägningen fallit med 13 procent mellan åren 2000 och 2012, vilket är den största minskningen bland de tio länderna i jämförelsen. Antalet kor har minskat, men det är framförallt mjölkavkastningen per ko som inte utvecklats i samma takt som de övriga länderna. Den genomsnittliga mjölkavkastningen är dock fortfarande relativt hög i Sverige jämfört med andra länder. Under de senaste tio åren har även andelen ekologisk mjölk ökat i Sverige. Idag utgör den ekologiska mjölkinvägningen 13 procent, vilket är en relativt hög andel jämfört med de andra länderna.

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

1 000 ton

18 000

4 500

16 000

4 000

14 000

3 500

12 000

3 000

10 000

2 500

8 000

2 000

6 000

1 500

4 000

1 000

2 000

500

0

96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 19 19 19 19 20 20 20 20 20 20 20 20 20 20 20 20 20 1–9

10–24

25–49

50–74

75–99

>100

0

Mjölkinvägning

Figur 3 Antal mjölkföretag i olika besättningsstorlekar samt mjölkinvägning i Sverige 1996–2012. Källa: Jordbruksverket och LRF Mjölk.


Mjölkproduktion

Vinst efter ersättning till ägarens arbete kronor/100 kg ECM

100 80 60 40 20 0

100% 71%

55%

47%

66% 100%

61% 65% 49%

25%

75%

Vinst medel 2008–2012

Vinst 2012

Andel ägd mark %

el an d

in a N ya

Ze

nt ge Ar

U SA

Fr an kr ike

na er lä nd N ed

er

Ty sk la nd

St

or

br

ita nn

ie n

ar k D an m

Fi nl an d

S D ver al ig ar e, na *

Sv H erig al e la , nd

-20 -40 -60 -80 -100

*Sverige, Dalarna 2009–2012

Figur 4 Vinst efter ersättning till ägarnas arbete (kronor/100 kg ECM) samt andel ägd mark för två typgårdar i Sverige och nio konkurrentländer. *) För den svenska typgården i Dalarna jämförs 2012 med genomsnittet för 2009–2012. Källa: IFCN.

Strukturutvecklingen har i Sverige, liksom i andra länder, inneburit att mjölkföretagen blir färre men att man har fler kor per mjölkföretag. Under 2012 skedde ett trendbrott i Sverige då antalet mjölkföretag som hade mer än 100 kor var fler än antalet företag som hade 25 kor eller färre. De senaste åren har just antalet företag med fler än 100 kor varit den grupp som har ökat i antal. Bland annat noteras att det blir mer vanligt med ett stallsystem med två mjölkningsrobotar vid nyinvesteringar. Fortfarande bedöms investeringsbehovet totalt sett vara relativt stort i Sverige. Det finns också en potential att utveckla den svenska mjölkproduktionen. Det finns goda möjligheter att kunna vända utvecklingen av landets mjölkinvägning och växa i takt med den totala efterfrågan i världen, som beräknas vara cirka 2,5 procent per år.

Större skillnad inom ett land än mellan länder 2012 var ett år då många mjölkföretag i världen upplevde sänkta avräkningspriser som en följd av en ökad global mjölkproduktion med lägre världsmarknadspriser. Samtidigt steg priset för fler insatsvaror, bland annat priset på kraftfoder. Den ekonomiska situationen var därför mycket ansträngd för flertalet mjölkföretag runt om i världen. De företag som påverkades minst negativt av marknadssituationen var de som hade större andel hemmaproducerat foder och i synnerhet de företag som har geografiska förutsättningar att ha en betesbaserad produktion. Att jämföra det ekonomiska utfallet för mjölkföretag mellan olika länder kan göras på flera sätt. Ett nyckeltal som kan spegla utfallet är vinst efter ersättning till ägarnas arbete för ett urval typgårdar i olika länder. Med typgårdar avses gårdar som är representativa för sin region. Det vill säga att de har en strategi, ett produktionsresultat och ett ekonomiskt utfall som är typiskt för den regionen som

gården ligger i. Det behöver inte betyda att strategin och/ eller resultatet är det samma som för det genomsnittliga mjölkföretaget för landet. I synnerhet för stora länder och länder där förutsättningarna och strategierna för mjölkföretagen är heterogena skulle det vara en utmaning att beskriva och jämföra ett mjölkföretag som representerar ett genomsnitt för landet. I denna jämförelse finns två svenska typgårdar med och som här jämförs med motsvarande typiska mjölkföretag i några viktiga konkurrentländer, se figur 4. Den ena svenska typgården ligger i Dalarna och har 55 kor. Det är en relativt vanlig gård i Sverige i sin storlek och ligger i skogs-/mellanbygd. Det är ett företag som har ett uppbundet stall, odlar vall och spannmål. En viss del av spannmålen säljs också som avsalu. Den andra svenska typgården ligger i Halland och i ett område där man under de senaste åren utökat besättningarna i större utsträckning än vad man gjort på andra håll i landet. Denna typgård har 230 kor i lösdrift med mjölkgrop. De odlar vall, majs och en större andel av spannmålen som konsumeras av djuren på gården. Jämförelsen mellan de olika länderna visar att typgården i Nya Zeeland, Argentina, Tyskland, Storbritannien, Halland, USA, Nederländerna och Finland hade positivt utfall 2012 för nyckeltalet vinst efter ersättning till ägarnas arbete. Sämre utfall hade gården i Frankrike, Dalarna och Danmark. Förklaringen till att de olika resultaten beror bland annat på hur mycket man har påverkats av högre priser på inköpta fodermedel, vilka möjligheter man haft att göra effektiviseringar och anpassat sin kostnadsmassa till marknadssituationen. Bland annat har vissa typgårdar kunnat öka den genomsnittliga mjölkavkastningen, vilket har gjort att man kunnat fördela kostnaderna på en större volym. Andra typgårdar har haft möjlighet att sätta in fler kor för att fördela sina kostnader. De flesta gårdar har

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

13


Mjölkproduktion

dragit ner på underhåll och investeringar under 2012 för att på kort sikt kunna hantera ett sämre resultat. Intressant att notera vid denna jämförelse, liksom andra jämförelser mellan mjölkföretag, är att det ofta är större skillnader i ekonomiskt resultat inom ett land än mellan länder. En annan intressant iakttagelse, vid en jämförelse av ett större antal mjölkföretag, är att sambandet är relativt svagt mellan avräkningspriset och nyckeltalet vinst efter ersättning till ägarnas arbete. Däremot är sambandet tydligt mellan företagets produktionskostnad och motsvarande nyckeltal som speglar vinsten.

Intäkts- och kostnadsfördelning 2012 kronor/100 kg ECM

ökad arbetstid. Andra nackdelar som denna gård har, jämfört med bland annat den större svenska södra typgården, är mindre utbud av biprodukter som kan användas som fodermedel, högre transportkostnader, färre aktörer att handla insatsvaror från och sämre utbud av maskinstationer. I den internationella jämförelsen av typgårdar finns några tydliga generella svagheter som karaktäriserar de svenska gårdarna. Kostnaderna för byggnader och maskiner, liksom arbetskostnaderna är högre jämfört med flera av våra viktigaste konkurrentländer. Foderkostnaden är också relativt hög i Sverige. De svenska typgårdarna utmärker sig positivt genom god djurvälfärd, hög avkastning och god mjölkkvalitet. Relativt låga markkostnader är en annan konkurrensfördel som de svenska mjölkföretagen har.

700

Möjligheter att utnyttja vallen i större utsträckning

600 500 400 300 200 100 d lan

a tin

Ny aZ

ee

US A

ge n

Ar

rik e

na er

Fr a

nd

nk

d lan Ne

de

rlä

ien nn

ita br

or St

Alla betalda kostnader

Ty sk

ar k

d

nm

Da

Fin lan

rn ala

,D ige

Sv er

Sv er

ige

,H

all

an

d

a

0

Avskrivningar för maskiner och byggnader

Beräknade kostnader egen mark, eget arbete och eget kapital Nivå 1: Avräkningspriser

Nivå 2: Nivå 1 + djurintäkter

Nivå 3: Nivå 2 + kopplade ersättningar Nivå 4: Nivå 3 + frikopplade ersättningar Figur 5 Intäkts- och kostnadsfördelning för ett antal typgårdar i olika länder och regioner för 2012 (kronor/100 kg ECM). Källa: IFCN.

Foderkostnaden är den största kostnadsposten för de flesta mjölkföretagen runt om i världen, så också i Sverige. Av den totala kostnadsmassan för att producera ett kilo mjölk utgör foderkostnaden i de flesta fall mellan 40 och 60 procent. I internationell jämförelse kan man notera att svenska mjölkföretag ofta har en något högre foderkostnad per kilo mjölk. Samtidigt kan också mjölkintäkten vara något högre i Sverige jämfört med många andra länder varför mjölkintäkt minus foderkostnad kan vara relativt god, allt annat lika. Då Sverige tenderar att ha en nackdel med höga kostnader för byggnader, maskiner och arbete kan det också finnas skäl att se vilken potential det finns att sänka foderkostnaden och förbättra nettot.

Foderkostnad 2012 kronor/100 kg ECM

14

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

300 250 200 150 100 50

Hemmaproducerat foder

US A

ge nt

ina Ny aZ ee lan d

Ne

Ar

ien Ty sk lan d de rlä nd er na Fr an kr ike

k

an n rit

or b

d

ar nm

Da

St

na lar

Fin

Da

all

an

e,

,H ige

Sv er ig

lan

d

0

Sv er

Den svenska typgården i Halland hävdar sig väl i den internationella konkurrensen. Den andra svenska typgården har en svårare konkurrenssituation i denna jämförelse. Tittar man på den totala kostnadsmassan för gården i Halland ligger den ungefär i nivå med andra europeiska typgårdar. Intäktsnivån ligger något högre än övriga typgårdar i jämförelsen bortsett från gården i Finland, Dalarna och Frankrike som har något högre kopplade och frikopplade ersättningar, se figur 5. Att gården i Dalarna har en svårare konkurrenssituation beror på högre kostnader. Man kan även fråga sig om de kopplade ersättningarna till mjölkföretagen i detta område ligger på en rimlig nivå i förhållande till de geografiska nackdelar som kännetecknar denna region. Jämfört med den andra svenska typgården har denna flera geografiska nackdelar. Bland annat är klimat och andra odlingsförhållande mindre gynnsamma, vilket innebär mer begränsade grödval och lägre hektaravkastning. Arronderingen är också sämre. Det innebär sämre maskinutnyttjande och

Inköpt foder

Figur 6 Foderkostnaden för två svenska typgårdar och typgårdar i nio konkurrentländer 2012 (kronor/100 kg ECM). Källa: IFCN.


Mjölkproduktion

Sverige har haft tradition att maximera mjölkavkastning, då man velat fördela arbets- och kapitalkostnader på fler kilon. I Sverige har vi heller inte varit begränsade av mjölkkvoten som man varit många andra länder. I andra länder som till exempel Danmark och Nederländerna har kvoten begränsat produktionen, vilket gjort att man fokuserat mer på att minimera foderkostnaden. I jämförelsen med de två svenska typgårdarna och typgårdarna från nio andra länder är foderkostaden i Sverige relativ hög, se figur 6. Av foderkostnaden utgör även andelen för det hemmaproducerade fodret en relativt stor andel för den mindre svenska typgården som ligger i Dalarna. Denna gård har även i denna jämförelse en lägre andel grovfoder i foderstaten jämfört med övriga typgårdar, se figur 7. En anledning till den lägre grovfoderandelen är att man inte har majs, vilket flera andra gårdar i jämförelsen har.

Grovfoderandel %

100 80 60 40 20

d lan

ina

Ny aZ

ee

nt

US A

Ar ge

rn a Fin lan d Da nm St ar or k br ita nn ien Ty sk lan Ne d de rlä nd er na Fr an kr ike

,D ige

Sv er

Sv er

ige

,H

all

ala

an

d

0

Figur 7 Andel grovfoder i foderstaten för två svenska typgårdar och nio typgårdar i konkurrentländer 2012. Källa: IFCN.

De nackdelar som finns när det gäller foderkostnaden för de svenska gårdarna ligger främst i begränsade möjligheter att odla majs, lägre hektaravkastning, sämre arrondering som medför dyrare maskin- och arbetskostnader. Att det är glest mellan mjölkföretagen gör också att det på många håll i Sverige finns sämre möjligheter för maskinsamverkan eller underlag för maskinstationer. En annan följd av att det blir färre och mer glest mellan mjölkföretagen är att transportkostnaderna ökar. Antalet aktörer att köpa foder och maskiner av påverkas också av att Sverige har färre och glesare mellan mjölkföretagen jämfört med många andra länder.

Svenska mjölkföretag utmärker sig dock internationellt sett med relativt hög fodereffektivitet. Under lång tid har mjölkföretagare och foderrådgivare i Sverige fokuserat på foderstyrning som gör att svenska mjölkföretag kan producera mycket mjölk per kilo foder. Framförallt är kraftfodereffektiviteten hög i denna internationella jämförelse. En annan fördel som svenska mjölkföretag har är god tillgång på mark som ofta är lämplig för vallodling. Vallen är även relativt konkurrenskraftig jämfört med spannmålsodlingen i många områden i Sverige, vilket inte är lika tydligt när man jämför med andra länder. Fodret är ett av de områden där det finns störst potential för att förbättra den ekonomiska situationen för de svenska mjölkföretagen. Det finns goda möjligheter att utnyttja vallen mer i Sverige. I synnerhet när de inköpta kraftfoderpriserna har stigit som de gjort de senaste åren. I de långtidsprognoser som finns för foderråvaror på internationell nivå finns också flera signaler om att priset på protein framöver väntas bli relativt dyrare priset på foderråvaror som har större energiinnehåll. Vallens betydelse bedöms få ökad betydelse. Det kan därför finnas anledning till att se hur man kan öka proteininnehållet i vallen något. Ett ökat erfarenhetsutbyte kring vallodling skulle också kunna innebära en förbättrad kunskap till hur man dels kan hitta sätt att sänka produktionskostnaden för grovfodret och dels kan förbättra kvaliteten på vallen. Även på kraftfodersidan finns det flera aspekter där det finns potential för att kunna sänka foderkostnaden. En sådan är att bättre utnyttja de verktyg som finns att köpa in kraftfoder och att fundera mer kring vilken inköpsstrategi som är lämplig. Även val kring om man ska odla egen spannmål, val mellan färdigfoder och koncentrat eller val att köpa råvaror kan vara värdefullt att utvärdera. Det finns ett behov kring ökat erfarenhetsutbyte kring foderfrågor. Det finns även ett behov av ökad transparens på fodermarknaden. Det finns också ett behov av mer benchmarking kring foder och foderkostnader. Svenska mjölkföretag har god kunskap om foderstyrning, men det finns en potential att sänka foderkostnaderna och bland annat öka andelen hemmaproducerat foder. Det skulle även göra de svenska mjölkföretagen mindre sårbara för fluktuerande priser på inköpta fodermedel.

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

15


NÖTKÖTTSproduktion

Bra lönsamhet i dagsläget men osäkerhet inför framtiden Svenskt nötkött säljs i stort sett bara på den svenska marknaden. Prispressen från importkött är mycket stark och totalt importeras idag cirka 53 procent av den inhemska konsumtionen. Det svenska djurmaterialet kännetecknas av hög genetisk kapacitet och ett mycket gott hälsoläge. I kombination med bästa möjliga utfodring och skötsel ger det mycket bra produktionsresultat i många besättningar. Grovfodret utgör i medeltal mer än 80 procent av fodret. I Sverige har vi naturligt goda förutsättningar för vallodling och hög kompetens hos producenterna, vilket ger bra möjligheter att minimera importen av proteinfodermedel och detta bidrar till en miljömässigt hållbar produktion. Det höga kostnadsläget betingat av bland annat faktorer som längre vinterperiod, höga lönekostnader, hög andel skördat foder och småskalig fältstorlek försvårar möjligheterna att nå en ekonomiskt långsiktig hållbarhet. Möjligheterna att skapa rationella enheter för såväl nötköttsproduktion som landskapsskötsel försvåras av landskapets mosaikstruktur och gårdsstödets inlåsningsef-

Slutuppfödning mjölkrastjur Produktionsnyckeltal

fekter. Dikoföretagen kräver oftast god tillgång på naturbetesmarker för att nå lönsamhet. För slutuppfödningsföretagen är det viktigt att kunna odla såväl grovfoder som kraftfoder själv, alternativt använda rester från livsmedelsindustrin som foder. Resultaten visar att de svenska nötköttsföretagen har en situation med högt löneläge och höga produktionskostnader, en situation som kräver hög produktivitet. Produktionen är effektiv med hög djurvälfärd men dyr och därmed svår att få tillräckligt konkurrenskraftig utan intäkter från både kött och ersättningar för miljötjänster. Svensk nötköttsproduktion förlorar marknadsandelar, en trend som pågått sedan många år tillbaka. Det nya regelverket inom den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP 2014–2020, kommer att ha stor inverkan på framtida nötköttsproduktion, då det i nuläget är mycket oklart hur regelverket kommer att se ut. Nedanstående tabell visar en sammanfattande bild av konkurrenskraften för den svenska nötköttsproduktionen uppdelat på dikalvsföretag och slutuppfödningsföretag med mjölkras respektive köttras.

Nyckeltalets utveckling i Sverige de senaste 5 åren

Konkurrenskraft med andra länder 2012

Nyckeltalets utveckling i Sverige de senaste 5 åren

Konkurrenskraft med andra länder 2012

Nyckeltalets utveckling i Sverige de senaste 5 åren

Konkurrenskraft med andra länder 2012

Slaktintäkt Foderkostnad Lönsamhet (intäkter–kostnader)

Slutuppfödning köttrasungnöt Produktionsnyckeltal Slaktintäkt Foderkostnad Lönsamhet (intäkter–kostnader)

Dikalvsproduktion Produktionsnyckeltal Genomsnittlig intäkt för avvand kalv Foderkostnad Lönsamhet (intäkter–kostnader)

* = ökat mycket

= ökat

= ingen förändring

= minskat

= minskat mycket

= bra

= medel

* Lönsamheten för dikalvsproduktion kan benämnas konkurrenskraftig i geografiska regioner som ger förutsättningar för tillräckliga ersättningar för landskapsvård.

16

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

= dålig


NÖTKÖTTSproduktion

Företagen blir sakta större men färre Under senare delen av 1900-talet minskade antalet företag med mjölkkor från cirka 250 000 företag år 1950, till cirka 13 000 företag. Samtidigt tillkom cirka 14 000 gårdar med inriktning på dikor. År 2000 fanns cirka 32 000 företag med nötkreatur och 2012 återstod cirka 19 500. Idag finns cirka 1,5 miljoner nötkreatur i Sverige. Av det nötkött som produceras i landet kommer cirka 35 procent från köttraser och cirka 65 procent från mjölkraser eller korsningar av dessa. Huvuddelen av tjurkalvarna från såväl mjölk- som dikobesättningar säljs till slutuppfödningsföretag. Figur 1 visar utvecklingen bland de större slutuppfödningsföretagen.

Antal företag med dikor i olika besättningsstorlekar Antal företag

12 000 10 000 8 000 6 000 4 000 2 000 0

1–24 st

25–49 st Besättningsstorlek (antal djur)

Antal handjur i olika besättningsstorlekar

Antal företag med dikor i olika besättningsstorlekar

Antal företag

Antal företag

450

160

400

140

350

120

300

100

250

80

200

60

150

40

100

20

50

0

0 125–149

150–199

200–299

300–499

500–

50–74

2008

2009

2010

2011

75–99

100–124

125–149

150–199

200–299

300–499

500–

Besättningsstorlek (antal djur)

Besättningsstorlek (antal djur) 2012

Figur 1 Antal företag med handjur, inklusive tjurkalvar (under 12 månader), i olika besättningsstorlekar 2008 till 2012. Källa: Jordbruksverket.

Idag finns cirka 540 000 kor i Sverige och av dessa är cirka 192 500 dikor. Många av dikorna finns i små besättningar, där mark och byggnader från en avvecklad mjölkproduktion används för dikalvsproduktion, under kortare eller längre tid. Den genomsnittliga dikobesättningen håller idag 17 kor, en struktur som inte är helt olik våra europeiska konkurrenter i länder med avsevärt större nötköttsproduktion totalt sett. Figur 2 visar besättningsutvecklingen för dikobesättningarna sedan 2008. Besättningar med 25 till 125 dikor ökar medan de allra minsta besättningarna, upp till 24 dikor minskar sedan 2010.

2008

2009

2010

2011

2012

Figur 2 Antal företag med dikor i olika besättningsstorlekar 2008 till 2012. Källa: Jordbruksverket.

Intäkter från två marknader – kött och miljöersättningar Efterfrågan på svensk köttråvara har under en tid stigit i takt med ökad konsumtion, och en minskande produktion har lett till ökade prisnivåer. En ökande global efterfrågan med samtidig minskande nötköttsproduktion på europeisk nivå talar för att prisnivåerna kommer att bibehållas eller höjas det närmaste året. Intäkterna från miljötjänster i dikoföretagen utgörs av miljöersättningar och kompensationsstöd, så kallade LFA-ersättningar. Produktionen anpassas efter villkoren för EU-ersättningarna, vilket leder till skötsel av större

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

17


NÖTKÖTTSproduktion

areal med färre djur. Bäst lönsamhet i dikalvsproduktionen återfinns ofta på gårdar med god tillgång på naturbetesmarker, ofta med miljöersättning för marker med så kallade särskilda värden. Möjligheterna att öka storleken på dikoföretagen begränsas ofta av svårigheterna att få tag på tillräckligt med mark inom rimliga avstånd. Det beror dels på landskapets småskaliga mosaikstruktur i skogsoch mellanbygd och dels på att de frikopplade stöden ger inlåsningseffekter. De sistnämnda används ofta som ett avgångsvederlag för äldre lantbrukare, som därmed brukar sin mark extensivt utan djur i stället för att arrendera ut den till en djurägare. Effekterna av den kommande stödutjämningen är ännu okända och de beräkningar som hittills gjorts visar att ungnötsföretagen med höga tilläggsbelopp baserat på historisk produktion kommer att drabbas bland de hårdaste oavsett stödutjämningsmodell. Dikoföretagen där tilläggsbeloppen i de flesta fall utgör lägre andel av gårdsstödet och där antalet djur i förhållande till använd areal är lägre än i den intensivare nötköttsproduktionen, kommer att drabbas i lägre utsträckning. En starkare koppling mellan betande djur och svenska naturbetesmarker behövs för att motverka den pågående minskningen av svenska naturbetesmarker.

Minskad produktion av svenskt nötkött År 2001 tillgodosåg svenska producenter ungefär 74 procent av den svenska konsumtionen av nöt- och kalvkött och år 2012 var motsvarande siffra cirka 47 procent. Förklaringen är en ökad konsumtion stimulerad av låg prisnivå kombinerat med en minskad produktion. Importen av nötoch kalvkött under 2008 till 2012 kom till största delen från Irland, Tyskland och Nederländerna. Att Nederländerna i statistiken anges som en betydande exportör beror på att kött från Sydamerika kommer till Sverige via båthamnar i Nederländerna. Av övriga exportländer har Polen visat en ökning under de senaste åren. Enligt Jordbruksverket är nötkött det största köttslaget mätt i värde, som produceras i Sverige, medan griskött är störst sett till volymen. Nötköttsproduktionens volym har minskat med över 20 procent de senaste 30 åren samtidigt som konsumtionen ökat med 80 procent de senaste 30 åren. Importen har under denna period ökat kraftigt. Självförsörjningsgraden var 52 procent 2012 vilket framgår av figur 3, och minskade under första halvåret 2013 ytterligare till under 50 procent. Sverige har alltså gått från ett stort handelsöverskott på nötkött till ett ännu större handelsunderskott. Mellan 2011 och 2012 såg vi en kraftig nedgång i produktionen som inte möttes fullt ut av ökad import. Konsumtionen minskade också för första gången sedan 2007, den minskade dock i mindre utsträckning än den svenska produktionen. En faktor som påverkar storleksutvecklingen och antalet nyinvesteringar i nuläget, är införandet av en ny period med regler inom den gemensamma jordbrukspolitiken. År 2014 kommer att vara ett övergångsår mellan

18

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

de två regelperioderna, varför det ännu är många delar som är osäkra. I slutskedet av nuvarande programperiod är också investeringsstöden slut i många delar av landet. Avsaknad av information leder till osäkerhet vilket påverkar nötköttsnäringens utveckling de närmaste åren.

Svensk konsumtion, produktion, export och import av nöt- och kalvkött 1 000 ton

300 250 200 150 100 50 0 20

01

20

02

Produktion

20

03

20

04

20

05

Konsumtion

20

06

20

07

20

08

Import

20

09

10 011 012 2 20 2 Export

Figur 3 S  vensk konsumtion, produktion, import och export av nöt- och kalvkött, uttryckt i slaktkroppsekvivalenter. Konsumtionen är framräknad som produktion + import – export. Källa: Import och export – SCB:s handelsstatistik, Produktion – Jordbruksverkets statistikdatabas.

Svenska gårdar i den internationella jämförelsen Agri Benchmark Beef Tre svenska gårdar från den internationella jämförelsen Agri Benchmark Beef används i denna sammanställning. Dessa utgörs av ett dikalvsföretag och två ungnötsföretag, där både mjölkrastjurar och slutuppfödning av köttrasdjur finns representerade. Dikalvsgården finns i västra Svealand och har 100 dikor (Sverige3). Ungnötsföretagen består av en slutuppfödare av mjölkrastjurar med 230 djur i Västra Götaland (Sverige1) samt en slutuppfödare av köttrasdjur med 150 korsningstjurar i södra Götaland (Sverige2). Den heterogena strukturen i svensk och också i utländsk nötköttsproduktion gör att produktivitets- och lönsamhetsmått ofta är svåra att jämföra. Den genom Agri Benchmark Beef utarbetade metoden med uppdelningen mellan mjölkrasungnöt, köttrasungnöt och dikalvsproduktion ger dock vissa möjligheter. Där möjligheter har funnits, har de utländska gårdarna valts med så lika förutsättningar produktionsmässigt som möjligt. Det bör noteras att både rasval och uppfödningssystem är faktorer som påverkar resultatet av jämförelserna inom såväl dikalvsproduktionen som ungnötsproduktionen. Medelvärden är beräknade för fem års data där data finns, dessa jämförs sedan med 2012 års resultat.


NÖTKÖTTSproduktion

Resultat för mjölkrastjurar och köttrasungnöt Produktivitet I figur 4 visas jämförelser av daglig tillväxt för mjölkras­ tjurar respektive köttrasungnöt. I Sverige finns lång erfarenhet av att föda upp mjölkrastjurar, och produktiviteten sticker ut jämfört med de få andra länder som bedriver motsvarande uppfödningsform. Både Tyskland och Polen har sämre tillväxt på de gårdar som ingår i studien. Även när det gäller köttrasdjur är Sverige duktiga på slutuppfödning, endast USA ligger högre i denna jämförelse. Det svenska företaget, Sverige2, utgår från köttrastjurar medan det stora feedlotföretaget i USA slaktar både stutar och kvigor (totalt slaktas cirka 75 000 djur per år i det företaget). Uppfödningssystemet i feedlot och användningen av tillväxtbefrämjande tillsatser (till exempel antibiotika och

Daglig tillväxt under slutuppfödningen Gram per dag

2 000

köttrasungnöt

1 750 1 500

mjölkrastjurar

1 250 1 000 750 500 250 0

1 ige

er Sv

la

1 nd

sk Ty

2 ige

len Po

2 nd

la er sk Sv Ty

Daglig tillväxt medel 2008–2012

n Fra

k

e1 rik

Irla

1 nd

1 A1 en US asili Br

Daglig tillväxt 2012

Figur 4 D  aglig tillväxt uttryckt i gram per dag anges för tre företag med slutuppfödning av mjölkrastjurar i Sverige, Tyskland och Polen och för sex företag med slutuppfödning av köttrasungnöt i Sverige, Tyskland, Frankrike, Irland, USA och Brasilien. Källa: Agri Benchmark Beef.

hormoner som inte är tillåtna i EU) ger stor tillväxtökning. Jämfört med de obehandlade stutarna som produceras på det irländska företaget växer de amerikanska mer än ett kg fortare per dag. Slaktintäkterna och foderkostnaderna för företagen visas gemensamt i figur 5. Slaktintäkterna har ökat mest för det svenska företaget med mjölkrastjurar jämfört med Polen och Tyskland. I figur 5 syns också att den svenska gården är den vars foderkostnader ökat i särklass mest under jämförda perioder. Sverige har alltså det bästa avräkningspriset under 2012 liksom snittet mellan 2008–2012, samtidigt som man haft de högsta foderkostnaderna, jämfört med Polen och Tyskland. Foderkostnaden baserar sig på inköpt foder och kostnader för att odla eget foder exklusive eget arbete men inklusive inköpta körslor. Även slaktintäkterna för köttrasungnöten har ökat i de flesta fall, där jämförelsematerial finns från före 2012. Det ekologiska tyska företaget, Tyskland2, ligger i topp av de länder vi jämfört med, men värt att notera är också att andra länder som Kina och Kazakstan (ingår ej i vår jämförelse) har ett avsevärt högre pris i den totala internationella jämförelsen. I Frankrike1, Irland1 och Sverige2 finns de företag som 2012 uppvisar störst marginal mellan foderkostnad och slaktintäkt. Foderkostnaden varierar mer för köttrasungnöten jämfört med mjölkrastjurarna, eftersom grovfoder- respektive betesandelen utgör olika stor andel av fodret. Lönsamhet Figur 6 visar fördelning av kostnader och intäkter samt den totala lönsamheten för tre företag med mjölkrastjurar och sex företag med köttrasuppfödning. Det svenska företagen, Sverige1 och Sverige2, uppvisar bra resultat. Med gårdsstödet inkluderat ser man i figuren att Tyskland2 och USA1 (som inte har något stöd) inte täcker sina kostnader

Slaktintäkt och foderkostnad för mjölkrastjurar respektive köttrasungnöt kronor per kg slaktad vikt 45 mjölkrastjur 40

köttrasungnöt

35 30 25 20 15 10 5

Foderkostnad medel 2008–2012

Foderkostnad 2012

1 ien as il Br

US A1

d1 an Irl

rik e1 nk Fr a

Ty sk lan

d2

2 Sv er

ige

n Po le

1 nd Ty sk la

Sv er

ige

1

0

Slaktintäkt

Figur 5 Vänster sida: Slaktintäkt och foderkostnad per kg slaktad vikt för tre företag med slutuppfödning av mjölkrastjurar i Sverige, Tyskland och Polen. Höger sida: Slaktintäkt och foderkostnad per kg slaktad vikt för sex företag med slutuppfödning av köttrasungnöt i Sverige, Tyskland, Frankrike, Irland, USA och Brasilien. Observera att slaktintäkten är vid slakteriet för att vara jämförbar mellan olika länder, och att transporten till slakt ligger som en kostnad. Källa: Agri Benchmark Beef.

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

19


NÖTKÖTTSproduktion

medan de andra länderna får kostnadstäckning för arbete i större eller mindre utsträckning. Det svenska priset för mjölkraskalvar stagnerade vid handjurs­premiens avveckling och avräkningspriset steg. Detta har resulterat i en positiv utveckling för mjölkrastjurarna i Sverige, trots höjda foderkostnader. Prisutvecklingen på kött från mjölkrasdjur har inte varit lika positiv i Europa som på kött från köttrasdjur. Detta gör lönsamheten för mjölkrastjurarna lägre i Polen och Tyskland. Handjursstödet frikopplades den 1 januari 2012, och en del av ersättningen lades i stället tills vidare som tilläggsbelopp på gårdsstödet. Gårdsstödet har på detta sätt fått stor betydelse för lönsamheten. Då kostnader för egen mark och eget kapital utgör en betydande andel av kostnadsmassan ser vi att länder med

hög andel egen mark, Irland, Brasilien och i viss mån Polen och Sverige2 har svårt att få täckning för dessa. Detta beskriver till viss del var produktionen är utvecklingsbar på lång sikt. Se figur 7 och 8. Timersättning Timersättningen i företagen visas i figur 9 jämförd med lantarbetarlön inklusive sociala avgifter, angivet enligt resultat från Agri Benchmark Beef. De svenska gårdarna utmärker sig genom att ha höga ersättningsnivåer och dyr arbetskraft vilket naturligtvis höjer de totala produktionskostnaderna. Företag med mjölkrastjurar, förutom Polens, ger den bästa timersättningen. USA-företaget, den stora feedloten, når inte lönsamhet, här finns ingen marginal när foderpriset och kalvpriset är högt.

Intäkts- och kostnadsfördelning 2012 kronor per kg slaktad vikt

70

Timersättning slutuppfödning

Mjölkrastjur

60

Köttrasungnöt

kronor per timme mjölkrastjurar

50

300

40

225

30

150

20

75

10

0 n1 ilie

-75

Br

as

Slaktintäkter + EU ersättningar

-6 -8 -10 -12 -14

1 1 n ge nd Pole eri kla s Sv Ty

59% 0%

100%

1 1 2 1 1 2 nd ien ke nd USA ge sil kri rla kla eri I a n s v r S B Ty Fra

Andel ägd mark % Figur 7 Vinst efter ersättning till ägarens arbete (kronor per kg slaktad vikt) samt andel ägd mark. Till vänster: för tre företag med slutuppfödning av mjölkrastjurar i Sverige, Tyskland, Polen. Till höger: för sex företag med köttrasungnöt i Sverige, Tyskland, Frankrike, Irland, USA och Brasilien. Källa: Agri Benchmark Beef.

20

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

n1 ilie

SA 1

as

d1

Br

U

an

Irl

nd la

nk

Fr a

e2

kronor per kg slaktad vikt

köttrasungnöt 42% 100%

Ty sk

Vinst efter ersättning till ägarens arbete och efter räntekostnad på eget kapital 2012

Vinst efter ersättning till ägarens arbete 2012 kronor per kg slaktad vikt

8%

Lantarbetarlön/alternativkostnad

Figur 9 Timersättning samt lönenivåer för företag med mjölkrastjurar respektive köttrasungnöt 2012. Till vänster: för tre företag med slutuppfödning av mjölkrastjurar i Sverige, Tyskland, Polen. Till höger: för sex företag med köttrasungnöt i Sverige, Tyskland, Frankrike, Irland, USA och Brasilien. Timersättningen är beräknad genom att arbetsersättning och vinst fördelas per timme nedlagt på företaget. Källa: Agri Benchmark Beef.

Figur 6 Intäkts- och kostnadsfördelning under 2012 uttryckt i kronor per kg slaktad vikt. Till vänster: för tre företag med slutuppfödning av mjölkrastjurar i Sverige, Tyskland, Polen. Till höger: för sex företag med köttrasungnöt i Sverige, Tyskland, Frankrike, Irland, USA och Brasilien. I intäkterna ingår slaktvärde, kopplade EU-ersättningar samt gårdsstöd. Källa: Agri Benchmark Beef.

74%

ig

Timersättning

Slaktintäkter + EU ersättningar + gårdsstöd

38%mjölkrastjurar 23%

Sv er

Beräknade kostnader för egen mark, eget arbete och eget kapital Slaktintäkter

2 rik e1

-150

Avskrivning för maskiner och byggnader

Sv er ig e Ty sk 1 la nd 1 Po le n

d1

US A1

an Irl

rik e1 nk

Fr a

lan

d2

2 Sv er

Alla betalda kostnader

Ty sk

ige

n Po le

1 ige

Ty sk

Sv er

lan d1

0

6 4 2 0 -2 -4

köttrasungnöt

6 4 2 0 -2 -4

mjölkrastjurar

-6 -8 -10 -12 -14

1

ge

eri Sv

d1

lan

sk Ty

n

le Po

köttrasungnöt

2 1 2 1 e1 n1 ge land nd USA rik ilie eri Irla nk as sk r a Sv y r T B F

Figur 8 Vinst efter företagarens arbetsersättning och efter räntekostnad på eget kapital (kronor per kg slaktad vikt). Till vänster: för tre företag med slutuppfödning av mjölkrastjurar i Sverige, Tyskland, Polen. Till höger: för sex företag med köttrasungnöt i Sverige, Tyskland, Frankrike, Irland, USA och Brasilien. Källa: Agri Benchmark Beef.


NÖTKÖTTSproduktion

Genomsnittlig intäkt för avvanda kalvar och foderkostnaden per diko och år kronor per diko

8 000 7 000 6 000 5 000 4 000 3 000 2 000 1 000

Foderkostnad medel 2008–2012

Br as ilie n2

US A2

an d2 Ir l

Fr an kr ike 2

Ty sk lan d3

0 Sv er ige 3

Utvecklingsmöjligheter Svensk slutuppfödning av mjölkrastjurar är konkurrenskraftig och utvecklingsbar. Den är beroende av rimliga priser på mjölkraskalv i kombination med ett ökande slaktpris. Förutsättningarna i Sverige är goda med tillgång till bra djurmaterial och god skötsel i kombination med hög kompetens på vallodling. Detta resulterar i hög tillväxt på vallfoderbaserade foderstater. Den genomsnittliga uppfödningstiden för en mjölkrastjur i Sverige är längre än för företaget Sverige1, detta förhållande gäller även för köttrasungnöten. För många ungnötsproducenter torde det finnas förutsättningar att med befintligt djurmaterial öka tillväxten och därmed föda upp flera slaktdjur per år i befintliga byggnader och med i princip oförändrad arbetsinsats. Ett bra, men heterogent, djurmaterial på de svenska köttraskalvarna kan ge hög tillväxt och ger god djurhälsa. Denna tillväxt åstadkoms helt utan tillväxtbefrämjande medel genom sunda produktionsmodeller. Detta gör potentialen god för den svenska köttraskalven.

Foderkostnad 2012

Intäkt för avvand kalv Figur 11 Genomsnittlig intäkt för avvanda kalvar, både kviga och tjur, samt foderkostnad, uttryckt i kronor per ko för sex företag med dikor i Sverige, Tyskland, Frankrike, Irland, USA och Brasilien. Foderkostnaden baseras på inköpt foder och kostnader för att odla eget foder exklusive eget arbete men inklusive inköpta körslor. Prisförändringar på bränsle har en stor inverkan på foderkostnaden. Källa: Agri Benchmark Beef.

Avvänjningsvikt för kvig- och tjurkalvar Kg

Resultat i dikalvsproduktionen

350 300 250 200 150 100 50 0

3

ge

eri Sv

d3

lan

sk Ty

2 ke

kri

n Fra

Medelvikt medel 2008–2012

2

nd

Irla

A2 US

n2

ilie

as Br

Medelvikt 2012

Figur 10 Avvänjningsvikt i genomsnitt för sex länders avvanda kvig- och tjurkalvar. Källa: Agri Benchmark Beef.

Produktivitet I figur 10 visas avvänjningsvikterna samt foderkostnaderna i dikalvsproduktion i sex olika länder. Vikterna visas som snitt för kvigor och tjurar. Avvänjningsvikterna skiljer inte så mycket mellan länderna eller mellan åren. Det brasilianska djurmaterialet, rasen nelore, avvänjer lättare kalvar än de i EU och USA vanliga köttraserna. Tyskland3 och Sverige3 bedriver sin dikalvsproduktion ekologiskt. I figur 11 visas nyckeltal för sex olika dikalvsproducerande företag. Kalvintäkterna har ökat med 10–12 procent under 2012 jämfört med medeltalet för fem år i Tyskland och USA. I Brasilien har det ökat med 35 procent. Priset är kopplat till hur mycket kalven väger, den lätta brasilianska kalven är mindre värd än den tunga franska. Foderkostna-

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

21


NÖTKÖTTSproduktion

kronor per diko och år

40%

50% 25%

3

ge

eri Sv

d3

lan

sk Ty

2 ke

kri

n Fra

2

nd

Irla

9 000 6 000 3 000

as ilie n2

US A2

an d2

Alla betalda kostnader

Br

Fr a

Ir l

nk r

lan d3

ike 2

0

Avskrivning för maskiner och byggnader

Beräknade kostnader för egen mark, eget arbete och eget kapital Intäkter för kalvar, slaktkor och ev. livdjur Intäkter för kalvar, slaktkor och ev. livdjur + EU ersättningar kopplade till produktionen Intäkter för kalvar, slaktkor och ev. livdjur + EU ersättningar kopplade till produktionen+gårdsstöd Figur 12 Intäkts- och kostnadsfördelning i kronor per diko för sex företag med dikalvsproduktion i Sverige, Tyskland, Frankrike, Irland, USA och Brasilien under 2012. I intäkterna ingår försäljning av avvanda kalvar, slaktkor och eventuella livdjur samt kopplade EU-ersättningar och gårdsstöd. Källa: Agri Benchmark Beef.

Timersättning Genom att fördela vinst och arbetsersättning över de arbetade timmarna i respektive företag har timersättningen beräknats, se figur 15. Sverige har det högsta löneläget av de utvalda länderna. Timersättningen i dikalvsproduktionen ser bättre ut än i slutuppfödningen av köttraskalven. Brist på kalvar samt de olika ländernas stödsystem har bidragit till detta. Kalvproduktionen i Brasilien utmärker sig genom att ha en avsevärt lägre timersättning än angiven lantarbetarlön.

kronor per diko och år

100% 8%

12 000

Vinst efter ersättning till ägarens arbete och efter räntekostnad på eget kapital 2012

Vinst efter ersättning till ägarens arbete 2012 3 000 2 500 2 000 1 500 1 000 500 0 -500 -1 000 -1 500 -2 000

15 000

Ty sk

Lönsamhet De senaste åren har höjda kalvpriser inför frikoppling av handjursstödet förbättrat lönsamheten för svenska dikalvsproducenter, vilket gynnat dessa företag, se detaljer i figur 12. Skillnaden i prisnivå mellan dikalv och mjölkraskalv i Sverige fick sin början vid utfasningen av handjursstödet och den skillnaden bestod hela 2012. Detta är delvis förklaring till de olika kostnadsnivåer som påverkar lönsamhetsresultatet för mjölkrasuppfödarna respektive köttrasuppfödarna. Marknaden för miljötjänster som dikorna utför bidrar starkt till en positiv lönsamhetsutveckling. Bristen på betande mular har skapat utrymme för en lönsam affärsidé i områden där det finns tillgång till naturbetesmark. Gårdsstödet utgör en allt större intäkt i de europeiska företagen, eftersom frikopplingen har lett till att kopplade stöd har lags ovanpå gårdsstöden i form av tilläggsbelopp. Genom att bedriva extensiv produktion på många hektar mark har det blivit möjligt att förbättra dikokalkylen för lantbrukare inom EU. Intressant är att även företaget USA2 har ett frikopplat stöd på ca 110 000 kronor. När gårdsstöden i framtiden reduceras kommer lönsamheten att se helt annorlunda ut för de företag som idag har höga tilläggsbelopp i gårdsstödet. Det tyska och svenska företaget bedriver ekologisk produktion, i dessa företag är produktionskostnaden högre än intäkten för kalvar och slaktkor. I figurerna 13 och 14 framgår betydelsen av kostnaderna för egen mark och eget kapital. Här ser vi att länder med hög andel egen mark, Irland och Brasilien har svårt att täcka sina kostnader. Detta sätt att beskriva kostnader och intäkter beskriver till viss del var produktionen är utvecklingsbar och kan överlåtas till nya generationer av brukare.

Intäkts- och kostnadsfördelning 2012 kronor per diko och år

Sv er ige 3

den i de olika länderna har ökat mindre eller stagnerat, med undantag för Brasilien vars foderkostnader ökat med 12 procent. Detta kan jämföras med företagen med slaktungnöt där foderkostnaderna har ökat mer under samma period.

A2 US

100%

n2

ilie

as Br

3 000 2 500 2 000 1 500 1 000 500 0 -500 -1 000 -1 500 -2 000 3

ge

eri Sv

d3

lan

sk Ty

2 ke

kri

n Fra

2

nd

Irla

A2 US

n2

ilie

as

Br

Andel ägd mark % Figur 13 Vinst efter ersättning till ägarens arbete (kronor per diko och år) samt andel ägd mark. Källa: Agri Benchmark Beef.

22

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

Figur 14 Vinst efter ersättning till företagarens arbete och efter räntekostnad på eget kapital (kronor per diko och år). Källa: Agri Benchmark Beef.


NÖTKÖTTSproduktion

Timersättning dikalvsproduktion kronor per timme

250 200 150 100 50 0

3

ge

eri Sv

d3

lan

sk Ty

Timersättning

2 ke kri

n Fra

2

nd

Irla

A2 US

n2

ilie

as

Br

Utvecklingsmöjligheter Dikalvsuppfödning i Sverige har goda utvecklingsmöjligheter i skogs- och mellanbygd, med stora arealer outnyttjade betesmarker och god tillgång på vatten och foder. Inlåsningseffekten är dock ett faktum som sänker potentialen. Produktionen är heterogen men stora delar av det svenska djurmaterialet kännetecknas av god kvalitet med gott hälsoläge och relativt hög fertilitet och produktion. Andra länder med liknande uppfödningssystem uppvisar många gånger bättre resultat i form av till exempel avvanda kalvar per ko. Därmed torde det finnas ett förbättringsutrymme vad gäller produktivitet hos de svenska dikorna.

Lantarbetarlön/alternativkostnad

Figur 15 Timersättning i dikalvsproduktionen för sex företag. Timersättningen är beräknad genom att arbetsersättning och vinst fördelas per timme nedlagt på företaget. Källa: Agri Benchmark Beef.

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

23


Grisproduktion

Utveckling, nuläge och möjligheter i svensk grisnäring Svensk grisproduktion utgör cirka 1 procent av EUs produktion på 260 miljoner grisar. Hade vi haft samma utveckling i Sverige som i de flesta andra medlemsstater inom EU hade det producerats över 5 miljoner svenska grisar. Istället har vi gått från 3500 grisproducerande besättningar år 2000 till 1200 besättningar 2012. Under samma tidsperiod har årsproduktionen av slaktgrisar minskat från 3 258 000 till 2 586 000. Minskningen av antalet besättningar är en naturlig följd av strukturrationalisering men minskningen av antalet slaktgrisar per år är en faktisk produktionsminskning på 21 procent. EU står för 20 procent av världsproduktionen av griskött, Kina 50 procent, USA 10 procent och Brasilien 7 procent. Inom EU har Tyskland den största produktionen, 56 miljoner grisar. Danmark som producerar cirka 20 miljoner grisar, ligger på fjärde plats volymmässigt, se figur 1. Det har i många år arbetats målinriktat med förebyggande hälsovård inom svensk grisproduktion. Det har lett till att Sverige är det land som förbrukar minst antibiotika inom EU, räknat i antibiotikaförsäljning per kg levande vikt, se figur 2. Sverige är idag ett av få länder där man ännu inte gjort något fynd av den resistenta MRSA-bakterien på grisar vid slakt. Detta kan jämföras till exempel med Danmark, där 88 procent av grisarna är bärare av multiresistenta bakterier.

Produktion av grisar i EU, procentuell fördelning

I förlängningen leder detta till problem inom humanmedicinen, då många antibiotikapreparat inte kan användas på grund av multiresistens. Många EU-länder måste ta krafttag för att minska antibiotikaanvändningen inom animalieproduktionen, vilket kommer att bli mycket kostsamt. I kommande tabell, längst ner på denna sida, sammanfattas konkurrenskraften för grisköttsproduktionen i Sverige för några produktionsnyckeltal.

Allt mindre andel svenskt griskött på tallriken Grisproduktionen i Sverige fortsätter att minska trots en ökad efterfrågan på griskött. Den ökade konsumtionen och den minskande svenska produktionen möts av importerat kött. Huvuddelen av det importerade grisköttet i Sverige kommer från Danmark och Tyskland. Idag står det importerade grisköttet för 40 procent av den svenska konsumtionen. År 2012 slaktades 2,59 miljoner grisar, en minskning med 9,3 procent jämfört med 2011. Så sent som 2004 slaktades 3,36 miljoner svenska grisar. Det var vid denna tid, 2003–2004, som det skedde ett trendbrott då produktionen inte längre följde konsumtionen, se figur 3. Priserna nådde under dessa och följande år mycket låga nivåer och investeringstakten minskade drastiskt, vilket avspeglas i Antibiotikaförsäljning till livsmedelsproducerande djur Mg/kg skattad levande vikt

250 200

Sverige 1% Tyskland 23% Spanien 17% Frankrike 9% Polen 8% Danmark 8% Nederländerna 6% Övriga länder 29%

150 100 50

n Sp an ie

a

en gi Be l

rn

er lä

nd e

rik e nk N

ed

n ita

br or St

Figur 1 Procentuell fördelning av grisproduktionen i EU 2012.

Fr a

an

nn ie

d

k

Irl

an

m

ar

nd D

nl a

ig Sv er

Fi

e

0

Figur 2 Antibiotikaförsäljning 2010 till livsmedelsproducerande djur, mg per kg skattad levande vikt. Källa: Europeiska läkemedelsmyndigheten.

Nyckeltalets utveckling i Sverige de senaste 5 åren

Produktionsnyckeltal

Konkurrenskraft med andra länder 2012

Levande födda per kull Kullar per årssugga Avvanda per kull Daglig tillväxt födsel till slakt = ökat mycket

24

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

= ökat

= ingen förändring

= minskat

= minskat mycket

= bra

= medel

= dålig


Grisproduktion

antalet sökta förprövningar som sedan dess har legat på en mycket låg nivå. Grisdirektivet, som implementerats i sin helhet från och med januari 2013, har hittills inneburit en ökad suggslakt i EU. Många grisproducenter är inte villiga att ta kostnaden för att bygga om sina stallar till lösgående sinsuggor och väljer istället att avveckla sin produktion. Den ökade suggslakten har inneburit en större tillgång på griskött inom EU, vilket har skapat ett överskott och en prispress. Den förväntade nedgången i grisproduktionen inom EU på cirka 5 procent har alltså inte märkts på marknaden ännu. Sverige, tillsammans med Storbritannien och Luxemburg, var de enda EU-länderna som redan tidigare levde upp till den nya regeln avseende lösgående dräktiga suggor, och därför slipper byggkostnaden för anpassning till det nya EU-direktivet. Sverige är också det enda EU-lan-

Svensk konsumtion, produktion, import och export av griskött 1 000 ton

400 350 300 250 200 150 100 50 0 20

01

20

02

20

Produktion

03

20

04

20

05

20

Konsumtion

06

20

07

20

08

20

Import

09

10 011 012 2 20 2 Export

Figur 3 S  vensk konsumtion, produktion, import och export av griskött, vara med ben. Konsumtionen är framräknad som produktion + import – export. Källa: Import och export – SCB:s handelsstatistik. Produktion – Jordbruksverkets statistikdatabas.

det som fullt ut följer de regler som finns i direktivet, bland annat rörande svanskupering och tillgång till strömedel.

Utmaning att ta hand om större kullar Utvecklingen av produktionsnyckeltalet levande födda per kull har för svensk del varit positiv de senaste åren. År 2004 föddes i genomsnitt 12,1 grisar per kull i Sverige. År 2012 var kullresultatet uppe i 13,2 levande födda grisar. Den största utmaningen för svensk del är att utveckla arbetsmetoder och stallmiljö så man kan ta hand om de större kullarna, då dödligheten under ditiden har ökat från 14 till 18 procent. I och med större kullar är det svårt att få suggans spenar att räcka till. Det blir allt viktigare att arbeta systematiskt med omgångsdigivning under de första levnadsdygnen. För att lösa detta krävs arbetsmetoder och system som på ett enkelt sätt möjliggör omgångsdigivning. De länder som kan visa på störst resultatförbättring vad det gäller levande födda grisar är Danmark, Nederländerna, Tyskland och USA. De har ökat med 1,5 till 2,4 grisar per kull under perioden 2004 till 2012. Detta är länder med en stor djurpopulation och ett rationellt avelsarbete. Sverige satsar idag på att få in nya gener från utlandet till den svenska grispopulationen. HK Scan importerar genom sitt avelsbolag danskt avelsmaterial från Danavl via semin och har även startat ett gemensamt genetiskt avelsutbyte med JSR Genetics i England. Avelspoolen kommer att ta in ny genetik från Nederländerna och Topigs, ett världsledande företag inom grisavel. Det svenska lagkravet på minst 28 dagars ditid för smågrisarna leder till färre kullar per sugga och år. I Sverige är ditiden i genomsnitt 33 dagar, i Danmark 31 dagar. Kortast digivningstid har USA som har 20 dagar. Under 2012 fick svenska suggor i genomsnitt 2,21 kullar per år jämfört 2,37 kullar per år i USA, se figur 4.

Antal kullar per årssugga Antal

2,40 2,35 2,30 2,25 2,20 2,15

SA U

n ie an

N

ed

er

Sp

er lä nd

nn ita br or St

Medel 2008–2012

na

n ie

nd Ty sk la

Fr an kr ike

k D

an

m

ar

n as ilie Br

Sv er

ig

e

2,10

2012

Figur 4 Antal kullar per årssugga. Källa: InterPIG.

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

25


Grisproduktion

Tack vare systematiskt och uthålligt arbete med förebyggande åtgärdsprogram har vi fått ett lågt smittryck i våra stallar och vitala grisar. I en internationell jämförelse så har svenska grisar en mycket god tillväxt, se figur 6. Tillsammans med USA, Brasilien och Danmark ligger Sverige i topp. Till skillnad från dessa länder uppvisar Sverige dessutom en positiv resultatutveckling. För att ge lite perspektiv åt de höga svenska tillväxttalen kan det vara värt att nämna att Sverige, redan 1986, som första land i världen, införde ett förbud mot att använda antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte. EU införde ett sådant förbud först 2006. Inom lantbruket i USA kan man däremot helt oreglerat införskaffa antibiotika i syfte att öka tillväxten och att förebygga sjukdom. Statistiken över försäljning av antibiotika i USA visar att försäljningen till livsmedelsproducerande djur är fyra gånger större än försäljningen till människor. Inom EU uppskattar man att cirka hälften av den totala antibiotikaförsäljningen ligger i djursektorn. I Sverige är motsvarande siffra

I Sverige har man under många år tillämpat ”planerad produktion” med gruppvis grisning och principen allt in- allt ut. I de flesta andra länder har man fortfarande kontinuerlig grisning utan tömning av avdelningarna. Kontinuerlig grisning möjliggör en tuffare styrning av ditiden, men innebär också ett högre smittryck eftersom det inte finns utrymme för tvättning och tomtid. Den längre ditiden samt den högre smågrisdödligheten är de viktigaste bidragande orsakerna till att Sverige ligger lägre i antalet producerade grisar än merparten av länderna inom InterPIG, se figur 5. Resultatet skulle dock ha varit ännu sämre om det inte vore för att dödligheten efter avvänjning samt i slaktgrisledet är mycket låg jämfört med övriga länder. Den sammanlagda dödligheten från avvänjning till slakt ligger i Sverige på 3,7 procent, att jämföra mot medeltalet i InterPIG-länderna som är 5,4 procent. Dessutom har minskningen i dödlighet under denna uppfödningsperiod gått snabbare i Sverige än i övriga länder under de senaste 5 åren, vilket kan ses som avspegling av det goda hälsoläget i svenska besättningar.

Antal producerade grisar per årssugga Antal grisar

35 30 25 20 15 10 5 0 ige

er Sv

n

ilie

as

Br

k

ar

nm

Da

Antal avvanda grisar

Antal födda grisar

ike

r nk

a Fr

d

lan

sk Ty

Antal sålda smågrisar

o

St

ien

nn

ita

r rb

d

Ne

na

er

nd

lä er

ien

A US

an

Sp

Antal slaktade grisar

Figur 5 Antal producerade grisar per sugga och år. Källa: InterPIG.

Tillväxt per dag, födsel till slakt Gram per dag

700 600 500 400 300 200 100

2012

Figur 6 Daglig tillväxt från födsel till slakt. Källa: InterPIG.

26

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

lä er ed N

SA U

n ie an Sp

nd

nn ita br St or

Medel 2008–2012

er na

n ie

nd

ike

la Ty sk

D

Fr a

an m

nk r

ar

k

n ilie Br as

Sv er ig

e

0


Grisproduktion

omoderna och mindre rationella jämfört med länder där en nyinvestering skett. Dessutom behöver man i Sverige lägga ned mer tid på gödselskrapning och hantering av strömedel än i övriga länder.

ännu lägre, endast 16 procent (Källa: Svenska Djurhälsovården). Att i ljuset av detta kunna peka på att Sverige ligger på absolut toppnivå, vad det gäller daglig tillväxt, är mycket glädjande och visar att den svenska satsningen på målinriktat arbete med förebyggande djurhälsovård och strikta omgångsrutiner varit riktig. Arbetskostnad är en kostnadspost som skiljer stort mellan länderna, se figur 7. Danmark, Nederländerna, USA och Sverige är de länder som har högst kostnad per timme. Brasilien och Spanien har haft den största effektivitetsförbättringen de senaste 5 åren. Där har arbetstiden per årsugga minskat med cirka 30 procent. Det är i dessa länder som den största utökningen av grisproduktionen har skett. Investering i nya stallar innebär alltid arbetsrationellare stallar. De senaste fem åren har det i genomsnitt förprövats 2 500 suggplatser per år i Sverige. För att kunna bibehålla produktionsvolymen borde antalet förprövade suggplatser efter ersättning ägarens arbete varitVinst 8 000 per år. Vi hartilli Sverige halkat efter i utveckkronor/kg kött lingen av arbetseffektiva stallar och även storleksratio1 naliseringen har uteblivit. Svenska stallar börjar alltså bli

Foder- och byggkostnader fortsatt höga I beräkningar från InterPIG kalkyleras byggkostnaden på nybyggnation för att alla ska ha samma utgångsläge. I Sverige är byggnaderna den stora kostnad som gör att produktionen fördyras avsevärt, se figur 8. Bakomliggande orsaker är den strängare djurskyddslagstiftningen, som medför att det krävs större utrymme per gris jämfört med övriga länder. Dessutom krävs det en inredning som är anpassad efter svenska förhållanden, vilket innebär mindre tillverkningsserier med ett högre pris. Fodret är den kostnadspost som har ökat mest under 2012. Foderkostnaden har stigit med 14 procent. Denna utveckling är inte unik för Sverige utan har sett likadan ut i övriga länder.

0 -1

Arbetsförbrukning per årssugga samt timkostnad

-2 35

Timmar

Timkostnad, SEK

-3 30

180

25 -4 20

150

Vinst medel 2008–2012

5

120

U

SA

n an

er

90

Sp

nd

nn ita

er

br

ed

60

N

St

10

ie

na

n ie

nd or

D

Fr a

Ty sk

nk

m an

as Br

la

rik e

k ar

n ilie

e ig Sv er

15

210

Vinst 2012

30 0 ie

SA

n

na

U

an

N ed er lä

Sp

nd

an or br it St

Arbetstid per årssugga

er

en ni

nd la

nk Fr a

Ty sk

rik e

k ar m an D

Br

as

Sv er

ig

ilie

e

n

0

Timkostnad för arbete

Figur 7 Arbetstid per årssugga och timkostnad 2012. Källa: InterPIG.

Intäkts- och kostnadsfördelning 2012 kronor/kg kött

20 15 10 5

Foder

Övriga kostnader

Arbete

SA U

en Sp a

ni

na ed N

St

or

er

br

ita

nd

nn

er

ie n

nd la Ty sk

ike Fr a

nk r

k ar m an D

Br

as

Sv er

ilie

ig

n

e

0

Byggnader, ränta och amorteringar

Intäkt 2012

Figur 8 Intäkts- och kostnadsfördelning 2012 räknat i kronor per kg kött (observera att räntekostnader för eget kapital ej ingår). Källa: InterPIG.

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

27


Grisproduktion

En svensk medelsugga producerar idag 23,9 smågrisar per år. Om vi kom upp i ungefär samma produktionsnivå som Nederländerna och Danmark, 28 grisar per år, skulle det innebära en ökad marginalintäkt per sugga och år på cirka 2 200 kronor med dagens smågrispris. Det är också alltmer uppenbart att det mycket goda hälsoläget kommer att innebära en viktig konkurrensfördel i framtiden. Detta är potentialen i producentledet. I konsumentledet har grisköttet efter flera års träget informations- och utvecklingsarbete börjat ”komma in i finrummet”. De svenska kockarnas intresse för svenskt griskött har växt på senare år, tack vare att de uppskattar den höga och jämna kvaliteten. Även differentieringen av griskött i butik i olika kvaliteter, till exempel Rapsgris och Guldgris, har varit gynnsam. Ursprungsmärkningen av kött och charkvaror i butik med ”Svenskt kött” har gjort det möjligt för konsumenten att göra ett aktivt val. Det mycket goda hälsoläget, det stora utrymmet till förbättringsmöjligheter vad det gäller smågrisöverlevnad samt den positiva utvecklingen i konsumentledet rörande upplevelse av smak och kvalitet visar sammantaget på en stor utvecklingspotential inom svensk grisproduktion.

Om man tittar på lönsamhetsutvecklingen i de InterPIG-länder som jämförs i figur 9, så har de flesta länderna de senaste fem åren haft en kraftigare ökning av intäkterna, jämfört med kostnaderna. Sverige är ett undantag, där kostnaderna överstiger intäkterna i lika hög grad 2012 som under perioden 2008–2012. De ekonomiska jämförelserna i InterPIG görs i euro. Den svenska kronan har förstärkts gentemot euron med 1,92 kronor sedan 2009, vilket medför att kostnadsökningen i Sverige räknat i euro blir ännu kraftigare. Under 2012 är det endast USA och Spanien som har haft en lönsam grisproduktion.

Potentialen för svensk grisproduktion Svensk grisproduktion har högre byggnads- och arbetskostnader än många andra länder, vilket delvis kan kopplas till våra djurskyddskrav. Dessa kostnader har visat sig vara svårt att få betalt för på den svenska marknaden. Vad det gäller produktionstekniska resultat så är smågrisöverlevnaden fortsatt den största utmaningen framöver. De senaste 10 åren har antalet levande födda per kull ökat från 11,7 till 13,2 grisar per kull. Men av de 1,5 fler födda smågrisarna har det blivit endast 0,9 fler avvanda grisar per kull.

Vinst efter ersättning till ägarens arbete kronor/kg kött

1 0 -1 -2 -3

U SA

an i Sp

N ed er lä

St

Vinst medel 2008–2012

en

nd er na

n an n

ie

an d

or br it

Fr an

D

Ty sk l

kr ike

ar k an m

as ilie n Br

Sv er

ig e

-4

Vinst 2012

Figur 9 Lönsamhet i grisproduktion räknat i kronor per kg kött i form av vinst efter ersättning till ägarens arbete (exklusive räntekostnad på eget kapital). Källa: InterPIG.

Intäkts- och kostnadsfördelning 2012 kronor/kg kött

20 15 10 5

0

SA U

an ie n Sp

na lä er ed N

St

or

br it

an

ni

nd er

en

nd la Ty sk

nk rik e Fr a

k ar an m D

Br

as i

lie

n

e

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

Sv er ig

28


Växtodling

Svensk växtodling hänger med i den internationella konkurrensen År 2012 blev ett bra växtodlingsår med höga vetepriser. Skördenivåerna var relativt goda i de flesta länderna i jämförelsen trots en besvärlig skördeperiod med mycket regn i framför allt nordvästra Europa. Sammantaget ledde detta till en bättre lönsamhet än femårsmedeltalet för alla länderna i undersökningen. Av de undersökta länderna var det Australien som skiljde ut sig med en negativ lönsamhet. Detta visar vikten av att hämta hem produktionskostnaderna med en tillräckligt stor skörd.

export av havre och korn men under senare delen av 2000-talet har vete, med undantag för något år, dominerat exporten. Användning som foder och möjlighet till överlagring gör det något svårare att beräkna konsumtionen.

Bra växtodlingsår 2012 med höga vetepriser Året 2012 var på de flesta håll ett bra växtodlingsår med goda odlingsförutsättningar under hela växtodlingssäsong-

Variation i struktur, produktion och handel

Konsumtion och produktion av spannmål

Växtodlingsgårdarna i Sverige är i genomsnitt större i Mälardalen än i södra Götaland, vilket kan vara förvånande. Detta påverkar också företagandet, eftersom många gårdar kan bli större än det som ger ett optimalt brukande. De senaste 20 åren har den totala spannmålsskörden i Sverige minskat med 10–15 procent. Produktionen av foderspannmål minskar kraftigt, som följd av en minskad animalieproduktion, men möts, dock inte fullt ut, av en ökning av produktionen av brödspannmål. Sverige har historiskt sett varit en nettoexportör av spannmål, se figur 1. Sedan mitten på 2000-talet har Sverige en minskande nettoexport av spannmål främst på grund av en ökande användning av vete till bland annat etanoltillverkning. Under 1990-talet bestod den största delen av Sveriges

Europas andel, %

Sveriges andel, %

6 000 5 000 4 000 3 000 2 000 1 000 0

2004

2005

2006

Produktion

2007

2009

2010

2011

2012

Konsumtion

Figur Svensk konsumtion och produktion (inklusive lagerförändringar) av spannmål uttryckt i 1000 ton. Källa: Jordbruksverket.

Nyckeltalets utveckling i Sverige de senaste fem åren

Produktionsnyckeltal

2008

Konkurrenskraft med andra länder 2012

Veteintäkt Produktionskostnad Lönsamhet med alla intäkter och kostnader inklusive alternativkostnader för mark och arbete = ökat mycket

= ökat

= ingen förändring

= minskat

= minskat mycket

= bra

= medel

= dålig

Skörd av vete kronor/ha

10 000 8 000 6 000 4 000 2 000

Skörd medel 2008–2012

in a Ar

ge

nt

n Au st ra lie

na da Ka

ai na kr U

d Ry ss la n

nk rik e Fr a

d an gl En

Ty sk Vä lan st d ra

Ty sk l Ö and st ra

k ar an m D

Sv M erig el e la n

Sv e Sö rige dr a

0

Skörd 2012

Figur 2 Skördar av vete i kg per hektar. Källa: Agri Benchmark.

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

29


Växtodling

en fram till skörd. De största problemen under året var framförallt för mycket vatten under skörd och i samband med etablering av höstsäd. England är ett av de områden i Europa tillsammans med Mellansverige som hade störst problem under skörd och höstsådd. Nederbördsmängderna i Sverige under året medförde normala till goda skördar på höstsäden medan vårsådden bitvis led av för mycket nederbörd. Sammantaget blev 2012 ett bra växtodlingsår med relativt goda skördar i de flesta länder i jämförelsen, se figur 2. Som vanligt skiljer sig skördenivåerna markant mellan olika områden i världen. I denna jämförelse har två svenska typföretag jämförts med konkurrentländerna i EUs närområde samt ett antal stora lågkostnadsländer som tar lägre skördar. Målsättningen är att jämföra olika odlingssystem. De västeuropeiska länderna står för intensiv odling med stora nederbördsmängder och dessa länder ska jämförs med produktionssystemen i länder som odlar med låga nederbördsmängder och låga skördar. Extremerna i detta material kanske kan anses vara England och Australien. Australien och i detta fall, Western Australia, har senaste 5 åren lidit av torka som begränsat skörden varje år medan den engelska odlingen ytterst sällan begränsas av vattenbrist utan snarare motsatsen.

Förutom relativt goda skördar 2012 har även prisnivån varit på en hög nivå, se figur 3. Genomgående har priserna legat över 5-årssnittet för alla länder i jämförelsen. I prisjämförelsen jämförs det pris lantbrukaren får fritt gård för den kvalitet som odlas i området, eller som dominerade det året till följd av till exempel för mycket regn. Priserna kan därför i ett land avse brödvete och i ett annat land fodervete. Prisnivån ska också spegla den dominerande försäljningsstrategin som gäller i respektive område. Värt att notera är dock att priserna i Västeuropa både 2012 och 2008–2012 är förhållandevis jämna och Sverige ligger betydligt lägre, något som ibland diskuteras. Detta visar också att man i spannmålsodlingen, på de flesta håll i världen, arbetar på en fungerande världsmarknad med jämförbara konkurrensförutsättningar när det gäller avsalupriset. Då priset i figur 3 visar avsalupriset ”fritt gård” kommer det geografiska läget självklart att ha stor betydelse för prisnivån. Detta syns normalt tydligast i Ryssland, Ukraina och Kanada, där långa transporter krävs för att nå slutkund. Argentina ligger också förhållandevis långt från avsalumarknaderna men deras pris begränsas först och främst av exportskatt på 30 procent som belastar spannmålen. Detta gör att priset till lantbrukaren automatiskt blir betydligt lägre än i övriga länder.

Vetepriser kronor/kg

2,5 2,0 1,5 1,0 0,5

Vetepris medel 2008–2012

a Ar

Au s

ge

nt

in

n lie tra

da Ka

na

na ai kr

nd la

U

Fr a

Ry ss

rik e nk

an d gl En

Ty sk Vä lan st d ra

Ty sk l Ö and st ra

k ar m an D

Sv M erig el e la n

Sv e Sö rige dr a

0,0

Vetepris 2012

Figur 3 Vetepriser i kronor per kg. Källa: Agri Benchmark.

Användning av olika växtskyddsmedel i vete kronor/ha

2 000 1 600 1 200 800 400

Herbicider

Fungicider

Insekticider

Övriga pesticider

Figur 4 Användning av olika växtskyddsmedel i vete i kronor per hektar 2012. Källa: Agri Benchmark.

30

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

tin

a

n Ar

ge n

lie tra Au s

da na Ka

na ai kr U

nd la Ry ss

rik e nk Fr a

d an gl En

Ty sk Vä lan st d ra

Ty sk l Ö and st ra

k D

an

m ar

Sv M erig el e la n

Sv e Sö rige dr a

0


Växtodling

Användning av växtskyddsmedel skiljer sig mer än man kan tro

växtskyddsmedel och då framförallt för produkter med höga mängder aktiv substans per hektar.

Användningen av växtskyddsmedel skiljer mycket mellan länderna, se figur 4. Länder med höga skördar har högre kostnader medan lågskördeländerna inte satsar lika mycket pengar på växtskyddsmedel, varken mot ogräs, svamp eller annat. Gemensamt för alla länder är användning av herbicider. På många håll dominerar gräsogräsen som de värsta problemogräsen. I England men även i södra Sverige är till exempel renkavlen ett kostsamt problem. Hos flera av dessa gräsogräs ökar dessutom problemen med resistens, bland annat i Australien, vilket fördyrar kemikalieanvändningen. En stor konkurrensfördel i framförallt Mellansverige är det lägre ogrästrycket och den låga svampförekomsten. Denna fördel har de trots en sämre växtföljd och en större andel plöjningsfri odling. Majoriteten av länderna med höga skördar använder också stråförkortning, redovisat som övriga kostnader i figuren, medan vi i Sverige inte behöver använda det i någon större omfattning vilket håller tillbaka våra kostnader. Det kommer bli intressant att följa vad som händer med kostnaderna för kemikalieanvändningen kommande år framförallt i Danmark där skatten höjts på

Hur ska man jämföra konkurrenskraft? Det normala sättet att presentera kostnader och lönsamhetsmått är att titta på dessa per hektar. Det är ett mått som många är vana vid och kan relatera till. Tyvärr är det inte ett speciellt bra sätt att jämföra konkurrenskraften mellan länder med olika förutsättningar. I figurerna 5 och 7 som visar arbets- och maskinkostnader per hektar verkar de västeuropiska länderna ha väldigt höga kostnader och de mest effektiva länderna ser ut att vara lågskördeländerna. Dessa har kostnader som endast utgör cirka 30 procent av kostnaderna i Västeuropa. Om man istället tittar på kostnaderna per ton skörd visar figurerna 6 och 8 en något annorlunda bild. Majoriteten av länderna ligger nu i nivå med varandra och det blir betydligt svårare att avgöra vem som är mest konkurrenskraftig. Australien går plötsligt från att ha bland de lägsta arbetskostnaderna per hektar till att ha de högsta arbetskostnaderna per ton, trots att man kör direktsådd och gör ytterst få andra insatser i fält. Arbetskostnaden speglas till stor del av

Arbetskostnad per ha i veteodling kronor/ha

3 500 3 000 2 500 2 000 1 500 1 000 500

Arbetskostnad medel 2008–2012

a in nt ge Ar

lie n Au st ra

na da Ka

ai na U

kr

d Ry ss la n

rik e Fr an k

d an gl En

Ty sk Vä lan st d ra

Ty sk l Ö and st ra

k ar m an D

Sv M erig el e la n

Sv e Sö rige dr a

0

Arbetskostnad 2012

Figur 5 Arbetskostnad i veteodling i kronor per hektar. Källa: Agri Benchmark.

Arbetskostnad per ton skörd av vete kronor/ton

500 400 300 200 100

Arbetskostnad medel 2008–2012

a nt in ge Ar

n lie Au s

tra

da na Ka

na ai kr U

nd la Ry ss

rik e nk Fr a

an d gl En

Ty sk Vä lan st d ra

Ty sk l Ö and st ra

k m ar an D

Sv M erig el e la n

Sv e Sö rige dr a

0

Arbetskostnad 2012

Figur 6 Arbetskostnad i kronor per ton skörd av vete. Källa: Agri Benchmark.

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

31


Växtodling

Maskinkostnader per hektar vete kronor/ha

5 000 4 000 3 000 2 000 1 000

Maskinkostnader och inköpta tjänster medel 2008–2012

a nt in Ar ge

n Au s

tra l

ie

a ad Ka n

na kr ai U

nd la Ry ss

kr ike Fr an

gl an d En

Ty sk Vä lan st d ra

Ty sk l Ö and st ra

m ar k an D

Sv M erig el e la n

Sv e Sö rige dr a

0

Maskinkostnader och inköpta tjänster 2012

Figur 7 Maskinkostnader i kronor per hektar vete. Källa: Agri Benchmark.

Maskinkostnader per ton skörd av vete kronor/ton skörd

1000 800 600 400 200

Maskinkostnader och inköpta tjänster medel 2008–2012 per ton skörd

a Ar

ge

nt

in

n lie tra Au s

da na Ka

na ai kr U

nd la Ry ss

rik e nk Fr a

d an gl En

Ty sk Vä lan st d ra

Ty sk l Ö and st ra

ar k m an D

Sv M erig el e la n

Sv e Sö rige dr a

0

Maskinkostnader och inköpta tjänster 2012 per ton skörd

Figur 8 Maskinkostnader i kronor per ton skörd av vete. Källa: Agri Benchmark.

möjligheten att få andra arbeten och vilken lönenivå dessa arbeten kan ge. Eget arbete i jämförelsen värderas genom att man uppger vad den alternativa timkostnaden utanför lantbruket är. I länder med stor efterfrågan på arbetskraft, till exempel i Australien med stor gruvindustri, blir arbetskostnaden hög även för eget arbete. En viktig slutsats är att det gäller att ta så hög skörd som möjligt för att slå ut alla kostnader över en större volym. Det ger normalt en högre lönsamhet. När skillnaderna mellan länderna blir betydligt mindre per ton än per hektar, i figur 5–8, har lantbrukarna i respektive land anpassat kostnader och insatser till den lönsamhetsnivå som gäller i respektive region. De svenska kostnaderna per ton ligger i det högre intervallet men Sverige sticker inte ut på något tydligt sätt utan är förhållandevis konkurrenskraftiga. Det är alltså viktigt att fortsätta öka skördarna och hela tiden pressa kostnaderna där vi kan, utan att det påverkar skördenivån negativt.

Produktionskostnad är ett bra mått För att kunna avgöra vad som är ett bra spannmålspris för den enskilda gården är produktionskostnaden intressant 32

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

att analysera. I figur 9 visas produktionskostnaden per ton på TB (täckningsbidrag) 2-nivå. Det innebär att kostnaderna för utsäde, gödsel, växtskyddsmedel, torkning, rörliga och fasta kostnader för maskiner, torkbyggnader och arbete delas med skörden. I produktionskostnaden ingår inte markkostnader eller olika former av bidrag som gårdsstödet. Genomgående ligger alla länder ganska väl samlade runt en produktionskostnad på 1 kr/kg. Undantagen är Australien som har väldigt låga skördar vilket ger höga kostnader och Argentina som har ett betydligt lägre vetepris än övriga länder och måste därför anpassa sina kostnader på grund av detta. Den svenska produktionskostnaden ligger i nivå med övriga länder.

Olika lönsamhetsmått ger olika resultat Odlingsförutsättningarna och de kostnader det medför skiljer mycket mellan länderna. Även skördar, spannmålspriser och stöd varierar. När lönsamheten beräknas läggs alla grödintäkter och stöd samman. Från detta dras sedan alla kostnader i bokföringen utom för arbete och eget kapital bort. I figur 10 dras dessutom kostnaden för arbete av anställda bort. Företagen belastas också med en


Växtodling

Produktionskostnad för vete på TB2–nivå kronor/kg

2,5 2,0 1,5 1,0 0,5

Produktionskostnad medel 2008–2012

in a nt ge Ar

Au st ra lie n

Ka na da

U kr ai na

Ry ss la nd

Fr an kr ike

nd En gl a

Ty sk Vä lan st d ra

Ty sk l Ö and st ra

ar k D an m

Sv M erig el e la n

Sv e Sö rige dr a

0,0

Produktionskostnad 2012

Figur 9 Produktionskostnad för vete i kronor per kg på TB2-nivå. Källa: Agri Benchmark.

Vinst efter ersättning till ägarens arbete kronor/ha

40%

12 000 9 000 6 000

100%

22%

13% 75%

40%

100%

20%

18%

3 000

0%

25% 93%

0

Vinst medel 2008–2012

Vinst 2012

a ge

nt

in

n lie tra

Ar

Au s

da na Ka

na ai kr U

nd la Ry ss

rik e nk Fr a

d an gl En

Ty sk Vä lan st d ra

Ty sk l Ö and st ra

ar k m an D

Sv M erig el e la n

Sv e Sö rige dr a

-3 000

Andel ägd mark %

Figur 10 Vinst efter ersättning till ägarens arbete i kronor per hektar samt andel ägd mark. Källa: Agri Benchmark.

Vinst efter ersättning till ägarens arbete och efter räntekostnad för eget kapital kronor/ha

10 000 7 500 5 000 2 500

Vinst medel 2008–2012

a

n Ar

ge n

tin

lie tra Au s

Ka na da

na ai kr U

la Ry ss

rik e nk Fr a

la nd En g

Ty sk Vä land st ra

Ty sk l Ö and st ra

k ar an m D

Sv M erig el e la n

Sv e Sö rige dr a

–2 500

nd

0

Vinst 2012

Figur 11 Vinst efter ersättning till ägarens arbete och efter räntekostnad för eget kapital. Källa: Agri Benchmark.

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

33


Växtodling

alternativkostnad för eget arbete genom att man uppskattar vilken timlön man skulle kunna få om man jobbade utanför gården. I figur 11 belastas även länderna med kostnader för den egna marken som lantbrukaren själva äger och kostnader för eget kapital. Markkostnaden bestäms genom att man uppger vad ett normalarrende är i området och detta får sedan vara alternativkostnaden för den ägda marken. Båda figurerna visar att 2012 har varit ett år med god lönsamhet. För de flesta länder är lönsamheten över medel för perioden 2008–2012. I figur 10 har även andelen ägd mark tagits med eftersom detta kommer ha stor påverkan på detta lönsamhetsmått. I denna jämförelse uppvisar alla länder utom Australien en positiv lönsamhet. Den mellansvenska gården, som tillsammans med Ryssland, Ukraina och Kanada till stor delar är arrenderade uppvisar ganska dålig lönsamhet. När kostnaderna för egen ägd mark och eget kapital inkluderas, se figur 11, ändras lönsamheten mycket.

H u v u dk ä l l o r

t i l l

EAA Economic Accounts for Agriculture, är ett system av statistiska beräkningar. EAA följer principen att all jordbruksproduktion skall ingå och avsikten med kalkylen är att beräkna värdet av all produktion och alla kostnader för denna produktion för att kunna upprätta en resultaträkning. EAA är en kalkyl för jordbrukssektorn men innefattar inte jordbrukarhushållens intäkter från annan verksamhet, såsom skogsbruk eller anställning. Uppgifterna från EAA 2012 är prognoser, som dock brukar vara ganska bra överensstämmande med de slutliga siffrorna.

InterPIG InterPIG är ett internationellt samarbete för insamlande och utbyte av jämförbara produktionstekniska och ekonomiska nyckeltal inom grisproduktionen. Nyckeltalen baseras på nationella medeltal. Representanter från medlemsländerna träffas en gång per år för att jämföra och analysera dessa nyckeltal. För närvarande ingår i InterPIG 15 länder från Europa, Nord- och Sydamerika. I Sverige baseras resultaten på närmare 60 000 suggor samt drygt 300 000 slaktsvin. På Svenska PIGs hemsida www.svenskapig.se publiceras varje höst en internationell rapport med fakta och analyser hämtade på InterPIGs datainsamling.

Agri benchmark Agri Benchmark är ett globalt nätverk av ekonomer, rådgivare, producenter och specialister i de viktigaste områdena inom lantbrukssektorn. Typiska företag i de deltagande länderna analyseras på ett standardiserat sätt. Alla uppgifter om företagens produktion, resursåtgång, kostnader, intäkter med mera finns på www.agribenchmark.org.

34

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

Skillnaderna mellan länderna blir inte längre lika stora. Undantaget är östra Tyskland som ligger på en väldigt hög lönsamhet. Kombinationen av höga skördar, högt spannmålspris och låga kostnader gör att man ligger i topp. Den sydsvenska gården är fullt jämförbar med övriga länder. Den mellansvenska gården visar god lönsamhet 2012 medan medel­lönsamheten för 2008–2012 ligger betydligt lägre. Den största orsaken till detta är flera år med låga skördar och stora utvintringsskador vilket sänkt lönsamheten betydligt. Sammanfattningsvis kan man säga att alla länder anpassar sina odlingssystem efter odlingsrisk och vilka insatser som odlingssystemen har råd att betala. Den svenska lönsamheten är förhållandevis god även om flerårsmedelvärdet i Mellansverige är något lågt. Det är viktigt att de svenska växtodlarna tar höga skördar och lär sig hantera de stora marknadsrörelserna för att stärka den svenska konkurrenskraften ytterligare.

d e n n a

r a pp o r t

I nätverket finns data för växtodling, Agri Benchmark Cash Crop, samt för ungnöts- och dikalvsproduktion, Agri Benchmark Beef and Sheep Network. Inom Agri Benchmark deltar cirka 30 länder och totalt ett hundratal gårdar. Sverige har varit med sedan 2004. Inom nötköttsdelen i Agri Benchmark Beef and Sheep Network deltar cirka 25 länder och totalt cirka 130 företag och Sverige har deltagit sedan år 2006. Sverige deltar för närvarande med fem gårdar i den internationella jämförelsen. Data för de svenska gårdarna har tagits fram inom ramen för LRFs projekt ”Referensgårdar Nötkött” som finansierats via LRF och Landsbygdsprogrammet. Det finns två olika sätt att presentera data till Agri Benchmark Beef. Antingen används data från befintliga företag eller kan man skapa så kallade panelgårdar, vilket innebär att en grupp med lantbrukare tillsammans med rådgivare skapar ett företag som är typiskt för området.

IFCN International Farm Comparison Network, är ett internationellt nätverk av forskare och mjölkekonomer från 95 länder i världen. Nätverket, som startade 1997, har som mål att skapa en bättre förståelse för hur mjölkproduktionen utvecklas i olika delar av världen. Svensk Mjölk/LRF Mjölk har deltagit i IFCN sedan 1999. IFCN jämför och analyserar struktur, produktivitet och ekonomiska resultat för mjölkföretag i olika länder och regioner. 2013 analyserades 178 mjölkföretag i 63 regioner och 51 länder. Dessa länder står för 90 procent av världens mjölkproduktion. IFCN använder sig av en gemensam metod med typgårdar för sina analyser. Med typgård avses en fiktiv gård som är representativ för den region de ligger i. Läs mer om IFCN på deras hemsida: www.ifcnnetwork.org


LRF Konsult 2013-12-05 i samarbete med LRF och Jordbruksverket. Projektledare: Anna Wall – LRF Konsult. arbetsgrupp: Agneta Hjellström – Svensk Mjölk, Anders Krafft – VäxtRåd, Christian Näslund – LRF, Daniel Persson – Jordbruksverket, Erica Lindberg – LRF, Ingvar Eriksson – Svenska Pig, Kjell Ivarsson – LRF, Margareta Åberg – LRF, Marie Törnquist – Jordbruksverket, Pernilla Salevid – LRF och Sone Ekman – Jordbruksverket. Foto: LRF, LRF Konsult och Tidningen Nötkött.

GRÖN KONKURRENSKRAFT 2013

35


Grön Konkurrenskraft I uppföljaren av Grön Konkurrenskraft får du en sammanfattning av svenskt jordbruks konkurrenskraft i jämförelse med viktiga konkurrentländers.

Sveriges konkurrenskraft i ett internationellt perspektiv Svenskt och europeiskt jordbruk verkar på en världsmarknad där utvecklingen till stor del leds av länder i andra världsdelar. Priserna på jordbrukets produkter och insatsvaror sätts ofta i amerikanska dollar och förädlingsindustrin verkar på en internationell arena. OECD beskriver i sin årliga prognos över marknaderna för råvaror hur allt större del av maten vi konsumerar i världen kommer från länder där man än så länge har ganska stora variationer i skördar och produktion. Detta bidrar till prisvariation på jordbrukets produktmarknader där också produktionsstöden minskat över tiden. Samtidigt leder ökad produktion och ökad produktivitet i konkurrentländer till en prispress som svenskt jordbruk måste hantera. De svenska jordbruksföretagarna står inför utmaningen att fortsatt kontinuerligt förbättra produktiviteten och samtidigt hantera prisvariationer mellan åren.

Mjölkproduktion

Svensk nötköttsproduktionen är effektiv med hög djurvälfärd men dyr och därmed svår att få tillräckligt konkurrenskraftig utan intäkter från både kött och ersättningar för miljötjänster. Svensk nötköttsproduktion förlorar marknadsandelar, en trend som pågått sedan många år tillbaka. Svensk dikalvsproduktion är enligt resultaten från 2012 konkurrenskraftig endast i geografiska regioner som ger förutsättningar för tillräckliga ersättningar för landskapsvård.

Grisproduktion Utmärkande för svensk grisproduktion är det goda hälsoläget och den låga antibiotikaförbrukningen. Detta är ett resultat av konsekvent och målinriktat arbete med förbyggande hälsovård under lång tid. Tack vare god management, bra avelsmaterial och skickliga grisföretagare har svenska grisar en daglig tillväxt och en fodereffektivitet på absolut toppnivå i en global jämförelse. Utmaningen för svensk grisproduktion är att nå lika långt vad det gäller smågrisöverlevnad och att nå en lönsamhet som kompenserar för de merkostnader vi har i form av högre byggnads- och arbetskostnader.

Växtodling År 2012 blev ett bra växtodlingsår med höga vetepriser. Skördenivåerna var relativt goda i de flesta länderna i jämförelsen trots en besvärlig skördeperiod med mycket regn i framför allt nordvästra Europa. Sammantaget nås en bättre lönsamhet än femårsmedeltalet för alla länderna i undersökningen. Av de undersökta länderna var det Australien som skiljde ut sig med en negativ lönsamhet. Detta visar vikten av att hämta hem produktionskostnaderna i en tillräckligt stor skörd.

Tryck: Ljungbergs Tryckeri AB Layout: Sjö&Berg ISBN nr 978-91-980762-0-2

2012 var ett besvärligt år för många mjölkföretag i världen. Mjölkföretagens ekonomiska resultat skiljer dock mer inom länderna än mellan länder. De företag som påverkades minst negativt av marknadssituationen var de som hade större andel hemmaproducerat foder. De senaste årens ökade kostnader för kraftfoder belyser behovet att i större utsträckning utnyttja det hemmaproducerade fodret och framförallt vallen. Det skulle bidra till att minska sårbarheten, förbättra nettot och bidra till en ökad svensk mjölkproduktion.

Nötköttsproduktion


ovr299  

This is the description

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you