De flesta slaktsvinsproducenterna finns utmed kusten i stödområde 2. Av de totalt 42 producenterna finns 32 i stödområde 2. Här finns något bättre infrastruktur och produktionsförutsättningar jämfört med i resten av det stödberättigade området. Företagen i stödområde 2 har också fler grisar per företag (1 950 slaktsvin per företag). Under 2010 ändrades reglerna genom att den övre gränsen för stöd på 2 500 slaktsvin per företag togs bort och samtidigt höjdes stödnivån (bilaga 5). Bort tagandet av den övre gränsen för stödet kan vara en förklaring till att antalet slaktsvin med nationellt stöd ökade i norra Sverige mellan 2010-2011, samtidigt som antalet företag minskade. Under 2012 har antalet slaktvin minskat igen, ner till 72 572 stycken, vilket är det lägsta antalet under perioden 2008-2012. Likaså har antalet företag minskat och under 2012 fanns det 42 stycken slaktsvins producenter. Under 2012 betalades det ut 9,50 miljoner kronor i stöd för slakt svinsproduktion, vilket är minskning på 1,78 miljon kronor från 2011 (bilaga 3, tabell 13-15).
3.3.2 Stöd för suggor De flesta smågrisproducenterna inom stödområdet, 28 av de totalt 42 företag som finns i norra Sverige, finns i stödområde 2. Sedan 2008 har antalet företag minskat med 23 stycken, en minskning med 35 procent. Trots den kraftiga minskningen av antalet smågrisproducenter har antalet suggor endast minskat med 41 stycken, till 3 271 suggor, vilket är en minskning med 1,3 procent från 2008 års nivå. Att vi inte har haft en större minskning i antalet suggor beror troligtvis till stor del på att man 2010 tog bort den övre gränsen för stöd på 120 suggor per företag och att stödnivåerna höjdes. Under 2012 betalades det ut 2,11 miljoner kronor i stöd till smågrisproducenter (bilaga 3, tabell 16-18).
3.3.3 Få äggproducenter inom stödområdet Under 2012 har 14 äggproducenter sökt stöd. Ett av villkoren för att vara berättigad till stöd är att äggproducenten har fler än 1 000 hönor. Det kan finnas fler äggproducenter inom området men dessa har troligen för få hönor för att vara berättigade till det nationella stödet. Eftersom det är få företag som söker stödet är det svårt att dra några generella slutsatser om i vilken mån produktionen ökar eller minskar, särskilt då stora variationer i statistiken mellan åren kan förekomma beroende på när gamla hönor byts ut och nya sätts in. Äggproducenter är i hög grad beroende av att köpa in foder, då förutsättningar för spannmålsodling i norra Sverige är mycket sämre än i södra Sverige, vilket ger högre produktionskostnader. Dessutom är avstånden långa och antalet foder leverantörer begränsat. Alla dessa omständigheter påverkar företagens lönsamhet negativt. De stora geografiska avstånden kan också göra att antalet kunder inom rimligt transportavstånd är färre jämfört med företag som finns nära mer tät befolkade områden. Dessa faktorer kan vara förklaringar till att antalet ägg producenter är större i stödområde 2 än i övriga stödområden.
12