Issuu on Google+

Landsbygdens utveckling i norra Sverige under 2012

• Det nationella stödet är nödvändigt för många jordbruks­ företag i norra Sverige. Utan stödet finns det risk att 25 procent av mjölkföretagen i norra Sverige skulle tvingas upphöra med verksamheten på grund av bristande lönsamhet. • Trots det nationella stödet minskar produktionen inom flertalet av de berörda produktionsgrenarna. • Minskad produktion och nedläggningar av jordbruksföretag kan leda till mer igenväxning som minskar landsbygdens attraktivitet för boende och verksamheter och även minskad biologisk mångfald.

Rapport 2013:17

1


Landsbygdens utveckling i norra Sverige under 2012 Detta är den årliga rapporten om nationellt stöd till jordbruk i norra Sverige som varje år skickas till EU-kommissionen. Rapporten redovisar hur mycket stöd som Jordbruksverket har betalat ut till produktionsgrenarna under 2012. Rapporten ger också en analys över lands­bygdens utveckling och vilka effekter stödet har haft i området. Nationellt stöd ges till mjölk- och getproduktion, slaktsvins-, smågris- och äggproduktion samt bär- och grönsaksproduktion i stödområde 1-3.Detta är den årliga rapporten om nationellt stöd till jordbruk i norra Sverige som varje år skickas till EU-kommissionen. Rapporten redovisar hur mycket stöd som Jordbruksverket har betalat ut till produktionsgrenarna under 2012. Rapporten ger också en analys över landsbygdens utveckling och vilka effekter stödet har haft i området. Nationellt stöd ges till mjölk- och getproduktion, slaktsvins-, smågris- och äggproduktion samt bär- och grönsaksproduktion i stödområde 1-3.

Författare Magnus Nilsson Linda Qvarnemark Thord Karlsson Åsa Andersson Lars Pettersson Foto på omslaget Mats Petterson


4


Rural Development in Northern Sweden during 2012 This is the annual report on national aid to agriculture in northern Sweden that Sweden submits annually to the European Commission. The report shows how much aid was paid to different branches of production in 2012.The report also provides an analysis of rural development and the contributions of said aid in the area. National aid is given to milk and goat production, pigs, piglet and egg production, as well as berry and vegetable production in compensation areas 1-3

Authors Magnus Nilsson Linda Qvarnemark Thord Karlsson Ă…sa Andersson Lars Pettersson Photo on the cover Mats Petterson

5


Sammanfattning Jämfört med södra Sverige har norra Sverige, det vill säga stödområde 1-3, sämre förutsättningar för att bedriva jordbruk. Det beror dels på klimatet men också på de långa avstånden, vilket bland annat innebär att transporter blir dyrare och att det blir svårare att samverka med andra brukare när det till exempel gäller maskiner. Syftet med det nationella stödet är att jämna ut de inkomstskillnader som uppstår på grund av de sämre förutsättningarna. Den övervägande delen av stödet går sedan länge till mjölkproduktion. Rapporten beskriver hur stödet har fördelats under 2012 och vilka effekter det har fått för landsbygdens utveckling, för företagens lönsamhet, för jordbruket och för miljön. Det nationella stödet har stor ekonomisk betydelse för mjölkföretagen. Enligt analysen skulle 25 procent av företagen redovisa ett nollresultat eller sämre för mjölkproduktion om inte stödet fanns. Detta gäller i första hand de små företagen och uppskattningsvis finns 20 procent av mjölkkorna i stödområdet i dessa företag. Ytterligare flera faktorer påverkar emellertid viljan till företagande. Det är därför inte möjligt att med god precision ange hur utvecklingen skulle komma att bli. En faktor som talar för en kraftigare produktionsminskning är att de belopp som betalas ut i stöd utholkas genom inflationen. En annan faktor som talar i samma riktning är att den information som ligger till grund för analysen avser 2011 och att mjölkpriset föll med 6 procent mellan 2011 och 2012. Om tillräckliga krafter finns för en ökad strukturomvandling skulle minskningen inte behöva bli lika stark. Utgångspunkten för detta är att det finns ett behov av omstrukturering av företagen för att därigenom kunna förbättra sin hållbarhet. Mer konkret uttryckt att det skulle vara mer ändamålsenligt med större markinnehav. Förutsatt att sådana möjligheter finns och att det finns en vilja till omstrukturering skulle ökad strukturomvandling kunna bromsa minskningen av produktionen. Om de betande djuren blir färre kommer också åker- och betesmarkerna att minska i området. Det innebär att områdets attraktivitet för boende och olika verksamheter minskar. I många områden i norra Sverige är redan idag andelen jordbruksmark liten och en ytterligare minskning kan därför befaras försämra attraktiviteten ytterligare. Det innebär också att vilda djur, växter, fåglar, och insekter som är beroende av det öppna jordbrukslandskapet får svårare att överleva. Det skulle påverka den biologiska mångfalden negativt. Storspov och ortolansparv är två fågelarter som är beroende av ett varierat jordbrukslandskap med betesmark och åkermark och som riskerar att försvinna om jordbrukslandskapet växer igen. I hela Sverige minskar antalet mjölkproducenter, vilket ger färre mjölkföretag även i norra Sverige. Generellt visar analysen att de företag som slutar har färre än 75 kor medan de företag som har fler än 75 kor ökar sin produktion. Denna strukturförändring är liknande över hela landet. I stödområdet ökar dock företag med mer än 150 kor sin produktion i större omfattning än i resten av landet.


Analysen visar också att små företag i inlandet lägger ned sin produktion medan lantbrukarna vid kusten satsar på att öka sina besättningar och sin produktion. Anledningen är att lantbruket vid kusten har bättre förutsättningar, till exempel något bättre klimat, kortare avstånd samt en närhet till konsumenter eftersom flera av norra Sveriges större tätorter ligger vid kusten.


Innehåll

1 Inledning.................................................................................................. 1 1.1 Syfte med nationella stödet........................................................................................ 1 1.2 Geografisk avgränsning för nationella stödet....................................................... 2

2 Utvecklingen i norra Sverige utifrån perspektivet av det nationella stödet........................................................................... 3 2.1 Befolkningens utveckling ............................................................................................ 3 2.2 Sysselsättning................................................................................................................... 5 2.3 Den ekonomiska tillväxten.......................................................................................... 7

3 Nationella stödets betydelse för jordbrukets och miljöns utveckling................................................................................ 9 3.1 Gemensamma förutsättningar för jordbruk i norra Sverige............................ 9 3.1.1 Djurproduktion................................................................................................... 9 3.1.2 Växtodling............................................................................................................ 9 3.1.3 Andra faktorer...................................................................................................10 3.2 Mjölksektorn...................................................................................................................10 3.2.1 Mjölkproduktionen minskar .......................................................................10 3.2.2 Transportstödet kompenserar för de långa avstånden.....................11 3.2.3 Flest getter i stödområde 1 och 2 .............................................................11 3.2.4 Korrigering av 2011 års siffror.....................................................................11 3.3 Svin och fjäderfä............................................................................................................11 3.3.1 Stöd för slaktsvin .............................................................................................11 3.3.2 Stöd för suggor ................................................................................................12 3.3.3 Få äggproducenter inom stödområdet...................................................12 3.4 Bär- och grönsaksproduktion....................................................................................13 3.5 Inkomstutvecklingen...................................................................................................13 3.6 Effekter på miljön..........................................................................................................15

4 Fördjupad analys av nationella stödets betydelse för mjölk­företagens utveckling i norra Sverige........................17 4.1 Analysmodeller för att belysa stödets effekter ..................................................17 4.1.1 Täckningsgradsmodellen visar på sämre lönsamhet i norra Sverige...................................................................................................17 4.1.2 Analys baserad på bokföringsuppgifter ................................................18 4.2 Beskrivning av företag i stödområdet....................................................................20 4.2.1 Medelkoantalet ökar i samma takt som i södra Sverige ...................20 4.2.2 Mjölkproduktionen ökar i områden med bra produktions­förutsättningar.........................................................................21 4.2.3 Investeringstakten i de fyra nordligaste länen är lika hög som för övriga landet.....................................................................................21 4.2.4 Allmänna utgångspunkter...........................................................................22

5 Slutsatser................................................................................................24


6 Bilagor.....................................................................................................26 Bilaga 1. Svenska programmet för nationellt stöd...........................................26 Ansökan, kontroll och utbetalning av stödet...................................28 Stödvillkor för respektive produktionsform.....................................29 Bilaga 2. Karta stödområdesindelning.................................................................31 Bilaga 3. Tabeller över stödformernas och jordbrukets utveckling............32 Bär och grönsaker......................................................................................39 Avvikelser......................................................................................................40 Övrigt utbetalt stöd till området..........................................................40 Jordbruksstatistik Sverige.......................................................................41 Statistiska källor..........................................................................................42 Bilaga 4. Mjölkföretagens geografiska spridning i förhållande till produktionsförutsättningar ( tidsåtgång för att bruka 1 hektar mark) i stödområde 1-3...........................................................43 Bilaga 5. Ändringar i kommissionsbeslut 96/228/EG......................................46 Ändringar i regeringsförordning 1996:93.........................................47 Ändringar i Statens jordbruksverks föreskrift 2006:37 ................48


1 Inledning Enligt artikel 142 i anslutningsfördraget har Sverige rätt att ge ett långsiktigt nationellt stöd för att traditionellt jordbruk fortsättningsvis ska finnas i särskilda regioner. Området som Sverige valt att ge stöd till har svåra permanenta natur­ förhållanden som kort odlingssäsong och långa transportavstånd. Detta gör det svårt att bedriva jordbruk som ger en skälig inkomst i samma nivå som jord­ brukare i andra områden. Grundförutsättningen för nationella stödet är att produktionen i stödområdet ska behållas, men inte bli högre än den var vid Sveriges anslutning till EU 1995. Sverige valde vid EU-inträdet att ange 1994 års produktion som referensnivå för komjölksproduktion samt för bär och grönsaksodling och 1993 års produktion för slaktsvin, smågris, get- och äggproduktion. Förutsättningarna för utformningen av det nationella stödet ges i Kommissionens beslut 2010/6050 av den 8 september 2010 om ändring av beslut 96/228/EG och i Förordning (1996:93) om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige. Ytterligare bestämmelser finns i Jordbruksverkets föreskrift ”Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter” (SJVFS 2006:37) om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige. Denna rapport syftar till att ligga till grund för Sveriges rapportering till EU-kommissionen om hur mycket stöd som har betalats ut inom ramen för det nationella stödet och vad effekterna av stödet har varit. För att kunna utvärdera effekterna av stödet redovisar Jordbruksverket hur mycket stöd som har betalats ut inom de olika produktionsgrenarna och hur detta påverkar den ekonomiska utvecklingen i stödområdena.

1.1 Syfte med nationella stödet Jämfört med södra Sverige har norra Sverige sämre förutsättningar för att bedriva jordbruk. Det beror dels på klimatet men också på de långa avstånden, vilket bland annat innebär att transporter blir dyrare och att det blir svårare att samverka med andra brukare när det till exempel gäller maskiner. Syftet med det nationella stödet är att bidra till att jordbruk finns kvar i norra Sverige genom att jämna ut inkomstskillnader som uppstår på grund av sämre förutsättningar. Den över­ vägande delen av stödet går sedan länge till mjölkproduktion. Stödet är helt finansierat av den svenska staten och ska framför allt lämnas för att ––bevara traditionell jordbruksproduktion särskilt lämpad för klimat­ förhållandena i stödområdet, ––förbättra strukturen för produktion, omsättning och förädling av jordbruks­ produkter, ––underlätta avsättningen av jordbruksprodukter samt ––säkerställa att miljön och naturvärden skyddas och bevaras.

1


1.2 Geografisk avgränsning för nationella stödet Det är främst tre faktorer som har använts för att bestämma vilka områden som ska vara berättigade till nationellt stöd för jordbruk. De tre faktorerna är

––Låg befolkningstäthet ––Jordbruksarealens andel av den totala arealen ––Andel av jordbruksarealen som används för livsmedelsproduktion Området som omfattas av stödet utgör en yta på sammanlagt 335 676 hektar utnyttjad jordbruksmark vilket motsvarar 11 procent av Sveriges totala utnyttjade jordbruksmark. Denna yta är sedan indelad i fyra olika produktionsområden (1, 2a, 2b och 3) beroende på skillnader i produktionsförutsättningar inom det stödberättigade området. Stödområde 1 har sämst produktionsförutsättningar och stödområde 3 bäst. För mer detaljer om hur avgränsningen av stödområdet be­räknades se bilaga 1 och för karta över vilka delar av Sverige som omfattas av nationella stödet samt hur de olika stödområdena är avgränsade geografiskt se bilaga 2. Området omfattar jordbruksområdena norr om den sextionandra breddgraden och några närliggande områden med liknande klimatförhållanden söder om sextioandra breddgraden. I stödområdet ingår följande län: Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland samt delar av Gävleborg, Dalarna och Värmland. Nationellt stöd lämnas för produktion av ko- och getmjölk, slaktsvin, smågrisar, ägg samt bär och grönsaker. Vidare lämnas stöd för transport av komjölk mellan produktionsplats och uppsamlingscentrum eller platsen för första bearbetning. Ersättning lämnas dels för antal djur, med undantag för mjölkproduktion och transportstöd, dels för antal hektar. För stöden till mjölkproduktion och transport lämnas stöd för producerad respektive hämtad kg mjölk. Ersättning lämnas maximalt för de kilon mjölk som producenten har mjölkkvot för.

2


2 Utvecklingen i norra Sverige utifrån perspektivet av det nationella stödet I detta kapitel presenteras en allmän bild av utvecklingen av befolkning, sysselsättning och ekonomisk tillväxt i de sex nordligaste länen. Länen utgör inte det exakta området för det nationella stödet, men i allmänna termer som gäller den generella utvecklingen i norra Sverige är stödområdet integrerat med den övriga ekonomin i de nordliga delarna av landet.

2.1 Befolkningens utveckling Det har varit en svagare befolkningsutveckling i de sex nordliga länen i Sverige än i övriga riket. Detta förhållande kan sägas spegla ett mönster som har en lång historik. I figuren nedan visas den relativa tillväxttakten för de sex nordliga länen och för resten av riket. Medan övriga Sverige har haft en befolkningstillväxt som motsvarar omkring 15 procent åren 1990-2012, har de sex nordliga länen upplevt en minskning med nästan 5 procent. Den mest omfattande tillbakagången skedde under andra hälften av 1990-talet, därefter har den totala befolkningsstorleken i de sex nordliga länen i det närmaste varit konstant. Det finns variationer mellan olika delar av de sex nordliga länen, där exempelvis de större städerna med omland växer medan glest befolkade områden i inlandet har en större minskning. 120,0 115,0 110,0

Riket förutom de sex nordliga länen

105,0 De sex nordliga länen

100,0 95,0 90,0

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012

85,0

Figur 1. Befolkningsutveckling i de sex nordliga länen respektive övriga Sverige (index 1990=100)

3


År 2012 hade de sex nordliga länen ungefär 60 000 färre invånare jämfört med år 1990, och nära 70 000 färre invånare än 1995 som var det år Sverige blev medlem i EU, se tabell 1. Som framgår i tabellen nedan kan nästan hela denna befolkningsminskning kopplas till åren 1995-2000. Befolkningstätheten i de sex nordligaste länen är 5,3 invånare per kvadratkilometer och tätheten har också minskat över tiden. Det finns en variation mellan länen i norra Sverige när det gäller befolkningstäthet och de glesaste områdena finns i Norrbotten, Jämtland och Väster­ bottens län. I alla dessa tre län finns det färre än 5 invånare per kvadratkilometer. Tabell 1. Sveriges folkmängd uppdelat på de sex nordliga länen och övriga riket samt befolkningstäthet 1990-2012 De sex nordliga länen

Riket förutom de sex nordliga länen

Riket totalt

Inv./km2 i de sex nordliga länen

Inv./km2 i riket förutom de sex nordliga länen

1990

1 490 945

7 099 685

8 590 630

5,6

51,2

1995

1 498 822

7 338 674

8 837 496

5,6

52,9

2000

1 445 868

7 436 924

8 882 792

5,4

53,6

2005

1 431 905

7 615 847

9 047 752

5,3

54,9

2010

1 430 766

7 984 804

9 415 570

5,3

57,5

2012

1 430 228

8 125 665

9 555 893

5,3

58,6

År

Källa: SCB, Raps-RIS och egen beräkning.

Befolkningsutvecklingen från 1995 (tiden för det svenska EU-inträdet) till 2012 har varit negativ i de sex nordliga länen med en minskning med 4,5 procent. Under samma tidsperiod hade övriga riket en befolkningsökning med 10,7 procent. Detta innebär att utvecklingen går i en helt annan och negativ riktning i de nordliga länen jämfört med trenden i övriga riket. Den glesa befolkningsstrukturen anges som ett skäl och motiv till det nationella stödet till norra Sverige. Detta motiv kan bekräftas när vi ser till relationen mellan befolkningstillväxt 1990-2012 och antalet invånare per kvadratkilometer i landets 21 län. Det finns en positiv relation mellan befolkningstillväxt och befolkningstäthet som visas i figuren nedan. I län som har en befolkningstäthet som är lägre än 5 invånare per kvadratkilometer kan knappast någon befolkningstillväxt alls förväntas om vi utgår från det mönstret som vi ser i figur 2 nedan. Län som har få invånare per kvadratkilometer verkar därför ha ett handikapp när de vill öka sin befolkning.

4


Befolkningstillväxt 1990 -2012

0,35 0,3 0,25 0,2 0,15 0,1 0,05 0 -0,05 -0,1

0

50

100

150

200

250

300

Invånare per km

2

Figur 2. Befolkningstillväxt under åren 1990-2012 redovisat som procentuell förändring av befolkningen i förhållande till antalet invånare per kvadratkilometer 1990 i Sveriges län

Den glesa befolkningsstrukturen i nordliga Sverige är utmärkande såväl i ett nationellt som internationellt perspektiv. I Sverige är den genomsnittliga be­folkningstätheten 24 invånare per kvadratkilometer (SCB 2012), det vill säga genomsnittet i riket är nästan fem-dubbelt så hög som i de sex nordliga länen. Den genomsnittliga europeiska befolkningstätheten är 69 invånare per kvadratkilometer, vilket är väsentligt högre än både det svenska genomsnittet och nivån i de nordliga länen. De problem som följer med en gles befolkningsstruktur är exempelvis svaga köpkraftsunderlag för olika marknader som är beroende av den köpkraft och efterfrågan som finns i ett närområde (service, dagligvaruhandel, mm).

2.2 Sysselsättning Sysselsättningsutvecklingen följer i stor utsträckning ett liknande mönster som befolkningsutvecklingen. 1990-talet präglas mycket av den ekonomiska kris som drabbade den svenska ekonomin i början av decenniet då nästan 500 000 jobb försvann. Nedgången i antalet förvärvsarbetande mellan åren 1990 och 1995 motsvarade 463 000 jobb, vilket var mer än 11 procent av den samlade arbetsmarknaden. Under den andra hälften av 1990-talet återhämtade sig den svenska ekonomin. Detta framgår i figur 3 nedan, som också visar att återhämtningen var väsentligt svagare i de sex nordliga länen jämfört med övriga riket. Från tiden för det svenska inträdet i EU (1995) fram till dagens situation har en svag ökning skett i sysselsättningen i de sex nordliga länen. Tillväxttakten i sysselsättning är väsentligt svagare jämfört med övriga riket, vilket tydligt framgår i figuren nedan.

5


1,2 1 0,8 0,6 Riket förutom de sex nordliga länen

0,4

De sex nordliga länen 0,2

2012

2011

2010

2009

2008

2007

2006

2005

2004

2003

2002

2001

2000

1999

1998

1997

1996

1995

1994

1993

1992

1991

1990

0

Figur 3. Sysselsättningsutveckling (antal sysselsatta 20-64 år, förvärvsarbetande nattbefolkning) i de sex nordliga länen respektive övriga Sverige 1990-2011 (index 1990=100)

I tabell 2 visas uppgifter för antalet förvärvsarbetande nattbefolkning (personer som är bosatta i respektive län och som är sysselsatta). Mellan åren 1995 och 2011 har antalet förvärvsarbetande ökat med 2,3 procent i de sex nordliga länen. Motsvarande tillväxttakt i övriga riket under dessa år är 16,7 procent, och rikets genomsnittliga tillväxt är 14,3 procent. Även om sysselsättningsutvecklingen i de nordliga länen inte visar samma starka utveckling som i övriga ekonomin så är den ändå starkare jämfört med befolkningsutvecklingen som var negativ under de aktuella åren. Tabell 2. Förvärvsarbetande nattbefolkning 20-64 år i de sex nordliga länen och övriga riket 1990-2011 År

De sex nordliga länen

Riket förutom de sex nordliga länen

Riket totalt

1990

705 039

3 468 264

4 173 303

1995

616 028

3 094 011

3 710 039

2000

612 404

3 311 971

3 924 375

2005

625 168

3 400 642

4 025 810

2010

624 853

3 549 722

4 174 575

2011

629 916

3 611 330

4 241 246

Källa: SCB, Raps-RIS.

6


Tabellen bekräftar utvecklingsmönstret som visas i figur 3 ovan. Det finns en nedgång under 1990-talets första hälft som i de sex nordliga länen motsvarar drygt 12 procent av arbetsmarknaden i antalet förvärvsarbetande. Nivån i antalet förvärvsarbetande är sedan nästan oförändrad mellan åren 1995 och 2000 (en svag minskning). Därefter följer en svag tillväxtperiod under 2000-talet.

2.3 Den ekonomiska tillväxten Efter de svaga åren i början av 1990-talet har den svenska ekonomin återhämtat sig och den reala ekonomiska tillväxten (bruttonationalprodukt när korrigering har gjorts för inflation) har totalt sett varit god i ett internationellt perspektiv från mitten av 1990-talet och framåt. Den årliga genomsnittliga reala tillväxten per invånare perioden 1995-2007 motsvarade omkring 3,5 procent. Under andra halvåret 2008 drabbades den svenska ekonomin av den lågkonjunktur som spreds internationellt. Nedgången i ekonomin fortsatte under hela 2009 och övergick sedan i en återhämtning 2010. Åren 2011 och 2012 kan varken kännetecknas som låg- eller högkonjunkturår. Bruttonationalprodukten per invånare 2012 är något högre jämfört med 2007 (före krisen) och tillväxttakten kan sägas vara måttlig med någon procent real tillväxt per år under 2011 och 2012. Sedan mitten av 1990-talet och tiden för det svenska inträdet i EU har brutto­ regionalprodukten (BRP), som mäter värdet på den samlade produktionen, i de sex nordliga länen reducerats som andel av den samlade produktionsvolymen i riket, se figur 4. Detta kan ses som en logisk följd av att sysselsättningen utvecklats svagare jämfört med övriga landet. De sex nordliga länens andel av landets produktion, om vi mäter den som BRP, har minskat från drygt 16 procent år 1995 till knappt 14,5 procent år 2010. 16,50 % 16,00 % 15,50 % 15,00 % 14,50 % 14,00 % 13,50 % 13,00 % 12,50 % 2010

2009

2008

2007

2006

2005

2004

2003

2002

2001

2000

1999

1998

1997

1996

1995

1994

1993

12,00 %

Figur 4. Bruttoregionalprodukten (BRP) i de sex nordliga länen som andel av rikets samlade BNP 1993-2010

En mer djuplodande analys av den svenska landsbygdens utveckling finns exempel­vis i Jordbruksverkets rapport 2012:19. Av naturliga skäl har lands-

7


bygden, och även de sex nordliga länen, fördelar jämfört med andra delar av landet inom verksamheter som utgår från naturgivna tillgångar som exempelvis råvaruproduktion och naturnära turism. Detta gäller trots att en allt större del av den övriga ekonomin koncentreras till städerna. Tillverkningsindustrin finns förhållandevis väl representerad i många landsbygdskommuner, men sysselsättningstillväxten är ofta begränsad eftersom kapital i allt större utsträckning ersätter arbetskraft i produktionen. Glesheten i de nordliga länen innebär också begränsningar för både företag och hushåll med avseende på det platsbundna utbudet av varor och tjänster. Detta kan innebära brister i försörjningsstrukturer som i sin tur bestämmer hur attraktiv en plats är för såväl hushåll som företag, inklusive lantbruket.

8


3 Nationella stödets betydelse för jordbrukets och miljöns utveckling I det här kapitlet beskrivs utvecklingen av de produktionsgrenar som har fått nationellt stöd under 2012. Dessa är produktion av ko- och getmjölk, slaktsvin, smågrisar, ägg samt bär och grönsaker. Dessutom finns det ett stöd för transport av komjölk till mejeri. I redogörelsen beskrivs hur mycket stöd som har betalats ut, hur många företag som fått stöd, samt hur mycket som har producerats under 2012. De referensnivåer som Sverige har valt för det nationella stödet baseras på hur omfattande produktion var innan EU-inträdet och stödet som betalas ut årligen får inte överstiga dessa referensnivåer. För produktion av ko- och getmjölk samt transport av komjölk är referensstödsnivån 295,67 miljoner kronor. Referensnivån för slaktsvin, suggor och ägg är 20,97 miljoner kronor och för bär och grönsaker är referensnivån 2,03 miljoner kronor. Ingen av referensnivåerna har överskridits under 2012 (bilaga 3, tabell 2). Den totala referensstödsnivån för det nationella stödet är för närvarande 318,67 miljoner kronor. 1995 var den referensstödsnivån 316,09 miljoner kronor vilket betyder att referensstödsnivån endast har ökat med 0,82%. Detta kan jämföras med att inflationen för samma period har varit 22,43%.

3.1 Gemensamma förutsättningar för jordbruk i norra Sverige Det finns vissa svårigheter med att bedriva jordbruk i norra Sverige som är gemensamma för de flesta produktionsgrenar som ingår i det nationella stödet. Dessa gemensamma utmaningar beskrivs nedan.

3.1.1 Djurproduktion Djurhållare i norra Sverige har sämre förutsättningar för odling av foder än sina motsvarigheter i södra Sverige. Dels kan de på grund av den korta odlings­ säsongen sällan ta mer än två vallskördar per år. Detta får till följd att de behöver använda större arealer för att producera samma mängd vallfoder som en lant­ brukare i södra Sverige som kan ta fler skördar på samma fält. Eftersom man måste skörda mer areal betyder det oftast längre, och därmed dyrare, transporter. Dels kan lantbrukare i norra Sverige oftast inte odla tillräckligt med foderspannmål för att vara självförsörjande på foderspannmål utan blir ofta tvungna att köpa in färdigblandat foder från foderleverantörer, vilket leder till högre foderkostnader.

3.1.2 Växtodling Den korta odlingssäsongen och det hårda vinterklimatet begränsar dels vilka arter av bär och grönsaker som går att odla, dels vilka sorter som är tillräckligt vinterhärdiga. Även för odling av foder och spannmål finns det begränsningar för vilka sorter som är lämpliga att odla.

9


3.1.3 Andra faktorer De långa avstånden som präglar norra Sverige betyder att det ofta är långt mellan åkrar och brukningscentra, att det är långt mellan grannar vilket t.ex. leder till sämre möjligheter till extra arbetskraft, och att det är långt till reservdelar och andra förnödenheter. De långa avstånden minskar även möjligheterna till maskinsamverkan och erfarenhetsutbyte med andra lantbrukare. Dessutom är det långa transporter till mejerier, slakterier, och eventuella andra kunder såsom butiker och restauranger. De längre avstånden leder till högre transportkostnader både för transport av foder och andra insatser till gården och transport av djur och produkter från gården. Det nationella stödet ska till viss del kompensera för dessa högre kostnader.

3.2 Mjölksektorn Inom mjölksektorn ges stöd till både ko- och getmjölk dels som ett produktionskopplat stöd för hur många kilo komjölk företaget producerar och dels som ett transportstöd för komjölk. För getter ges stöd för antalet getter som företaget håller, se bilaga 3 tabell 11-12.

3.2.1 Mjölkproduktionen minskar Det nationella stödet kompenserar mjölkproducenterna för de sämre produktionsförhållandena och de längre transportavstånden, vilket är två faktorer som påverkar lönsamheten negativt. Under 2012 betalades 267,35 miljoner kronor ut i nationellt stöd för mjölkproduktion. Det är en minskning med 1,16 miljoner kronor jämfört med 2011. Under 2012 fick 917 mjölkföretag nationellt stöd. Det är en minskning med 72 företag sedan föregående år (bilaga 3, tabell 5). Däremot så har inte antal ton mjölk med stöd minskat särskilt mycket; 2012 producerades 379 972 ton vilket är en minskning med 5935 ton från föregående år (bilaga 3, tabell 6). Utveckling visar också att mjölkproduktionen koncentreras till större gårdar vilket är en trend som vi kan se i hela landet. Stödområde 1-3, dvs. det geografiska område som omfattas av det nationella stödet, står för drygt tretton procent av Sveriges totala mjölkproduktion. Samtidigt motsvarar antalet företag i området ca 18 procent av det totala antalet företag med mjölkproduktion i Sverige (bilaga 3, tabell 3). Totalt producerades 379 972 ton mjölk i stödområdet 2012. Den mjölk som säljs direkt till kund är en högst marginell del av den totala mängd mjölk som pro­ duceras i området. Under 2011 (senaste året som data är tillgängligt för) betalades 0,3 miljoner kronor ut i stöd för de 361 ton mjölk som säljs direkt till kund. Detta utgjorde mindre än 0,1 procent av den producerade mängden mjölk i stödområdet. De företag som förädlar och säljer mjölk direkt till konsument är bland annat de företag som under sommaren flyttar djuren till fäbodar och har öppet för besökare som en del av fäbodverksamheten. Det finns även företag som förädlar den pro­ ducerade mjölken under hela året och säljer till exempel ost till konsument. Det totala antalet företag som säljer direkt till kund och som fick stöd under 2011 var 35 stycken. Hälften av dessa företag levererar även till mejeri under delar av året. Den direktsålda mjölken redovisas tillsammans med leveransmjölken i bilaga 3, tabell 5. 10


En utförligare analys över mjölkföretagens utveckling finns i kapitel 4 och i bilaga 4, kartorna A-C, där det anges var de olika mjölkföretagen, sorterade i tre storleksklasser, är belägna.

3.2.2 Transportstödet kompenserar för de långa avstånden Transportstödet betalas ut till mejerierna och 2012 betalades stöd ut till 6 mejerier. Stödets syfte är att kompensera för kostnaderna av de längre avstånden mellan gårdar och mejerier i området jämfört med i övriga landet. Transportstöd lämnas för den mjölkmängd som företag har levererat till mejerierna inom företagets leveranskvot. Under 2012 betalades det ut 14,45 miljoner kronor i transportstöd vilket motsvarar 379 676 ton mjölk. Den totala mjölk­ produktionen i norra Sverige var 379 972 ton mjölk. Detta innebär att 296 ton mjölk som producerades inte har fått transportstöd (bilaga 3, tabell 8-9).

3.2.3 Flest getter i stödområde 1 och 2 Flest getter finns i stödområde 1 och 2. I dessa områden finns också de flesta företagen med getmjölksproduktion. För att producera getmjölk är lantbrukarna inte i lika hög grad beroende av stora odlingsarealer och spannmål som för övriga produktionsgrenar. Under flera år har det varit en ökning av både antalet företag och antal getter, men denna trend har nu brutits och under 2012 har vi haft en minskning av både antalet företag och antal getter i samtliga stödområden. Det är svårt att säga vad denna minskning beror på men en anledning kan vara att vissa av de nystartade företagen inte visat sig vara lönsamma och att man därför har slutat med sin getproduktion. Under 2012 var det 94 företag som sökte stöd, vilket var 9 färre än under 2011. Totalt har det betalats ut 1,29 miljoner kronor i nationellt stöd för produktion av getmjölk under året (bilaga 3, tabell 10-12).

3.2.4 Korrigering av 2011 års siffror I denna rapport justeras siffrorna för 2011 års mjölkproduktion samt transportstöd för mjölk. Denna justering beror på att man för förra årets rapport tog ut data för tidigt vilket innebar att man inte fick med data för hela kvotåret. Kvotåret går ifrån april till mars och utbetalningar sker månaden efter mjölken har levererats. Att man tog ut data för tidigt innebar därmed att man missade utbetalningarna för mars månads leverans. Därmed visade siffrorna endast resultatet för 11 månaders mjölkproduktion och transportstöd.

3.3 Svin och fjäderfä För uppfödning av svin och fjäderfä samt äggproduktion ges stöd i förhållande till antalet djur företaget håller, se bilaga 3 tabell 13-21.

3.3.1 Stöd för slaktsvin En svårighet för slaktsvinsproducenter i norra Sverige är att det endast finns ett fåtal slakterier. Detta i kombination med långa avstånd minskar producenternas möjligheter att välja vilket slakteri som slaktsvinen ska levereras till och därför har producenterna oftast sämre möjligheter att förhandla till sig bättre slaktpriser.

11


De flesta slaktsvinsproducenterna finns utmed kusten i stödområde 2. Av de totalt 42 producenterna finns 32 i stödområde 2. Här finns något bättre infrastruktur och produktionsförutsättningar jämfört med i resten av det stödberättigade området. Företagen i stödområde 2 har också fler grisar per företag (1 950 slaktsvin per företag). Under 2010 ändrades reglerna genom att den övre gränsen för stöd på 2 500 slaktsvin per företag togs bort och samtidigt höjdes stödnivån (bilaga 5). Bort­ tagandet av den övre gränsen för stödet kan vara en förklaring till att antalet slaktsvin med nationellt stöd ökade i norra Sverige mellan 2010-2011, samtidigt som antalet företag minskade. Under 2012 har antalet slaktvin minskat igen, ner till 72 572 stycken, vilket är det lägsta antalet under perioden 2008-2012. Likaså har antalet företag minskat och under 2012 fanns det 42 stycken slaktsvins­ producenter. Under 2012 betalades det ut 9,50 miljoner kronor i stöd för slakt­ svins­­produktion, vilket är minskning på 1,78 miljon kronor från 2011 (bilaga 3, tabell 13-15).

3.3.2 Stöd för suggor De flesta smågrisproducenterna inom stödområdet, 28 av de totalt 42 företag som finns i norra Sverige, finns i stödområde 2. Sedan 2008 har antalet företag minskat med 23 stycken, en minskning med 35 procent. Trots den kraftiga minskningen av antalet smågrisproducenter har antalet suggor endast minskat med 41 stycken, till 3 271 suggor, vilket är en minskning med 1,3 procent från 2008 års nivå. Att vi inte har haft en större minskning i antalet suggor beror troligtvis till stor del på att man 2010 tog bort den övre gränsen för stöd på 120 suggor per företag och att stödnivåerna höjdes. Under 2012 betalades det ut 2,11 miljoner kronor i stöd till smågrisproducenter (bilaga 3, tabell 16-18).

3.3.3 Få äggproducenter inom stödområdet Under 2012 har 14 äggproducenter sökt stöd. Ett av villkoren för att vara be­rättigad till stöd är att äggproducenten har fler än 1 000 hönor. Det kan finnas fler äggproducenter inom området men dessa har troligen för få hönor för att vara berättigade till det nationella stödet. Eftersom det är få företag som söker stödet är det svårt att dra några generella slutsatser om i vilken mån produktionen ökar eller minskar, särskilt då stora variationer i statistiken mellan åren kan förekomma beroende på när gamla hönor byts ut och nya sätts in. Äggproducenter är i hög grad beroende av att köpa in foder, då förutsättningar för spannmålsodling i norra Sverige är mycket sämre än i södra Sverige, vilket ger högre produktionskostnader. Dessutom är avstånden långa och antalet foder­ leverantörer begränsat. Alla dessa omständigheter påverkar företagens lönsamhet negativt. De stora geografiska avstånden kan också göra att antalet kunder inom rimligt transportavstånd är färre jämfört med företag som finns nära mer tät­­ befolkade områden. Dessa faktorer kan vara förklaringar till att antalet ägg­ producenter är större i stödområde 2 än i övriga stödområden.

12


Utbetalt stöd för äggproduktion under 2012 var 2,14 miljoner kronor, vilket är en minskning med 0,24 miljoner kronor sedan föregående år. Antalet stödberättigade höns för 2012 var 199 194 stycken, vilket är en minskning av 33 666 stycken från 2011. Trenden generellt är uppåtgående för antalet höns i stödområdet men det är stora årliga variationer. Däremot ligger antalet stödsökande företag kvar på samma nivå som under 2011(bilaga 3, tabell 19-21).

3.4 Bär- och grönsaksproduktion Den korta odlingssäsongen och det hårda vinterklimatet i stödområdet begränsar dels vilka bär och grönsaker som går att odla, dels vilka sorter som är tillräckligt härdiga. Nationella stödet kompenserar till viss del för de sämre odlingsförutsättningarna men också för de långa transporterna i området jämfört med i övriga landet. De flesta bär- och grönsaksföretagen och den mesta odlingsarealen finns i stöd­ område 2. Här finns 81 av de totalt 103 företagen och 274,9 hektar av de totalt 373,4 hektaren. I stödområde 2 finns de något bättre produktionsförutsättningarna i norra Sverige men också den största befolkningstätheten med tillhörande bättre infrastuktur och närhet till butiker, restauranger och konsumenter, vilka alla är förutsättningar för att kunna sälja produkterna. Under 2011 ändrades Jordbruksverkets föreskrifter (2006:37) om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige (bilaga 5). Ändringen innebär att stöd nu ges för odling av alla bär och grönsaker. Tidigare har stödet varit begränsat till ett mindre antal arter. Nya arter, som genom ändringen fått stöd under 2011, är till exempel åkerbär och havtorn. Ändringen har i sig inte inneburit någon ökning av arealen bär och grönsaker. Under 2012 har 1,03 miljoner kronor betalats ut till bär- och grönsaksodling (bilaga 3, tabeller 22-24). Eftersom potatis inte omfattas av kommissionens beslut 2010/6050 redovisas inga uppgifter om stöd till potatisodling i denna rapport.

3.5 Inkomstutvecklingen I figur 5 visas utvecklingen för jordbrukarhushållens inkomst av samlad näringsverksamhet 2006-2010. Hushållen i stödområde 1-3 har en lägre inkomst och en sämre utveckling än genomsnittet i riket. Den samlade näringsinkomsten var år 2010 79-91 procent av inkomsten 2006 för stödområde 1-3. För riket var motsvarande värde 101 procent. Tolkningen av måttet samlad inkomst av tjänst måste ske med stor försiktighet. Inkomst från andra källor än jordbruk ingår och inkomsten mellan år kan justeras av skattetekniska skäl. Inkomstutvecklingen påverkas också av jordbrukets inriktning och struktur i olika regioner. Till exempel gynnar högre avräkningspriser för vegetabilieprodukter växtodlingsföretag i framför allt södra Sverige, medan mjölkföretag, som är viktiga i norra Sverige, får högre foderpriser. Jordbruksföretagen i Norrland är i medeltal mindre än företagen i södra delen av landet, och en lägre inkomst kan därför förväntas. Det är därför snarast trenden över tiden som är intressant. Inkomstuppgifterna tyder på att det nationella stödet inte fullt ut har kompenserat för produktions- och marknadsnackdelar i norra Sverige.

13


Inkomst av näringsverksamhet 80 000 70 000 60 000 50 000

1

40 000

2a

30 000

2b 3

20 000

Samtliga

10 000 0

2006

2007

2008

2009

2010

Figur 5. Samlad inkomst av näringsverksamhet för jordbruksföretagare under 2006 – 2010 för stödområde 1 – 3 samt medeltal för riket.

När näringsinkomsten fördelas på kvinnor och män har kvinnor haft en svagare utveckling än män (figur 6). Kvinnors näringsinkomst var år 2010 50-96% av näringsinkomsten 2006. Motsvarande värde för män var 84-100%.

70 000

Inkomst av näringsverksamhet

60 000

Samtaxerade kvinnor, 1

50 000

Samtaxerade kvinnor, 2a

40 000

Samtaxerade kvinnor, 2b Samtaxerade kvinnor, 3

30 000

Samtaxerade män, 1

20 000

Samtaxerade män, 2a

10 000

Samtaxerade män, 2b

0 2006

2007

2008

2009

2010

Samtaxerade män, 3

Figur 6. Samlad inkomst av näringsverksamhet för jordbruksföretagare under 2006 – 2010 för kvinnor och män i stödområde 1 - 3.

14


3.6 Effekter på miljön Jordbruket har både positiv och negativ påverkan på miljön. Till den negativa påverkan hör utsläpp av kväve och fosfor till vatten, och ammoniak och växthusgaser till luft. Den positiva miljöpåverkan är att ängs- och betesmarker behålls, vilket gynnar den biologiska mångfalden. I områden med starka inslag av skog, såsom i norra Sverige, ger jordbruket också ett positivt bidrag till landskapsbilden genom att hålla landskapet öppet. I norra Sverige finns cirka elva procent av Sveriges åkermark och nästan åtta procent av betesmarkerna. Den dominerande grödan i området är vall som odlas på nästan 70 procent av åkermarken. Klimatet i norra Sverige innebär sämre odlingsförutsättningar och behov av längre installningsperiod för djuren. Det kalla klimatet och det höga inslaget av vall i växtföljden är positivt för att binda kol i marken och för att bevara markens mullhalt, vilket är bra ur ett klimatperspektiv och för att behålla markens produktionsförmåga. Enligt de två vattenmyndigheterna i norra Sverige finns enbart ett mindre antal sjöar och vattendrag som är påverkade av övergödning. Flera av sjöarna och vattendragen finns i kustområdet. Det finns också ett mindre antal sjöar och vattendrag inne i landet, men de ligger då i nära anslutning till tätorter och påverkan bör därför inte i första hand komma från jordbruk. Utlakningen från jordbruksmark i norra Sverige är betydligt lägre än i södra delarna av landet. Anledningen är den långa vinterperioden, den stora andelen vall i växtföljden och de låga mängderna kväve och fosfor som tillförs åkermarken med stall- och mineralgödsel. Både Bottenviken och Bottenhavet är områden som tillhör Östersjön men dessa områden har i dagsläget inte problem med låga syrehalter, höga koncentrationer av närsalter eller algblomning. Därför räknas områdena inte som påverkade av övergödning. Försäljningen av mineralgödsel, både i form av kväve och fosfor, är väsentligt lägre i de norra delarna av Sverige än längre söderut i landet. Den senaste beräkningen på kväve- och fosforbalanser gjordes 2009 och visar på en kväve- och fosforeffektivitet i området på 65 till 75 procent. För kväve är effektiviteten därmed i linje med vad som gäller i övriga landet men för fosfor är den något lägre än för genomsnittet för landet. Orsaken till detta är att stallgödsel används i högre grad för tillförsel av fosfor och effektiviteten blir därmed något lägre än vid användning av mineralgödsel. Den extensiva användningen av gödselmedel borde peka på att utsläppen av lustgas är låg. Men uppgifter om lustgasutsläpp är osäkra och därmed är det svårt att ange förändringar över tid. Då jordbruksproduktionen i norra Sverige bedrivs extensivt är miljöbelastningen i form av utsläpp till vatten och luft lägre än i områden med mer intensivt jordbruk. Positiva faktorer för miljön är också det kalla klimatet och de långa vintrarna. I norra Sverige är också användningen av växtskyddsmedel låg, främst beroende på den stora vallandelen med liten bekämpning av ogräs och skadegörare. Norra Sverige består av stora skogsområden och de få områden som finns med öppen mark får stor betydelse för landskapets utformning och för den biologiska mångfalden. Någon enhetlig metod för att mäta graden av biologisk mångfald finns för närvarande inte, vilket medför att det inte är möjligt att entydigt ange hur det nationella stödet påverkar den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. I

15


utvärderingen av landsbygdsprogrammet används förekomsten av vissa fågelarter, så kallade jordbruksfåglar, som mått på biologisk mångfald. I en studie från Lunds universitet mäts sambanden mellan tillgång på jordbruksmark och hur många jordbruksfåglar det finns. Studien visar tydligt att om jordbruksmarken minskar i omfattning minskar också antalet jordbruksfåglar. Storspov och ortolansparv är två fågelarter som är beroende av ett varierat jordbrukslandskap med betesmark och åkermark. Storspoven har varit vanlig i bland annat Västerbotten och den, liksom ortolansparven, riskerar att försvinna om jordbrukslandskapet växer igen. Slutsatsen blir att om det nationella stödet bidrar till att jordbruksproduktionen finns kvar i området så medför det i sig inte några omfattande negativa effekter för miljön. Ersättningarna bidrar till att jordbruksproduktionen behålls och får därmed en positiv inverkan på den biologiska mångfalden och landskapsbilden i norra Sverige där åker, äng och betesmark är bristvaror.

16


4 Fördjupad analys av nationella stödets betydelse för mjölk­ företagens utveckling i norra Sverige Över 90 procent av det nationella stödet betalas ut till mjölkproducenter. Övriga producenter som får stöd är få och relevant underlag för att göra analyser saknas till stora delar. Därför har vi valt att begränsa denna fördjupade analys av före­ tagens utveckling till mjölkföretag.

4.1 Analysmodeller för att belysa stödets effekter Vi har använt två olika modeller för att analysera nationella stödets betydelse för mjölkproduktionen i norra Sverige. Täckningsgradsmodellen visar hur lönsamheten för driftsgrenen mjölk i området med nationellt stöd förhåller sig till motsvarande lönsamhet för övriga landet. Bokföringsmodellen visar hur lönsamheten för grupper av företag påverkas av det nationella stödet. I följande avsnitt visas resultaten av analyserna.

4.1.1 Täckningsgradsmodellen visar på sämre lönsamhet i norra Sverige Området som berörs av det nationella stödet har sämre produktionsförutsättningar än övriga Sverige, vilket bland annat medför högre produktionskostnader. Tillsammans med LFA- och vallersättningen inom landsbygdsprogrammet 2007-2013 kompenserar det nationella stödet delvis för dessa handikapp. Jämfört med ett referensområde i Syd- och Mellansverige (9m, mellersta Sveriges slättbygder) utan LFA-stöd är lönsamhetsnivån totalt sett låg i området. Våra analyser pekar på att skillnaden uppgår till 20-30 procent. I figur 1 visas skillnaderna för respektive stödområde.

100%

Täckningsgrad i förhållande till 9m

90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20%

2007

10%

2011

0% 1

2a

2b

Figur 7. Täckningsgrad i förhållande till 9 m

17

3


Täckningsgraden har i figuren uttryckts som ett index där indextalet för referensområdet är satt till 100. Figuren visar att indextalen för stödområdena 2a-3 ligger i intervallet 70-80, det vill säga 20-30 procent lägre än för referensområdet. Figuren visar något högre lönsamhet för stödområde 1 jämfört med övriga stödområden. Skillnaden kan dock bero på osäkerhet i underlaget då antalet företag är lågt i stödområde 1. Figuren visar också att indextalen är något högre 2011 jämfört med fem år tidigare, vilken är en effekt av högre stödnivåer från och med 2010. I grunden beräknas täckningsgraden som en kvot enligt följande uppställning.

Täckningsgraden = Täckningsbidrag 1 (totalintäkter – driftskostnader) Beräknad timlön på allt arbete+ ersättning på allt kapital I intäkter ingår: produktintäkter, nationellt stöd, LFA-ersättning och vallersättning. Gårdsstöd och övriga miljöersättningar är inte inkluderade i intäkterna. Underlaget för beräkningen utgörs av Jordbruksverkets lönsamhetsmodell, som bland annat visar lönsamheten vid olika besättningsstorlekar. I de ovan redovisade resultaten har besättningsstorleken 120 mjölkkor valts. Denna besättningsstorlek är en vanlig storlek för en lantbrukare som i dagsläget nyinvesterar i mjölk­ produktion.

4.1.2 Analys baserad på bokföringsuppgifter Genom analyser av bokföringsmaterial är det möjligt att bedöma vilka effekter ett intäktsbortfall får på enskilda företag eller på en grupp av företag. De företag som redan från början har en svag lönsamhet antas slås ut om lönsamheten försvagas ytterligare genom intäktsbortfall. Hur många företag som skulle tvingas lägga ner beror på storleken på inkomstbortfallet samt på spridningen i lönsamhet för de företagare som ingår i gruppen. I detta avsnitt har bokföringsdata använts för att göra lönsamhetsberäkningar som svarar på hur ett intäktsbortfall i form av ett avskaffande av det nationella stödet påverkar antalet mjölkproducenter i stöd­ område 1-3. Det nationella stödet utgör för flertalet mjölkproducenter i stödområde 1-3 en stor del av de direkta intäkterna. Genom att dela genomsnittligt stödbelopp i respektive stödområde med genomsnittliga direkta intäkter för mjölkföretagare i respektive område kan stödbeloppets genomsnittliga andel av de direkta intäkterna beräknas. För mjölkproducenter i stödområde 1 utgör stödet cirka 38 procent, i stödområde 2a och 2b cirka 20 procent och i stödområde 3 cirka 6 procent av intäkterna. 2011 fick 989 mjölkföretag nationellt stöd. Beräkningar har gjorts för att bedöma hur många mjölkföretag som skulle gå med ett nollresultat eller ett negativt resultat i stödområde 1-3 vid ett avskaffande av det nationella stödet. Av det totala antalet företag i området återfinns en stor del i LRF Konsults databas. Siffrorna bygger på 2011 års resultat då 2012 års resultat inte var klart då denna rapport skrevs. Schabloner har använts för att beräkna avskrivningar med mera och nyckel­tal har använts för att beräkna arbetstid samt timlön, enligt uppställningen i tabell 3. Arbetsersättningen per timme avser i huvudsak ersättningsanspråk för eget arbete, vilket kan variera mellan lantbrukare. Utgångspunkten i detta sammanhang är en relativt låg timersättning på 100 kronor per timme.

18


Tabell 3. Uppställning för lönsamhetsberäkning. Lönsamhetsberäkning + Produktionsintäkter mjölk inkl. nationellt stöd (från bokföringen) - Driftskostnader, mjölk (från bokföringen) - Avskrivningar med mera (schablon) - Arbetstid x timlön (nyckeltal) Resultat

I lönsamhetsberäkningarna ingår bara direkta intäkter och kostnader. Gårdsstödet ingår således inte som en intäkt i dessa beräkningar. Gårdsstödet är ett stöd som är frikopplat från produktion och det är inte villkorat till om lantbrukaren bedriver mjölkproduktion eller ej. Lantbrukarnas långsiktiga beslut om att bedriva mjölkproduktion bedöms alltså inte påverkas av gårdsstödet. Dock kan gårdsstödet antas ha en effekt för lantbrukarnas kortsiktiga produktionsbeslut. Bearbetningen av materialet visar hur många företag som i dagsläget har ett nollresultat eller ett negativt resultat och hur många som skulle få det om det nationella stödet avskaffades. Skillnaden i resultat mellan de båda alternativen visar effekten av stödet. Denna skillnad kan uttryckas antingen som antal företag som inte når upp till ett nollresultat när stödet tas bort och på sikt tvingas upphöra med mjölkproduktion, eller som antal mjölkkor som skulle försvinna. Uppgifter om antalet utslagna kor är en beräkning som bygger på hur många företag i olika besättningsintervall (0-49, 50-99 och >100 kor) som beräknas slås ut i respektive stödområde. Beräkningarna visar att om det nationella stödet till mjölkproduktion slopas skulle det medföra att 244 företag och därmed 9234 mjölkkor skulle få ett nollresultat eller lägre i stödområde 1-3 på lång sikt, enligt tabell 4. Det är detsamma som nästan 20 procent av alla mjölkkor i området eller 24,7 procent av alla mjölkföretag. Av de 244 företagen som riskerar att slås ut tillhör 67 procent de företag som har minst antal kor, 0-49 stycken. De företag som har minst besättningar verkar alltså vara mest känsliga för inkomstbortfall. Tabell 4 visar också att minskningen av antalet företag till stor del sker i stödområde 1, vilket är det området som har sämst produktionsförutsättningar. De slutsatser som dras av beräkningarna i det här kapitlet är förväntningar av vad som kommer ske på lång sikt om mjölkproducenternas lönsamhet inte förbättras. Tabell 4. Antal företag samt beräknat antal mjölkkor på företag som skulle få nollresultat eller lägre utan nationellt stöd, beräkningarna bygger på 2011 års resultaträkning.     Antal företag Andel av samtliga företag Antal mjölkkor Andel av samtliga kor

Stödområde 1

2a

2b

  3

Totalt 1-3

61

123

39

20

244

48,0 %

25,0 %

20,0 %

12,0 %

24,7 %

1832

4975

1578

849

9234

37,6 %

21,6 %

13,7 %

10,3 %

19,4%

De analyser som redovisas i avsnittet bygger på vissa förenklade antaganden, men resultatet indikerar stödets stora betydelse för mjölkproduktionen i norra Sverige. Utan stödet skulle nästan var femte mjölkko slås ut på lång sikt, vilket i första hand skulle drabba de delar av stödområde 1-3 som har sämst produktionsförutsättningar. 19


4.2 Beskrivning av företag i stödområdet I följande stycke jämförs utvecklingen av mjölksektorn i de stödområden som omfattas av det nationella stödet med övriga Sverige.

4.2.1 Medelkoantalet ökar i samma takt som i södra Sverige Mjölkproduktionen i Sverige genomgår en strukturförändring som sker i allt snabb­are takt. Det innebär färre besättningar och ökat antal mjölkkor per besättning, vilket visas i tabell 5 nedan. Den snabba utvecklingen förklaras främst av förbättrad teknik inom produktionsgrenen mjölk samt ökade krav på förbättrad effektivitet och arbetsmiljö. På tekniksidan har allt fler investerat i mjölkrobotar. Tabell 5. Medelkoantal per besättning 2007 och 2012. Stödområde

2007

2012

1

32,6

42,5

2a

41,6

55,7

2b

41,9

56,4

3

38,8

53,5

 

 

Stödområde 1-3

40,3

53,8

Resten av landet

55,7

73,6

Riket

53,5

70,0

Viktat medel

I tabell 5 framgår det att utvecklingen av antalet mjölkkor för stödområde 1-3 är jämförbar med den generella utvecklingen i Sverige. Dock är besättnings­ storlekarna i de områden som omfattas av det nationella stödet låga jämfört med övriga Sverige. Tabell 6. Antal mjölkkor 2007 och 2012 efter besättningsstorlek samt procentuell förändring. Antal mjölkkor 2007 och 2012 Besättningsstorlek

1-24

25-49

50-74

75-99

100-149

150-

Totalt

Stödområde 1-3 2007

7 950

16 709

11 472

5 394

6 845

3 876

52 246

Stödområde 1-3 2012

3 990

9 949

11 192

6 199

8 568

7 754

47 652

Procentuell förändring

-50 %

-40 %

-2 %

15 %

25 %

100 %

-9 %

Resten av landet 2007

20 364

84 558

67 764

37 915

48 879

57 920

317 400

Resten av landet 2012

10 318

49 715

52 000

37 090

55 906

95 288

300 317

Procentuell förändring

-49 %

-41 %

-23 %

-2 %

14 %

65 %

-5 %

Siffrorna i tabellen ovan visar tydligt hur utvecklingen går mot allt större besättningar. En skillnad mellan stödområde 1-3 och resten av landet är att antalet besättningar med 75 – 99 mjölkkor ökar i stödområdet medan de minskar i övriga landet. Förklaringen är att många av företagen som nyinvesterat i stödområdet har satsat på att göra mindre utbyggnader. Besättningarna har då hamnat i intervallet 75-99 mjölkkor. I resten av landet är den typen av investering inte lika vanlig. Här väljer många av företagen vid investeringar att bygga för besättningar med 99 kor eller fler. Totalt sett minskar antalet mjölkkor med nio procent i området och med

20


sex procent i resterande landet. Huvudförklaringen till att minskningen sker så snabbt i området är den omfattande nedläggningen av mjölkföretag i de delar av området som har sämst produktionsförutsättningar. Även åldern på de producenter som slutar med mjölkkor kan studeras. Några jämförande uppgifter för området och södra Sverige finns inte, men studeras hela landet är de som slutar över 55 år. De har färre kor än medelbesättningen och många går över till annan produktion som till exempel köttdjursuppfödning. Det är rimligt att anta att förändringen är liknande över hela landet och därför också gäller för stödområde 1-3.

4.2.2 Mjölkproduktionen ökar i områden med bra produktions­ förutsättningar Inom stödområdet finns stora regionala skillnader i produktionsförutsättningar. I kustområdet är förutsättningarna för odling av vissa grödor relativt goda. Detta karaktäriseras av bra form på åkerfälten vilket ger låg arbetstid för att bruka marken. Avstånden mellan åkrar och från åkrar till brukningscentrum är inte heller så långa jämfört med i andra delar av området. I kartorna i bilaga 4 har åkermarken delats in i tre områden utifrån dess produktionsförutsättningar. Den bästa åkermarken finns i områden som markerats med grön färg. Den näst bästa är markerad med gul färg och den sämsta med grå färg. Det gråmarkerade området täcker en stor geografisk yta, men innehåller relativt liten andel åker. Kartorna i bilaga 4 visar tydligt att företagen i det gråmarkerade området till stor del utgörs av företag med små besättningar. I karta A, 1-24 mjölkkor, är cirka 20 procent av företagen placerade i det grå området, i karta B, 25-74 mjölkkor, är det 15 procent och i karta C, fler än 75 mjölkkor, är det 8 procent. I det gråmarkerade området kan det ofta vara svårt att samla det nödvändiga arealunderlaget för en stor mjölkobesättning. Transportavstånden blir så stora mellan brukningscentrum och åkrarna att det blir orationellt. Här finns inte alternativet att bygga upp en större besättning, utan om mjölkproduktion för mindre besättningar blir olönsam, läggs mjölkproduktionen ner och marken brukas inte. Antalet företag i de minsta storlekskategorierna har minskat under de senaste åren. Fortsätter den här trenden, vilket mycket tyder på, kommer både antal företag och antal mjölkkor att fortsätta minska i framförallt det gråmarkerade området. Flertalet av de företag som har över 75 kor i det gråmarkerade området finns i närheten av gröna och gula områden vilket framgår av karta C, bilaga 4.

4.2.3 Investeringstakten i de fyra nordligaste länen är lika hög som för övriga landet Investeringsstödet till mjölkproducenter (stöd för modernisering av jordbruks­ företag, som finns i landsbygdsprogrammet) är ett betydelsefullt komplement till det nationella stödet. Bland de mjölkproducenter som fått moderniseringsstöd i de fyra nordligaste länen är förnyelsetakten per mjölkkoplats 20,2 år. För resten av Sverige är förnyelsetakten per mjölkkoplats 23,1 år. Siffrorna visar att viljan att investera inom stödområdet inte är lägre än i övriga landet. En osäkerhet i jäm­ förelsen är att en del investeringar kan ha gjorts utan moderniseringsstöd och att studien endast omfattar tre år (2007-2009).

21


4.2.4 Allmänna utgångspunkter Utveckling av jordbruket i norra Sverige som kan läsas ut av statistiken är ett resultat av många faktorers påverkan. En generell figur över de faktorer som påverkar utvecklingen visas i figur 8. Infrastruktur Produktionsförutsättningar

Produktpriser

Yrkesval

Arbetsmiljö

Strukturförändringar i jordbruket

Sociala aspekter

Stöd

Entreprenörsanda Åldersstruktur hos lantbrukarna

Tillgång på riskkapital

Figur 8. Exempel på faktorer som styr jordbrukets strukturutveckling i norra Sverige.

Typiskt för stora delar av norra Sverige är att området är glest befolkat, vilket bland annat påverkar infrastruktur och sociala funktioner. På goda grunder är det också möjligt att anta att långa avstånd till grannar och tätorter gör att färre yngre brukare vill ta över jordbruk i Norrlands inland. Det som också påverkar utvecklingen av jordbruket i området är de speciella produktionsförutsättningarna, med långa transportavstånd till och från fält samt låg avkastning i växtodlingen, vilket har redovisats tidigare i rapporten. En viktig faktor för utvecklingen är nivån på avräkningspriset på mjölk. Under de senaste åren har detta varierat kraftigt, vilket syns i tabell 7 nedan.

22


Tabell 7. Avräkningspriser mjölk åren 2005-2012. År

Öre/kg

Förändring i öre/kg

2005

283,2

2006

279,1

-4,1

2007

303,1

24,0

2008

357,9

54,8

2009

297,0

-60,9

2010

343,4

46,4

2011

357,6

14,2

2012

336,6

-21

Källa: Jordbruksverkets statistikdatabas.

Bortsett från en höjning 2010 har det nationella stödet per kg mjölk varit konstant under perioden och påverkar därför inte variationerna i avräkningspriset. Det innebär att när ett företag planerar sin ekonomi är osäkerheten om kommande avräkningspris ungefär detsamma för företag i området som för företag i resten av landet.

23


5 Slutsatser Det nationella stödet är tänkt att kompensera för de sämre förutsättningar som finns för att bedriva jordbruk i norra Sverige. De nackdelar som finns beror dels på klimatet och dels på långa avstånd. En annan faktor av betydelse för delar av området är den splittrade ägostrukturen. Dessutom har både befolkningsutvecklingen och sysselsättningsutvecklingen varit betydligt sämre i norra Sverige jämfört med resten av landet sedan EU-inträdet. Sedan 1995 har befolkningen i norra Sverige minskat medan den har ökat i resten av Sverige. Detta tillsammans med en svagare sysselsättningsutveckling har lett till att den ekonomiska tillväxten har varit svagare för norra Sverige än för resten av landet. Detta är särskilt tydligt när man ser till utvecklingen för jordbrukares näringsinkomst som under perioden 2006 – 2010 var svagare i stödområde 1-3 än för landet som helhet. Mjölkproduktionen i stödområdet utgör 13 procent av den totala produktionen i landet. Den andelen har varit relativt konstant över de fem senaste åren. Däremot har antalet mjölkkor i området minskat med nio procent mellan åren 2007 och 2012 jämfört med fem procent i resten av landet. När mjölkkorna försvinner finns det risk att igenväxningen av ängs- och betesmarker ökar, i alla fall om mjölkkorna inte ersätts av andra betande djur. En paradoxal effekt av att trenden går mot färre men större besättningar är att man kan få igenväxning av betesmarker i vissa områden men brist på betesmarker i andra områden. Trots att ersättningsnivåerna höjdes för majoriteten av stöden under 2010 har produktionen minskat de senaste fem åren inom de flesta produktionsgrenarna, med undantag för äggproduktionen där det är stora fluktuationer från år till år men en generell trend mot högre produktionsnivåer. För de flesta andra produktionsgrenar var det ett tillfälligt avbrott i produktionsminskningen under 2011 men under 2012 har de flesta produktionsgrenarna minskat i både produktion och antal företag igen. Detta betyder att det totala utbetalade stödet har även år 2012 klart underskridit referensnivån som för närvarande uppgår till 318,67 miljoner kronor. Två metoder har använts för att studera lönsamheten för mjölkföretag i stödområdet. En metod är en syntetisk kalkyl, täckningsgradsmodellen, som visar att det belopp som återstår till arbete och kapital uppgår till cirka 80 procent i området jämfört med referensområdet. En annan metod är en beräkning som grundas på bokföringsmaterial, bokföringsmodellen, som visar att ungefär 20 procent av samtliga mjölkkor i området finns på gårdar som högst skulle visa ett nollresultat om det nationella stödet tas bort. I stödområde 1 är motsvarande andel cirka 38 procent. En slutsats blir att om utvecklingen fortsätter i samma riktning som hittills så kommer mjölkproduktionen i norra Sverige alltmer att koncentreras till de områden som har de bästa produktionsförutsättningarna för jordbruk, vilket i stor utsträckning är längs med kusten (stödområde 2). Det nationella stödet är nödvändigt för många jordbruksföretag i norra Sverige. Utan stödet skulle uppskattningsvis 25 procent av mjölkföretagen visa så dålig lönsamhet att de på sikt skulle tvingas lägga ner verksamheten. Därför anser vi att det nationella stödet är av stor betydelse för att målet att behålla jordbruk i norra Sverige uppfylls. Tyvärr måste vi också konstatera att om målet är att produktionen i norra Sverige ska utvecklas på samma sätt som i övriga landet är in­satserna uppenbarligen inte tillräckliga. Tillgängliga data tyder på att det inte

24


räcker med försiktiga höjningar av stödnivåerna. Snarare krävs det nya kombinationer av insatser för att jordbruk i norra Sverige ska vara tillräckligt attraktivt för att produktionen ska återgå till de nivåer som existerade innan EU-inträdet.

25


6 Bilagor Bilaga 1 Svenska programmet för nationellt stöd Stödets syfte Enligt anslutningsfördaget artikel 142 har Sverige rätt att ge ett långsiktligt nationellt stöd för att traditionellt jordbruk fortsättningsvis ska finnas i särskilda regioner där det är svårt att bedriva jordbruk. Området som Sverige har valt att ge nationellt stöd, har svåra permanenta naturförhållanden som kort odlingssäsong och långa transportavstånd. Detta gör det svårt att driva jordbruk som ger en skälig inkomst i samma nivå som jordbrukare i andra områden. Stödet är helt finansierat av den svenska staten och regleras i den svenska förordningen (1996:93). Grundförutsättningen för nationella stödet är att produktionen i stödområdet ska behållas men inte öka och bli högre än den var vid Sveriges anslutning till EU. Geografisk avgränsning Området för nationellt stöd är indelat i fyra stödområden (1, 2a, 2b och 3) och omfattar jordbruksområdena norr om sextioandra breddgraden samt några angränsande områden söder därom med liknade klimatförhållanden. I stödområdet ingår följande län: Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland samt delar av Gävleborg, Dalarna och Värmland. Stödområdets yta är 335 676 hektar och motsvarar 11 procent av Sveriges totala utnyttjade jordbruksmark. Områdets geografiska omfattning visas på kartan i bilaga 2. De faktorer som styrt avgränsningen av stödområdet har varit: • Befolkningstäthet: i stödområdet bor det högst 10 personer/km2 • Jordbruksarealens andel av den totala andelen areal: i stödområdet är jordbruksarealen mindre än 10 procent än den totala andelen areal. • Andelen jordbruksareal som utnyttjas för livsmedelsproduktion: i stödområdet används mindre än 20 procent av jordbruksmarken till livsmedelsproduktion. Referensnivå Grundförutsättningen för nationella stödet är att produktionen i stödområdet ska behållas, men inte bli högre än den var vid Sveriges anslutning till EU. Sverige valde enligt kommissionsbeslut nr 96/228/EG år 1994 som referensperiod för komjölksproduktion och bär- och grönsaksproduktion både för kvantitet och för stödnivå. För smågris, get, svin- och äggproduktion valdes år 1993. Kommissionen anger i sina beslut den maximala genomsnittliga stödnivån för att stödnivån inte ska överskridas. Enligt kommissionens beslut 2010/6050 slogs de olika produktionsgrenarna ihop till tre olika referensstödnivåer och Sverige får besluta om vilket stödbelopp som gäller inom respektive stödområde och produktionsgren. Den totala referensstödnivån är 318,67 miljoner kronor.

26


Redovisningskrav till kommissionen Sverige ska varje år lämna en redogörelse till kommissionen om effekterna av det nationella stöd som betalts ut till jordbruket i norra Sverige. Redogörelsen ska omfatta närmast föregående kalenderår och innehålla; • Utvecklingen av den produktion och de produktionsmetoder som gynnas av stödet. • Den ekonomiska utvecklingen i stödområdena. • Effekterna på miljön och landsbygden. • Förändringar över tiden och strukturutvecklingen för respektive stödområde och produktionsgren ska beaktas. Vart femte år ska en sammanfattande redogörelse över utfallet under de fem närmast föregående kalenderåren lämnas. Gällande regelverk Kommissionens beslut 2010/6050 Regeringsförordning 1996:93 Statens jordbruksverks föreskrifter 2006:37 Regelverk för mjölkkvot Förordning (EG) nr 1788/2003 Förordning (EG) nr 595/2004 Regeringsförordningen (1999:1319) Ändringarna i regelverken finns beskrivna i bilaga 5. Generella villkor för stödet Nationellt stöd lämnas, i enlighet med kommissionsbeslut 2010/6050, för produktion och transport av komjölk, slaktsvin, getter, smågrisar, ägg samt bär och grönsaker. Stöd till potatisodling lämnas inom ramen för en särskild notifiering och omfattas inte av kommissionens beslut 2010/6050. Därför redovisas inte stöd till potatisodling i denna rapport. Stöd lämnas per antal djur till slaktsvin, smågris, ägg- och getproduktion och per hektar för stöd till bär, grönsaker och potatisodling. För stöden till mjölkproduktion och transport lämnas stöd för producerad respektive hämtad kg mjölk. Ersättning lämnas bara för kg mjölk producenter har mjölkkvot för. Grundläggande villkor för nationellt stöd är att: • Minst tre hektar jordbruksmark (åker- eller betesmark) brukas inom stöd­ område 1-3. • Stödbelopp under 1000 kronor betalas inte ut. Utöver detta gäller särskilda villkor för de enskilda stödformerna. Dessa villkor redovisas i bilaga 2 under respektive produktionsform.

27


Ansökan, kontroll och utbetalning av stödet Mjölkproduktion och transport av mjölk Nationellt stöd för mjölkproduktion och transport av mjölk handläggs, kontrolleras och beslutas av Jordbruksverket. Ansökan för stöd till mjölkproduktion och transport av mjölk lämnas en gång till Jordbruksverket och gäller så länge som villkoren för stödet uppfylls. Kontroll av att stödmottagarna uppfyller de grundläggande villkor som gäller för stödet – brukning av minst tre hektar jordbruksmark - genomförs av utbetalningssystemet Ararat. Varje månad skickar mejerierna elektroniska invägningsrapporter till Jordbruksverket om producenters mjölkleveranser och stödområdestillhörighet. Dessa uppgifter kontrolleras mot gällande ansökan och giltig mjölkkvot. Utbetalning av stöd till mjölkproducenten sker månaden efter mejeriernas inrapportering. Jordbruksverket kontrollerar varje mejeris totala redovisning av inlevererad mjölk minst vart femte år. Vidare görs varje år kontroller på en procent av mjölkproducenterna där man kontrollerar att mejeriernas rapportering stämmer mot tankbilens avräkningskvitto. Avvikelsen i båda kontrollerna är noll procent. Vid direktförsåld mjölk rapporterar mjölkproducenten till Jordbruksverket senast 14 maj mängden försåld mjölk. Jordbruksverket gör kontroller varje år på fem procent av mjölkproducenterna med direktförsåld mjölk. Den direktförsålda mjölken är en liten del av det totala nationella stödet och varje gård levererar små volymer, ofta del av året. Vid kontroll bedöms om direktförsäljningens omfattning är rimlig i förhållande till antalet kor/leverans till uppköpare. Inga avvikelser i detta hänseende har konstaterats. Transportstöd till mejerier betalas ut med utgångspunkt från de invägningsrapporter som mejerierna redovisar. Jordbruksverket kontrollerar att mjölken hämtats hos producent med mjölkkvot innan stödet betalas ut. Slaktsvins- och äggproduktion Nationellt stöd för slaktsvins- och äggproduktion handläggs, kontrolleras och beslutas av Jordbruksverket. Ansökan för stöd till slaktsvins- och äggproduktion lämnas en gång till Jordbruksverket och gäller så länge som villkoren för stödet uppfylls. De företag som börjar med dessa verksamheter kan få stöd för svin och ägg som producerats eller hämtats föregående stödår om ansökan lämnas senast den 1 april. Kontroll av att stödmottagarna uppfyller de villkor som gäller för stödet – brukning av minst tre hektar jordbruksmark - genomförs av utbetalningssystemet Ararat.

28


Slakterierna rapporterar slaktade svin till Jordbruksverket och uppgifterna om levererade slaktsvin hämtas från Jordbruksverkets databas Regina. Kontroll görs att brukaren är registrerad som svinproducent på produktionsplatsnumret. Ut­betalning sker månaden efter redovisning från slakterier. Jordbruksverket kontrollerar genom administrativa kontroller att villkoren är uppfyllda. Äggproducenterna skickar in kvitto på antal inköpta höns. Jordbruksverket kontrollerar kvittona och att producenten är registrad som äggproducent. Utbetalning sker månaden efter redovisning från producenten. Smågris- och getproduktion samt bär- och grönsaksproduktion Ansökan om stöd för smågris- och getproduktion samt bär- och grönsaksproduktion söks på SAM blankett eller SAM internet. Tillsyn och kontroll görs av länsstyrelserna. För kontrollerna har IAKS-systemet med dess tillhörande sanktionssystem tillämpats enligt föreskrift 2006:37. Jordbruksverket har ansvaret för samordningen av kontrollerna. Vid Länsstyrelsernas kontroller av stöden för smågris- och getproduktion samt bär- och grönsaksproduktion har stora kontrollavvikelser konstaterats. Detta kon dock förklaras med att det är relativt få sökande vilket ger ett litet kontroll­ underlag. Eftersom det är ett så pass litet kontrollunderlag betyder det att varje konstaterad avvikelse ger ett stort utslag i statistiken. Ett större kontrollunderlag, som till exempel är möjligt för rikstäckande stödformer, leder till en helt annan säkerhet i avvikelsestatistiken.

Stödvillkor för respektive produktionsform Produktion av komjölk Utöver grundkravet för nationellt stöd att producenten minst måste bruka 3 hektar jordbruksmark inom stödområde 1-3, finns också kravet att mjölkproducenten har minst två mjölkkor och mjölkkvot. I bilaga 3, tabell 3 redovisas bland annat uppgifter om antalet mjölkföretag i stödområde 1-3. I dessa tabeller redovisas det totala antalet företag som Sveriges officiella statistik fastställt i sina årliga undersökningar, samt det antal företag som fått nationellt stöd enligt Jordbruksverkets datasystem. Dessa uppgifter baseras på något skilda definitioner av företag och är därför inte helt jämförbara. Jordbruksverkets databas redovisar de företag som söker stöd, redovisar mjölkleverans och har mjölkkvot. Sveriges officiella statistik har andra kriterier på företag, räknar företagen vid ett tillfälle om året och räknar samman företag som har gemensam driftsledning. I slutet av bilaga 3 finns skillnaderna mellan de statistiska källorna beskrivna. Getproduktion Utöver grundkravet för nationellt stöd att producenten minst måste bruka 3 hektar jordbruksmark inom stödområde 1-3, finns också kravet att stöd lämnas för lägst 5 getter per företag och år. Det är bara get av honkön som är äldre än ett år eller har fått killingar som berättigar till stöd. Djuren ska finnas hos sökanden under minst två månader efter ansökan lämnats till länsstyrelsen.

29


Transport av mjölk Stöd lämnas till den som transporterar mjölk inom stödområdet och hämtas hos mjölkproducenter som har kvot. Stöd utgår per kg mjölk. Det finns vissa mindre skillnader mellan antal kg mjölk som får produktionsstöd och som får transportstöd. Under tidigare år har det varit mer mjölk som fått transportstöd än som fått produktionsstöd. Detta har berott på att det har varit möjligt att få transportstöd för mjölk utöver kvoten. Under 2011 gjordes en ny regel­ tolkning och nu gäller samma kvotbegränsning för transportstödet som för produktionsstödet. Detta har lett till att skillnaden i antal kg mjölk med stöd skiljer sig endast marginellt mellan de två stödformerna. Den skillnad som består kan troligtvis bero på att direktförsåld mjölk inte hämtas av mejeri och därför inte får transportstöd, men mjölken kan fortfarande få produktionsstöd. Det finns även andra faktorer som kan leda till skillnader i antal kg mjölk som får stöd. En möjlig faktor är att mejerierna kan rapportera fel organisationsnummer på mjölkproducenten. Detta kan ibland ske vid ägarbyte eller ombildningar i företag. En annan faktor är att mjölk kan hämtas hos producenter med leveranskvot men som inte har sökt nationellt stöd. Slaktsvinsproduktion Utöver grundkravet för nationellt stöd att producenten måste bruka minst 3 hektar jordbruksmark inom stödområde 1-3, finns också kravet att de slaktsvin producenten lämnar måste ha befunnit sig inom samma stödområde under tre månader innan slakt. Enligt EU:s regelverk måste köttet ha besiktigats och godkänts. Stöd lämnas för lägst 40 slaktsvin per företag och år. Smågrisproduktion Utöver grundkravet för nationellt stöd att producenten måste bruka minst 3 hektar jordbruksmark inom stödområde 1-3, finns också kravet att stöd lämnas till jordbruksföretag med minst 2 suggor. Djuren måste finnas på den sökandes produktionsplats under minst två månader efter ansökan lämnats till länsstyrelsen. Äggproduktion Utöver grundkravet för nationellt stöd att producenten måste bruka minst 3 hektar jordbruksmark inom stödområde 1-3, finns också kravet att värphönorna måste vara yngre än 25 veckor då de sätts in i produktion för att få rätt till stöd. Stöd lämnas för det antal insatta hönor som under kalenderåret överstiger 1 000 stycken. Under denna gräns ges inget stöd. Stöd lämnas endast en gång per höna. Bär- och grönsaksproduktion Utöver grundkravet för nationellt stöd att producenten minst måste bruka 3 hektar jordbruksmark inom stödområde 1-3, finns också kravet att stöd för bär- och grönsaksproduktion lämnas för en minsta areal på 0,30 hektar. Varje skifte måste minst vara 0,10 hektar. Stöd lämnas för odling av alla sorters bär och grönsaker som odlas enligt lokalt erkända normer.

30


Bilaga 2. Karta stĂśdomrĂĽdesindelning

31


Bilaga 3. Tabeller över stödformernas och jordbrukets utveckling Tabeller Statistik har huvudsakligen hämtats ur Sveriges officiella statistik och stödsystemets databaser. Stödnivå och utbetalt stöd Tabell 1. Stödbelopp per stödområde för respektive produktionsgrupp Stödområde

1

2a

2b

3

Mjölk (öre/kg)

136

75

63

20

Transport (öre/kg)

4,3

3,9

3,9

3

Slaktsvin (kr/djur)

229

147

147

30

Värphöns (kr/höna)

14,45

11,70

11,70

1,90

Sugga (kr/sugga)

1 093

687

687

350

508

430

430

430

2 850

2 850

2 850

1 850

Get (kr/get) Bär, grönsaker (kr/ha)

Tabell 2. Utbetalt nationellt stöd (MSEK), 2012 i jämförelse med referensnivåerna Ton

MKR

Mjölk

379 972

267,35

Transport

379 676

14,45

Get*

2 215

1,29

Totalt

**

Areal ha/DE

283,09

Slaktsvin

9,50

Suggor

2,11

1 090

2,14

1 992

Totalt

13,75

10 339

1,03

373

Summa utbetalt stöd

Ref.nivå Antal

295,67

450 000 ton

20,97

16 532 DE

7 257

Höns Bär, grönsaker

Ref.nivå MKR

297,87

2,03 318,67

* antal getter x uppskattad kg mjölk/get ** Mjölk och get. Transport är samma som mjölk

32

750 ha


Mjölksektorn, komjölk, transport av komjölk och get Mjölk Tabell 3. Andel mjölkföretag med stöd jämfört med mjölkföretag i Sverige, 2008-2012 Antal stödföretag*

Antal kvotföretag i Sverige**

Stödföretags andel av kvotföretag i riket

Stödföretagens andel av mjölkproduktion i riket

1 197

6 474

18,5

13,2

2008 2009

1 132

6 020

18,8

13,2

2010

1 056

5 619

18,8

14,1

2011

989

5 260

18,7

12,1

2012

917

4 968

18,4

12,1

*Källa: Stödsystemets databaser **Källa: Sveriges officiella statistik

Tabell 4. Antal mjölkkor, stödområdet, 2008–2012  Stödområde

1

2a

2b

3

1–3

Sverige

2008

4 745

24 157

11 890

8 484

49 276

357 194

2009

4 779

23 667

11 956

8 260

48 662

356 776

2010

4 829

23 193

11 946

7 485

47 453

348 095

2011

4 876

23 065

11 515

8 217

47 673

346 495

2012

4 674

23 397

11 390

8 191

47 652

347 969

Källa: Sveriges officiella statistik.

Tabell 5. Antal företag med stöd för mjölkproduktion, leverans och direktförsåld mjölk, 2008–2012 Stödområde

1

2a

2b

3

1–3

2008

142

610

236

209

1 197

2009

136

571

221

204

1 132

2010

131

532

208

185

1 056

2011

128

504

186

171

989

2012

115

475

171

156

917

Källa: Stödsystemets databaser

Tabell 6. Antal ton mjölk med stöd och antal ton producerad mjölk i Sverige, 2008–2012 Stödområde

1

2a

2b

3

1–3

Sverige *

2008

36 507

214 880

82 612

60 407

394 408

2 986 621

2009

35 972

213 552

81 320

57 515

388 361

2 932 666

2010

36 089

211 359

81 118

55 400

383 967

2 862 214

2011

37 478

206 059

81 734

57 523

382 794

2 850 400

2012

37 705

203 677

82 759

55 831

379 972

2 860 379

Källa: Stödsystemets databaser. Leverans och direktförsåld mjölk, *Källa: Svensk Mjölk

33


Tabell 7. Mjölkproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2008–2012 Stödområde

1

2a

2b

3

1–3

2008

38,73

151,55

38,42

5,34

234,03

2009

38,33

151,07

38,02

5,09

232,52

2010

43,59

153,31

43,76

7,89

248,55

2011

50,97

154,54

51,49

11,50

268,51

2012

51,28

152,76

52,14

11,17

267,35

Källa: Stödsystemets databaser

Transport Tabell 8. Antal ton mjölk med transportstöd 2008–2012 Stödområde 2008

1

2a

2b

3

1–3

36 547

216 318

83 535

63 872

400 273

2009

36 078

214 067

81 840

60 388

392 374

2010

36 114

211 601

81 121

57 082

385 920

2011

37 950

206 944

82 097

58 916

385 907

2012

37 627

203 541

82 675

55 833

379 676

Källa: Stödsystemets databaser

Tabell 9. Transportstöd för mjölk, utbetalt (MSEK), 2008–2012 Stödområde

1

2a

2b

3

1–3

2008

1,57

8,44

3,26

1,92

15,18

2009

1,55

8,35

3,19

1,81

14,90

2010

1,55

8,25

3,16

1,71

14,68

2011

1,64

8,07

3,20

1,77

14,68

2012

1,62

7,94

3,22

1,67

14,45

Källa: Stödsystemets databaser

34


Get Tabell 10. Antal företag med stöd för getproduktion, 2008–2012 Stödområde

1

2

3

1–3

2008

28

46

22

96

2009

28

46

20

94

2010

33

46

22

101

2011

31

50

22

103

2012

29

45

20

94

Källa: Stödsystemets databaser

Tabell 11. Getproduktion, antal djur med stöd, 2008–2012 Stödområde 2008

1

2

3

1–3

1 086

1 134

427

2 647

2009

1 147

1 263

399

2 809

2010

1 263

1 090

426

2 779

2011

1 267

1 266

414

2 947

2012

1 174

1 223

372

2 769

Källa: Stödsystemets databaser. Uppgift för SE saknas

Tabell 12. Getproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2008–2012 Stödområde 2008

1

2

3

1–3

0,55

0,49

0,18

1,22

2009

0,58

0,54

0,17

1,29

2010

0,64

0,47

0,18

1,29

2011

0,64

0,54

0,18

1,37

2012

0,60

0,53

0,16

1,29

Källa: Stödsystemets databaser

35


Svin och fjäderfä Svin Tabell 13. Antal företag med stöd för slaktsvinsproduktion, 2008–2012 Stödområde

1

2

3

1–3

2008

4

64

13

81

2009

3

57

12

72

2010

2

54

11

67

2011

2

40

9

51

2012

2

32

8

42

Källa: Stödsystemets databaser.

Tabell 14. Antal slaktsvin med stöd, 2008–2012 Stödområde

1

2

3

1–3

Sverige *

2008

654

62 395

10 281

73 330

974 112

2009

622

69 127

11 937

81 684

942 521

2010

157

67 739

10 739

78 635

936 910

2011

163

74 476

10 429

85 068

900 897

2012

134

62 388

10 050

72 572

851 358

Källa: Stödsystemets databaser *Källa: Sveriges officiella statistik Tabell 15. Slaktsvinsproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2008–2012

Stödområde

1

2

3

1–3

2008

0,15

8,92

0,24

9,30

2009

0,14

9,89

0,27

10,30

2010

0,04

9,96

0,32

10,32

2011

0,04

10,93

0,31

11,28

2012

0,03

9,17

0,30

9,50

Källa: Stödsystemets databaser

36


Smågris Tabell 16. Antal företag med stöd för smågrisproduktion, 2008–2012 Stödområde

1

2

3

1–3

2008

6

49

10

65

2009

3

49

11

63

2010

6

43

11

60

2011

3

33

9

45

2012

5

28

9

42

Källa: Stödsystemets databaser.

Tabell 17. Smågrisproduktion, antal djur med stöd, 2008–2012 Stödområde

1

2

3

1–3

Sverige *

2008

24

2 651

637

3 312

167 394

2009

16

2 401

495

2 912

157 851

2010

34

3 165

505

3 704

153 635

11

15

3 031

427

3 473

150 955

2012

15

2 819

437

3 271

140 055

Källa: Stödsystemets databaser *Källa: Sveriges officiella statistik Tabell 18. Smågrisproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2008–2012

Stödområde

1

2

3

1–3

2008

0,03

1,69

0,19

1,91

2009

0,02

1,53

0,15

1,70

2010

0,04

2,17

0,18

2,39

2011

0,02

2,08

0,15

2,25

2012

0,02

1,94

0,15

2,11

Källa: Stödsystemets databaser

37


Ägg Tabell 19. Antal företag med stöd för äggproduktion, 2008–2012 Stödområde

1

2

3

1–3

2008

2

8

2

12

2009

2

11

1

14

2010

1

12

3

16

2011

1

10

3

14

2012

1

11

2

14

Källa; Stödsystemets databaser.

Tabell 20. Äggproduktion, antal djur med stöd, 2008–2012 Stödområde

1

2

3

1–3

Sverige *

2008

29 058

105 414

29 050

163 552

5 546 125

2009

38 033

134 949

10 690

183 672

5 260 612

2010

20 915

153 837

49 950

224 702

6 061 498

2011

38 177

148 612

46 071

232 860

6 376 041

2012

15 850

159 844

23 500

199 194

6 735 325

Källa: Stödsystemets databaser *Källa: Sveriges officiella statistik

Tabell 21. Äggproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2008–2012 Stödområde

1

2

3

1–3

2008

0,39

1,12

0,03

1,54

2009

0,51

1,44

0,01

1,97

2010

0,28

1,66

0,05

1,99

2011

0,55

1,74

0,09

2,38

2012

0,23

1,87

0,04

2,14

Källa: Stödsystemets databaser

38


Bär och grönsaker Tabell 22. Antal företag med stöd för bär- och grönsaksproduktion, 2008–2012 Stödområde

1

2

3

1–3

2008

11

86

10

107

2009

11

77

12

100

2010

13

71

11

95

2011

12

80

6

98

2012

14

81

8

103

Källa: Stödsystemets databaser.

Tabell 23. Bär- och grönsaksproduktion, areal med stöd (ha), 2008–2012 Stödområde

1

2

3

1–3

Sverige *

2008

79,3

312,5

22,7

414,5

9 718

2009

71,3

279,4

25,8

376,5

2010

72,4

262,7

41,0

376,1

2011

71,02

268,6

34,7

374,3

2012

71,3

274,9

27,0

373,2

10 466

Källa: Stödsystemets databaser *Källa: Sveriges officiella statistik

Tabell 24. Bär- och grönsaksproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2008–2012 Stödområde

1

2

3

1–3

2008

0,21

0,89

0,04

1,14

2009

0,20

0,80

0,05

1,05

2010

0,21

0,75

0,08

1,04

2011

0,20

0,77

0,06

1,03

2012

0,20

0,78

0,05

1,03

Källa: Stödsystemets databaser

39


Avvikelser Kontrolluppgifterna i Jordbruksverkets databas skiljer inte på bär-, grönsaks- eller potatisodling. Eftersom det är relativt få brukare som söker stöd för bär-, grönsaks- eller potatisodling blir det också få kontroller (38 kontrollerade brukare av 308 stödmottagare). Av de 38 kontrollerade brukarna konstaterades areal­ avvikelser hos 19 (50%). Tabell 25. Avvikelser vid kontroll av suggor och getter åren 2008–2012 Avvikelse, brukare   2008

Avvikelse, djur

Antal brukare med avvikelser

Procent av alla kontrollerade brukare

Antal djur med avvikelser

Procent av alla kontrollerade djur

5

19,2

36

4,9

2009

2

10,5

11

1,0

2010

4

25,0

59

11,8

2011

3

14,3

24

4,4

2012

7

35,0

29

4,3

Källa: Stödsystemets databaser

Övrigt utbetalt stöd till området Tabell 26. Kompensationsbidrag och miljöersättningar, totalt utbetalt i stödområde 1–3 (MSEK), 2008–2012 Lfak*

Nmvall**

Nationellt stöd

Summa

2008

308,71

277,82

263,55

850,08

2009

301,79

276,24

263,29

841,32

2010

313,18

298,11

280,10

891,39

2011

307,01

295,44

301,50

903,95

2012

312,83

297,13

297,87

906,71

*Lfak: Kompensationsbidrag **Nmvall: Miljöersättning för vallodling. Manuell korrigering är gjord då delar av totalsumman saknas stödområdestillhörighet. Därför kan det finnas en osäkerhet i uppgiften. Källa: Stödsystemets databaser

40


Jordbruksstatistik Sverige Tabell 27. Antal jordbruksföretag i stödområdet och hela landet, 2008–2012 Stödområde

1

2a

2b

3

1–3

Sverige

2008

1 793

4 640

3 360

3 306

13 099

71 611

2009

1 791

4 604

3 354

3 285

13 034

71 196

2010

1 723

4 335

3 125

3 091

12 300

70 820

2011

1 694

4 248

3 030

2 973

11 945

69 470

2012

1 638

4 153

2 916

2 904

11 611

68 155

Källa: Sveriges officiella statistik

Tabell 28. Jordbruksareal (ha), stödområdet och hela landet, 2008–2012 Stödområde 2008

1

2a

2b

3

1–3

Sverige

37 819

137 139

84 276

78 517

337 751

3 088 267

2009

35 991

135 702

83 916

80 095

335 704

3 079 651

2010

38 514

135 839

83 383

79 412

337 603

3 085 365

2011

35 684

133 353

83 107

78 021

330 165

3 065 787

2012

35 030

131 912

81 337

76 547

324 826

3 048 848

Källa: Sveriges officiella statistik

Tabell 29. Spannmålsareal (ha), stödområdet och hela landet, 2008–2012 Stödområde

1

2a

2b

3

1–3

Sverige

2008

761

17 214

10 611

15 161

43 747

1 087 722

2009

790

16 768

10 303

14 413

42 274

1 048 582

2010

775

15 982

9 606

12 969

39 292

962 758

2011

859

15 672

9 662

12 619

38 812

992 764

2012

662

14 690

9 923

12 828

38 103

1 000 242

Källa: Sveriges officiella statistik

Tabell 30. Vallareal (ha), stödområdet och hela landet, 2008–2012 Stödområde

1

2a

2b

3

1–3

Sverige

2008

22 473

94 292

61 125

49 060

226 950

1 114 293

2009

22 515

94 703

61 234

49 854

228 306

1 134 777

2010

22 301

94 919

61 728

50 399

229 346

1 137 642

2011

21 570

94 610

61 251

50 423

227 854

1 139 695

2012

21 509

93 758

60 463

49 594

225 324

1 121 769

Källa: Sveriges officiella statistik

Tabell 31. Betesmarksareal (ha), stödområdet och hela landet, 2008–2012 Stödområde

1

2a

2b

3

1–3

Sverige

2008

11 535

12 717

6 243

8 083

38 578

457 748

2009

8 996

11 483

6 377

8 330

35 186

436 301

2010

12 332

11 482

6 128

8 865

38 807

451 908

2011

10 231

10 240

6 459

8 226

35 156

446 902

2012

9 996

9 921

5 435

7 433

32 785

440 574

Källa: Sveriges officiella statistik 41


Statistiska källor Statistiken i denna rapport kommer i huvudsak från två källor. Sveriges officiella statistik och Jordbruksverkets stödsystems databaser. Dessa båda källor har olika kriterier för definitionen av bland annat företag, Sveriges officiella statistik avser, under åren 2006-2009, med jordbruksföretag att det uppfyller något av följande kriterier: • Brukade mer än 2 hektar åkermark. • Bedrev trädgårdsodling omfattande minst 0,25 hektar frilandsodling eller 200 kvm växthusyta. • Innehade minst 50 mjölkkor, eller 250 nötkreatur, eller 250 svin, eller 50 suggor, eller 50 tackor eller 1 000 fjäderfä. Inför 2010 anpassades Sveriges officiella statistik till EU:s avgränsningar. För 2010 avses med jordbruksföretag att det uppfyller något av följande kriterier: • Brukade mer än 2 hektar åkermark eller sammanlagt minst 5 hektar jordbruksmark. • Bedrev trädgårdsodling omfattande minst 0,25 hektar frilandsareal av trädgårdsväxter eller 200 kvm växthusyta. • Hade minst 10 nötkreatur, eller 50 svin, eller 10 suggor, eller 20 får eller 1 000 fjäderfä. Data i Jordbruksverkets stödsystems databaser grundar sig på de villkor som krävs för att uppfylla stödet. Det grundläggande kravet är att bruka minst 3 hektar jordbruksmark inom stödområde 1-3. Varje ersättningsform har därutöver egna villkor som finns beskrivna under respektive stycke. Eftersom definitionen av jordbruksföretag skiljer sig åt går det inte att fullt ut att jämföra det antal företag som får stöd inom stödområdet med det antal företag inom stödområdet som finns angivet i Sveriges officiella statistik. Jordbruksverket har inte några uppgifter om hur många företag som uppfyller kraven för stöd, bara det antal företag som söker. Därför är det inte möjligt att göra en fullständig jämförelse mellan de företag som fått utbetalt stöd och de uppgifter som anges för totala antalet företag inom ett stödområde.

42


Bilaga 4. Mjölkföretagens geografiska spridning i förhållande till produktionsförutsättningar ( tidsåtgång för att bruka 1 hektar mark) i stödområde 1-3.

<601 min/ha

604-638 min/ha

>638 min/ha

Karta A 1-24 mjölkkor

43


Karta B 25-74 mjรถlkkor

44


Karta C >75 mjรถlkkor

45


Bilaga 5. Ändringar i kommissionsbeslut 96/228/EG Beslut 2010/6050/EG Kommissionens beslut nr 2010/6050 av den 8 september 2010 om ändring av beslut 96/228/EG gäller retroaktivt från och med 1 juli 2010. Beslutet innebär att flera produktionsgrenar får gemensam referensnivå och att referensnivåerna per stödområde tas bort. Beslutet anger därför bara den maximala genomsnittliga stödnivån. Sverige får besluta om vilket stödbelopp som gäller inom respektive stödområde. Beslut 2004/291/EG Kommissionens beslut nr 2004/291/EG av den 30 mars 2004 om ändring av beslut 96/228/EG gäller retroaktivt från och med den 1 januari 2003. Beslutet innebär att stödet för smågrisproduktion höjs i alla stödområden samt att stödet för mjölkoch getproduktion höjs i stödområde 1. Vidare beslutades att referensnivåer av­seende produktionens kvantiteter utgår. Det beslutades också att den sammanlagda referensstödnivån höjs till 318,67 miljoner kronor. Beslut 2000/411/EG Kommissionens beslut nr 2000/411/EG av den 9 juni 2000 gäller retroaktivt från och med januari 1998. Beslutet innebär att slaktsvin, suggor och värphöns slås samman till en produktionsfaktor då man jämför utfallet med referensnivån. Detta för att motverka att de olika grupperna annars riskerade överstiga respektive referensnivå. Det beslutades också att flytta över medel från stöd till komjölks­ produktion till stöd för transport av komjölk. Det innebar en minskning av referensnivån för stöd till komjölksproduktion från 276,17 miljoner kronor till 274,87 miljoner kronor. Referensnivån för stöd till transport av komjölk ökades från 17.30 miljoner kronor till 18,60 miljoner kronor. Beslut 97/557/EG Kommissionsbeslut nr 97/557/EG av den 17 juli 1997 om ändring av beslut nr 96/228/EG innebär att Sverige fick ge stöd till all mjölk producenten levererade oavsett producentens kvot, förutsatt att landskvoten inte överskreds. Genom ändringen av regeringsförordningen 2005:24 krävs från och med 1 januari 2006 mjölkkvot för den mjölk som får nationellt stöd. Beslut 96/228/EG Grundförutsättningen för nationella stödet är att produktionen i stödområdet ska behållas men inte öka och bli högre än den var vid Sveriges anslutning till EU. Sverige valde enligt kommissionsbeslut nr 96/228/EG år 1994 som referensperiod för komjölksproduktion och bär- och grönsaksproduktion både för kvantitet och för stödnivå. För smågris, get, svin- och äggproduktion valdes år 1993. Kommis­ sionen anger i sina beslut den maximala genomsnittliga stödnivån för att stödnivån inte ska överskridas.

46


Ändringar i regeringsförordning 1996:93 Ändring 2010:1152 Ändring innebär: • Höjda stödnivåer för mjölk-, smågris-, slaktsvin- och äggproduktion. • Att Jordbruksverket ska föreskriva om vilka bär och grönsaker som berättigar till stöd, vilket tidigare har reglerats i förordningen till ett begränsat antal bär och grönsaker. • Den övre gräns för antalet suggor och slaktsvin som stöd lämnas för togs bort • Att hänvisningar sker till den nya EG-förordningen 1122/2009 istället för EG-förordningen 796/2004.

Ändring 2009:84 Ändringen innebar en uppdatering med anledning av nya EG förordningar som styr kontroll och sanktionsåtgärder.

Ändring 2008:29 Ändringen har retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2007 och innebär: • Stöd kan lämnas till personer med statlig ålderspension, hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning. • Gränsen för minsta utbetalningsbelopp höjs från 500 kronor till 1 000 kronor. Ändringarna gjordes för att anpassas till de ändringar som gjordes för kompensationsbidraget, ett annat stöd som lämnas för jordbruksproduktion i mindre gynnade områden.

Ändring 2006:841 Ändringen berör stödet för slaktsvinsproduktion. Kommissionsbeslut 854/2004/ EG ersätter livsmedelslagen (1971:287) för vilka regler som gäller för att köttet ska godkännas vid besiktning.

Ändring 2005:24 Ändringen innebär: • Att ett antal församlingar ändrade stödområdestillhörighet från 2b till 2a. • Att nationellt stöd för mjölkproduktion från och med den 1 januari 2006 bara lämnas för den mjölk producenten har leverans- eller direktförsäljningskvot för.

47


Ändring 2004:287 Ändringen innebar: • Ett förtydligande om att stöd inte lämnas till personer med statlig ålders­ pension, hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning. • Vidare antogs ändringar i vissa stödnivåer samt att det nationella stödet inte längre får beviljas på grundval av den producerade mängden med undantag för det stöd som beviljas inom sektorn för komjölk. Dessa ändringar har beskrivits utförligare i rapporten om utfallet av det nationella stödet 2003 eftersom de infördes med verkan att gälla retroaktivt från och med den 1 januari 2003.

Ändring 2001:158 Ändringen innebär ett förtydligande om stöd inte lämnas till personer med ålderspension eller hel förtidspension.

Ändringar i Statens jordbruksverks föreskrift 2006:37 Ändring 2011:9 Ändringen innebar att begränsningen togs bort för vilka bär och grönsaker stöd lämnas för. Nu lämnas stöd till alla bär och grönsaker. Dessutom gjordes redak­ tionella ändringar orsakade av förordningsändringen 2010:1152.

Ändring 2008:23 Ändringen innebär att onödiga krav på rapporteringsskyldighet togs bort. Dessutom gjordes redaktionella ändringar.

Ändring 2006:37 Ändringen innebär: • Att den nya föreskriften 2006:37 ersatte den gamla 1996:54 som togs bort av redaktionella skäl. 10 år efter införandet fanns det i föreskriften ett antal upphävda paragrafer som kunde tas bort. • En sänkning av stödbeloppen för stödet för äggproduktion i stödområde 2 och 3. Referensnivån hade under några år överskridits i dessa områden.

Ändring 2005:43 Ändringen innebär en rad redaktionella ändringar samt en anpassning av föreskriften mot regelverket om kontroll och sanktion (IAKS-regelverket).

48


Ändring 2002:91 Ändringen innebär att vändtegar upp till en viss bredd får ingå i den stöd­ berättigande arealen. Dessutom gjordes redaktionella ändringar.

Ändring 2002:9 Ändringen innebär en höjning av stödnivån för stödet för äggproduktion i stöd­ område 1 och 2.

Ändring 2001:1 Ändringen genom 2001:1 föranleddes av att särskild ansökningsblankett krävdes för det nationella stöd som ditintills anmälts i blanketten SAM. Ändringen genom 2001:110 föranleddes av att regler om ansökningsförfarandet av det nationella stöd som anmäls i blanketten SAM flyttades till särskild ansökningsföreskrift.

49


50


51


Rapporten kan beställas från Jordbruksverket • 551 82 Jönköping • Tfn 036-15 50 00 (vx) • Fax 036-34 04 14 E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se www.jordbruksverket.se

ISSN 1102-3007 • ISRN SJV-R-13/17-SE • RA13:17


ra13_17