Issuu on Google+

Ekologisk v채xtodling

God kv채vehush책llning i ekologiskt lantbruk

Foto: Lars Birger Johansson


God kvävehushållning i ekologiskt lantbruk Text: Anna Hansson, Agellus Miljökonsulter

Den största delen av kvävet som hanteras i ekologisk odling är organiskt bundet. För att detta kväve ska bli tillgängligt för växterna måste det först mineraliseras till nitrat och ammonium. Mineraliseringen går snabbare vid hög temperatur och vid fuktiga förhållanden. Vid nedbrukning av organiskt material (stallgödsel, gröngödsling, skörderester m.m.) ökar mineraliseringen kraftigt. Det är därför mycket viktigt att planera växtföljden och gödslingen så att näringsämnena frigörs när det finns en gröda som tar upp dem. Vädret har stor inverkan både på tidpunkten och hastigheten för växtmaterialets och stallgödselns omsättning i marken. Odlingsmässigt kan man påverka följande områden: • Vilket växtmaterial som brukas ner • Tidpunkt för nedbrukningen • Hur växtmaterialet brukas ner • Jordförhållanden • Vilken gröda som ska odlas efter Hastigheten på mineraliseringen av det organiska materialet beror på innehållet av energi och kväve. Energin är bundet i kolföreningar i de organiska molekylerna och mängden kol i ett material säger därför hur mycket energi det har. Förhållandet mellan kol (C) och kväve (N) i växtresterna, den så kallade kol-kvävekvoten (C/N-kvoten), ger oss därför en fingervisning om hur snabbt växtrester bryts ner (tabell 1). En C/N-kvot på över 15 medför att mineraliseringen går långsamt. Det finns tillräckligt med energi men brist på kväve. Om C/N-kvoten är under 15 går däremot mineraliseringen snabbt. Det finns mer kväve än vad de mikroorganismer som omsätter växtmaterialet behöver och det frigörs kväve och andra näringsämnen.

Baljväxter har som regel lägre C/N-kvot än gräs. Växtens ålder har också betydelse för C/N-kvoten, ju äldre plantan är desto högre är C/N-kvoten. En ung baljväxtplanta bryts således ner snabbast. Tabell 1. Exempel på C/N-kvoter i olika material. C/N-kvot Grödor Klöver Korsblommiga växter Gräs och spannmål Växtrester Spannmålshalm Ärthalm Potatisblast Sockerbetsblast Övrigt Fast och flytgödsel

10–14 (vitklöver lägre än rödklöver) 10–15 15–25 80–100 ca 70 50–70 16–20 ca 15

När växterna brukas ner påskyndas frigörelsen av näringsämnen. Under de första 3–4 veckorna avger växtmaterialet ca hälften av den näring som frigörs under de första 6 månaderna. Gräs, halm och annat växtmaterial med en C/N-kvot över 15 behöver dock kväve från marken för att få igång omsättningen. Omsättningen påverkas mycket av förhållandena i jorden som tillgång på syre, pH-värde, temperatur, vattenbalansen och jordstrukturen. Vid låga pH-värden är omsättningen till en början långsammare eftersom ett lågt pH har en ogynnsam effekt på mikroflorans utveckling.

Gröngödslingsvallens C/N-kvot bestäms bl.a. av vallens ålder och baljväxtinnehåll. (Foto: Lars Birger Johansson)

3


Tabell 2. Exempel på bra och dåliga förfrukter med hänsyn till kväveutlakningen Gröda

Bra förfrukter

Höstvete

Ärt och lupin, åkerböna om den Klöverrik vall. Höstsäd tar bara skördas tillräckligt tidigt, havre upp 10–15 kg N på hösten, så det samt höstraps/rybs. finns stor risk för läckage!

Höstråg och rågvete

Ärt, lupin, åkerböna om den skör- Klöverrik vall. Höstsäd tar bara das tillräckligt tidigt, havre, samt upp 10–15 kg N på hösten, så det höstraps/rybs. finns stor risk för läckage!

Havre och vårvete

Vall, åkerböna, ärt + fånggröda, Ärt och lupin utan fånggröda lupin + fånggröda. eftersom kvävet då lakas ut under hösten.

Korn

Vall som innehåller vitklöver, Vall med rödklöver eftersom kväåkerböna, lupin + fånggröda, ärt + vet i rödklöver friges för långfånggröda. samt. Ärt och lupin utan fånggröda eftersom kvävet då lakas ut under hösten och vintern.

Majs

Majs, 1–2 årig vall (både röd- och Gamla vallar eftersom man då vitklöver). ofta får ett tunt bestånd p.g.a. olika skadedjur

Sockerbetor

Vall (med både röd- och vitklö- Spannmål och ärter p.g.a. för ver), åkerböna. dålig kväveleverans.

Höstrabs/rybs

Baljväxtrik vall.

Trindsäd

Spannmål. Höstsäd är bättre för- Raps (delvis samma växtföljdfrukter än vårsäd eftersom man sjukdomar) och vall (trindsäd får en bättre markstruktur och utnyttjar inte kvävet). därmed mindre problem med ärtrotröta.

Potatis

Många grödor är möjliga som förfrukt. Då stallgödsel används är stråsäd eller annan tärande gröda den bästa förfrukten.

Temperatur och fuktighet är de viktigaste faktorerna. Omsättningen ökar med temperaturen upp till 30 °C förutsatt att materialet är lagom fuktigt. Gröngödslingen ska passa till den efterföljande grödan. En gröda med kort växtperiod, tidigt behov av kväve och grunt rotsystem (t.ex. korn) odlas med fördel efter en gröda som omsätts snabbt och avger mycket kväve tidigt. En gröda med lång växtperiod, senare kvävebehov och djupt rotsystem (t.ex. sockerbetor) odlas med fördel efter grödor som omsätts långsamt. I tabell 2 ges exempel på goda och dåliga förfrukter med hänsyn till risken för kväveutlakning.

4

Dåliga förfrukter

Ärter eftersom de delvis angrips av samma växtföljdsjukdomar.

Undvik baljväxtrik vall och gröngödsling. Det ger risk för läckage vid tidigt angrepp av bladmögel samt kvalitetsproblem vid obalans mellan kväve och kalium. Fleråriga vallar medför risk för skador av knäpparlarver, speciellt andra året efter vallbrottet.

Förfruktseffekter av olika grödor En grödas förfruktvärde med avseende på kväve beror på flera olika faktorer, bl.a. på mängden skörderester och på grödans strukturbefrämjande effekt. I tabell 3 redovisas en sammanvägning av försöksmässiga och praktiska erfarenheter från i första hand konventionell odling. Betydande variationer kan förekomma kring de angivna värden. Vallens kvävelevererande förmåga beror på när den bryts och när kvävemineraliseringen kommer igång. Till exempel kan en gammal gräsvall som


plöjs sent ge en negativ kväveleverans första året. Under första tiden av gräsvallens nedbrytning åtgår det mer kväve än vad som frigörs (nettoimmobilsering). En baljväxtrik vall däremot släpper kvävet snabbare. Mängden nedplöjd grönmassa kan också påverka kvävemineraliseringen efter vallbrott och fånggröda. Baljväxtrik grönmassa ökar mineraliseringen medan gräsdominerad grönmassa begränsar kväveleveransen till nästa gröda. De i tabell 3 redovisade kväveeffekterna för vall avser skördade vallar. Förfruktseffekterna av en fånggröda som enbart består av rajgräs bedöms vara jämförbar med stråTabell 3. Förfruktseffekter av olika grödor i kg kväve per hektar och år. Förfrukt

Årets gröda Höstsådd Vårsådd

Stråsäd

0

0

Våroljeväxter

15

15

Höstoljeväxter

30

15

Ärter/åkerbönor/lupin

30

30

Potatis Sockerbetor, nedbr. blast

säd. Vid ofta återkommande odling kan på sikt en något ökad kväveleverans från fånggrödan förväntas. I praktiken används ofta vallfröblandningar som innehåller både engelskt rajgräs och klöver eftersom det är tillåtet att använda max 10 % klöver om man får miljöstöd till fånggrödor. Förfruktseffekten av en fånggröda med klöver + gräs blir med största sannolikhet högre än värdena i tabellen eftersom de 10% klöver i ett ekologiskt system ger mer klöver än i ett konventionellt system. Man använder mindre lättlösligt kväve i det ekologiska systemet vilket gynnar klöverns kvävefixerande förmåga. Val av klöverart har också betydelse eftersom 10 viktsprocent vitklöverfrö ger många fler plantor än 10 viktprocent rödklöver p.g.a. olika fröstorlek. De praktiska erfarenheterna i ekologisk odling är att förfruktseffekterna av åkerbönor och lupin är något högre än för ärter, men vi vet inte exakt hur stor skillnaden i förfruktseffekten är.

10 25

Sockerbetor, bortf. blast 0

25 0

Klöver-gräsvall, 50 % klöver Tidig plöjning (aug-sep)

30

Sen plöjning (okt-nov)

60–90

Blå lupin ger en bättre förfruktseffekt än ärter. (Foto: Ingemar Larsson)

Gräsvall Tidig plöjning (aug-sep)

Klöverrik vall

0

Sen plöjning (okt-nov)

0

Gröngödslingsvall Tidig plöjning, höstoljeväxter

50

Tidig plöjning, höstsäd

30

Sen plöjning

En ung vall (1- och 2 års-vall) fixerar nästan dubbelt så mycket kväve som en äldre vall (3- och 4 årsvall). Men ju äldre klövergräsvallen blir desto mer kväve är bundet i blad, stjälkar och rötter. Detta kväve omsätts långsammare (tabell 4 sid.6).

60

Fånggröda (insådd i förfrukten) Rajgräs, nedplöjt på hösten

0

Klöver, nedplöjd på hösten

20

Rajgräs, nedplöjt på våren

0

Klöver, nedplöjd på våren

25

Fånggrödor med eller utan klöver kan bidra till att minska kväveläckaget. (Foto: Lars Birger Johansson)

5


Tabell 4. Efterverkningarna av kväve från en ekologisk klövergräsvall i kg kväve per hektar och år. (Källa: Eriksen et al, 2003) Etableringsår

1 års-vall (80 % klöver)

2 års-vall (50 % klöver)

3 års-vall (20 % klöver)

20–60

100–150

200–300

250–450

Efterverkning, år 1

40–60

60–90

25–45

Efterverkning, år 2

10–15

30–45

40–70

Upplagrat i rötter och stubb

Planering av växtföljden En grundlig planering av både växtföljd och jordbearbetning är mycket viktig för att försörja grödorna med tillräckligt näring och hålla ogräsen på en acceptabel nivå, samtidigt som läckaget från odlingssystemet blir så litet som möjligt. Växtföljden bör därför vara så varierad som möjligt samtidigt som tillräckligt med kvävefixerande grödor odlas. Det bör finnas både perenna, vårsådda och höstsådda grödor för att inte uppföröka en viss typ av ogräs. Det är bra om det finns både harv- och hackgrödor och slutligen både grödor med djupa och grunda rotsystem för att optimalt utnyttja hela jordprofilens näringsinnehåll. För att minska kväveläckaget så mycket som möjligt bör fånggrödor användas där det är möjligt, om det inte finns behov av mekanisk bekämpning av rotogräs.

Vall och gröngödsling Grödval efter vall med mer än 25% baljväxter i växtmassan En baljväxtrik vall eller gröngödsling innehåller mycket kväve. Om vallen hanteras fel kan en stor del av kvävet läcka ut. I ekologiska försök på lätt jord i södra Halland (Mellby) var mineralkvävenivån i marken på våren efter en gröngödslingsgröda och vall mycket höga. Efter en gröngödslingsgröda som brukades ner i april fanns det i maj i skiktet 0–30 cm djup ca 100 kg kväve per hektar. Efter vall som bröts under sen höst fanns det i maj endast ca 50 kg kväve/ha på 0–30 cm djup. 50 kg kväve/ha hade försvunnit över vintern. Det är därför mycket viktigt att hantera de klöverrika vallarna rätt och välja rätt efterföljande gröda som kan ta upp det kväve som frigörs. Bästa grödvalet efter en baljväxtrik vall/gröngödsling med mer än 25 % baljväxter i växtmassan är vårsäd och sockerbetor om man ska vårså eller höstraps/rybs om man ska höstså. Detta gäller för både lera och lätt jord. Sockerbetorna har en lång tillväxtperiod och ett djupt rotsystem som fångar upp mineraliserade näringsämnen under den perioden som det är stor risk för utlakning. Vårsäden har en kortare vegetationsperiod och det bör därför sås en fånggröda som tar upp det kvävet som frigörs efter skörd. Höstraps/rybs är den enda höstsådda gröda som kan ta upp stora mängder kväve som fri-

6

görs efter brytningen av vallen på hösten. Var observant på att sniglar kan uppförökas i vallar, särskilt på lerjordar och efter milda fuktiga vintrar. Stor förekomst av sniglar kan ge allvarliga skador på raps/rybsplantorna. Förebyggande åtgärder mot ett snigelangrepp är att efter vallbrott harva upprepade gånger i 14 dagar och vara noga med att återpacka jorden innan sådd. Återpackningen minskar jordens hålrum där sniglarna trivs. Baljväxtrika gröngödslingsvallar innan potatis kan vara lockande då erfarenheter visar att en bra gröngödslingsgröda kan efterlämna tillräckligt med kväve för en potatisskörd på 30-40 ton/ha. Denna förfrukt får ändå ses som mycket riskabel till potatisodling. Vissnar potatisgrödan ner i förtid på grund av potatisbladmögel innebär detta att grödan inte hunnit tillgodogöra sig den växtnäring som gröngödslingen ger och risken är då stor att denna växtnäring utlakas. En hög kvävefrigörelse från en gröngödslingsvall kan ge en negativ inverkan på potatisens kvalitet. Det är viktigt att fosfor och kalium är i balans med tillgången på kväve. För att minska gröngödslingsvallens risker kan en spannmålsgröda läggas innan potatisen. Då stallgödsel används till potatis är spannmål eller annan tärande gröda den bästa förfrukten. Om man har haft en tidig skörd är det lämpligt att så en fånggröda direkt efter skörd av potatisen. På styva jordar i försommartorra områden vill man gärna så höstsäd efter baljväxtrik vall eftersom det är svårt att etablera vårsäd på dessa jordar. I försöken med olika ekologiska odlingssystem på lerjord i Lanna i Västra Götaland försvinner mycket kväve från gröngödslingsvallar som bryts tidigt på hösten och man tror att det framförallt sker genom denitrifikation. Det måste därför ses som en nödåtgärd att bryta en klöverrik vall för att så höstspannmål även på styva jordar. Måste detta göras bör man om möjligt skörda vallen och föra bort materialet innan den bryts eftersom det framför allt är i grönmassan som det finns lättomsättbart kväve.

Grödval efter vall med mindre än 25 % baljväxter i växtmassan Efter en vall med mindre än 25 % baljväxter i växtmassan kan höstsäd eller vårsäd sås. Det är tveksamt om kväveleveransen blir tillräckligt för höstraps/rybs om man inte tillför stallgödsel. Det bör sås en fånggröda på våren i spannmålsgrödorna.


Jordbearbetning efter vall eller gröngödsling Kväveförlusterna från vallar och gröngödsling kan bli betydande om de inte sköts rätt. Forskning pågår för att hitta rätt odlingsteknik för att komma tillrätta med kväveförlusterna. Förlusterna är störst vid höga temperaturer. Det läcker både från putsat material, vid nerbrukning och om materialet frusit sönder. Det blir förluster både till luften (ammoniakemission) och ner i marken (utlakning). Ammoniakemisionen från putsat material är liten vid torr och solig väderlek. En skördad vall där växtmassan tas bort ger mycket mindre kväveläckage än en gröngödslingsvall där grönmassan ligger kvar. Fodervallen som ska brytas på hösten ska därför skördas direkt före brytning för att plöja ner så lite växtmassa som möjligt. Kvävet i växtmassan utgör den största risken för läckage eftersom det frigörs nästan direkt efter vallbrottet. Mycket nederbörd strax efter en direkt nedplöjd grönmassa kan ge stort läckage oavsett plöjningstidpunkt. Plöjning av flerårig vall måste föregås av brytning av vallsvålen med kultivator eller tallriksredskap före plöjningen. På jordar som kan vårplöjas görs vallbrottet lämpligen under vårvintern (februari – början av april) till sockerbetor, antingen direkt följt av plöjning eller med plöjning lite senare. Till vårsäd får man, åtminstone på lerjord, sannolikt bäst total kvävehushållning med sen höstplöjning (november) i stället för vårplöjning. På jord som är för styv att vårplöja görs brytningen så sent på hösten som man vågar, direkt i anslutning till höstplöjning (november). En ettårig vall behöver inte stubbearbetas innan plöjning för att bryta vallsvålen. I danska försök har man dock visat att kväveutnyttjandet under ogödslade förhållanden på lättare jordar blev högre i vårvete efter det att vallen bröts med kultivator 2–4 veckor innan plöjningen på våren. Det är dock viktigt att undvika att köra på jorden när den är för blöt med markpackningskador som följd.

Ärter och åkerbönor Grödval efter ärter till mogen skörd Ärter är en bra förfrukt till höstsäd det vill säga råg och rågvete på lättare jordar och höstvete på kraftigare jordar. Observera att ärter är sämre förfrukt än åkerbönor och lupin till mogen skörd och att höstvete ska tilläggsgödslas. Eftersom ärterna är en öppen gröda som gärna uppförökar både rotogräs och ettårigt fröogräs är det lämpligt att stubbearbeta och genomföra en djup plöjning före sådd av höstsäd. Vid odling av vårsäd efter ärterna bör en fånggröda sås i ärterna vid sista ogräsharvningen. Som fånggröda kan man tänka sig engelskt rajgräs eventuellt spetsat med lite vitklöver. För att minska risken för konkurrens med grödan bör en sen diploid rajgrässort och en småbladig vitklöversort väljas. Fånggrödan putsas 1–3 gånger under hösten för att bekämpa kvickrot och annat ogräs. Brytningen av fånggrödan görs tidigt på våren på de jordar som går att vårplöja. På lerjordarna plöjer man så sent som möjligt på hösten.

Grödval efter åkerbönor till mogen skörd Åkerbönor är en bra förfrukt till spannmål. I södra Sverige kan det gå att odla höstsäd efter åkerbönorna. Ska det odlas vårsäd efter åkerbönor bör man i varje fall i södra Sverige så en fånggröda i åkerbönorna efter sista ogräsharvningen. Det kan vara svårt att etablera en fånggröda eftersom åkerbönorna ofta blir höga och släpper ner lite ljus. Det finns dock sortskillnader, Aurora är relativt hög, Gloria är medelhög medan Scirocco är lägre. I de höga sorterna kan det vara en risk att ta fånggrödestödet eftersom det finns ett krav på att fånggrödan ska vara ordentligt etablerad.

Höstoljeväxter Efter höstraps/rybs är jordprofilen relativt tömd på kväve. När man sår höstspannmål krävs flytande gödsel som kan köras ut på våren för att täcka kvävebehovet. På gårdar utan flytande gödsel är det ett bra alternativ att välja vårsäd. En fånggröda av t.ex. rödklöver och engelskt rajgräs sås då i höstrapsen/rybsen tidigt på våren.

Potatis

Den putsade grönmassan efter en gröngödlingsvall innehåller mycket kväve. (Foto: Lars Birger Johansson)

Risken för kväveläckage efter potatis är stor om man har en baljväxtrik vall som förfrukt. I odlingssystemförsöken i Skåne och Halland har kväveläckaget varit speciellt stor de år potatisen angripits av tidiga bladmögelangrepp och därför blastdödats tidigt. Har man haft en kväverik förfrukt till potatisen och den angripits tidigt av bladmögel bör man så en fånggröda. Detta kan också vara lämpligt efter tidigt skördad potatis (juni – början av augusti). Som fånggröda kan användas råg eller westerwoldiskt rajgräs. Oljerättika eller honungsört kan också användas

7


som fånggrödor. Dessa arter kan blandas med fodereller luddvicker som är kvävefixerande. Observera dock att Aphanomycessvampen som orsaker ärtrotröta förmodligen även kan uppförökas eller vidmakthållas på vicker. Efter potatis som skördats i augusti eller senare är höstråg bästa grödan. För att minska risken för överliggare (potatisar som överlever till nästa år) så bör man inte plöja på hösten. Det bästa är att bearbeta grunt för att spillpotatis skall frysa sönder under den kommande vintern.

Spannmål En ordentlig stubbearbetning mot ogräs bör göras minst en gång i växtföljden. Det bästa tillfället att stubbearbeta i växtföljden är efter stråsäd som odlas andra året efter ett vallbrott. Då har markprofilen tömts på kväve och mineraliseringen av nytt tillgängligt kväve är svag. Om en fånggröda etableras i spannmålen nedbrukas den sent på hösten eller genom vårplöjning.

Rotogräs bör bekämpas minst en gång i växtföljden, helst vid en tidpunkt då det inte finns mycket kväve i markprofilen. (Foto: Lars Birger Johansson)

Tabell 5. Sammanfattning av grödval efter olika förfrukter i ekologisk odling Förfrukt

Gröda

Vall med över 25 % baljväxter

Vårsäd, höstoljeväxter eller sockerbetor

Vall med under 25% baljväxter

Höstsäd, vårsäd

Ärter till mogen skörd

Höstsäd, om vårsäd bör fånggröda sås i ärterna

Åkerbönor till mogen skörd

Om möjligt höstsäd, i annat fall vårsäd (helst fånggröda i åkerbönorna)

Konservärter

Höstoljeväxter eller eventuellt vårsäd om man har etablerat en fånggröda i konservärterna

Höstoljeväxter

Höstsäd om man har tillgång till stallgödsel. Alternativt etableras en fånggröda (klöver + gräs) i rapsen under tidig vår Därefter odlas vårsäd.

Potatis tidig skörd

Fånggröda sås direkt efter skörd följd av vårsäd

Potatis sen skörd

Höstråg

8


Stallgödseln från nötkreatur och andra djurslag ska hanteras med omtanke för att undvika förluster av näringsämnen. (Foto: Thorsten Rahbek Pedersen)

Stallgödselspridning – praktiska råd för ekologisk odling Översikten med råd för spridning av stallgödsel i ekologisk odling bygger delvis på Anita Gunnarssons dokument från 1998 ”God kvävehushållning i ekologisk odling".

Nötflyt, svinflyt och urin Tidpunkt

Man får minst kväveförluster vid spridning: – På våren till vårsådda grödor, helst grödor med lång vegetationsperiod som t.ex. sockerbetor och potatis eller vårsäd med fånggrödeinsådd. – Till första skörden i vall II–IV – I höstvete (släpslangspridning) april–maj. Man kan också uppnå ett hyfsat utnyttjande genom spridning före höstrapssådden om förfrukten är vall med lågt baljväxtinslag eller spannmål samt vid spridning till höstraps på våren, gärna i samband med en hackning. Man kan minska kväveförlusterna genom: – Snabb nedbrukning. – Spridning vid låga temperaturer och fuktig väderlek. – Använd släpslangsteknik eller myllningsaggregat (extra viktigt vid spridning av urin). Undvik att köra nötflyt i växande gröda (undantaget vall och höstvete) p.g.a. stor risk för ammoniakavgång och dåligt kaliumutnyttjande. Om det är nödvändigt att sprida till vall på sommaren blir det minst förluster vid hög luftfuktighet, helst strax före regn.

Jordbearbetning

Myllningen bör ske inom 1 timme snarare än inom 4 timmar som lagen föreskriver.

Kommentarer

Ur avkastningssynpunkt är det knappast meningsfullt att gödsla en vall som har över 40 % av växtmassan som baljväxter, förutsatt att kaliumbrist inte råder. Om insåningsgrödan har fått stallgödsel behövs inte gödsling förrän till vallår II. För att undvika dålig hygienisk kvalitet i vallensilage krävs förtorkning till över 30 % ts-halt samt bra ensileringsteknik. Detta är extra viktigt vid flytgödselspridning.

9


Fastgödsel av nöt och svin Tidpunkt

Till sockerbetor och vårsäd + insådd sprids gödseln strax innan vårplöjning på jordar som går att vårplöja. För övriga vårsådda grödor och på jordar som inte kan vårplöjas sprids gödseln sent på hösten innan plöjning. (OBS! I vissa kommuner är detta ej möjligt, bl.a. Båstads, Laholms och Halmstads kommun). Ett alternativ till sen höstspridning på styva lerjordar är att lägga fastgödsel till höstraps på hösten om den sås på nyskördat vallbrott med litet baljväxtinslag. Höstraps efter baljväxtrik vall eller ren gröngödslingsgröda bör ej stallgödslas p.g.a. risk för läckage.

Jordbearbetning

Helst nedbrukning inom 1 timme när spridning sker på svart jord.

Kommentarer

Observera att rekommendationen för spridningstidpunkt för vårsäd på jord som kan vårplöjas skiljer sig beroende på om det är insådd eller inte i vårsäden. Det beror på att vårspridd fastgödsel ger i från sig en hel del kväve efter spannmålsskörden. Därför krävs alltså en insådd fånggröda eller vallinsådd som tar hand detta kväve.

Komposterad djupströgödsel Tidpunkt

Tidpunkt som för fastgödsel av nöt. Komposterad djupströgödsel ger sannolikt en jämnare och tidigare kvävetillförsel än av okomposterad fastgödsel av nöt och bör ge mindre risk för mycket restkväve efter potatis än okomposterad fastgödsel. Komposterad djupströgödsel är även lämplig till andra vårgrödor.

Jordbearbetning

Helst nedbrukning inom 1 timme när spridning sker på svart jord.

Kommentarer

Uppläggning av en ur miljösynpunkt acceptabel kompost kräver halminblandning såvida det inte rör sig om en redan halmrik djupströbädd. Det innebär alltså ett merarbete i förhållande till direktspridning. För att inte få för stora kväveförluster av nötfastgödsel med urinavskiljning rekommenderas totalt 5–6 kg halmströ per ko. Bäst är om detta kan tillföras redan över gödseln i rännan strax innan utgödslingen. Man minskar då även förlusterna på gödselplattan och får då en förkompostering på plattan. Inblandning av torv i djupströgödseln anses minska ammoniakförlusterna. En kompostduk ger mindre ammoniakförluster än täckning med halm.

Djupströgödsel Tidpunkt

Djupströgödsel som innehåller mycket halm bör, för bästa effekt, spridas sent på hösten oavsett jordart. Sannolikt är det bäst med utgödsling under sommaren och uppläggning i mellanlagring för bränning. Gödseln blir då lämplig att sprida som kompost till vårgröda (se ovan under rubrik ”komposterad djupströ”

Jordbearbetning

Vid höstspridning måste man bruka ned gödseln inom fyra timmar.

Kommentarer

Det är viktigt med mycket strö för att få en fungerande djupströbädd. För 30 % tshalt krävs t.ex. 6 kg halm per diko och dag om man har ströbädd med skrapad yta och 9 kg om det enbart är en ströbädd. Torv anses ge mindre ammoniakförluster än halm.

Kycklinggödsel Tidpunkt

På våren får man bäst kväveeffekt vid spridning till vårsäd med fånggrödeinsådd, sockerbetor, vårraps, majs eller grönsaker med lång växtsäsong.

Jordbearbetning

Gödseln ska helst brukas ned inom 1 timme.

Kommentarer

Enligt uppgift får man säkrare ettårseffekt av vårspridd kycklinggödsel som lagrats ett tag efter tömning av kycklingstallarna jämfört med gödsel från omgångar som gödslats ut strax innan spridningstidpunkten. Alternativt kan färsk kycklinggödsel spridas före sådd av höstraps.

10


Litteraturlista Båth, B. 1997. Gröngödsling och hushållsavfall i frilandsodlade grönsaker. Jordbruksinformation 10 – 1997. Jordbruksverket, 551 82 Jönköping. Granstedt, A. 1998. Studier av vallens förfruktsvärde i ekologisk odling – Resultat från två försöksplatser i Mellansverige. Ekologiskt lantbruk nr 25, 1998, Ekologiska lantbrukarna i Sverige, Sågaregatan 10A, 753 18 Uppsala. Engström, M. & Rölin, Å. 2002. Gödslings- och kalkningsråd för ekologisk odling, Svealand och delar av Götaland 2002. HS Värmland, 660 50 Vålberg. Eriksen, S. et al. 2003. Ökologisk landbrug. Landbrugsforlaget, Dansk Landbrugsrådgivning, Landscentret, Udkärsvej 15, Skejby, 8200 Århus N, Danmark. Gunnarsson, A. 1998. God kvävehushållning i ekologiskt lantbruk. HS Kristianstad, Box 9084, 291 09 Kristianstad. Henriksson, M. 2003. Greppa kvävegödslingen till ekopotatis. HS Halland, Lilla Böslid, 310 31 Eldsberga. Henriksson, M. 2003. Potatis – risk för utlakning. HS Halland, Lilla Böslid, 310 31 Eldsberga. Tersböl, M. et al. 2002. Ökologisk dyrkning. I Oversigt over Landsforsögene 2002 (Red. Carl Åge Pedersen), s 219–259. Dansk Landbrugsrådgivning, Landscentret, Udkärsvej 15, Skejby, 8200 Århus N, Danmark. Torstensson, G. 2003. Ekologisk odling – Utlakningsrisker och kväveomsättning, Ekologiska odlingssystem med resp. utan djurhållning på sandig grovmo i södra Halland, Resultat från perioden 1991–2002. Ekohydrologi 72. SLU, Box 7070, 750 07 Uppsala. Torstensson, G. 2003. Ekologisk odling – Utlakningsrisker och kväveomsättning, Ekologiska odlingssystem med resp. utan djurhållning på sandig grovmo i södra Halland, Resultat från perioden 1997–2002. Ekohydrologi 73. SLU, Box 7070, 750 07 Uppsala.

11


Broschyren är en del i kurspärmen ”Ekologisk växtodling” 2004.

Jordbruksverket 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se Webbplats: www.jordbruksverket.se

P8:5


p8_5