Issuu on Google+

Ammoniakförluster till jordbruket

- förslag till delmål och åtgärder

1999-09-27 Referens: Magnus Bång 036-15 50 17 Evert Jonsson 036-15 51 68


Innehåll SAMMANFATTNING............................................................................................................11 1 INLEDNING ........................................................................................................................15 1.1 Bakgrund........................................................................................................................................................................... 15 1.2 Uppdraget........................................................................................................................................................................... 15 1.3 Arbetets genomförande ................................................................................................................................................... 16

2 AMMONIAK SOM MILJÖPROBLEM .............................................................................17 2.1 Försurande effekter av ammoniakutsläpp................................................................................................................... 17 2.2 Gödande effekter av ammoniakutsläpp......................................................................................................................... 18 2.3 Nedfall och utsläpp av svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak ............................................................................. 18 2.4 Ammoniakavgång i Sverige i ett historiskt perspektiv............................................................................................ 19 2.5 Källor till ammoniakavgång........................................................................................................................................... 20 2.6 Beräkning av ammoniakavgången från jordbruket.................................................................................................. 21 2.7 Nuvarande nivå på ammoniakavgången i Sverige ...................................................................................................... 21

3 TIDIGARE ÅTGÄRDER M M I SVERIGE ......................................................................22 3.1 Tidigare mål för minskning av ammoniakutsläpp..................................................................................................... 22 3.2 Tidigare utredningar....................................................................................................................................................... 22 3.3 Nuvarande regelverk ....................................................................................................................................................... 23 3.4 Tillsyn ................................................................................................................................................................................ 23 3.5 Miljöövervakning ............................................................................................................................................................. 24 3.6 Rådgivningsinsatser........................................................................................................................................................ 24 3.7 Försöks- och utvecklingsinsatser ................................................................................................................................ 24

4 EU, INTERNATIONELLA KONVENTIONER OCH AVTAL .......................................24 4.1 EU:s jordbrukspolitik...................................................................................................................................................... 24 4.2 EU:s försurningsstrategi................................................................................................................................................ 26 4.3 LRTAP-konventionen...................................................................................................................................................... 26


5 MÖJLIGHETER ATT ANGE DELMÅL FÖR MINSKAD AMMONIAKAVGÅNG FRÅN JORDBRUKET BASERAT PÅ KRITISK BELASTNING..................................27 5.1 Bara naturlig försurning ............................................................................................................................................... 27 5.2 Ingen övergödning............................................................................................................................................................ 27 5.3 Kan minskningskrav för ammoniakavgång fastställas utifrån kritisk belastning?.......................................... 28 5.4 Kritisk belastning............................................................................................................................................................ 28 5.5 Kritisk belastning för försurning ................................................................................................................................ 29 5.6 Kritisk belastning för övergödning .............................................................................................................................. 29 5.7 Redovisning av kritisk belastning och överskridande av kritisk belastning för kväve ..................................... 29 5.8 Revision av svenska beräkningar av kritisk belastning för svavel- och kväveföreningar ................................. 29 5.9 Beräkningar av Naturvårdsverket för att uppskatta minskningskrav för ammoniak ....................................... 29 5.10 RAINS-modellen ............................................................................................................................................................ 32 5.11 Slutsatser........................................................................................................................................................................ 33

6 ANDRA UTGÅNGSPUNKTER FÖR ATT ANGE DELMÅL FÖR MINSKAD AMMONIAKAVGÅNG FRÅN JORDBRUKET.................................................................33 6.1 Djurtäthet.......................................................................................................................................................................... 33 6.2 Kväveinnehåll i stallgödsel............................................................................................................................................. 34

7 MÖJLIGHETER ATT MINSKA AMMONIAKAVGÅNGEN FRÅN JORDBRUKET 34 7.1 Allmänt............................................................................................................................................................................... 34 7.2 Utfodring ............................................................................................................................................................................ 34 7.2.1 Foderstyrning på individnivå....................................................................................................................................35 7.2.2 Fasutfodring.................................................................................................................................................................35 7.2.3 Lågproteinfoder...........................................................................................................................................................35 7.2.4 Övriga fodertillsatser..................................................................................................................................................36 7.2.5 Foderoptimering efter proteinbehov ........................................................................................................................36 7.2.6 Hinder för att öka kväveeffektiviteten i utfodringen..............................................................................................36 7.3 Åtgärder i stallar ............................................................................................................................................................. 37 7.3.1 Minskad gödselyta .....................................................................................................................................................37 7.3.2 Tätare utgödslingsintervall och urinavskiljning.....................................................................................................37 7.3.3 Kylning av gödseln.....................................................................................................................................................38 7.3.4 Ventilationsflöde och lufthastighet..........................................................................................................................38 7.3.5 Rening av frånluften ...................................................................................................................................................38 7.3.6 Fjäderfästallar...............................................................................................................................................................38 7.4 . Åtgärder vid lagring av stallgödsel............................................................................................................................. 39 7.4.1 Allmänt..........................................................................................................................................................................39 7.4.2 Täckning av flytgödsel- och urinbehållare..............................................................................................................39 7.4.3 Påfyllning av flytgödsel- och urinbehållare ............................................................................................................39


7.4.4 Åtgärder vid lagring av fast- och kletgödsel..........................................................................................................40 7.5 Åtgärder vid spridning av stallgödsel........................................................................................................................... 40 7.5.1 Släpslangsteknik..........................................................................................................................................................40 7.5.2 Släpfotsteknik ..............................................................................................................................................................40 7.5.3 Myllningsaggregat, öppen myllning........................................................................................................................41 7.5.4 Myllningsaggregat, täckt myllning...........................................................................................................................41 7.5.5 Injicering under högt tryck........................................................................................................................................41 7.5.6 Snabb nedbrukning.....................................................................................................................................................41 7.5.7 Utspädning av flytgödsel..........................................................................................................................................42 7.5.8 Bevattning efter spridning.........................................................................................................................................42 7.5.9 Spridningstidpunkt och förhållanden vid spridning..............................................................................................42 7.6 . Ammoniakavgång vid olika hanteringssystem för stallgödsel.............................................................................. 42 7.7 Åtgärder vid betesdrift .................................................................................................................................................... 43 7.8 Åtgärder vid spridning av handelsgödsel..................................................................................................................... 43 7.9 Åtgärder vid spridning av organiska restprodukter................................................................................................. 43

8 STYRMEDEL......................................................................................................................44 8.1 Lagstiftning....................................................................................................................................................................... 44 8.2 Investeringsstöd............................................................................................................................................................... 44 8.3 Rådgivning och information........................................................................................................................................... 45 8.4 Försöks- och utvecklingsinsatser ................................................................................................................................ 45 8.5 System för gårdsvis styrning......................................................................................................................................... 45 8.6 Lantbruksnäringens förslag till satsning på växtnäringsområdet........................................................................ 45

9 NOLLALTERNATIVET.....................................................................................................46 9.1 Allmänt............................................................................................................................................................................... 46 9.2 Djurantal............................................................................................................................................................................ 46 9.3 Utfodring ............................................................................................................................................................................ 47 9.4 Effekter av nuvarande regelverk ................................................................................................................................... 47 9.5 Spridningsteknik............................................................................................................................................................. 48 9.6 Hanteringssystem............................................................................................................................................................ 49 9.7 Investeringsstöd för gödselvårdsanläggningar .......................................................................................................... 49 9.8 Rådgivning......................................................................................................................................................................... 49 9.9 Sammanfattning ............................................................................................................................................................... 49

10 FÖRSLAG TILL DELMÅL..............................................................................................50


10.1 Delmål till år 2010 ........................................................................................................................................................ 50 10.2 Utredning och omprövning av delmål ......................................................................................................................... 50 10.3 Regionala delmål............................................................................................................................................................ 50 10.4 Behov av ytterligare delmål efter år 2010................................................................................................................. 51 10.5 Motiv för delmål.............................................................................................................................................................. 51

11 ALTERNATIV 1 (HUVUDALTERNATIV)....................................................................52 11.1 Sammanfattning av förslaget....................................................................................................................................... 52 11.2 Motiv för föreslagna åtgärder...................................................................................................................................... 53 11.3 Områdesindelning ......................................................................................................................................................... 54 11.3.1 Motivering av områdesindelning............................................................................................................................54 11.3.2 Föreslagen områdesindelning .................................................................................................................................54 11.4 Perioder........................................................................................................................................................................... 54 11.5 Lagstiftningsåtgärder................................................................................................................................................... 55 11.5.1 Nedbrukning av stallgödsel inom 4 timmar på obevuxen mark ..........................................................................55 11.5.2 Teknik som minskar ammoniakförlusterna vid spridning av flytgödsel i växande gröda...............................55 11.5.3 Teknik som minskar ammoniakförlusterna vid spridning av urin i växande gröda..........................................55 11.6 Investeringsstöd............................................................................................................................................................. 55 11.6.1 Spridningsutrustning................................................................................................................................................56 11.6.2 Gödselvårdsanläggningar........................................................................................................................................56 11.7 Rådgivning och information......................................................................................................................................... 56 11.8 Försöks- och utvecklingsinsatser (FoU) ................................................................................................................... 56 11.9 Minskad ammoniakavgång till följd av lagstiftnings- och stödåtgärder ............................................................. 57 11.10 Total minskning av ammoniakavgång till år 2010 ............................................................................................... 57 11.10.1 Effekter av andra faktorer än de föreslagna åtgärderna.....................................................................................57 11.10.2 Ammoniakavgång år 2010......................................................................................................................................58 11.11 . Miljöeffekter .............................................................................................................................................................. 59 11.12 . Jordbrukssektorns kostnader för lagstiftnings- och stödåtgärder ................................................................ 59 11.13 Statsfinansiella effekter ............................................................................................................................................ 59

12 ALTERNATIV 2................................................................................................................61 12.1 Sammanfattning av förslaget....................................................................................................................................... 61 12.2 Lagstiftningsåtgärder................................................................................................................................................... 62 12.2.1 Nedbrukning av stallgödsel inom 4 timmar på obevuxen mark ..........................................................................62 12.2.2 Teknik som minskar ammoniakförlusterna vid spridning av flytgödsel i växande gröda...............................62 12.2.3 Teknik som minskar ammoniakförlusterna vid spridning av urin i växande gröda..........................................62 12.2.4 Tak på urinbehållare..................................................................................................................................................62


12.3 Investeringsstöd............................................................................................................................................................. 63 12.3.1 Tak på urinbehållare..................................................................................................................................................63 12.4 Rådgivning och information......................................................................................................................................... 63 12.5 Försöks- och utvecklingsinsatser.............................................................................................................................. 63 12.6 Minskad ammoniakavgång till följd av lagstiftnings- och stödåtgärder ............................................................. 63 12.7 Total minskning av ammoniakavgången till år 2010 ............................................................................................. 63 12.7.1 Effekter av andra faktorer än de föreslagna åtgärderna.......................................................................................63 12.7.2 Ammoniakavgång år 2010........................................................................................................................................63 12.8 Miljöeffekter................................................................................................................................................................... 64 12.9 Kostnader för jordbrukssektorn ................................................................................................................................ 64 12.10 Statsfinansiella effekter ............................................................................................................................................ 64

13 KÄNSLIGHETSANALYS M M.......................................................................................66 13.1 Osäkerhet p g a av beräkningsmetod......................................................................................................................... 66 13.2 Osäkerhet till följd av olika antaganden ................................................................................................................... 66 13.3 Statistiska centralbyråns beräkning av effekten av förslagen............................................................................. 67

14 SAMHÄLLSEKONOMISK BEDÖMNING ...................................................................67 14.1 Samhällsekonomiska effekter av förslagen............................................................................................................. 67 14.2 Avvägning av föreslagna åtgärder .............................................................................................................................. 67

15 YTTERLIGARE ÅTGÄRDER SOM INTE INGÅR I FÖRSLAGEN ..........................68 15.1 Myllnings- och injiceringsaggregat.......................................................................................................................... 69 15.2 Byggnadsteknik m m i stallar..................................................................................................................................... 69 15.3 Övergång till flytgödselhantering .............................................................................................................................. 69 15.4 Gårdsvis styrning .......................................................................................................................................................... 70 15.5 Spridning av organiska restprodukter...................................................................................................................... 70

16 DJURENS ANTAL OCH FÖRDELNING ....................................................................70 16.1 Omflyttning av djur ....................................................................................................................................................... 70 16.2 Minskning av djurantalet............................................................................................................................................. 71

17 UPPFÖLJNING................................................................................................................71 17.1 . SCB:s ammoniakberäkningar och gödselmedelsundersökning........................................................................ 71


17.2 SCB:s gödselmedelsundersökning ............................................................................................................................ 71

18 BILAGA 1. JORDBRUKSVERKETS BERÄKNINGAR AV AMMONIAKAVGÅNGEN...........................................................................................................................73 18.1 STANK............................................................................................................................................................................. 73 18.2 Utgångsår ........................................................................................................................................................................ 73 18.3 Områden.......................................................................................................................................................................... 73 18.4 Djurgrupper.................................................................................................................................................................... 74 18.5 Statistik och antaganden.............................................................................................................................................. 74 18.5.1 Djurantal.....................................................................................................................................................................74 18.5.2 Stallgödselslag...........................................................................................................................................................74 18.5.3 Mjölkavkastning........................................................................................................................................................76 18.5.4 Lagrings- och spridningsteknik ..............................................................................................................................76 18.5.5 Spridningstidpunkt ...................................................................................................................................................77 18.5.6 Andra antaganden i STANK-programmet.............................................................................................................77 18.6 Beräkningar ................................................................................................................................................................... 77 18.6.1 Utgångsläge...............................................................................................................................................................78 18.6.2 Beräknade åtgärder enligt områdesindelning 1.....................................................................................................78 18.6.3 Beräknade åtgärder enligt områdesindelning 2.....................................................................................................78 18.6.4 Täckning av flytgödsel- och urinbehållare och påfyllning under täckningen.................................................78 18.6.5 Nedbrukning inom 4 timmar på obevuxen mark....................................................................................................79 18.6.6 Spridning av flytgödsel i växande gröda med släpslangsteknik eller motsvarande metod............................79 18.6.7 Spridning av urin i växande gröda med släpslangsteknik eller motsvarande metod.......................................79 18.6.8 Lågproteinfoder till slaktsvin...................................................................................................................................79 18.6.9 Täckning av urinbehållare med tak.........................................................................................................................79 18.6.10 Omedelbar nedbrukning av flytgödsel och urin på all mark (8)........................................................................79 18.6.11 Omedelbar nedbrukning av flytgödsel och urin i växande gröda (8a)............................................................79 18.6.12 Omedelbar nedbrukning av flytgödsel och urin även på obevuxen mark (8b)..............................................80 18.6.13 Övergång till flytgödselhantering för mjölkkor och slaktsvin ..........................................................................80 18.7 Resultat av beräkningar enligt områdesindelning 1 .............................................................................................. 80 18.8 Resultat av beräkningar enligt områdesindelning 2 .............................................................................................. 81 18.9 Beräkning av effekt av investeringsstöd till spridningsteknik............................................................................ 81 18.10 Minskad ammoniakavgång i olika områden........................................................................................................... 82

19 BILAGA 2. BERÄKNING AV JORDBRUKSSEKTORNS KOSTNADER.............85 19.1 Beräkningsprincip........................................................................................................................................................ 85 19.2 Areal................................................................................................................................................................................. 85 19.3 Lagstiftningsåtgärder................................................................................................................................................... 85 19.3.1 Nedbrukning inom 4 timmar.....................................................................................................................................86 19.3.2 Spridning av flytgödsel i växande gröda...............................................................................................................86 19.3.3 Spridning av urin i växande gröda..........................................................................................................................87 19.3.4 Tak på urinbehållare..................................................................................................................................................87


19.4 Investeringsstöd till spridningsutrustning .............................................................................................................. 88 19.4.1 Släpslangsteknik........................................................................................................................................................88 19.4.2 Myllnings-/Injiceringsaggregat ..............................................................................................................................88 19.5 Investeringsstöd för täckning av urinbeh��llare med tak ....................................................................................... 89 19.6 Beräkning av intäkt...................................................................................................................................................... 89

20 BILAGA 3. BERÄKNING AV STATSFINANSIELLA EFFEKTER..........................93 20.1 Spridningsutrustning ................................................................................................................................................... 93 20.1.1 Spridning av flytgödsel i växande gröda med släpslangsteknik........................................................................93 20.1.2 Spridning av urin i växande gröda med släpslangsteknik...................................................................................93 20.2 Spridning av flytgödsel och urin med myllnings-/injiceringsaggregat i växande gröda ................................. 94 20.3 Täckning av urinbehållare med tak ........................................................................................................................... 94

21 BILAGA 4. STATISTISKA CENTRALBYRÅNS BERÄKNING...............................97


Sammanfattning På uppdrag av regeringen har Jordbruksverket utarbetat förslag till delmål och åtgärder för ammoniakförlusterna från jordbruket med syfte att miljökvalitetsmålet ”Bara naturlig försurning” ska uppnås. En utgångspunkt har varit att ammoniakförlusterna ska minska från 1995 års nivå. Regionala skillnader i ammoniakavgången har beaktats. I de inledande avsnitten beskrivs varför ammoniakutsläpp utgör ett miljöproblem, vad som tidigare gjorts inom jordbrukssektorn för att minska ammoniakavgången, interna-tionella överenskommelser och direktiv samt jordbruks- och handelspolitiska faktorer som kan komma att påverka ammoniakavgångens storlek framöver. Ammoniak är en gas med basisk verkan, som dock efter deposition och olika markprocesser kan ha försurande verkan. Nedfall av ammoniak kan även bidra till övergödning. Den största delen av ammoniaknedfallet i Sverige (ca 75%) härrör från utsläpp i andra länder. Ammoniakavgången från jordbruket var högre under första halvan av 1900-talet p g a ett större antal djur i jordbruket och en annorlunda stallgöd-selhantering. Enligt Statistiska centralbyråns beräkningar uppgick ammoniakavgången från jordbruket till ca 55 200 ton år 1995 och till ca 52 800 ton år 1997. De totala ammoniakutsläppen dessa år uppgick till ca 60 800 ton respektive 58 800 ton. Mellan 1995 och 1998 har bestämmelser som syftar till att minska ammoniakförlusterna vid lagring och spridning av stallgödsel införts. Spridningsbestämmelserna gäller i Blekinge, Hallands och Skåne län, medan lagringsbestämmelserna gäller i hela Götaland och i stora delar av Svealand. Miljöinriktad rådgivningsverkamhet som bl a syftar till att minska ammoniakförlusterna från jordbruket har bedrivits under hela 1990- talet. Eftersom försurande luftföroreningar sprids mellan länder och merparten av det försurande nedfallet i Sverige härrör från andra länder är internationella avtal och beslut för att minska utsläppen viktiga. EU kommissionen har lämnat ett förslag till ett direktiv om högsta tillåtna utsläpp i olika länder. Konventionen för långväga gränsöverskridande luftföroreningar (LRTAP) förväntas anta ett protokoll som bl a innehåller högsta tillåtna nivåer på utsläpp av ammoniak i olika länder och åtgärder för att reducera utsläppen. För Sveriges del är 58 000 ton ammoniak den högsta tillåtna nivån år 2010 enligt protokollet. Miljökvalitetsmålet ”Bara naturlig försurning” innebär bl a att nedfallet av försurande ämnen ska understiga kritisk belastning. Det försurande nedfallet består av svavel, kväveoxider och ammoniak. Med kritisk belastning menas den belastning som miljön tål utan att skadliga effekter uppstår. Vid utarbetande av delmål för ammoniakavgången bör även ammoniaknedfallets övergödande effekter beaktas. Jordbruksverkets bedömning är att nuvarande data för kritisk belastning behöver förbättras för att delmål avseende ammoniakförluster från jordbruket i syfte att uppnå miljökvalitetsmålet ”Bara naturlig försurning” ska kunna anges. Nuvarande data för kritisk belastning för kväve

11


(kväveoxider och ammoniak) baseras på kvävenedfallets övergödande effekter. En bättre regional upplösning krävs också för att regionala reduktionskrav ska kunna preciseras. Data för kritisk belastning som i högre grad beaktar både övergödande och försurande effekter och som har en bättre regional upplösning håller på att tas fram. Jordbruks-verket föreslår att före år 2005 bör det närmare preciseras, utifrån det nya underlaget, vilken nivå ammoniakavgången ska ligga på för att miljökvalitetsmålet ”Bara naturlig försurning” ska vara uppfyllt. I avvaktan på att detta underlag tas fram har Jordbruksverket utgått från det underlag som för närvarande är tillgängligt, d v s nuvarande data för kritisk belastning och en modell som Naturvårdsverket tidigare använt för att ange reduktionskrav för ammoniak. Modellen utgår från principen att ammoniakutsläppen i en region inte får vara högre än kritisk belastning för regionen. Det finns flera invändningar mot metoden, vilket gör att den bör användas med försiktighet. Bl a beaktas inte det internationella bidraget till nedfallet. Från dessa utgångspunkter föreligger det inte något reduktionsbehov i skogsbygderna i mellersta Sverige eller i Norrland. I skogsbygderna i Götaland och slättbygderna i Svealand är det totala kvävenedfallet (kväveoxider och ammoniak från Sverige och andra länder) högre än kritisk belastning men modellen visar inte att de inhemska ammoniakutsläppen behöver minska. I Götalands slätt- och mellanbygder överskrids kritisk belastning och modellen anger att minskningskraven är stora. Ett nollalternativ, som beskriver hur ammoniakavgången förväntas ändras från 1995 till år 2020 om inga ytterligare åtgärder vidtas, har tagits fram. Till följd av bestämmelser som trätt i kraft mellan 1995 och 1998, ökad flytgödselhantering, ändrad spridnings-teknik m m förväntas ammoniakavgången minska med 5900 ton till år 2010 och det värdet har använts även för år 2020. Till dess att det närmare kan preciseras hur mycket ammoniakavgången från jordbruket behöver minska för att miljökvalitetsmålet ”Bara naturlig försurning” ska vara uppfyllt kan ytterligare åtgärder utöver de som ingår i nollalternativet endast motiveras i de områden där det utifrån nuvarande underlag föreligger minskningskrav. I Götalands skogsbygder och Svealands slättbygder överskrids kritisk belastning men Naturvårds-verkets modell anger inte att ammoniakavgången i områdena behöver minska. I dessa områden har bestämmelser om täckning och påfyllning införts under 1997, utöver detta föreslås vissa stödåtgärder. I Götalands slätt- och mellanbygder föreslås att lagstift-nings- och stödåtgärder som är rimliga ur kostnads- och effektivitetssynpunkt ska vidtas till dess att slutmålet närmare preciserats. Jordbruksverket redovisar två alternativ med ytterligare åtgärder utöver nollalternativet. Den minskning av ammoniakavgången till år 2010 som åtgärderna i alternativ 1 (huvudalternativet) tillsammans med redan beslutade åtgärder och utvecklingen inom jordbruket ger upphov till föreslås tills vidare gälla som delmål till år 2010: -Ammoniakförlusterna från jordbruket bör till år 2010 minska med 7300 ton, vilket motsvarar en minskning med 13%.

12


Delmålet kan behöva utvärderas och eventuellt omprövas före år 2005. De två föreslagna alternativen skiljer sig främst vad gäller takten för genomförande av lagstiftningsåtgärder innan det närmare har preciserats hur mycket ammoniakförlusterna från jordbruket behöver minska. I alternativ 2 föreslås lagstiftningsåtgärder i ett något större område och minskningen av ammoniakavgången beräknas bli ca 700 ton större. De föreslagna åtgärderna bör genomföras i två steg under perioderna 2000-2005 och 2006-2010. En avstämning av delmål och åtgärder bör göras före år 2005. I huvudalternativet föreslås att vissa bestämmelser införs vid spridning av stallgödsel. Förslaget innebär också att investeringsstöd ska kunna lämnas till spridningsteknik som ger låg ammoniakavgång. De föreslagna bestämmelserna är: • Nedbrukning av stallgödsel på obevuxen mark ska ske inom 4 timmar från spridningen • Spridning av flytgödsel i växande gröda ska ske med metoder som ger låg ammoniakavgång • Spridning av urin i växande gröda ska ske med metoder som ger låg ammoniakavgång Det sistnämnda kravet föreslås träda i kraft år 2003 i Blekinge, Hallands och Skåne län. Övriga krav gäller redan i det området. I slättbygderna i norra Götaland föreslås bestämmelserna träda i kraft år 2007. För spridningsteknik som släpslangsteknik eller myllningsaggregat m m föreslås att investeringsstöd ska kunna utgå mellan år 2000 och 2010 i hela Götaland och delar av Svealand. Till följd av de nya åtgärderna beräknas ammoniakavgången minska med ca 500 ton till år 2005 och med ytterligare ca 1200 ton till år 2010. Till följd av redan införda bestämmelser, utvecklingen i jordbruket och de föreslagna åtgärderna i huvud-alternativet beräknas ammoniakavgången totalt minska med ca 7300 ton till år 2010. Jordbrukssektorns årliga kostnad för de nya åtgärderna i huvudalternativet beräknas bli ca 44 miljoner kr år 2010. De årliga svenska budgetkostnaderna för investeringsstödet beräknas bli ca 1 miljon kr under perioden 2000-2005 och 2,1 miljoner under perioden 2006-2010. De totala (samhällsekonomiska) kostnaderna utgörs av jordbrukssektorns kostnader och budgetkostnaderna. Den årliga totala kostnaden beräknas bli 47 miljoner kr år 2010. Den årliga kostnaden per kilo kväve för de nya åtgärderna år 2010 beräknas uppgå till 33 kr per kilo kväve. I alternativ 2 föreslås samma bestämmelser vid spridning av stallgödsel som i huvudalternativet. Kravet vid spridning av urin i växande gröda föreslås träda i kraft år 2003 i Blekinge, Hallands och Skåne län. Övriga krav gäller redan i det området. I slättbygderna i norra Götaland föreslås bestämmelserna träda i kraft år 2003. Dessutom föreslås att bestämmelserna ska införas i Sydöstra Götaland fr o m år 2007.

13


Utöver detta föreslås att urinbehållare ska vara täckta med någon form av tak. Detta föreslås gälla från år 2007 i Blekinge, Skåne och Hallands län samt i slättbygderna i norra Götaland. I Sydöstra Götaland föreslås kravet gälla från år 2009. Beträffande investeringsstöd till spridningsteknik som ger låg ammoniakavgång överensstämmer förslaget med huvudalternativet. Det innebär att till spridningsteknik som släpslangsteknik eller myllningsaggregat ska investeringsstöd kunna utgå mellan år 2000 och 2010 i hela Götaland och delar av Svealand. Till följd av åtgärderna i alternativ 2 beräknas ammoniakavgången minska med ca 1250 ton till år 2005 och med ytterligare ca 1150 ton till år 2010. Till följd av redan införda bestämmelser, utvecklingen i jordbruket och de föreslagna åtgärderna i alternativ 2 beräknas ammoniakavgången totalt minska med ca 7700 ton till år 2010. Jordbrukssektorns årliga kostnad för de nya åtgärderna i alternativ 2 beräknas bli 51 miljoner kr år 2010. De årliga svenska budgetkostnaderna för investeringsstödet beräknas bli 1,2 miljoner kr under perioden 2000-2005 och 4,9 miljoner kronor under perioden 2006-2010. De totala (samhällsekonomiska) kostnaderna utgörs av jordbruks-sektorns kostnader och budgetkostnaderna. Den årliga totala kostnaden beräknas bli 56 miljoner kr år 2010. Den årliga kostnaden per kilo kväve för de nya åtgärderna år 2010 beräknas uppgå till 28 kr per kilo kväve. I tabellen nedan redovisas den minskade ammoniakavgången vid olika alternativ. Om 60% av ammoniakutsläppen antas falla ned inom landet, minskar nedfallet med ca 4400 respektive 4600 ton ammoniak vid alternativ 1 och 2. Även nedfallet i grannländer och omgivande hav minskar. Ammoniakavgången i jordbruket 1995 och 1997 samt minskad ammoniakavgång vid olika alternativ År/Alternativ Minskad ammoniakavgång, Ammoniakton NH3 avgång Nuv. best+ Nya åtgärder Nya åtgärder ton NH3 utveckling 2000-2005 2006-2010 SCB, 1995 55 200 SCB, 1997 52 800 Nollalternativet 5 900 49 300 Alternativ 1 5 600 500 1200 47 900 Alternativ 2 5 300 1 250 1 150 47 400

I rapporten redovisas ytterligare åtgärder för att minska ammoniakavgången som dock inte finns med bland förslagen i de två alternativen eftersom de är mycket kostsamma, behöver utvecklas mer, motverkar andra mål eller bedöms få liten betydelse. Exempel på sådana åtgärder är ombyggnad av inredningar i ladugårdar och tvingande åtgärder för övergång till flytgödselhantering.

14


Jordbruksverket har bedömt att det inte är rimligt att ta med dessa åtgärder innan säkrare underlag finns för att fastställa slutmålet för hur mycket ammoniakavgången behöver minska totalt och i olika regioner. De negativa effekter som åtgärderna ger upphov till måste kunna vägas mot ett säkrare preciserat värde av att vidta åtgärderna.

15


1 Inledning 1.1 Bakgrund Försurning orsakas av nedfall av svavel- och kväveföreningar. Den största delen av det försurande nedfallet i Sverige har sitt ursprung i andra länder. Svenska utsläpp bidrar till nedfallet på svensk mark men transporteras även längre sträckor och leder till nedfall i andra länder. Nedfall av kväveoxider och ammoniak kan också bidra till övergödning. Jordbruket utgör i Sverige såväl som i andra Europeiska länder den största källan till ammoniakutsläpp till luft. Vid all djurhållning uppstår ammoniakförluster från stallgödseln. Mål för minskade ammoniakförluster har tidigare beslutats av riksdagen. Även olika åtgärder har vidtagits i syfte att minska ammoniakförlusterna från jordbruket. Riksdagen har lagt fast femton nationella miljökvalitetsmål. Nedfall av ammoniak har betydelse för miljökvalitetsmålen ”Bara naturlig försurning” och ”Ingen övergödning”. Jordbruksverket har fått ett regeringsuppdrag som berör delmål till miljökvalitetsmålet ”Bara naturlig försurning” avseende ammoniakförlusterna från jordbruket.

1.2 Uppdraget Regeringen gav genom beslut den 30 juli 1998 Statens jordbruksverk i uppdrag att utarbeta förslag till delmål och åtgärder för att uppnå miljökvalitetsmålet ”Bara naturlig försurning” såvitt avser ammoniakförlusterna från jordbruket. Regeringen anger att utgångspunkten bör vara att utsläppen av ammoniak fortsatt bör minska från 1995 års nivå och att de regionala skillnaderna i ammoniakavgången bör återspeglas vid utarbetandet av delmål. Eftersom merparten av ammoniakförlusterna härrör från jordbrukssektorn sammanfaller i huvudsak delmål för ammoniak med jordbrukets sektorsmål. I samma beslut gav regeringen även Jordbruksverket i uppdrag att utarbeta delmål och åtgärder för att uppnå miljökvalitetsmålet ”Ett rikt odlingslandskap”. Jordbruksverkets ska redovisa vilka åtgärder som behöver vidtas för att nå de föreslagna målen. Samhällsekonomiska och statsfinansiella effekter samt effekter för jordbruks-sektorn bör så långt som möjligt presenteras för de delmål och åtgärder som verket redovisar. Det bör av redovisningen framgå i vilken takt delmålen kan nås med hänsyn tagen till samhällsekonomiska och sektorsspecifika konsekvenser. Delmålen bör utformas på ett sådant sätt att dessa är uppföljningsbara och bör därför så långt möjligt beskrivas i mätbara termer. Regeringen anger att uppdraget ska bedrivas i samverkan med Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och andra berörda myndigheter och företrädare för skilda intressenter. Jordbruksverket bedömde att samverkan med Riksantikavarieämbetet avsåg miljökvalitetsmålet ”Ett rikt odlingslandskap”. Vidare anger regeringen att Jordbruks-verket bör i samverkan med Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån utveckla mått och indikatorer för målen på sektorsnivå. Jordbruksverket ska till regeringen redovisa förslag till delmål och åtgärder senast den 1 oktober 1999.

16


1.3 Arbetets genomförande För att genomföra uppdraget bildades en arbetsgrupp. Förutom personal vid Jordbruksverket har representanter för Naturvårdsverket, Statistiska centralbyrån och Lantbrukarnas Riksförbund ingått i gruppen. Följande personer har ingått i gruppen: Evert Jonsson, ordförande Magnus Bång, sekreterare Birgitta Ek Kurt Jacobsson Bengt Johnsson Elin Kronqvist Mats Kvist Solveig Danell Håkan Staaf Sören Persson/ Alarik Sandrup

Jordbruksverket Jordbruksverket Jordbruksverket Jordbruksverket Jordbruksverket Jordbruksverket Jordbruksverket Statistiska centralbyrån Naturvårdsverket Lantbrukarnas Riksförbund

En gemensam referensgrupp för detta uppdrag, uppdraget om åtgärdsprogram med sektorsmål mot växtnäringsförlusterna från jordbruket samt uppdraget om delmål och åtgärder för miljökvalitetsmålet ”Ett rikt odlingslandskap”, har fortlöpande lämnat synpunkter på arbetet. I denna referensgrupp har en rad av myndigheter och organisa-tioner givits möjlighet att delta. Följande myndigheter och organisationer har deltagit med representanter i referensgruppen. Länsstyrelserna Naturvårdsverket Statistiska centralbyrån Sveriges Lantbruksuniversitet Ekologiska lantbrukarna Lantbrukarnas Riksförbund Trädgårdsnäringens Riksförbund Jordbruksverket har samrått med Naturvårdsverket och Lantbrukarnas Riksförbund.

17


2 Ammoniak som miljöproblem 2.1 Försurande effekter av ammoniakutsläpp Ammoniak är en gas med basisk verkan. När ammoniak löses i vatten bildas ammonium- och hydroxidjoner: NH3 + H20

Õ

NH4+ + OH-

Nedfallet nära utsläppskällorna sker till stor del som gas, i form av ammoniak. På längre avstånd hinner ammoniaken lösas sig i vattendroppar i atmosfären och deponeras i form av ammoniumjoner (våtdeposition) eller som små fasta partiklar av bl a ammoniumsulfat och ammoniumnitrat (torrdeposition). I marken kan ammonium tas upp av växterna och läckaget av ammonium från skogsmark är vanligen lågt. Vid upptaget avges i genomsnitt en vätejon per upptagen ammoniummolekyl till markvätskan. Nettoförsurningen blir således noll, men neutralisation och försurning sker på olika ställen på vägen mellan utsläpp och nedfall. På kväverik mark oxideras vanligen en viss del av de deponerade ammoniumjonerna till nitrat av nitrifikationsbakterier. Denna process är försurande: NH4+ + 2 02 + H20

Õ

NO3- + 2H30+

Nitrat kan också bildas av ammoniumjoner som mineraliserats vid nedbrytning av organisk substans i marken. Nitrat kan antingen tas upp av växterna eller utlakas till grundvatten eller ytvatten. Upptagningen av nitrat innebär i princip en neutralisation. Hydroxid- eller karbonatjoner utsöndras från rötterna och neutraliserar vätejoner. Vissa växter kan lagra nitrat i blad eller rötter och då sker utsöndringen i mindre omfattning och processen är mindre neutraliserande. En fullständig nitrifikation av deponerat eller mineraliserat ammonium där allt nitrat utlakas innebär således ett nettoöverskott av en vätejon per utsläppt ammoniakmolekyl och om allt nitrat tas upp och inget ammonium utlakas blir nettoförsurningen noll. I verkligheten utlakas bara en del av nitratet och försurningseffekten blir mellan noll och en syraekvivalent per utsläppt ekvivalent ammoniak. Om ammonium deponeras i vatten sker motsvarande, men i kväverika vatten är upptagningen mindre och försurnings-effekten starkare. Jämför man försurningseffekten av svavel och kväve i mark baserat på protonbalanser blir jämförelsen per ekvivalent utsläpp: Svaveldioxid Kväveoxider Ammoniak

18

2 vätejoner 0-1 vätejon 0-1 vätejon


Svavelutsläpp är således i princip mer försurande än kväveutsläpp under förutsättning att svavelsyrans sulfatjon utlakas. I verkligheten adsorberas en stor del av sulfatet i övre delen av mineraljorden, vilket är en neutraliserande process. Efter en tid, vanligen många år, mättas marken på sulfat och utlakningen och tillförseln kommer i balans. Svavlets försurande verkan kan därför inledningsvis vara ganska liten men ökar med tiden. På samma sätt blir kvävet mera försurande, speciellt för sjöar och vattendrag, när marken blir kvävemättad och nitratläckaget stiger. Sammanfattningsvis gäller att: • ett utsläpp av en molekyl svaveldioxid är mer försurande än en molekyl kvävedioxid eller ammoniak • den försurande verkan av ammoniak och nitrat är likartad • den försurande effekten av såväl svavel som kväve ökar ju större läckaget är

2.2 Gödande effekter av ammoniakutsläpp Såväl ammonium som nitrat är kvävekällor som lätt tas upp av växter. Övergödningseffekten kan avläsas genom förändrad artsammansättning i vegetationen, eftersom vissa arter är bättre än andra på att utnyttja kvävet för tillväxt. I barrskog kan t ex gräsvegetationen konkurrera ut risartad vegetation, speciellt när ljusinflödet ökar, t ex på hyggen. Långvarig tillförsel av kväve bygger upp kväveförrådet och marken blir mer läckagekänslig. Nedfallet är den viktigaste faktorn, och förhöjt nitratläckage i sluten skog finner man sällan om nedfallet understiger 10 kg N/ha år. Skogsmarkens läckage av kväve avgörs i princip av balansen mellan de processer som tillför oorganiskt kväve till markvattnet och de processer som förbrukar kvävet. Tillförseln utgörs av atmos-färiskt nedfall, kvävefixering samt mineralisering av organiskt bundet kväve i marken. Förbrukningen sker genom vegetationens upptag, upplagring i markens organiska substans och avgång av kväve i gasform. Genom att upprätta en massbalans över tillskott och förbrukning av kväve i marken för en definierad tidsperiod kan man uppskatta risken för "kväveöverskott", dvs utlakningen, på en viss plats. De beräkningar som gjorts av kritisk belastning för eutrofierande kväve till skogsmark baseras vanligen på massbalansberäkningar av den typ som nämnts ovan.

2.3 Nedfall och utsläpp av svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak SMHI har med hjälp av Sverige-modellen beräknat depositionen av svavel, NOx-kväve och NH3/NH 4-kväve fördelat på Sveriges bidrag och bidrag från långtransport. Resultatet redovisas i tabell 1.

19


Tabell 1. Deposition i Sverige 1996 av svavel, NOx-kväve och NH3/NH 4-kväve beräknat med Sverige-modellen, fördelat på olika källor (källa: SMHI)

Bidrag från svenska källor Bidrag från långtransport Total deposition, Sverige

Svavel, ton S/år 19 100 (12%) 137 800 156 900

NOx-kväve, ton N/år 22 800 (19%) 96 400 119 200

NH3/NH 4- N, ton N/år 29 200 (26%) 80 500 109 700

Huvuddelen av depositionen härrör från långtransport. Samtidigt deponeras en stor del av de svenska utsläppen utanför Sverige, se tabell 2. Om import och export av luftföroreningarna jämförs, framgår att Sverige är en mycket stor nettoimportör av svavel och ammoniumkväve medan importen av NOx-kväve bara är något större än exporten. Tabell 2. Utsläpp från svenska källor och deposition av svenska utsläpp utanför Sverige 1996 beräknat med Sverige modellen (källa: SMHI)

Emission från svenska källor Deposition utanför Sverige

Svavel, ton S/år 47 000 27 900 (60%)

NOx-kväve, ton N/år 110 200 87 400 (79%)

NH3/NH 4- N, ton N/år 47 800 18 600 (39%)

De senaste åren har utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider fortsatt att sjunka. SCB redovisar att utsläppen av dessa luftföroreningar 1997 uppgår till 92 000 tusen ton svaveldioxid och 336 000 ton kvävedioxid vilket motsvarar x ton svavel respektive ca 102 000 ton kväve. Utsläppen motsvarar 18% respektive 75% av utsläppen 1980. Minskningen har dock skett från en historiskt sett hög nivå. En beräkning av utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak under 1900-talet har gjorts av Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL). Det framgår av figur 1 att utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider ökade kraftigt från mitten av 1900-talet. Utsläppen av svaveldioxid har därefter reducerats väsentligt.

2.4 Ammoniakavgång i Sverige i ett historiskt perspektiv En förenklad uppskattning av ammoniakavgången under 1900-talet kan göras utifrån statistiken över antalet djur och genom att ange en emissionsfaktor avseende ammoniak för varje djurslag. En sådan beräkning har gjorts av Institutet för Vatten- och Luftvårds-forskning. Den visar att ammoniakavgången från djurhållningen i början 1900-talet låg på ungefär samma nivå som 1995 (55 000 ton), se figur 1. Därefter ökade ammoniak-avgången och nådde en kulmen under 1920- talet på ca 80 000 ton ammoniak. Sedan sjönk utsläppen successivt fram till dagens nivå. Kväveinnehållet i gödseln var troligen lägre förr p g a lägre kväveinnehåll i fodret. Men antalet djur var betydligt större och gödseln hanterades på ett sätt som gav högre ammoniakförluster, vilket tillsammans 20


500000 450000

ton

400000

NH3

350000

NOx

300000

S

250000 200000 150000 100000 50000 0 1900

1920

1940

1960

1980

2000

Figur 1. Utsläpp i ton av svavel, kväveoxider och ammoniak 1900-1990 (efter IVL)

resulterade i att ammoniakavgången under stor del av 1900-talet var högre än i dagsläget. Ammoniakavgången från senare delen av 1800-talet fram till 1980 har beräknats på ett liknande sätt för alla europeiska länder i en nederländsk studie. Resultatet avseende de svenska ammoniakutsläppen överensstämmer till stor del med IVL:s beräkningar, se tabell 3. Tabell 3. Beräknade svenska ammoniakutsläpp 1870-1980 i en nederländsk studie, ton ammoniak

1870 56 000

1920 82 000

1950 76 000

1980 63 000

2.5 Källor till ammoniakavgång Den huvudsakliga källan till ammoniakavgång är djurhållningen i jordbruket. Merparten av förlusterna från djurhållningen sker från stallgödseln; i stall, under lagring och vid spridning av stallgödseln. Ammoniakförluster sker även från gödsel från betande djur. Spridning av handelsgödsel bidrar till en mindre del av ammoniakavgången från jordbruket. Andra källor till ammoniakavgång är industriprocesser, energi, vägtrafik och några mindre källor. Tillsammans utgjorde de 1997 ca 10% av den totala ammoniakavgången i Sverige.

2.6 Beräkning av ammoniakavgången från jordbruket

21


Ett förenklat sätt att beräkna ammoniakavgången från jordbruket (djurhållningen) är ange en emissionsfaktor för varje djurslag (kg NH3/djur) och sedan multiplicera det med antalet djur. Numera beräknas ammoniakavgången från djurhållningen (vid stallgödselhantering) genom att först bestämma kväveinnehållet i träck och urin. Det kvävet kan ge upphov till ammoniakförluster. Sedan beräknas ammoniakförlusterna under gödseln väg från stall till fält; i stall, vid lagring och efter spridning. För att beräkningarna ska kunna utföras krävs kunskap om hur mycket kväve som utsöndras i gödseln från olika djurslag och emissionsfaktorer för förluster i stall, under lagring och efter spridning. Detta kan variera med en mängd faktorer t ex tillämpad utfodring, lagringsteknik, hanteringssätt för gödseln, tillämpad spridningsteknik och spridningstidpunkten. Bra underlag för att ange emissionsfaktorer finns för flera av dessa faktorer medan för vissa faktorer är underlaget mera bristfälligt och bygger på uppskattningar eller jämförelser med liknande faktorer. Beräkningar av ammoniak-avgången enligt denna princip blir ganska omfattande och utförs med hjälp av datorbaserade modeller. Ammoniakavgången från handelsgödsel beräknas utifrån kväveinnehåll, emissions-faktor och förbrukning av respektive gödselmedel.

2.7 Nuvarande nivå på ammoniakavgången i Sverige Statistiska centralbyrån har beräknat ammoniakförlusterna i jordbruket sedan slutet av 1980talet, under senare år på uppdrag av Naturvårdsverket. I takt med att ny kunskap har tagits fram har metoden delvis förändrats. Till grund för beräkningen ligger bl a statistik över antalet djur i jordbruket. Stor betydelse i detta sammanhang har SCB:s intervjuundersökning ”Gödselmedel i jordbruket” från vilken uppgifter om hanterings-sätt för gödseln, spridningstidpunkter m m hämtas. Nivån på ammoniakavgången från andra källor än jordbruket som redovisas i den officiella statistiken beräknas av Naturvårdsverket. Inför 1997 års beräkning ändrade SCB till viss del metoden för att beräkna ammoniakförlusterna från jordbruket. Nivån på ammoniakavgången 1995 har räknats om med den nya metoden. Minskningen inom jordbruket från 1995 till 1997 berodde huvudsakligen på att lagringsförlusterna minskade, se tabell 4. Lagstiftning om täckning av behållare infördes under perioden. Naturvårdsverket gjorde inför förhandlingarna i LRTAP-konventionen (se avsnitt 4.3) olika bedömningar av utvecklingen av ammoniakavgången fram till år 2010. Enligt en prognos för år 2010 beräknas utsläppen från vägtrafiken öka kraftigt, från 3,3 till 6 ton, p.g.a. ökad användning av katalysatorer. Tabell 4. Ammoniakavgång 1995 och 1997, ton ammoniak (efter SCB)

Källa Stallgödsel Betesdrift 22

1995 47 500 5 450

1997 45 400 5 400


Handelsgödsel Summma jordbruk

2 200 55 200

1 950 52 800

Trädgård Skogsbruk Industriprocesser Energianläggningar Vägtrafik Övrigt Totalt

100 50 850 1 000 2 800 900 60 850

120 35 790 900 3 300 900 58 800

3 Tidigare åtgärder m m i Sverige 3.1 Tidigare mål för minskning av ammoniakutsläpp Mål för minskning behandlas 1991 i propositionen En god livsmiljö (prop.1990/91:90, JoU 30, rskr. 1990/91:338). Där anges bl a: • Ammoniakutsläppen bör minska med 25% till år 1995. Möjligheterna att halvera utsläppen i södra och västra Götaland till sekelskiftet ska undersökas (prop.1990/91:90 s 25, JoU 30, rskr. 1990/91:338). • Ammoniakavgången från jordbruket ska minska med 25% till år 1995 i södra och västra Götaland (prop.1990/91:90 s 421, JoU 30, rskr. 1990/91:338). Lantbruksstyrelsen/Jordbruksverket gavs i samband med detta olika regeringsuppdrag avseende ammoniakavgången från jordbruket

3.2 Tidigare utredningar Ammoniakavgången från jordbruket har tidigare utretts i olika omgångar. Lantbruksstyrelsen (senare Jordbruksverket) fick 1990 ett regeringsuppdrag som redovisades i två delrapporter. I den första redovisas ett förslag till åtgärdsprogram som utifrån 1990 års nivå beräknades leda till en minskning av ammoniakavgången med 25% till år 1995 i Blekinge, Hallands och dåvarande Malmöhus och Kristianstads län. Syftet med den andra delen av uppdraget var att belysa möjligheterna att minska ammoniakavgången med 50% i södra och västra Götaland. Med tillgängliga kunskaper och teknik och utan att djurhållningen minskade, bedömdes det vara möjligt att minska ammoniakavgången med 36% i det aktuella området. Jordbruksverket fick 1995 ett regeringsuppdrag att föreslå åtgärder som skulle leda till att ammoniakavgången i jordbruket minskade med 50% utifrån 1995 års nivå. I Jordbruksverkets rapport 1997:16 redovisas ett förslag till åtgärdsprogram som bedömdes leda till att ammoniakavgången i jordbruket i ett första steg skulle minska med 23% från 1995 års nivå. De föreslagna åtgärderna var: • Täckning av flytgödselbehållare och påfyllning under täckning • Täckning av urinbehållare med tak 23


• Bandspridningsteknik eller likvärdig metod vid spridning av flytgödsel och urin i växande gröda • Nedbrukning inom 4 timmar vid spridning av stallgödsel på obevuxen mark • Mål för övergång till flytgödselhantering (90%) för mjölkkor och slaktsvin till år 2005 • Mål för förbättrad utfodring av mjölkkor och slaktsvin till år 2003 • Rådgivning om inblandning av torv i djupströbäddar

3.3 Nuvarande regelverk Bestämmelser som syftar till att minska ammoniakavgången vid lagring och spridning av stallgödsel har stegvis införts under andra halvan av 1990-talet. Dessa fanns tidigare i förordningen om skötsel av jordbruksmark och i Jordbruksverkets föreskrifter. Från och med 1 januari 1999 återfinns bestämmelserna i förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket och i Statens jordbruksverks föreskrifter om miljöhänsyn i jordbruket, SJVFS 1999:79. Vid lagring av stallgödsel ska flytgödsel- och urinbehållare ha täckning som effektivt minskar ammoniakförlusterna. Påfyllning av dessa behållare ska ske under täckning. Detta gäller sedan 1 juli 1997 i alla län i Götaland, i Uppsala, Stockholms och Södermanlands län samt i slättbygderna i Värmlands, Örebro och Västmanlands län. I Blekinge, Halland och Skåne län trädde bestämmelser om täckning och påfyllning av gödselbehållare i kraft redan 1 juli 1995. I dessa län gäller dessutom sedan 1 januari 1996 respektive 1 januari 1998 att stallgödsel som sprids på obevuxen mark ska brukas ned inom 4 timmar och att spridning av flytgödsel i växande gröda ska ske med vissa metoder t ex bandspridningsteknik.

3.4 Tillsyn Länsstyrelserna var fram till 31 december 1998 ansvarig tillsynsmyndighet för bl a de ammoniakbegränsande bestämmelserna i skötselförordningen. Jordbruksverket har årligen begärt in statistik som avser tillsynsaktiviteter m m från länsstyrelserna. Av statistiken framgår att under 1997 och 1998 skedde det en allmän nedgång av tillsynsaktiviteter som rörde åtgärder mot minskade växtnäringsförluster, vilka reglerades i skötselförordningen. Länsstyrelserna uppgav bl a ökade arbetsinsatser med administration av EU-stöden som ett skäl till minskningen. Andra skäl kan vara att de tillfälliga medel som länsstyrelserna disponerade för tillsyn upphörde efter 1996, liksom att efterlevnaden av vissa bestämmelser som varit i kraft en tid bedömts vara god och därför i mindre behov av tillsyn. Enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken har kommunerna fr o m 1 januari 1999 det operativa tillsynsansvaret.

3.5 Miljöövervakning Nedfallet av luftburna kväveföreningar följs inom den nationella miljöövervakningen för vilken Naturvårdsverket är ansvarig. Luftkemiska mätningar görs vid 12 av de (28) mätstationer som ingår i det luft- och nederbördskemiska nätet samt vid 6 s k EMEP-stationer som ingår i ett

24


europeiskt stationsnät. Mätningarna utförs av Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL). Med den s k Sverige-modellen beräknar SMHI nedfallet av kväveoxider (oxiderat kväve) och ammoniak (reducerat kväve) till olika typer av markslag. Även nedfallet som härrör från källor i andra länder kan beräknas med modellen. Redovisning sker till Naturvårdsverket vartannat år. Inom den regionala miljöövervakningen mäts dessutom nedfallet av svavel- och kväveföreningar till skog vid ett hundratal platser över hela Sverige.

3.6 Rådgivningsinsatser Sedan mitten av 1980-talet har Lantbruksnämnderna och senare Länsstyrelserna erbjudit lantbrukare kostnadsfri miljöinriktad rådgivning. Den har till stor del berört stallgödselhanteringen och bl a syftat till att åstadkomma ett bättre utnyttjande av växtnäringen i stallgödsel, minskat växtnäringsläckage och minskad ammoniakavgång. Verksamheten ingår sedan 1995 som en del i det svenska miljöstödsprogrammet och finansieras till hälften av EU. För de delar som omfattar utbildning, information och demonstration (UID) utarbetar respektive länsstyrelse ett s.k. länsprogram i samråd med andra organisationer i länet.

3.7 Försöks- och utvecklingsinsatser Jordbruksverket har under 1990-talet disponerat medel för försöks- och utvecklingsverksamhet (FoU). Sedan 1996 utgör ett ramprogram med de tre programområden; minskade risker med bekämpningsmedel, växtnäringens miljöeffekter och ekologiskt lantbruk, utgångspunkt för FoU-verksamheten. Syftet är bl a att resultaten ska kunna ligga till grund för råd och rekommendationer om direkt tillämpbara miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket i en nära framtid. Medel har under 1990-talet avsatts till projekt som berört ammoniakbegränsande åtgärder i stall och vid lagring och spridning av stallgödsel.

4 EU, internationella konventioner och avtal 4.1 EU:s jordbrukspolitik Målen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik har ända sedan dess tillkomst i slutet på 1950talet varit inriktade mot att uppnå en produktion som tillgodoser behovet av livsmedel inom gemenskapen. Detta har uppnåtts genom att tillförsäkra producenterna en viss inkomstnivå. Jordbruket har därför skyddats från konkurrens utifrån genom att tullar lagts på importerade varor och pristryckande överskott har lyfts bort genom exportsubventioner. Det har även använts olika typer av utbudsbegränsningar för att kunna balansera marknaden. I grunden har denna politik inte förändrats under de senaste 40 åren.

25


Externa och interna faktorer har dock drivit fram behov av förändringar och ett första steg togs i början på 1990-talet genom den s.k. MacSharry-planen. De främsta skälen till förändring var dels att skapa en bättre marknadsbalans, dels uppfylla de krav som ställdes i de då pågående handelsförhandlingarna i WTO. Reformen innebar att prisstöden gavs mindre betydelse och att EU införde ett nytt system med direkta bidrag till jordbrukarna kopplade till åkermarken och till djuren. Reformen infördes successivt fr o.m 1993/94. Under de senaste åren har ytterligare faktorer tillkommit som ställer krav på en ny och fördjupad reform. Dessa faktorer är först och främst: • Förnyade handelsförhandlingar inom ramen för arbetet i WTO • Utvidgning av EU österut • Krav på minskad budgetbelastning Alla dessa faktorer verkar i en och samma riktning nämligen mot en mindre reglerad jordbrukssektor. Under sommaren 1997 lämnade EU-kommissionen en första skiss till hur en reform på jordbruksområdet kunde se ut och detta följdes sedan upp våren 1998 med ett mera detaljerat förslag. Efter ungefär ett års diskussioner kunde EU:s jordbruksministrar enas om en reform av jordbrukspolitiken i mars 1999. Denna uppgörelse ändrades delvis genom beslut av statscheferna. Det slutliga beslutet innebar en ytterligare uppluckring jämfört förslagen i Agenda 2000. Reformbeslutet för spannmål innebär en stödprissänkning med 15 procent jämfört med nuläget. Jordbrukarna kompenseras genom att arealstödet höjs. För oljeväxter och oljelin sänks arealstödet till samma nivå som för spannmål. Det blir möjligt att ansöka om arealstöd för gräs som används för ensilage i de länder där majs traditionellt inte odlas. På nötköttsområdet ökar den relativa konkurrenskraften för de extensiva produktionsformerna. Storleken på landets mjölk- och nötköttsproduktion är dock som tidigare begränsad av olika kvotarrangemang. På mjölkområdet vidtas inte några reformåtgärder före år 2005/06. Prissänkningen blir 15 procent och genomförs under tre år. Kompensationen betalas ut i förhållande till mjölkkvoten. Kvoterna bibehålls men det sker en generell kvotuppräkning år 2005/06 med 1,5 procent. Effekterna för det svenska jordbruket av reformen förväntas bli måttliga. På animalieområdet väntas den största förändringen på nötköttsområdet, där en produktionsminskning väntas. Det slutliga reformbeslutet innebar dock att antalet bidragsrätter bibehålls oförändrade vilket bör reducera produktionsminskningen. Uppfödningen av stutar blir mera lönsam. Mjölkproduktionen beräknas endast förändras i takt med förändringar av mjölkkvoten. Fläskproduktionen omfattas i stort sett inte av den interna marknadsregleringen. Indirekt påverkas dock fläsket både positivt och negativt. Fläskproduktionen drar nytta av att spannmålspriserna går ner men priskonkurrensen blir hårdare gentemot nötköttet. Spannmålsodlingen väntas minska något jämfört med nuläget och andelen träda ökar något. Oljeväxter gynnas av att en större areal läggs i träda vilket underlättar höstsådd. Övriga vegetabilier påverkas i stort sett inte. Sockerbetsodlingen styrs fortfarande av kvotsystemet. Vallodlingen kan minska något beroende på minskat behov av grovfoder i animaliesektorn.

26


Beslutet om att ge stöd till gräsensilage gynnar vallodlingen men eftersom stödet är begränsat till nuvarande basareal torde stödet bli relativt litet. Det nya WTO-avtalet som ska förhandlas fram inom det närmaste året torde innebära ytterligare nedskärningar i möjligheterna att ge marknadsrelaterade stöd till jordbruket. Det kan visa sig i form av reducerade tullar och mindre utrymme för exportbidrag. För EU innebär det att konkurrensen från länder med lägre stöd till sin jordbrukssektor kommer att öka. Produktionen inom EU som enbart kan upprätthållas genom marknadsstöd kan sålunda komma att minska eller slås ut. I nuläget förutses i varje fall inte några produktionsökningar för den svenska jordbrukssektorn till följd av ytterligare liberalisering av världshandeln med jordbruksprodukter. På motsvarande sätt kommer konkurrensen att öka vid en östutvidgning. Problem med bl a brist på kapital och kvalitetsnormer torde dock innebära att länderna i Central- och Östeuropa först på sikt kommer att kunna konkurrera med nuvarande EU-länder.

4.2 EU:s försurningsstrategi EU har utarbetat en strategi för att minska utsläppen av försurande ämnen. Det långsiktiga miljömålet för försurningsstrategin är att den kritiska belastningen inte ska överskridas någonstans i unionen. Ett delmål är att arealen av ekosystem där kritisk belastning överskrids ska minska med 50% inom alla delar av unionen till år 2010 jämfört med 1990 års nivå. EU kommissionen har lagt ett förslag till utsläppstak för olika länder för vissa föroreningar. För Sveriges del är det föreslagna utsläppstaket för ammoniak 48 000 ton. Förslaget är inte slutligt antaget och kan komma att ändras. Det bör överensstämma med nivån på Sveriges utsläppstak för ammoniak (58 000 ton) som antagits inom LRTAP-konventionen.

4.3 LRTAP-konventionen Inom UNECE-konventionen för långväga gränsöverskridande luftföroreningar (LTRAP) har arbetet med ett ytterligare protokoll om utsläppsminskningar för flera luftföroreningar, det s k multiprotokollet i det närmaste slutförts. Det omfattar bl a ammoniak. Konventionen omfattar flertalet länder i Europa. Detta arbete har skett parallellt med arbetet med EU:s försurningsstrategi och även inom konventionen kommer utsläppstak att fastställas. För Sveriges del är det aktuella utsläppstaket för ammoniak, 58 000 ton. Även andra åtgärder har tagits fram vilka föreslås bli obligatoriska: • En god jordbrukarsed i syfte att minska ammoniakförlusterna ska utarbetas • Användningen av urea ska minskas • Teknik som ger låg ammoniakavgång ska användas vid spridning där det är möjligt utifrån markförhållanden och jordbrukets struktur • Fasta gödselslag ska brukas ned inom 24 timmar vid spridning på obevuxen mark där det är möjligt utifrån markförhållanden och jordbrukets struktur • För nya stora svin- och fjäderfäanläggningar skall teknik som ger låg ammoniakavgång tillämpas vid lagring av gödseln

27


• För dessa anläggningar skall också stallteknik tillämpas som ger låg ammoniakavgång Ett undertecknande av protokollet förväntas under senare delen av 1999.

5 Möjligheter att ange delmål för minskad ammoniakavgång

från jordbruket baserat på kritisk belastning 5.1 Bara naturlig försurning Riksdagen har lagt fast femton nationella miljökvalitetsmål bl a ”Bara naturlig försurning” och ”Ingen övergödning”. Miljökvalitetsmålet ”Bara naturlig försurning” lyder: De försurade effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. Miljökvalitetsmålet innebär: • Onaturlig försurning av marken motverkas så att den naturgivna produktionsförmågan och den biologiska mångfalden bevaras. • Sverige verkar för att depositionen av försurande ämnen på lång sikt inte överskrider den kritiska belastningen för mark och vatten. • Halterna i luft understiger 5 mg svaveldioxid/ m3 och 20 mg kvävedioxid/ m3 (årsmedelvärden) för att skydda tekniska material Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.

5.2 Ingen övergödning Miljökvalitetsmålet ”Ingen övergödning” lyder: Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten.

Miljökvalitetsmålet innebär: • Belastningen av näringsämnen får inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa eller minska förutsättningarna för biologisk mångfald • Grundvatten bidrar inte till ökad övergödning av ytvatten • Sjöar och vatten drag i skogs- och fjällandskap har ett naturligt näringstillstånd • Sjöar och vattendrag i odlingslandskap har ett naturligt tillstånd, vilket högst kan vara näringsrikt eller måttligt näringsrikt

28


• Näringsförhållanden i kust och hav motsvarar i stort det tillstånd som rådde under 1940talet och tillförsel av näringsämnen till havet förorsakar inte någon övergödning • Skogsmark har ett näringstillstånd som bidrar till att bevara den naturliga artsammansättningen • Jordbruksmark har ett näringstillstånd som bidrar till att bevara den naturliga artsammansättningen Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation

5.3 Kan minskningskrav för ammoniakavgång fastställas utifrån kritisk belastning? Ammoniakavgång bidrar både till försurning och övergödning. Jordbruksverkets uppdrag är att föreslå delmål för ammoniakförlusterna i jordbruket i syfte att uppnå miljökvalitetsmålet ”Bara naturlig försurning”. När detta mål har uppnåtts ska de försurade effekterna av nedfall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. En förutsättning för att kunna ange delmål är att slutmålet kan preciseras, åtminstone är det en god vägledning. Slutmålet i detta sammanhang borde vara den nivå ammoniak-avgången har när det totala nedfallet av försurande ämnen underskrider gränsen för vad mark och vatten tål, d v s när kritisk belastning inte överskrids. Att fastställa denna nivå är mycket svårt eftersom den är beroende av hur stora de utländska bidragen till nedfallet av ammoniak är och av storleken på nedfallet av andra försurande ämnen med såväl inhemskt som internationellt ursprung. Nedan skall möjligheterna att ta fram delmål som baseras på kritisk belastning belysas. Jordbruksverkets uppgift är också att beakta regionala skillnader i ammoniakavgången. Därför finns det ett behov även av regionala slutmål för att delmålen ska kunna regionaliseras.

5.4 Kritisk belastning För att kunna värdera effekter av försurande och övergödande ämnen skapades uttrycket kritisk belastning i slutet av 1980-talet. Det brukar definieras som den belastning vid vilken ingen signifikant skadlig effekt på känsliga element i miljön förekommer enligt nuvarande kunskap. Kritisk belastning kan beräknas på många olika sätt bl a beroende på vilken miljö (oftast sjöar och vattendrag eller skog) eller vilken miljöeffekt (försurning eller övergödning) som beaktas.

5.5 Kritisk belastning för försurning Kritisk belastning för försurande nedfall kan anges för både sjöar och skogsekosystem. Antas det försurande nedfallet enbart bestå av svavel kan den deposition av svavel som miljön tål bestämmas. Om hänsyn även tas till försurande kväve blir det mer komplicerat eftersom det ”tolererade” nedfallet kan bestå av olika kombinationer av svavel och kväve. Detta kan beskrivas med en kritisk belastningsfunktion. Det går således inte att ange en unik kritisk belastning eller ett unikt överskridande av kritisk belastning för svavel och kväve. För att kunna göra det för svavel eller kväve måste nedfallet av den andra luftföroreningen låsas vid en bestämd nivå, t ex dagens nivå, eller en framtida förväntad nivå. Kritisk belastning för kväve

29


kan beräknas på detta sätt. Frågan återstår dock hur mycket av den kritiska belastningen för kväve som ska tillskrivas ammoniak respektive andra kväveföreningar (NOx).

5.6 Kritisk belastning för övergödning Kritisk belastning kan beräknas för övergödande kvävenedfall för skogsekosystem. Däremot saknas bra metoder för att beräkna samma sak för sjöar. Beräknas kritisk kvävebelastning för övergödning kvarstår även här frågan hur stor del som ska tillskrivas ammoniak respektive NOx.

5.7 Redovisning av kritisk belastning och överskridande av kritisk belastning för kväve Vid redovisning av kritisk belastning och överskridande av denna delas ett geografisk område ofta in i ett rutsystem. För kväve kan nivån på kritisk belastning ur försurnings- och övergödningssynpunkt redovisas för respektive ruta liksom överskridande av kritisk belastning. Nivån på kritisk belastning för kväve ur försurnings- respektive övergödningssynpunkt kan jämföras och den lägsta nivån blir styrande för kritisk belastning och överskridande av kritisk belastning i den aktuella rutan.

5.8 Revision av svenska beräkningar av kritisk belastning för svavel- och kväveföreningar Det pågår för närvarande en omfattande revision av beräkningarna för kritisk belastning för svavel- och kväveföreningar i Sverige. De beräkningar som görs är: • kritisk syrabelastning (aciditet) för sjöar respektive skogsmark • kritisk belastningsfunktion för svavel och kväve ur försurningssynpunkt • kritisk belastning för kväve ur övergödningssynpunkt • Resultatet ska presenteras för 50x50 km-rutor

5.9 Beräkningar av Naturvårdsverket för att uppskatta minskningskrav för ammoniak Naturvårdsverket har tidigare försökt uppskatta hur mycket ammoniakförlusterna skulle behöva minska i olika regioner (produktionsområden) i Sverige. Beräkningarna har använts inom sektorsstudien för jordbruk inom projektet Sverige 2021 och i utredningen ”Ren luft och gröna skogar” (NV rapport 4765). Utgångspunkten för beräkningarna var att ammoniakavgången i en region inte skulle överstiga den kritiska belastningen (uppskattad för ammoniak) i regionen. På detta sätt beräknades ett minskningskrav för de inhemska ammoniakförlusterna. Nedfallet av ammoniak som härrör från andra länder, vilket i dag utgör ca 75% av ammoniak-nedfallet i Sverige, har dock inte beaktats i beräkningarna. För att den kritiska belastningen (uppskattad för ammoniak) inte ska överskridas krävs förutom att de av Naturvårdsverket beräknade inhemska minskningskraven

30


uppfylls även att det internationella bidraget minskar mycket kraftigt. Beräkningarna kan sägas representera en försiktighetsprincip som om den tillämpades överallt i Europa skulle leda till att luftföroreningsproblemen reducerades väsentligt. Reduktionskraven beräknades enligt följande metod. För att fastställa kritisk belastning beaktades enbart kritisk belastning för övergödande kvävenedfall p g a svårigheter att fastställa kritisk belastning för försurande kväve. I aktionsprogrammet Miljö-93 gjorde Naturvårdsverket en uppskattning av kritisk belastning för övergödande kväve (brukad skogsmark) för olika regioner vilken användes i beräkningarna. Område Götaland Svealand Norrland

Kritisk belastning, kg N/km2*år 500 400 300

Ammoniak tillskrevs hälften av den kritiska kvävebelastningen eftersom ammoniak i grova drag svarar för hälften av kvävenedfallet. ”Kritisk belastning för ammoniak” blir därmed hälften av värdena som anges i Miljö-93 och kan redovisas per hektar: Götaland Svealand Norrland

2,5 kg N/ha och år 2,0 kg N/ha och år 1,5 kg N/ha och år

Förutsättningen för beräkningarna var som nämnts att utsläppen av ammoniak i en viss region inte skulle överskrida den ”kritiska belastningen för ammoniak” i samma region. Genom att multiplicera den ”kritiska belastningen för ammoniak” med landarealen inom varje produktionsområde erhölls en målnivå för tillåtna ammoniakutsläpp i respektive produktionsområde. Målnivån låg till grund för att ange till hur mycket ammoniak-avgången skulle behöva minska. I vissa områden var den beräknade ammoniakavgången lägre än den beräknade målnivån. En ny målnivå fastställdes då utifrån kriteriet att ammoniakavgången i området inte fick öka. Därefter jämfördes den aktuella ammoniak-avgången i området med målnivån och ett reduktionskrav fastställdes. Värdet på ammoniakavgången som användes beräknades av Jordbrukstekniska Institutet och avser 1994. I den beräkningen ingår endast ammoniakavgång från stallgödselhantering och betesdrift. Hade samtliga källor till ammoniakavgång tagits med hade reduktionskraven blivit större. I tabell 5 redovisas resultatet av Naturvårdsverkets beräkningar i 2021-projektet. I tabellen redovisas också en beräkning med samma metod men med SCB:s värden för 1997 på ammoniakavgången från jordbruket. Den ammoniakavgång som kommer från andra källor än jordbruk är inte medräknad, p g a att den inte finns redovisad per produktionsområde. Denna beräknas uppgå till ca 6000 ton av totalt ca 59 000 ton ammoniak. Hade dessa kvantiteter inkluderats hade reduktionskraven blivit något högre.

31


Tabell 5. Reduktionskrav för ammoniak enligt Naturvårdsverket beräkning i 2021-projektet (alternativ A) och reduktionskrav beräknade med samma metod men med SCB:s värde för 1997 på ammoniakavgången från jordbruket (alternativ B) Produktionsområde Målnivå A B ammoniak- NH3-avg. Reduk- NH3-avg. Redukavgång kton NH3 / tionskton NH3 / tionskton NH3 /år år krav, år krav, Götalands södra slättbygder Götalands mellanbygder Götalands skogsbygder Götalands norra slättbygder Svealands slättbygder Mellersta Sveriges skogsbygder Nedre Norrland Övre Norrland Hela Sverige

1.9

4.7

59

6.0

68

3.4

6.0

44

8.6

60

16.8

18.9

11

14.8

0

3.7

4.8

23

7.0

47

6.21/7.92 4.81/9.32

6.2 4.8

0 0

7.8 3.4

03 0

3.01/16.82 2.51/36.62 42.3

3.0 2.5 50.9

0 0 17

2.9 2.3 52.8

0 0 17 3

1

Målnivån fastställd utifrån kriteriet att utsläppen inte ska öka utöver den beräknade nivån för 1994 Den beräknade målnivån 3 Reduktionskravet fastställt utifrån den beräknade målnivån för Svealands slättbygder 2

Det framgår av tabellen att de största reduktionskraven, enligt denna beräkningsmetod, finns i södra Götaland och i Götalands norra slättbygder. Enligt beräkningen föreligger inga minskningskrav för mellersta Sveriges skogsbygder och Norrland. Beaktas de senaste uppgifterna på ammoniakavgången (från 1997) föreligger det heller inte något minskningskrav för Götalands skogsbygder. I detta område är ammoniakavgången visserligen större än i andra områden men eftersom området är stort är målnivån också hög och ammoniakavgången per ytenhet relativt låg. I Svealands slättbygder är ammoniakavgången från jordbruket i nivå med målnivån. Om övriga källor inkluderas kan det föreligga ett reduktionskrav för detta område. Här har dock bestämmelserna om täckning och påfyllning av gödselbehållare trätt i kraft efter det att underlaget till SCB:s ammoniakberäkning samlades in. Ammoniakavgången i området har troligen därför redan minskat. Det finns vissa invändningar mot Naturvårdsverkets beräkning i 2021-projektet och beräkningsmetoden vilket innebär att resultatet bör användas med försiktighet:

• Beräkningsmetoden är hypotetisk eftersom nedfallet från andra länder inte beaktas. • Alla källor till ammoniakavgång har inte beaktats. • Resultatet blir beroende av hur områdena avgränsas. Om t ex ett område med låg ammoniakavgång räknas in i ett område med hög ammoniakavgång sjunker kraven för området med hög ammoniakavgång (medan ökar för det med låg). Det finns inga givna kriterier för hur områdena ska avgränsas. Avgränsningen på produktions-områden har gjorts därför att den tillgängliga jordbruksstatistiken redovisas på det sättet.

32


Det finns även vissa begränsningar för att använda metoden i Jordbruksverket uppdrag. • I beräkningarna har värden på kritisk belastning för övergödning använts. Beaktas även nedfallets försurande effekter kan värdena på kritisk belastning ändras. • Kritisk belastning bestämdes i beräkningarna för tre områden, Götaland, Svealand och Norrland. Jordbruksverket ska i uppdraget beakta de regionala skillnaderna i ammoniakavgång. Det bör göras med större upplösning än landsdelsnivå. Därför bör även regionala skillnader i kritisk belastning anges med större upplösningsnivå än landsdelsnivå så att minskningskraven bättre kan anpassas efter hur mycket nedfall som kan tolereras i olika regioner.

5.10 RAINS-modellen Till det arbete som bedrivs i EU och av LRTAP-konventinen för att minska utsläppen av luftföroreningar har underlag tagits fram av IIASA (International Institute for Applied Systems Analysis i Österrike) med hjälp av den s k RAINS-modellen. Denna beräknar spridning och deposition av luftföroreningar över Europa. Depositionen kan sedan jämföras med kritisk belastning i olika områden. På detta sätt kan överskridande av kritisk belastning vid olika utsläppsscenarier bestämmas. De mål som satts upp, vid modellberäkningar åt EU och LRTAP, har grundats på att överskridandet av kritisk belastning ska reduceras i viss utsträckning. I modellen finns också kostnadsfunktioner inlagda för åtgärder för att minska utsläppen av olika luftföroreningar. Modellen kan därför användas för att optimera var och hur utsläppsreduktionerna skall göras för att samtidigt nå uppsatta mål för försurning, övergödning och marknära ozon i alla delar av Europa på ett kostnadseffektivt sätt. Basåret i de beräkningar som utförts är 1990 och målåret 2010. Varje land har rapporterat en bedömning av inverkan av nationella planer och befintlig lagstiftning på utsläppen fram till år 2010. Detta s k referensscenario liksom andra alternativ med ytterligare åtgärder för att nå högre måluppfyllelse har analyserats. Det skulle vara möjligt att med modellen göra en beräkning (utan inrapporterade värden) av hur mycket den svenska ammoniakavgången skulle behöva minska för att kritisk belastning inte ska överskridas. För att kunna göra det måste emellertid antaganden om värden på utsläpp i andra länder och utsläpp av andra försurande ämnen i Sverige göras. Eftersom modellen optimerar utsläppsminskningarna utifrån kostnader för åtgärderna blir resultatet också beroende av de aktuella kostnadsfunktioner som är inlagda i modellen. Modellen arbetar med ett rutsystem för deposition och kritisk belastning som är 150x150 km. Den kritiska belastningen kan variera mycket i ett område med den storleken. I det här sammanhanget bedöms att det behövs bättre upplösning för att kunna ge vägledning om regionala reduktionskrav.

5.11 Slutsatser

33


För att kunna ange delmål för minskning av ammoniakavgången i jordbruket vore det värdefullt att kunna bestämma nivån på ammoniakavgången när miljökvalitetsmålet har uppnåtts. Det är emellertid mycket svårt att fastställa en sådan nivå. Det beror bl a på den stora betydelse som de utländska utsläppen av försurande ämnen har för miljösituationen i Sverige. Det beror även på svårigheter att skilja på effekter orsakade av reducerat (ammoniak/ammonium) och oxiderat (NOx) kväve, d v s hur stor del av den kritiska belastningen för kväve som ska tillskrivas reducerat respektive oxiderat kväve. Resultatet av beräkningar med RAINS-modellen är till stor del beroende av de värden som länderna rapporterat till referensscenariot och av de kostnadsfunktioner som är inlagda i modellen. Beräkningarna avser år 2010 som är ett delmål. Det finns inget pålitligt scenario som beskriver minskningskrav för att nå kritisk belastning i hela Europa, vilket är slutmålet,. Naturvårdsverkets beräkningar i projektet Sverige 2021 bygger på flera osäkra antaganden och utsläppen som härrör från andra länder har inte beaktats. Resultatet av beräkningarna bör därför användas med försiktighet. De indikerar emellertid att för vissa områden i Götaland är minskningskraven stora medan det för stora delar av landet nämligen Götalands skogsbygder, Svealands slättbygder, mellersta Sveriges skogs-bygder och Norrland inte föreligger några minskningskrav eller så är de låga.

6 Andra utgångspunkter för att ange delmål för minskad

ammoniakavgång från jordbruket 6.1 Djurtäthet Ammoniakavgången i jordbruket härrör till största delen från djurhållningen. I områden med hög djurtäthet skulle det därför kunna vara mer motiverat att minska ammoniak-avgången än i områden med låg djurtäthet. Djurtätheten säger självklart inget om hur mycket ammoniakavgången måste minska för att kritisk belastning inte ska överskridas. Men om det är klart att åtgärder behöver vidtas skulle djurtätheten kunna användas för att avgränsa de områden som berörs. Oftast anges djurtätheten som antal djurenheter per hektar åkermark. Vid ammoniak-nedfall påverkas all mark och det kan vara mer relevant att ange djurtätheten för den totala arealen i ett område.

6.2 Kväveinnehåll i stallgödsel Potentialen för ammoniakavgång till följd av djurhållning bestäms av hur mycket kväve som utsöndras med träck och urin. Djurenhetsbegreppet är inte direkt relaterat till den mängd kväve som utsöndras med träck och urin för olika djurslag. Den totala mängd kväve i träck och urin som djuren i ett område producerar per arealenhet skulle därför ge en bättre uppfattning om potentialen för ammoniakavgång än djurtätheten. Mängden kväve som 34


utsöndras kan variera för ett djurslag till följd av olika foderstater, produk-tionsfas etc. Vid beräkningar används därför schablonvärden.

7 Möjligheter att minska ammoniakavgången från jordbruket 7.1 Allmänt Ammoniakförlusterna i jordbruket härrör huvudsakligen från djurhållningen. Förluster sker under stallgödselns hanteringskedja; i stallar, under lagring och vid spridning, men även från träck och urin från betande djur. Förluster sker också vid spridning av vissa slag av handelsgödselmedel. Det är möjligt att i varierande grad minska dessa förluster genom olika åtgärder. Ammoniakförlusterna kan också minskas genom åtgärder vid utfodringen så att innehållet av kväveföreningar, som kan bilda ammoniak, minskar i träck och urin. Ammoniakavgången från jordbruket är i hög grad beroende av faktorer som t ex klimat, väderlek och markförhållanden. Effekten av olika åtgärder kan variera beroende på dessa faktorer, t ex har väderleksförhållandena vid spridning betydelse för storleken på ammoniakavgången. Det finns därför en betydande grad av osäkerhet och variation vad gäller effekten av olika ammoniakåtgärder. Ammoniakförluster sker under stallgödselns hela hanteringskedja. Storleken på förlusterna i ett led är beroende av vad som görs i andra led. Om en åtgärd vidtas för att minska ammoniakförlusterna i stall eller under lagring kommer mer ammoniumkväve att bevaras i gödseln som kan förloras som ammoniak i nästa led i hanteringskedjan. Åtgärder vid spridning av stallgödsel är särskilt viktiga eftersom de utgör en stor del av de totala förlusterna från stallgödsel och för att spridning av gödseln är det sista steget i hanteringskedjan. Vidtas inte åtgärder i det ledet kan en stor del av effekten av åtgärder i tidigare led att gå förlorad. I Jordbruksverket rapport 1997:16 ”Förslag till åtgärdsprogram för att reducera ammoniakavgången i jordbruket” redovisas mer utförligt faktorer som påverkar ammoniakavgångens storlek och åtgärder för att minska ammoniakavgången. Här ges en mera översiktlig sammanställning av sådana åtgärder.

7.2 Utfodring Ammoniakavgången påverkas av den mängd kväveföreningar som finns i gödsel och urin när den lämnar djuren. Mängden kväve som lämnar djuren med gödsel och urin utgörs av skillnaden mellan utfodrad mängd kväve i form av protein och andra kväveföreningar och djurens behov. Åtgärder som innebär en bättre anpassning av utfodringen till djurens behov under olika förhållanden kan därför i förlängningen reducera ammoniakavgången i jordbruket. Detta har även betydelse för andra kväveförluster, som utlakning och lustgasavgång, från jordbruket. Sådana åtgärder är: • Foderstyrning på individnivå • Fasutfodring

35


• Lågproteinfoder • Övriga fodertillsatser • Foderoptimering efter proteinbehov Åtgärderna är tekniskt genomförbara med undantag för vissa fodertillsatser. De företagsekonomiska förutsättningarna för att fullt ut genomföra dem saknas dock.

7.2.1 Foderstyrning på individnivå Denna teknik innebär att man på gårdsnivå tilldelar varje enskilt djur den mängd av olika typer av foder som motsvarar individens behov. Tilldelningen görs utifrån tillgängligt foder som har producerats på gården främst vallfoder och inköpt foder i form av exempelvis olika foderblandningar. Valet av inköpt foder styrs i hög grad av marknadssituationen. Denna teknik tillämpas främst inom mjölkproduktionen. Förutsättningar för en väl fungerande foderstyrning på individnivå är väl fungerande utfodringsnormer, analyser av mjölk och foder, foderberäkningssystem samt tekniska utfodringssystem i form av exempelvis datafodervagnar. Denna typ av åtgärder är ofta företagsekonomiskt motiverade eftersom överutfodring generellt sett är kostsamt. Även underutfodring är generellt sett oekonomisk eftersom den leder till sänkt avkastning. Till en viss del finns också ekonomiska motiv för att inte överutfodra med protein och andra kväveföreningar eftersom kraftig överutfodring kan leda till störningar hos djuren. Den kraftigaste begränsningen på proteinsidan utgörs dock av djurens biologiska behov av en viss proteinkvalitet. För att säkerställa att tillräckliga mängder av rätt kvalitet tillförs kommer överutfodring av andra kväveföreningar att ske.

7.2.2 Fasutfodring Under djurens produktionscykel förändras deras behov av näring. Unga djur behöver stora mängder protein av hög kvalitet. Detta behov minskar under uppfödningstiden för att återigen öka i samband med exempelvis digivning. Fasutfodring är en metod för att anpassa utfodringen efter de förändrade behoven genom att foderblandningar med olika sammansättning används under produktionscykeln. Fasutfodring är främst tillämplig inom svin- och fjäderfäproduktionen. En viktig förutsättning för en väl fungerande fasutfodring är tillgång till lämpliga foderblandningar på marknaden.

7.2.3 Lågproteinfoder Unga djur och äldre enkelmagade djur har behov av protein med en viss kvalitet eller med andra ord behov av vissa så kallade essentiella aminosyror. Vissa av dessa aminosyror visar sig ofta bli begränsande i olika utfodringssituationer. För att säkerställa att djuren får tillräckliga mängder av dessa essentiella aminosyror tillämpas överutfodring av andra aminosyror och andra kväveföreningar. Ett sätt att öka de först begränsande essentiella aminosyrorna utan att samtidigt öka fodrets innehåll av andra kväveföreningar är att använda rena aminosyror. Godkända aminosyror för inblandning i foder är för närvarande metionin, lysin, treonin och tryptofan. Metoden tillämpas främst i svinfoder (lysin) och fjäderfäfoder (lysin och metionin).

36


Med nu gällande prisrelationer på marknaden har dock användningen av de rena aminosyrorna minskat i de saluförda foderblandningarna.

7.2.4 Övriga fodertillsatser Genom tillsatser till foder av exempelvis enzymer, antibiotika, koccidiostatika och probiotika kan kväveeffektiviteten öka i vissa fall. Av olika skäl har dessa metoder ingen omedelbar tillämplighet för syftet att minska ammoniakutsläpp från jordbruket. Olika fodertillsatser måste uppfylla vissa krav avseende djurs och människors hälsa för att bli godkända för användning.

7.2.5 Foderoptimering efter proteinbehov Foderindustrin använder kontinuerligt optimeringsprogram för att bestämma den närmare sammansättningen av olika foderblandningar som marknadsförs. Optimeringsprogrammen tar hänsyn till en mängd biologiska parametrar som syftar till att djur som utfodras med den specifika foderblandningen får ett gott hälsotillstånd och en hög produktion. Avgörande för det slutliga valet av ingående råvaror är prisrelationer mellan olika alternativa råvaror. Marknadspriset på proteinfoder har under 90-talet varit sådant, att inblandningen av proteinfoder har ökat kraftigt. Anledningen är främst att låga världsmarknadspriser på sojamjöl har slagit igenom på prisbilden. Med nuvarande marknadssituation är incitamenten att sänka proteinfoderinblandningen svaga.

7.2.6 Hinder för att öka kväveeffektiviteten i utfodringen • Prisrelationer på fodermarknaden innebär att incitamenten är svaga för att begränsa utfodringen av proteinfoder. I senare led av livsmedelskedjan saknas sådana incitament nästan helt. • Det saknas ett allmänt accepterat proteinvärderingssystem, vilket gör att officiella normer för proteinutfodring följs i endast begränsad omfattning. I stället har olika alternativa utfodringsnormer utvecklats av olika aktörer. • Kunskapsbrister finns avseende hur kväveeffektiviteten i utfodringen kan öka och hur man i praktiken kan följa upp kväveeffektiviteten på ett hanterbart sätt. • Inom vissa produktionsgrenar används stora mängder hemmaproducerat foder i form av hö, ensilage och bete. Detta gäller nötkreatur (mjölk- och köttproduktion), får, getter, hästar, hjortar och andra vallfoderkonsumerande djur. Dessa fodermedel används huvudsakligen på samma gård som de har producerats på. Följden av detta blir att de kvaliteter som råkar finnas på gården måste balanseras upp med inköpta fodermedel i större eller mindre utsträckning beroende på djurslag och produktionsgren. Detta ställer stora krav på kunskaper hos djuruppfödarna och tillgång till styrmedel på besättningsnivå. • Formella hinder finns i form av att olika fodertillsatser inte är godkända eller i vissa fall förbjudna.

7.3 Åtgärder i stallar Ammoniakavgången från stallar (avser ej fjäderfä, se avsnitt 7.3.6) kan minskas genom en eller flera av följande principer:

37


• • • •

Minskning av gödselytan Snabb avskiljning och bortförsel av urin från stallet Kylning av gödsel och gödselytor Minskning av lufthastigheten över gödselytorna

Vissa av åtgärderna för att minska ammoniakförlusterna i stallar är under utveckling och är inte tillämpbara i dagsläget. Andra är bara lämpliga att genomföra vid nybyggnad eller kräver betydande energitillskott. De är därför ofta dyra jämfört med lagrings- eller spridningsåtgärder.

7.3.1 Minskad gödselyta Ammoniakavgången ökar när arean på gödselytan ökar, förhållandet är nästan linjärt. Möjligheterna att minska gödselytorna är dock begränsade eftersom gödselytorna redan är minimerade bl a av kostnadsskäl. Storleken på gödselytorna styrs också till stor del av djurskyddsföreskrifterna och tillämpade uppfödningssystem.

7.3.2 Tätare utgödslingsintervall och urinavskiljning Emissionen från ett stall bestäms av koncentrationen i stalluften och ventilationsflödet (emissionen = koncentrationen * ventilationsflödet). Koncentrationen av ammoniak ökar vid längre uppehållstid av gödsel i stallet. Utgödsling 1-2 gånger per dygn är dock tillräcklig eftersom koncentrationen börjar öka först efter ett dygn. Kvävet i urinen kan snabbt omvandlas till ammoniak. Ju tidigare urinen kan ledas bort från stallet desto lägre blir ammoniakavgången. Det kräver en väl fungerande urindränering. I nötkreatursstallar med uppbundna djur och i svinstallar med öppen gödselgång kan urindräneringen fungera tillfredsställande. Funktionen är dock i hög grad en skötselfråga och det krävs en regelbunden rensning genom t ex spolning. Många nybyggda mjölko- och svinstallar utformas med flytgödselsystem med dränerande golv där träck och urin samlas upp i en gödselränna under golvet. Avskilj-ningsförmågan för träck och urin i dränerande golv ökar med dräneringsöppningens storlek. Ett annat vanligt system för mjölkkor i lösdriftsstallar är system med öppen gödselränna. Genom att dessa gödselytor är utsatta för relativt intensiv trafik kommer urin och träck att blandas ihop, vilket försvårar urinavrinningen. För att urindränering ska fungera i dessa system krävs det lutande golv mot urinrännan och självrensande skrapa. Lutande golv innebär dock halkrisker för djuren och för närvarande finns det inga säkra rekommendationer hur dessa risker ska undvikas. Forskning pågår om olika system som kan förbättra utgödslingen. I system med hela golv och i kulvertar kan det innebära skrapsystem med gummiskrapor, golv med mycket fin ytstruktur och spolning i samband med utgödsling.

7.3.3 Kylning av gödseln

38


Ammoniakavgången blir lägre ju lägre temperatur gödseln har. Svenska försök har visat att kylning av kulvertgolv i svinstall är en möjlig men dyr åtgärd att minska emissionen. Försök har också visat att ett väl anpassat gödselkylssystem vid nybyggnation kan ersätta en gödselgasventilation.

7.3.4 Ventilationsflöde och lufthastighet Ökat ventilationsflöde minskar ammoniakkoncentrationen i stallet, vilket ger en bra djurmiljö. Samtidigt ökar drivkraften för avgång av ammoniak. Detta motverkas av att ökat luftflöde minskar temperaturen i stallet. Frågan är om stalluftens temperatur eller stallets luftväxling kommer att ha störst inverkan på ammoniakavgången. Datorberäkningar tyder på att en sänkning av temperaturen genom ökad ventilation kan ge en minskad ammoniakavgång. Lufthastigheten över ytor täckta med träck och urin påverkar ammoniakavgången. Därför bör luftintag placeras så att lufthastigheter kring sådana ytor blir så låga som möjligt. Det finns begränsat forskningsunderlag som kan belysa hur olika ventilations-system och inställning av ventilationen påverkar ammoniakavgången. En förutsättning för att uppnå acceptabla halter av bl a ammoniak i stall med gödselkulvertar är att kulvertarna har effektiva avstängningsanordningar mot uteluften. Annars kommer de att fungera som luftintag och därmed att öka drivkraften för avgång av bl a ammoniak från gödseln. Vid nybyggnad kan gödselkulvertar under spaltgolv göras djupare, vilket minskar lufthastigheten i kulverten. Teoretiska beräkningar har visat att den totala emissionen av ammoniak från ett svinstall kan reduceras med 30% om gödselkulverten görs 1,2 m djup istället för 0,45 m. I befintliga stallar är detta en dyr åtgärd. Djurstallar som byggs i dag utformas i stor utsträckning med djupare kulvertar.

7.3.5 Rening av frånluften En effektiv metod är att rena frånluften genom att leda den genom ett s k biofilter eller tvättaggreagat. Tekniken har i Sverige och internationellt bedömts vara alltför kostsam för att vara tillämpbar. Kostnaden har beräknats till 500-600 kr/kg sparat kväve.

7.3.6 Fjäderfästallar Emissionsförloppet i fjäderfägödsel är mycket långsammare än i svin- och nötgödsel, eftersom kvävet i fjäderfägödsel är bundet i urinsyra. Uppvärmning snarare än kylning är intressant för fjäderfägödsel, eftersom torkning av gödseln reducerar omvandlingen av urinsyra till urea. Betingelserna för ammoniakavgång från fjäderfägödsel är optimal vid en vattenhalt på 4060%, medan avgången av ammoniak är försumbar vid låga vattenhalter. Redan vid vattenhalter kring 30 %, som är vanligt i moderna slaktkyck-lingstallar är emissionen måttlig. För gödsel som inte torkas är ammoniakförlusterna i stallet beroende av gödselns lagringstid i stallet. För att minska stallförlusterna krävs att utgödsling sker så ofta som möjligt.

39


I värphönsanläggningar med burar och gödselmattor under burarna med tillhörande avskrapningsanordningar kan ammoniakavgången hållas låg om utgödsling sker ofta. Ammoniakavgången kan minskas ytterligare om gödseln torkas på mattorna. I slaktkycklingstallar med ströbädd, som gödslas ut efter varje omgång, sker under lagringstiden en förändring av ströbäddens sammansättning. Innehållet av kväve, ammoniumhalten och pH-värdet ökar i bädden med tiden, vilket får till följd att ammoniakemission ökar avsevärt. Detta kan motverkas bl a genom att använda torrt strömaterial i ett tunt lager, uppvärmning av golvet, lägre stalltemperatur i slutet av uppfödningen och undvikande av vattenläckage.

7.4. Åtgärder vid lagring av stallgödsel 7.4.1 Allmänt Utan täckning eller andra åtgärder är lagringsförlusterna normalt störst från urin därefter följer i fallande skala djupströgödsel, fastgödsel, kletgödsel och flytgödsel. Genom täckning av flytande gödselslag kan en väsentlig reduktion av ammoniakavgången uppnås. Däremot saknas det teknik som på bred front kan tillämpas för reduktion av ammoniakavgången från fasta gödselslag.

7.4.2 Täckning av flytgödsel- och urinbehållare Täckning av flytgödsel- och urinbehållare leder till minskad ammoniakavgång, bl a till följd av minskade luftrörelser över gödselytan. Täckningen kan t ex utgöras av tak, tättslutande lock, flytande plastduk, tältdukstak, halm, torv, lättklinkerkulor eller svämtäcke. Olika typer av täckning har olika effekt. Enligt nuvarande bestämmelser ska täckningen bestå av ett stabilt svämtäcke eller annan täckning som effektivt minskar ammoniakförlusterna. De procentuella förlusterna från en urinbehållare med svämtäcke beräknas dock bli betydligt högre än från en flytgödselbehållare med svämtäcke. Ammoniakavgången kan reduceras ytterligare om behållarna täcks med någon form av tak.

7.4.3 Påfyllning av flytgödsel- och urinbehållare Försöksunderlaget för att bedöma effekten av påfyllning under täckning är relativt begränsat. Ett nordamerikanskt försök visade på stor effekt av bottenfyllning. Förlusterna vid bottenfyllning uppgick till 3-8% istället för 29-39% vid fyllning ovanifrån. Det fanns andra skillnader mellan behållarna i försöket, men även när dessa beaktades bedömdes fyllningssättet ha stor betydelse för storleken på ammoniakavgången. I ett svenskt fullskaleförsök jämfördes bottenfyllning med fyllning ovanifrån av två behållare med svinflytgödsel. Förlusterna från båda behållarna var små och förlusterna från behållaren som fylldes ovanifrån var bara marginellt högre. Försöket utfördes under perioden november-april, vilket kan förklara den låga ammoniakavgången. Ingen av behållarna hade svämtäcke eller annan täckning.

40


Påfyllning under täckning är praktiskt nödvändigt vid flera olika täckningsalternativ. Påfyllning av behållare med svämtäcke eller annan täckning med lägre effektivitet kan ske ovanifrån utan att täckningen störs nämnvärt om fyllningsanordningen är väl utformad. Täckningen förblir emellertid mest ostörd om påfyllning sker under täckningen.

7.4.4 Åtgärder vid lagring av fast- och kletgödsel Det saknas teknik som på bred front kan tillämpas för att minska ammoniakavgången vid lagring av fast- och kletgödsel. Svenska försök med täckning av fast- och kletgödsel har genomförts i pilotskala. För fastgödsel testades gödselhus medan för kletgödsel testades täckning med halm, torv och presenning. Lagring i gödselhus minskade förlusterna högst väsentligt. Täckningmaterialen för kletgödsel var alla effektiva. Det finns svårigheter att omsätta studien till praktiska förhållanden. Ingen påfyllning skedde under försöksperioden, medan påfyllning sker regelbundet i praktiken. Att ha täckning över gödselhögar som fylls ovanifrån kan vara svårgenomförbart i praktiken.

7.5 Åtgärder vid spridning av stallgödsel 7.5.1 Släpslangsteknik Vid släpslangsspridning placeras flytgödsel eller urin på eller strax ovan marken med en rampspridare med hängande slangar. Tekniken utnyttjas för att sprida mellan rader i växande grödor men kan också användas i vallar och på obevuxen mark. Vid släpslangsspridning i växande gröda hamnar en del av gödseln under grödan där den är mindre utsatt för ammoniakavgång. Grödan kan även ta upp ammoniak från gödseln. Eftersom spridarna är breda passar tekniken mindre bra på mindre, oregelbundna fält eller på mycket kuperade fält.

7.5.2 Släpfotsteknik Med släpfotstekniken placeras flytgödsel (eller urin) med slangar i smala strängar på markytan. Slangarna mynnar bakom släpfötterna som är fjädrande upphängda och söker sig fram längs markytan samtidigt som de fungerar som gröddelare. Syftet är att gödseln ska placeras under vegetationen och med god markkontakt. Tekniken är i första hand tillämpbar i vallar. Den har relativt stort dragkraftsbehov och passar mindre bra på lutande fält och vid förekomst av sten i markytan.

7.5.3 Myllningsaggregat, öppen myllning Vid spridning med myllningsaggregat skärs en skåra upp i marken (med olika typer av knivar eller skivor) i vilken flytgödsel eller urin placeras. Vid öppen myllning är myllningsdjupet i regel inte så stort och givan måste anpassas så att gödseln inte rinner över och hamnar på markytan vilket försämrar effekten. Tekniken är i första hand avsedd för spridning i vall. Den är inte tillämpbar på mycket steniga eller kompakta jordar där det blir svårt att hålla det avsedda myllningsdjupet.

41


7.5.4 Myllningsaggregat, täckt myllning Beroende på myllningsdjupet kan tekniken delas in i yt- (5-10 cm) och djupmyllning (15-20 cm). Efter det att gödseln har placerats i marken täcks den med hjälp av t ex tryckrullar. Tekniken minskar ammoniakavgången mer effektivt än öppen myllning, under förutsättning att markförhållandena möjliggör att jorden återpackas tillräckligt effektivt. Ammoniakavgången kan reduceras effektivt med denna teknik men dess användbarhet är begränsad. Eftersom djupmyllning orsakar rotskador och sänker skörden vid spridning i vallar är användningen begränsad till obevuxen mark. Andra begränsningar är att den inte passar på jordar med hög lerhalt och stenförekomst och inte är lämplig på lutande fält. Tekniken har ett stort dragkraftsbehov.

7.5.5 Injicering under högt tryck Detta är en relativt ny teknik där flytgödsel (eller urin) under högt tryck 5-8 bar injiceras i marken. Eftersom några skärorgan inte används kan tekniken utnyttjas på lutande och steniga fält. Lovande resultat avseende ammoniakminskning har erhållits i försök, men ytterligare försök och utvärdering av tekniken krävs.

7.5.6 Snabb nedbrukning Vid spridning på obevuxen mark kan ammoniakavgången minskas genom att gödseln brukas ned så snabbt som möjligt. Effekten ökar även med myllningsdjupet. Enligt nuvarande bestämmelser ska stallgödsel som sprids på obevuxen mark i vissa delar av landet brukas ned inom 4 timmar. Ammoniakavgången är hög omedelbart efter spridning, så ytterligare minskning av ammoniakavgången kan uppnås om gödseln brukas ned omedelbart efter spridning. Det kräver att en extra traktor med nedbrukningsredskap följer tätt efter gödselspridaren. Nedbrukning samma dag som spridning är mer praktiskt genomförbart men ger mindre effekt. Olika spridningsbestämmelser påverkar lantbrukarnas spridningsmönster och det innebär att det finns en osäkerhet i den antagna effekten. Ett krav på snabb nedbrukning gör att spridning på yttjälad mark förhindras eftersom nedbrukning inte är möjlig under sådana förhållanden. Den spridning som sker på yttjälad mark kan därför komma att styras över till andra tidpunkter som är mindre lämpliga ur ammoniaksynpunkt. Troligen leder det till ökad försommar- eller höstspridning eftersom arbetssituationen under vårbruket oftast inte möjliggör att ytterligare arbetsmoment tillkommer. Enligt SCB:s gödselmedelsundersökning skedde endast en liten del av stallgödselspridningen på tjälad mark år 1997 (0-1% av åkerarealen). Ammoniakavgången borde bli låg under kyliga förhållanden, men danska försök har visat att den kan bli hög vid temperaturer nära noll grader genom att koncentrationen av ammonium ökar när vätskefasen delvis fryser.

7.5.7 Utspädning av flytgödsel Ammoniakavgången efter spridning är bl a beroende av hur snabbt flytgödsel kan infiltrera ned i marken. Ammoniakavgången minskar med minskande ts-halt förutsatt att markförhållandena 42


medger tillräcklig genomsläpplighet. Utspädning av flytgödsel ökar gödselns infiltrationsförmåga och minskar även ammoniumhalten. Nackdelar med tekniken är att större lagringsutrymme kan behövas och att större gödselmängder måste spridas. I vissa hanteringssystem kan gödseln redan vara så pass utspädd att ytterligare utspädning endast innebär begränsade fördelar.

7.5.8 Bevattning efter spridning Regn eller bevattning efter spridning kan minska ammoniakavgången genom att infiltrationshastigheten ökar.

7.5.9 Spridningstidpunkt och förhållanden vid spridning Ammoniakavgången är högst under varma, torra och blåsiga förhållanden. Genom att välja tidpunkter för spridning då förhållandena för ammoniakavgången är minst gynnsamma som vid kall och fuktig väderlek, på kvällar, innan (och under) regn och genom att undvika spridning under sommarmånaderna kan förlusterna begränsas. Möjligheterna att välja spridningstidpunkt begränsas dock av andra spridnings-bestämmelser för stallgödsel och foderhygieniska skäl vid spridning i vallar.

7.6. Ammoniakavgång vid olika hanteringssystem för stallgödsel Sett över hela hanteringskedjan ger ett flytgödselhanteringssystem utanför stallet bättre möjligheter att minska ammoniakförlusterna genom lagrings- och spridningsåtgärder och att återföra en större andel av utfodrat kväve till grödorna i lättillgänglig form än fastgödsel- och djupströgödselhantering. Även utfodringen har dock betydelse för ammoniakförlusternas storlek. T ex kan foderstater och utfodringsrutiner som ger ett lågt kväveutnyttjande leda till att ammoniakförlusterna blir högre från ett flytgödsel-system än från ett system med fastgödselhantering där kväveutnyttjandet vid utfodringen är högre. Bl a genom en pågående storleksrationalisering ökar andelen stallgödsel som hanteras som flytgödsel. Enligt SCB:s gödselmedelsundersökningar har andelen flytgödsel av den totala mängden stallgödsel som sprids ökat med drygt 10 procentenheter under 1990-talet och utgjorde 1997 ca 50% av den spridda stallgödseln.

7.7 Åtgärder vid betesdrift För närvarande är det nästan uteslutande djurslagen nötkreatur, får, getter och hästar som går på bete. Alternativa djurhållningssystem, som t ex utegrisar, utgör ännu en begränsad andel. För mjölkkor finns djurskyddsbestämmelser som innebär att de ska hållas på bete en del av året. Urin utgör den huvudsakliga källan för förluster av ammoniak vid bete. Det mesta av kvävet i urin är lättlösligt och förekommer till största delen som urea. Urea omvandlas relativt snabbt till

43


ammonium som kan avgå som ammoniak. I träck förekommer en mindre del av kvävet i lättlöslig form. Oberoende av om kvävet tillförts genom gödsling eller fixeras av baljväxter är det koncentrationen av kväve i betesväxterna som bestämmer förlusternas storlek. Är kväveinnehållet högre än vad djuren kan tillgodogöra sig kommer överskottet att utsöndras huvudsakligen i urinen. Stödutfodring med proteinrika fodermedel leder till att utsöndringen av kväve med urinen ökar ytterligare. Det är svårare att kontrollera utfodringen av djur som går på bete än om de är uppstallade. Genom att anpassa gödselgivorna och stödutfodra med foder med lågt proteininnehåll finns det dock vissa möjligheter att minska förlusterna vid betesdrift.

7.8 Åtgärder vid spridning av handelsgödsel Ammoniakavgång sker vid spridning av ammoniumbaserade handelsgödselmedel och urea. Någon direkt ammoniakavgång sker inte från nitratbaserade handelsgödselmedel indirekt kan dock en ökning ske genom högre avgång från grödan. En betydligt högre andel av ingående kväve går förlorat från urea än från de ammoniumbaserade handelsgödselmedeln. Förbrukningen av urea är mycket låg i Sverige. Ammoniakavgången vid spridning av handelsgödsel kan minskas genom att gödselmedlet snabbt kommer i kontakt med jorden genom nedbrukning. I dagsläget brukas handelsgödsel vanligen ned där detta är möjligt.

7.9 Åtgärder vid spridning av organiska restprodukter Spridning av organiska restprodukter, t ex avloppsslam, på åkermark kan ge upphov till ammoniakförluster. Förluster vid spridning av avloppsslam beaktas i den officiella redovisningen av ammoniakavgången och utgör i dagsläget en liten post. I takt med att högre krav ställs i samhället på kretsloppsanpassning kan spridning av olika organiska restprodukter på åkermark komma att öka. Dessa utgörs av en mängd olika produkter med skiftande egenskaper och kvalitet. Den ammoniakavgång som produkterna kan förväntas ge upphov till är beroende bl a av deras ts-halt och ammoniuminnehåll. Samma typer av åtgärder som vid spridning av stallgödsel, d v s snabb nedbrukning och spridningsteknik som ger låg ammoniakavgång, skulle kunna tillämpas för de restprodukter som förväntas ge hög ammoniakavgång vid spridning.

8 Styrmedel 8.1 Lagstiftning För närvarande finns bestämmelser som syftar till att minska ammoniakförlusterna vid lagring och spridning av stallgödsel. Spridningsbestämmelserna gäller i Blekinge, Hallands och Skåne län medan lagringsbestämmelserna gäller i hela Götaland och i delar Svealand. Bestämmelserna om att minska ammoniakförlusterna finns i förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket. Där anges också att Jordbruksverket efter samråd med 44


Naturvårdsverket kan meddela föreskrifter om ”försiktighetsmått vid gödselhantering” bl a avseende spridning av gödsel. I nuvarande regelverk som rör spridning av stallgödsel har bestämmelser införts vid olika tidpunkter och olika bestämmelser gäller i olika regioner. En viss komplexitet finns redan i dag i regelverket. När hänsyn tas regionala skillnader i ammoniakavgången innebär det att olika krav kan behöva ställas och regionalt anpassade bestämmelser införas. Det kan leda till att regelverket som helhet blir mer svåröverskådligt. Även om det för de regionala aktörerna är bestämmelserna i den egna regionen som har första prioritet.

8.2 Investeringsstöd Sverige har sedan 1997 tillämpat ett av EU medfinansierat investeringsstöd till jordbruks-, trädgårds- och renskötselföretag. Den nuvarande programperioden för stödet löper ut den 31 december 1999. EU:s regler för investeringsstödet kommer framöver att anges i EU:s ”landsbygdsförordning” (rådets förordning 1257/99) och dess tillämpningsförordning (kommissionens förordning 7050/99). De ger länderna möjlighet att fortsätta med ett EUmedfinansierat investeringsstöd stöd under perioden 2000-2006. Länderna ska utarbeta ett program för tillämpning av de olika stöden i landsbygds-förordningen. Arbete pågår med att ta fram ett sådant svenskt program, vilket bl a berör investeringsstödet. EU finansierar 25% av det nuvarande stödet medan resten finansieras nationellt. I målområde 6 (Norrlands inland) betalar EU 75 % av stödet. Nu gällande EU bestämmelser medger stöd med högst 35% till fasta anläggningar och 20% för andra typer av investeringar. Enligt de svenska reglerna lämnas endast stöd till fasta anläggningar. För företag i södra och mellersta Sverige kan stöd ges med 20 procent av investeringsbeloppet, dock högst 150 000 kr. För företag i norra Sverige utanför området för mål 6 kan stöd lämnas med 35 procent av investeringsbeloppet och högst 300 000 kr. I mål 6-området uppgår stödet till 45 procent av investeringarna men högst 600 000. Under 1997 och 1998 har totalt 210 miljoner kr beviljats i stöd till olika investeringar. Den huvudsakliga delen av stödbeloppet 1998 gick till stallbyggnader (74%), medan 5% gick till gödselvårdsanläggningar. Enligt nuvarande och kommande EU bestämmelser kan stöd lämnas för investeringar i maskiner. Jordbruksverket har på uppdrag av regeringen gjort en utvärdering av investeringsstödet. Jordbruksverket redovisade bl a att det bör göras en öppning i de svenska stödvillkoren så att även vissa maskininvesteringar skulle kunna omfattas liksom deltidsföretag.

8.3 Rådgivning och information Den miljöinriktade växtnäringsrådgivningen har sedan 1995 ingått som en del i det svenska miljöstödsprogrammet och finansierats till 50% av EU. Framöver kommer EU att behandla miljöstöd och utbildningsinsatser i EU:s landsbygdsförordning. Där behandlas utbildning och rådgivning som åtgärder för kompetensutveckling.

45


8.4 Försöks- och utvecklingsinsatser Jordbruksverket har under 1900-talet disponerat medel för försöks- och utvecklings-insatser. Syftet bl a att förbättra kunskapen om miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket vilka kan tillämpas i en nära framtid. Resultaten ska bl a kunna användas i den bedrivna rådgivningen. Även framöver finns det ett behov av sådana insatser vad gäller åtgärder för att minska ammoniakavgången inom jordbruket, se avsnitt 11.8.

8.5 System för gårdsvis styrning Vid upprättande av växtnäringsbalanser på gårdsnivå studeras skillnaden mellan tillförd och bortförd växtnäring, vilket ger ett mått på hur effektivt växtnäringen utnyttjas på den enskilda gården. Växtnäringsbalanser används i den miljöinriktade växtnärings-rådgivningen. En viktig del av tillförseln på djurgårdar sker via fodret. Genom att utfodringen av kväveföreningar bättre anpassas till djurens behov kan kvävebalansen på gården förbättras och ammoniakförlusterna minska genom att mindre kväve utsöndras i gödseln. Upprättande av balanser kan även kopplas till lagstiftning eller skattesystem. I det senare fallet kan det uppkomna överskottet beläggas med någon form av avgift eller beskattas. Sådana system har utvecklats i Danmark och Nederländerna. System för gårdsvis styrning behandlas närmare inom Jordbruksverkets uppdrag om ”åtgärdsprogram med sektorsmål mot växtnäringsförluster från jordbruket”, vilket ska slutredovisas före den 31 december 1999.

8.6 Lantbruksnäringens förslag till satsning på växtnäringsområdet I samband med samrådsförfarandet har Lantbrukarnas Riksförbund som företrädare för lantbruksnäringen föreslagit en omfattande satsning på utbildning och enskild rådgivning på alla de områden som berör växtnäring. Denna satsning ska ses som ett alternativ till lagstiftning. Detaljlagstiftning har enligt LRF flera nackdelar, t ex beaktas inte de naturgivna förutsättningarna på varje gård och den enskilde jordbrukarens intresse för miljöarbete motverkas. Den föreslagna satsningen ska bygga på en nära dialog mellan jordbrukarna, deras föreningsföretag och övriga aktörer t ex myndigheter och rådgivare. Föreningsföretagen kan även på olika sätt påverka den enskilde jordbrukaren, t ex genom miljöbonus på levererade produkter. I och med att förslaget framlagts i ett mycket sent skede av utredningsarbetet har det inte kunnat analyseras eller beaktas vid utformandet av åtgärder.

9 Nollalternativet 9.1 Allmänt Detta alternativ syftar till att beskriva utvecklingen av ammoniakavgången från jordbruket från 1995 till år 2020 om inga ytterligare åtgärder vidtas utöver de som redan beslutats. Storleken 46


på ammoniakförlusterna påverkas bl.a. av lagstiftning, rådgiv-ningsinsatser och initiativ inom näringen. Även utvecklingen inom jordbruket och förändringar i jordbrukspolitiken har betydelse för ammoniakförlusterna om det t ex leder till ändringar av antalet djur, foderstyrning eller hanterings- och spridningsteknik för gödsel. Nedan redovisas en bedömning av utvecklingen av de faktorer som har störst betydelse för ammoniakförlusterna i jordbruket. P g a svårigheter att förutse utvecklingen under en lång tidsperiod har en bedömning gjorts av utvecklingen fram till år 2005 eller 2010, vilken sedan även fått gälla för resten av perioden fram till 2020.

9.2 Djurantal Förändringar av djurantalet har stor betydelse för ammoniakavgången. Även avkastningsnivån har betydelse. Vid högre avkastning bildas mer gödsel per djur. Om antalet djur minskar men avkastningen ökar kan ammoniakavgången bli oförändrad. Exempelvis har mjölkkorna minskat i antal under lång tid samtidigt som avkastningen ökat. Effekterna av förslagen till EU:s jordbruksreform har tidigare beräknats bl.a. avseende förändringar i djurantalet. Nötköttproduktionen har beräknats minska till följd av minskat antal bidragsrätter och genom en övergång till en mer extensiv produktion. Det slutliga reformbeslutet innebär att antalet bidragsrätter behålls oförändrat vilket bör reducera produktionsminskningen. Till följd av reformen väntas antalet stutar öka medan antalet tjurar och am- och dikor minskar något. Mjölkproduktionen beräknas öka något men bara i takt med förändringar av mjölkkvoten. I denna utredning har effekten på ammoniakavgången till följd av de förväntade ändringarna av antalet nötkreatur beräknats i Jordbruksverkets växtnäringsprogram STANK (se bilaga 1). Bedömningen är att förändringarna av djurantalet motverkar varandra och någon tendens inte kan utläsas vad gäller ammoniakavgången till följd av förväntade förändringarna i antalet nötkreatur. Enligt avsnitt 4.1 kan i nuläget inte några produktionsökningar förutses för den svenska jordbrukssektorn till följd av kommande WTO-avtal och på längre sikt en utvidgning av EU. Hur ammoniakavgången påverkas av förändringar i djurantal och avkastning är svårbedömt. Vad som redovisats ovan tyder dock inte på att några stora förändringar av ammoniakavgången kan förväntas till följd av förändringar av antalet djur eller avkastningen. Antalet djur bör inte öka och därmed inte heller ammoniakavgången. Minskar antalet djur kan den totala produktionen upprätthållas genom att avkastningen per djur ökar. Följden blir att ammoniakavgången påverkas i mindre grad.

9.3 Utfodring Under 1990-talet har förbrukningen av proteinfoder ökat enligt Jordbruksverkets statistik över råvaror ingående i foderblandningar som tillverkas eller importeras. En viktig orsak till den

47


ökade inblandningen är att låga världsmarknadspriser på främst sojamjöl har slagit igenom på den svenska marknaden. Detta har varit möjligt genom en successiv ändring av gränsskyddet för dessa varor bland annat i form av anpassning till EU:s jordbrukspolitik. Hur effektivt djuren kan utnyttja kväveföreningar i fodret påverkar kväveinnehållet i gödseln och därmed ammoniakförlusterna. Vid beräkning av ammoniakförlusterna i bl a STANKprogrammet bestäms kväveinnehållet i gödseln utifrån att utfodringsnormer för olika djurslag tillämpas. Om utfodringsnormerna överskrids, vilket den ökade förbrukningen av proteinfoder tyder på, innebär det att ammoniakavgången skulle vara högre än vad som har beräknats. En stor del protein och kväveföreningar tillförs dock genom egenproducerat vallfoder, bete och spannmål, vilka inte ingår i den redovisade statistiken av proteinfoder. Detta gör det svårt att bedöma om och i vilken grad en överutfodring har skett de senaste åren. För det krävs bättre kunskap om hur jordbrukarna utfodrar. Den framtida prisnivån på importerat proteinfoder har betydelse för hur förbrukningen av dessa utvecklas. AAT/PBV-systemet för värdering av kväveföreningar i foder, främst till mjölkkor, har ifrågasatts. Systemet behöver därför utvärderas och eventuellt revideras. Inom näringen har olika initiativ inletts för att förbättra kväveutnyttjandet i utfodringen i syfte att förbättra ekonomi och miljö. Det kan motverka en trend av eventuellt fortsatt ökad förbrukning av billigt proteinfoder. Det finns alltför många osäkra faktorer för att kunna bedöma hur utfodringen i framtiden kommer att påverka ammoniakförlusterna. Däremot förslås i senare avsnitt åtgärder för att öka kunskapen om vilken utfodring som tillämpas och hur kväveutnyttjandet kan förbättras samt rådgivningsåtgärder för att åstadkomma ett förbättrat kväveutnyttjande vid utfodringen.

9.4 Effekter av nuvarande regelverk Nu gällande regler som syftar till att minska ammoniakförlusterna beskrivs i avsnitt 3.3. Dessa har trätt i kraft under perioden 1995-98. Effekten av dessa åtgärder har beräknats i STANK och bedöms vid fullt genomförande bli ca 3600 ton, se tabell 6.

48


Tabell 6. Minskning av ammoniakavgången från 1995 års nivå till följd av nu gällande ammoniakbegränsande bestämmelser beräknat i STANK, ton ammoniak Område Täckning av Nedbrukning Spridning av flytg. i behållare och inom 4 h vid växande gröda med påfyllning under spridning av metoder som ger täckningen stallgödsel på låg obevuxen mark ammoniakavgång Blekinge, Halland och 600 700 450 Skåne län Övriga län i Götaland 1400 Götaland 2000 700 450 Stockholms, Uppsala 450 och Södermanlands län samt slättbygder i Västmanlands, Örebro och Värmlands län Summa 2450 700 450

9.5 Spridningsteknik I de områden där ammoniakbegränsande spridningsbestämmelser inte införts, tillämpas släpslangstekniken idag i viss utsträckning vid spridning av flytgödsel och urin och nedmyllning av gödsel sker till viss del kort tid efter spridning. Detta redovisas i SCB:s gödselmedelsundersökning för 1996/97. Här har en bedömning gjorts av hur stor andel av flytgödsel och urin som kommer att spridas med släpslangsteknik på all mark och hur stor andel av stallgödseln som brukas ned inom 4 timmar på obevuxen mark år 2010 i de områden som inte omfattas av nuvarande spridningsbestämmelser. Ammoniakförlusterna beräknas minska med ca 1000 ton jämfört med 1995, vilket redovisas fördelat på områden i tabell 7. P g a svårigheter att förutsäga utvecklingen antas spridning med släpslangsteknik och nedbrukning inom 4 timmar ske i samma omfattning under perioden 2011-2020 som år 2010. Tabell 7. Minskad ammoniakavgång till år 2010 till följd förändrad spridningsteknik i områden som inte omfattas av nuvarande spridningsbestämmelser, ton ammoniak Område Nedbrukning inom Släpslangsteknik Släpslangsteknik 4 timmar vid sprid- vid spridning av vid spridning av ning av flytgödsel flyt-gödsel och urin flyt-gödsel och urin och urin på obei växande gröda på obevuxen mark vuxen mark Alla län i Götaland 275 300 200 Stockholms, Uppsala 100 100 25 och Södermanlands län samt slättbygder i Västmanlands, Örebro och Värmlands län

49


Summa

375

400

225

9.6 Hanteringssystem Enligt SCB:s gödselmedelsundersökningar utgjorde flytgödsel ca 50% av mängden spridd stallgödsel 1997 och ca 39% år 1991. Den spridda stallgödseln kan utgöra ett mått på hur stor andel stallgödsel som hanteras i olika system. Fortsätter utvecklingen i ungefär samma takt kan den del av stallgödseln som hanteras som flytgödsel beräknas uppgå till 60% år 2005 och 65% år 2010. Det bedöms leda till en minskning av ammoniakavgång-en med ca 1200 ton för hela landet till år 2010, se tabell 8. Tabell 8. Minskad ammoniakavgång till följd av ökad flytgödselhantering, ton ammoniak Område 1995-2005 2006-2010 Alla län i Götaland 525 175 Stockholms, Uppsala och Södermanlands 125 50 län samt slättbygder i Västmanlands, Örebro och Värmlands län Övriga delar av landet 250 75 Summa 900 300

9.7 Investeringsstöd för gödselvårdsanläggningar Investeringsstöd har enligt nuvarande regler kunnat utgå för täckning av urinbehållare med tak. Vid länsstyrelsernas rapportering till Jordbruksverket avseende beviljade stöd redovisas stöd till tak under rubriken gödselvårdsanläggningar och det exakta antalet stöd för tak på urinbehållare som har beviljats kan inte utläsas. Efter samtal med några länsstyrelser i Götaland uppskattas att högst 50 st stöd till tak på urinbehållare har beviljats per år. Det motsvarar en minskning av ammoniakavgången med 9 ton per år. Med samma förutsättningar för investeringsstödet och samma anslutning fram till år 2010 skulle ammoniakavgången minska med ca 100 ton fram till detta årtal.

9.8 Rådgivning Rådgivning om ammoniakbegränsande åtgärder, som bedrivs av länsstyrelser, hushållningssällskap eller andra organisationer, behandlar bl a lagring och spridning av stallgödsel. En del av den minskning av ammoniakförlusterna som sker, bl a vad gäller spridningsteknik och hanteringssystem, kan tillskrivas rådgivningen. Något försök att uppskatta effekten av rådgivningen görs emellertid inte här.

9.9 Sammanfattning Ammoniakavgången bedöms minska med totalt ca 5900 ton fram till år 2020. Hur minskningen fördelas i olika områden och till följd av olika åtgärder redovisas i tabell 9. Enligt Statistiska centralbyråns beräkning var ammoniakförlusterna från jordbruket 55 200 ton år

50


1995. Den redovisade minskningen bygger dels på bedömningar och på beräkningar i STANK-programmet, vilka inte säkert ger samma resultat som en beräkning med SCB:s metod. En annan osäkerhet är vilken utfodring som tillämpas och hur det påverkar ammoniakförlusternas storlek. Med reservation för alla osäkerheter tyder resultatet ändå på att ammoniakförlusterna i jordbruket skulle kunna minska med ca 10% till år 2020. Tabell 9. Bedömd minskning av ammoniakförlusterna från jordbruket till år 2020, ton ammoniak Område Nuvarande Ändrad Ökad Stöd till tak Summa, i bestämmel spridnings- flytgödsel- på urinregion -ser teknik hantering behållare Alla län i Götaland 3150 775 700 75 4 700 Stockholms, Uppsala och Södermanlands 450 225 200 25 900 län samt slättbygder i Västmanlands, Örebro och Värmlands län Övriga delar av 300 300 landet Summa, åtgärd 3600 1000 1200 100 5900

10 Förslag till delmål 10.1 Delmål till år 2010 Genomförs det åtgärdsalternativ som Jordbruksverket föreslår beräknas ammoniak-förlusterna minska med ca 7300 ton ammoniak vilket motsvarar en minskning med ca 13%. Detta till följd av de föreslagna åtgärderna, redan beslutade åtgärder och utvecklingen inom jordbruket (för motiv att räkna med de två sista faktorerna se avsnitt 11.8.2). Jordbruksverket föreslår följande delmål till år 2010: -Ammoniakförlusterna från jordbruket bör till år 2010 minska med 7300 ton, vilket motsvarar en minskning med 13%.

10.2 Utredning och omprövning av delmål Vilken nivå ammoniakavgången ska ligga på för att miljökvalitetsmålet ska vara uppfyllt och kritisk belastning inte överskridas bör utredas före år 2005. Delmålet kan behöva omprövas efter det att den föreslagna utredningen genomförts.

10.3 Regionala delmål Några förslag till regionala delmål lämnas inte i avvaktan på att den föreslagna utredningen genomförs. Därefter kan regionala delmål övervägas. 51


10.4 Behov av ytterligare delmål efter år 2010 Om den föreslagna utredningen visar att minskningskraven för vissa regioner är större än vad som uppnås med de åtgärder som föreslås till år 2010 (avsnitt 11 och 12) kan ytterligare åtgärder behöva genomföras i dessa regioner efter år 2010. Det föreslagna delmålet för år 2010 skulle i så fall även behöva kompletteras med ett delmål som avser en tidpunkt en bit in på 2010-talet. Eventuella delmål för tiden efter år 2010 bör inte fastställas förrän den föreslagna utredningen har genomförts.

10.5 Motiv för delmål Det är inte möjligt att utifrån dagens underlag precisera vilken nivå ammoniakutsläppen ska ligga på när miljökvalitetmålet är uppfyllt, d v s när det samlade nedfallet av försurande ämnen underskrider kritisk belastning. Underlaget för att fastställa kritisk belastning som beaktar både försurning och övergödning behöver förbättras. Den regionala precisionen behöver också förbättras. När sådant underlag finns tillgängligt behövs dels en bedömning av utvecklingen av utsläppen av försurande ämnen i andra länder och dels en avvägning av hur mycket de olika inhemska utsläppen av försurande ämnen behöver minska för att en slutlig målnivå för ammoniakutsläppen ska kunna fastställas. Det senare, vilket innebär avvägningar mellan olika sektorer, kan inte anses ligga inom ramen för Jordbruksverkets uppdrag. Jordbruksverket föreslår därför att det ska utredas vilken nivå ammoniakavgången behöver ligga på för att miljökvalitetsmålet ska vara uppfyllt. I avvaktan på att detta preciseras har Jordbruksverket vid utarbetandet av förslag till delmål och åtgärder utgått från det underlag som finns tillgängligt i dagsläget. Det innebär nuvarande kunskap om överskridande av kritisk belastning för övergödning och försurande nedfall samt Naturvårdsverkets beräkningsmodell för minskningskrav av ammoniak. Modellen anger inte hur mycket utsläppen ska minska för att kritisk belastning ska underskridas, men kan sägas ange hur minskningskraven ska fördelas mellan regioner. Om alla länder inte släpper ut mer än vad miljön i landet tål kommer föroreningssituationen totalt att förbättras. Till dess bättre underlag finns tillgängligt har Jordbruksverket utgått från principen att nya åtgärder, utöver de förändringar som redovisats i nollalternativet, inte ska vidtas i de områden där kritisk belastning inte överskrids och där det enligt beräkningsmodellen inte finns några minskningskrav. I några områden överskrider det totala kvävenedfallet (ammoniak och kväveoxider från källor i Sverige och andra länder) kritisk belastning. men modellen anger att det inte föreligger några inhemska minskningskrav för ammoniak. I dessa områden förväntas ammoniakavgången minska bl a till följd av redan beslutade åtgärder, men vissa kompletterande åtgärder kan dock motiveras. I de områden där minskningskraven enligt modellen är höga och kritisk belastning överskrids, skall tillämpbara åtgärder som bedöms vara rimliga ur kostnads- och effektivitetssynpunkt vidtas tills dess att den slutliga målnivån på ammoniakutsläppen i områdena har fastställts. Den minskning som kan uppnås genom de föreslagna åtgärderna ska tills vidare gälla som delmål till år 2010.

52


11 Alternativ 1 (huvudalternativ) 11.1 Sammanfattning av förslaget Jordbruksverket lämnar förslag på två åtgärdsalternativ, varav alternativ 1 utgör huvudalternativ. Förslagen innehåller både lagstiftnings- och stödåtgärder. De föreslagna åtgärderna bör genomföras i två steg under perioderna 2000-2005 och 2006-2010. En avstämning av delmål och åtgärder bör göras före år 2005 med den föreslagna utredningen som grund. Skillnaden mellan alternativen är främst takten för genomförande av åtgärderna. I huvudalternativet föreslås färre lagstiftningsåtgärder innan den föreslagna utredningen har genomförts. Alternativ 2 leder till en något större minskning av ammoniakförlust-erna. I huvudalternativet föreslås att vissa bestämmelser införs vid spridning av stallgödsel. Förslaget innebär också att investeringsstöd ska kunna lämnas till spridningsteknik som ger låg ammoniakavgång. De föreslagna bestämmelserna är. • Nedbrukning av stallgödsel på obevuxen mark ska ske inom 4 timmar från spridningen • Spridning av flytgödsel i växande gröda ska ske med metoder som ger låg ammoniakavgång • Spridning av urin i växande gröda ska ske med metoder som ger låg ammoniakavgång Det sistnämnda kravet föreslås träda i kraft år 2003 i Blekinge, Hallands och Skåne län. Övriga krav gäller redan i det området. I slättbygderna i norra Götaland (se avsnitt 11.3) föreslås bestämmelserna träda i kraft år 2007. För spridningsteknik som släpslangsteknik eller myllningsaggregat föreslås att investeringsstöd ska kunna utgå mellan år 2000 och 2010 i hela Götaland och delar av Svealand. Till följd av åtgärderna beräknas ammoniakavgången minska med ca 500 ton till år 2005 och med ytterligare ca 1200 ton till år 2010. Till följd av redan införda bestämmelser, utvecklingen i jordbruket och de föreslagna åtgärderna i huvud-alternativet beräknas ammoniakavgången totalt minska med ca 7300 ton till år 2010. Den minskade ammoniakavgången vid olika alternativ redovisas i tabell 10.

53


Tabell 10. Total ammoniakavgången 1995, 1997 och vid olika alternativ, ton ammoniak År/Alternativ Minskad ammoniakavgång, Ammoniakton NH3 avgång Nuv. best+ Nya åtgärder Nya åtgärder ton NH3 utveckling 2000-2005 2006-2010 SCB, 1995 55 200 SCB, 1997 52 800 Nollalternativet 5 900 49 300 Alternativ 1 5 600 500 1200 47 900 Alternativ 2 5 300 1 250 1 150 47 500

11.2 Motiv för föreslagna åtgärder Utifrån Naturvårdsverkets modell kan inte åtgärder motiveras i stora delar av landet. I Norrland eller i skogsbygderna i mellersta Sverige överskrids i stort sett inte kritisk belastning och enligt Naturvårdsverkets beräkningsmodell finns inga minskningskrav i det området. I Götalands skogsbygder och Svealands slättbygder kan heller inte åtgärder motiveras utifrån Naturvårdsverkets beräkningsmodell. Den kritiska belastningen överskrids dock i dessa områden om nedfallet som härrör från andra länder beaktas. I dessa områden har redan vissa åtgärder vidtagits och de stödåtgärder som föreslås omfattar dessa områden. I sydligaste Sverige och slättbygderna i norra Götaland överskrids kritisk belastning och minskningskraven är enligt beräkningarna höga. För dessa områden föreslås lagstiftnings- och stödåtgärder. I Götaland och Svealands slättbygder har bestämmelser om täckning av flytgödsel- och urinbehållare införts under de senaste åren. Spridningsbestämmelser har införts i Blekinge, Hallands och Skåne län, men inte i övriga områden. Täckning av behållare leder till att lagringsförlusterna minskar. Däremot kan spridningsförlusterna öka genom att mer ammoniak stannar kvar i gödseln vid lagringen och sedan förloras vid spridningen. Det framgår bl a av SCB:s ammoniakberäkningar enligt vilka lagringsförlusterna minskade med ca 2600 ton mellan 1995 och 1997 medan spridningsförlusterna ökade med ca 300 ton under samma period. Åtgärder mot spridningsförluster kan därför anses vara prioriterade i de områden där sådana inte redan införts. Nuvarande spridningsbestämmelser föreslås därför gälla i ett större område. Stöd för spridningsteknik föreslås dessutom i hela det område där det nu finns bestämmelser om täckning och påfyllning av flytgödsel- och urinbehållare. Täckning av urinbehållare med tak kan minska ammoniakförlusterna ytterligare. Eftersom bestämmelserna om täckning av behållare nyligen införts, lämnas i huvudalternativet dock inte några förslag som leder till ändring av bestämmelserna. Bättre utnyttjande av kväve i foder leder till mindre kväve i stallgödseln som kan förloras som ammoniak eller utlakas efter spridning. Kunskap och normer om bättre anpassad utfodring behöver utvecklas. Tills vidare bör utfodringens betydelse för ammoniakavgången och andra kväveförluster betonas ytterligare i rådgivningen.

54


Utöver detta finns det ett antal åtgärder som inte tas upp i de två åtgärdsalternativen. Det skall ses mot bakgrund av det osäkra underlaget avseende hur mycket ammoniak-förlusterna behöver minska. Dessa åtgärder är ännu inte färdigutvecklade, kan vara mycket kostsamma eller inte lämpliga av andra skäl. De beskrivs ytterligare i avsnitt 15.

11.3 Områdesindelning 11.3.1 Motivering av områdesindelning Minskningskraven enligt Naturvårdsverkets modell är redovisade för produktions-områden till följd av att områdesindelningen i lantbruksstatistiken använts vid beräkningarna. Produktionsområden är inte nödvändigtvis en naturlig indelningsgrund för att belysa regionala skillnader i ammoniakavgång eller för att avgränsa områden för ammoniakreducerande åtgärder. Vid avgränsning av områden har dels regionala skillnader i ammoniakavgången i stort beaktats, dels har djurenheter (egentligen kväveinnehållet i stallgödsel enligt avsnitt 6.2) per landyta i olika kommuner i Sverige beräknats. Utifrån dessa faktorer har en områdesindelning gjorts där även den nuvarande områdesindelningen för ammoniakbegränsande bestämmelser beaktats.

11.3.2 Föreslagen områdesindelning En indelning har skett i fem områden, vilka berörs av åtgärder. För övriga områden i mellersta och norra Sverige föreslås inte några åtgärder. 1 Blekinge, Hallands och Skåne län. 2 Götalands norra slättbygder- i detta sammanhang följande kommuner i Östergötlands län Ödeshög, Mjölby, Motala, Linköping, Norrköping och Söderköping samt alla kommuner i f. d. Skaraborgs län med undantag för Gullspång och Karlsborgs kommun. 3 Sydöstra Götaland -Gotlands län och följande kommuner i Kalmar län; Torsås, Kalmar, Mönsterås, Mörbylånga och Borgholm. 4 Övriga Götaland - övriga län och kommuner i Götalandslänen. 5 ”Slättbygder” i Svealand - de områden i Svealand som omfattas av nu gällande bestämmelser om täckning av gödselbehållare; Stockholms, Södermanlands och Uppsala län samt slättbygder i Västmanlands, Örebro och Värmlands län.

11.4 Perioder De föreslagna åtgärderna bör genomföras i två steg under perioderna 2000-2005 och 20062010. En avstämning av delmål och åtgärder bör göras mellan perioderna med den föreslagna utredningen som grund.

55


11.5 Lagstiftningsåtgärder Nedan redovisas de lagstiftningsåtgärder som föreslås. Lagstiftningsåtgärder i Götalands norra slättbygder under perioden 2006-2010 bör genomföras endast om de kan motiveras utifrån den föreslagna utredningen.

11.5.1 Nedbrukning av stallgödsel inom 4 timmar på obevuxen mark För närvarande gäller i Blekinge, Hallands och Skåne län att nedbrukning av stallgödsel ska ske inom 4 timmar från spridningen. Detta föreslås gälla även i området Götalands norra slättbygder fr o m år 2007. Kravet omfattar all stallgödsel såväl fasta som flytande gödselslag inklusive urin.

11.5.2 Teknik som minskar ammoniakförlusterna vid spridning av flytgödsel i växande gröda För närvarande gäller i Blekinge, Hallands och Skåne län att spridning av flytgödsel i växande gröda ska ske med metoder som ger låg ammoniakavgång. I Jordbruksverkets föreskrifter anges de metoder som kan användas. Nu aktuella metoder är bandsprid-ningsteknik, myllningsaggregat, utspädning av gödseln och bevattning efter spridning. Kravet att spridning av flytgödsel i växande gröda ska ske med metoder som ger låg ammoniakavgång föreslås gälla även i området Götalands norra slättbygder fr o m år 2007. Vilka metoder det innebär kan behöva omprövas i takt med att ny kunskap och teknik tas fram.

11.5.3 Teknik som minskar ammoniakförlusterna vid spridning av urin i växande gröda En bestämmelse om att spridning av urin i växande gröda ska ske med metoder som ger låg ammoniakavgång föreslås för Blekinge, Skåne och Hallands län fr o m år 2003 och i området Götalands norra slättbygder fr o m år 2007. De metoder som är aktuella är i första hand spridning med bandspridningsteknik eller myllningsaggregat.

11.6 Investeringsstöd För närvarande kan investeringsstöd bara lämnas för fasta anläggningar. Jordbruks-verket föreslår att investeringsstöd även ska kunna lämnas för spridningsutrustning som ger låga ammoniakförluster. För åtgärder som leder till minskade ammoniakförluster bör stöd kunna utgå i hela Götaland. Stöd bör också kunna lämnas i slättbygderna i Svealand. Detta bör gälla under hela perioden 2000-2010 (under förutsättning att EU fortsätter med investeringsstöd efter år 2006). Stöd bör kunna lämnas i de områden där det redan finns lagkrav på särskild spridningsteknik och i områden där det föreslås att sådana krav ska införas.

56


11.6.1 Spridningsutrustning Exempel på teknik som ger låga ammoniakförluster vid spridning är släpslangsteknik, myllningsaggregat och teknik för injicering under högt tryck. Släpslangstekniken reducerar inte ammoniakavgången lika effektivt som myllningsaggregat och injiceringstekniken. Det talar för att de senare teknikerna skulle vara prioriterade. Det finns dock begränsningar vad gäller den generella tillämpningen av myllningsaggregat och injiceringstekniken är fortfarande under utveckling, vilket gör att anslutningen till stödet i dessa delar inledningsvis inte beräknas bli så hög.

11.6.2 Gödselvårdsanläggningar Enligt nuvarande svenska regler för investeringsstödet är det möjligt att lämna stöd för övergång från fastgödsel- till flytgödselhantering och för tak på urinbehållare. Denna möjlighet bör finnas kvar åtminstone till år 2010. Effekten av nuvarande stöd har inräknats i nollalternativet.

11.7 Rådgivning och information Jordbruksverket har i den delrapport av uppdraget om ”åtgärdsprogram med sektorsmål mot växtnäringsförluster från jordbruket” som berör miljöersättningsprogrammet för jordbruket föreslagit ett utvidgat rådgivningsprogram i syfte att minska växtnäringsför-lusterna från jordbruket. Programmet bygger på årliga återkommande rådgivningsbesök i vilket det ingår uppföljning och utvärdering av föregående års rådgivning, vilket ökar värdet av rådgivningen för den enskilde brukaren. Åtgärder för att minska ammoniakförlusterna bör ingå som en naturlig del i denna rådgivning. Tidigare rådgivning har betonat vikten av att hantera stallgödseln på bästa sätt. Utöver detta är det viktigt att frågor om foderval och foderutnyttjande får större uppmärksamhet. Personer med kompetens i utfodringsfrågor bör delta i rådgivnings-verksamheten. I slutredovisningen av uppdraget, vilken ska ske före den 31 december 1999, kommer denna åtgärd att beröras ytterligare.

11.8 Försöks- och utvecklingsinsatser (FoU) FoU insatser har genomförts och förbättrat kunskapen om hur ammoniakförlusterna kan minska på vissa områden. Det kvarstår dock flera områden där tillämpbara åtgärder för att minska ammoniakavgången ännu inte kunnat utvecklas. Det finns även ett behov att utvärdera ny teknik som utvecklats för att minska ammoniakavgången. FoU-insatser för att förbättra utfodringen ur miljösynpunkt är angelägna. Bättre utnyttjande av kväve i fodret kan förutom minskade ammoniakförluster leda till att andra kväveförluster minskar. Det kan också förbättra

57


djurhälsan. Behov av FoU-insatser som berör minskade ammoniakförluster finns inom följande områden: • Utfodringsrekomendationer för att förbättra utnyttjandet av kvävet i foder och därmed minska kväveinnehållet i stallgödsel. Bättre anpassad utfodring kan gynna både ekonomi och djurhälsan. Risken för ammoniakavgång minskar liksom risken för andra förluster vid spridning av stallgödsel, t ex genom utlakning. • Ammoniakreducerande åtgärder i stallar. Flera åtgärder i stallar har tidigare undersökts och har oftast bedömts vara mycket kostsamma. Åtgärder för att minska förluster i stallar blir dock allt viktigare allteftersom åtgärder som minskar spridnings- och lagringsförluster har införts. Utveckling av ny teknik, som behöver utvärderas, pågår. • Ammoniakreducerande åtgärder under lagring. Under senare år har olika täckningsalternativ för flytgödsel och urinbehållare studerats. Åtgärder för att minska ammoniakförlusterna vid fast- och kletgödselhantering saknas fortfarande. • Ammoniakreducerande åtgärder vid spridning av stallgödsel. Ny teknik som minskar ammoniakförlusterna har tagits fram. Tekniken behöver utvärderas ytterligare. Behovet av FoU-åtgärder inom området växtnäringens miljöeffekter behandlas samlat i Jordbruksverkets uppdrag ”åtgärdsprogram med sektorsmål mot växtnäringsförluster från jordbruket”, vilket ska slutredovisas före den 31 december 1999. Även behov av medel för FoU-insatser som syftar till att minska ammoniakförlusterna redovisas inom det uppdraget.

11.9 Minskad ammoniakavgång till följd av lagstiftnings- och stödåtgärder De föreslagna åtgärdernas inverkan på ammoniakavgången har beräknats i Jordbruks-verkets kalkylprogram STANK. Hur beräkningarna har genomförts redovisas i bilaga 1. Där framgår att effekten av en enskild åtgärd är beroende av den ordningsföljd som åtgärderna beräknas. De effekter som redovisas här förutsätter därför att alla åtgärderna genomförs. De föreslagna åtgärderna beräknas leda till att ammoniakavgången totalt minskar med ca 1700 ton till år 2010 vilket framgår av tabell 12. Hälften av minskningen sker i Götalands norra slättbygder och ca 25% i Blekinge, Skåne och Hallands län.

11.10 Total minskning av ammoniakavgång till år 2010 11.10.1 Effekter av andra faktorer än de föreslagna åtgärderna Den minskning som sker till följd av andra orsaker än de föreslagna åtgärderna i huvudalternativet, måste beaktas för att den slutliga ammoniakavgången vid olika alternativ ska kunna jämföras. En del av de faktorer som beskrevs under nollalternativet påverkas inte av de föreslagna åtgärderna. Minskningen till år 2010 (2020) till följd av dessa blir lika stor även om huvudalternativet genomförs. Spridningen av stallgödsel påverkas dock av åtgärderna. Istället

58


för en ”spontan” utveckling av spridningstekniken till 2010 (2020) styrs denna till viss del med lagstiftning. Effekten av ändrad spridning till följd av föreslagna lagstiftningsåtgärder måste räknas till lagsstiftningsåtgärden. Det gör att minskningen av ammoniakavgången till följd av den ”spontana” ändring av spridningstekniken är lägre i huvudalternativet än i nollalternativet (den spontana utvecklingen sker i ett mindre område). De viktigaste faktorerna som, utöver de föreslagna åtgärderna, har betydelse för förändringar av ammoniakavgången under perioden 1995-2010 i huvudalternativet är: • Nuvarande lagstiftning beräknas leda till en minskning med 3600 ton ammoniak • Förändringar av andelen flytgödselhantering bedöms leda till lika stor minskning som i nollalternativet, d v s 1200 ton ammoniak • Ny spridningsteknik och snabbare nedbrukning bedöms leda till en minskning av ammoniakavgången med 700 ton ammoniak utöver de föreslagna åtgärderna

11.10.2 Ammoniakavgång år 2010 I tabell 11 redovisas att ammoniakavgången i jordbruket beräknas minska med ca 7300 ton från 1995 till år 2010 till följd av föreslagna åtgärder i detta alternativ och övriga faktorer som har betydelse för ammoniakavgången. Statistiska centralbyrån beräknade ammoniakförlusterna från jordbruket år 1995 till 55 200 ton ammoniak. Med reservation för att beräkningar med STANK och SCB-metoden inte är helt jämförbara och att ammoniakavgången kan vara högre p g a överutfodring med protein, beräknas utvecklingen och de föreslagna åtgärderna i huvudalternativet leda till att ammoniakavgången från jordbruket minskar till ca 48 000 ton till år 2010. Ammoniakavgången från jordbruket i Götaland beräknas minska med ca 6000 ton från 1995 till år 2010. I Svealands slättbygder beräknas minskningen bli ca 1000 ton. Tabell 11. Minskning av ammoniakavgången till följd av åtgärder i huvudalternativet och andra förändringar som har betydelse för ammoniakavgången, ton ammoniak Götaland Slättbygder i Övriga landet Hela landet Svealand Nuvarande 3150 450 0 3600 bestämmelser Övergång till 700 200 300 1200 flytgödselhantering Ändrad 500 200 0 700 spridningsteknik Tak på urinbehållare 75 25 100 Föreslagna åtgärder 480 40 0 520 2000-2005 Föreslagna åtgärder 2006-2010

1110

70

0

1180

Summa

6015

985

300

7300

59


11.11. Miljöeffekter Ungefär 60% av de svenska ammoniakutsläppen beräknas falla ned inom landet. Det betyder att ammoniaknedfallet från svenska källor till följd av de föreslagna åtgärderna och andra faktorer kan minska med ca 4400 ton per år. Åtgärderna leder också till att ammoniaknedfallet i grannländer och omgivande hav minskar. En stor del av ammoniaknedfallet sker relativt nära utsläppskällan (∼50% inom 50 m från källan) vilket innebär att i relativt i hög grad ger åtgärderna effekt inom den region de vidtas.

11.12. Jordbrukssektorns kostnader för lagstiftnings- och stödåtgärder I tabell 12 redovisas de årliga kostnader för åtgärderna som belastar jordbrukssektorn fram till år 2010. Hur kostnaderna har beräknats framgår av bilaga 2. Jordbrukssektorns kostnader för lagstiftningsåtgärder, för vilka investeringsstöd föreslås kunna utgå, redovisas under lagstiftningsåtgärden. Kostnaden för dessa redovisas både med och utan möjlighet att erhålla investeringsstöd för åtgärden. Intäkten av stödet, utslagen på 9 år, har i aktuella fall dragits ifrån kostnaden för lagstiftningsåtgärden. Jordbrukets kostnader för övriga åtgärder som investeringsstöd kan utgå för redovisas under stödåtgärden. Genomförs Jordbruksverkets förslag beräknas jordbrukssektorns årliga kostnader uppgå till ca 44 miljoner kronor år 2010. Drygt hälften av dessa belastar Götalands norra slättbygder och ca 25% belastar Blekinge, Hallands och Skåne län.

11.13 Statsfinansiella effekter De beräknade årliga budgetkostnaderna för de föreslagna investeringsstöden uppgår till ca 1 respektive 2,1 miljoner kr per år under perioderna 2000-2005 och 2006-2010. Detta liksom hur kostnaderna fördelas mellan olika åtgärder framgår av tabell 12. De redovisade beloppen avser den del av stödet 75%, som antagits finansieras med svenska medel. Den första perioden går hälften av kostnaderna till släpslangstekniken och hälften till myllningsaggregat m m. Under den andra perioden går ca 1/3 till släpslangsteknik och 2/3 till myllningsagregat m m. Hur kostnaderna har beräknats redovisas i bilaga 3. De beräknade kostnaderna kan jämföras med de totala svenska anslagen till investeringsstödet under åren 1997-98 som varit 120 miljoner kr per år.

60


Tabell 12. Årliga kostnader för jordbrukssektorn för de föreslagna åtgärderna, budgetkostnader totalt och per år, årliga totala kostnader (jordbrukssektorns årliga kostnader + bugdetkostnader per år) för de föreslagna åtgärderna under perioderna 2000-2005 och 2006-2010, t kr

Alternativ 1

2000-2005 Lagstiftning: Spridning av urin i växande gröda Stöd: Släpslangsteknik Mylln.-/ injiceringsaggregat Summa 2000-2005 2006-2010 4 Lagstiftning: Nedbrukning inom 4 t Spridning av flytgödsel i växande gröda Spridning av urin i växande gröda

Fr o m

Effekt, ton NH3

Jordbrukets kostnader, tkr

Budgetkostnader, tkr

Totalt, tkr -

Jordbrukets kostnad+ årlig budgetkostnad Med stöd1, före intäkt2

Med stöd, efter intäkt2

Utan stöd3, före intäkt2

Totalt

Per år

Med stöd1, föreintäkt

Kr/ kg N

Med stöd1, efter intäkt2

2315

1163

194

2336

10

861

2003

281

2142

667

2000

93

915

429

1539

257

1172

15

686

2000

144

8012

7254

2956

493

8505

71

7747

518

11069

8350

5658

944

12013

28

9294

2007

390

9450

7403

-

-

9450

29

7403

2007

162

2004

1154

2165

1088

218

2222

17

1372

2007

208

1590

498

1717

1096

219

1809

10

717

2006

77

731

330

1321

264

995

16

594

2006

338

18696

16927

6896

1379

20075

72

18306

1175

32471

26312

10401

2080

34551

36

28392

5

33

367425

Stöd:

Släpslangsteknik Myll.-/ injiceringsaggregat Summa 2006-2010 Årlig kostnad 2010 1

(1693)

43540

34662

45620

2 Investeringsstöd föreslås kunna utgå i samband med vissa lagstiftningsåtgärder. Stödbeloppet utslaget på 9 år har dragits ifrån jordbrukets Det sparade kostnad. kvävets växtnäringsvärde har 3 4 beräknats. Jordbrukets kostnader om investeringsstöd inte utgår för vissa lagstiftningsåtgärder. Avser tillkommande kostnader under perioden 2006-2010, jordbrukets kostnader för lagst.- och stödåtgärder under perioden 2000-2005 kvarstår och ingår i årl. kostnad5 2010. Årliga budget kostnader för 2000-2005 ingår inte.


12 Alternativ 2 12.1 Sammanfattning av förslaget Jordbruksverket lämnar förslag på två åtgärdsalternativ, varav alternativ 1 utgör huvudalternativ. Förslagen innehåller både lagstiftnings- och stödåtgärder. De föreslagna åtgärderna bör genomföras i två steg under perioderna 2000-2005 och 2006-2010. En avstämning av delmål och åtgärder bör göras före år 2005 med den föreslagna utredningen som grund. Skillnaden mellan alternativen är främst takten för genomförande av åtgärderna. I alternativ 2 föreslås fler lagstiftningsåtgärder innan den föreslagna utredningen har genomförts. Det andra alternativet leder till en något större minskning av ammoniak-förlusterna. I alternativ 2 föreslås samma bestämmelser vid spridning av stallgödsel som i huvudalternativet. • Nedbrukning av stallgödsel på obevuxen mark ska ske inom 4 timmar från spridningen • Spridning av flytgödsel i växande gröda ska ske med metoder som ger låg ammoniakavgång • Spridning av urin i växande gröda ska ske med metoder som ger låg ammoniakavgång Det sistnämnda kravet föreslås träda i kraft år 2003 i Blekinge, Hallands och Skåne län. Övriga krav gäller redan i det området. I slättbygderna i norra Götaland föreslås bestämmelserna träda i kraft år 2003. Dessutom föreslås att bestämmelserna ska införas i Sydöstra Götaland fr o m år 2007. Utöver detta föreslås att urinbehållare ska vara täckta med någon form av tak. Detta föreslås gälla från år 2007 i Blekinge, Skåne och Hallands län samt i slättbygderna i norra Götaland. I Sydöstra Götaland föreslås kravet gälla från år 2009. Beträffande investeringsstöd till spridningsteknik som ger låg ammoniakavgång överensstämmer förslaget med huvudalternativet. Det innebär att till spridningsteknik som släpslangsteknik eller myllningsaggregat ska investeringsstöd kunna utgå mellan år 2000 och 2010 i hela Götaland och delar av Svealand. Till följd av åtgärderna beräknas ammoniakavgången minska med ca 1250 ton till år 2005 och med ytterligare ca 1150 ton till år 2010. Till följd av redan införda bestämmelser, utvecklingen i jordbruket och de föreslagna åtgärderna i alternativ 2 beräknas ammoniakavgången totalt minska med ca 7800 ton till år 2010. I tabell 10 redovisas den minskade ammoniakavgången vid olika alternativ.

12.2 Lagstiftningsåtgärder

62


Samma typ av åtgärder föreslås som i huvudalternativet. Därutöver föreslås krav på täckning av urinbehållare med tak. Lagstiftningsåtgärder i Sydöstra Götaland under perioden 20062010 bör endast genomföras under förutsättning att de kan motiveras utifrån den föreslagna utredningen. Det gäller även för kravet på täckning av urinbehållare med tak.

12.2.1 Nedbrukning av stallgödsel inom 4 timmar på obevuxen mark Krav på nedbrukning inom 4 timmar från spridningen föreslås gälla i området Götalands norra slättbygder fr o m år 2003 och fr o m med 2007 i området Sydöstra Götaland. Det innebär att kravet införs 4 år tidigare i Götalands norra slättbygder samt i ytterligare ett område i detta alternativ.

12.2.2 Teknik som minskar ammoniakförlusterna vid spridning av flytgödsel i växande gröda Krav på att spridning av flytgödsel i växande gröda ska ske med metoder som ger låg ammoniakavgång föreslås för området Götalands norra slättbygder fr o m år 2003 och fr o m med 2007 i området Sydöstra Götaland. Det innebär att kravet införs 4 år tidigare i Götalands norra slättbygder samt i ytterligare ett område i detta alternativ.

12.2.3 Teknik som minskar ammoniakförlusterna vid spridning av urin i växande gröda En bestämmelse om att spridning av urin i växande gröda ska ske med metoder som ger låg ammoniakavgång föreslås för Blekinge, Skåne och Hallands län fr o m år 2003, vilket överensstämmer med huvudalternativet. Detta föreslås även för området Götalands norra slättbygder fr o m år 2003 och i området Sydöstra Götaland från år 2007. Det innebär att kravet införs 4 år tidigare i Götalands norra slättbygder samt i ytterligare ett område i detta alternativ.

12.2.4 Tak på urinbehållare Täckning av urinbehållare med tak minskar ammoniakavgång ytterligare jämfört med de täckningskrav som ställs enligt nuvarande bestämmelser. Med tak avses både olika typer av flytande tak och eller mer fasta tak som trä- och betongtak. Krav på täckning av urinbehållare föreslås gälla i Blekinge, Hallands och Skåne län och i området Götalands norra slättbygder fr o m år 2007. För området Sydöstra Götaland föreslås kravet gälla fr o m 2009.

12.3 Investeringsstöd

63


Förslaget överensstämmer med förslaget i huvudalternativet, vilket innebär att stöd ska kunna lämnas för spridningsteknik som ger låg ammoniakavgång, övergång från fastgödsel- till flytgödselhantering och till täckning av med urinbehållare tak.

12.3.1 Tak på urinbehållare Stöd till tak på urinbehållare bör även kunna lämnas i de områden där det föreslås bli lagkrav på täckning av urinbehållare med tak.

12.4 Rådgivning och information Förslaget i detta alternativ överensstämmer med huvudalternativet.

12.5 Försöks- och utvecklingsinsatser Förslaget i detta alternativ överensstämmer med huvudalternativet.

12.6 Minskad ammoniakavgång till följd av lagstiftnings- och stödåtgärder De föreslagna åtgärderna beräknas leda till att ammoniakavgången totalt minskar med ca 2400 ton till år 2010 vilket framgår av tabell 14. Ca 60% av minskningen sker i Götalands norra slättbygder och ca 25% av minskningen sker i Blekinge, Hallands och Skåne län.

12.7 Total minskning av ammoniakavgången till år 2010 12.7.1 Effekter av andra faktorer än de föreslagna åtgärderna En ”spontan” ändring av spridningstekniken beräknas endast leda till att ammoniak-avgången minskar med 500 ton eftersom spridningstekniken regleras ytterligare i detta alternativ. I övrigt minskar ammoniakavgången lika mycket som i nollalternativet till följd av utvecklingen inom jordbruket.

12.7.2 Ammoniakavgång år 2010 I tabell 13 redovisas att ammoniakavgången i jordbruket beräknas minska med ca 7700 ton från 1995 till år 2010 till följd av föreslagna åtgärder i detta alternativ och utvecklingen av andra faktorer som har betydelse för ammoniakavgången. Med samma reservationer som redovisas i avsnitt 11.10.2 beräknas ammoniakavgången från jordbruket minska till ca 47 500 ton till år 2010.

12.8 Miljöeffekter

64


Ungefär 60% av de svenska ammoniakutsläppen beräknas falla ned inom landet. Det betyder att ammoniaknedfallet från svenska källor till följd av de föreslagna åtgärderna och andra faktorer kan minska med ca 4600 ton per år, vilket är ca 200 ton mer än i huvudalternativet. Åtgärderna leder också till att ammoniaknedfallet i grannländer och omgivande hav minskar. En stor del av ammoniaknedfallet sker relativt nära utsläppskällan (∼50% inom 50 m från källan) vilket innebär att i relativt i hög grad ger åtgärderna effekt inom den region de vidtas. Tabell 13. Minskning av ammoniakavgången till år 2010 till följd av åtgärder i alternativ 2 och förändringar av andra faktorer som har betydelse för ammoniakavgången, ton ammoniak Götaland Slätttbygder i Övriga Hela landet Svealand landet Nuvarande 3150 450 0 3600 bestämmelser Övergång till 700 200 300 1200 flytgödselhantering Ändrad 300 200 0 500 spridningsteknik Föreslagna åtgärder 1240 40 0 1280 2000-2005 Föreslagna åtgärder 2006-2010

1100

70

0

1170

Summa

6490

960

300

7750

12.9 Kostnader för jordbrukssektorn I tabell 14 redovisas de årliga kostnader för åtgärderna som belastar jordbrukssektorn fram till 2010. Hur kostnaderna har beräknats framgår av bilaga 2. Jordbrukssektorns kostnader för lagstiftningsåtgärder för vilka investeringsstöd föreslås kunna utgå redovisas under lagstiftningsåtgärden. Kostnaden för dessa redovisas både med och utan möjlighet att erhålla investeringsstöd för åtgärden. Intäkten av stödet, utslagen på 9 år, har i aktuella fall dragits ifrån den årliga kostnaden för lagstiftningsåtgärden. Jordbrukets kostnader för övriga åtgärder som investeringsstöd kan utgå för redovisas under stödåtgärden. Genomförs Jordbruksverkets förslag beräknas jordbrukssektorns årliga kostnader uppgå till ca 51 miljoner kronor år 2010.

12.10 Statsfinansiella effekter De beräknade budgetkostnaderna per år för de föreslagna investeringsstöden uppgår till ca 1,2 respektive 4,9 miljoner kr under perioderna 2000-2005 och 2006-2010. Detta liksom hur kostnaderna fördelas mellan olika åtgärder redovisas i tabell 14.

65


Tabell 14 Årliga kostnader för jordbrukssektorn för de föreslagna åtgärderna, budgetkostnader totalt och per år, årliga totala kostnader (jordbrukssektorns årliga kostnader + bugdetkostnader per år) för de föreslagna åtgärderna under perioderna 2000-2005 och 2006-2010, t kr Fr o m Effekt, ton Jordbrukets kostnader, tkr Budgetkostnader, tkr Totalt, tkr Alternativ 2 NH3 Jordbrukets kostnad+

årlig budgetkostnad 1

Med stöd, före intäkt2

Med stöd, efter intäkt2

3

Utan stöd, före intäkt2

Totalt

Per år

Med stöd1, föreintäkt

Kr/ kg N

Med stöd1, efter intäkt2

-

-

9450

29

7403

2000-2005 Lagstiftning: Nedbrukning inom 4 tim.

2003

390

9450

7403

Spridning av flytg. i väx. gröda

2003

162

2004

1154

2165

1088

181

2185

16

1335

Spridning av urin i väx. gröda

2003

489

3732

1165

4032

2026

338

4070

10

1503

Släpslangsteknik

2000

77

731

330

1321

220

951

15

550

Mylln.-/ injiceringsaggregat

2000

144

8012

7254

2955

493

8505

71

7747

1262

23929

17306

7390

1232

25161

24

18538

-

-

3806

34

3103

Stöd:

Summa 2000-2005 4

2006-2010 Lagstiftning: Nedbrukning inom 4 t im.

2007

134

3806

3103

Spridning av flytg. i väx. gröda

2007

117

1110

496

1210

675

135

1245

13

631

Spridning av urin i väx. gröda

2007

63

608

277

672

744

149

757

14

426

2007/2009

450

2458

95

4595

15008

3002

5460

15

3097

Släpslangsteknik

2006

65

617

277

1404

281

898

17

558

Mylln./ injiceringsaggregat

2006

338

18696

16927

6896

1379

20075

72

18306

1167

27295

21175

24727

4946

32241

34

26121

5

28

434275

Tak på urinbehållare Stöd:

Summa 2006-2010 Årliga kostnader år 2010 1

(2429)

51224

38481

56170

2 Investeringsstöd föreslås kunna utgå i samband med vissa lagstiftningsåtgärder. Stödbeloppet utslaget på 9 år har dragits ifrån jordbrukets Det sparade kostnad. kvävets växtnärings 3 4 värde har beräknats.Jordbrukets kostnader om investeringsstöd inte utgår för vissa lagstiftningsåtgärder. Avser tillkommande kostnader under perioden 2006-2010, jordbrukets 5 kostnader för lagstiftnings- och stödåtgärder under perioden 2000-2005 kvarstår och ingår i årliga kostnader Årliga 2010. budget kostnader för 2000-2005 ingår inte.


De redovisade beloppen avser den del av stödet 75%, som antagits finansieras med svenska medel. Hur kostnaderna har beräknats redovisas i bilaga 3.

13 Känslighetsanalys m m 13.1 Osäkerhet p g a av beräkningsmetod Att beräkna ammoniakavgången från jordbruket är i sig förknippat med stora osäkerheter, vilket framgår av avsnitt 2.6. Säkerheten i beräkningarna beror bl a hur bra underlag det finns för att bestämma emissionsfaktorer i olika led av stallgödselhant-eringen och statistiska uppgifter om fördelning av djuren på olika stallgödselslag, täckningsalternativ för gödselbehållare, spridningstidpunkter för gödseln m m.

13.2 Osäkerhet till följd av olika antaganden När effekten av de föreslagna åtgärderna beräknades har djurantalet 1995, samma fördelning av djuren på olika gödselslag och samma spridningstidpunkter som 1995 använts. Dessa faktorer är inte statiska utan kommer att ändras i framtiden och påverka ammoniakavgången och de föreslagna åtgärdernas effekt i mer eller mindre grad. Beräkningar av effekten kan sägas vara en uppskattning möjligheterna att minska ammoniakavgången utifrån 1995 års förhållanden. Den effekt som uppnås är beroende av faktorer som djurantal, spridningstidpunkter m m i framtiden Inverkan på ammoniakavgången till följd av förändringar av djurantalet, förändringar av djurens fördelning på olika gödselslag (ökad flytgödselhantering) och ändrad spridningsteknik har beaktats i nollalternativet. Dessa faktorer har också beaktats när den förväntade totala effekten av huvudalternativet och alternativ 2 har beräknats. Såvitt det kan bedömas i dag kommer ingen stor förändring av ammoniakavgången ske till följd av ändringar i djurantalet. Åtminstone ingen ökning. Ökad flytgödselhantering och ändrad spridningsteknik förväntas leda till att ammoniakavgången minskar. En osäkerhet i beräkningarna är vilken utfodring som tillämpas i praktiken. Vid beräkning av ammoniakavgången bestäms kväveinnehållet i gödseln utifrån att utfodringsnormer för olika djurslag tillämpas. Den ökade förbrukningen av proteinfoder tyder på att utfodringsnormer för vissa djurslag överskrids. Det betyder att den totala nivån på ammoniakavgången kan vara högre än vad som har beräknats. Under utredningsarbetet har ett stort antal beräkningar har gjorts i STANK-programmet. Det är möjligt att ytterligare beräkningar, t ex av inverkan av ändrade spridnings-tidpunkter, hade kunnat motiveras. Ytterligare beräkningar har emellertid inte rymts inom den tid som stått till förfogande för genomförande av uppdraget.

67


13.3 Statistiska centralbyråns beräkning av effekten av förslagen Statistiska centralbyrån beräknar ammoniakavgången från jordbruket för den internationella rapporteringen och den officiella statistiken på uppdrag av Naturvårdsverket. Ammoniakavgången kan beräknas med olika metoder och det är inte säkert att beräkning med SCB:s metod och STANK-programmet ger samma resultat. För att klargöra om det blir stor skillnad vid beräkning av effekterna av förslagen med STANK-programmet eller med SCB:s metod, beställde Jordbruksverket en beräkning från SCB av effekterna av förslagen i ett av alternativen. Detta gjordes bl a mot bakgrund av de oklarheter som rått vid bedömningar, i samband med det internationella arbetet med att minska utsläppen luftföroreningar, av hur mycket ammoniakavgången från det svenska jordbruket kan minska. Skillnaderna mellan de två metoderna visade sig i det här fallet vara relativt små, se bilaga 4.

14 Samhällsekonomisk bedömning 14.1 Samhällsekonomiska effekter av förslagen De totala årliga kostnaderna för de förslag som lämnas i de två alternativen framgår av tabell 12 och 14. De kostnader som beaktats är jordbrukssektorns kostnader och statens (budget-) direkta kostnader. Några andra kostnader har inte kunnat anges. För huvudalternativet uppgår de totala årliga kostnaderna år 2010 till ca 44 miljoner kronor och för alternativ 2 uppgår kostnaderna till ca 56 miljoner kronor år 2010. En värdering av det kväve som sparas i gödseln kan tas upp som en ”intäkt” på 9 respektive 13 miljoner kronor. Intäkten är en osäker post eftersom det beräknade värdet bygger på att kvävet i gödseln kan utnyttjas optimalt.

14.2 Avvägning av föreslagna åtgärder En samhällsekonomisk kalkyl speglar den nytta som samhället uppnår av de resurser som används på ett visst sätt. I det nu aktuella fallet ska samhällets nytta av att reducera ammoniakavgången sättas i relation till de resurser som samhället kan sätta in. Den optimala reduktionsnivån är det läge där marginalnyttan att reducera ett kilo ammoniak är lika med marginalkostnaden. Det är dock svårt att finna ett exakt värde för samhällsnyttan av att reducera ammoniakutsläppen. En annat tillvägagångssätt är att jämföra kostnaderna för alternativa åtgärder för att minska ammoniakavgången. Vid en sådan jämförelse är det samhällsekonomiskt optimalt att välja de åtgärder som är mest kostnadseffektiva, d v s där kostnaden per kilo reducerad ammoniak är lägst. Eftersom jordbruket svarar för huvuddelen av ammoniakavgången är möjligheterna begränsade att reducera ammoniakavgången genom åtgärder inom andra områden. Därför får jämförelsen inriktas mot utsläpp av luftföroreningar som har likartad effekt. Det innebär i första hand kväveoxider om både övergödnings- och försurningeffekter beaktas. Men om försurningseffekter beaktas, som i det här fallet, är även en jämförelse med svaveldioxid relevant.

68


En avgift uppgående till 40 kr/kg NOx (motsvarar 131 kr/kg N) tillämpas sedan 1992 på utsläpp av kväveoxider från större energianläggningar. Marginalkostnaden för att rena rökgaserna från kväveoxider låg vid avgiftens införande i intervallet 5-65 kr/kg NOx (16-214 kr/kg N). Nivån 40 kr/kg NOx används ofta som en officiell värdering av de regionala miljöskadorna av NOx-utsläpp. Inom trafiksektorn anges ofta nivån 60-70 kr/kg NOx (197230 kr/kg N) som marginalkostnaden för att klara EU:s krav för kväveoxidutsläpp från bensinbilar till år 2005 samt för att nå trafiksektorns miljömål för kväveoxidutsläpp En svavelskatt på utsläpp av svaveldioxid motsvarande 30 kr per kg S infördes 1991. Marginalkostnaden för att avskilja svaveldioxid inom energisektorn bedömdes år 1990 ligga mellan 10 och 40 kr/kg S. Dagens marginalkostnader för att rena svavel bedöms ligga i intervallet 10-100 kr/kg S. De totala kostnaderna per kilogram kväve för förslagen i alternativ 1 och 2 ligger i intervallet 10-70 kr per kg kväve. Kostnaderna för de flesta förslagen i de båda alternativen är förhållandevis låg. Ett skäl till det torde vara att förslagen bygger på kompletteringar av befintlig spridnings- eller lagringsteknik och att de i hög grad utgörs av teknik som i dagsläget är utvecklad och till viss del redan tillämpas. Ytterligare åtgärder för att minska ammoniakavgången redovisas i avsnitt 7 men finns inte med bland förslagen i de två alternativen. Anledningen är att det är åtgärder som är mycket kostsamma, inte är färdigutvecklade, eller som har betydande negativ inverkan på andra miljömål. Det kan t ex vara: • Ombyggnad av inredningar i ladugårder. • Tvingande åtgärder för övergång till flytgödselhantering. • Tvingande åtgärder för införande av ny spridningsteknik. De skäl som legat till grund för att dessa åtgärder inte föreslagits behandlas i avsnitt 15. Jordbruksverket har bedömt att det inte är rimligt att ta med dessa åtgärder innan säkrare underlag finns för att fastställa slutmålet för hur mycket ammoniakavgången behöver minska totalt och i olika regioner. De negativa effekter som åtgärderna ger upphov till måste kunna värderas gentemot ett säkrare preciserat värde av att vidta åtgärderna. Den föreslagna utredningen syftar till att närmare precisera slutmålet och den avstämning som föreslås innan år 2005 ger möjlighet att justera delmålet.

15 Ytterligare åtgärder som inte ingår i förslagen I avsnitt 7 redovisas ytterligare åtgärder som kan bidra till att minska ammoniak-avgången men som inte finns med bland förslagen beroende på att de är mycket kostsamma, behöver utvecklas mer, motverkar andra mål eller bedöms få liten betydelse. Vissa åtgärder kan dock vara lämpliga i det enskilda fallet. Information om sådana åtgärder bör inordnas i rådgivningsverksamheten om det inte redan har gjorts.

69


15.1 Myllnings- och injiceringsaggregat Vid spridning med myllnings- eller injiceringsaggregat kan ammoniakförlusterna reduceras kraftigt. Myllningsaggregaten har dock flera nackdelar som begränsar deras användning. De passar t ex inte på steniga eller styva jordar. Tekniken med injicering under högt tryck är under utveckling och behöver utvärderas ytterligare. Det är därför inte lämpligt att föreslå tvingande åtgärder för denna teknik. För att stimulera användningen och utvecklingen av tekniken har investeringsstöd och FoU-insatser föreslagits. Spridning som innebär att gödseln myllas snabbt kan leda till att lustgasavgången ökar.

15.2 Byggnadsteknik m m i stallar Det pågår forskning om och utveckling av åtgärder att minska ammoniakavgången i stallar. Någon sådan åtgärd som är allmänt tillämpbar i dagsläget kan dock inte föreslås. Åtgärder i stallar är generellt sett betydligt mer kostsamma i förhållande till den reduktionen som uppnås än åtgärder som vidtas i andra led av stallgödselhanteringen. Detta gäller särskilt åtgärder i befintliga stallar där ombyggnad kan bli nödvändig. Genom att gödselkulvertar under spaltgolv görs djupare kan ammoniakavgången minska. Nya stallar, främst för svin utformas redan idag i stor utsträckning med djupa kulvertar för att förbättra djurmiljön i stallar. Att fördjupa gödselkulvertar i befintliga stallar är emellertid dyrt, upp till 350 kr per kg kväve. Kostnaden för att införa ett generellt krav på ombyggnad torde innebära mycket höga kostnader. Inblandning av torv i ströbäddar kan reducera ammoniakavgången från dessa. Relativt stora mängder torv fodras om åtgärden skulle tillämpas generellt i alla ströbäddar. Brytningen av torv är förknippad med negativ miljöpåverkan som bl a ökad växthusgasavgång och kväveutlakning. Det finns en regional variation i tillgången på torv och förutsättningarna för att genomföra åtgärden varierar i olika delar av landet. De delar av landet där minskningskraven är störst är torvtillgången i regel begränsad. Transport av torv till dessa områden kan leda till ökade utsläpp av kväveoxider om de sker med vägtransport. Inblandning av torv bör tas upp i rådgivningsverksamheten och i första hand tillämpas i områden där torven är lättillgänglig.

15.3 Övergång till flytgödselhantering Flytgödselhantering ger bättre möjligheter att minska ammoniakförlusterna vid lagring och spridning än fast- och djupströsystem. För att detta ska uppnås krävs bl a att gödseln lagras och sprids på ett sätt som ger låg ammoniakavgång. I Jordbruksverkets föregående ammoniakutredning föreslogs ett mål för att påskynda övergången till flytgödselhantering. Stallgödseln från 90% av mjölkkorna och slaktsvinen skulle hanteras som flytgödsel år 2005. Vid remissbehandlingen framkom flera kritiska synpunkter på detta förslag:

70


• Mindre företag i skogs- och mellanbygd klarar inte investeringarna, vilket kan leda till nedläggning och igenväxning och minskad biologisk mångfald. • Investeringar har gjorts i fastgödselanläggningar för att klara kraven på lagrings-kapacitet som trädde i kraft under 1995. Livslängden på investeringarna blir för kort. • Flera remissinstanser befarade att det finns en konflikt med djurhälso- och djuskyddsaspekter. Visserligen avser inte de nuvarande förslagen tvingande åtgärder i skogs- och mellanbygder och tidsperspektivet är längre. Men det sker för närvarande en utveckling mot ökad flytgödselhantering som beskrivits i nollalternativet och som beräknas leda till att ammoniakavgången minskar med ca 1200 ton till år 2010. Om- och nybyggnad av större och medelstora enheter leder ofta leder till att gödseln hanteras i flytgödsels-system. Kostnaden för mindre enheter med fastgödselhantering att bygga om till flytgödselhantering är dock hög. Den pågående strukturrationaliseringen inom jordbruket innebär att dessa mindre enheter (med fastgödselhantering) blir allt färre. En starkare styrning av takten för övergång till flytgödselhantering kommer att påskynda strukturrationaliseringen och leda till att mindre enheter läggs ned i snabbare vilket kan få konsekvenser för det öppna landskapet och den biologiska mångfalden.

15.4 Gårdsvis styrning Sådana system för gårdsvis styrning som behandlas i avsnitt 8.5 skulle möjligen kunna vara ett sätt att öka kväveffektiviteten i stallgödselhanteringen och att bättre anpassa anpassa tillförseln av kväveföreningar i fodret efter djurens behov. System för gårdsvis styrning behandlas närmare inom Jordbruksverkets uppdrag om ”åtgärdsprogram med sektorsmål mot växtnäringsförluster från jordbruket”, vilket ska slutredovisas före den 31 december 1999.

15.5 Spridning av organiska restprodukter Spridning av organiska restprodukter på åkermark kan ge upphov till ammoniakavgång i olika grad beroende på produktens egenskaper. Eventuella åtgärder för att minska ammoniakavgången vid spridning av organiska restprodukter bör övervägas i ett större sammanhang där andra aspekter på spridning av dessa som kväveutlakning, tungmetalltillförsel m m bedöms samlat.

16 Djurens antal och fördelning 16.1 Omflyttning av djur Den kritiska belastningen överskrids i hela Götaland och delar av Svealand. I de mellersta och norra delarna av landet är nedfallet i nivå med den kritiska belastningen och bör inte öka. Omfördelning av djur från mer djurtäta områden till mindre djurtäta områden skulle innebära att miljösituationen förbättras i vissa områden genom att miljöproblem skapas i andra områden. Ur miljösynpunkt bedöms det därför inte vara en framkomlig väg.

71


16.2 Minskning av djurantalet Antalet djur har stor betydelse för ammoniakavgången. Det är inte säkert att en minskning av antalet djur leder till att ammoniakavgången minskar. Minskar djurantalet kan produktionen upprätthållas genom ökad avkastning hos de kvarvarande djuren eller genom ökad import av livsmedel från grannländer. Det senare leder eventuellt till att produktionen och därmed ammoniakavgången ökar i närliggande länder vilket leder till att ammoniaknedfallet i Sverige ökar. För att uppnå reduktionskraven i sydligaste Sverige och i slättbygderna i Götaland enligt Naturvårdsverkets modell skulle djurhållningen i dessa områden behöva minska mycket kraftigt. Det skulle få stora konsekvenser för jordbruket, övriga aktörer i jordbrukssek-torn men även för livsmedelsindustri, underleverantörer m fl. De samhällsekonomiska kostnaderna av detta har inte beräknats men de torde bli mycket höga.

17 Uppföljning Den samlade ammoniakavgången från jordbruket är summan av avgången från ett stort antal källor; stall, gödselbehållare, åker- och betesmark. Beräkningarna blir omfattande och beräknas lämpligast med datormodeller. Statistiska centralbyrån har beräknat ammoniakavgången sedan slutet av 1980-talet. Förändringar av ammoniakavgången från jordbruket bör fortsatt följas genom beräkningar som utförs av SCB.

17.1. SCB:s ammoniakberäkningar och gödselmedelsundersökning SCB beräknar ammoniakavgången på uppdrag av Naturvårdsverket eftersom verket har ansvar för statistiken över utsläpp till luft och för den internationella rapporteringen. Ammoniakberäkningar har genomförts ungefär vartannat år sedan slutet av 1980-talet med redovisning för län och produktionsområden. För uppföljning av utvecklingen av ammoniakförlusterna i jordbruket och de föreslagna åtgärdernas effekt bör dessa beräkningar fortsatt genomföras åtminstone vartannat år under perioden 2000-2010. Statistik över antal djur och uppgifter om hanteringssätt, lagrings- och spridnings-metoder från SCB:s intervjuundersökning om gödselmedelsanvändningen används vid beräkningarna. Gödselproduktion under stall- och betesperioden liksom emissions-faktorer för olika hanteringssätt är andra indata. Det finns en osäkerhet i beräkningarna som bl a är beroende av kvaliteten på dessa emissionsfaktorer liksom på använda statistikuppgifter. Den använda modellen kan komma att förändras efterhand som säkrare underlag för att ange emissionsfaktorer tas fram.

17.2 SCB:s gödselmedelsundersökning SCB:s intervjuundersökning om gödselmedelsanvändningen ligger till grund för ammoniakberäkningarna, bl a hämtas uppgifter om fördelning mellan olika gödselslag, täckningsmetoder, myllningstidpunkter och spridningsteknik från undersökningen. Uppgifterna samlas in från ett urval av ca 3500 jordbruksföretag med lantbruksregistret som urvalsram. Sedan slutet av 1980-talet har det skett en stegvis neddragning av antalet intervjuade företag.

72


Eftersom gödselmedelsundersökningen är en urvalsundersökning finns viss statistisk osäkerhet i resultaten. Vid minskat urval ökar osäkerheten och möjligheterna till en regional redovisning av ammoniakutsläppen minskar. För att uppföljningen av regionala skillnader i ammoniakavgången och eventuella regionala mål ska vara tillförlitlig bedömer SCB att urvalet av intervjuade jordbruksföretag behöver öka. Kostnaden för att återgå till den urvalsstorlek som användes i början 1990-talet beräknar SCB till 250 000 kr per undersökningstillfälle utöver nuvarande kostnader. I utfodringsavsnitten har det redovisats ett behov av bättre kunskap om hur jordbrukarna utfodrar sina djur. Det är möjligt att denna information kan inhämtas via SCB:s gödselmedelsundersökning. Det skulle innebära att undersökningen behöver utvidgas. SCB beräknar preliminärt kostnaden för en sådan utvidgning till 350 000 kr per undersök-ningtillfälle.

73


18 Bilaga 1. Jordbruksverkets beräkningar av ammoniak-

avgången 18.1 STANK Beräkningar av ammoniakavgången som redovisas i denna rapport har utförts av Jordbruksverket med hjälp av kalkylprogrammet STANK (Stallgödsel - Näring i Kretslopp). Statistiska centralbyrån har dessutom på uppdrag av Jordbruksverket beräknat effekterna av åtgärderna i alternativ 2 (som vid tidpunkten för beställningen från SCB var utredningens huvudalternativ). Resultatet av SCB:s beräkning redovisas i bilaga 4. STANK programmet används i den miljöinriktade växtnäringsrådgivningen. Programmet kan beräkna ammoniakförlusterna vid stallgödselhantering. Det är framtaget för att användas på gårdsnivå i första hand, men det är även möjligt att beräkna ammoniakförluster för större områden. Den del av programmet som kallas ”Växtnäring i stallgödsel” har använts för att beräkna ammoniakavgången.

18.2 Utgångsår Utgångsår för beräkningarna är 1995. I den senaste ammoniakutredningen (SJV rapport 1997:16) var utgångsåret också 1995 och en del av underlaget från den utredningen har kunnat användas.

18.3 Områden I ett första skede har beräkningar skett utifrån en indelning grundad på produktions-områden (områdesindelning 1). Underlag från den tidigare utredningen utnyttjades och syftet var att bestämma olika åtgärders potential att minska ammoniakavgången. Beräkningar skedde för följande 5 områden: • • • • •

Götalands södra slättbygder och Götalands mellanbygder (Gss och Gmb) Götalands skogsbygder (Gsk) Götalands norra slättbygder (Gns) Svealands slättbygder (Ss) Mellersta Sveriges skogsbygder, Nedre Norrland och Övre Norrland (MSsk, NN och ÖN)

Därefter har effekten av de föreslagna åtgärderna beräknats utifrån den områdes-indelning (områdesindelning 2) som redovisas i avsnitt 11.3:

74


• Blekinge, Hallands och Skåne län. • Götalands norra slättbygder- i detta sammanhang följande kommuner i Östergötlands län; Ödeshög, Mjölby, Motala, Linköping, Norrköping och Söderköping samt alla kommuner i f d Skaraborgs län med undantag för Gullspång och Karlsborgs kommun. • Sydöstra Götaland -Gotlands län och följande kommuner i Kalmar län; Torsås, Kalmar, Mönsterås, Mörbylånga och Borgholm. • Övriga Götaland - övriga län och kommuner i Götalandslänen. • ”Slättbygder” i Svealand - de områden i Svealand som omfattas av nu gällande täckningsbestämmelser; Stockholms, Södermanlands och Uppsala län samt slättbygder i Västmanlands, Örebro och Värmlands län.

18.4 Djurgrupper Beräkningarna har gjorts för 4 djurgrupper: • Nötkreatur • Svin • Höns • Häst och får I vissa fall har inte alla djurgrupper berörts av åtgärderna.

18.5 Statistik och antaganden 18.5.1 Djurantal SCB:s statistik över antalet djur 1995 har använts i beräkningarna. Kalvar, enligt SCB:s indelning av nötkreatur, hanterades i STANK-programmet som Vallfodertjurar 0-12 mån och Ungdjur>1år hanterades som Kvigor 12-24 mån. SCB:s redovisning av hästar beräknas täcka 45% av antalet hästar i landet. En uppräkning har därför gjorts i motsvarande grad.

18.5.2 Stallgödselslag Statistik över hur djuren är fördelade på olika djurslag saknas för 1995. I SCB:s intervjuundersökning ”Gödselmedel i jordbruket 1994/95” redovisas förbrukning (spridning) av olika stallgödselslag (urin, fast-, klet- och flytgödsel) för olika djurslag. Utifrån dessa uppgifter gjordes i den förra ammoniakutredningen en fördelning av djuren på olika stallgödselslag. Den redovisas för nötkreatur och svin i tabell 15. Samma fördelning har använts i detta arbete. Vid beräkningar enligt områdesindelning 2 har en bedömning gjorts vilket produktionsområde enligt områdesindelning 1 som området enligt områdesindelning 2 till största delen tillhör. Den procentuella fördelningen för produktionsområdet har använts även för området enligt områdesindelning 2. Exempelvis har vid beräkning av åtgärder i K, LM och N län fördelningen för området Gss+Gmb använts.

75


Tabell 15 ska in här !!, den ligger i Excel-filen Det ligger en tom sida här för att sidnumreringen ska stämma

76


Spridning av djupströgödsel redovisades inte separat av SCB utan den ingår i fastgödseln. Jordbruksverket gjorde i förra utredningen en bedömning av antalet nötkreatur på djupströbädd år 1995, se tabell 15. Antalet svin på djupströbädd bedömdes vara litet och ingen närmare uppskattning gjordes för svinen. All gödsel från får och hästar bedömdes vara av djupströgödselkaraktär. Samtliga värphöns och unghöns antogs producera kletgödsel. Medan samtliga slaktkycklingar antogs producera torr gödsel från tunna ströbäddar.

18.5.3 Mjölkavkastning Mjölkavkastningen för respektive område har hämtats från mjölkboskapskontrollen och redovisas för produktionsområden i tabell 15.

18.5.4 Lagrings- och spridningsteknik Statistik som avser täckning av gödselbehållare, påfyllningsmetod för gödselbehållare och myllningstidpunkter för stallgödsel saknas för 1995. En uppskattning av dessa faktorer för olika produktionsområden gjordes i förra ammoniakutredningen med hjälp av erfarenhet från olika rådgivare, se tabell 16. Vid beräkningarna enligt områdesindel-ning 2 har en bedömning gjorts vilket produktionsområde enligt områdesindelning 1 som området enligt områdesindelning 2 till största delen tillhör. Uppskattningen för produktionsområdet har använts även för området enligt områdesindelning 2.

Tabell 16. Bedömning av lagringsteknik och myllningstidpunkter år 1995, % Urin Flytgödsel Myllning Täckning Fyllning Täckning 1 12 under tim tim täckning Nöt Gss 50 75 100 100 Gmb 35 50 100 100 Gss+Gmb 40 60 100 100 Gns 20 10 100 100 Ss 20 10 100 100 Gns+Ss 20 10 100 100 Gsk 20 10 100 100 MSsk+NN+ÖN 20 10 100 100 Svin Gss 50 75 50 100 Gmb 35 50 20 100 Gss+Gmb 40 60 45 100 Gns 20 25 20 100 Ss 20 25 20 100 Gns+Ss 20 25 20 100 Gsk 20 25 20 100 MSsk+NN+ÖN 20 25 20 100

77


18.5.5 Spridningstidpunkt I SCB:s ”Gödselmedelsundersökning” för 1994/95 redovisas spridningstidpunkter för stallgödsel i olika grödgrupper. Stallgödseln är dock inte uppdelad på olika stallgödsel-slag. I den förra ammoniakutredningen beställde därför Jordbruksverket en redovisning av spridningstidpunkter för olika gödselslag av SCB. Det materialet låg till grund för spridningsscheman för nöt- och svingödsel (urin, fast- och flytgödsel) i områdena enligt områdesindelning 1. Vid beräkningarna enligt områdesindelning 2 har en bedömning gjorts vilket produktionsområde enligt områdesindelning 1 som området enligt områdesindelning 2 till största delen tillhör. Spridningsschema för produktionsområdet har använts även för området enligt områdesindelning 2. Häst- och fårgödsel har antagits spridas enligt samma spridningsschema som nötfast-gödsel. Hönsgödsel har antagits spridas enligt samma spridningsschema som som svinfastgödsel.

18.5.6 Andra antaganden i STANK-programmet Vid beräkning av ammoniakavgången i STANK-programmet behöver ytterligare antaganden göras. Det gäller t ex fördelning av vissa nötkreatur på uppbundna djur eller djur i lösdrift eller fördelningen av jordarter i olika områden. Vissa av dessa antaganden har betydelse för storleken på ammoniakavgången. De bedömningar som gjordes i den förra utredningen har använts även i nuvarande beräkningar. De olika bedömningarna redovisas inte här.

18.6 Beräkningar Den slutliga effekten av en enskild åtgärd är beroende av andra omständigheter i stallgödselhanteringen. T ex är den slutliga effekten av täckning beroende av hur gödseln sprids. Sker spridningen så att mycket av den ammoniak som bevarats i gödseln går förlorad vid spridningen blir effekten av täckningen liten. Vid spridning som ger låga förluster blir den slutliga effekten av täckningen större. Ett intervall för effekten av en åtgärd skulle kunna bestämmas genom beräkningar under olika förutsättningar vid stallgödselhanteringen, vilket dock skulle kräva ett stort antal beräkningar. Beräkningarna har i stället skett stegvis. Effekten av en åtgärd bygger på att de tidigare redan genomförts. Den beräknade effekten gäller endast under förutsättning att tidigare åtgärder genomförts. Åtgärderna har beräknats i den ordning som de bedömts vara lämpliga att införa ur kostnads- och effektivitetssynpunkt med beaktande av deras tillämpbarhet. Beräkningen bygger på att åtgärderna genomförs till 100%.

78


18.6.1 Utgångsläge Ammoniakavgången beräknades först för 1995. Utgångsdata var antalet djur på olika gödselslag, mjölkavkastning, lagrings- och spridningsteknik, spridningsscheman m m enligt ovan.

18.6.2 Beräknade åtgärder enligt områdesindelning 1 Följande åtgärder beräknades för områdena enligt områdesindelning 1: 1 Täckning av flytgödsel- och urinbehållare, samt påfyllning under täckningen 2 Nedbrukning av flytgödsel och urin inom 4 timmar på obevuxen mark 3 Nedbrukning även av fast- och djupströgödsel inom 4 timmar på obevuxen mark 4 Spridning av flytgödsel i växande gröda med släpslangsteknik eller motsvarande metod 5 Spridning av urin i växande gröda med släpslangsteknik eller motsvarande metod 6 Lågproteinfoder till slaktsvin 7 Tak på urinbehållare 8 Omedelbar nedbrukning av flytgödsel och urin på all mark 9 Övergång till flytgödselhantering för mjölkkor och slaktsvin För Götalands skogsbygder, Svealands slättbygder, mellersta Sveriges skogsbygder och Norrland beräknades emellertid bara åtgärderna 1-7.

18.6.3 Beräknade åtgärder enligt områdesindelning 2 Följande åtgärder beräknades för områdena enligt områdesindelning 2: 1 Täckning av flytgödsel- och urinbehållare, samt påfyllning under täckningen 2 Nedbrukning av all gödsel inom 4 timmar på obevuxen mark 4 Spridning av flytgödsel i växande gröda med släpslangsteknik eller motsvarande metod 5 Spridning av urin i växande gröda med släpslangsteknik eller motsvarande metod 7 Täckning av urinbehållare med tak 8a Omedelbar nedmyllning av flytgödsel och och urin i växande gröda 8b Omedelbar nedmyllning av flytgödsel och urin även på obevuxen mark

18.6.4 Täckning av flytgödsel- och urinbehållare och påfyllning under täckningen Efter det att åtgärden genomförts antas alla flytgödselbehållare vara täckta med svämtäcke och all påfyllning av dessa ske under täckningen. Alla urinbehållare beräknas vara täckta enligt följande fördelning: • 40% tak i någon form

79


• 10% annan täckning (t ex lecakulor eller torv) • 50% svämtäcke

18.6.5 Nedbrukning inom 4 timmar på obevuxen mark Nedbrukning av de berörda gödselslagen beräknas ske inom 4 timmar på obevuxen mark. I STANK-programmet anges att hälften av nedbrukningen sker inom 1 timme och hälften inom 12 timmar.

18.6.6 Spridning av flytgödsel i växande gröda med släpslangsteknik eller motsvarande metod Utgångsåret 1995 antogs att ingen spridning skedde med släpslangsteknik, även om det i praktiken förekom i mindre omfattning. All spridning av flytgödsel i växande gröda beräknades ske med släpslangsteknik efter det att åtgärden har genomförts. I STANK-programmet ändrades använd teknik från bredspridning till bandspridning vid respektive spridningstidpunkt. Någon ändring av spridningstidpunkter till följd av den ändrade tekniken har dock inte gjorts.

18.6.7 Spridning av urin i växande gröda med släpslangsteknik eller motsvarande metod Utgångsåret 1995 antogs att ingen spridning skedde med släpslangssteknik. All spridning av urin i växande gröda beräknades ske med släpslangsteknik efter det att åtgärden genomförts. I STANK-programmet ändrades använd teknik från bredspridning till bandspridning vid respektive spridningstidpunkt. Någon ändring av spidnings-tidpunkter till följd av den ändrade tekniken har dock inte gjorts.

18.6.8 Lågproteinfoder till slaktsvin Utfodring med lågproteinfoder till slaktsvin har antagits ske i följande grad: • Utgångsläge 1995: 75% i Gss+Gmb och 50% i övriga områden • Efter åtgärd: 100%

18.6.9 Täckning av urinbehållare med tak Efter det att åtgärden har genomförts beräknas alla urinbehållare vara täckta med tak.

18.6.10 Omedelbar nedbrukning av flytgödsel och urin på all mark (8) Vid beräkningen enligt områdesindelning 1 av åtgärd 8 har antagits att all flytgödsel och urin sprids med myllningsaggregat eller motsvarande. I STANK-programmet ändrades använd teknik för flytgödsel och urin till bandspridningsteknik och nedbrukning inom en timme.

80


18.6.11 Omedelbar nedbrukning av flytgödsel och urin i växande gröda (8a) Vid beräkningen enligt områdesindelning 2 av åtgärd 8a har antagits att all flytgödsel och urin i växande gröda sprids med myllningsaggregat eller motsvarande. I STANK-programmet ändrades använd teknik till bandspridningsteknik och nedbrukning inom en timme för flytgödsel och urin.

18.6.12 Omedelbar nedbrukning av flytgödsel och urin även på obevuxen mark (8b) Vid beräkningen enligt områdesindelning 2 av åtgärd 8b har antagits att all flytgödsel och urin vid spridning på obevuxen mark brukas ned inom en timme efter spridningen med någon form av jordbearbetningsredskap. I STANK-programmet ändrades all spridningsteknik till nedbrukning inom en timme (och bredspridning).

18.6.13 Övergång till flytgödselhantering för mjölkkor och slaktsvin Vid beräkningen har antagits att för 90% av mjölkkorna och slaktsvinen hanterades gödseln som flytgödsel. Fördelningen på olika stallgödselslag för mjölkkor och slaktsvin enligt tabell 15 ändrades så att för 90% av djuren hanterades gödseln som flytgödsel.

18.7 Resultat av beräkningar enligt områdesindelning 1 Vid beräkning enligt områdesindelning 1 uppgick ammoniakavgången från stallgödselhanteringen 1995 till 49 900 ton ammoniak (SCB beräknade ammoniakavgången från stallgödselhanteringen 1995 till 47500 ton ammoniak). Ammoniakavgången fördelat på olika djurslag redovisas i figur 2. Nötkreaturen svarar för ca 70% och svinen för ca 17% av förlusterna. För höns, hästar och får är den potentiella minskningen liten. Endast åtgärden nedbrukning inom 4 timmar har beräknats för dessa djurslag.

81


35000

ton NH3

30000 25000

1995

20000

Efter åtgärd 1-9

15000 10000 5000 0 Nöt

Svin

Höns

Häst&Får

Figur 2 Beräknad ammoniakavgång för olika djurslag 1995 och potential att minska ammoniakavgången med vissa åtgärder.

I tabell 17 redovisas åtgärdernas potential att minska ammoniakavgången i olika områden. Åtgärd 8 innebär spridning av gödsel med myllnings- eller injiceringsaggregat och leder till en stor minskning. Tekniken är dock inte utvecklad så att den kan tillämpas generellt. Tabell 17. Beräknad ammoniakavgång från stallgödselhanteringen 1995 och potential att minska ammoniakavgången med vissa åtgärder i olika områden, ton ammoniak År /Åtgärd Gss+Gmb Gns Gsk Ss MSsk+ Norrland 1995 13089 6866 14553 7221 8181 1 611 472 936 473 681 2 211 202 132 138 77 3 545 244 377 239 307 4 523 157 609 137 213 5 301 202 399 258 207 6 133 76 60 53 19 7 273 145 328 168 241 Summa 1-7 8 9 Summa 8-9

2597

1498

1801 639 2440

901 468 1369

2841

1466

1745

18.8 Resultat av beräkningar enligt områdesindelning 2 Dessa beräkningar är gjorda utifrån den områdesindelning och de åtgärdsförslag som utarbetats. Områdesindelning och åtgärder skiljer sig i vissa delar från den tidigare beräkningen. Åtgärd 2 och 3 i den tidigare beräkningen har slagits ihop till en åtgärd (åtgärd 2). Åtgärd 6 har utgått och åtgärd 8 har delats upp i två åtgärder som avser spridning i växande gröda (a) och spridning även på obevuxen mark (b). Ammoniakav-gången och 82


åtgärder för gruppen hästar och får har inte beräknats. Ammoniakavgången blir därför något lägre i den här beräkningen, om t ex områdena i Götaland räknas samman och jämförs. Räknas hästar och får bort även i den tidigare beräkningen hamnar ammoniakavgången på samma nivå. Åtgärderna har beräknats för samtliga områden för att kunna utgöra underlag för bedömning av stödåtgärder och för att kunna uppskatta effekten av redan beslutade åtgärder. Resultatet redovisas i tabell 18.

18.9 Beräkning av effekt av investeringsstöd till spridningsteknik I båda alternativen föreslås att investeringsstöd ska kunna lämnas för spridningsteknik som ger låg ammoniakavgång. Den minskade ammoniakavgången p g a att spridningen med sådan teknik ökar till följd av det föreslagna investeringsstödet har beräknats. Effekten av ökad spridning med släpslangsteknik och myllningsaggregat eller motsvarande har beräknats. Tabell 18. Beräknad ammoniakavgång från stallgödselhanteringen 1995 (hästar och får ingår ej) och effekt av åtgärder i olika områden, ton ammoniak Blekinge, Götalands Sydöstra Övriga Svealands Hallands och norra slättGötaland Götaland slättbygder Skåne län bygder 1995 11541 6099 2396 11969 6452 1 588 439 136 793 473 2 720 390 134 522 351 4 465 162 117 510 137 5 281 208 63 358 258 7 266 137 47 249 171 8a 1308 661 325 1710 808 8b 329 190 62 189 55

I de områden där krav inte ställs på speciell teknik vid spridning i växande gröda har arealen växande gröda där spridning av flytgödsel sker med släpslangsteknik antagits öka med 10 procentenheter under perioden 2000-2005 och med ytterligare 10 procentenheter under perioden 2006-2010. I hela Götaland och i slättbygderna i Svealand har arealen växande gröda där spridning av flytgödsel och urin sker med myllningsaggregat eller motsvarande antagits öka med 3 procentenheter under perioden 2000-2005 och 7 procentenheter under perioden 2006-2010.

18.10 Minskad ammoniakavgång i olika områden I tabell 19 och 20 redovisas den beräknade minskningen av ammoniakavgången i olika områden till följd av föreslagna lagstiftnings- och stödåtgärder i alternativ 1 och 2.

83


84


Tabell 19. Minskad ammoniakavgång i olika områden till följd av föreslagna lagstiftnings- och stödåtgärder i alternativ 1 (huvudalternativet), ton ammoniak Fr o m Blekinge, Götalands Sydöstra Övriga Svealands Summa Alternativ 1 Hallands och norra Götaland Götaland slättbygder (huvudalternativ) Skåne län slättbygder 2000-2005 Lagstiftning: 2003 281 281 Spridning av urin i växande gröda Stöd: 2000 16 12 51 14 93 Släpslangsteknik 2000 39 20 10 51 24 144 Myllnings-/ injiceringsaggregat 320 36 22 102 38 518 Summa 2000-2005 2006-2010 Lagstiftning: Nedbrukning inom 4 t på obevuxen mark Spridning av flytgödsel i växande gröda Spridning av urin i växande gröda

2007

390

390

2007

162

162

2007

208

208

Stöd:

92

46

12 23

Summa 2006-2010

92

806

35

171

71

1175

Summa 2000-2010

412

842

57

273

109

1693

Släpslangsteknik Myllnings-/ injiceringsaggregat

2006 2006

51 120

14 57

77 338


Tabell 20. Minskad ammoniakavgång i olika områden till följd av föreslagna lagstiftnings- och stödåtgärder i alternativ 2, ton ammoniak Fr o m Blekinge, Götalands Sydöstra Övriga Svealands Alternativ 2 Hallands och norra Götaland Götaland slättbygder Skåne län slättbygder 2000-2005 Lagstiftning: 2003 390 Nedbrukning inom 4 t på obevuxen mark 162 Spridning av flytgödsel i växande gröda. 2003 281 208 Spridning av urin i v. g. Stöd: 2000 12 51 14 Släpslangsteknik 2000 39 20 10 51 24 Myllnings-/ injiceringsaggregat 320 780 22 102 38 Summa 2000-2006 2006-2010 Lagstiftning: Nedbrukning inom 4 t på obevuxen mark Spridning av flytgödsel i växande gröda. Spridning av urin i v. g. Tak på urinbehållare

Summa

390 162 489 77 144 1262

2007

134

134

2007

117

117

2007 2007/2009*

63 47

63 450

266

137

Stöd:

Släpslangsteknik Myllnings-/ injiceringsaggregat Summa 2006-2010

2006 2006

92

46

23

51 120

358

183

384

171

14 57

65 338

71

1167


Summa 2000-2010

678

963

406

273

109

2429

87


19 Bilaga 2. Beräkning av jordbrukssektorns kostnader 19.1 Beräkningsprincip De föreslagna åtgärderna berör alla stallgödselhantering. Syftet med beräkningarna är att uppskatta merkostnaden vid stallgödselhanteringen för jordbruket som helhet. Beräkningarna syftar således inte till att beskriva kostnaderna vid olika driftsinriktningar, gårdsstorlek etc. Vid beräkning av åtgärder som innebär krav på ändrad spridningsutrustning har merkostnaden per timme för utrustningen multiplicerats med antal timmar som åtgår för att sprida gödseln. För åtgärder som innebär snabb nedbrukning har merkostnaden per hektar för åtgärden uppskattats och multiplicerats med antal berörda hektar. Vid beräkning av kostnaden för täckning av urinbehållare med tak har en ökad medelkostnad för en behållare beräknats utifrån en antagen fördelning av olika täckningssvarianter före och efter åtgärden. Medelkostnaden har multiplicerats med antal berörda behållare. Nedan redovisas hur kostnader för olika åtgärder har beräknats.

19.2 Areal För att kunna beräkna merkostnaden vid spridning uppskattades den stallgödslade arealen. STANK-programmet beräknar producerad mängd stallgödsel av olika slag utifrån antalet djur fördelade på olika stallgödselslag. Den producerade mängden stallgödsel beräknades utifrån antalet djur 1995 fördelade på olika stallgödselslag. Genom att dela stallgödselmängden med en hektargiva erhölls den areal som gödseln antas spridas på. I detta fall antogs givan 20 ton/ha för samtliga gödselslag, vilket gav en grov uppskattning av spridningsarealen. I praktiken lagras en del av urinen med fastgödseln. Det har inte beaktats, vilket innebär att arealen som urin antas spridas på kan vara överskattad. Å andra sidan kan arealen (klet- och) fastgödsel vara underskattad. Stallgödsel från gruppen hästar och får ingår inte i de beräknade mängderna. Fördelning av gödseln på växande gröda respektive obevuxen mark har skett utifrån ett spridningsschema (se bilaga 1 avsnitt 18.5.5) för hela landet. Den beräknade spridningsarealen redovisas i tabell 21. Spridningsareal för fast- och djupströgödsel i växande gröda har inte beräknats eftersom dessa gödselslag inte berörs av de åtgärder som föreslagits vid spridning i växande gröda.

19.3 Lagstiftningsåtgärder Jordbrukssektorns kostnader för lagstiftningsåtgärder redovisas i tabell 22 och 23.

88


19.3.1 Nedbrukning inom 4 timmar Kravet på snabb nedbrukning kan innebära att extra arbetskraft eller maskinstation behöver anlitas. Finns arbetskraften redan i företaget och arbetet inte leder till övertid Tabell 21. Beräknad spridningsareal för olika gödselslag, ha Område Obevuxen mark, ha Fastgödsel

Urin

Djupströ- Flytgödsel gödsel

Växande gröda, ha Urin

Flytgödsel

Blekinge, Hallands och Skåne län

49 000

36 000

10 000

68 000

31 000

61 000

Götalands norra slättbygder

29 000

8 000

5 000

30 000

23 000

29 000

Sydöstra Götaland

10 000

2 000

3 000

14 000

9 000

18 000

Övriga Götaland

57 000

9 000

12 000

55 000

55 000

70 000

Svealands slättbygder

33 000

10 000

7 000

25 000

32 000

27 000

förorsakar kravet på snabb nedbrukning ingen extra kostnad, endast en omfördelning av arbetet i tiden. Bedömningen har gjorts att till 75% kan den snabba nedbrukningen innebära en merkostnad. Traktorförarlön inklusive sociala avgifter uppgår till ca 140 kr per timme, enligt kalkyl från Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden (LES). Kostnaderna för traktorn och redskap finns redan och ska inte belasta kalkylen. Vid beräkningen förutsätts att 50% av gödseln plöjs ned och 50% harvas eller kultiveras ned. I övrigt har följande antaganden gjorts: • Antal hektar: se tabell 21 • Arbetsåtgång vid plöjning: 2 timmar/ha • Arbetsåtgång vid harvning: 0,5 timmar/ha ger i genomsnitt 1,25 timmar/ha Merkostnaden beräknades enligt följande: 0,75 * 1,25 timmar/ha * timkostnaden * antal hektar.

19.3.2 Spridning av flytgödsel i växande gröda Utgångsläget är bredspridning. Olika metoder kan användas enligt nuvarande lagstiftning. Här har merkostnaden för spridning av flytgödsel i växande gröda med släpslangsteknik beräknats. Följande antaganden har gjorts: • Antal hektar: se tabell 21 • Spridningskapacitet: 1,5 ha/timme

89


• Timkostnad för släpslangsaggregat (endast aggregatet): 112 kr /timme enligt STANKkalkyl. Merkostnaden har beräknats enligt följande: antal hektar / spridningskapaciteten x timkostnaden.

19.3.3 Spridning av urin i växande gröda Kostnaden har beräknats på samma sätt som vid spridning av flytgödsel i växande gröda.

19.3.4 Tak på urinbehållare Beräkningen bygger på en beräkning i Jordbruksverkets förra ammoniakutredning (SJV rapport 1997:16) av merkostnaden för täckning med tak. Justeringar har gjorts för förändrade byggkostnader och förändrat ränteläge sedan 1997. Utgångsläget är att nuvarande bestämmelser om täckning med minst svämtäcke tillämpas fullt ut. En viss fördelning av olika täckningsalternativ har antagits vid utgångsläget. Merkostnaden för att alla urinbehållare ska vara täckta med tak har beräknats. En viss fördelning av olika slags tak har antagits. Följande antaganden har gjorts: • Täckningsalternativ vid utgångsläget: 40% tak (betong+plastduk 10%, flytande tak+ cellplast 15%, trätak 15%), 10% annan täckning (t ex torv eller lättklinkerkulor), och 50% svämtäcke. • Täckningsalternativ efter åtgärd: 100% tak (betong+plastduk 15%, flytande tak 50% och trätak 35%) • Räntenivå: 4% • Ökade byggkostnader: 2% sedan 1997 • Antal berörda behållare: Mängd producerad urin enligt STANK / antagen lagringsvolym för den beräknade behållaren, 525 m3. Årskostnaden vid olika täckningsalternativ beräknades i förra ammoniakutredningen. Ändrade volymkrav till följd av täckning beaktades. Kostnad för påfyllning under täckning och årligt arbete ingick i vissa alternativ. Den sammanvägda årskostnaden för en medelbehållare vid de antagna fördelningarna av täckningsalternativ vid utgångsläget och efter åtgärden redovisas i tabell 24. Justeringen avser ändrade byggkostnader och ändrat ränteläge. Kostnadsskillnaden mellan de båda alternativen har multiplicerats med antalet berörda behållare.

90


Tabell 24. Sammanvägd årskostnad för täckning av urinbehållare före och efter krav på täckning med tak, kr Årskostnad, Årskostnad Andel, Årskost. Andel, Årskost. rapport efter nuv.best- efter just. 100% tak efter just. 1997:16 justering ämmelser x andel x andel Betong 5763 4596 10 454,8 15 682,1 Tak av plastduk 5122 4499 Flytande tak 3848 3499 15 533,6 50 1778,5 Cellplast 4010 3615 Trätak 3458 2935 15 423,3 35 987,7 tryckimpregnerat Trätak + plåt 3189 2709 Leca 3378 3166 10 316,6 0,0 Torv 2850 2850 0,0 0,0 Svämtäcke/halm 1333 1237 50 618,5 0,0 2347 3448

19.4 Investeringsstöd till spridningsutrustning Jordbrukssektorns merkostnader vid spridning med sådan utrustning som investerings-stöd föreslås kunna utgå för har beräknats. Först har merkostnaden beräknats därefter har stödbeloppet utslaget på 9 år dragits från den beräknade merkostnaden. Kostnader för jordbrukssektorn i samband med investeringsstöd beräknas bara uppstå i de områden där lagstiftning inte införts eller inte föreslås för de aktuella åtgärderna. Föreslås lagstiftning redovisas jordbrukssektorns kostnader under lagstiftningsåtgärden. Stödet föreslås kunna utgå för olika typer av spridningsteknik som ger låg ammoniak-avgång. Beräkningarna avser dock släpslangsteknik och myllningsagregat eller motsvarande. Kostnaderna redovisas i tabell 25.

19.4.1 Släpslangsteknik I de områden där krav inte ställs på speciell teknik vid spridning i växande gröda har investeringsstöd till släpslangsteknik bedömts leda till att, arealen växande gröda i vilken flytgödsel sprids med släpslangsteknik ökar med 10 procentenheter under perioden 20002005 och ytterligare 10 procentenheter under perioden 2006-2010. Merkostnaderna för spridning med släpslangsteknik har därefter beräknats på samma sätt som för lagstiftningsåtgärden, se avsnitt 19.3.2. Från merkostnaderna i respektive område har det beräknade stödbeloppet utslaget på 9 år dragits.

91


19.4.2 Myllnings-/Injiceringsaggregat Investeringsstöd till myllningsaggregat eller motsvarande beräknas leda till att arealen växande gröda i vilken flytgödsel och urin sprids med denna teknik ökar 3 procent-enheter under perioden 2000-2005 och ytterligare 7 procentenheter under perioden 2006-2010. Bedömningen avser alla områden i Götaland och Svealands slättbygder. Utifrån den antagna anslutningen har kostnaden beräknats på följande sätt. Utgångsläget är bredspridning av flytgödsel eller urin. Den extra kostnaden för aggregatet har beräknats. Eftersom avverkningen med ett myllningsaggregat är lägre än vid bredspridning måste även en extra kostnad för traktor, spridare och förarlön beaktas för en del av arealen. Följande antaganden har gjorts: • Antal hektar: se tabell 21. • Spridningskapacitet. 0,75 ha/timme. • Timkostnad för myllningsaggregat (endast aggregatet): 195 kr /timme beräknat i STANK, maskinkalkyldelen. • Timkostnad för traktor, gödselspridare och förare: 800 kr enligt maskinstationstaxa. Merkostnaden har beräknats enligt följande: (antal hektar / 2 / spridningskapaciteten * timkostnaden för myllningsaggregat) + (antal hektar / 2 / spridningskapaciteten * timkostnaden för traktor, gödselspridare, traktor och myllningsaggregat). Från merkostnaderna i respektive område har det beräknade stödbeloppet utslaget på 9 år dragits.

19.5 Investeringsstöd för täckning av urinbehållare med tak Stöd till täckning av urinbehållare ingår som en mindre post i nollalternativet. Kostnaden för detta stöd i nollalternativet har inte beräknats. I de fall lagstiftning om täckning med tak föreslås och stöd samtidigt kan utgå redovisas jordbrukssektorns kostnad under lagstiftningsåtgärden.

19.6 Beräkning av intäkt Genom att ammoniak hindras att avgå bevaras mera kväve i stallgödseln. Detta har ett växtnäringsvärde om stallgödseln kan spridas så kvävet kan utnyttjas av grödorna. Värdet av det bevarade kvävet har beräknats. Den relativa utnyttjandegraden av ammoniumkvävet i stallgödseln har antagits vara 75% för alla gödselslag, vilket är en generalisering. Det innebär att ammoniumkvävets utnyttjandegrad är 75% av handelsgödselkvävets utnyttjandegrad. Kvävepriset har satts till 7 kr/kg. Växtnäringsvärdet för det bevarade kvävet har beräknats enligt följande: Minskad ammoniakavgång x 0,75 x kvävepriset.

92


93


Tabell 22. Årliga kostnader för jordbrukssektorn för lagstiftningsåtgärder i alternativ 1 (huvudalternativet), tkr

Alternativ 1 (huvudalternativ) Åtgärd

2000-2005 Spridning av urin i växande gröda Summa införda åtgärder2000-2005 2006-2010 Nedbrukning inom 4 timmar på obevuxen mark Spridning av flytgödsel i växande gröda Spridning av urin i växande gröda Summa, införda åtgärder 2006-2010 Summa 2000-2010,

Fr o m Blekinge, Hallands och Skåne län

2003

Brutto

Efter intäkt

Efter stöd

Efter stöd och intäkt

2315

839

2142

2315

839

2142

Götalands norra slättbygder Brutto

Efter intäkt

Efter stöd

Sydöstra Götaland Efter stöd och intäkt

Brutto

Efter intäkt

Efter stöd

Summa, åtgärd Efter stöd och intäkt

Brutto

Efter intäkt

Efter stöd

Efter stöd och intäkt

667

2315

839

2142

667

667

2315

839

2142

667

9450

7403

9450

7403

9450

7403

9450

7403

2007

2165

1315

2004

1154

2165

1315

2004

1154

2007

1717

625

1590

498

1717

625

1590

498

13332

9343

13044

9055

13332

9343

13044

9055

13332

9343

13044

9055

15647 10182 15186

9722

2315

839

2142

667


95


Tabell 23. Årliga kostnader för jordbrukssektorn för lagstiftningsåtgärder i alternativ 2, tkr

Alternativ 2 Åtgärd

Fr o m Blekinge, Hallands och Skåne län Brutto

2000-2005 Nedbrukning inom 4 t på obev. mark Spridning av flytg. i växande gröda Spridning av urin i växande gröda Summa införda åtgärder2000-2005 2006-2010 Nedbrukning inom 4 t på obev. mark Spridning av flytg. i växande gröda Spridning av urin i växande gröda Tak på urinbehållare Summa, införda åtgärder 2006-2010 Summa 2000-2010,

Efter stöd

Efter stöd och intäkt

Sydöstra Götaland

Brutto

Efter intäkt

Efter stöd

Efter stöd och intäkt

2003

9450

7403

9450

2003

2165

1315

2003

Efter intäkt

Götalands norra slättbygder

Brutto

Efter intäkt

Efter stöd

Efter stöd och intäkt

7403

9450

7403

9450

7403

2004

1154

2165

1315

2004

1154

4032

1465

3732

1165

2315

839

2142

667

1717

625

1590

498

2315

839

2142

667

13332

9343

13044

9055

Brutto

Efter intäkt

Efter stöd

Summa, åtgärd Efter stöd och intäkt

15647 10183 15186

9722

2007

3806

3103

3806

3103

3806

3103

3806

3103

2007

1210

596

1110

496

1210

596

1110

496

2007

672

341

608

277

672

341

608

277

2007/ 2009*

2802

1405

1446

49

1319

600

744

25

474

228

268

21

4595

2233

2458

95

2802

1405

1446

49

1319

600

744

25

6162

4268

5792

3897

10283

6273

7982

3971

5117

2244

3588

716

14651

9943

13788

9080

6162

4268

5792

3897

25930 16456 23168 13693

* Åtgärden genomförs 2009 i Sydöstra Götaland


Tabell 25. Årliga kostnader för jordbrukssektorn i alternativ 1 (huvudalternativet) för åtgärder som investeringsstöd kan utgå för men som inte berörs av lagstiftning, tkr

Alternativ 1 (huvudalternativ) Åtgärd

Fr o m Blekinge, Hallands och Skåne län Brutto

2000-2005 Släpslangsteknik Myllnings-/injiceringsaggregat Summa 2000-2005 2006-2010 Släpslangsteknik Myllnings-/injiceringsaggregat Summa 2006-2010 Summa 2000-2010,

Efter stöd

20002000-

Götalands norra slättbygder

Summa, åtgärd

Övriga Götaland Svealands slättbygder

Brutto

Efter stöd

Brutto

Efter stöd

Brutto

Efter stöd

Brutto

Efter stöd

Brutto

Efter stöd

217*

184*

134

114

523

445

202

172

1076

915

2190

2077

1237

1174

643

609

2975

2821

1404

1331

8449

8012

2190

2077

1454

1358

777

723

3498

3266

1606

1503

9525

8927

134*

114*

523

445

202

172

859

731

20052005-

Sydöstra Götaland

5109

4847

2887

2738

1499

1422

6942

6582

3276

3107

19713

18696

5109

4847

2887

2738

1633

1536

7465

7027

3478

3279

20572

19427

7299

6924

4341

4096

2410

2259

10963

10293

5084

4782

30097

28354

Alternativ 2: Kostnaderna i alternativ 2 är lika stora som i alternativ 1, med två undantag. I alternativ 2 föreslås under perioden 2000-2005 lagstiftning som avser spridning av flytgödsel i växande gröda i Götalands norra slättbygder och under perioden 2006-2010 föreslås samma sak i Sydöstra Götaland. Jordbrukssektorns kostnader för dessa åtgärder tas upp under lagstiftningsåtgärderna och belastar inte investeringsåtgärderna i alternativ 2. De poster som avviker är markerade med * i tabell 25.


20 Bilaga 3. Beräkning av statsfinansiella effekter Nedan redovisas hur de statsfinansiella effekterna av investeringsstödet har beräknats. Den del av stödet som antagits finansieras med svenska medel redovisas i tabell 26 och 27.

20.1 Spridningsutrustning 20.1.1 Spridning av flytgödsel i växande gröda med släpslangsteknik Stödet föreslås kunna utgå för olika typer av spridningsteknik som ger låg ammoniakavgång. Beräkningen avser släpslangsteknik. I några områden föreslås lagstiftning avseende spridning av flytgödsel i växande gröda. Under den period (2000-2005 eller 2006-2010) som lagstiftningen införs beräknas anslutningen till stödet omfatta 50% av den areal växande gröda i vilken flytgödsel sprids, i de berörda områdena. Övriga perioder och i övriga områden beräknas stödet omfatta 10% av denna areal. Följande antaganden har gjorts: • Antal hektar: enligt tabell 21 * anslutning i respektive område under respektive period. • Kapacitet per aggregat: 200 ha. • Investeringskostnad för släpslangsaggregat: 100 000 kr. • Andel av investeringen som ersätts: 20%. • Svensk finansiering: 75%. Budgetkostnaden har beräknats på följande sätt: Antal hektar * anslutning / kapaciteten * investeringskostnaden * 20% * 75%. Den erhållna budgetkostnaden har omvandlats till en årskostnad under perioderna 2000-2005 och 2006-2010.

20.1.2 Spridning av urin i växande gröda med släpslangsteknik Stödet föreslås utgå för olika typer av spridningsteknik som ger låg ammoniakavgång. Beräkningen avser släpslangsteknik I vissa områden föreslås lagstiftning avseende spridning av urin i växande gröda med vissa metoder. Under den period (2000-2005 eller 2006-2010) som lagstiftningen införs beräknas anslutningen till stödet omfatta 50% av den areal växande gröda i vilken urin sprids, i de berörda områdena. Övriga perioder beräknas stödet omfatta 10% av arealen i de områden som lagstiftning föreslås för. Budgetkostnaden har i övrigt beräknats på samma sätt som vid spridning av flytgödsel i växande gröda med släpslangsteknik.

98


20.2 Spridning av flytgödsel och urin med myllnings-/injiceringsaggregat i växande gröda Investeringsstöd till myllnings-/injiceringsaggregat beräknas leda till att arealen växande gröda i vilken flytgödsel och urin sprids med denna teknik ökar 3 procentenheter under perioden 2000-2005 och ytterligare 7 procentenheter under perioden 2006-2010. Detta gäller för hela Götaland och i slättbygderna i Svealand. Följande antagen har gjorts: • Antal hektar: enligt tabell 21 * anslutning under respektive period • Kapacitet per aggregat: 100 ha • Investeringskostnad: 185 000 kr • Andel av investeringen ersätts: 20% • Svensk finansiering: 75% Budgetkostnaden har beräknats på följande sätt: Antal hektar * anslutning / kapaciteten * investeringskostnaden * 20% * 75% Den erhållna budgetkostnaden har omvandlats till en årskostnad under perioderna 2000-2005 och 2006-2010.

20.3 Täckning av urinbehållare med tak Vid lagstiftningskrav på täckning av urinbehållare med tak beräknas anslutningen omfatta alla behållare, som inte bedöms ha täckning med tak (60%), i de berörda områdena. Följande antaganden har gjorts: • Medelinvesteringskostnad: 40 000 kr • Antal behållare i respektive område: mängd producerad urin i respektive område enligt STANK / antagen lagringsvolym för den beräknade behållaren, 525 m3 • Andel av investeringen ersätts: 20% • Svensk finansiering: 75% • Budgetkostnaden har beräknats på följande sätt: Antal behållare * 60% anslutning * investeringskostnaden * 20% * 75%

99


Tabell 26. Budgetkostnader (den del som antagits finansieras med svenska medel) för investeringsstödet under perioderna 2000-2005 och 2006-2010 i alternativ 1 (huvudalternativet), tkr

Alternativ 1 (huvudalternativ)

2000-2005 Släpslangsteknik, flytgödsel Släpslangsteknik, urin Myllnings-/ injiceringsaggregat Summa 2000-2005 2006-2010 Släpslangsteknik, flytgödsel Släpslangsteknik, urin Myllnings-/ injiceringsaggregat Summa 2006-2010

Blekinge, Hallands och Skåne län

Götalands norra slättbygder

Sydöstra Götaland

Övriga Götaland

Svealands slättbygder

Summa

Årskostnad

458

218

135

525

203

1539

257

1163

194

1163 766

433

225

1041

491

2956

493

2387

651

360

1566

694

5658

943

458

1088

135

525

203

2409

482

233

863

1096

219

1787

1010

524

2428

1146

6895

1379

2478

2961

659

2953

1349

10400

2080


Tabell 27. Budgetkostnader (den del som antagits finansieras med svenska medel) för investeringsstödet under perioderna 2000-2005 och 2006-2010 i alternativ 2, tkr

Alternativ 2 Blekinge, Hallands och Skåne län

Götalands norra slättbygder

Sydöstra Götaland

Övriga Götaland

Svealands slättbygder

Summa

Årskostnad

458

1088

135

525

203

2409

401

1163

863

2026

338

766

433

225

1041

491

2956

493

2387

2384

360

1566

694

7391

1232

458

218

675

525

203

2079

416

233

173

338

744

149

1787

1010

524

6895

1379

Tak på urinbehållare

9151

4309

1548

15008

3002

Summa 2006-2010

11629

5710

3085

24726

4946

2000-2005 Släpslangsteknik, flytgödsel Släpslangsteknik, urin Myllnings-/ injiceringsaggregat Summa 2000-2005 2006-2010 Släpslangsteknik, flytgödsel Släpslangsteknik, urin Myllnings-/ injiceringsaggregat

2428

2953

1146

1349


21 Bilaga 4. Statistiska centralbyråns beräkning Statistiska centralbyrån har efter beställning från Jordbruksverket beräknat minskningen av ammoniakavgången till följd av nuvarande bestämmelser och de åtgärder som föreslås i alternativ 2. Beräkningarna har skett med samma metod som används vid SCB:s ordinarie ammoniakberäkningar. Bl a har de uppgifter som inhämtades vid 1997 års gödselmedelsundersökning använts vid beräkningarna. Utgångsåret var således 1997. Vid beräkningarna användes i stort samma områdesindelning som föreslås i avsnitt 11.3 och som användes i den senare STANK-beräkningen: • Blekinge, Hallands och Skåne län. • Götalands norra slättbygder- i detta fall produktionsområdet enligt SCB.s avgränsning. • Sydöstra Götaland -Gotlands län och den del av produktionsområdet Götalands mellanbygder som tillhör Kalmar län. • Övriga Götaland - övriga delar av Götaland. • ”Slättbygder” i Svealand - produktionsområdet Svealands slättbygder Först beräknades ammoniakavgången år 1997 i de aktuella områdena. Därefter beräknades effekten av nuvarande bestämmelser vid fullt genomförande. Dessa beskrivs i avsnitt 3.3 och innebär: • Täckning av flytgödsel- och urinbehållare och påfyllning av behållarna under täckningen. Bestämmelserna har införts stegvis och gäller sedan 1 juli 1997 i hela Götaland och i slättbygderna i Svealand. (Dessa hade inte nått full effekt i juni 1997 när underlaget till gödselmedelsundersökningen, som SCB:s ammoniakberäkning bygger på, samlades in). • Nedbrukning av stallgödsel inom 4 timmar vid spridning av stallgödsel på obevuxen mark. Detta gäller sedan 1 januari 1996 i Blekinge, Hallands och Skåne län. • Spridning av flytgödsel i växande gröda med metoder som ger låg ammoniakavgång. Det gäller i Blekinge, Hallands och Skåne län sedan 1998. Effekten vid full tillämpning av åtgärderna beräknades genom att insamlade uppgifter för 1997 om täckning- och påfyllningsmetoder, nedbrukningstider och spridningsteknik för flytgödsel ändrades så att bestämmelserna tillämpades till 100%. Därefter beräknades effekten av åtgärderna i alternativ 2. Utgångspunkten var att nuvarande bestämmelser genomförts till 100% i berörda områden och för övriga områden ammoniakavgången 1997. Beräkningarna gjordes utifrån samma antaganden som vid beräkning med STANK-programmet: • • • •

102

Nedbrukning av stallgödsel beräknas ske minst inom 4 timmar på obevuxen mark. Spridning av flytgödsel i växande gröda beräknas till 100% ske med släpslangsteknik. Spridning av urin i växande gröda beräknas till 100% ske med släpslangsteknik. Täckning av urinbehållare beräknas till 100% ske med tak.


Följande antagande gjordes om anslutningen till investeringsstödet för spridningsteknik som ger låg ammoniakavgång: • Arealen växande gröda där spridningen sker med släpslangsteknik ökar med 10 procentenheter under båda perioderna 2000-2005 och 2006-2010. • Arealen växande gröda där spridningen sker med myllningsaggregat ökar med 3 procentenheter under perioden 2000-2005 och med 7 procentenheter under perioden 2006-2010. Minskningen av ammoniakavgången från 1997 års nivå till följd av att nuvarande bestämmelser genomförs fullt ut av beräknades bli: • Täckning och påfyllning av gödselbehållare, ca 950 ton • Nedbrukning inom 4 timmar på obevuxen mark, ca 350 ton • Spridning av flytgödsel i växande gröda med metoder som ger låg ammoniakavgång, ca 200 ton Den minskade ammoniakavgången i nollalternativet och alternativ 2, när SCB:s beräkningar använts så långt det är möjligt, redovisas i tabell 28. Dessa värden kan jämföras med när minskningen av ammoniakavgången beräknades med STANK-programmet utifrån 1995 års nivå. Då blev ammoniakavgången vid nollalternativet 49 300 ton och 47 500 ton vid alternativ 2. Tabell 28. Minskad ammoniakavgång vid olika alternativ när SCB.s beräkningar används så långt det är möjligt. År/Alternativ Minskad ammoniakavgång, Ammoniak3 ton NH avgång , ton NH3 Utveckling i Nuvarande Nya Nya jordbruket* bestämmelser åtgärder åtgärder 2000-2005 2006-2010 SCB, 1995 55 200 SCB, 1997 52 800 Nollalternativet 2300 1500 49 000 Alternativ 2 1700 1500 1100 1 150 47 350 * Bedömningar och beräkningar i STANK, se nollalternativet.

Resultatet av SCB:s beräkningar av de föreslagna åtgärderna i alternativ 2 redovisas i tabell 29.

103


Tabell 29. Minskad ammoniakavgång till följd av åtgärder i alternativ 2 beräknad av Statistiska centralbyrån, ton ammoniak. Inom parentes redovisas resultatet av samma åtgärder beräknat i STANK-programmet. Fr o m Blekinge, Götalands Sydöstra Övriga Svealands Summa SCB beräkning Hallands och norra Götaland Götaland slättbygder Skåne län slättbygder 2000-2005 Lagstiftning: 2003 330 (390) 330 (390) Nedbrukning inom 4 t im. 146 (162) 146 (162) Spridning av flytg. i väx. gröda. 2003 248 (281) 113 (208) 361 (489) Spridning av urin i väx. gröda. Stöd: Släpslangsteknik- flytgödsel Mylln.-/ injiceringsaggregat Summa 2000-2005 2006-2010 Lagstiftning: Nedbrukning inom 4 t im. Spridning av flytg. i väx. gröda. Spridning av urin i väx. gröda Tak på urinbehållare Stöd: Släpslangsteknik Mylln.-/ injiceringsaggregat Summa 2006-2010 Summa 2000-2010 * Ingen beräkning har skett

2000 2000

2007 2007 2007 2007/2009* 2006 2006

35 (39) 283 (320)

238 (266)

19 (20) 608 (780)

- *(12) - *(10) - * (22)

97 (137)

156 (134) 154 (117) 52 (63) 48 (47)

65 (51) 58 (51) 123 (102)

50 (14) 22 (24) 72 (38)

115 (77) 134 (144) 1086 (1262)

156 (134) 154 (117) 52 (63) 383 (450)

80 (92) 318 (358)

40 (46) 137 (183)

21 (23) 431 (384)

79 (51) 102 (120) 181 (171)

601 (678)

745 (963)

431 (406)

304 (273)

45 (14) 51 (57) 96 (71)

124 (65) 294 (338) 1163 (1167)

168 (109)

2249 (2429)



ra99_23