Issuu on Google+

Hur styr miljöersättningen för ekologisk produktion? – effekter på marknad och miljö

Rapport 2010:1

Den certifierade ekologiska produktionen har ökat mellan 2006 och 2008 samtidigt som vi har betalat ut mindre pengar i miljöersättningen.

Miljöersättningens påverkan på användningen av växtskyddsmedel, växtnäringsläckage, biologisk mångfald och klimat visar inte på någon tydlig förändring mellan 2006 och 2008.

Ekologisk produktion har gått i rätt riktning. Vi kan dock inte säga i vilken utsträckning det beror på miljöersättningen respektive konsumenternas efterfrågan.


Hur styr miljöersättningen för ekologisk produktion? – effekter på marknad och miljö

Miljöersättningen ekologiska produktionsformer ändrades i det nya landsbygdsprogrammet 2007-2013. Rapporten analyserar hur den nya ersättningen påverkat marknad och miljö mellan åren 2006 och 2008. Den certifierade produktionen har ökat och samtidigt volymerna ekologiska livsmedel på marknaden. Miljöersättningen har större påverkan för produktionsökningen vad gäller växtodling än på till exempel mjölkproduktion och grönsaksodling där istället merpriset har en avgörande betydelse. Den nya miljöersättningen har medfört små förändringar på användningen av växtskyddsmedel, risken för växtnäringsläckage, den biologiska mångfalden och klimatet. Syftet med den nya ersättningen har uppnåtts på så vis att den certifierade arealen och djurhållningen har ökat medan vallarealen som får ersättning har minskat.

Författare Anna Clarin Ann-Marie Dock Gustavsson Torben Söderberg Johan Wallander Foto omslag: Niels Andresen


Sammanfattning Miljöersättningen ekologiska produktionsformer ändrades i det nya landsbygdsprogrammet för perioden 2007-2013. I denna rapport analyseras hur den förändrade miljöersättningen har påverkat marknad och miljö i Sverige mellan år 2006 och 2008. Den certifierade ekologiska produktionen har ökat mellan 2006 och 2008 samtidigt som volymerna ekologiska livsmedel på marknaden ökat. Detta visar sig genom att fler ekologiska djur slaktas, mer ekologisk mjölk och ägg vägs in och att försäljningen av ekologiska livsmedel hos dagligvaruhandeln ökat. Den produktionsökning som skett kan vara ett resultat av miljöersättningen eller merpriset på marknaden eller bådadera. Inom till exempel ekologisk mjölkproduktion och grönsaksodling har merpriset haft större betydelse för intäkter och lönsamhet än ersättningen. Däremot kan lönsamhetsförbättringen i ekologisk växtodling jämfört med konventionell knytas till miljöersättningen. För ekologisk slaktsvinsproduktion och potatisodling har både merpriset och ersättningen stor betydelse för lönsamheten. Det finns skillnader mellan ersättningarna till ekologisk produktion i Sverige och Danmark. Omläggningsstödet i Danmark ger en fördel ur ersättningssynpunkt under omläggningsåren. Miljöersättningen i Sverige är fördelaktig på så vis att den inkluderar djurhållning och att beloppet är detsamma oavsett hur länge produktionen varit igång. Miljöersättningens betydelse för minskad användning av växtskyddsmedel ökade i slättbygderna i Mellansverige mellan 2006 och 2008, medan den minskade i Norrland och Götalands södra slättbygder. Den förändrade miljöersättningen har inte medfört några tydliga förändringar i den ekologiska produktionens påverkan på risken för växtnäringsläckage mellan åren 2006 och 2008. För ekologiska växtodlingsgårdar finns en stor variation mellan framförallt gårdar i Skåne och Mälardalen. I Skåne minskade kväveöverskottet i gårdarnas växtnäringsbalanser under perioden 2006 till 2008. Ekologisk produktion ger direkta fördelar för biologisk mångfald i intensivt odlad slättbygd. Det finns begränsade direkta fördelar för biologisk mångfald med ytterligare ekologisk produktion i skogsbygd. Däremot kan det finnas indirekta fördelar. Det går inte att visa på någon förändring av miljöersättningens klimatpåverkan mellan 2006 och 2008. Syftet med den nya miljöersättningen har uppnåtts på så vis att den certifierade arealen med miljöersättning har ökat med 20 procent och den certifierade djurhållningen har ökat väsentligt. Dessutom har andelen vall som får ersättning minskat med 25 procent. Ökningstakten har dock inte varit tillräcklig stor för att nå det övergripande målet om 20 procent certifierad ekologisk produktion 2010. Den ekologiska produktionen har gått i rätt riktning samtidigt som vi betalar ut mindre pengar i miljöersättning, därmed är den nya miljöersättningen mer kostnadseffektiv än tidigare. Analysen visar dock inte i vilken utsträckning den utveckling som uppnåtts beror på miljöersättningen respektive marknaden.


Innehåll 1

Inledning.................................................................................................................. 1 1.1

Bakgrund och syfte........................................................................................... 1

1.2

Omfattning och avgränsning ............................................................................ 2

1.3

Metod och källor............................................................................................... 2

1.3.1

Tidigare utvärderingar .............................................................................. 4

1.3.2

Metod och metodproblem i det statistiska underlaget .............................. 5

1.4

Miljöersättningen ekologiska produktionsformer ............................................ 8

1.4.1 2

3

Förändringar som infördes med landsbygdsprogrammet 2007-2013....... 9

Förändringar i den ekologiska produktionen mellan år 2006-2008 ................ 11 2.1

Förändringar i ersättningsberättigad areal ...................................................... 11

2.2

Förändringar i ersättningsberättigad djurproduktion...................................... 18

Hur styr ersättningen marknaden? .................................................................... 23 3.1

Produktions- och marknadsutveckling av ekologiska produkter.................... 23

3.1.1

Spannmål och oljeväxter ........................................................................ 23

3.1.2

Matpotatis ............................................................................................... 25

3.1.3

Frukt och grönsaker ................................................................................ 26

3.1.4

Animalier ................................................................................................ 28

3.2

Försäljningsutveckling av ekologiska livsmedel............................................ 34

3.2.1

Axfood, ICA och Coop........................................................................... 34

3.2.2

Andra försäljningskanaler ...................................................................... 35

3.2.3

Samodlarna ............................................................................................. 36

3.2.4

KRAV..................................................................................................... 36

3.3

Import ............................................................................................................. 37

3.4

Styr ersättningen marknaden eller har andra faktorer betydelse?................... 38

3.4.1

Ersättningsdriven eller konsumtionsdriven ökning? .............................. 39


3.5 En jämförelse av ersättningen till ekologisk produktion i Sverige och Danmark ..................................................................................................................... 52 3.5.1

Danmarks ersättning till ekologisk produktion ...................................... 53

3.5.2 Hur skiljer sig ersättningen till ekologisk produktion mellan Sverige och Danmark? ............................................................................................................... 55 3.5.3 Var är det mest gynnsamt att vara ekologisk producent ur ersättningssynpunkt? .............................................................................................. 58 4

Hur styr ersättningen miljön? ............................................................................. 63 4.1

Påverkan på användning av växtskyddsmedel ............................................... 63

4.1.1

Metoder................................................................................................... 63

4.1.2

Beräknad utebliven användning av växtskyddsmedel............................ 65

4.1.3

Skillnader i resultat mellan metoderna ................................................... 67

4.2

Påverkan på växtnäringsläckage..................................................................... 69

4.2.1

Växtnäringsförsörjning i ekologisk produktion...................................... 69

4.2.2

Analyser till och med 2006..................................................................... 70

4.2.3

Växtnäringsbalanser på växtodlingsgårdar, 2006 och 2008................... 74

4.2.4

Slutsatser av förändringar mellan 2006 och 2008 ................................... 77

4.3

Påverkan på biologisk mångfald .................................................................... 77

4.3.1

Vad säger forskningen? .......................................................................... 78

4.3.2

Direkta effekter av ekologisk produktion............................................... 80

4.3.3

Effekt av geografiskt generella ersättningsnivåer .................................. 83

4.3.4

Möjliga framtida studier för en mer heltäckande analys ........................ 83

4.4

Påverkan på klimat ......................................................................................... 84

4.4.1

Metod...................................................................................................... 84

4.4.2

Kvantitativ analys för år 2006 ................................................................ 85

4.4.3

Kvalitativ analys för år 2008 .................................................................. 87

4.4.4

Avslutande kommentarer........................................................................ 88


5

Slutsatser ............................................................................................................... 89

6

Källförteckning ..................................................................................................... 93

7

Bilaga 1 Förkortningar ........................................................................................ 97


1

Inledning

1.1

Bakgrund och syfte

Huvudsyftet med miljöersättningen ekologiska produktionsformer är att jordbruksmarken ska användas på ett hållbart sätt. Ersättningen till ekologisk produktion ändrades i det nya landsbygdsprogrammet för perioden 2007-2013 bland annat med syfte att öka den certifierade ekologiska produktionen. Produktion där skillnaden mot konventionell produktion är som störst, till exempel slaktsvin och fjäderfä, prioriterades. Djurersättningen kopplades inte bara till vallarealen utan även till annan ekologisk areal, både med växtodlingsgrödor som spannmål och till arealer inom miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar. Ersättningen kommer att justeras från och med 2010 för att nå bättre måluppfyllelse som en del i hälsokontrollen.1 Hälsokontrollens syfte är att möta nya utmaningar kring klimat, förnybar energi, vattenkvalitet, biologisk mångfald samt mildra effekter av strukturförändringar i mjölkproduktionen. Ett mål för miljöersättningen inom landsbygdsprogrammet till år 20132 är att 610 000 hektar, motsvarande 20 procent av jordbruksmarken ska vara certifierad eller i karens för certifierad ekologisk produktion. Ökad produktion inom miljöersättningen ska direkt och indirekt medverka till att uppfylla flera miljömål. Dessutom har det genom ett tidigare politiskt beslut3 fastlagts att andelen certifierad ekologisk odling vid utgången av 2010 bör uppgå till minst 20 procent av landets jordbruksmark. Den certifierade produktionen av mjölk, ägg och kött av nöt och lamm ska enligt samma beslut öka markant samtidigt som den certifierade produktionen av gris- och matfågelkött bör öka. Jordbruksverket har mot bakgrund av ovanstående faktorer bedömt det vara lämpligt att analysera miljöersättningen ekologiska produktionsformer för att se om utformningen av den nya ersättningen har bidragit till några förändringar på marknad och miljö i Sverige jämfört med den gamla ersättningen. Utredningens syfte är således att: -

beskriva utvecklingen av den ekologiska produktionen under de två första åren i det nya landsbygdsprogrammet, 2007 och 2008, och jämföra den med det tidigare miljö- och landsbygdsprogrammet (LBU 2000-2006), främst år 2006. Dessutom ska utvecklingen under de två första åren av programperioden jämföras med en situation utan miljöersättning.

-

analysera de förändringar som skett i produktionen vid skiftet mellan de båda ersättningsperioderna och analysera förändringarnas effekt på marknaden samt

1

EU inledde 2007 en översyn av jordbrukspolitiken som kallas Hälsokontrollen och genom den tar EU ytterligare ett steg för att frikoppla stöd och minska regleringarna inom jordbruket.

2

Jordbruksdepartementet, Landsbygdsprogram för Sverige år 2007-2013

3

Regerings skrivelse 2005/06:88

1


på användningen av växtskyddsmedel, växtnäringsläckage, biologisk mångfald och klimat.

1.2 Omfattning och avgränsning Miljöersättningen som infördes 2007 består av två delar, en för certifierad ekologisk produktion och en för kretsloppsinriktad produktion. För kretsloppsinriktad produktion gäller något förenklade villkor, till exempel är reglerna om parallellproduktion inte lika strikta. Produkterna får inte heller säljas som ekologiska. Vad gäller miljöeffekterna analyseras båda delarna tillsammans, medan analysen om marknadseffekterna främst inriktas på certifierad ekologisk produktion. Rapporten beskriver de produktionsförändringar som skett vid skiftet mellan de båda ersättningsperioderna och analyserar förändringarnas marknadseffekt. Detta görs för att utformningen av miljöersättningen 2007-2013 har fått mer marknadsfokus än tidigare med syfte att öka den certifierade ekologiska produktionen. I rapporten analyseras också, om en ökad andel av den certifierade produktionen når marknaden 2008 jämfört med 2006. Rapporten jämför även ersättningen till ekologisk produktion i Sverige och Danmark. Rapporten beskriver även de produktionsförändringar som skett vid skiftet mellan de båda ersättningsperioderna och analyserar förändringarnas miljöeffekter på användningen av växtskyddsmedel, växtnäringsläckage, biologisk mångfald och klimat. Anledningen till att analysen av miljöersättningens marknads- och miljöeffekter fokuserar på en jämförelse mellan år 2008 och 2006 beror på att 2006 var det sista året i det tidigare miljö- och landsbygdsprogrammet (2000-2006). Det nya landsbygdsprogrammet (2007-2013) startades upp 2007 och 2008 är det senaste aktuella året med fullständig statistik i det nya programmet. Statistiken för 2009 fanns under rapportens skrivande ännu inte tillgänglig. I vissa jämförelser har fler år än 2006 och 2008 använts för att belysa olika aspekter av miljöersättningen. I rapporten analyseras främst produktionen av jordbruksprodukter, men även i viss utsträckning produktionen av frukt och grönsaker. Dels beskrivs hur den ekologiska produktionen förändrats i hela Sverige 2008 jämfört med 2006, dels hur produktionen förändrats länsvis och i vissa fall för landets åtta produktionsområden. Miljöersättningens effekter på djurskydd och djurhälsa behandlas inte i rapporten.

1.3 Metod och källor Det grundläggande underlaget för arealer med miljöersättning till ekologisk produktion har tagits fram från Jordbruksverkets databas för jordbrukarstöd och övrig jordbruksstatistik från Statistiska Centralbyrån (SCB) och Jordbruksverket. Även statistik från KRAV har varit en viktig informationskälla. För att analysera miljöersättningens marknadseffekter görs en övergripande analys av förändringen på marknaden för olika grödor och djurslag. Produktions- och marknadsstatistiken presenteras främst på företagsnivå och statistiken kommer både 2


från både små och större företag. I detta avsnitt presenteras även försäljningsstatistik som hämtats från de stora dagligvaruhandelskedjorna Axfood, ICA och Coop. SCB har ingen officiell handelsstatistik för import och export av ekologiska livsmedel. För att trots allt kunna göra en mindre analys av Sveriges import av ekologiska livsmedel har andra källor används som Danmarks Statistik.4 Jämförelsen av ersättningen till ekologisk produktion mellan Sverige och Danmark bygger på uppgifter från Jordbruksverket och Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri.5 För att analysera miljöersättningens inverkan på användningen av växtskyddsmedel har den ersättningsberättigande arealen och grödfördelningen för denna areal tagits fram för åren 2006 och 2008 ur Jordbruksverkets stöddatabas, som innefattar alla miljöersättningar samt gårdsstödet. Dessa uppgifter har analyserats tillsammans med uppgifter från SCB om användningen av växtskyddsmedel i jordbruket6 med två olika beräkningsmetoder. I den ena beräkningsmetoden antas att utan miljöersättning skulle den ekologiska arealen istället odlas som genomsnittsarealen i produktionsområdet. I den andra beräkningsmetoden antas att den ekologiska arealen utan miljöersättning skulle odlas med bibehållen grödfördelning. Miljöersättningens påverkan på växtnäringsläckage analyseras utifrån markbalansberäkningar tidigare genomförda vid Jordbruksverket,7 modellberäkningar redovisade av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU)8 samt gårdsbalansberäkningar genomförda av SLU och Institutet för jordbruks- och miljöteknik (JTI).9 Utöver detta har ytterligare nya gårdsbalansberäkningar beräknats med data även från åren 2007 och 2008.10 Miljöersättningens inverkan på biologisk mångfald har analyserats genom att först kartlägga var i landskapet som arealen i åtagande för ersättningen finns. Därefter har effekterna av denna placering analyserats med hjälp av tidigare genomförda undersökningar av effekten av ekologisk odling på biologisk mångfald i olika landskap. För att analysera miljöersättningens inverkan på klimatet har Institutet för Livsmedel och Bioteknik AB (SIK) på uppdrag av Jordbruksverket genomfört beräkningar utifrån tillgänglig statistik från SCB, Jordbruksverkets databas för jordbrukarstöd och uppgifter från tidigare undersökningar gällande förbrukning av gödselmedel.11 Beräkningarna i detta avsnitt görs på en mer övergripande nivå än för de övriga miljöavsnitten. I avsnitt

4

Danmarks Statistik

5

Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri

6

SCB, statistiska meddelanden MI 31 SM 0701

7

Jordbruksverket, Rapport 2005:13

8

SLU, Rapport ua 72/3269/07

9

Wivstad, M., Salomon, E., Spångberg, J. & Jönsson, H. 2009.

10

Greppa Näringens databas

11

Jordbruksverket, Rapport 2005:13

3


4.4 görs en sammanfattning av SIKs analys med kommentarer från Jordbruksverket. SIKs fullständiga rapport12 är diarieförd hos Jordbruksverket och återfinns under diarienummer 26-6026/0913. Ytterligare metodbeskrivningar finns i respektive kapitel.

1.3.1 Tidigare utvärderingar Miljöersättningen till ekologisk produktion har tidigare analyserats. Nedan följer några av de utvärderingar som gjorts: -

Nya utmaningar – översyn och anpassning av landsbygdsprogrammet. Jordbruksverket, Rapport 2009:4

-

Slututvärdering av Miljö- och landsbygdsprogrammet 2000-2006 – vad fick vi för pengarna? SLU, Rapport ua 72/3269/07

-

Levande kulturlandskap – en halvtidsutvärdering av Miljö- och landsbygdsprogrammet. Regeringskansliet, SOU 2003:105

-

Växtnäringsförsörjning inom ekologiska produktionsformer. Jordbruksverket, Rapport 2005:3

-

Tre nya miljöersättningar – Hur blev det? Jordbruksverket, Rapport 2004:5

-

Miljöeffekter av EUs jordbrukspolitik. Jordbruksverket, Rapport 2002:2

Tidigare utvärderingar har visat att miljöersättningen till ekologisk produktion främst har gått till skogs- och mellanbygd och i hög grad till extensiv vall. En ersättning som går till produktion som redan har låg användning av insatsmedel ger svag eller ingen miljöstyrande effekt. Ändringarna av ersättningen i den nya ersättningsperioden (2007-2013) har som syfte att styra ersättningen från extensivt brukad mark och öka den certifierade ekologiska produktionen. Den justering av miljöersättningen som föreslogs träda i kraft 2010 i rapporten Nya utmaningar – översyn och anpassning av landsbygdsprogrammet,14 hade samma syfte. Rapporten Prisutveckling och lönsamhet inom ekologisk produktion som genomfördes under 200815 omfattade inte någon utvärdering av miljöersättningens betydelse för den ekologiska produktionen. Ersättningen beaktades dock i de lönsamhetsberäkningar som gjordes för växtodling, husdjur och trädgårdsprodukter.

12

SIKs klimatanalys har redigerats av jordbruksverket vad gäller layout avseende små redigeringar såsom figur/tabell hänvisningar, förkortningar osv. Ändringar utöver dessa har gjorts enligt överenskommelse med SIK och Christel Cederberg. 13

Cederberg, 2009

14

Jordbruksverket, Rapport 2009:6

15

Jordbruksverket, Rapport 2008:10

4


1.3.2 Metod och metodproblem i det statistiska underlaget Under utredningens gång har en del metodproblem dykt upp i jämförelsen mellan miljöersättningen till ekologisk produktion enligt landsbygdsprogrammet 2007-2013 med motsvarande programperiod 2000-2006. Fortlöpande i rapporten beskrivs dessa problem i samband med jämförelser av statistik i text, figurer, tabeller osv. Nedan följer dock en redogörelse för de övergripande metodproblem som finns i det statistiska underlaget.

1.3.2.1 Femåriga avtal från tidigare landsbygdsprogram finns kvar Först år 2011 slår förändringarna i det nya landsbygdsprogrammet helt igenom. De som är berättigade till miljöersättningen ingår femåriga avtal, så kallade åtaganden, där reglerna och utformningen är densamma under de fem åren. De sista åtagandena från programmet 2000-2006 varar till och med 2010. Under 2008 låg cirka 46 procent av marken kvar i åtagande enligt programmet 2000-2006. På motsvarande sätt fanns cirka 35 procent av de ekologiskt hållna djuren fortfarande i åtagande från programperioden 2000-2006. När man analyserar effekter av nya regler får man i den mån det är möjligt ta hänsyn till att en viss del av produktionen fortfarande påverkas av de tidigare reglerna. Även om det går att se vilken odling och djurhållning som finns i respektive program kan man inte veta om jordbrukarna som fortfarande har åtagande enligt programmet 2000-2006 väljer att gå in i nytt åtagande och hur deras ekologiska produktion då kommer att se ut. I genomsnitt finns skillnader mellan de jordbruksföretag som har åtagande i de olika programmen.

1.3.2.2 Olika insamlingssätt av statistiken 2006 och 2008 Insamlingssättet skiljer sig något för år 2006 och 2008. Från och med 2007 förenklades redovisningen av ekologiskt odlad areal i jordbrukarnas årliga stödansökan. Fram till och med 2006 redovisade jordbrukarna både skiften med grödor som gav ersättning, till exempel spannmål, och skiften som inte gav ersättning för ekologisk produktion, till exempel träda. Tillsammans gav detta en någorlunda bra uppfattning om arealen aktivt odlad ekologisk mark inom miljöersättningen. Från och med 2007 behöver jordbrukarna endast redovisa de skiften som odlas med grödor som ger ersättning. Därför saknas motsvarande total areal som använts till och med 2006. Arealen för enskilda grödor är däremot jämförbar. Som totalareal används numera åtagandearealen, den totala areal som ingår i det femåriga åtagandet, oavsett om den redovisas i den årliga ansökan om utbetalning. Nackdelen med att mäta areal i åtagande är att i storleksordningen ett par procentenheter mindre aktivt odlad mark som jordbrukarna aldrig söker årlig utbetalning för ingår i åtagandearealen.

1.3.2.3 Betesmarksareal Målet för miljöersättningen till år 2013 gäller jordbruksmark, det vill säga summan av åkermark och betesmark. All betesmark i miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar sköts i princip enligt reglerna för ekologisk odling, men det finns inte uppgifter om vilken betesmark som är knuten till certifiering i databasen för jordbrukarstöd. Dessutom finns betesmarker som inte uppfyller kraven för stöden och därför inte finns i databasen, men som ändå används som fodermarker till certifierad 5


ekologisk djurhållning. KRAV har statistik över betesmarker som certifierats enligt KRAVs regelverk, men det finns ytterligare betesmarksareal i ekologisk produktion. Arealen betesmark i miljöersättningen ekologiska produktionsformer måste därför uppskattas. Det är skälet till att åkerarealen och inte jordbruksarealen används för jämförelserna i denna rapport.

1.3.2.4 Certifierad och icke certifierad produktion Först från och med 2007, då högre ersättning för certifierad produktion infördes, finns uppgift i databasen för jordbrukarstöd vilken areal och vilka djur som finns i certifierad produktion. Dock begränsas uppgifterna om certifierad areal och djurantal inom miljöersättning till den mark och de djur som jordbrukarna sökt ersättning för. Enligt kontrollorganens redovisning till Jordbruksverket fanns 2008 cirka 12 000 hektar ekologiskt odlade åker utöver de 233 000 hektar som redovisats i miljöersättningen, sammanlagt 245 000 hektar. När man använder uppgifterna från miljöersättningen får man därför räkna med att fem procent av den certifierade åkerarealen saknas. Alla uppgifter om certifierad produktion i miljöersättningen omfattar också produktion under omställning. Ersättningen är densamma, varför särredovisning hade varit en onödig administrativ börda för jordbrukarna. Tabell 1 Areal i miljöersättning till ekologisk produktion, 2006 och 2008 Typ av areal

2006

2008

Total redovisad areal i miljöersättningen, åtagande

513 118

427 923

Total ersättningsberättigande areal

474 651

384 163

- varav total certifierad, redovisad, areal i miljöersättningen, åtagande

uppgift finns ej

233 091

- varav total certifierad ersättningsberättigad areal

uppgift finns ej

219 620

Källa: Jordbruksverket

1.3.2.5 Certifiering enligt EUs och/eller KRAVs regelverk För att få miljöersättning för certifierad ekologisk produktion krävs att produktionen är certifierad enligt EU-rådets förordning16. I Sverige finns sedan flera år även KRAVs regelverk17. KRAVs regelverk måste leva upp till EUs regler om ekologisk produktion, och har utöver detta ytterligare regler. Från 1995 har det varit möjligt att certifiera produktionen enbart enligt EUs regler, men först år 2006 certifierades cirka 250 hektar18 enligt EUs regelverk. Fram till och med år 2006 var KRAV det dominerande företaget som certifierade ekologisk produktion i Sverige. Under 2007 ackrediterades SMAK och Aranea

16

Rådets förordning (EG) nr 834/2007.

17

KRAV

18

SCB/Jordbruksverket, Jordbruksstatistisk årsbok 2007

6


Certifiering för certifiering av ekologisk produktion och under 2008 tillkom HS Certifiering. Dessutom finns Valiguard, som kontrollerar förädlade livsmedel och importerade produkter. Dessa certifieringsorgan certifierar den ekologiska produktionen i enlighet med KRAVs eller EUs regelverk.

1.3.2.6 Jämförbar statistik Eftersom den ekologiska certifieringen dominerades av KRAVs regelverk till och med 2006 (se 1.3.2.5) så används KRAVs statistik över certifierad ekologisk produktion för år 2006 i rapporten. För att kunna jämföra den certifierade ekologiska produktionen 2008 med 2006 jämförs den KRAV-certifierade produktionen år 2006 med den certifierade produktionen med miljöersättning (från databasen för jordbrukarstöd) år 2008. För år 2008 redovisas i vissa fall både uppgifter om KRAV-certifierad produktion och uppgifter om certifierad produktion med miljöersättning. Den statistik som då saknas är den areal som enbart är EU-certifierad år 2008. Underlaget till denna statistik har bedömts som alltför osäker för att ta med i analysen. Uppskattningsvis uppgick dock den EU-certifierade arealen till cirka 40 000 hektar19 år 2008. Typ av certifiering

Förklaring

Certifierad ekologisk produktion med miljöersättning

Produktion certifierad enligt Rådets förordning och ofta även enligt KRAVs regler (se 1.3.2.5)

EU-certifierad produktion

Produktion certifierad enligt Rådets förordning

KRAV-certifierad produktion

Produktion certifierad enligt KRAVs regelverk (KRAVs regler måste leva upp till EUs regler om ekologisk produktion dvs. Rådets förordning)

För några produktionsgrenar är den KRAV-certifierade arealen större än den certifierade areal som finns med i databasen för jordbrukarstöd. Till exempel odlas större areal KRAV-certifierad potatis 2008 än den areal som får miljöersättning för certifierad ekologisk produktion. Samma förhållande gäller för certifierad djurhållning där bland annat skillnaden i antalet djur mellan KRAVs och Jordbruksverkets statistik är stor för till exempel slaktkycklingar och värphöns. En förklaring till detta är att det finns producenter som väljer att certifiera produktionen, antingen enligt KRAVs eller enligt EUs regler, men som inte söker miljöersättning för arealen eller för alla djur. En orsak till att arealerna skiljer sig på länsnivå kan vara att KRAV-arealen redovisas för det län där gården ligger, även om marken finns i ett annat län. Det kan också vara tvärtom att den certifierade produktionen med miljöersättning överstiger KRAVs statistik. Om så är fallet är en förklaring att mellanskillnaden består av EU-certifierad produktion. De djurkategorier som ingick i miljöersättningen 2000-2006 var kor, ungnöt mellan 6 och 24 månader, suggor, tackor och getter. När miljöersättningen förändrades i det nya landsbygdsprogrammet 2007-2013 utökades de ersättningsberättigande djurkategorierna även till slaktsvin och fjäderfä. Det är av denna anledning som det enbart finns statistik i databasen för jordbrukarstöd för de nya djurslagen från och med

19

Total certifierad areal med miljöersättning – KRAV-areal (exkl. karens).

7


2007. För att kunna jämföra hur antalet certifierade djur har ökat mellan 2006 och 2008 används också KRAVs statistik dessa år.

1.4 Miljöersättningen ekologiska produktionsformer Jordbrukare kan få miljöersättningen ekologiska produktionsformer om de åtar sig att odla ekologiskt eller har ekologisk djurhållning under en åtagandeperiod. Åtagandeperioden är fem år och om jordbrukaren lägger till större arealer förlängs åtagandet. När åtagandeperioden gått ut kan jordbrukaren gå in i en ny åtagandeperiod. Odlingen och djurhållningen behöver inte vara certifierad, men produktionen kan då inte heller säljas med ekologisk märkning. För att få ersättning för ekologisk djurhållning måste jordbrukaren ha en hektar ekologiskt odlad åkermark eller två hektar betesmark per djurenhet20. Miljöersättningarna är en del av det svenska landsbygdsprogrammet och är delfinansierade av svenska staten och EU med ungefär hälften var. Medlemsstaterna inom EU har relativt stor frihet att utforma insatserna (stöden) i sina landsbygdsprogram efter landets förhållanden och behov. Miljöersättning till ekologisk produktion har förändrats relativt mycket mellan de tre landsbygdsprogram som Sverige har haft. Förändringarna i regelverket för ekologisk produktion har emellertid inte varit stora mellan åren 2006 och 2008. Hur förändringarna av ersättningen påverkat administrationen av ersättningen har inte analyserats närmre. Länsstyrelsens administration och jordbrukarnas administrativa börda är något större i en miljöersättning, som ekologiska produktionsformer, där samma mark ska ingå under hela åtagandeperioden. Om jordbrukaren till exempel arrenderar ut mark behövs en överlåtelse av åtagandet på den marken. Stödreglerna är också relativt många för ekologiska produktionsformer jämfört med andra miljöersättningar. Att antalet åtaganden halverats och även totalarealen minskat medför mindre administrativ börda för länsstyrelsen. Certifiering innebär en ökad administrativ börda för jordbrukaren. Miljöersättningarna ska kompensera för jordbrukarens merkostnader eller intäktsbortfall för åtgärder eller ändringar i produktionssätt, som kan ge medborgarna högre miljönytta. Ekologiska produktionsformer är beräknat för att ersätta den genomsnittliga skillnaden i kostnad mellan ekologisk och konventionell produktion. Ersättningen är lika hög för alla delar av landet, men differentierad för olika grödor. Dessutom premieras certifierad produktion med ett högre belopp. Tabellen nedan visar de totala utbetalda beloppen för miljöersättning för ekologiska produktionsformer 2006-2008. Tabell 2 Totalt utbetald miljöersättning för ekologiska produktionsformer 2006-2008 samt antalet stödmottagare, miljoner kr Stödår

Miljoner kr

Antal stödmottagare, cirka

2006

587

20 700

2007

512

14 950

2008

503

13 060

Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 2009

20

8

Förklaring av begreppet djurenhet finns i avsnitt 2.2.


1.4.1 Förändringar som infördes med landsbygdsprogrammet 20072013. Några viktiga förändringar som infördes i det nya landsbygdsprogrammet 2007 var: -

Certifierad produktion, inklusive produktion under karens, ger högre ersättning.

-

Skillnaden i ersättning mellan certifierad och ej certifierad areal trappas upp, se tabell 3.

-

Fler djurkategorier ger ersättning, slaktsvin, slaktkycklingar och värphöns.

-

Alla ekologiskt odlade grödor, inte bara vall, kan ligga till grund för djurersättning.

-

Även betesmarker och slåtterängar kan ligga till grund för ersättning till ekologisk djurhållning.

-

Ersättningen till ekologisk odling av vall, som tidigare var 500 kr per hektar togs bort helt.

-

Djurersättningen sänktes med 100 kr till 1 600 kr per djurenhet.

-

Potatis och sockerbetor fick 5 000 istället för 2 200 kr per hektar.

Förändringen i miljöersättningen påverkar inte regelverket för ekologisk produktion. Tabell 3 Ersättningsbelopp vid ersättning för ekologisk produktion 2000-2006, 2007-2008 och 2009, belopp i kr per hektar och år Gröda

Åtagande i LBUprog. 2000-2006 2000-2006

Åtagande i landsbygdsprog. 2007-2013 2007-2008

2009

Certifierad Ej certifierad

Certifierad

Ej certifierad

Vall och grönfoder

500

0

0

0

0

Spannmål

1 300

1 300

975

1 300

650

Oljeväxter

2 200

2 200

1 650

2 200

1 100

Proteingrödor

1 300

1 300

975

1 300

650

Potatis

2 200

5 000

3 750

5 000

2 500

Sockerbetor

2 200

5 000

3 750

5 000

2 500

Grönsaker

5 000

5 000

3 750

5 000

2 500

Frukt och bär

7 500

7 500

5 625

7 500

3 750

Ersättning per djurenhet*

1 700

1 600

1 200

1 600

800

* Ersättningsberättigande djurslag i LBU-programmet 2000-2006 var nötkreatur, suggor, tackor och getter. Endast den areal som kunde ge ersättning för ekologisk vallodling och grönfoder låg grund till den arealkopplade djurersättningen. Djurslag i landsbygdsprogrammet 2007-2013 är nötkreatur, suggor, tackor, getter, slaktsvin, värphöns och slaktkycklingar. Alla grödor som kan ge ersättning för ekologisk växtodling kan ligga till grund för djurersättning, liksom areal i miljöersättning för betesmarker och slåtterängar. Källa: Jordbruksverket och Jordbruksdepartementet

9


1.4.1.1 Syftet med förändringarna Bakgrunden till kravet på certifiering för att få full ersättning var att arealen i miljöersättningen ökade kraftigt medan den certifierade arealen i princip låg stilla. Samtidigt fanns starka indikationer på att det fanns så kallade tröskelproblem, volymerna av ekologiskt certifierade jordbruksprodukter var för små för att vara intressanta för livsmedelsindustrin och grossister, till exempel uppköpare av spannmål21. Ett annat problem var att det på viss mark inte producerades varken vanliga eller ekologiska livsmedel. En mark som till exempel inte gödslas alls från början ger inte jordbrukaren högre kostnader eller medborgarna högre miljönytta, för att den läggs om till ekologisk produktion. Detta var en av anledningarna till att ersättningen till vall helt togs bort 2007. Däremot prioriterades grödor och djurslag där det är stor skillnad mellan ekologisk och konventionell produktion, till exempel slaktsvinsproduktion, ägg och potatis. Ett syfte med ändringen till att all ekologisk odlad mark kunde kopplas till djurersättning var att gynna ekologisk produktion i slättbygden.

1.4.1.2 Förändringar från 2010 Sverige har föreslagit ett antal ändringar i sitt landsbygdsprogram 2009 –2013, detta för att uppnå bättre måluppfyllelse med ersättningen och för att den ska ingå som en del av hälsokontrollen.22 Ersättningen höjdes bland annat till ekologiskt certifierad (inklusive karens) vall, spannmål och proteingrödor. Ersättningen till ekologisk certifierad spannmål och proteingrödor höjs med 150 kr till 1 450 kr per hektar. Ersättning till vall återinförs, med 350 kr per hektar för certifierad vall, men den villkoras för att styra stödet till aktiv vallodling. Jordbrukaren kan få ersättning för vall, upp till 40 procent av åtagandearealen, alternativt på grundval av antalet djurenheter inom certifierad ekologisk produktion. En hektar åker motsvaras av en djurenhet. Det beräkningssätt av dessa två, som ger högst ersatt vallareal för jordbrukaren används. Ersättningen för vall i ekologiska produktionsformer enligt Miljö- och landsbygdsprogrammet 2000-2006, var 500 kr och det var möjligt att få ersättning för all vallareal som fanns med i åtagandet och som odlades enligt villkoren för miljöersättningen. Från och med 2010 föreslås även, efter ett krav från EU-kommissionen, en ändring av namnet på miljöersättningen till ”Ekologisk certifierad produktion och Kretsloppsinriktad produktion”. Kretsloppsinriktad produktion är då den del som utförs enligt de ekologiska produktionsreglerna men som varken är certifierad eller i karens.

21

Jordbruksverket, Rapport 2004:19

22

Jordbruksdepartementet, Förslag till förändring av Sveriges landsbygdsprogram för perioden 20072013.

10


2

Förändringar i den ekologiska produktionen mellan år 2006-2008

2.1

Förändringar i ersättningsberättigad areal

År 2008 redovisades cirka 384 000 hektar23 åkermark i miljöersättningen ekologiska produktionsformer. Av den totala åkerarealen i Sverige utgjorde den miljöersättningsberättigande arealen detta år 15 procent och jämfört med 2006 minskade denna med 19 procent. Att det skedde en nedgång i den miljöersättningsberättigande arealen mellan 2006 och 2008 i samband med övergången till ett nytt landsbygdsprogram beror på att ersättningen till vall togs bort och att viss vallareal från den gamla miljöersättningen därmed inte längre finns med i den redovisade statistiken (se avsnitt 1.4.1). Däremot har den certifierade åkerarealen med miljöersättning ökat med 22 procent 2008 jämfört med 2006, det vill säga från cirka 180 00024 till 220 000 hektar. Figur 1 visar hur den miljöersättningsberättigande och den certifierade arealen utvecklats 2000-2008. Prognosen för år 2009 visar att minskningen av den miljöersättningsberättigande arealen upphört och att certifierad areal ökar rejält.

23

Arealuppgiften avser odling vid företag som under 2008 ingick i Lantbruksregistret, det vill säga brukade mer än 2,0 hektar åkermark eller hade stora djurbesättningar eller arealer för trädgårdsproduktion. 24

SCB/Jordbruksverket, Jordbruksstatistisk årsbok 2008

11


Ersättningsberättigande areal

Certifierad areal*

600 000 500 000

Hektar

400 000 300 000 200 000 100 000

20 09 **

20 08

20 07

20 06

20 05

20 04

20 03

20 02

20 01

20 00

0

Figur 1 Total åkerareal med grödor som berättigar till utbetalning av miljöersättning samt certifierad areal 2000-2009, hektar * KRAV-certifierad åkerareal 2000-2006. Certifierad åkerareal med miljöersättning 2007-2008. ** Prognos för miljöersättningsberättigad areal och certifierad areal år 2009.

Källa: Jordbruksverket

Som nämndes ovan har den totala miljöersättningsberättigande arealen minskat 2008 jämfört med 2006. Det gör att vi ser en nedgång av det antal hektar som vissa grödor odlas på i tabell 4. Det är framförallt vallarealen som har minskat, med 25 procent under den jämförda perioden. Den del av vallarealen som inte är knuten till animalieproduktion kommer inte längre med i statistiken eftersom den inte är ersättningsberättigad. Spannmålsarealen har ökat med cirka fem procent mellan 2006 och 2008, det är främst vårkorn, vårvete och havre som stått för denna ökning. Det gynnsamma prisläget för spannmål under 2008 har medfört att de ersättningsberättigade spannmålsarealerna ökat i ungefär lika stor utsträckning som de konventionella arealerna, med cirka 10 procent, mellan 2007 till 2008. För till exempel vårvete har den ersättningsberättigande arealen ökat med 27 procent och den konventionella med 30 procent. För vårkorn har de konventionella arealerna ökat i större utsträckning än för de ersättningsberättigande, medan situationen för råg är den omvända. Vilken arealförändring som beror på de förändrade spannmålspriserna är svår att visa på.25 Förutom spannmål och frövall har även grönsaker, potatis och åkerbönor ökat som framgår av tabellen. Grönsaker odlades 2008 på cirka 690 hektar och den miljöersättningsberättigande odlingen har ökat med 13 procent jämfört med 2006. Trots den minskning som överlag skett för den miljöersättningsberättigande arealen har den certifierade arealen ökat mycket för flera grödor, bland annat havre, se tabell 4. En hög andel av den miljöersättningsberättigande spannmåls- och oljeväxtarealen är certifierad och den certifierade andelen har ökat 2008 jämfört med 2006. Till exempel

25

Jordbruksverket, Statistiska meddelanden JO 10 SM 0901

12


har både andelen certifierad havre och korn stigit och utgjorde 2008 cirka 70 procent av den miljöersättningsberättigande arealen. För grönsaker är 90 procent av odlingen certifierad. Tabell 4 Total åkermarksareal i miljöersättning för ekologisk produktion och i certifiering för olika grödkategorier 2006-2008, hektar Gröda*

Ersättningsberättigande areal per gröda

Certifierad areal per gröda inkl. karens

2006

2007

2008

2006**

2007

2008

356 714

285 927

266 903

.

114 507

128 985

Spannmål Varav Vårkorn Råg Höstvete Vårvete Havre

86 530

82 005

90 496

49 943

58 606

68 735

16 547 2 938 12 572 7 234 31 166

15 761 1 878 12 850 7 799 28 790

17 450 2 561 12 846 9 869 33 232

6 478 2 799 10 312 6 808 14 400

9 385 1 745 11 942 7 161 18 694

11 626 2 437 11 850 9 113 23 440

Proteingrödor Varav Foderärt Åkerböna

15 860

16 096

14 926

.

12 905

12 750

4 201 4 111

3 296 3 696

2 598 4 403

3 112 3 378

2 967 3 353

2 425 4 141

Oljeväxter Varav Höstraps

4 860

3 840

3 138

3 387

2 996

2 585

2 449

2 001

2 042

2 305

1 977

1 874

Grönfoder

4 407

2 605

2 180

.

1 493

1 277

Frövall

3 838

3 947

4 088

.

2 936

3 271

Matpotatis

854

786

893

693

633

786

Grönsaker

612

619

692

560

560

647

Frukt

165

130

140

88

85

75

Bär

473

445

410

199

272

262

Övriga

338

474

297

.

401

248

Summa

474 651

396 874

384 163

180 000

195 394

219 621

Vall

*Grödkoder i Jordbruksverkets databas. ** KRAVs statistik för ett urval grödor. Källa: Jordbruksverket och KRAV

13


Det är i sammanhanget intressant att se hur den ekologiska arealen fördelas i Sverige på länsnivå. Den totala ersättningsberättigande arealen har minskat i Sverige 2006-2008 och figur 2 visar denna utveckling i samtliga län. Den procentuella minskningen var störst i Västernorrlands och Jämtlands län och minst i Östergötlands och Västmanlands län. En anledning till att bortfallet av arealer med miljöersättning blev tydlig i bland annat Jämtland och Västernorrlands län beror på att ersättningen till vall utan koppling till djurhållning togs bort för nya åtaganden 2007 och vallarealerna är stora i dessa län (se avsnitt 1.4.1). Arealen som odlades med miljöersättning 2008 var störst i Västra Götaland, (89 931 hektar), Värmlands och Östergötlands län och minst i Blekinge län (2 706 hektar). Andelen åker med miljöersättning för ekologisk produktion av total åkermark i länet var stort i Jämtlands och Västernorrlands län. Västra Götalands län och Östergötlands län har både stor areal åkermark och relativt stor procentandel åker med miljöersättning för ekologisk produktion.

Total ersättningsberättigad areal 2006

Total ersättningsberättigad areal 2008

120 000 100 000

Hektar

80 000 60 000 40 000 20 000 0 AB C

D

E

F

G

H

I

K

M

N

O

S

T

U

W

X

Y

Z AC BD

Figur 2 Total miljöersättningsberättigande areal för ekologisk produktion 2006 (gul stapel) och 2008 (grön stapel) fördelat på län, hektar. Källa: Jordbruksverket

14


I figur 3 jämförs KRAV-certifierad areal 2006 med certifierad areal i åtagande 2008. Störst certifierad areal i åtagande år 2008 finns i Västra Götalands och Östergötlands län medan minst certifierad areal finns i Blekinge och Norrbottens län. Den certifierade arealen har ökat i alla län utom i Uppsala län. Det finns även en del areal som är certifierad, men som inte finns med i åtagande för miljöersättningen. Denna areal framgår inte av figur 3.

KRAV-certifierad areal 2006

Certifierad areal, med miljöersättning, i åtagande 2008

70000 60000 50000 40000 30000 20000 10000 0 AB

C

D

E

F

G

H

I

K

M

N

O

S

T

U

W

X

Y

Z

AC BD

Figur 3 KRAV-certifierad areal 2006 (gul stapel) och certifierad areal, med miljöersättning, i åtagande 2008 (grön stapel), hektar. Källa: Jordbruksverket

Andelen åker i miljöersättningen ekologiska produktionsformer i relation till den totala åkerarealen förändrades 2007 när ersättningen förändrades. Andelen minskade procentuellt, medan den certifierade andelen ökade (se figur 1). Figur 4 och 5 visar att det skett ett bortfall av ersättningsberättigande areal i norra Sverige 2008 jämfört med 2006. Det beror som tidigare nämnts på förändringar i ersättningen till vall i det nya landsbygdsprogrammet.

15


Figur 4 visar förändringen av den procentuella anslutningen till miljöersättningen för ekologisk produktion, både certifierad och icke certifierad, som förändring i hela procentenheter. Till exempel minskade den miljöersättningsberättigande arealen från 53 till 33 procent i Jämtlands län mellan år 2006 och 2008, det vill säga en minskning med 20 procentenheter. Detta markeras i figur 4 med –20 i Jämtlands län. Heby kommun bytte länstillhörighet från Västmanlands till Uppsala län år 2007. Detta medförde att Västmanlands läns totala åkerareal minskade vilket i sin tur medförde att den procentuella andelen ekologiskt brukad areal i länet ökade.

Figur 4 Förändring mellan år 2006 och 2008 av andelen areal med miljöersättning för ekologiskt produktion, både certifierad och icke certifierad, i procent av total åkerareal i respektive län. Förändringen redovisas i hela procentenheter; vitt oförändrat antal procentenheter, gult minskat antal procentenheter och grönt ökat antal procentenheter. Källa: Jordbruksverket

16


Den certifierade arealen med miljöersättning ökade samma tidsperiod, vilket framgår av figur 5. Figuren visar förändringen av den procentuella anslutningen till miljöersättningen för certifierad ekologisk produktion i hela procentenheter. Till exempel ökade arealen med miljöersättning för certifierad ekologisk produktion från 7 till 13 procent i Värmlands län mellan år 2006 och 2008. Detta markeras i figur 5 med en sexa i Värmlands län. Heby kommun bytte länstillhörighet från Västmanlands län till Uppsala län år 2007. Detta medförde att Uppsala läns totala åkerareal ökade vilket i sin tur medförde att den procentuella andelen ekologiskt brukad areal i länet minskade.

Figur 5 Förändring mellan år 2006 och 2008 av andelen åkerareal med miljöersättning för certifierad ekologisk produktion i procent av total åkerareal i respektive län. Förändringen redovisas i hela procentenheter; vitt oförändrat antal procentenheter, grönt ökat antal procentenheter och gult minskat antal procentenheter. Källa: Jordbruksverket

Spannmålsarealen i miljöersättningen ökade med cirka 4 000 hektar mellan 2006 och 2008. Figur 6 visar att denna ökning är koncentrerad till mellersta Sverige, det vill säga Götalands norra slättbygder, Svealands slättbygder och Mellersta Sveriges skogsbygder. I Götalands södra slättbygder och Götalands skogsbygder är den ekologiska spannmålsarealen i stort sett oförändrad, medan den har minskat i Norrland. Den relativt sett stora minskningen av ekologisk spannmålsareal i norra Sverige hänger samman med att vallarealen inte längre är ersättningsberättigad (se avsnitt 1.4.1).

17


Figur 6 Procentuell förändring av den miljöersättningsberättigade spannmålsarealen i de åtta produktionsområdena mellan åren 2006 och 2008, procent Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 2007 och 2009

2.2 Förändringar i ersättningsberättigad djurproduktion Ersättningen till ekologisk djurhållning baseras på det antal djur som finns i företaget. Ett hektar åkermark motsvaras av 1,0 djurenhet och ett hektar betesmark eller slåtteräng motsvaras av 0,5 djurenheter. Det antal individer av olika djurslag som behövs för att motsvara en djurenhet är: Mjölkkor, am- och dikor

1,00

Ungnöt

1,67

Suggor

2,00

Tackor och getter (hondjur)

6,67

Slaktsvin

10,00

Värphöns

71,43

Slaktkycklingar

333,33

Alla de grödor som kan ge ersättning för ekologisk växtodling kan också ligga till grund för djurersättning. Ersättningen till djurhållning är knuten till den areal som odlas 18


ekologiskt. Det är även möjligt att få djurersättning för den areal som ligger i ett åtagande inom miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar. Alla djur som redovisas av jordbrukarna i ansökan om miljöersättning ger utbetalning. Tabell 5 visar det antal djurenheter som rapporterats in i databasen för jordbrukarstöd 2006-2008. Totala antalet djurenheter har ökat med drygt 16 000 mellan åren 2006 och 2008 och ökningen har skett för samtliga djurslag, undantaget tackor. Tabell 5 Antal djurenheter per djurslag, som har redovisats för miljöersättningen 2006-2008, djurenheter Djurslag

Totalt antal redovisade djurenheter

Varav certifierade (inkl. karens) djurenheter

2006

2007

2008

2007

2008

156 472

164 138

165 452

98 970

110 623

12 615

12 485

12 599

4 828

6 108

Getter

235

235

247

77

133

Suggor

665

742

884

685

820

Slaktsvin

.

1 020

1 844

1 013

1 841

Värphöns

.

3 414

5 051

3 367

4 988

Slaktkycklingar

.

35

41

20

38

169 987

182 069

186 118

108 960

124 551

Nötkreatur Tackor

Totalt Källa: Jordbruksverket

Den ekologiska djurproduktionen domineras av nötkreatur. Eftersom mjölk är den största ekologiska produkten idag så avspeglas det i ett stort antal mjölkkor. Antalet kor (mjölkkor, am- och dikor), ungnöt, getter och suggor med miljöersättning har ökat 2008 jämfört med 2006, framförallt har besättningar med kor och suggor ökat. Från och med 2007 ges högre ersättning till certifierad djurhållning och djurhållning under omställning inom miljöersättningen (se avsnitt 1.4.1) och det är av denna anledning som Jordbruksverket först från 2007 har statistik om djur i certifierad produktion från databasen för jordbrukarstöd. Samma år kom även slaktsvin, värphöns och slaktkycklingar att ingå i miljöersättningen och antalet djur har efter detta ökat kraftigt. Som tabell 6 visar har samtliga certifierade djurslag ökat i antal mellan 2007 och 2008. Trots denna ökning utgör antalet ekologiska slaktsvin och slaktkycklingar endast några enstaka procent av det totala antalet i landet. Hög andel av djuren i miljöersättningen är certifierade och denna andel har ökat mellan 2007 och 2008. Certifieringsgraden är högst för de nya djurslagen inom miljöersättningen, det vill säga slaktkycklingar, slaktsvin och värphöns. Lägst certifieringsgrad har tackor och getter.

19


Tabell 6 Antal djur per djurslag som har redovisats i miljöersättningen, totalt och i certifierad produktion (inkl. karens) 2006-2008 Djurslag

Antal djur som redovisats totalt i miljöersättningen

Antal och andel (%) certifierade* djur

2006

2007

2008

2007

%

2008

%

85 536

86 956

89 002

53 204

61

61 434

69

Kor***

105 260

111 277

116 944

67 048

60

77 469

66

Tackor

84 147

83 277

84 041

32 203

39

40 744

48

Getter

1 569

1 570

1 649

511

32,5

885

54

Suggor

1 331

1 483

1 769

1 370

92

1 640

93

Slaktsvin

-

10 161****

18 442

10 130

99,7

18 413

99,8

Värphöns

-

243 834

360 771

240 475

98,6

356 276

98,7

Slaktkycklingar*****

-

11 865

13 419

6 765

57

12 619

94

Ungnöt**

* Certifierade djur inom miljöersättningen 2007 och 2008 ** Ungnöt (ungtjur, stut, kviga och ungko) avser nötkreatur 6-24 månader, räkningsperiod 1 augusti året före till 31 juli i stödåret *** Am, di- och mjölkkor över 24 månader eller som har kalvat **** I statistiken för 2007 finns endast de slaktsvin med som fick miljöersättning perioden 1 januari-31 juli. Dessutom ges endast ersättning om slaktkropparna kommer upp i en viss slaktvikt. ***** I statistiken för slaktkycklingar finns endast de djur med som jordbrukarna redovisat att de har mark till. Man behöver en hektar åker eller två hektar betesmark i miljöersättning för att få ersättning. Källa: Jordbruksverket

2006 var alla ekologiskt certifierade djur KRAV-certifierade. I tabell 7 visas hur det KRAV-certifierade antalet djur förändrats under tidsperioden 2006-2008. Samtliga djurslag har ökat i antal förutom slaktsvin. Hur stor ökningen har varit varierar mellan de olika djurslagen. De KRAV-anslutna slaktkycklingarna ökade med 125 procent, mjölkkorna med drygt 25 procent och antalet värphöns med cirka 50 procent under samma tidsperiod. Det bör i sammanhanget nämnas att KRAVs statistik för antal certifierade djur inte överensstämmer med den statistik som finns redovisad i tabell 6. Till exempel överstiger de KRAV-certifierade värphönsen år 2008 det certifierade antal som finns redovisade i miljöersättningen med cirka 200 00026 värphöns. I Jordbruksverkets databas för jordbrukarstöd redovisas endast de värphöns till vilka jordbrukarna har areal kopplat till djurenheterna.

26

KRAV redovisar 552 000 värphöns medan antalet med miljöersättning uppgår till 356 000 år 2008. Gödseln från dessa djur ska spridas på ekologiskt odlad mark enligt regelverket.

20


Tabell 7 Antal KRAV-certifierade djur 2006-2008 samt förändring i procent Djurslag

Antal KRAV-certifierade djur 2006

2007

2008

Förändring 2008 jmf 2006, %

Nötkreatur*

71 556

79 692

97 350

36

Mjölkkor

23 028

27 228

28 908

25

Lamm

20 012

21 723

24 771

24

Får**

13 879

15 115

20 171

45

Slaktsvin

26 298

24 229

24 355

-7

Slaktkycklingar

55 075

62 042

124 180

125

360 093

395 687

551 992

53

Värphöns * Exklusive mjölkkor ** Exklusive lamm Källa: KRAV

Figur 7 visar antal KRAV-certifierade am- och dikor 2006 och 2008 fördelat på län. Certifierade am- och dikor ökade mellan åren 2006 och 2008, främst i Västra Götalands, Östergötlands och Värmlands län. Figur 8 visar motsvarande fördelning för mjölkkor. Från 2006 till 2008 ökade antalet certifierade mjölkkor med drygt 25 procent. De ekologiska besättningarna av mjölkkor är koncentrerade till Västra Götalands, Jönköpings, Östergötlands och Uppsala län.

Figur 7 Antal KRAV-certifierade am- och dikor 2006 och 2008 fördelade på län Källa: KRAV

21


Figur 8 Antal mjölkkor anslutna till KRAV 2006 och 2008 fördelade på län Källa: KRAV

22


3

Hur styr ersättningen marknaden?

3.1 Produktions- och marknadsutveckling av ekologiska produkter För att få sälja ekologiska produkter på marknaden med ekologisk märkning måste produktionen vara certifierad. Det innebär att spannmåls- och grönsaksodlingen eller djurhållningen minst måste vara EU-certifierad. I det nya landsbygdsprogrammet 20072013 ändrades miljöersättningen för ekologisk produktion och ett högre belopp ges för certifierad produktion, se avsnitt 1.4.1. Utformningen av den nya miljöersättningen har därmed fått ett mer marknadsfokus än tidigare. Utöver målen för miljöersättningen finns det ett politiskt beslut27 att öka produktionen av mjölk, ägg, nöt-, gris-, och lammkött samt matfågel. De uppsatta målen är ett sätt att öka produktionen av ekologiska livsmedel för att kunna möta den växande efterfrågan som finns på marknaden idag. För att se hur ersättningen kan ha kommit att styra marknaden behövs en mer detaljerad bild av hur den ekologiska marknaden förändrats under tidsperioden 2006-2008. I avsnittet nedan beskrivs därför produktions- och marknadsförändringar för spannmål, oljeväxter, potatis, frukt, grönsaker, mjölk, ägg samt nöt-, gris- och lammkött.

3.1.1 Spannmål och oljeväxter Medan den certifierade spannmålsarealen med miljöersättning har ökat under perioden 2006-2008 har oljeväxtarealen minskat, se tabell 4. Denna utveckling hör samman med det gynnsamma prisläget för spannmål under 2008 vilket har fått odlare att istället välja att odla spannmål. Havre, vete och vårkorn är de största ekologiska spannmålsgrödorna. Havre är den största grödan av dem, både sett till odlad areal samt total skörd. Merparten av den havre som odlas går till foder och förbrukas på gårdsnivå eller hanteras genom mellangårdshandel. Den ekologiska spannmålsavkastningen kan variera från år till år, bland annat beroende på hur stora arealer som odlas ekologiskt och skörderesultat. Figur 9 visar ändå att den certifierade arealen havre, vete och vårkorn har ökat mellan 2006 och 2008. Certifierad havre med miljöersättning odlades 2008 på 23 440 hektar, vilket motsvarar drygt en tredjedel av den certifierade arealen spannmål. Det är vårkorn och havre som är de grödor där den certifierade arealen ökat i störst utsträckning 2008 jämfört med 2006, vårkorn har ökat med 80 procent och havre med cirka 60 procent. Höstraps är den ekologiska oljeväxt som odlas på störst arealer. Den certifierade arealen höstraps med miljöersättning har minskat med cirka 430 hektar den jämförda perioden.

27

Regeringens skrivelse 2005/06:88

23


Vårkorn

Höstvete

Vårvete

Havre

Höstraps

25 000

Hektar

20 000

15 000

10 000

5 000

0 2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

Figur 9 Certifierade* arealer för ett urval grödor 2001-2008, hektar * KRAV-certifierad areal år 2001- 2006. Certifierad areal med miljöersättning år 2007-2008. Källa: Jordbruksverket och KRAV

Andelen certifierade spannmålsgrödor med miljöersättning har ökat, se tabell 4. Brödsädesgrödorna vete och råg är till exempel certifierade till 90-95 procent och andelen certifierad havre och korn av den miljöersättningsberättigande arealen uppgår till cirka 70 procent. En möjlig anledning till att spannmålsgrödor certifieras i större utsträckning nu än tidigare år kan beror på att utfodringsreglerna till djur i ekologisk produktion ändrades den 1 januari 2008. Detta innebär att alla idisslare i ekologisk produktion måste utfodras med 100 procent certifierat ekologiskt foder samt grisar och fjäderfä med minst 90 procent ekologiskt foder. 2010-2011 tillåts fem procent konventionellt foder till grisar och fjäderfä men från och med 1 januari 2012 ska allt foder till alla djurslag vara certifierat ekologiskt. Reglerna gäller all djurhållning i miljöersättningen oavsett om den är certifierad eller inte. Ungefär en tredjedel av den certifierade spannmålen går till handel. Hur mycket spannmål som säljs via mellangårdshandel är svårt att uppskatta. Lantmännen hanterar cirka 70-95 procent av den ekologiska spannmål som går till handel.28 År 2005 mottog Lantmännen 71 000 ton spannmål och sedan dess har det skett en minskning av antalet invägda ton. Under 2006 och 2007 tappade till exempel Lantmännen ekologiska producenter, då priset på konventionellt odlad spannmål var gynnsam. 2008 ökade invägningen med 13 000 ton jämfört med 2006 och med 3 000 ton jämfört 2007, se figur 10. Den ekologiska mjölkproduktionen och djurhållningen växer och därmed stannar mer spannmål på gårds- och i grannhandel. Att Lantmännen hanterar mindre

28

Enligt uppgift från Lantmännen. Det finns andra mindre aktörer som också handlar med ekologisk spannmål såsom Vara Lagerhus, KLF, Saltåkvarn med flera.

24


ekologisk spannmål betyder alltså inte att det odlas mindre ekologisk spannmål, snarare visar figur 9 att förhållandet är det omvända.

Invägda ton ekologisk spannmål 80 000 71 000

65 000

70 000

62 000

60 000

52 000

Ton

50 000 40 000 30 000 20 000 10 000 0 2005

2006*

2007

2008

Figur 10 Antal invägda ton ekologisk spannmål hos Lantmännen 2005-2008 * Detta år var avkastningen dålig för flera grödor bland annat havre enligt uppgift från Lantmännen. Källa: Lantmännen

3.1.2 Matpotatis Potatis är ur växtskyddssynpunkt en svår gröda att odla ekologiskt. I konventionell odling används växtskyddsmedel flera gånger under grödans tillväxt. Eftersom ekologisk potatis odlas utan bekämpningsmedel så innebär odlingen ett stort risktagande för odlaren eftersom bladmögelsangrepp och brunröta i värsta fall kan innebära att skörden uteblir. Odlingen av ekologisk matpotatis har sedan år 2002 minskat. 2008 började potatisarealerna öka igen och detta år odlades certifierad matpotatis med miljöersättning på cirka 790 hektar. Jämfört med 2006 har den certifierade arealen ökat med cirka 13 procent och jämfört med 2007 har den ökat med 25 procent, se tabell 4. En stor andel av den miljöersättningsberättigande arealen av potatis är certifierad och andelen har ökat, 2008 var 90 procent av arealen certifierad. Att den certifierade odlingen av potatis har börjat öka igen kan bero på flera orsaker. Efterfrågan på ekologiskt odlad potatis har varit stor de senaste åren och möjligheterna att sälja potatis via så kallade prenumerationssystem har blivit fler samt att försäljning av potatis i gårdsbutiker eller på Bondens Marknad blir allt vanligare. Tillgången på odlingssäkra och resistenta sorter är den viktigaste förutsättningen för att kunna odla potatis ekologiskt. År 2007 ändrade Jordbruksverket kravet på ekologiskt utsäde för potatis från grödkrav till sortkrav. Ändringen gjorde det möjligt för odlare att köpa konventionellt producerat utsäde av en

25


potatissort som inte fanns med i ekodatabasen, där de sorter som det finns ekologiskt utsäde av listas. Detta kan ha bidragit till att fler ekologiska odlare kunde odla den mest lämpade sorten för sin region och för sitt produktionsändamål. Enligt statistik från Samodlarna har den totala försäljningen av potatis ökat med cirka 160 procent 2008 jämfört med 2006 se figur 11. Den kraftiga försäljningsökningen beror dock på att det har sålts mycket bulkpotatis till packerier och till industrin under 2008 och denna försäljning gick tidigare direkt från odlaren till kund utan Samodlarnas medverkan. Samodlarna anger att om denna försäljningsförändring räknas bort så har försäljningen av ekologisk potatis ökat med cirka 15-20 procent år 2006-2008.29

Utveckling av försäljningsindex 2006-2008 300 250

Index

200 150 100 50 0 2006

2007

2008

Figur 11 Utveckling av Samodlarnas försäljningsindex* av ekologiskt odlad potatis 2006-2008. 2006 är startår för indexet. * Baserat på värde och anger det totala värdet beräknat oavsett sort, förpackningsstorlek osv. Om försäljningsvärdet av importerad potatis ingår eller ej är oklart.

Källa: Samodlarna

3.1.3 Frukt och grönsaker Den certifierade odlingen av frukt och grönsaker med miljöersättning uppgick 2008 till cirka 720 hektar och detta är en ökning med cirka 75 hektar jämfört med 2006. Den certifierade odlingen har ökat trots att den miljöersättningsberättigande arealen i princip varit oförändrad, se tabell 4. En stor andel av de miljöersättningsberättigande arealerna frukt och grönsaker är certifierad. 2008 var till exempel 90 procent av grönsaksarealen och cirka 50 procent av fruktarealen certifierad. Det är svårt att odla ekologisk frukt och

29

Samodlarna

26


grönsaker, på grund av angrepp av sjukdomar och skadedjur, och vissa år kan skörden utebli eller gå förlorad.

3.1.3.1 Frukt Inom den ekologiska fruktodlingen är det främst äpplen som odlas, och i mindre utsträckning päron, körsbär och plommon. Den miljöersättningsberättigande fruktarealen har sedan 2005 minskat, men under 2008 började arealerna öka igen. För den certifierade arealen ser situationen lite annorlunda ut. Sedan 2001 har den certifierade fruktarealen ökat, men 2007 började arealen minska, se figur 12. Fruktarealen minskade med 15 procent mellan 2006 och 2008, vilket bland annat beror på att några större odlare lämnat certifieringen. Några av dessa förädlar frukten och säljer produkterna utan att vara ekologiskt certifierade.

Miljöersättningsberättigande areal

Certifierad areal*

200 180 160

Hektar

140 120 100 80 60 40 20 0 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008

Figur 12 Miljöersättningsberättigad och certifierad fruktareal 1997-2008, hektar. *År 1997-2006 avser KRAV-certifierad fruktareal och 2007-2008 avser certifierad areal med miljöersättning, Källa: Jordbruksverket (jordbruksstatistik årsbok) och KRAV

3.1.3.2 Grönsaker Den certifierade grönsaksarealen på friland har varit tämligen stabil de senaste tio åren. Produktionsvolymen har dock ökat eftersom en del av odlingen flyttat till södra Sverige och på grund av att odlingstekniken förbättras. Den certifierade grönsaksarealen med miljöersättning har ökat med cirka 15 procent 2008 jämfört med 2006, en ökning motsvarande cirka 90 hektar. Morot är den arealmässigt största grödan, men även lök och rödbetor odlas mycket.

27


Enligt statistik från Samodlarna har försäljningen av ekologiska morötter ökat med cirka 30 procent 2008 jämfört med 2006, den största ökningen skedde mellan 2006 och 200730, se figur 13.

Utveckling av försäljningsindex 2006-2008 140 120

Index

100 80 60 40 20 0 2006

2007

2008

Figur 13 Utveckling av Samodlarnas försäljningsindex* av ekologiska morötter 2006-2008. 2006 är startår för indexet. * Baserat på värde och anger det totala värdet beräknat oavsett sort, förpackningsstorlek osv. Om försäljningsvärdet av importerade morötter ingår eller ej är oklart. Källa: Samodlarna

3.1.4 Animalier Marknaden efterfrågar alltmer ekologiska kött- och mejerivaror och samtidigt ställs fler besättningar om till ekologisk produktion. De certifierade djurslagen har ökat i antal 2006-2008 samtidigt som en högre andel av de miljöersättningsberättigande djurslagen certifieras, se tabell 6.

3.1.4.1 Mjölk Mjölk är den största ekologiska produkten och det finns en stor och växande marknad för ekologiska mjölk- och mejeriprodukter. Det är ofta den första varugrupp som upphandlas ekologiskt när offentliga storkök ska öka användningen av ekologiska livsmedel som en effekt av det nationella målet att 25 procent av alla offentliga livsmedelsinköp ska vara ekologiska till 2010.31 För mjölkkor är KRAV-certifiering helt

30

Samodlarna

31

Regeringens skrivelse 2005/06:88

28


dominerande och 2008 fanns det cirka 29 000 ekologiskt hållna mjölkkor.32 Därmed utgör antalet mjölkkor som är ekologiska åtta procent av det totala antalet mjölkkor. Som figur 14 visar har den ekologiska mjölkinvägningen ökat med cirka 25 procent mellan 2006 och 2008, från knappt 164 000 ton till 203 000 ton. Mjölkinvägningen har inte ökat i denna omfattning något år tidigare. Däremot minskade den totala mjölkinvägningen i landet med fem procent 2006-2008 så att den ekologiska invägningen ökat är inte någon konsekvens av en genomgående trend. Följaktligen har andelen ekologisk mjölk av den totala invägningen ökat, från tre procent år 2000, till fem procent 2006 och sju procent 2008.

Ekologisk mjölkinvägning

Andel ekologisk mjölk av total invägd

250 000

8 203 429

200 000

163 595

7 6

Ton

4 100 000

Procent

5

150 000

3 2

50 000

1 0

0 2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

Figur 14 Ekologisk mjölkinvägning 2000-2008, ton, samt andel ekologisk mjölk av total invägd mjölk, procent Källa.: Svensk Mjölk

3.1.4.2 Nötkött Andelen ekologiskt uppfödda nötkreatur ökar. Enligt KRAVs33 statistik ökade antalet nötkreatur med cirka 40 procent mellan 2006 och 2008. I jämförelse ökade antalet certifierade ungnöt, nötkreatur mellan 6-24 månader, med miljöersättning cirka 15 procent mellan 2007-2008, se tabell 6. En stor del av de kalvar som föds upp på certifierade ekologiska gårdar går dock till vidareförsäljning och slaktas sedan konventionellt. Detta beror bland annat på långa transporter till slakterier som tar emot

32

KRAVs marknadsrapport 09

33

KRAVs marknadsrapport 09

29


ekologiska djur samt att många tjurkalvar från mjölkproduktionen inte går in i vidare ekologisk uppfödning. I figur 15 visas Scans slakt av ekologiska nötkreatur 2005-2008. I december 2008 började Scan ta in slaktdjur från EU-ekologiska besättningar och i figur 15 ingår därför väldigt få EU-ekologiska nötkreatur34. Scan står för cirka 80 procent av den ekologiska nötslakten35. Slakteriets slakt av ekologiska nötkreatur ökade med åtta procent mellan 2006-2008 och samtidigt växte Scans försäljning av ekologiskt nötkött (främst under 2007). Försäljningen av ekologiskt nötkött ökar dessutom genom lokala koncept och några exempel på detta är Kaprifolkött, Gotlands Eko och Gröna gårdar med flera.36 Tillgången på ekologiskt nötkött på marknaden är god, men den ringa slakten av nötkreatur hos Scan och andra aktörer i jämförelse med antalet ekologiskt uppfödda djur visar dock på en situation med dåligt utnyttjande av certifierade ekologiska nötkreatur.

Antal slaktade ekologiska nötkreatur 14 000 12 000

11 673

12 013

12 221

2005

2006

2007

13 011

Antal

10 000 8 000 6 000 4 000 2 000 0 2008

Figur 15 Antal slaktade ekologiska nötkreatur hos Scan, både EU-* och KRAV-ekologiska, 20052008 * Startdatum för EU-ekologiska nötkreatur hos Scan var 2008-12-08

Källa: Scan

3.1.4.3 Lammkött Uppfödningen av ekologiska lamm minskade mellan 2001-2006, delvis på grund av svag marknad och ointresse från mellanleden. Lammproduktionen har dock börjat öka

34

Scan

35

Ekologiska Lantbrukarna, Växande marknad, 2007 och 2008

36

Ekologiska Lantbrukarna, Växande marknad 2008

30


igen och enligt KRAV37 ökade den med cirka 24 procent mellan 2006 och 2008, se tabell 7. Scan står för cirka 75 procent av den ekologiska lammslakten i Sverige medan resterande 25 procent sker på mindre slakterier38. Det finns dock ett stort spann mellan andelen ekologiskt uppfödda lamm och den andel som slaktas som just ekologiska. För att visa på detta spann kan nämnas att 2008 fanns det cirka 25 000 ekologiska lamm i KRAVs statistik (se tabell 7) varav Scan slaktade cirka 9 000 stycken. Det finns dock även mindre slakterierna som har haft en positiv utveckling av lammslakten de senaste åren och som tagit hand om alltfler djur. I figur 16 visas antalet slaktade KRAV-lamm år 2005-2008 hos Scan. Lammslakten hos Scan minskade till och med år 2007 beroende på liten efterfrågan. Vändningen kom under 2008 då slakteriet började teckna nya leveransavtal på grund av en större efterfrågan.39 Förutom försäljningen av lammkött via Scan ökar försäljningen på lokal och regional nivå genom olika samarbeten. Några exempel på detta är Gröna lammet, Gotlands Eko och Stockholms butikkött med flera.40

Antal slaktade KRAV-lamm 10 000 9 000

9 050

8 871 8 114

8 000

7 287

7 000 Antal

6 000 5 000 4 000 3 000 2 000 1 000 0 2005

2006

2007

2008

Figur 16 Antalet slaktade KRAV- lamm* hos Scan 2005-2008, antal * Scan hanterade inte EU-ekologiska lamm då statistiken samlades in.

Källa: Scan

37

KRAV, Marknadsrapport 09

38

Ekologiska Lantbrukarna, Växande marknad 2008

39

Scan

40

Ekologiska lantbrukarna, Växande marknad 2008

31


3.1.4.4 Griskött Tillgången på ekologiskt griskött har de senaste åren varit mindre än efterfrågan. Som ett svar på den allt större efterfrågan certifieras fler grisar och 2008 var nästan alla slaktsvin inom miljöersättningen certifierade, se tabell 6. Hur stor denna ökning har varit är dock svår att uppskatta eftersom statistiken för slaktsvin inom miljöersättningen för år 2007 endast redovisar antalet djur mellan perioden januari till juli. Det finns dock indikationer på att antalet EU-ekologiska slaktsvin ökar, medan de KRAV-certifierade minskar i antal, jämför tabell 6 och 7. Värt att notera är att de KRAV-certifierade slaktsvinen år 2008 överstiger antalet certifierade inom miljöersättningen med cirka 6 000 slaktsvin. Scan hanterar cirka 90-95 procent av den ekologiska grisslakten41. Det var först i december 2008 som Scan tog in djur från EU-ekologiska besättningar för att på så sätt expandera den ekologiska grisslakten och i figur 17 ingår därför väldigt få EUekologiska grisar42. Figuren visar Scans slakt av ekologiska slaktsvin 2005-2008. Slakten låg på samma nivå år 2007 som under 2006 på grund av brist på slaktsvin, men under 2008 kom slakten igång ordentligt och jämfört med 2006 ökade denna med 14 procent. Till skillnad mot spannet mellan antalet uppfödda lamm och det antal som slaktas så är skillnaden mindre vad gäller ekologiska grisar. I KRAVs statistik fanns cirka 24 300 grisar redovisade år 2008 (se tabell 7) och på Scan slaktades sammanlagt cirka 21 000 grisar. Huvuddelen av all försäljning av ekologiskt griskött sker genom dagligvaruhandeln, men försäljningen ökar också hos Scan samt hos lokala ekoköttskoncept runt om i landet.43

41

Ekologiska Lantbrukarna, Växande Marknad 2008

42

Scan

43

Scan och Ekologiska Lantbrukarna, Växande marknad 2008

32


Antal slaktade ekologiska slaktsvin 25 000 19 267

18 438

18 310

2005

2006

2007

20 000

21 005

Antal

15 000

10 000

5 000

0 2008

Figur 17 Antalet slaktade ekologiska slaktsvin hos Scan, både EU-* och KRAV-ekologiska, 20052008 * Startdatum för EU-ekologiska slaktsvin hos Scan var 2008-12-18

Källa: Scan

3.1.4.5 Ägg Antalet ekologiska värphöns har efter ett par år av stiltje haft en mycket positiv utveckling mellan 2007 och 2008. Antalet certifierade värphöns med miljöersättning ökade med cirka 50 procent under denna period. Även de KRAV-certifierade värphönsen har ökat med 50 procent, men då mellan 2006 och 2008. Den ekologiska äggproduktionen utgör idag cirka sju procent av den totala äggproduktionen i Sverige och det finns cirka 552 000 KRAV-certifierade värphöns, se tabell 7. De små producenterna som ofta sköter packning och försäljning på egen hand har en marknadsandel på cirka åtta procent. De resterande marknadsandelarna tillhör större producenter som Stjärnäggsgruppen, Svenska Lantägg och Kronägg. Det finns en stor efterfrågan på ekologiska ägg och under 2007 uppstod en bristsituation då äggvolymen i stort sett var fullt utnyttjad på marknaden.44 Den ekologiska invägningen av ägg har ökat bland Svenska Äggs medlemmar, se figur 18. Invägningen ökade med nästan 60 procent 2008 jämfört med 200645. Det var dock mellan 2007 och 2008 som den kraftigaste ökningen ägde rum, med cirka 40 procent.

44

Ekologiska Lantbrukarna, Växande marknad 2008

45

Svenska Ägg

33


Invägning ekologiska ägg* 8 000 7 080 7 000 6 000

Ton

5 000

5 216 4 435

4 000 3 000 2 000 1 000 0 2006

2007

2008

Figur 18 Invägning av ekologiska ägg från Svenska Äggs medlemmar 2006-2008, ton * Avser vecka 1-52 Källa: Svenska Ägg

3.2 Försäljningsutveckling av ekologiska livsmedel Produktions- och marknadsavsnittet ger en tydlig bild av att produktionen av ekologiska produkter har ökat 2008 jämfört med 2006. Ett ökat utbud av certifierade produkter bidrar i sin tur till ett större sortiment i butikerna. Detta avsnitt analyserar hur den förändrade miljöersättningen till ekologiska produktionsformer kan tänkas ha påverkat försäljningsutvecklingen och utbudet av ekologiska livsmedel i butikerna.

3.2.1 Axfood, ICA och Coop Försäljningen av ekologiska livsmedel utgör ungefär tre till fyra procent av den totala försäljningen av livsmedel i dagsläget.46 Dagligvaruhandelskedjorna ICA, Axfood och Coop redovisade samtliga en försäljningsökning av ekologiska livsmedel under perioden 2006-2008. Axfoods ekologiska försäljning ökade med 61 procent 2008 jämfört med samma period 2007 och med 27 procent mellan 2006 och 2007.47 ICA redovisade en ökning med 54 procent 2008 jämfört med samma period 2007 och en ökning med 28 procent mellan 2006 och 2007.48 Att försäljningsökningen varit så stor beror enligt ICA på dels en ökad efterfrågan och dels att utbudet stadigt ökar. ICA står för cirka 30 procent av försäljningen av de ekologiska produkterna inom detaljhandeln.

46

Ekowebb

47

Axfood

48

ICA

34


Coop har också upplevt en försäljningsökning av ekologiska livsmedel, cirka 45 procent mellan 2007 och 2008 och 33 procent 2007 jämfört med samma period 2006.49 Siffrorna ger en tydlig bild av att det skett en kraftig ökning av försäljningen av ekologiska livsmedel. För samtliga dagligvaruhandelskedjor har försäljningsökningen varit lite större mellan år 2007 och 2008 än mellan 2006 och 2007. Försäljningen har även ökat tidigare år men inte i denna utsträckning. Under 2009 fortsatte försäljningen att öka, om än i mindre utsträckning än åren dessförinnan. I de siffror som redovisar försäljningsökningen ingår även försäljningen av importerade ekologiska livsmedel. I och med att försäljningen har ökat i denna utsträckning så har även sortimentet förändrats. ICA moderniserade under 2008 sitt egna ekologiska varumärke och skapade ”I love eco” och Axfood lanserade under 2008 sitt varumärke ”Garant”. Samtidigt har dagligvaruhandelskedjorna ökat sortimentet och utbudet av ekologiska produkter. Enligt uppgifter från Axfood50 har antalet ekologiska artiklar ökat med 62 procent 2008 jämfört med 2007. Tre grupper stod för 80 procent av den ekologiska försäljningen och det var mejeri, frukt och grönt samt specerier.51 Det är dock de mindre varugrupperna där Axfood ser en större relativ ökning som till exempel för konfektyrer, fisk, färdigmat/snabbmat, chark och snacks med flera. Vid en jämförelse mellan 2008 och 2007 har försäljningsandelen av de tre största varugrupperna, mejeri, frukt och grönt samt specerier, minskat vilket kan indikera att fler produkter och kategorier ökat under året. Axfood anger att andelen KRAV-märkta varor i det ekologiska sortimentet har minskat, från en andel på 98 procent 2007 till 92 procent 2008, vilket innebär att EUekologiska produkter har ökat i sortimentet. ICAs52 sortiment av ekologiska artiklar har ökat med 78 procent mellan 2007 och 2008, en ökning som inte varit så kraftig något år tidigare. Mejerivaror samt frukt och grönsaker är de största försäljningsgrupperna. Till exempel står försäljningen av ekologiska morötter för mer än 20 procent av ICAs totala försäljning. Förutom frukt och grönsaker är det dock försäljningen av kaffe, te och chockladdryck som ökat mest.

3.2.2 Andra försäljningskanaler Förutom att försäljningen av ekologiska livsmedel ökar i dagligvaruhandeln så ökar även försäljningen till restaurang och storhushåll samt genom mindre försäljningskanaler. Försäljningen till restaurang och storhushåll står för cirka 20 procent av omsättningen på den ekologiska marknaden och sedan 2006 har försäljningen dit ökat med cirka 30 procent. Under 2008 var cirka nio procent av livsmedlen i kommuner och landsting ekologiska och det är en ökning med 20 procent från 2007. Mjölk- och mejeriprodukter är den produkt som vanligast byts ut, därefter kommer spannmålsbaserade livsmedel och grönsaker. Cirka 29 kommuner och landsting köper i dagsläget 15-28 procent ekologiskt av totalt livsmedelsinköp.

49

Coop

50

Axfood. Statistiken avser alla Axfoods kedjor, det vill säga Willys, Willys hemma, Hemköp, Prisextra och Tempo.

51

I varugruppen specerier ingår alla ätbara varor som inte är kylda i butik (kolonialvaror).

52

ICA

35


Försäljning genom prenumerationssystem på ekolådor är också en växande marknadskanal.53

3.2.3 Samodlarna Samodlarnas försäljning av ekologiska grönsaker och frukter har som figur 19 visar ökat 2008 jämfört 2006, en ökning motsvarande cirka 70 procent54. Enligt uppgift från Samodlarna säljer de allt som odlas och de har det senaste året haft svårt att få tag på produkter. Det är främst efterfrågan på ekologiska frukter och grönsaker som är avgörande för produktionsökningen. Även sortimentet (antal artiklar) har ökat med 48 procent 2008 jämfört 2006. Dessutom har sortimentet blivit mer varierat, det finns till exempel idag ett utbud av olika salladssorter som inte fanns i sortimentet 2006. Även förpackningsstorlekar och förpackningssätt har förändrats och det finns fler alternativ nu än tidigare.

Utveckling av försäljningsindex* 2006-2008 180 160 140

Index

120 100 80 60 40 20 0 2006

2007

2008

Figur 19 Utvecklingen av Samodlarnas försäljningsindex av ekologiska frukter och grönsaker 2006-2008. 2006 är startår för indexet. * Försäljning av importerade frukter och grönsaker ingår i indexet. Källa: Samodlarna

3.2.4 KRAV Enligt KRAVs statistik har de KRAV-märkta produkterna ökat mycket. Under 2008 har sortimentet utökats med fler än 1 000 KRAV-märkta produkter, det vill säga med cirka

53

Ekologiska Lantbrukarna, Växande marknad 2008, Ekomatcentrum och Ekologiskt marknadscentrum.

54

Samodlarna

36


27 procent.55 De varugrupper som enligt KRAV ökat mest är djupfryst och mejerivaror där många nya produkter tillkommit. Mellan 2007 och 2008 har dominansen av de fem största ekologiska produkterna (mjölk, ägg, fil, kaffe och yoghurt) minskat, vilket indikerar att fler produkter och kategorier lanserats under året. Sammanlagt har försäljningen av KRAV-produkter ökat med cirka 40 procent.

3.3 Import Situationen på den svenska marknaden är sådan att det finns en efterfrågan på ekologiska livsmedel som överstiger produktionen, dels växer efterfrågan i snabbare takt än produktionen och dels går det inte heller att producera vissa produkter i Sverige som till exempel bananer. Brist på ekologiska produkter på den svenska marknaden medför att vi importerar produkter från andra länder. Likväl som importen kommer från EU-länder, till exempel mjölk och kött från Danmark, så importerar vi från länder utanför EU, till exempel kaffe från Brasilien och bananer från Costa Rica. Det finns ingen officiell statistik i Sverige på import och export av ekologiska produkter. Situationen är densamma i flertalet andra länder. Danmarks Statistik56 har däremot sedan 2003 uppgifter på landets import och export av ekologiska produkter, både på varu- och landnivå. Därför finns även statistik på export till och import från Sverige åren 2003-2007, se figur 20. Enligt den statistik som tillhandahålls av Danmarks Statistik har exporten till Sverige varierat mellan åren, men det har skett en kraftig ökning mellan 2006 och 2007, från cirka 35 miljoner Dkr till 71 miljoner Dkr. Det är främst kött (griskött) och mejerivaror som exporteras och under 2007 exporterades bland annat färsk mjölk. Exporten består även av mejeriprodukter och potatis.57 Danmark importerar även ekologiska varor ifrån Sverige och 2007 uppgick denna enligt Danmarks Statistik till cirka 63 miljoner Dkr. De ekologiska produkter som Sverige huvudsakligen exporterar till andra länder är spannmåls- och bärprodukter.58 Skillnaden i värde mellan vad Danmark importerar från Sverige och vad som exporteras till Sverige var inte så stor 2008, en skillnad på cirka åtta miljoner Dkr.

55

KRAV, Marknadsrapport 09

56

Danmarks Statistik (importstatistik)

57

Ekologiska Lantbrukarna, Växande marknad 2008

58

Information om vad exakt för ekologiska produkter som Sverige exporterar till Danmark har inte funnits tillgängliga.

37


Import från Sverige

Export till Sverige

80 000 70 000

1 000 dkr

60 000 50 000 40 000 30 000 20 000 10 000 0 2003

2004

2005

2006

2007

Figur 20 Danmarks import och export av ekologiska produkter från/till Sverige 2003-2007, 1 000 Dkr. Källa: Danmarks Statistik

Trots bristfällig statistik på Sveriges import av ekologiska livsmedel och avsaknad av en heltäckande analys så kan man ändå få en bild av hur importutvecklingen ser ut. Ett exempel på att importen ökar är att de KRAV-anslutna importföretagen har blivit fler, från 140 stycken 2006 till 164 stycken 2008. Däremot har KRAV inga uppgifter i nuläget om hur stor andel av deras produkter som importeras.59 Om man ser till dagligvaruhandelskedjorna finns det även där tendenser att importen ökar. Axfood60 anger att andelen KRAV-märkta varor i sortimentet har minskat, från en andel på 98 procent 2007 till 92 procent 2008 och att de EU-ekologiska produkterna ökat (som ofta är importerade). Idag importeras 20 procent av artiklarna i Axfoods egna ekologiska varumärke, Garant. Även Coop importerar cirka 20 procent av det ekologiska sortimentet.61

3.4 Styr ersättningen marknaden eller har andra faktorer betydelse? Miljöersättningen till ekologiska produktionsformer ändrades med det nya landsbygdsprogrammet 2007-2013 och utifrån tidsperspektivet i rapporten kan det vara

59

KRAV, Marknadsrapport 09 och uppgift från Katarina Wolf.

60

Axfood. Statistiken avser alla Axfoods kedjor, det vill säga Willys, Willys hemma, Hemköp, Prisextra och Tempo.

61

Coop

38


svårt att dra några generella slutsatser. Att på två år kunna se någon märkbar förändring på marknaden är svårt eftersom förändringar inom ekologisk produktion, ofta med en omställningstid på två år, tar längre tid att få genomslag. De förändringar som trots allt skett kan dock ge oss en fingervisning om åt vilket håll det lutar och om ersättningen kan ha haft någon som helst påverkan eller kommer att ha någon påverkan. Det finns naturligtvis även andra faktorer som kan ha bidragit till att den ekologiska produktionen ökat. Diskussionen kan dock börja med att konstatera att den certifierade ekologiska produktionen ökade mellan 2006 och 2008. Den certifierade spannmålsarealen med miljöersättning ökade under perioden 20062008 och för enstaka grödor var ökningen stor. Att spannmålspriserna steg kraftigt under 2007 bidrog sannolikt till att spannmål odlades på större arealer, en arealökning som var lika stor för de miljöersättningsberättigande arealerna som de konventionella. Arealerna med miljöersättning certifierades även i högre utsträckning. Mycket tyder på att en större andel spannmål inte går via foderfirmor 2008 jämfört med 2006, utan handlas genom mellangårdsavtal. Den certifierade odlingen av potatis med miljöersättning ökade återigen under 2008 och potatis certifieras i större utsträckning än tidigare. Samodlarnas försäljning av potatis ökade mellan 2006 och 2008. Det är svårt att dra några slutsatser om trenderna inom den certifierade odlingen av frukt och grönsaker eftersom odlingen sker på små arealer. Det räcker därför med att en odlare lägger ned odlingen eller att en tillkommer för att det ska bli många procents skillnad i arealen. Utifrån den jämförelse som gjorts ökade den totala certifierade arealen grönsaker 2008 jämfört med 2006. Även försäljningen av ekologiska morötter har ökat 2006-2008. Samtliga certifierade djurslag med miljöersättning ökade 2006-2008. Den ekologiska mjölkinvägningen har under flera år haft en ständigt uppgående trend. Scan ökade den ekologiska slakten av nöt, lamm- och griskött och invägningen av ekologiska ägg från Svenska Äggs medlemmar har haft en mycket positiv utveckling från och med 2007. Även försäljningen av ekologiska livsmedel hos de största dagligvaruhandelskedjorna ökade mellan 2006 och 2008. Att dagligvaruhandelskedjorna ökat sin försäljning, skapat sina egna ekologiska varumärken och samtidigt ökat sitt sortiment innebär att det finns ett större utbud av produkter med ekologisk märkning på marknaden. Hela sortimentsökningen kan dock inte sägas endast bero på att den ekologiska produktionen ökat, utan även på en större import.

3.4.1 Ersättningsdriven eller konsumtionsdriven ökning? Huruvida ökningen av den certifierade produktionen är ersättningsdriven eller konsumtionsdriven är en intressant fråga i sammanhanget. Ersättningsdriven ökning innebär att det är miljöersättningen som är avgörande för att fler certifierar produktionen och konsumtionsdriven ökning innebär att det snarare är konsumentens efterfrågan, merpriset för de ekologiska produkterna eller andra faktorer som styr ökningen. Om ökningen är konsumtionsdriven innebär det i praktiken att produktionen skulle öka även om miljöersättningen inte fanns. Det är svårt att på två år göra en konkret analys om huruvida utvecklingen för en viss produktionsinriktning är ersättnings- eller konsumtionsdriven. Analysen i detta avsnitt kommer därför i första hand jämföra en

39


situation med ersättning med en situation utan. En diskussion förs emellertid om den förändring i produktionen som skett mellan 2006 och 2008 kan tänkas härröra från den förändrade ersättningen eller från merprisets drivkraft. Diskussionen om ökningen är ersättnings- eller konsumtionsdriven baseras på de lönsamhetsberäkningar som gjordes av Jordbruksverket i rapporten Prisutveckling och lönsamhet inom ekologisk produktion62. Syftet med dessa beräkningar var att jämföra lönsamheten mellan ekologisk och konventionell produktion för olika produktionsinriktningar. Avsikten var således inte att utvärdera miljöersättningens betydelse för lönsamheten, men ersättningens betydelse beaktades i dessa kalkyler. Med anledning av att syftet i detta avsnitt är att jämföra lönsamheten i en situation med ersättning och en utan så kan ändå beräkningarna användas för att visa på ersättningens faktiska påverkan på lönsamheten för några produktionsinriktningar. De ekonomiska kalkylerna för växtodling och mjölkproduktion baseras på typgårdar för ekologisk och konventionell produktion. Kalkylerna för grönsaker på friland är självkostnadskalkyler63 för olika typföretag inom ekologisk och konventionell odling. Typgårdarna och företagen har konstruerats så att de så långt som möjligt liknar de faktiska förhållandena som råder. I Jordbruksverkets rapport Prisutveckling och lönsamhet inom ekologisk produktion64 finns de kompletta beräkningarna med bilagor. I lönsamhetskalkylerna för växtodling och mjölkproduktion är priserna på konventionella och ekologiska produkter baserade på de priser som redovisats av handeln. Produktpriserna för vegetabilier avser perioden till och med 2007 års skörd och för animalieprodukter (mjölk och kött) till och med mars 2008. I självkostnadskalkylerna för odling av morötter på friland har intäkterna beräknats som självkostnadspris. Priset är således inte något marknadspris utan ett kalkylerat självkostnadspris inklusive försäljningskostnader. De kalkylerade självkostnadspriserna jämförs med 2007 års försäljningspriser och för morot och andra grönsaksgrödor i kalkylerna är självkostnadspriset för ekologiska grönsaker i storleksordningen 50-100 procent högre än för konventionella grönsaker.65 Det är viktigt att för analysen precisera att miljöersättningen har olika drivkraft inom olika produktionsinriktningar och betydelsen skiljer sig åt mellan olika typer av produktion. Det finns en odlingsosäkerhet i ekologisk odling då avkastningsnivån är lägre än i konventionell odling och tenderar att variera mer. Skördevariationerna är störst för de grödor som relativt lätt angrips av växtsjukdomar och skadedjur samt där det är svårt och dyrt att bekämpa dessa utan bekämpningsmedel. Exempel på grödor där skörden nästan helt kan gå förlorad efter ett angrepp är oljeväxter och potatis. Miljöersättningen kompenserar för denna odlingsosäkerhet. Om skörden slår fel får odlaren inte det merpris för den uteblivna skörden som denne kanske tidigare kalkylerat

62

Jordbruksverket, Rapport 2008:10

63

Kalkylerna har upprättats av Jordbruksverket under 2007 i samarbete med SLU, rådgivare samt ekologiska och konventionella odlare. 64

Jordbruksverket, Rapport 2008:10

65

Försäljningspriset för morot 2007 skiljer sig inte nämnvärt mycket åt i förhållande till priset 2008, priserna på både ekologiska och konventionella morötter har ökat i samma takt.

40


med att få. Priserna för ekologiska produkter har de senaste åren varit gynnsamma och ökat i högre grad än priset på konventionella produkter66. Marknaden för de flesta ekologiska produkter är dock fortfarande begränsad och obalans på marknaden leder lätt till stora prisvariationer redan vid små förändringar i utbud och efterfrågan. Om merpriset sjunker för ekologiska produkter får miljöersättningen därför en större betydelse. Eftersom merpriset dock varierar på marknaden, till exempel mellan olika mejerier, så påverkar detta om produktionen blir mer ersättningsdriven eller konsumtionsdriven. Oavsett om miljöersättningen i dagsläget inte är avgörande för en ekologisk producent är ersättningen dock ett värdefullt tillskott på intäktssidan. Den analys som görs huruvida den produktionsökning som skett är ersättnings- eller konsumtionsdriven baseras på de beräkningar som gjorts i Jordbruksverkets rapport67 och på de gällande priserna i kalkylerna. För vissa typgårdar i rapporten från 2008 beräknas i denna rapport hur stor del av miljöersättningen som utgör gårdens samlade intäkter, täckningsbidraget och merintjäningen i ekologisk produktion jämfört med konventionell produktion. Lönsamhetsberäkningarna indikerar att det kan vara på så vis att den produktionsökning som skett kan vara ett resultat av miljöersättningen eller merpriset på marknaden eller bådadera. Växtodling Lönsamhetskalkylerna68 visar att lönsamheten är betydligt bättre i ekologisk växtodling jämfört med den konventionella uttryckt i kronor per hektar. Lägre avkastning i den ekologiska produktionen uppvägs av högre pris och lägre kostnader. Som exempel används typgården för det ekologiska växtodlingsföretaget i Götalands södra slättbygder, där miljöersättningen utgör cirka 13 procent av intäkterna, 19 procent av lönsamheten (täckningsbidraget) och 67 procent av den förbättrade lönsamheten jämfört med ett konventionellt växtodlingsföretag med samma förutsättningar, se tabell 869. Miljöersättningen bidrar till att förbättra lönsamheten och skulle ersättningen tas bort för växtodlingsföretaget blir lönsamhetsskillnaderna mindre.

66

Jordbruksverket, Rapport 2008:10

67

Jordbruksverket, Rapport 2008:10

68

Jordbruksverket, Rapport 2008:10

69

Se tabell 8 samt tabell 21, 22 och 23 i Jordbruksverkets rapport 2008:10

41


Tabell 8 Ett ekologiskt växtodlingsföretag jämfört med ett konventionellt i Götalands södra slättbygder* Ekologiskt företag

Konventionellt företag

Intäkter* *

869 800 kr varav miljöersättningen uppgår till 111 000 kr dvs. 12,8 % (111 000 kr/869 800 kr)

838 500 kr

Lönsamhet** (intäkter minus kostnader)

599 100 kr (869 800 kr – 270 700 kr) varav miljöersättningen utgör 18,5 % (111 000 kr/599 100 kr)

431 500 kr (838 500 kr – 407 000 kr)

Lönsamhetsförbättring i det ekologiska företaget jmf det konventionella

167 600 kr (599 100 kr – 431 500 kr) varav miljöersättningen utgör 67 % av lönsamhetsförbättringen (111 000 kr/167 600 kr)

-

* Det finns ytterligare två jämförande exempel på växtodlingsföretag, ett i Götalands norra slättbygder och ett i Svealands slättbygder, i Jordbruksverkets rapport 2008:10. * *Se tabell 21, 22 och 23 i Jordbruksverkets rapport 2008:10. En hel del av kostnaderna inom växtodlingen är desamma för både den ekologiska och den konventionella odlingen, bl.a. transport, torkning, analys, drivmedel, underhåll av maskiner, arbete och maskiner, Utsädeskostanden är högre i ekologisk produktion liksom växtnäringsförsörjningen. Se vidare tabell 22 i Jordbruksverket rapport 2008:10.

Källa: Jordbruksverket, Rapport 2008:10

Den certifierade spannmålsarealen med miljöersättning ökade med 40 procent 2008 jämfört med 2006, se tabell 4. För några grödor har den certifierade odlingen ökat i större utsträckning, med 80 procent för vårkorn och cirka 35 procent för vårvete. En möjlig anledning att spannmål certifieras i större utsträckning kan vara att det sedan 1 januari 2008 finns krav på att 90-100 procent av fodret i ekologisk djurhållning ska vara certifierat ekologisk foder. Under samma period som den certifierade arealen spannmål ökat mycket så förändrades miljöersättningen (2007) och ett högre ersättningsbelopp ges till certifierad odling, 1 300 kr per hektar, se avsnitt 1.4.1. Det gynnsamma prisläget för spannmål under 2008 har medfört att både den konventionella och den miljöersättningsberättigande arealen ökat i lika stor utsträckning, med cirka 10 procent jämfört med 2007. Det gynnsamma prisläget har dock inte påverkat den ekologiska odlingen i den utsträckning att dessa arealer har ökat i högre grad. Priserna på ekologisk spannmål har varit mer än dubbelt så höga som för konventionellt odlad spannmål under 2006-2008, (se tabell 12). Merpriset har dock stor betydelse för utvecklingen av den ekologiska spannmålsodlingen och de höga prisnivåerna på konventionell spannmål under 2008 hade säkert en dämpande effekt på den ekologiska spannmålsarealen. Denna analys indikerar att den positiva utvecklingen för den ekologiska spannmålsarealen inte hade varit lika gynnsam utan miljöersättningen då stor andel av lönsamhetsförbättringen kan knytas till ersättningen. Mjölkproduktion Lönsamhetsberäkningarna70 visar att lönsamheten är bättre inom den ekologiska mjölkproduktionen. Den ekologiska mjölkproduktionen gynnas av högre

70

Jordbruksverket, Rapport 2008:10

42


avräkningspris, men har lägre avkastning. Kostnaderna per kg kraftfoder i ekologisk produktion är högre än i konventionell produktion på grund av regeln att fodret ska vara 100 procent ekologiskt producerat. Detta medför att mängderna kraftfoder är betydligt mindre och grovfoder är dominerande i foderstaten. Avkastningen i ekologisk produktion är i genomsnitt cirka 1 000 kg mindre per ko. Som exempel används typgården för det ekologiska företaget i Götalands skogsbygder, där miljöersättningen utgör cirka 6 procent av intäkterna, 11 procent av lönsamheten (täckningsbidraget) och 48 procent av den förbättrade lönsamheten jämfört med ett konventionellt mjölkföretag med samma förutsättningar (se tabell 971). Intäkterna för de ekologiska mjölkgårdarna blir större än för de konventionella även om miljöersättningen räknas bort. Tabell 9 Ett ekologiskt mjölkföretag jämfört med ett konventionellt i Götalands skogsbygder*, kr Ekologiskt företag

Konventionellt företag

Intäkter* *

1 848 600 kr varav miljöersättningen uppgår till 117 600 kr dvs. 6,4 % (117 600 kr/1 848 600 kr)

1 628 000 kr

Lönsamhet** (intäkter minus kostnader)

1 093 500 kr (1 848 600 kr – 755 100 kr) varav miljöersättningen utgör 10,8 % (117 600 kr/1 093 500 kr)

848 400 kr (1 628 000 kr – 779 600 kr)

Lönsamhetsförbättring i det ekologiska företaget jmf det konventionella

245 100 kr (1 093 500 kr – 848 400 kr) varav miljöersättningen utgör 48 % av lönsamhetsförbättringen (117 600 kr/245 100 kr)

-

* Det finns ytterligare ett jämförande exempel på mjölkföretag, i Nedre Norrland, i Jordbruksverkets rapport 2008:10. * *Se tabell 21, 22 och 23 i Jordbruksverkets rapport 2008:10. Kostnaderna för till exempel veterinär, semin, försäkring, el, underhåll och arbete är samma för ekologisk resp. konventionell produktion. Foderstaten på de båda företagen har anpassats efter avkastning. Se vidare i tabell 22 i Jordbruksverkets rapport 2008:10.

Källa: Jordbruksverket, Rapport 2008:10

Den ekologiska mjölkinvägningen ökade med cirka 25 procent 2008 jämfört med 2006. Även om den ekologiska mjölkinvägningen haft en positiv trend sedan 2000 så har invägningen inte ökat i denna omfattning något år tidigare, se avsnitt 3.1.4.1. Exempelvis ökade invägningen med sex procent mellan 2004-2006. Miljöersättningen sänktes med 100 kr till 1 600 kr per djurenhet i och med den förändrade ersättningen, se avsnitt 1.4.1. Samtidigt får dock mjölkproducenterna nu ersättning för all åkermark mot tidigare endast vallarealen. Detta medför att ersättningen för ekologisk djurhållning har ökat för de flesta mjölkföretag. I den gamla ersättningen räckte inte vallarealen till för att få full ersättning för djuren, både för kor och ungdjur, men från och med 2007 är det möjligt att få ersättning för alla djur i och med att de flesta producenterna även har en viss odling av spannmål och proteingrödor. De enda mjölkföretag som missgynnats av den förändrade ersättningen är företag som endast odlar vallfoder, vilket är vanligt förekommande i de nordliga länen. Avräkningspriset för mjölk började öka kraftigt under 2007, och 2008 var avräkningspriset för ekologisk mjölk cirka en krona högre än för konventionell mjölk och jämfört med 2006 var detta en ökning i priset med

71

Se tabell 9 och tabell 21, 22 och 23 i Jordbruksverkets rapport 2008:10

43


50 procent, se tabell 12. Det är i sammanhanget viktigt att notera att merpriset legat stabilt på cirka 50 öre per kg sedan 1999 och då merpriset började röra sig uppåt, så kom även invägningen att öka. Lönsamhetsberäkningen som gjordes i Jordbruksverkets rapport 2008:10, liksom analysen ovan, indikerar att miljöersättningen har mindre betydelse för lönsamheten än merpriset i den ekologiska mjölkproduktionen. Den ökning som skett mellan 2006 och 2008 är snarare konsumtionsdriven och i hög grad driven av marknadens merpris. Odling av grönsaker på friland Odlingen av ekologiska grönsaker på friland ger samma eller bättre lönsamhet jämfört med konventionell produktion72. För att få lönsamhet inom ekologisk odling förutsätts dock högre producentpriser för att täcka de högre odlingskostnaderna och risken för skördebortfall jämfört konventionell odling. Miljöersättningen har liten betydelse för lönsamhet och pris i odlingen av grönsaker på friland. I kalkylerna för morotsodling beräknades självkostnadspriset år 2007 (produktionskostnad inklusive transport och försäljning) för konsumentförpackade morötter till 5,32 kr/kg för ekologiska morötter och 3,68 kr/kg för konventionella73. Detta kan jämföras med genomsnittliga försäljningspriser på 8,59 kr/kg för ekologiska morötter och 5,46 kr/kg för konventionella morötter hos en stor morotsproducent 2008, se tabell 12. Året innan var merpriset högre, då var försäljningspriset 7,42 kr/kg för ekologiskt odlade morötter och 3,76 kr/kg för konventionellt odlade.

72

Jordbruksverket, Rapport 2008:10

73

Se Jordbruksverket, Rapport 2008:10

44


Tabell 10 Ett ekologiskt morotsföretag jämfört med ett konventionellt, kr* Ekologiskt företag

Konventionellt företag

Morötter (skörd)**

42 ton per hektar

56 ton per hektar

Intäkter beräknat på 2008 års priser

360 780 kr per hektar (42 ton/hektar x 8,59 kr/kg) miljöersättningen på 5 000 kr/hektar tillkommer, cirka 1,4 % av intäkterna

305 760 kr per hektar (56 ton/hektar x 5,46 kr/kg)

Intäkter beräknat på 2007 års priser

311 640 kr per hektar (42 ton/hektar x 7,42 kr/kg) miljöersättningen på 5 000 kr/hektar tillkommer, cirka 1,6 %

210 560 kr per hektar (56 ton/hektar x 3,76 kr/kg)

Lönsamhet 2008*** (intäkter minus kostnader)

130 780 kr per hektar (360 780 – 230 000)

99 760 kr per hektar (305 760 – 206 000)

Lönsamhetsförbättring i det ekologiska företaget jmf det konventionella

År 2008: 31 020 kr (130 780 kr – 99 760 kr) varav miljöersättningen utgör 16 % av lönsamhetsförbättringen (5 000 kr/31 020 kr)

-

* Priser från Mariannes Farm AB ** Skördarna i den ekologiska odlingen är betydligt lägre än i den konventionella. Medelskörden uppskattas till 42 ton/hektar säljbar skörd i ekologisk odling och 56 ton/hektar i konventionell odling. *** Kostnaderna beräknas som arealbundna och skördebundna kostnader samt samkostnader. Se vidare hur kostnaderna beräknas i avsnitt 3.2.4 i Jordbruksverkets rapport 2008:10. Källa: Jordbruksverket, Rapport 2008:10.

Som tabell 10 visar har merpriset för ekologiska morötter och prisvariationen mellan år således större betydelse för intäkterna och lönsamheten än miljöersättningen. Miljöersättningen utgör endast 1,4 procent av intäkterna i den ekologiska odlingen beräknat på 2008 års priser och utgör 16 procent av lönsamhetsförbättringen gentemot det konventionella företaget. Självkostnadspriset för morot ökar endast med 12 öre/kg om miljöersättningen räknas bort. Den certifierade grönsaksarealen på friland har varit tämligen stabil de senaste tio åren. Produktionsvolymen har dock ökat eftersom en del av odlingen flyttat till södra Sverige och på grund av att odlingstekniken förbättrats. Både den ersättningsberättigande och den certifierade arealen grönsaker med miljöersättning har ökat 2008 jämfört med 2006, med cirka 15 procent vardera, se tabell 4. Miljöersättningen till grönsaksodling ändrades inte i den nya ersättningen 2007, men däremot minskade ersättningen till den odling som inte är certifierad. Lönsamhetsberäkningarna för odlingen av grönsaker på friland indikerar att miljöersättningen har liten eller marginell betydelse för lönsamheten. Detsamma gäller för frukt och bär. Miljöersättningen har i siffror en ringa betydelse på självkostnadspriset för morötter, medan däremot produktionskostnaderna är betydligt högre.74 Lönsamheten i ekologisk grönsaksodling kräver således ett högt merpris och producentpriserna för ekologiska grönsaker har hittills ofta varit ungefär dubbelt så

74

Jordbruksverket, Rapport 2008:10

45


höga jämfört med konventionella. Priset på ekologiska morötter var det dubbla jämfört med priset på konventionella 2006, 2007 och även under 2009, tabell 12. Animalieproduktion I Jordbruksverkets rapport 2008:10 gjordes det inte några lönsamhetskalkyler för ekologisk produktion av slaktsvin, värphöns, nötkreatur och lamm jämfört med konventionell produktion. Det är ändå intressant att resonera kring huruvida den produktionsförändring som ägt rum är ett resultat av miljöersättningen eller merpriset eller bådadera. Slaktsvin och värphöns kom att ingå i miljöersättningen år 2007 och därefter har det skett en dramatisk ökning av den certifierade produktionen. Antalet certifierade värphöns har ökat med cirka 50 procent och även antalet certifierade slaktsvin har ökat mycket75. Alla miljöersättningsberättigande slaktsvin och värphöns är dock certifierade. För de ekologiska slaktsvin- och värphönsproducenterna var ersättningen en ny inkomstkälla för sin produktion som inte funnits tidigare. Även för dessa djurslag är det en ekonomisk vinning att all areal i den nya ersättningen är ersättningsgrundande då dessa gårdar har mindre vall än gårdar med idisslare av naturliga skäl. Vad gäller värphöns har dock många företag dåligt med mark och köper in sitt foder och får därför inte full ersättning för antalet djur. Avräkningspriset för ekologiska slaktsvin och för ägg är betydligt högre än för konventionellt producerade och 2008 var priset nästan dubbelt så högt för ekologiska slaktsvin och ägg, se tabell 12. Merpriset i förhållande till det konventionella priset har även ökat i storlek jämfört med 2006 och uppgick 2008 till 72 procent för ägg och 93 procent för slaktsvin. Att ställa om till ekologisk produktion för slaktsvin och värphöns är mycket kostsamt på grund av att det ofta kräver stora investeringar i form av byggnader med möjlighet till utomhusvistelse med mera.76 Eftersom det är kostsamt att ställa om produktionen borde merpriset ha en avgörande betydelse för den långsiktiga lönsamheten inom dessa båda produktionsinriktningar. I den enkätundersökning som Jordbruksverket gjorde i rapport 2008:10 77 framkom att det var ekonomiska orsaker, främst merpris, som var det största skälet till att lägga om produktionen för just slaktsvin. Resonemanget ovan talar för att produktionsökningen mellan 2006 och 2008 kan vara en kombination av en ersättningsoch konsumtionsdriven ökning. Genom en enkel beräkning kan man för slaktsvin visa att merpriset väger tyngre än miljöersättningen: Det går tio slaktsvin på en djurenhet (se avsnitt 2.2) och de väger cirka 75 kg i slaktad vikt. Enligt tabell 12 uppgår avräkningspriset för ekologiska slaktsvin till 20,77 kr/kg. Slaktvärdet för dessa grisar blir 15 578 kr (750 kg x 20,77 kr/kg). Miljöersättningen uppgår till 1 600 kr och är således cirka tio procent i förhållande till slaktintäkten (1 600 kr/15 578 kr). Beräknas merinkomsten per djurenhet i ekologisk grisproduktion blir det sammanlagt 9 678 kr (1 600 kr i miljöersättning samt 8 078 kr i merbetalning

75

I Jordbruksverkets databas för jordbrukarstöd år 2007 redovisas antalet slaktsvin för perioden januari till juli och avser inte helår, se tabell 6, därför är antalet certifierade slaktsvin svårt att bedöma detta år. 76

Jordbruksverket, Rapport 2008:10

77

Jordbruksverket, Rapport 2008:10

46


(750 kg x 20,77 kr/kg – 10 kr/kg78)). Miljöersättningen utgör 16,5 procent av merinkomsten (1 600 kr/9 678 kr), vilket indikerar att merpriset har störst betydelse för omläggningen till ekologisk grisproduktion. Miljöersättningen har dock stor betydelse för lönsamheten. Enligt en bidragskalkyl som länsstyrelsen i Västra Götaland79 tagit fram är täckningsbidraget för ekologiska slaktsvin cirka 194 kr och får lantbrukaren 160 kr per slaktsvin i miljöersättning är det betydelsefullt för lönsamheten. Merpriset är dock viktigast för utvecklingen då dessa produktionsgrenar har markant högre kostnader än motsvarande konventionella. Det är tydligast vad gäller foderkostnaderna. Produktionen av nötkreatur och lamm (tackor) med miljöersättning har ökat i måttlig takt till och med 2007. I och med att ersättningsbeloppet ändrades så ökade den certifierade andelen mellan 2007 och 2008, men certifieringsgraden är dock inte lika hög som för andra djurslag. Att ställa om till ekologisk produktion för dessa två produktionsgrenar kräver inte heller investeringar i den grad som för grisar och höns.80 Merpriset för ungnöt och lamm är inte lika högt som för till exempel slaktsvin och ägg, och det har inte heller ökat i nämnvärd utsträckningen mellan 2006-2008, se tabell 12. Resonemanget ovan indikerar att den lilla produktionsökning som skett för ovan nämnda djurslag i första hand är ersättningsdriven. Genom en enkel beräkning kan man för nötköttsproduktionen visa att ersättningen väger tyngre än merpriset: Svag lönsamhet i såväl ekologisk som konventionell nötköttsproduktion innebär att miljöersättningen och övriga ersättningar är viktiga för lönsamheten. Enligt en bidragskalkyl som länsstyrelsen i Västra Götaland81 tagit fram är exempelvis täckningsbidraget för en ekologisk köttrastjur 1 216 kr för djur som föds upp elva månader exklusive handjursbidrag och miljöersättningar. Miljöersättningen kan beräknas till 1 364 kr per djur. Om uppfödningstiden istället är 14 månader minskar lönsamheten då täckningsbidraget beräknas uppgå till 875 kr. Kalkylerna visar tydligt att ersättningen är avgörande för lönsamheten i denna produktionsinriktning. Vidare var merpriset för ekologiskt nötkött endast 17,5 procent av det konventionella år 2008, se tabell 12, vilket är lågt jämfört med andra produktionsinriktningar. Lågt merpris visar på en dålig efterfrågan på marknaden eller bristande marknadsföring av det ekologiska köttet vilket är negativt för utvecklingen inom den ekologiska nötköttsproduktionen. Den produktionsökning som ägt rum mellan 2006 och 2008 är därmed nära kopplad till kravet om certifiering och ersättningsnivån i ekologisk produktion. Potatisodling Produktionen av potatis är intressant att nämna i detta sammanhang då ett syfte med den nya ersättningen som infördes 2007 var att öka den certifierade odlingen av potatis. Det

78

Enligt tabell 12 är merpriset för slaktsvin år 2008 tio kr högre än för konventionellt slaktade.

79

Länsstyrelsen i Västra Götaland, Bidragskalkyler anpassade för förutsättningar i Västra Götalands län och Värmlands län. 80

Jordbruksverket, Rapport 2008:10

81

Länsstyrelsen i Västra Götalandslän, Bidragskalkyler anpassade för förutsättningar i Västra Götalands län och Värmlands län. Kalkyler avser ekologisk köttrastjur då medelpriset avser perioden juni 2008 respektive november 2008.

47


har för den här rapporten gjorts en översiktlig lönsamhetskalkyl för ekologisk potatisodling jämfört med konventionell. Prisnivån för ekologisk potatis var ungefär densamma under 2008 som för 2007 och i exemplet nedan är det de genomsnittliga priserna baserade på 2007 års odlarpriser som används. Genomsnittspriset för ekologiskt odlad potatis uppgick då till 3,50 kr/kg och för konventionell potatis till 1,80 kr/kg. Sedan 2007 har priset för konventionellt odlad potatis ökat, medan priset för ekologisk potatis ligger på samma nivå, jämför priser i tabell 11 och 12. Tabell 11 Lönsamhetskalkyl* för ekologisk potatisodling jämfört med konventionell, kr Ekologisk potatis

Konventionell potatis

20 ton per hektar

45 ton per hektar

Säljbar potatis klass 1

52 500 kr (15 000 kg x 3,50 kr/kg)

72 000 kr (40 000 kg x 1,80 kr/kg)

5 000 kg avrens dvs. kasserad foderpotatis á 0,10/kg

500 kr (5 000 kg x 0,10 kr/kg)

500 kr (5 000 kg x 0,10 kr/kg)

Miljöersättning

5 000 kr per hektar

-

Summa intäkter

58 000 kr varav miljöersättningen utgör 8,6 % av den totala intäkten (5 000 kr/58 000 kr)

72 500 kr

Utsäde

17 875 kr (2 500 kg/hektar x 7,15 kr/kg)

12 500 kr (2 500 kg/hektar x 5 kr/kg)

Gödselmedel

4 000 kr (organiskt)

14 000 kr (NPK)

Bekämpningsmedel (ogräs och svamp)

-

3 200 kr

Analys och odlaravgifter

1 000 kr

500 kr

Drivmedel traktor

1 400 kr

1 300 kr

Summa särkostnader

24 275 kr

31 500 kr

Täckningsbidrag I

33 725 kr 41 000 kr (72 500 kr – 31 500 kr) (58 000 kr – 24 275 kr) varav miljöersättningen utgör 14,8 % av den totala lönsamheten (5 000 kr/33 725 kr)

Matpotatis (skörd)** Intäkter, kr

Särkostnader

* Lönsamhetskalkylen gör inte anspråk på att vara heltäckande utan syftet är att ge en överskådlig bild av hur lönsamheten ser ut i ekologisk potatisodling jämfört med konventionellt år 2007. Till exempel är inte kostnaderna för bevattning medräknade och priserna är genomsnittspriser. ** Skördarna i den ekologiska odlingen är betydligt lägre än i den konventionella. Medelskörden uppskattas till 20 ton/hektar i ekologisk odling och 45 ton/hektar i konventionell odling. Källa: Jordbruksverkets beräkning

Miljöersättningen för ekologisk potatis utgör 8,6 procent av den totala intäkten av matpotatisförsäljningen och cirka 15 procent av den totala lönsamheten, se tabell 11. Det får anses vara en relativt betydelsefull intäktsdel i den ekologiska odlingen. 48


Miljöersättningen kan ses som en bidragsdel till den för odlingen höga utsädeskostnaden. Kostnaderna är ofta mindre i ekologisk potatisodling eftersom det inte finns några utgifter för växtskyddsmedel, däremot är intäkterna mindre på grund av lägre avkastning. Odlingen av ekologisk matpotatis har minskat sedan 2002 och det var först 2007 som arealerna började öka igen. Mellan 2007 och 2008 ökade den certifierade arealen matpotatis med miljöersättning med cirka 25 procent och andelen certifierad potatis uppgick 2008 till cirka 90 procent av total ersättningsberättigad areal, se avsnitt 3.1.2. 2007 höjdes dessutom miljöersättningen till 5 000 kr per hektar och år för certifierad potatisodling jämfört med 2 200 kr tidigare år som ett led i att öka den certifierade odlingen. Priset för ekologisk potatis har minskat i förhållande till konventionellt odlad potatis, år 2006 var merpriset 1,36 kr/kg och 2008 hade detta minskat till 40 öre/kg, se tabell 12. Att merpriset minskat beror på att priset på konventionellt odlad potatis ökat medan priset på ekologisk potatis legat stilla. Att merpriset har legat på en låg nivå är ett resultat av att importerad potatis hållit ned priserna på den svenska potatisen. Avgörande för om den ekologiska potatisodlingen ska öka ytterligare är att odlarpriset höjs med 1-1,50 kr per kg. Potatis är en odlingsosäker gröda där brunröta och bladmögelsangrepp kan förstöra hela skörden. För att fler jordbrukare ska lägga om produktionen eller öka odlingen krävs ett högt merpris för att kompensera denna odlingsosäkerhet. Dessutom behövs odlingssäkra sorter med hög avkastning och fin kvalitet för att ytterligare öka intresset. Resonemanget ovan talar för att den ekologiska potatisodlingen är både ersättnings- och konsumtionsdriven. Miljöersättningen har stor påverkan på odlarens intäkter samtidigt som ett högt merpris stimulerar en ökad omläggning och produktion. Sammanfattning Utifrån den diskussion som förs ovan kan den produktionsutveckling som äger rum inom den ekologiska certifierade produktionen vara ett resultat av miljöersättningen eller merpriset eller bådadera. Oavsett om miljöersättningen i dagsläget inte är avgörande för en ekologisk producent är ersättningen dock ett värdefullt tillskott på intäktssidan. För vissa produktionsinriktningar har miljöersättningen större betydelse, i andra fall är merpriset avgörande. Till exempel indikerar lönsamhetsberäkningar för mjölk och grönsaker att merpriset har större betydelse för lönsamheten än ersättningen. I andra produktionsinriktningar finns det ett tydligare samband mellan produktionsutveckling och miljöersättning. Inom ekologisk växtodling kan en stor andel av lönsamhetsförbättringen jämfört med konventionell odling knytas till ersättningen. Svag lönsamhet inom ekologisk nötköttsproduktion innebär att miljöersättningen är ett viktigt tillskott på intäktssidan då merpriset är lågt. Det finns också de produktionsinriktningar där produktionsökningen kan kopplas både till ersättningen och merpriset som till exempel för slaktsvin och värphöns. Miljöersättningen är också en betydelsefull intäkt inom ekologisk potatisodling, men ett högt merpris behövs dock för att kompensera den odlingsosäkerhet som finns. Det är dock viktigt att poängtera att producenternas osäkerhet och förväntningar har en stor betydelse för produktionsutvecklingen. Olika producenter har olika förväntningar om både hur stabila merpriserna på marknaden är och hur stabil miljöersättningen är. Om det finns en osäkerhet kring merprisets och miljöersättningens utveckling i

49


framtiden så kan det vara en orsak till att inte ställa om produktionen. När man som producent gör stora investeringar är avskrivningstiden vanligtvis längre än åtagandeperioderna och då krävs en tilltro till miljöersättningarna och merprisets varaktighet.

3.4.1.1 Merprisets betydelse Den konsumtionsdrivna ökningen drivs främst av marknadens högre pris för ekologiska produkter. Under 2008 genomförde Jordbruksverket en intervjuundersökning82 med syfte att kartlägga problem och hinder för omläggning till ekologisk produktion. I samband med denna undersökning framkom även de starkaste skälen till varför ekologiska jordbrukare lagt om och vad som skulle kunna få konventionella producenter att lägga om. Ett av de främsta skälen som angavs i undersökningen till att fler lägger om till ekologisk produktion var just lönsamheten och merpriset.83 Merpris är det pris ekologiska producenter får för sina produkter i jämförelse med konventionella producenter. Merpriset ska kompensera för de ekologiska producenternas lägre avkastningar, högre foder- och uppfödningskostnader, längre karenstider efter behandlingar samt för att det behövs större stallytor, arealer med mera. Merpriset speglas också av hur efterfrågan ser ut på marknaden. Tabell 12 visar hur merpriset för ekologiska produkter förändrats 2008 jämfört med 2006 för ett urval jordbruksprodukter. Det är producentpriser som visas i tabellen, det vill säga det pris som producenten får för sin produkt. Överlag har priset på den ekologiska produkten stigit i högre grad än priset på den konventionella 2008 jämfört med 2006. Detta är avräkningspriset på mjölk ett bra exempel på. 2006 var skillnaden 50 öre per kilo mellan ekologisk mjölk och konventionell mjölk, 2008 var skillnaden 95 öre per kilo. Även merpriset på ekologiska ägg och kött var högre 2008 än under 2006. Merpriset för ekologiskt odlade morötter har däremot minskat lite under den jämförda perioden på grund av ökad tillgång på marknaden. Under 2009 har dock priset på ekologiskt odlade morötter stigit och är återigen det dubbla jämfört med det konventionella priset. Merpriset på höstvete och foderkorn har också minskat lite den jämförda perioden. Trots detta var priset för foderkorn cirka en krona högre per kilo jämfört med det konventionella, se tabell 12.

82

Jordbruksverket, Rapport 2008:10

83

Jordbruksverket, Rapport 2008:10

50


Tabell 12 Ekologiska och konventionella producentpriser (avräkningspriser) för några jordbruksprodukter, 2008 jämfört med 2006 Ekologiskt pris 2006 Mjölk1 (öre/kg)

Konventionellt pris

2008

2006

Merpris

2008

2006

2008 (% av konv. pris)

322

463

271

368

51

95 (26 %)

Ägg (kr/kg)

16,73

21,75

9,42

12,65

7,31

9,1 (72 %)

Ungnöt3 (kr/kg)

2

26,53

30,08

22,75

25,6

3,78

4,48 (17,5 %)

4

18,84

20,77

11,17

10,77

7,67

10 (93 %)

5

Höstvete (kr/kg)

1,74

2,37

1,02

1,8

0,72

0,57 (31,7 %)

Foderkorn5 (kr/kg)

1,98

2,24

0,9

1,27

1,08

0,97 (76 %)

Grynhavre5 (kr/kg)

2,03

2,66

1,08

1,37

0,95

1,29 (94 %)

Oljeväxter5 (kr/kg)

3,63

6,26

2,1

3,64

1,53

2,62 (72 %)

3,45

3,40

2,09

2,98

1,36

0,42 (14 %)

7,42

8,59

3,76

5,46

3,66

3,13 (57 %)

Slaktsvin

Potatis (kr/kg) 6 Morot (kr/kg)

7

1. Pris för mjölk vid 4,2 % fett och 3,4 % protein. Priserna för 2008 avser till och med april månad. För 2006 är ekotillägget ett årligt cirka pris baserat på Jordbruksverkets beräkning av genomsnittligt ekotillägg de jämförda åren för Arla Foods, Milko och Skånemejerier. Ekotillägget varierar mellan olika mejeri samt från år till år. Ekotillägget för 2008 avser april månad. Källa: Jordbruksverkets statistik, Rapport 2008:10 och Svensk Mjölk. 2. Källa: Jordbruksverkets statistik 3. Avser Scans grundnotering (inkl. Scan-tillägg på 50 öre) för ungnöt, formklass 0+. Det ekologiska priset består av grundnotering och KRAV-tillägg (Scans högsta genomsnittliga KRAV-tillägg). Siffrorna för 2008 avser vecka 1-20. Källa: Scan 4. Avser Scans grundnotering för slaktsvin, köttprocent 57 procent, bäst betalda vikt. Kravtilläggen avser högsta KRAV-tillägg. Priserna avser vecka 1-20. Källa: Scan, Ekologiska Lantbrukarna 5. Avser priser på ekologisk och konventionell spannmål, oljeväxter (raps och rybs) och foderärter hos Lantmännen. Prisuppgifterna för ekologisk spannmål avser odlarpriser på KRAV-spannmål, vecka 42, inklusive lagertillägg (0,50 kr/kg) samt avtalstillägg . Källa: Lantmännen. Prisuppgifterna för konventionell spannmål avser poolpris vecka 33. Källa: Jordbruksaktuellt, www.ja.se. 6. Priset på konventionell potatis avser potatis från södra och mellersta Sverige. Pris avser månaderna oktober till april. Priset på ekologisk potatis avser vecka 38-40. Källa: Jordbruksverkets statistik 7. Priserna är hämtade från Mariannes farm AB. Priset avser färdigpackade morötter i 1 kg plastpåse, dvs. det pris packeriet får för konsumentförpackade morötter inkl. lagring, packning, försäljning och troligen även transport.

3.4.1.2 Miljö- och klimatdebattens betydelse De senaste åren har miljö- och klimatdebatten ökat i samhället. Frågan om livsmedelssektorns miljö- och klimateffekter har fått ökat fokus och blivit alltmer debatterade. Den debatt som pågått har spänt över många aspekter av livsmedelsproduktion och livsmedelskonsumtion och har vid sidan om direkta klimatoch miljöeffekter också berört frågan om global livsmedelsförsörjning, GMO, bioenergiproduktion, närproducerade livsmedel, ekologiskt producerade livsmedel med mera. Debatten handlar i stora delar om olika produktionsmetoders påverkan även på djurskydd, djurvälfärd och livsmedlens kvalitativa egenskaper vad gäller smak och näringsinnehåll. Matens påverkan på klimatet har diskuterats i alla forum, i såväl populärlitteratur som faktarapporter. Den ekologiska produktionen har blivit ett

51


naturligt inslag i denna debatt och intresset för ekologiska livsmedel ökar stadigt och detta märks tydligt då till exempel både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet under våren/sommaren 2009 har publicerat flera artiklar om just ekologisk produktion utifrån flertalet aspekter. Debatten har varit både kritisk och positivt inställd till den ekologiska produktionen.84 Det är svårt att analysera klimatdebattens påverkan på produktionen av ekologiska livsmedel. En ökad efterfrågan och ett större sortiment i butikerna tyder dock på att det finns ett större intresse bland konsumenterna att köpa ekologiska livsmedel trots ett högre pris. Konsumenterna fortsätter att handla ekologiskt trots kärva finansiella tider och den kritik mot produktionsformen som presenterats. Enligt den intervjuundersökning85 som Jordbruksverket genomförde under 2008 framkom att det var främst av miljöhänsyn som ekologiska producenter lade om produktionen för tio år sedan. Sedan något år upplever vi ett nytt fokus på klimat- och miljöfrågor. Även dagens miljö- och klimatdebatt påverkar troligen producenternas intresse för den ekologiska produktionsmetoden.

3.5 En jämförelse av ersättningen till ekologisk produktion i Sverige och Danmark Den ekologiska odlingen ökar i Europa och allt mer mark ställs om till ekologisk produktion. Danmark och Sverige tillhör världens största konsumenter av ekologiska livsmedel, båda länderna har också en växande inhemsk efterfrågan 86. I Danmark uppgick den certifierade ekologiska arealen till omkring 170 000 hektar 2008 vilket motsvarar sju procent av landets totala åkerareal och i Sverige uppgick denna till cirka 219 600 hektar motsvarande cirka 8,5 procent av den totala åkermarken i landet.87 Liksom i Sverige är mjölk den största ekologiska produkten också på den danska marknaden. I Danmark utgör den ekologiska invägningen av mjölk cirka tio procent av den totala produktionen i landet, i Sverige är denna andel sju procent. Sveriges produktion av ekologiska produkter är i dagsläget för liten för att kunna möta den växande efterfrågan på marknaden. Därför importeras ekologiska produkter från andra länder och särskilt ökar importen från Danmark. Eftersom vi importerar allt mer ekologiska produkter från Danmark (se avsnitt 3.3) kan det i sammanhanget vara intressant att ur ett konkurrensperspektiv jämföra vår miljöersättning med den ersättning som de danska ekologiska producenterna får.

84

Rapporten gör inget anspråk på att analysera eller vidare diskutera varken den negativa eller den positiva kritiken mot produktionsformen som framförts. 85

Jordbruksverket, Rapport 2008:10

86

KRAVs marknadsrapport 09

87

Jordbruksverket, Ministeriet för Fodevarer, Landbrug og Fiskeri, KRAV, SMAK, Aranea Certifiering AB

52


3.5.1 Danmarks ersättning till ekologisk produktion I Danmark finns det två ersättningsformer till ekologisk produktion, ”Omlægningstilskud och Miljøbetinget tilskud” 88. Båda ersättningarna är en del av det danska Landdistriktsprogrammet.

3.5.1.1 Omlægningstilskud Omlægningstilskud eller omläggningsstöd är ett stöd som ges till konventionella jordbrukare som lägger om till certifierad ekologisk produktion. Syftet med ersättningen är att stödja en omläggning till ekologiskt jordbruk som tillgodoser konsumenternas efterfrågan av ekologiska produkter. Dessutom syftar ersättningen till att förbättra miljön och främja djurvälfärd. Ersättningen ges till följande arealer: •

livsmedels- och foderproduktion

frukt- och bärproduktion

icke-livsmedelsproduktion, såsom julgransplanteringar, planteringar av pyntegrönt och energiskog på åkermark

långliggande betesvallar, minst fem år

Åtagandeperioden är begränsad till fem år. Ersättningen betalas ut till arealer som är under omläggning vid åtagandeperiodens början. Arealerna som berättigar till ersättning måste bestå av en sammanhängande areal på minst 0,30 hektar.89 Omläggningsstödet ges endast för en areal en gång även om arealen byter ägare. Följande villkor ska vara uppfyllda hela åtagandeperioden för att berättiga till ersättning: •

arealen ska vara certifierad av Plantedirektoratet

den ersättningsberättigande arealen ska odlas ekologiskt under hela åtagandeperioden

en betalningsbegäran ska årligen skickas in till FødevareErhverv (Ministeriet for fødevarer, Landbrug og Fiskeri)

den ersättningsberättigande arealen får inte omfatta skog eller våtmarker

Ersättningsbeloppet uppgår till 1 050 Dkr per hektar och år de två första åren då arealen är under omläggning. Därefter minskar beloppet till 100 Dkr per hektar och år de följande tre åren i åtagandeperioden.

88

Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri

89

Om arealen är mindre än 0,30 hektar kan ersättningen ändå betalas ut om marken är en del av större mark, som är över 0,30 hektar.

53


3.5.1.2 Miljøbetinget tilskud Miljöbetinget tilskud eller miljöersättning kan alla jordbrukare söka, både konventionella och ekologiska, som genom att odla arealer utan användning av växtskyddsmedel och med begränsad användning av mineralgödsel främjar miljön på den danska landsbygden. Syftet med ersättningen är att stödja de jordbrukare som väljer en miljövänlig produktionsinriktning. Ersättningen ges till följande arealer: •

livsmedels- och foderproduktion

frukt- och bärproduktion

icke-livsmedelsproduktion såsom julgransplanteringar, planteringar av pyntegrönt och energiskog på åkermark

långliggande betesvallar, minst fem år

naturbetesmarker

Åtagandeperioden är begränsad till fem år. Miljöersättningen betalas ut för arealer som består av en sammanhängande areal på minst 0,30 hektar.90 Följande villkor ska vara uppfyllda hela åtagandeperioden för att berättiga till ersättning: •

arealen ska odlas utan användning av växtskyddsmedel (endast de växtskyddsmedel som är tillåtna inom den ekologiska produktionen får användas)

140 kg kväve per hektar åkermark får högst användas årligen eller högst 75 procent av rekommenderad kvävenorm för grödan

mark- och gödselplaner måste upprättas med tillhörande kartskiss och gödselräkenskaper för hela åtagandeperioden

Den ersättningsberättigande arealen ska odlas ekologiskt under hela åtagandeperioden

en betalningsbegäran ska årlig skickas in till FødevareErhverv (Ministeriet for fødevarer, Landbrug og Fiskeri)

den ersättningsberättigande arealen får inte omfatta av skog eller våtmarker

inget annat stöd får sökas för minskning av kväveanvändningen91

Ersättningsbeloppet är ett fast belopp och uppgår till 750 Dkr per hektar och år. 90

Om arealen är mindre än 0,30 hektar kan ersättningen ändå betalas ut om marken är en del av större mark, som är över 0,30 hektar. 91

I Danmark finns det kvoter för hur mycket kväve som får tilldelas varje gröda och den mängden kallas kvot. Det finns andra stöd att söka om man frivilligt minskar kväveanvändningen, men detta gäller bara om man inte söker miljøbetinget tilskud.

54


3.5.2 Hur skiljer sig ersättningen till ekologisk produktion mellan Sverige och Danmark? Omläggningsstödet och miljöersättningen i Danmark kan sökas samtidigt under omläggningsåren. I Sverige finns miljöersättningen Ekologiska produktionsformer, se avsnitt 1.4.

3.5.2.1 Vilka skillnader finns mellan ersättningarna? För att visa på skillnaderna ut ersättningssynpunkt mellan Sverige och Danmark redogörs i följande avsnitt de största skillnaderna mellan ersättningarna. a) I Danmark finns det ingen ersättning till ekologisk djurhållning, men om produktionen även innefattar djurhållning ska den även vara ekologisk. I Sverige har man sedan miljöersättningen infördes år 1995 kunnat få ersättning för ekologisk djurhållning. Tidigare omfattade ersättningen ungnöt, kor, getter, tackor och suggor, men sedan 2007 inkluderas även slaktsvin, slaktkycklingar och värphöns. Om djurhållningen är certifierad uppgår ersättningen till 1 600 kr per djurenhet92 och år, se avsnitt 1.4. Alla de grödor som kan ge ersättning för ekologisk växtodling kan ligga till grund för djurersättning. Man kan också få djurersättning för areal i ett åtagande inom miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar. Det krävs då två hektar betesmark per djurenhet. b) I Danmark ges ersättning för ekologisk vallodling. Möjligheten till vallersättningen togs bort i den svenska miljöersättningen år 2007, se avsnitt 1.4.1. Trots att man inte längre får ersättning för vallodling, så kan den ligga till grund för djurersättningen. c) Ekologisk odling av grönsaker är inte ersättningsberättigad i Danmark. I Sverige uppgår ersättningen till 5 000 kr per hektar och år för certifierad grönsaksodling. d) I Danmark berättigar ekologisk icke-livsmedelsproduktion till ersättning, det vill säga för grödor som inte används till livsmedel eller foder, till exempel ekologiska julgransplanteringar, planteringar av pyntegrönt och energiskog. Det ges inte utrymme för detta i den svenska ersättningen. e) I Sverige är ersättningsbeloppen högre om den ekologiska produktionen inom miljöersättningen är certifierad. Om produktionen inte är certifierad är ersättningsbeloppet reducerat till 50 procent från och med år 2009, se avsnitt 1.4.1. I Danmark måste produktionen vara certifierad för att få ersättning för ekologisk produktion.93 f) I Sverige varierar ersättningsbeloppen beroende på vad arealen används till. Ersättningen är till exempel högre för odling av oljeväxter, potatis och grönsaker än för spannmål och ersättningen höjs ytterligare för frukt- och bärodling, se avsnitt 1.4.1. I

92

Ersättningen till ekologisk djurhållning baseras på det antal djur som finns i företaget, se avsnitt 1.4.

93

Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri

55


Danmark är däremot ersättningsbeloppet lika stort oberoende på vad som odlas på arealen.94 g) I Danmark är den ekologiska produktionen statligt kontrollerad medan produktionen i Sverige kontrolleras av privata kontrollorgan. I Danmark ska de producenter som får ersättning för ekologisk produktion en gång om året skicka in en betalningsbegäran till FødevareErhverv (Ministeriet for fødevarer, Landbrug og Fiskeri). Det är FødevareErhverv som utför den administrativa kontrollen av åtagandeoch stödvillkoren. Plantdirektoratet tar hand om den fysiska kontrollen av jordbruksproduktionen, minst en gång per år. Om villkoren i ersättningen inte uppfylls kan det resultera i att denna upphör och krav på att den redan utbetalade ersättningen ska betalas tillbaka med ränta. I Danmark regleras den ekologiska produktionen av EUs förordning om ekologisk produktion och av den danska Lov om økologi som kompletterar EUs förordning. Den certifierade produktionen i Danmark certifieras i enlighet med EUs regelverk. Danmarks økologilov gör dock att Danmark i vissa hänseenden har striktare regler än EU-förordningen.95 I Sverige däremot är det oberoende kontrollorgan som kontrollerar och genomför certifieringen genom att besöka jordbrukaren i form av ett kontrollbesök. I Sverige finns en möjlighet att antingen certifiera produktionen enligt EUs regelverk eller enligt KRAVs regler, se avsnitt 1.3.2.5. Vidare ger EUs regelverk möjlighet till nationella anpassningar vilket gör att det finns skillnader mellan Danmark och Sverige, se avsnitt 1.4. Det finns ingen licensavgift för att certifiera produktionen i enlighet med EUs regelverk. Däremot tar KRAV ut en licensavgift för rätten att använda KRAVs märke och regelverk. KRAVs licenspris framgår av tabell 13. För att produktionen i Sverige ska bli certifierad måste den kontrolleras av ett oberoende kontrollorgan. Det finns tre kontrollorgan för ekologisk produktion, nämligen SMAK, Aranea Certifiering och HS Certifiering. Dessutom finns Valiguard, som kontrollerar förädlade livsmedel och importerade produkter. Producenten i Sverige betalar en avgift till kontrollorganen för att de ska certifiera produktionen och det är obligatoriskt med ett kontrollbesök en gång om året96. Tabellen nedan visar SMAK97 och Araneas 98 grundavgifter för certifiering 2009.

94

Det finns dock regler för vad som får odlas på arealen för att berättiga till ersättning, se avsnitt 3.5.1.1 och 3.5.1.2. 95

Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri

96

Om det krävs en extra kontroll på grund av att till exempel jordbrukaren inte uppfyller alla villkor vid det första tillfället eller om kontrollen tar längre tid på grund av olika anledningar tillkommer extra avgifter förutom grundpriset. 97

SMAK, priserna avser 2009.

98

Aranea Certifiering AB.

56


Tabell 13 KRAVs licenspris 2009, SMAK och Araneas certifieringskostnader 2009, kr

KRAV

SMAK

Aranea**

Licenspris och certifieringskostnad

Grundpris, kr

Licenspris < 27 hektar

15 kr* per hektar och år

Licenspris > 27 hektar

400 kr per produktion och år

Litet företag och enkel produktion < 20 ha växtodling och > än 20 djurenheter

3 700 kr

Större företag < 20 ha växtodling eller > än 20 djurenheter

4 400 kr

Växtodling < 20 ha åker Växtodling Djurhållning och växtodling

4 000 kr

Växtodling > 20 ha åker Växtodling Djurhållning och växtodling

5 000 kr 7 000 kr

* Ett rörligt pris. För karensmark och djurhållning förekommer ingen rörlig debitering. ** Vid det första kontrolltillfället tar Aranea ut en högre avgift. För växtodling är denna 4 000 kr och för växtodling och djurhållning 6 000 kr. Källa: KRAV, SMAK och Aranea

En svensk ekologisk producent kan dock söka stöd för kvalitetscertifiering hos Jordbruksverket och på så sätt få reducering av kontrollorganens certifieringskostnad. Kravet är att man ingår i ett kvalitetssäkringssystem vars kontroller utförs av ett oberoende certifieringsorgan. Exempel på certifieringsorgan är SMAK, Aranea och HS Certifiering AB. Godkända kvalitetssäkringssystem är till exempel EU och KRAVcertifiering.99 Stödet ges till odling av grödor som är godkända för direktstöden före 2005, mjölk- eller nötköttsproduktion samt för hållande av får och getter. Odlingar med enbart grönsaker, frukt, bär eller matpotatis är inte berättigade till stöd. Eftersom reglerna för ekologisk odling kräver växtföljd bör dock flertalet potatis- och grönsaksodlare ha någon annan godkänd gröda. Alla lantbrukare som berättigar till stöd får lika stor ersättning oavsett produktionsinriktning, företagsstorlek osv. Det finns en total summa som fördelas på dem som är berättigade till stöd. Hur stor ersättningen blir beror på hur många som söker stödet och hur mycket pengar det finns att betala ut respektive år. 2008 fick cirka 6 560 lantbrukare 4 400 kr vardera. 100

99

Ersättningen inkluderar även anslutning till icke ekologiska kvalitetssäkringssystem som IP Sigill och ISP 9000. 100

Jordbruksverket. Hur stor stödet för kvalitetscertifiering blir för 2009 finns det ingen uppgift om i dagsläget, först i vår 2010 sker beräkningen och fördelningen av stödbeloppet.

57


3.5.3 Var är det mest gynnsamt att vara ekologisk producent ur ersättningssynpunkt? Att endast utifrån en jämförelse av ersättningen till ekologisk produktion i Danmark och Sverige dra en slutsats om var det är mest förmånligt att vara ekologisk producent är svårt. Det kräver en djupare analys som till exempel inkluderar markförhållanden, skattesystemet i helhet, annan lagstiftning, producentpris, företagets totala lönsamhet, kostnader med mera. Analysen i detta avsnitt jämför endast ersättningarna, varken produktionen i sin helhet eller situationen på marknaden. Den jämförelse som gjorts kan ändå ge en fingervisning av hur ersättningen till ekologisk produktion mer eller mindre gynnar producenten i respektive land. En producent i Danmark som lägger om till ekologisk produktion söka både omläggningsstöd och miljöersättning. Sammanlagt innebär detta ett stödbelopp på 1 800 Dkr per hektar och år de två första åren i åtagandeperioden. Det vill säga under den omläggningstid som normalt krävs innan skörden får säljas ekologisk. Under de följande tre åren i åtagandeperioden minskar omläggningsstödet till 100 Dkr per hektar och år, då uppgår det totala stödbelopp till 850 Dkr per hektar och år. När möjligheten att söka omläggningsstöd försvinner, efter fem år, så kvarstår miljöersättningen på 750 Dkr per hektar och år. Beroende på om den ekologiska produktionen är certifierad eller inte inom ramen för miljöersättningen är ersättningsbeloppen i Sverige olika, ersättningen varierar också beroende på vad som odlas, se avsnitt 1.4.1. Nedan följer tre scenarier som ger en översiktlig beskrivning av hur ersättningen kan skilja sig åt för en dansk och en svensk ekologisk producent inom spannmålsodling, frukt- och bärodling samt mjölkproduktion.101 Eftersom ersättningsbeloppen till producenten i Danmark skiljer sig åt beroende på om produktionen är under omställning eller inte så varierar de år för vilka antagandena görs. Beräkningarna baseras på ersättningsbelopp och certifieringskostnader år 2009 och omräkningskursen till svensk valuta den 2 januari 2009.102

3.5.3.1 En spannmålsodlare Certifierad ekologisk produktion under omläggning* med 160 hektar spannmål och 40 hektar gröngödsling: *I exemplet görs en jämförelse av ersättningen över hela åtagandeperioden, det vill säga ett genomsnitt av ersättningen de fem första åren under omläggning.

Spannmålsodlaren i Danmark kan söka omläggningsstöd på 1 050 Dkr de två första åren under omläggningen och 100 Dkr de följande tre åren och miljöersättning på 750 Dkr per hektar och år samtliga fem år. Det genomsnittliga ersättningsbeloppet som 101

Beräkningarna är översiktliga och visar endast skillnaden mellan vad en dansk och en svensk ekologisk producent får i ersättning för en viss produktionsinriktning. Beräkningarna tar inte i anspråk att vara heltäckande utan endast ge en bild av hur ersättningsbeloppen till ekologisk produktion skiljer sig mellan de båda länderna. Beräkningarna bygger på likvärdiga förhållanden. Antagandena bygger vidare på att all produktion är EU-certifierad och att certifieringskostnaden hos certifieringsorganen är grundpris.

102

Nordea. Den danska kronan är omräknad i svenska kronor enligt valutakursen den 2 januari 2009 då en dansk krona uppgick till 1,4580 kr.

58


den danske producenten kan söka under åtagandeperioden uppgår till 1 230 Dkr per hektar och år både för spannmål och vall. En likvärdig odlare i Sverige kan söka 1 300 SEK per hektar och år i miljöersättning för spannmålen. Det utgår ingen ersättning för gröngödsling/vall. Om både odlingen i Sverige och Danmark är EU-certifierad finns ingen licensavgift. Däremot måste odlaren i Sverige betala en certifieringsavgift till ett kontrollorgan. Om SMAK i detta fall certifierar produktionen uppgår grundavgiften till 4 400 SEK, se tabell 13. Odlaren kan söka stöd för kvalitetscertifiering för att reducera certifieringskostnaden. Om kvalitetscertifieringsstödet uppgår till 4 400 SEK103 minskas certifieringskostnaden till noll kronor. Resultat av ovanstående antaganden: Danmark

Sverige

Spannmål och gröngödsling/vall

1 230 Dkr x 200 hektar

1 300 SEK x 160 hektar

Certifieringskostnad

.

SMAK: -4 400 SEK Stöd för kvalitetscertifiering: + 4 400 SEK

Totalt ersättningsberättigande belopp per år

246 000 Dkr = 358 668 SEK

208 000 SEK

Källa: Jordbruksverkets beräkning

Certifierad ekologisk produktion under omläggning* med 130 hektar spannmål, 30 hektar raps och 40 hektar frövall: *I detta exempel görs en jämförelse av ersättningen över hela åtagandeperioden, det vill säga ett genomsnitt av ersättningen de fem första åren under omläggning.

På rena växtodlingsgårdar har det blivit mer populärt att odla frövall på den areal som man tidigare hade gröngödsling på. Dessutom odlas det även lite raps på många växtodlingsgårdar. I Danmark ändras inte ersättningen beroende på om odlaren odlar frövall eller oljeväxter istället för spannmål. I Sverige däremot får odlaren högre ersättning med 2 200 SEK per hektar för frövall och raps. Den ersättning odlaren kan söka höjs jämfört med att bara odla spannmål: 169 000 SEK (130 hektar x 1 300 SEK) för spannmålen, 66 000 SEK (30 hektar x 2 200 SEK) för rapsen och 88 000 SEK (40 hektar x 2 200 SEK) för frövallen. Det finns en viktig skillnad i reglerna för utsädesproduktion i Danmark och Sverige. I Sverige kan man odla ekologiskt utsäde, till exempel vallfrö, på karensmark medan det inte är möjligt i Danmark. Det innebär att i räkneexemplet får den ekologiska växtodlaren i Sverige fullt ekologiskt merpris för 40 hektar frövall vilket har mycket stor ekonomisk betydelse. Certifieringskostnaderna antas vara desamma som i exemplet ovan.

103

Kvalitetscertifieringsstödet uppgick 2008 till 4 400 kr.

59


Resultat av ovanstående antaganden: Danmark

Sverige

Spannmål Frövall Raps

1 230 Dkr x 200 hektar . .

1 300 SEK x 130 hektar 2 200 SEK x 40 hektar 2 200 SEK x 30 hektar

Certifieringskostnad

.

SMAK: -4 400 SEK Stöd för kvalitetscertifiering: + 4 400 SEK

Totalt ersättningsberättigande belopp per år

246 000 Dkr = 358 668 SEK

323 000 SEK

Källa: Jordbruksverkets beräkning

Sex års certifierad ekologisk produktion med 130 hektar spannmål, 30 hektar raps och 40 hektar frövall: I de två exemplena ovan har odlaren i Danmark möjlighet att söka både omläggningsstöd och miljöersättning. Om den ekologiska växtodlingen istället har varit i drift sex år eller fler förändras ersättningsbeloppet då möjligheten att söka omläggningsstöd försvinner. Odlaren kan då endast söka miljöersättningen med 750 Dkr per hektar. För odlaren i Sverige har det ingen betydelse om den ekologiska odlingen varit i drift ett eller sex år, eftersom ersättningsbeloppet är detsamma oberoende tidsperiod. Resultat av ovanstående antaganden: Danmark

Sverige

Spannmål Frövall Raps

750 Dkr x 200 hektar . .

1 300 SEK x 130 hektar 2 200 SEK x 40 hektar 2 200 SEK x 30 hektar

Certifieringskostnad

.

SMAK: -4 400 SEK Stöd för kvalitetscertifiering: + 4 400 SEK

Totalt ersättningsberättigande belopp per år

150 000 Dkr = 218 700 SEK

323 000 SEK

Källa: Jordbruksverkets beräkning

3.5.3.2 En frukt- och bärodlare Sex års certifierad ekologisk odling av frukt och bär på 15 hektar: Odlaren i Danmark kan söka miljöersättning för frukt- och bärodlingen med 750 Dkr per hektar och år. En likvärdig frukt- och bärodlare i Sverige kan söka miljöersättning med 7 500 SEK per hektar och år. Om odlingen både i Sverige och Danmark är EUcertifierad tillkommer ingen licensavgift. Däremot betalar den svenske producenten en certifieringsavgift till ett kontrollorgan. Om SMAK i detta fall certifierar produktionen 60


uppgår grundavgiften till 3 700 SEK, se tabell 13. Frukt- och bärodlaren kan inte söka reducering av certifieringskostnaden eftersom stöd för kvalitetscertifiering inte ges vid enbart frukt- och bärodling. Resultat av ovanstående antaganden: Danmark

Sverige

Frukt och bär

750 Dkr x 15 hektar

7 500 SEK x 15 hektar

Certifieringskostnad

-

SMAK: - 3 700 SEK

Totalt ersättningsberättigande belopp per år

11 250 Dkr = 16 403 SEK

108 800 SEK

Källa: Jordbruksverkets beräkning

3.5.3.3 En växtodlings- och mjölkgård Sju års certifierad ekologisk produktion med 100 hektar växtodling (i huvudsak spannmål och proteingrödor), 100 hektar vall och bete på åker samt 100 mjölkkor och 75104 ungdjur i åldern 6-24 månader: Producenten i Danmark kan söka miljöersättning med 750 Dkr per hektar och år för all växtodling, både spannmål och vall. Däremot finns det inget utrymme i ersättningen för ekologisk djurhållning. En likvärdig producent i Sverige kan söka ersättning med 1 300 SEK per hektar för odlingen av spannmål och proteingrödor. Det utgår ingen ersättning för vall. Miljöersättningen för djurhållningen uppgår till 1 600 SEK per djurenhet, 100 mjölkkor motsvarar 100 djurenheter och 75 ungdjur motsvarar 45 djurenheter. Om både producenten i Sverige och Danmark är EU-certifierad finns ingen licensavgift. Däremot betalar producenten i Sverige en certifieringsavgift till ett kontrollorgan. Om Aranea i detta fall certifierar produktionen uppgår grundavgiften till 7 000 SEK, se tabell 13. Det finns dock en möjlighet att reducera certifieringskostnaden genom att söka stöd för kvalitetscertifiering. Om detta stöd uppgår till 4 400 SEK105 reduceras certifieringskostnaden till 2 600 SEK.

104

Korna kalvar en gång om året och 25 procent är kalvar i åldern 0-6 månader, vilka inte kvalificerar till ersättning. I beräkningen antas att ungdjuren inklusive kalvarna är 100 stycken på gården (1 kalv per ko och år och 50 procent av dessa är tjurar). 100 ungdjur – 25 kalvar ger 75 ungdjur i åldern 6-24 månader.

105

Kvalitetscertifieringsstödet uppgick 2008 uppgick till 4 400 kr.

61


Resultat av ovanstående antaganden: Danmark

Sverige

Spannmål 100 mjölkkor 45 ungdjur

200 hektar x 750 Dkr . .

1 300 SEK x 100 hektar 1 600 SEK x 100 djurenheter 1 600 SEK x 45 djurenheter

Certifieringskostnad

. .

Aranea: - 7 000 SEK Stöd för kvalitetscertifiering: + 4 400 SEK

Totalt ersättningsberättigande belopp per år

150 000 Dkr = 218 700 SEK 359 400 SEK

Källa: Jordbruksverkets beräkning

3.5.3.4 Fördel Danmark eller fördel Sverige? Utifrån den analys som gjort i rapporten kan man inte dra några slutsatser av var det är mest fördelaktigt att vara en ekologisk producent, i Sverige eller i Danmark. För att kunna komma till denna slutsats så måste flera viktiga faktorer vägas in i analysen förutom just ersättningens storlek och omfattning. De slutsatser som man dock kan dra av ovan gjorda beräkningar och antaganden blir att omläggningsstödet i Danmark har stor betydelse för hur mycket ersättning en ekologisk producent i Danmark får. De ekologiska producenter i Danmark som precis lagt om produktionen har i vissa fall ett övertag över de svenska producenterna. I det första scenariot som beskriver en spannmålsodlare under omläggningsperioden visar att den genomsnittliga ersättningen i Danmark blir betydligt högre än för den svenska odlaren med samma areal, en skillnad i ersättning på cirka 70 procent. Ersättningen till vall har även stor betydelse. Om odlaren i Sverige väljer att odla frövall istället för vanlig vall eller grödgödsling minskar skillnaden i ersättningsbeloppet. Omläggningsstödet är begränsat till fem år. När möjligheten att söka stödet försvinner är rollerna ombytta och den svenske spannmålsodlarens ersättning är nu knappt 50 procent högre än ersättningen i Danmark. En fördel ur svensk synpunkt är att miljöersättningen ger samma ersättningsbelopp oavsett om man har varit en ekologisk producent i tre, fyra eller sex år. Det andra scenariot beskriver en helt annan situation. Den svenske fruktoch bärodlaren har en klar fördel ur ersättningssynpunkt då denna kan söka miljöersättning med 7 500 SEK per hektar och år, beloppet är betydligt lägre i Danmark. Det sista scenariot visar att skillnaden i ersättningen är stor då den svenska miljöersättningen, i motsats till den danska, även inkluderar djurhållning. Producenten i Sverige får ersättning med sammanlagt 232 000 SEK för de 100 korna och 45 ungdjuren. En annan intressant jämförelse är att Sverige betalade under 2008 ut 503 miljoner i miljöersättning till ekologiska produktionsformer, se tabell 2. Denna summa delat på den totala miljöersättningsberättigande arealen, 474 651 hektar, ger en ersättningsnivå på drygt 1 000 SEK i genomsnitt för hela Sverige och för alla ersättningsnivåer inom ekologiska produktionsformer (grödor, djurslag). Det är i princip samma summa som miljöersättningen i Danmark uppgår till, det vill säga 750 Dkr vilket motsvarar cirka 1 094 SEK.

62


4

Hur styr ersättningen miljön?

4.1

Påverkan på användning av växtskyddsmedel

Inom miljöersättningen för ekologiska produktionsformer får inte kemiska växtskyddsmedel användas. Detta innebär mindre risker för påverkan på biologisk mångfald (se avsnitt 4.3) och bättre förutsättningar för en förbättrad vattenkvalité.106 Villkoret i miljöersättningen, att kemiska växtskyddsmedel inte får användas, bidrar till att nå miljömålen Giftfri miljö och Ett rikt odlingslandskap. Hur stora riskerna med användningen av växtskyddsmedel är och i vilken omfattning miljöersättningen bidrar till att minska dessa risker är dock svårt att mäta. För att beräkna miljöersättningens effekt på användningen av kemiska växtskyddsmedel måste vissa antaganden göras. Resultatet av en beräkning beror på dessa antaganden. För att belysa detta har vi valt att beräkna miljöersättningens effekt på användningen av kemiska växtskyddsmedel med två olika metoder.

4.1.1 Metoder I den första metoden, produktionsområdesmetoden, görs antagandet att om arealen med miljöersättning istället hade odlats konventionellt så hade den behandlats med samma mängd kemiska växtskyddsmedel som genomsnittet i det aktuella produktionsområdet. I den andra metoden, grödfördelningsmetoden, görs antagandet att om arealen med miljöersättning istället hade odlats konventionellt så hade den haft samma grödfördelning som vid ekologisk produktion, men behandlats med växtskyddsmedel motsvarande genomsnittlig användning per gröda i konventionell produktion.

4.1.1.1 Produktionsområdesmetoden I produktionsområdesmetoden utnyttjas Statistiska centralbyråns (SCB) undersökning Användning av växtskyddsmedel i jordbruket 2006 107 och data över åtagandearealerna inom miljöersättningen ekologiska produktionsformer för åren 2006 och 2008108. I SCBs undersökning finns dataunderlag per produktionsområde tillsammans med hur stor andel av arealen som behandlas och hur stora mängder växtskyddsmedel som sprids per hektar. Användningen av glyfosat per produktionsområde finns också med i SCBs undersökning och tas med i dessa beräkningar. I stödstatistiken finns uppgifter om hur stor andel av den totala arealen per produktionsområde som ligger med i miljöersättningen.

106

Jordbruksverket, Rapport 2008:3

107

SCB 2007, MI 31 SM 0701

108

Jordbruksverkets stöddatabas

63


I produktionsområdesmetoden antas vid utebliven ekologisk produktion att: •

den ekologiska arealen brukas som den konventionella odlingen 2006.

grödfördelningen motsvarar den som var inom 2006 års konventionella odling i produktionsområdet.

den använda mängden växtskyddsmedel per hektar och produktionsområde motsvarar den som var för 2006 års konventionella odling.

beteendet hos jordbrukarna vid växtskyddsinsatser för de analyserade åren 2006 och 2008 var desamma som i SCBs undersökning för 2006.

4.1.1.2 Grödfördelningsmetoden I grödfördelningsmetoden utnyttjas också SCBs undersökning Användning av växtskyddsmedel i jordbruket 2006109 och data över åtagandearealerna inom miljöersättningen ekologiska produktionsformer för åren 2006 och 2008110. I SCBs undersökning finns utöver dataunderlaget per produktionsområde även ett dataunderlag per gröda tillsammans med hur stor andel av grödarealen som behandlas och hur stora mängder växtskyddsmedel som sprids per hektar. Användningen av glyfosat redovisas inte per gröda i SCBs undersökning och ingår därför inte i beräkningarna enligt grödfördelningsmetoden. I stödstatistiken finns uppgifter om hur stor andel av den totala arealen som ligger med i miljöersättningen för respektive gröda. I grödfördelningsmetoden antas vid utebliven ekologisk produktion att: •

grödfördelningen motsvarar den som var för respektive års ekologiska odling.

den använda mängden växtskyddsmedel per hektar och gröda motsvarar den som var för 2006 års konventionella odling.

beteendet hos jordbrukarna vid växtskyddsinsatser för de analyserade åren 2006 och 2008 var desamma som i SCBs undersökning för 2006.

109

SCB 2007, MI 31 SM 0701

110

Jordbruksverkets stöddatabas

64


4.1.2 Beräknad utebliven användning av växtskyddsmedel 4.1.2.1 Enligt produktionsområdesmetoden I tabell 14 visas för de åtta produktionsområdena andelen ekologisk areal per område, av den totala ekologiska arealen i landet. Tabellen visar bland annat att 2008 fanns den minsta andelen ekologisk areal i Götalands södra slättbygder och den största andelen i Svealands slättbygder. Tabell 14 Andel ekologisk areal med miljöersättning av den totala ekologiska arealen med miljöersättning i Sverige år 2006 och 2008, i hektar och procent per produktionsområde. Produktionsområde

2006 hektar

2006 procent

2008 hektar

2008 procent

Götalands södra slättbygder

10 440

2,2

8 070

2,1

Götalands mellanbygder

30 850

6,5

24 970

6,5

Götalands norra slättbygder

70 720

14,9

67 610

17,6

Svealands slättbygder

102 530

21,6

88 360

23,0

Götalands skogsbygder

112 500

23,7

87 590

22,8

Mellersta Sveriges skogsbygder

56 010

11,8

46 100

12,0

Nedre Norrland

63 600

13,4

44 560

11,6

Övre Norrland

28 000

5,9

16 900

4,4

474 650

100,0

384 160

100,0

Hela riket

Källa: Uttag från Jordbruksverkets databas för jordbrukarstöd under 2006 och 2008

Den ekologiska arealen har minskat i alla produktionsområden mellan åren 2006 och 2008. För Götalands södra slättbygder har andelen ekologisk areal av den totala ekologiska arealen minskat något mellan åren 2006 och 2008. Även i Norrland har andelen ekologisk areal av den totala ekologiska minskat under samma period, se tabell 14. I Götalands norra slättbygder och Svealands slättbygder har andelen ekologisk areal av den totala ekologiska arealen ökat mellan åren 2006 och 2008. Den beräknade undvikna användningen av växtskyddsmedel per produktionsområde beror av den ekologiska arealen och de genomsnittliga doser som används i respektive produktionsområde. I tabell 15 redovisas den enligt produktionsområdesmetoden beräknade undvikna mängden växtskyddsmedel uppställd i kg aktiv substans och procentandelar per produktionsområde.

65


Tabell 15 Enligt produktionsområdesmetoden beräknad undviken mängd växtskyddsmedel (inklusive glyfosat) för år 2006 och 2008 i kg verksam substans och procent per produktionsområde samt relativ förändringen mellan 2006 och 2008. Produktionsområde

2006 kilogram

2006 procent

2008 kilogram

2008 procent

Relativ förändring

Götalands södra slättbygder

19 000

12

14 500

10

-

Götalands mellanbygder

28 500

18

26 100

18

oförändrad

Götalands norra slättbygder

33 200

21

33 400

23

+

Svealands slättbygder

39 600

25

37 700

26

+

Götalands skogsbygder

22 200

14

18 900

13

-

Mellersta Sveriges skogsbygder

11 000

7

10 100

7

oförändrad

Nedre Norrland

3 200

2

2 900

2

oförändrad

Övre Norrland

1 600

1

1 400

1

oförändrad

158 300

100

145 000

100

Hela riket Källa: SCB 2007

Av tabell 14 och 15 framgår i vilka produktionsområden den ökande andelen ekologisk areal får störst betydelse för användningen av växtskyddsmedel. Svealands slättbygder står för den största andelen av undviken användning av växtskyddsmedel, 26 procent under 2008. Svealands och norra Götalands slättbygders betydelse för den undvikna användningen av växtskyddsmedel ökade mellan åren 2006 och 2008 (tabell 15). Andelen ekologisk areal i Götalands södra slättbygder minskade något mellan åren 2006 och 2008. Detta medför att andelen av den beräknade undvikna användningen av växtskyddsmedel minskade i Götalands södra slättbygder under perioden 2006 till 2008. I Götalands södra slättbygder har den ekologiska arealen stor betydelse för att minska användningen av växtskyddsmedel. Däremot har andelen ekologisk areal i Norrland liten betydelse för att minska användningen av växtskyddsmedel. Det beror på att de använda genomsnittliga doserna per hektar är störst i södra Götaland och lägst i Norrland. Sambandet visas tydligast för södra Götaland där två procent av den ekologiska arealen står för hela tio procent av den förväntade minskade användningen av växtskyddsmedel år 2008. Den främsta anledningen till den beräknade förändringen mellan 2006 och 2008, var en minskad arealmässig anslutning till den nya miljöersättningen, som trädde i kraft 2007. Att minskningen av total använd mängd växtskyddsmedel inte blir lika stor som minskningen i total ekologisk areal beror på att förändringarna i ansluten ekologisk areal och den genomsnittliga dosen av växtskyddsmedel är olika stor i olika produktionsområden.

4.1.2.2 Enligt grödfördelningsmetoden I tabell 16 visas den procentuella förändringen i mängd uteblivna växtskyddsmedel som följd av förändrad grödfördelning inom miljöersättningen mellan åren 2006 och 2008. Tabellen visar den enligt grödfördelningsmetoden beräknade undvikna mängden växtskyddsmedel i procentandelar per gröda. Tabellen visar att förändringarna mellan 66


2006 och 2008 är små. Höstsädens betydelse för mängden undviken användning av växtskyddsmedel har ökat mellan år 2006 och 2008 medan vallens betydelse har minskat. Den beräknade undvikna användningen av växtskyddsmedel per gröda beror av olika grödors areal inom miljöersättningen ekologisk produktionsformer och de genomsnittliga doser som används i motsvarande konventionella grödor. I beräkningarna enligt grödfördelningsmetoden ingår inte användningen av glyfosat. De beräknade undvikna mängderna växtskyddsmedel blir därför lägre än i produktionsområdesmetoden. Tabell 16 Enligt grödfördelningsmetoden beräknad undviken mängd växtskyddsmedel (exklusive glyfosat) för år 2006 och 2008 i kg verksam substans och procent per gröda samt relativ förändringen mellan 2006 och 2008.

Gröda

2006 kilogram

2006 procent

2008 kilogram

2008 procent

Relativ förändring

Vårsäd

7 300

16

6 900

15

-

Höstsäd

19 200

42

22 000

48

+

Oljeväxter

1 400

3

900

2

-

Baljväxter

11 400

25

10 500

23

-

Potatis

1 400

3

1 800

4

+

Vall

5 000

11

3 700

8

-

45 700

100

45 800

100

Hela riket

Källa: Uttag från Jordbruksverkets databas för jordbrukarstöd under 2006 och 2008 och SCB 2007

4.1.3 Skillnader i resultat mellan metoderna De både använda beräkningsmetoderna ger olika resultat i beräknad undviken växtskyddsmedelsanvändning orsakad av miljöersättningen. Produktionsområdesmetoden ger en överskattning så länge som den ekologiska arealen ligger på marginella marker och marker som till övervägande del är belägna på djurgårdar. Ju större andel ekologisk areal det finns i ett produktionsområde desto mer rätt visar uppskattningarna enligt produktionsområdesmetoden. Tabell 17 Enligt produktionsområdesmetoden beräknad utebliven växtskyddsmedelsanvändning mellan år 2006 och 2008, glyfosat ingår i beräkningarna.

Beräknad utebliven växtskyddsmedelsanvändning, kg Andel av total mängd växtskyddsmedel, procent

2006

2008

Förändring

158 300

145 000

-13 300

12

11

-1

Källa: Uttag från Jordbruksverkets databas för jordbrukarstöd under 2006 och 2008 och SCB 2007

67


Grödfördelningsmetoden ger en underskattning av utebliven användning av växtskyddsmedel eftersom grödfördelningen vid fortsatt konventionell produktion sannolikt skulle vara mer spannmålsdominerad och därmed innebära en större användning av växtskyddsmedel. I beräkningen enligt grödfördelningsmetoden ingår inte heller effekter på användningen av glyfosat, se tabell 18. Beräkningarna enligt grödfördelningsmetoden visar att trots en minskning av ekologisk areal mellan åren 2006 och 2008 har effekten på användningen av växtskyddsmedel inte minskat. Detta förklaras med att den minskade arealen i åtagande till största delen var vall där användningen av växtskyddsmedel är låg. Tabell 18 Enligt grödfördelningsmetoden beräknad utebliven växtskyddsmedelsanvändning mellan år 2006 och 2008, glyfosat ingår inte i beräkningarna.

Beräknad utebliven växtskyddsmedelsanvändning, kg Andel av total mängd växtskyddsmedel, procent

2006

2008

Förändring

45 700

45 818

118

6

6

0

Källa: Uttag från Jordbruksverkets databas för jordbrukarstöd under 2006 och 2008 3och SCB 2007

4.1.3.1 Förändringar mellan år 2006 och 2008 Det mest negativa för miljöersättningens effekt på användningen av växtskyddsmedel mellan år 2006 och 2008 är att andelen ekologisk areal, av landets totala ekologiska areal, har minskat något i södra Götalands slättbygder. Andelen ekologisk areal av den totala ekologiska arealen har emellertid ökat i Svealands och norra Götalands slättbygder under samma period, se tabell 14. I dessa slättbygder används relativt sett höga genomsnittliga hektardoser växtskyddsmedel i den konventionella växtodlingen.111 Det innebär att dessa två produktionsområden år 2008 står för nästan hälften av den beräknade totala undvikna mängden växtskyddsmedel, se tabell 15. Möjligheterna att få ekonomi i att odla ekologiskt tycks vara små i Götalands södra slättbygder, även om potentialen att minska kemikalieanvändningen där är störst. I Götalands södra slättbygder odlas vissa grödor som är mer besvärliga att skydda mot växtskadegörare och ogräs utan kemiska växtskyddsmedel, exempelvis potatis, oljeväxter och sockerbetor. Att det inte längre finns avsättning för ekologiska sockerbetor har ytterligare minskat intresset och de ekonomiska möjligheterna för att ställa om till ekologisk produktion i Götalands södra slättbygder. Möjligheterna att odla ekologiskt tycks vara större i Svealands slättbygder och Götalands norra slättbygder. En annan grödfördelning i dessa bygder med mer spannmål bidrar sannolikt till detta. De lägre markpriserna och avkastningsnivåerna i dessa områden kan också ha betydelse.

111

68

SCB 2007, MI 31 SM 0701


Båda analyserna visar att den certifierade ekologiska produktionen främst måste öka i de traditionella slättbygderna och på övervägande växtodlingsgårdar för att ge effekt på användningen av växtskyddsmedel. Dessa analyser har utgått från en enkätundersökning som gjordes 2006 och som behandlar använda mängder av växtskyddsmedel. Den totalt anslutna ekologiska arealen har också använts i beräkningarna. Metoderna bygger på att en aktuell enkätundersökning finns.

4.2

Påverkan på växtnäringsläckage

Förluster av växtnäring från jordbruket får många olika konsekvenser. Kväve kan utlakas som nitratkväve och orsaka övergödning. Kväve kan också avgå som ammoniak. När ammoniumjoner tillförs marken och oxideras till nitrat har de en försurande verkan. Förluster av växtnäring ger även klimateffekter vid lustgasavgång och hälsoeffekter vid förekomst av nitrat i grundvatten. Fosfor kan orsaka övergödning i sötvatten, även Östersjöns algblomningar påverkas av fosfor.

4.2.1 Växtnäringsförsörjning i ekologisk produktion Den grundläggande principen för växtnäringsförsörjning i ekologisk produktion är att växterna i huvudsak ges näring genom markekosystemet. Odlingen ska ske i en varierad växtföljd. Markens bördighet ska bibehållas, eller höjas genom odling av baljväxtrika vallar eller gröngödslingsgrödor, odling av växter med djupt rotsystem, nedbrukning av organiskt material samt tillförsel av stallgödsel och andra biprodukter från ekologisk djurhållning. Det ska även finnas en balans mellan husdjur och odlingsmark. Utmärkande för det ekologiska produktionssystemet är att lättlösliga mineralgödselmedel inte får användas. Målsättningen är att foderproduktion och djurproduktion ska föras samman i det ekologiska lantbruket. Foderstaten ska innehålla minst 60 procent grovfoder, med undantag för de första tre laktationsmånaderna då foderstaten ska innehålla minst 50 procent grovfoder. Under betessäsongen ska minst 50 procent av grovfoderintaget komma från betet eller minst sex kg torrsubstans per ko och dag. Prisbilden på foder i ekologisk produktion gör det lönsamt med grovfoderdominerade foderstater i ekologisk djurhållning. Från år 2008 gäller regeln om 100 procent ekologisk foder till ekologiskt hållna nötkreatur, får och getter. Vissa gödsel- och jordförbättringsmedel får användas förutsatt att ett behov är konstaterat. Tillåtna produktionshjälpmedel i miljöersättningen är de som beskrivs i EUs förordning112. Vissa oorganiska gödselmedel är tillåtna enligt EUs regler, till exempel kaliumråsalt. Tillåtet är även kaliumsulfat framställt av råkaliumsalt genom fysikalisk extraktion, det är även tillåtet med gödselmedel innehållande magnesiumsulfat (kalimagnesia). Naturligt förekommande magnesiumsulfat (kieserit) är också tillåtet. Även stenmjöl och leror är tillåtna gödselmedel. Mikronäringsämnen får tillföras under vissa förutsättningar bland annat krävs att uppenbar brist föreligger.

112

Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008

69


Endast gödselmedel och jordförbättringsmedel som finns i EUs förordning113 är tillåtna för användning i ekologisk produktion.

4.2.2 Analyser till och med 2006 För att ge en uppfattning om den nya miljöersättningens inverkan på växtnäringsläckage görs i detta kapitel en kort genomgång av de senast genomförda analyserna på området i Sverige.114 Dessa tidigare genomförda undersökningar kompletteras med en ny analys av växtnäringsbalanser för ekologiska gårdar med mjölk respektive växtodlingsinriktning för perioden 2001 till 2008. Dataunderlaget för dessa beräkningar kommer från Greppa näringens databas. Två olika angreppssätt har använts i de tidigare analyserna, modellberäkningar och växtnäringsbalanser.

4.2.2.1 Metoder och dataunderlag Den bedömning som Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) gjorde i slututvärderingen av Miljö- och Landsbygdsprogrammet115 för miljöersättningens effekt på växtnäringsläckage bygger på modellberäkningar. Resultatet är bland annat beroende av modellens uppbyggnad och av de indata som tas med i modellen. Dess styrka är att den kan ge resultat för många olika scenarier. Kvalitén i resultaten är beroende av hur väl modellen fångar verkliga samband och av kvaliteten på indata. Övriga analyser som tas upp i denna rapport bygger på växtnäringsbalanser. En växtnäringsbalans kan användas för att beräkna tillförsel och bortförsel av växtnäring och för att bedöma risken för växtnäringsförluster. I en markbalans beräknas skillnaden mellan mängden växtnäring som årligen tillförs respektive lämnar marken. I en gårdsbalans kvantifieras all tillförsel och bortförsel av växtnäring till och från driften på gården. En gårdsbalans får därmed en högre magnitud på balansresultatet och resultatet kan i mindre grad än för en markbalans relateras till risken för ökat växtnäringsläckage från själva odlingen. En växtnäringsbalans anger inte vad som händer med det överskott eller underskott som man har beräknat. Ett överskott behöver inte vara relaterat till ett verkligt läckage, men ett överskott visar på en ökad risk för läckage. En generell svårighet oavsett beräkningssätt är vad den ekologiska arealen ska jämföras med om den inte var kategoriserad som ekologisk.

113

Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008

114

SCB, Ekologiska växtnäringsundersökningen 2003; Jordbruksverket, Rapport 2005:13, SLU, Rapport 72/3269/07; och Wivstad, M., Salomon, E., Spångberg, J. & Jönsson, H., 2009. 115

70

SLU, Rapport 72/3269/07


Kvaliteten och innehållet i data för beräkningar är väsentligt. Det är framförallt två källor som använts i de analyser som redovisas här. År 2003 genomförde SCB på uppdrag av Jordbruksverket en ekologisk växtnäringsundersökning116. Undersökningen använde samma metodik som i SCBs Gödselmedelsundersökningar, men med anpassade frågeprotokoll. Underlaget har använts i SLUs modellberäkning och i Jordbruksverkets markbalansberäkningar117. I gårdsbalansberäkningarna från SLU och JTI har data från projektet Greppa Näringen använts118. I detta arbete analyserades i huvudsak data från Skåne, Halland och Västra Götalands län. I den kompletterande gårdsbalansberäkningen har ytterligare material använts från Greppa näringens databas, och då för åren 2001 till 2008. I denna analys ingår i huvudsak data från Skåne, Västra Götaland, Östergötland och Mälardalen.

4.2.2.2 Slututvärdering av Miljö- och Landsbygdsprogrammet 2000-2006 I slututvärderingen av Miljö- och Landsbygdsprogrammet 2000-2006 använde sig SLU av modellberäkningar119. Utgångspunkten i beräkningarna är två rapporter, dels har SLUs beräkning av kväveutlakningen från svensk åkermark 1995-2003120 använts. Vidare har normalutlakningen av kväve för den ekologiskt odlade marken 2003 beräknats specifikt.121 Genom jämförelse av resultaten och en beräkning av belastningen från de ekologiskt odlade arealerna, fast under konventionell odling, har belastningen beräknats. Resultatet av beräkningarna var att effekten av den ekologiska produktionsformen på medelutlakningen var i genomsnitt 0,8 kg per hektar mindre än för konventionell odling. För de cirka 390 000 hektar som då redovisades i miljöersättningen innebar detta en totalt beräknad minskning med 328 ton kväve. Slututvärderingen kom utifrån denna beräkning fram till att miljöersättningen till ekologisk odling medförde en reduktion av kväveläckaget till en väsentligt högre kostnad per kilogram kväve än de riktade miljöersättningarna till våtmarker, fånggrödor och vårplöjning.122 I resultatet från modellberäkningarna ligger osäkerheter som beror dels på hur modellen har byggts upp och dels på kvaliteten på indata. Föreliggande rapport rymmer ingen analys av modellberäkningarna.

116

SCB, Ekologiska växtnäringsundersökningen 2003

117

Jordbruksverket, Rapport 2005:13

118

Wivstad, M., Salomon, E., Spångberg, J. & Jönsson, H. 2009

119

SLU, Rapport 72/3269/07

120

Johnsson och Mårtensson, 2006

121

Johnsson och Mårtensson med flera, 2006

122

SLU, Rapport 72/3269/07

71


4.2.2.3 Beräkning av markbalanser, 2003 Beräkningarna har gjorts utifrån uppgifter bland annat från den ekologiska växtnäringsundersökningen 2003 123. Även data från Greppa Näringen har använts. Markbalanser beräknades för ett år, 2003, och för tre olika inriktningar inom miljöersättningen ekologiska produktionsformer, ekologiska gårdar med mjölkkor, ekologiska gårdar med dikor samt ekologiska spannmålsgårdar. Markbalanserna jämfördes med SCBs balanser för svensk åkermark. I beräkningen av markbalanserna användes typgårdar. Skillnaderna i kväveöverskott mellan de konventionella och ekologiska systemen var små. Det fanns en tendens till skillnader för växtodlingsgårdarna till nackdel för den ekologiska typgården medan det för mjölkkogårdar fanns en tendens till nackdel för den konventionella typgården, se tabell 19. För fosfor var markbalanserna i stort sett likvärdiga. Tabell 19 Sammanställning av överskott i balanser från olika inriktningar och en jämförelse mellan ekologisk och konventionell produktion, kväveöverskott i kg per hektar. Inriktning

Kväveöverskott kg/ha

Mjölkkor Genomsnittlig ekologisk gård med mjölkkor Genomsnittlig djurgård DE/ha 0,5 – 1,0

46 53

Dikor Genomsnittlig ekologisk gård med dikor Genomsnittlig djurgård DE/ha 0,1 – 0,5

27 28

Växtodling Genomsnittlig ekologisk växtodlingsgård Genomsnittlig växtodlingsgård

21 15

Källa: Jordbruksverket, Rapport 2005:13

Om jämförelsen av överskottet görs per producerad mängd spannmål i stället för per hektar ökar överskottet mer för de ekologiska än för de konventionella odlingssystemen, vilket beror på de lägre avkastningarna inom ekologisk produktion. Det gjordes även gårdsbalansberäkningar med underlag från Greppa näringen. Renodlat ekologiska mjölkgårdar hade i genomsnitt ett överskott på 85 kg kväve per hektar beräknade enligt gårdsbalansmetoden. För konventionella gårdar var överskottet 125 kg kväve per hektar. Motsvarande för dikor var 51 respektive 72 kg kväve per hektar och för växtodlingsgårdar 51 respektive 49 kg kväve per hektar.

4.2.2.4 Beräkning gårdsbalanser, 2000-2006 År 2009 publicerades en jämförande analys av gårdsbalanser för gårdar med ekologisk och konventionell produktion utifrån data i Greppa Näringens databas.124 Materialet är 123

SCB, Ekologiska växtnäringsundersökningen 2003

124

Wivstad, M., Salomon, E., Spångberg, J. & Jönsson, H. 2009.

72


det hittills mest omfattande när det gäller samlade data från verkliga gårdar. En begränsning är att tillgängliga data främst kommer från gårdar i södra och västra Sverige vilket medfört att urvalet av gårdarna inte är representativa för landet i stort. Resultat från sammanställda gårdsbalanser i Greppa Näringens databas för ekologiska och konventionella gårdar (2001-2006) i Skåne, Hallands och Västra Götalands län visade att de ingående ekologiska gårdarna hade ett statistiskt signifikant lägre överskott av kväve per hektar än de konventionella gårdarna för samtliga studerade produktionsinriktningar. Fosforöverskottet per hektar var lägre för ekologiska mjölkoch köttgårdar men högre på de ekologiska växtodlingsgårdarna jämfört med konventionella gårdar. Kaliumöverskottet på gårdar med nötköttsproduktion skilde sig inte signifikant, se tabell 20. Tabell 20. Växtnäringsbalanser för ekologiska och konventionella växtodlingsgårdar, mjölkgårdar och gårdar med nötköttsproduktion inom Greppa Näringen i Skåne, Hallans och Västra Götalands län. Balanserna är gjorda 2001 till 2006. Överskott i gårdsbalanser i kg per hektar. Typ av gård

Antal

Kväve

Fosfor

Kalium

76

39

6,1

11,2

1 535

47

-0,8

-3,6

Växtodlingsgårdar Ekologisk prod Konventionell prod p-värde*

0,0156

< 0,0001

< 0,0001

Mjölkgårdar Ekologisk prod Konventionell prod

107

84

2,3

8,3

1 517

136

4,0

11,7

0,0112

es

p-värde*

< 0,0001

Gårdar med nötköttsproduktion Ekologiska prod Konventionell prod p-värde*

93

63

2,8

18,2

267

97

4,1

13,9

es

es

< 0,0001

* p-värdet anger signifikansnivån på skillnaden, t.ex. 0,05 anger skillnad på signifikansnivån 5 %, p-värden som är större än 0,05 anges som ej signifikant (es). Källa: Wivstad et al 2009, ur tabellerna 9, 11 och 13

De ekologiska kött- och växtodlingsgårdarna hade ett lägre kväveutnyttjande än de konventionella kött- och växtodlingsgårdarna. För växtodlingsgårdarna var utförseln av kväve i produkter från växtodlingsgårdar lite mer än hälften jämfört med från konventionella gårdar. För växtodlingsgårdar i analysen är en påtaglig skillnad att de ekologiska gårdarna odlar vall på en fem gånger högre andel av arealen än de konventionella gårdarna. Andelen gröngödslingsvall var betydligt lägre än tidigare uppskattningar vilket påverkat balansen positivt för de ekologiska växtodlingsgårdarna. Resultaten visade på ett utökat samarbete mellan främst ekologiska växtodlingsgårdar och gårdar med djurhållning. Överskottet av fosfor på ekologiska växtodlingsgårdar förklaras främst av ökad användning av köttmjölsbaserade specialgödselmedel.

73


4.2.3 Växtnäringsbalanser på växtodlingsgårdar, 2006 och 2008 Som ett komplement till den tidigare undersökningen, avsnitt 4.2.2.4, har några tillkommande växtnäringsbalanser för perioden 2006-2008 analyserats. De har hämtats från växtodlingsgårdar med ekologisk produktion i södra och mellersta Sverige. De nya balanserna kommer från Greppa Näringens databas och gäller gårdsbalanser från ekologiska växtodlingsgårdar åren 2001-2008, i Skåne, Halland, Västra Götaland, Östergötland och Mälardalen. För ekologiska växtodlingsgårdar gjordes 100 gårdsbalanser, varav 39 var gjorda mellan 2006 och 2008. Antalet nya växtnäringsbalanser från åren 2006, 2007 och 2008 är relativt få, och det ingår flera helt nya gårdar i materialet. Många av de nya gårdarna är större än de tidigare och delvis lokaliserade till nya områden. Därmed kan ingen direkt jämförelse göras mellan de analyserade perioderna. Det går bara att visa på en riktning. Analyserna är dels gjorda som en jämförelse över tiden, dels som en jämförelse av gårdsbalanser mellan olika områden. Eftersom den analyserade utökade tidsperioden endast tillför ytterligare två år kan årsmånen ha inverkan på resultaten.

4.2.3.1 Förändring perioden 2006 -2008 Det är främst på kvävebalanserna från de ekologiska växtodlingsgårdarna som det framträder förändringar mellan åren 2006 och 2008. På växtnäringsbalanserna från de ekologiska mjölkgårdarna framträder endast mindre förändringar och dessa är inte entydiga. För fosfor- och kaliumbalanserna har det heller inte skett några större förändringar mellan åren 2006 och 2008. Fosfor- och kaliumöverskotten har minskat marginellt. Detta beror sannolikt på att underlaget bygger på gårdar som är med i Greppa näringen och att dessa gårdar haft tillgång till omfattande rådgivningsinsatser. Tabell 21 visar att överskottet i kvävebalansen har minskat. Inköpen av växtnäring (kväve) har också minskat mellan 2006 och 2008. Tabell 21 Växtnäringsbalanser (kväve) från ekologiska växtodlingsgårdar i Greppa Näringens databas för perioderna 2001-2006 och 2001-2008. Tabellen visar mängden kväve per hektar. Materialet omfattar alla ekologiska växtodlingsgårdar i databasen. Alla ekologiska växtodlingsgårdar i Greppa Näringens databas Kvävebalans

2001-2006

2001-2008

Kväve in kg/ha

86

81

Kväve ut kg/ha

47

45

Kvävebalans kg/ha

39

36

Källa: Greppa Näringens databas

Andelen kvävefixering är högre för det analyserade materialet från perioden 2001-2006 än för material från perioden 2001-2008, se tabell 22.

74


Tabell 22 Växtnäringsbalanser (kväve) från ekologiska växtodlingsgårdar i Greppa Näringens databas för perioderna 2001-2006 och 2001-2008. Tabellen visar olika andelar av det ingående kvävet. Alla ekologiska växtodlingsgårdar i Greppa Näringens databas Andelar av kväve in

2001-2006

2001-2008

Andel kvävefixering

38 %

45 %

Andel inköp (gödsling)

54 %

47 %

Andel kvävenedfall

8%

8%

Källa: Greppa Näringens databas

Förändringarna av kvävebalansen och kvävefixeringen från de ekologiska växtodlingsgårdarna kan till stor del förklaras med att fler gårdar från Mellansverige kommit med i underlaget. Det medför att gårdarna från Skåne och Halland inte längre påverkar resultaten lika mycket. Tabell 23 visar förändringarna i grödfördelning. De tillkommande gårdsbalanserna under perioden 2006-2008 har medfört att andelen grödor till avsalu minskat och andelen kvävefixerande grödor ökat. Det anmärkningsvärda är att andelen vallfoder har ökat och är i genomsnitt drygt 23 procent på en växtodlingsgård. Förändringarna i grödfördelning beror till stor del på att fler gårdar från mellersta Sverige kommit med i underlaget. Det medför också att materialet blivit mer överensstämmande med ett riksmedeltal. De medverkande gårdarna är dock fortfarande betydligt större än en genomsnittsgård och det är särskilt utmärkande ju längre norrut i landet gårdarna ligger. Tabell 23 Andel kvävefixerande grödor och vallfodergrödor på ekologiska växtodlingsgårdar med växtnäringsbalanser i Greppa näringens databas med växtnäringsbalanser för period 2001-2006 respektive 2001-2008. Materialet omfattar alla ekologiska växtodlingsgårdar i databasen Alla ekologiska växtodlingsgårdar i Greppa Näringens databas Grödfördelning Andel kvävefixerande grödor varav vallfodergrödor

2001-2006

2001-2008

43 %

47 %

20 %

23 %

Källa: Greppa Näringens databas

4.2.3.2 Skillnader i växtnäringsbalanser mellan olika områden För att få en uppfattning av skillnaderna i växtföljder på ekologiska växtodlingsgårdar inom landet har en jämförelse gjorts mellan gårdar i Skåne och Mälardalen, se tabell 24 och 25. Det är extremerna i det insamlade materialet som redovisas men det visar också tydligt hur mycket förutsättningarna för odlingen kan variera. Kvävebalanserna skiljer sig mycket åt. Gårdarna i Skåne har ett överskott på knappt 26 kg per hektar medan gårdarna i Mälardalen har ett överskott på drygt 39 kg per hektar. Orsaken är främst att det produceras mer på gårdarna i Skåne. Därmed förs mer

75


kväve bort med avsaluprodukterna, drygt 61 kg per hektar i Skåne mot 32 kg från gårdarna i Mälardalen (tabell 24). Dessutom medför den stora andelen kvävefixering på gårdarna i Mälardalen en större risk för kväveöverskott. I tabell 24 redovisas också de gårdsbalanser som gjordes i Skåne under perioden 20012006 detta för att visa de förändringar som skett under perioden 2006 till 2008. Det som skett är att andelen kvävefixerande grödor har minskat, medan andelen inköpt kväve har ökat och mängden avsaluprodukter har också ökat. Det innebär att överskottet i kvävebalanserna under perioden 2006 till 2008 i genomsnitt minskat med cirka tio kg per hektar (drygt 25 procent). Tabell 24 Kvävebalanser från ekologiska växtodlingsgårdar i Greppa näringens databas för perioden 2001-2008. Balanserna är från gårdar i Skåne respektive Mälardalen. Kvävebalanser under perioden 2001-2006 för Skåne finns med som jämförelse. Ekologiska växtodlingsgårdar Skåne

Skåne

Mälardalen

2001-2006

2001-2008

2001-2008

Kväve in kg/ha

92

87

71

Kväve ut kg/ha

56

62

32

Kvävebalans kg/ha

36

26

39

Antal gjorda växtnäringsbalanser

32

33

22

Kvävebalans

Källa: Greppa Näringens databas

I Skåne finns det större möjligheter att utnyttja stallgödsel från närliggande gårdar. Andelen inköpt kväve är drygt 60 procent för gårdar i Skåne men bara 33 procent för gårdar i Mälardalen. I Mälardalen får gårdarna drygt 60 procent av sitt kväve från kvävefixerande grödor, medan gårdarna i Skåne får knappt 29 procent av kvävet från kvävefixerande grödor, se tabell 25. Den positiva utvecklingen avseende kvävebalansen för Skåne har sannolikt sin förklaring i de stora rådgivningsinsatserna i området och utnyttjandet av bättre odlingsoch marknadsförutsättningar. Tabell 25 Kvävebalanser från ekologiska växtodlingsgårdar i Greppa näringens databas för perioden 2001-2008. Tabellen visar olika källors andel av det ingående kvävet. Ekologiska växtodlingsgårdar Skåne

Mälardalen

2001-2008

2001-2008

Andel från kvävefixerande grödor

29 %

61 %

Andel inköp (gödsel)

61 %

33 %

Andel kvävenedfall

10 %

6%

Andelar av kväve in

Källa: Greppa Näringens databas

76


I tabell 26 redovisas skillnaderna i grödfördelning mellan ekologiska växtodlingsgårdar i Skåne och Mälardalen. Det som sticker ut är den stora andelen avsalugrödor i Skåne, 61 procent, och den stora andelen kvävefixerande grödor i Mälardalen, 52 procent. Det bör också noteras att andelen vallfodergrödor är över 30 procent för de i analysen ingående ekologiska växtodlingsgårdarna i Mälardalen. Tabell 26 Andel kvävefixerande grödor och vallfodergrödor på ekologiska växtodlingsgårdar med växtnäringsbalanser i Greppa näringens databas för gårdar i Skåne respektive Mälardalen. Grödfördelning

Skåne

Mälardalen

Andel kvävefixerande grödor

39 %

52 %

varav vallfodergrödor

12 %

30 %

Källa: Greppa Näringens databas

4.2.4

Slutsatser av förändringar mellan 2006 och 2008

Förändringen av miljöersättningens utformning har inte medfört några tydliga förändringar i den ekologiska produktionens påverkan på risken för växtnäringsläckage mellan åren 2006 och 2008. På växtnäringsbalanserna från de ekologiska mjölkgårdarna framträder endast små förändringar mellan 2006 och 2008 och de är inte entydiga. Fosfor- och kaliumöverskotten har dock minskats marginellt. Detta beror delvis på att underlaget bygger på gårdar som är med i Greppa Näringen och att dessa gårdar har haft tillgång till omfattande rådgivningsinsatser. För ekologiska växtodlingsgårdar finns en stor variation, framförallt mellan gårdar i Skåne och Mälardalen. Andelen kväve från kvävefixerande grödor minskade på växtodlingsgårdarna i Skåne samtidigt som andelen inköpt kväve och mängden avsalugrödor ökade mellan 2006 och 2008. Ekologiska växtodlingsgårdar i Mälardalen visar på högre kväveöverskott i kvävebalanserna än gårdarna i Skåne. De mellansvenska gårdarna har i genomsnitt omkring en tredjedel vall i växtföljden år 2008. En ny ekologisk växtnäringsundersökning under nuvarande miljöersättningsperiod skulle ge ett bättre underlag att bedöma växtnäringseffekterna av ändringarna i miljöersättningen till ekologisk produktion.

4.3

Påverkan på biologisk mångfald

Miljöersättningen för ekologiska produktionsformer syftar till ett hållbart nyttjande av jordbruksmarken. I det svenska landsbygdsprogrammet 2007-2013 står det bland annat att certifierad ekologisk produktion och resursbevarande produktion med ekologisk inriktning ger positiva effekter på biologisk mångfald.125 Eftersom det inte finns någon indikator framtagen som mäter effekten av ekologisk produktion på biologisk mångfald bör en analys av miljöersättningen utgå från vad forskningen säger om sambanden mellan ekologisk produktion och biologisk mångfald och jämföra detta med vilken typ 125

Jordbruksdepartementet 2007

77


av ekologiska produktionsformer vi får utifrån det ersättningssystem som finns inom landsbygdsprogrammet. Den rumsliga och tidsmässiga variationen på fält-, gårds- och landskapsnivå är betydelsefull för att behålla en rik biologisk mångfald i odlingslandskapet. Jordbrukets utveckling i Sverige och övriga Västeuropa har under det senaste århundradet dock lett till minskad landskaplig variation, vilket anses vara en av orsakerna till utarmningen av biologisk mångfald i odlingslandskapet.126 För jordbruket som helhet är variationen minst och specialiseringen längst kommen i slättbygd. Svensk häckfågeltaxerings övervakning av fågelfaunan i odlingslandskapet visar också på en negativ utveckling för odlingslandskapets biologiska mångfald. Populationsstorleken för de fågelarter som ingår i indikatorn har i stort sett halverats under de senaste trettio åren.127 Många arter behöver ett varierat landskap med småbiotoper och olika grödor för att överleva. En ökad variation kan uppnås genom större variation av grödor (både över tid i en växtföljd och mellan och inom fält samma år), och genom minskad användning av växtskyddsmedel, vilket ger ökat inslag av ogräs, insekter och svampar. Ökad integrering av växtodling och djurhållning ger också större biologisk variation. Ekologisk produktion har föreslagits som ett sätt att öka den biologiska variationen i landskapet och därmed gynna biologisk mångfald i odlingslandskapet.128

4.3.1 Vad säger forskningen? Aktuell forskning visar på positiva effekter av ekologisk produktion på biologisk mångfald men sambanden är inte alltid så klara som man tidigare trott. Nyligen genomförda litteratursammanställningar finner att på fältnivå har ekologiskt odlade fält generellt sett en rikare biologisk mångfald än konventionellt odlade fält.129 Bengtsson m.fl130 genomförde en metaanalys av studier som jämförde effekten av ekologisk och konventionell produktion på en stor mängd arter och fann att artrikedomen i genomsnitt var 30 procent högre vid ekologisk produktion än vid konventionell produktion. Variationen var dock stor och i 16 procent av studierna var artrikedomen högre på de konventionella gårdarna. Hole m.fl131 genomförde en liknande studie och kom fram till samma generella slutsatser, biologisk mångfald gynnas generellt sett av ekologisk produktion, men effekten varierar bland annat beroende på vilken organismgrupp som studeras. Den positiva effekten på biologisk mångfald kan på fältnivå förklaras genom avsaknad av kemiska bekämpningsmedel och kemiska betningsmedel inom ekologisk produktion. Ekologisk produktion bidrar även till ett varierat landskap genom att ha en lång och 126

Robinson och Sutherland 2002. Benton m.fl. 2003

127

Lindström m.fl. 2009

128

Fuller m.fl. 2005, Hole m.fl. 2005

129

Ahnström 2002, Hole m.fl. 2005, Bengtsson m.fl. 2005

130

Bengtsson m.fl. 2005

131

Hole m.fl 2005

78


varierad växtföljd, med vall, samt en produktion med både djur och växtodling.132 Detta pekar på att den landskapliga variationen som följer av ekologisk produktion är av stor betydelse för biologisk mångfald. När man studerat effekten av konventionell eller ekologisk produktion utifrån ett landskapsperspektiv, det vill säga även inkluderat det omgivande landskapets struktur i sina modeller, visar det sig att produktionsformen (konventionell eller ekologisk) inte alltid har en avgörande betydelse för att förklara den rikare biologiska mångfalden på ekologiska gårdar, utan effekten beror också på det omgivande landskapet.6 Rundlöf och Smith133 fann att själva produktionsformen ekologisk produktion endast hade en signifikant positiv effekt på fjärilars artrikedom och numerär i intensivt odlade homogena landskap, det vill säga landskap med begränsad rumslig och tidsmässig variation. Liknande resultat har även erhållits vid studier av ogräs134 samt till viss del för bin.135 Roschewitz m.fl.10 fann att för ogräs fanns det generellt sett en högre artdiversitet, större frösättning och fler frön i fröbanken på ekologiska fält än på konventionella fält. Med en ökad landskaplig komplexitet ökade dock artdiversiteten i betydligt högre grad i de konventionella fälten än i de ekologiska. I områden med hög landskaplig heterogenitet hade produktionsformen ingen betydelse, artdiversiteten var i stort sett densamma i både konventionella och ekologiska fält. Artdiversiteten på ekologiska fält var därmed högre i homogena landskap men ingen skillnad fanns mellan konventionellt och ekologiskt odlade fält när den strukturella komplexiteten i det omgivande landskapet var hög. Högre individrikedom, diversitet och artrikedom hos växter fanns även i ekologisk jämfört med konventionell åkermark i en engelsk studie.136 I motsats till andra studier kvarstod dock skillnaden även efter det att hänsyn tagits till landskapets komplexitet. Ekologisk produktion har även en positiv effekt på fjärilar i det omgivande konventionellt odlade landskapet.137 En stor andel ekologiskt brukade marker i ett område bidrar till en högre mångfald även på närliggande konventionella fält. I dessa områden har det enskilda fältets produktionsform ingen större betydelse utan det är mängden ekologisk produktion i det omgivande landskapet som påverkar mångfalden.13 I vilken omfattning ekologisk produktion ska finnas i slättbygd samt dess rumsliga fördelning i landskapet är angelägna frågor. Här är svaren sannolikt beroende på vilka organismer man avser att gynna.13 I Rundlöfs m.fl.13 studie av fjärilar hittades vissa arter bara i områden med en stor andel ekologisk produktion. En rumslig koncentration av ekologisk produktion kommer därför troligen att gynna mer ovanliga fjärilsarter. Samtidigt är den lokala produktionsformen av betydelse om ekologisk produktion 132

133

Bengtsson m.fl. 2005, Hole m.fl. 2005 Rundlöf och Smith 2006

134

Roschewitz m.fl. 2005

135

Holzschuh m.fl. 2007

136

Gibson m.fl. 2007

137

Rundlöf m.fl. 2008

79


hamnar i områden som domineras av konventionell produktion, vilket betyder att enskilda ekologiska gårdar i en i övrigt konventionellt odlad slättbygd gynnar den lokala diversiteten och ger därmed en mer generell positiv effekt på biologisk mångfald. Sammanfattningsvis kommer den största positiva effekten på biologisk mångfald att fås genom en omställning till ekologisk produktion i det homogena slättlandskapet, där kontrasten mellan de konventionella och ekologiska brukningsformerna är som störst.138 En omställning där ökar den landskapliga variationen samtidigt som avsaknad av växtskyddsmedel på ekologiska gårdar står i stark kontrast till användningen av växtskyddsmedel i den konventionella odlingen i slättbygd. Rent biologiskt kommer en fortsatt omställning till ekologisk produktion i småbrutna, heterogena landskap sannolikt inte att ha lika stor positiv effekt för den biologiska mångfalden som om omställningen sker i slättbygd. I strukturellt varierade landskap, som till exempel svensk skogsbygd, är det troligen viktigare att behålla ett aktivt jordbruk oavsett produktionsform, än att gynna en viss produktionsform.

4.3.1.1 Ekologiska produktionsformer jämfört med insatser i det konventionella jordbruket Ökad landskaplig variation kan också fås genom insatser inom det konventionella jordbruket som till exempel införande av mer varierade och längre växtföljder, sprutfria kantzoner, mångfaldsträdor (trädad mark som sköts med huvudsakligt syfta att gynna biologisk mångfald) eller bevarande och skötsel av kvarvarande småbiotoper.139 Det innebär att i stället för att helt ställa om till ekologisk produktion kan lantbrukaren använda sig av delar av de ekologiska brukningsformerna inom det konventionella jordbruket.

4.3.1.2 Betesmarker Enligt Ahnström140 finns få dokumenterade skillnader mellan olika produktionsformers påverkan på biologisk mångfald i betesmarker. Inom ekologisk djurhållning används dock inte avmaskningsmedel i förebyggande syfte. Frånvaron av avmaskningsmedel gynnar markfauna och till exempel dyngbaggar. För att minska risken för parasitangrepp krävs därför betesplanering med rotation av djuren mellan olika betesmarker. Detta kan innebära att större arealer betas och att betestrycket blir mer varierat jämfört med marker på gårdar med konventionell produktion, vilket kan vara fördelaktigt för biologisk mångfald.141

4.3.2 Direkta effekter av ekologisk produktion Forskningsresultaten pekar på att ekologisk produktion ger störst positiv effekt på biologisk mångfald i slättbygden. En ökad andel ekologisk produktion i dessa områden

138

Bengtsson m.fl. 2005, Roschewitz m.fl. 2005, Rundlöf och Smith 2006

139

Hole m.fl. 2005

140

Ahnström 2002

141

Jordbruksverket, Rapport 2004:19

80


är därför önskvärt för att gynna den biologiska mångfalden. Miljöersättningsstatistik för ekologiska produktionsformer visar på en ökande andel ekologisk åkermark (i förhållande till den totala åkermarksarealen) i både slättbygd (Götalands södra slättbygder, Götalands norra slättbygder och Svealands slättbygder) och skogsbygd (Götalands skogsbygder, mellersta Sveriges skogsbygder och övre och nedre Norrland) mellan 2002 och 2006, se figur 21142. Andelen är betydligt högre i skogsbygderna än i slättbygden men utvecklingstrenden är likartad i bägge områdena. Satt i relation till forskningsresultaten går därför utvecklingen i rätt riktning - andelen ekologisk produktion i slättbygd ökar, i alla fall fram till 2006. Anslutningen varierar dock kraftigt mellan olika slättbygder, se tabell 27. I Götalands södra slättbygder är anslutningen låg i förhållande till den totala åkerarealen i området, medan anslutningen i de övriga slättbygderna ligger på en betydligt högre nivå. Andel åker med miljöersättning för ekologisk produktion 40

Procent

30

Slättbygd

20

Skogsbygd

10

0 2002

2003

2 006

2 008

År

Figur 21 Andel åker med miljöersättning för ekologisk produktion i förhållande till total åkerareal uppdelad på slättbygd (Götalands södra och norra slättbygder samt Svealands slättbygder) och skogsbygd (Götalands skogsbygder, mellersta Sveriges skogsbygder och övre och nedre Norrland)*. *För att analysera skillnaden mellan skogsbygd och slättbygd har Götalands mellanbygder uteslutits, eftersom de utgör en blandning av slättbygd och skogsbygd. Källa: Uttag ur Jordbruksverkets stöddatabas samt officiell jordbruksstatistik.

142

För att analysera skillnaden mellan skogsbygd och slättbygd har Götalands mellanbygder uteslutits, eftersom de utgör en blandning av slättbygd och skogsbygd.

81


Tabell 27 Andel åkerareal med miljöersättning för ekologisk produktion (certifierad och ej certifierad) av den totala åkerarealen inom olika produktionsområden, %. Produktionsområde (PO8)

2002

2003

2006

2008

Götalands södra slättbygder

3,0

3,0

3,5

2,7

Götalands norra slättbygder

9,9

15,0

17,5

17,1

Svealands slättbygder

11,9

11,4

18,4

16,4

Källa: Uttag ur Jordbruksverkets stöddatabas

Mellan 2006 och 2008 sker en nedgång i den ekologiska åkerarealen framför allt i skogsbygderna men även i slättbygderna. Det sker i samband med övergången till ett nytt landsbygdsprogram och kan tolkas som att det nya landsbygdsprogrammet är till nackdel för biologisk mångfald. Minskningen av den ekologiska åkerarealen motsvaras dock inte av en liknande minskning av den totala åkerarealen i samma områden, se tabell 28. Detta pekar på att de marker som försvinner från den ekologiska statistiken inte tas ur produktion, utan alltjämt brukas fast numera utan den ekologiska miljöersättningen. Hur brukningsformen förändras på dessa marker är därför av stort intresse för att avgöra effekten på biologisk mångfald. Preliminära analyser visar att den areella minskningen mellan 2006 och 2008 framför allt utgörs av vallar. Inom landsbygdsprogrammet för 2007-2013 är inte vall som gröda berättigad till ersättning för ekologisk produktion om inte vallen är kopplad till djurhållning. Det innebär att en del av vallarealen försvinner ur statistiken för ekologisk produktion, vilket är en förklaring till den nedgång som sker mellan 2006 och 2008 (figur 1). Nedgången är sannolikt bara statistisk och en stor del av dessa vallar sköts troligen på samma sätt som tidigare när de hade miljöersättning för ekologisk produktion. Om så är fallet är effekterna av förändringarna i miljöersättningen (tabell 4) på den biologiska mångfalden begränsade. Genom regeländringen finns därför möjligheten att frigöra pengar inom programmet utan att effekten på biologisk mångfald blir negativ. En analys av hur markanvändningen förändrats på marker som inte längre berättigar till miljöersättning för ekologiska produktionsformer är därför av intresse. Tabell 28 Förändring av den totala åkerarealen samt den ekologiska åkerarealen inom samtliga produktionsområden (PO8) mellan 2006 och 2008, hektar. 2006

2008

Förändring 2006 till 2008

Total åkerareal

2 660 424

2 631 483

- 28 941

Total ekologisk åkerareal

513 118

427 923

- 85 195

Källor: Svensk jordbruksstatistik och uttag ur Jordbruksverkets databas över miljöersättningar

4.3.2.1 Möjliga effekter på biologisk mångfald av ändrad ersättning till ekologiska produktionsformer I det förra landsbygdsprogrammet (2000-2006) kopplades ersättningen till ekologisk djurhållning enbart till vallarealen. Utöver detta fanns ett vallstöd utan djurkoppling vilket innebar att ju mer vall som odlades desto större ersättning fick lantbrukaren. Därmed fanns risken att det djurkopplade ersättningen drog djur från naturliga betesmarker till betesvallar på åker, samtidigt som vallersättningen ledde till mindre 82


variation på grödnivå eftersom ersättningen uppmuntrade till odling av vall snarare än spannmål. Reglerna i det nya programmet med djurkopplad ersättning även till betesmarker och där vall inte längre är en ersättningsberättigad gröda innebär, i alla fall i teorin, att det nya programmet är mer anpassat för att gynna biologisk mångfald. Detta sker både genom att incitamentet att hävda betesmarkerna är högre och att det motiverar till en mer varierad odling. En mer varierad odling har visat sig fördelaktigt för många fågelarter.143

4.3.3 Effekt av geografiskt generella ersättningsnivåer Ersättningsnivån inom landsbygdsprogrammets miljöersättning för ekologiska produktionsformer ska täcka de merkostnader som finns vid ekologisk produktion. Nivåerna bestäms utifrån en beräknad genomsnittlig kostnad för hela landet. Generella ersättningsnivåerna kan uppfattas som alltför låga för att vara intressanta för att ställa om produktionen i till exempel Götalands södra slättbygder. Geografiskt generella ersättningsnivåer kan därför försvåra en större anslutning i slättbygd, de områden där vi utifrån ett biologiskt mångfaldsperspektiv vill ha ekologiska produktionsformer.

4.3.4 Möjliga framtida studier för en mer heltäckande analys Om intresset för att ställa om till ekologisk produktion är begränsat i slättbygd, kan en riktad satsning på åtgärder som ökar den landskapliga variationen i det konventionella jordbruket vara ett alternativ144. Om målet är att gynna biologisk mångfald bör därför kostnadseffektiviteten av en generell satsning på att öka andelen ekologisk produktion i slättbygd jämfört med en riktad satsning på åtgärder inom det konventionella jordbruket analyseras. Det finns en högre andel betesmark på gårdar med ekologiska produktionsformer än på konventionella gårdar.145 Detta samband beror på att förutsättningarna för ekologisk produktion är bäst på gårdar med nötkreatur och att nötkreatur i stor utsträckning betar betesmarker.146 Sambandet mellan andel betesmark och ekologisk produktion är därmed indirekt och det beror inte på att ekologisk odling i sig har gynnat skötseln av betesmark. För att analysera effekten av ekologisk produktion på andelen betesmark är det därför nödvändigt att jämföra likvärdiga gårdar, där den huvudsakliga skillnaden mellan gårdarna består i om de brukas ekologiskt eller konventionellt. En studie genomförd i Storbritannien fann att ekologiska gårdar hade en större areal fältkanter, häckar och skogsområden (semi-natural habitats) jämfört med konventionella gårdar.147 I studien jämfördes ekologiska respektive konventionella gårdar som parats 143

Wretenberg, J 2006

144

Hole m.fl. 2005

145

Ahnström 2002

146

Jordbruksverket, Rapport 2004:19

147

Gibson m.fl. 2007

83


ihop så att de skulle skilja sig åt så lite som möjligt i allt utom produktionsform. Därmed kunde man påvisa att den ekologiska produktionsformen i sig gav en större areal av ”semi-natural habitats”. Däremot fann man inga kvalitativa skillnader i biologisk mångfald i dessa miljöer mellan produktionsformerna. En liknande studie där man tittar på skillnaden i andel betesmarker mellan likvärdiga konventionella och ekologiska gårdar i Sverige skulle vara intressant. Om den ekologiska produktionsformen leder till att fler betesmarker hålls i hävd än vad som är fallet på konventionella gårdar är det till fördel för biologisk mångfald. Genom att avmaskningsmedel inte får användas i förebyggande syfte, och att betesplanering därför krävs i högre grad, finns förutsättningar för att betesmarker inom ekologiska produktionsformer kan ha en högre biologisk mångfald. I den ekologiska mjölkproduktionen ska dessutom minst 50 procent av grovfoderintaget ske i form av bete under betesperioden. Kravet på betesbaserat foderintag gör att åkermarksbete och naturbetesmarker får en ökad betydelse för foderintaget. En jämförande studie av likvärdiga gårdar men med skild produktionsform med avseende på biologisk mångfald i betesmarker är därför relevant.

4.4

Påverkan på klimat

I miljöersättningen för ekologiska produktionsformer anges inget mål för klimatet och minskning av utsläpp av växthusgaser. Jordbruksverket har ändå gett Institutet för livsmedel och bioteknik (SIK) i uppdrag att göra en analys av hur miljöersättningen påverkar utsläppen av växthusgaser. I detta avsnitt görs en sammanfattning av SIKs analys med kommentarer från Jordbruksverket. SIKs fullständiga rapport148 är diarieförd hos Jordbruksverket och återfinns under diarienummer 26-6026/09149. SIK har dels gjort en kvantitativ analys för att belysa miljöersättningens effekt på utsläppen av koldioxidekvivalenter (CO2e) för år 2006. SIK har även gjort en kvalitativ analys av hur förändringen av miljöersättningen kan ha påverkat utsläppen av koldioxidekvivalenter mellan åren 2006 och 2008.

4.4.1

Metod

I den svenska nationalrapporten150 som årligen tas fram för att rapportera till FN enligt klimatkonventionen används klimatpanelens (IPCC) riktlinjer från 1996 med nationella anpassningar. Nationalrapporten tas fram med en kontoplansmodell där utsläppen bokförs under angivna konton, till exempel metan från fodersmältning och lustgasavgång från åkermark. Nationalrapporten tar i enlighet med IPCCs riktlinjer endast med inhemska utsläppskällor i kontoplansmodellen för att inte någon utsläppskälla ska räknas dubbelt.

148

SIKs klimatanalys har redigerats av Jordbruksverket vad gäller layout avseende små redigeringar såsom figur/tabell hänvisningar, förkortningar osv. Ändringar utöver dessa har gjorts enligt överenskommelse med SIK och Christel Cederberg.

149

Cederberg, 2009

150

Naturvårdsverket 2009

84


SIK koncentrerar sin analys kring skillnader mellan åkerareal med miljöersättning för ekologisk produktion och övrig åkerareal i Sverige. SIK använder också kontoplansberäkningar, men har i dessa lagt till utsläppskällorna importerad mineralgödsel och importerat proteinfoder. Importerad mineralgödsel och importerat proteinfoder har tagits med i SIKs kontoplansberäkning för att belysa effekterna av att dessa insatsmedel skiljer sig mellan ekologisk och konventionell produktion. SIK använder emissionsfaktorer från IPCCs riktlinjer från 2006.151

4.4.2

Kvantitativ analys för år 2006

I SIKs analys beräknas miljöersättningen ha bidragit till en minskning av utsläppen av växthusgaser från den svenska jordbruksproduktionen jämfört med en situation där motsvarande areal och djurhållning hade producerats konventionellt152. Den dominerande orsaken till de beräknade lägre utsläppen av växthusgaser från ekologisk produktion förklaras av utebliven produktion mineralgödsel och lägre direkt lustgasavgång från åkermark på grund av lägre gödslingsintensitet. Utebliven produktion av importerad mineralgödsel stod för cirka 65 procent av den beräknade minskningen av utsläppen, medan minskad direkt lustgasavgång från åkermark beräknades stå för cirka 30 procent av minskningen. Utebliven produktion av importerat kraftfoder bedömdes stå för några procent av den beräknade minskningen av växthusgasutsläpp orsakad av ekologisk produktion. Drivmedel till traktorer och produktion av organiska gödselmedel uppskattades öka utsläppen av växthusgaser från den ekologiska produktionen med någon procent. I SIKs beräkningar ingår poster för produktion av mineralgödsel och importerat kraftfoder. Om man exkluderar dessa poster återstår ändå en beräknad minskning av utsläppet av koldioxidekvivalenter. Den viktigaste posten blir då den direkta lustgasavgången från åkermark.

4.4.2.1 Osäkerheter Osäkerheten i beräkningarna är stor. Osäkerhetsintervallen för lustgasavgång i växtodlingen är beräknade enligt IPCCs riktlinjer.153 Dessa beräkningar är i sig förknippade med stora osäkerheter. Nuvarande beräkningsmodeller och emissionsfaktorer som IPCC rekommenderar ändras allteftersom mer kunskap tillkommer. SIK har antagit ett osäkerhetsintervall för övriga aktiviteter på ±25 procent. Osäkerheten i utsläppen från dieselanvändningen ligger inte i emissionsfaktorerna utan i bristande data om den verkliga dieselanvändningen i praktisk drift, särskilt i ekologisk produktion. Osäkerheten i utsläppen från importerat kraftfoder beror till stor del på bristande data om utfodringen på mjölkgårdar.

151

IPCC, 2006

152

Cederberg, 2009

153

IPCC 2006

85


I SIKs analys tas inte hänsyn till att spannmålsarealen minskade mer än den totala åkerarealen mellan jämförelseåren 1990 och 2006. Spannmålsarealen minskade med cirka 27 procent mellan år 1990 och år 2006 medan åkerarealen i produktion minskade med cirka elva procent. År 2008 ökade den konventionella spannmålsarealen. Detta har påverkat användningen av mineralgödselkväve i den konventionella produktionen.

4.4.2.2 Produktion och användning av mineralkvävegödsel Minskade utsläpp av växthusgaser genom minskad produktion och spridning av mineralgödsel är det största bidraget till den totalt beräknade minskningen som en följd av ekologisk produktion. Eftersom all mineralgödselproduktion sker utanför Sveriges gränser är denna utsläppsminskning inte rapporterad i den svenska utsläppsstatistiken, då denna endast beskriver utsläpp från produktion inom landet. I den kvantitativa analysen för år 2006 uppskattar SIK ett genomsnittligt utsläpp av 7,1 kg koldioxidekvivalenter per producerat kg mineralgödselkväve.155 Bästa tillgängliga teknik definieras i dagsläget ge en utsläppsnivå på totalt cirka fyra kg koldioxidekvivalenter per kg kväve.156 Den totala kvävetillförseln till jordbruksproduktionen har stor betydelse för utsläppen av växthusgaser. Den minskade användningen av mineralgödsel under andra ersättningsperioden (2000-2006) bedöms i SIKs beräkningar till 60 procent bero på den ekologiska miljöersättningen. Under denna sexårsperiod ökade arealen ekologisk odlingen med cirka 50 procent medan försäljningen av handelsgödselkväve minskade med 15 procent.157

4.4.2.3 Alternativ markanvändning Det är troligt att en del av den åkermark som fick miljöersättning 2006 hade tagits ur produktion om miljöersättningen inte hade funnits. Detta gäller särskilt vallareal. Eftersom en stor del av den ekologiska vallen används i nötköttsproduktion är det sannolikt att denna produktion hade minskat. En del av den ekologiska arealen som fick miljöersättningen 2006 hade vid en utebliven miljöersättning odlats konventionellt. Frågan om vad den alternativa markanvändningen hade varit i en situation utan miljöersättning till ekologisk produktion är komplex och kräver en fördjupad analys. Effekten av en mindre intensiv odling med lägre kvävegivor blir dels mindre utsläpp av växthusgaser, men även en lägre skörd per areal. Lägre skörd ger behov av annan areal för att upprätthålla produktionsnivån. Om den lägre skörden måste kompenseras med import av livsmedel bör även detta finnas med i en analys. Detta har inte varit möjligt inom ramen för SIKs beräkningar. Den totala klimateffekten av miljöersättningen till 155

Cederberg, 2009

156

Bästa tillgängliga teknik enligt EU IPCC ”Reference Document on Best Available Techniquies (BAT) for the Manufacture of Large Volume Inorganic Chemicals – Ammonia, Acids and Fertilisers” IEEP 2006. The potential for and implications of extending the EU emission trading system to include industrial sources of nitrous oxide and flourinated gases. Institute for European Environmental Policy and Climate Action Network europé, Brussels.

157

86

Cederberg, 2009


ekologisk produktion är beroende av hur den mark som frigörs vid intensivare produktion används och vad denna alternativanvändning innebär för utsläppet av växthusgaser. Förekomsten av gräsmarker har betydelse för markens kolbalans. För Europas jordbruk som helhet är åkermarken en kolkälla, det vill säga kol emitteras, medan gräsmarkerna utgör en kolsänka, det vill säga kol binds varaktigt i marken.158

4.4.3

Kvalitativ analys för år 2008

I samband med införandet av den nya miljöersättningen år 2007 minskade den miljöersättningsberättigade ekologiska arealen med cirka 90 000 hektar. Trots detta ökade den totala vallarealen i Sverige mellan 2006 och 2008. De positiva effekterna av gräsmarker som potentiell kolsänka bedöms därför inte att ha minskat påtagligt som en följd av förändring i miljöersättning till ekologisk produktion.159 Den sålda volymen mineralgödselkväve ökade mellan år 2006 och 2008. Detta är framförallt en effekt av att spannmålsodlingen totalt i Sverige ökade. Att den totala spannmålsarealen ökade under 2008 beror på gynnsamma spannmålspriser under år 2007. Den större användningen av mineralkväve 2008 medför, allt annat lika, ökade utsläpp av växthusgaser från produktion och användning av kvävegödsel jämfört med situationen 2006. Minskningen av utsläppen från tillverkningen av mineralgödsel från cirka sju kg till cirka fyra kg koldioxidekvivalenter per kg kväve medför dock att de totala utsläppen inte bedöms ha ökat. Den ekologiska mjölkinvägningen har ökat med drygt 25 procent mellan 2006 och 2008. Detta medför en minskad import av proteinfoderkoncentrat och därmed en minskning av växthusgasutsläpp jämfört med analysen för 2006. Förutom mjölk, är det ägg som är det animaliska livsmedel som produceras i någon större omfattning i certifierad ekologisk produktion. Antalet värphöns som var berättigade till miljöersättning ökade med cirka 50 procent mellan 2007 och 2008. Även denna förändring bedöms ha minskat behovet av importerat proteinkraftfoder och därmed utsläpp av växthusgaser. Sammanfattningsvis bedöms dock förändringarna av miljöersättningen till ekologisk produktion mellan åren 2006 och 2008 inte ha inneburit några större ytterligare förändringar av växthusgasutsläppen från det svenska jordbrukssystemet, än vad som var fallet år 2006. Minskade utsläpp vid tillverkning av mineralgödsel medför dock att skillnaden gentemot konventionell produktion har minskat med upp till en fjärdedel, förutsatt att allt mineralgödselkväve tas fram enligt bästa tillgängliga teknik.

158

Cederberg, 2009

159

Cederberg, 2009

87


4.4.4

Avslutande kommentarer

Det är framställning och spridning av mineralkväve som är de största posterna för utsläpp av växthusgaser i jordbruksproduktionen. Effekten av en mindre intensiv odling med lägre kvävegivor blir dels mindre utsläpp av växthusgaser, men även en lägre skörd per areal. Lägre skörd ger behov av mer areal för att upprätthålla samma produktion. Klimateffekten av miljöersättningen till ekologisk produktion är därför beroende av hur den mark som frigörs vid intensivare odling används och vad denna alternativanvändning innebär för det totala utsläppet av växthusgaser. Det finns stora variationer mellan gårdar och bedömningen av klimateffekten från en enskild gård är en avvägning mellan klimatvinster på grund av lägre insatser och hur mycket avkastningen påverkas av detta.162 En tidigare studie163 visade att ekologisk produktion hade mindre eller lika stora utsläpp av växthusgaser som konventionell produktion. Ny teknik vid mineralgödseltillverkning vars syfte är att minska utsläppen av växthusgaser i tillverkningen ställer dock större krav på den ekologiska produktionen för att den, ur klimatsynpunkt, inte ska vara sämre än konventionell produktion. Viktiga faktorer i en jämförelse är dels utsläppen i samband med tillverkningen och spridning av mineralgödsel samt skillnaden i avkastning.

162

Jordbruksverket, Rapport 2009:20

163

Jordbruksverket, Rapport 2008:11

88


5

Slutsatser

Miljöersättningen till ekologiska produktionsformer ändrades i det nya landsbygdsprogrammet för perioden 2007-2013. Rapporten analyserar hur den förändrade miljöersättningen har påverkat marknad och miljö i Sverige mellan år 2006 och 2008 jämfört med ersättningen i det tidigare miljö- och landsbygdsprogrammet 2000-2006. Utifrån det tidsperspektiv rapporten har kan det vara svårt att dra några generella slutsatser. De förändringar som trots allt skett på två år kan dock ge oss en fingervisning om hur ändringarna i miljöersättningen har påverkat marknad och miljö. Att den certifierade ekologiska produktionen har ökat mellan 2006 och 2008 samtidigt som volymerna ekologiska livsmedel på marknaden ökat råder det inga tvivel om. Fler ekologiska djur slaktas, mer ekologisk mjölk och ägg vägs in, fler hektar ekologiska grönsaker odlas med mera. Dessutom har försäljningen av ekologiska livsmedel hos dagligvaruhandeln ökat. Den positiva utveckling som skett inom den ekologiska certifierade produktionen kan vara ett resultat av miljöersättningen, av merpriset eller bådadera. För vissa produktionsinriktningar har miljöersättningen större betydelse och i andra fall merpriset. Till exempel indikerar lönsamhetsberäkningar för grönsaker och mjölk att merpriset har större betydelse för lönsamheten än ersättningen. I andra produktionsinriktningar är situationen den omvända. Inom till exempel ekologisk växtodling kan en stor andel av lönsamhetsförbättringen jämfört med konventionell odling knytas till ersättningen. Det finns också de produktionsinriktningar där produktionsökningen kan kopplas både till ersättningen och merpriset och så är fallet för ekologisk slaktsvins- och värphönsproduktion samt inom potatisodling. Oavsett om merpriset har en avgörande betydelse för produktionsutvecklingen eller inte så har det en stor påverkan på den framtida lönsamheten inom ekologisk produktion och är troligtvis en morot för fler producenter att ställa om produktionen framöver. Om den certifierade produktionen växer i samma takt framöver skulle ett större sortiment i butikerna sannolikt stimulera fler konsumenter att handla ekologiska livsmedel. I dag finns det till exempel flera olika sorters ekologisk müsli, sallad och mejeriprodukter att välja på i butikerna. Att merpriset för flertalet ekologiska produkter ökat visar att det finns en stor efterfrågan på ekologiska produkter på den svenska marknaden. Av den analys som gjorts i rapporten är det svårt att dra någon slutsats om huruvida det är mest fördelaktigt att vara ekologisk producent i Sverige eller Danmark. Däremot finns det skillnader mellan ersättningarna till ekologisk produktion i Sverige och Danmark. I Danmark finns det två ersättningar, ett omläggningsstöd och en miljöersättning. Omläggningsstödet i Danmark ger en fördel ur ersättningssynpunkt under omläggningsåren. Att miljöersättningen i Danmark även ges för vall gynnar växtodlingen i Danmark. En fördel med den svenska miljöersättningen är att denna inkluderar djurhållning och att ersättningsbeloppet är detsamma oavsett om man har varit ekologisk producent i tre, fyra eller sex år. Rapporten studerar även hur förändringen av miljöersättningen till ekologisk produktion har påverkat miljön uppdelat på användning av växtskyddsmedel, risk för växtnäringsläckage samt påverkan på biologisk mångfald och klimat.

89


Miljöersättningens effekt på förbrukningen av växtskyddsmedel var oförändrad mellan åren 2006 och 2008, trots att arealen med miljöersättning för ekologisk produktion minskade med nära 90 000 hektar. Analysen av miljöersättningens påverkan på användningen av växtskyddsmedel visar att den certifierade ekologiska produktionen behöver öka i de traditionella slättbygderna för att ge effekt på användningen av växtskyddsmedel. Det är då som det uppstår märkbara effekter. Mellan 2006 och 2008 var miljöersättningens effekt på användningen av växtskyddsmedel störst i Götalands norra slättbygder och Svealands slättbygder. Miljöersättningens betydelse för minskad användning av växtskyddsmedel ökade i dessa områden mellan år 2006 och 2008, medan den minskade i Norrland och Götalands södra slättbygder. Förändringen av miljöersättningens utformning har inte medfört några tydliga förändringar i den ekologiska produktionens påverkan på risken för växtnäringsläckage mellan åren 2006 och 2008. På de ekologiska mjölkgårdarna framträder endast små förändringar mellan 2006 och 2008 och de är inte entydiga. Fosfor- och kaliumöverskotten har dock minskat marginellt. Detta beror sannolikt på att underlaget bygger på gårdar som är med i Greppa Näringen och att dessa gårdar har haft tillgång till omfattande rådgivningsinsatser. För ekologiska växtodlingsgårdar finns en stor variation mellan framförallt gårdar i Skåne och Mälardalen. I Skåne minskade kväveöverskottet i kvävebalanserna under perioden 2006 till 2008. Andelen kväve från kvävefixerande grödor minskar på växtodlingsgårdarna i Skåne samtidigt som andelen inköpt kväve och mängden avsalugrödor ökar. Ekologiska växtodlingsgårdar i Mälardalen visar på högre kväveöverskott i kvävebalanserna än gårdarna i Skåne. Jämfört med det förra landsbygdsprogrammet har ersättningsreglerna i det nuvarande landsbygdsprogrammet skapat bättre förutsättningar för att gynna biologisk mångfald. De nya ersättningsreglerna skapar ett större incitament att hävda betesmarker, skapar bättre förutsättningar att få en ökad variation av grödor samt bättre förutsättningar att få in ekologisk odling i slättbygd. Ekologisk produktion ger direkta fördelar för biologisk mångfald i den intensivt odlade slättbygden. Det finns begränsade direkta fördelar för biologisk mångfald med ytterligare ekologisk produktion i skogsbygd. Däremot kan det finnas indirekta fördelar. Den biologiska mångfalden, som är beroende av ett öppet, brukat odlingslandskap, gynnas indirekt. Den största positiva effekten på biologisk mångfald erhålls genom en omställning till ekologisk produktion i det homogena slättlandskapet. Det är också där andelen ekologisk produktion är som lägst, även om den ökat något de senaste åren. Störst direkt fördel för biologisk mångfald skulle antagligen fås med en ännu tydligare riktad satsning mot slättbygden än vad som finns i dagens landsbygdsprogram. Om intresset för att ställa om till ekologisk produktion är begränsat i slättbygd, kan en satsning på andra åtgärder som ökar den landskapliga heterogeniteten inom det konventionella jordbruket vara ett alternativ. Det är framställning och spridning av mineralkväve som är de största posterna för utsläpp av växthusgaser i jordbruksproduktionen. Effekten av en mindre intensiv odling med lägre kvävegivor blir dels mindre utsläpp av växthusgaser, men även en lägre skörd per areal. Lägre skörd ger behov av mer areal för att upprätthålla samma produktion. 90


Klimateffekten av miljöersättningen till ekologisk produktion är därför beroende av hur den mark som frigörs vid intensivare odling används och vad denna alternativanvändning innebär på utsläppet av växthusgaser. En övergripande analys av miljöersättningens påverkan på klimatet visade positiva klimateffekter mellan en situation med miljöersättning jämfört med om ersättningen inte hade funnits. Beräkningsunderlaget i analysen var dock för osäkert för att kunna visa några skillnader på klimateffekter mellan åren 2006 och 2008. Har syftet med den förändrade miljöersättningen uppnåtts under den studerade perioden? Miljöersättningen till ekologisk produktion ändrades i det nya landsbygdsprogrammet 2007-2013 bland annat med syfte att öka den certifierade ekologiska produktionen. Ökningstakten har dock inte varit tillräcklig stor för att nå det övergripande målet om 20 procent certifierad ekologisk produktion till år 2010. Syftet med den nya miljöersättningen har uppnåtts på så vis att den certifierade arealen med miljöersättning ökat med cirka 20 procent mellan 2006 och 2008 och den certifierade djurhållningen har ökat kraftigt. I den nya ersättningen prioriterades grödor och djurslag där det är stor skillnad mellan ekologisk och konventionell produktion, till exempel slaktsvinsproduktion, ägg och potatis. Denna förändring bidrog till att antalet certifierade slaktsvin och värphöns ökade samt att den certifierade potatisarealen ökade med cirka 25 procent mellan 2007 och 2008. Anledningen till att ersättningen till vall togs bort var att en allt för stor del av den ekologiska arealen som kom med i ersättningen inte hade någon odling som resulterade i ekologiska livsmedel. Dessutom var miljöeffekten av den extensiva vallen begränsad. Syftet med att ta bort vallersättningen har också uppnåtts. Den sammanlagda vallarealen hos jordbrukarna som fått utbetalning har minskat med 25 procent mellan 2006 och 2008. Ersättningen kommer dock att justeras från och med 2010 för att nå bättre måluppfyllelse och ingå som en del i hälsokontrollen. Ett förslag från Sverige är att ersättningen till vall återinförs, men på en lägre nivå och att den villkoras för att styra stödet till aktiv vallodling. Ersättningsbeloppen ändrades i den nya programperioden 2007-2013 och ett högre belopp ges till certifierad produktion. Bakgrunden till krav på certifiering för att få full ersättning var att arealen i miljöersättningen ökade kraftigt medan den certifierade arealen i princip låg stilla. Detta syfte har uppnåtts, mellan 2006 och 2008 har den certifierade arealen ökat, medan den totala miljöersättningsberättigande arealen har minskat. Det utbetalade beloppet av miljöersättningen har minskat från 587 miljoner år 2006 till 503 miljoner 2008, drygt 14 procent. Trots denna minskning har den certifierade arealen med miljöersättning ökat med 20 procent och den certifierade djurhållningen har ökat väsentligt. Den totala miljöersättningsberättigande arealen minskade under perioden men trots detta är effekten på förbrukningen av växtskyddsmedel oförändrad. Miljöersättningens effekt på växtnäringsläckaget har inte heller förändrats i någon större utsträckning. De nya ersättningsreglerna har skapat bättre förutsättningar för att gynna biologisk mångfald. Miljöersättningens nya utformning är därmed mer kostnadseffektiv då det utbetalade ersättningsbeloppet har minskat medan den ekologiska produktionen

91


har stimulerats och gått i rätt riktning. Analysen visar dock inte i vilken utsträckning den utveckling som uppnåtts beror på miljöersättningen respektive marknaden.

92


6

Källförteckning

Ahnström, J. 2002. Ekologiskt lantbruk och biologisk mångfald – en litteraturgenomgång, Centrum för uthålligt lantbruk, SLU, Uppsala. Axfood, www.axfood.se, försäljningsstatistik ekologiska livsmedel (Maria Håkansson), 2009-09-08. Bengtsson, J. Ahnström, J. och Weibull, A-C. 2005. The effects of organic agriculture on biodiversity and abundance: a meta-analysis, Journal of Applied Ecology 42: 261269. Benton, T.G., Vickery, J.A., och Wilson, J.D. 2003. Farmland biodiversity: is habitat heterogenity the key? Trends in ecology and evolution 18: 182-188. Cederberg, C., 2009. Hur har miljöersättningen till ekologisk produktion påverkat växthusgasutsläppen från det svenska jordbrukssystemet? Institutet för livsmedel och bioteknik, SIK, Jordbruksverket, diarienummer: 26-6026/09. Coop, www.coop.se, försäljningsstatistik ekologiska livsmedel (Mikael Robertsson), 2009-10-08. Ekologiska Lantbrukarna, www.ekolantbruk.se, Växande marknad 2006, 2007 och 2008 Fuller, R.J. m.fl. 2005. Benefits of organic farming to biodiversity vary among taxa. Biology Letters 1: 431-434. Gibson, R.H., Pearce, S., Morris, R.J., Symondson, W.O.C. and Memmott, J. 2007. Journal of Applied Ecology 44: 792-803. Greppa näringens databas, 2001-2008, www.greppa.nu. Hole, D.G., Perkins, A.J., Wilson, J.D. Alexander, I.H. Grice, P.V. och Evans, A.D. 2005. Does organic farming benefit biodiversity? Biological Conservation 122: 113130. Holzschuh, A., Stefan-Dewenter, I., Kleijn, D. & Tscharntke, T, 2007. Diversity of flower-visiting bees in cereal fields: effects of farming system, landscape composition and regional context. Journal of Applied Ecology 44:41-49. ICA, www.ica.se, försäljningsstatistik ekologiska livsmedel (Ulrica Bergdahl), 2009-10-07. IPCC. 2006. 2006 IPCC Guidelines for National Greenhouse Gas Inventories, Prepared by the National Greenhouse Gas Inventories Programme, Eggleston, H.S., Buendia L., Miwa K., Ngara T. & Tanabe K. (eds.). Johnsson, M. och Mårtensson, K, 2006. Beräkningar av förändringen av kväveutlakningen mellan 1995 och 2003 och den förväntade effekten av åtgärder som föreslagits för minskade utlakningsförluster, SLU.

93


Johnsson, M., Mårtensson, K., Torstensson, G. och Persson K, 2006. Beräkningar av normalutlakningen av kväve 2003 för den ekologiskt odlade arealen. Avdelningen för vattenvårdslära, Teknisk rapport 205, SLU. Jordbruksdepartementet, Förslag till ändring av Sveriges landsbygdsprogram för perioden 2007-2013. Stockholm 2009-09-02. Jordbruksdepartementet 2007. Landsbygdsprogram för Sverige år 2007-2013. Jordbruksverket, Miljöeffekter av EUs jordbrukspolitik. Rapport 2002:2 Jordbruksverket, Tre nya miljöersättningar – Hur blev det? Rapport 2004:5 Jordbruksverket, Mål för ekologisk produktion 2010. Rapport 2004:19. Jordbruksverket, Växtnäringsförsörjning inom ekologiska produktionsformer. Rapport 2005:13 Jordbruksverket, Växtskyddsmedel och miljöeffekter – rapport från CAP:s miljöeffekter. Rapport 2008:3 Jordbruksverket, Prisutveckling och lönsamhet inom ekologisk produktion. Rapport 2008:10 Jordbruksverket, Minska jordbrukets klimatpåverkan! Del 1. Introduktion och några åtgärder/styrmedel. Rapport 2008:11. Jordbruksverket, Nya utmaningar – översyn och anpassning av landsbygdsprogrammet. Rapport 2009:4 Jordbruksverket, Hållbar konsumtion av jordbruksvaror - hur påverkas miljön av olika matvanor, Rapport 2009:20 Jordbruksverket, Statistiska meddelanden JO 10 SM 0910. 2009 Jordbruksverkets stöddatabas, www.jordbruksverket.se. Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 september 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll. Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA)/Ekologiskt Forum. 2007. Aktionsplan 2010- För en ökad ekologisk konsumtion och produktion. KRAV, www.krav.se, statistikuppgifter (Katarina Wolf), 2009-09-28. KRAV, www.krav.se, Marknadsrapport 09, 2009 Lantmännen, www.lantmannen.com, pris- och invägningsstatistik för ekologisk spannmål (Anneke Svantesson), 2009-09-14.

94


Lindström, L., Green, M., Ottvall, R. Och Svensson, S. 2009. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling, Årsrapport för 2008. Lunds universitet, Lund. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, www.lansstyrelsen.se/vastragotaland. Bidragskalkyler för ekologisk produktion. Mariannes Farm AB, www.mariannesmorotter.se, prisuppgifter från Jörgen Persson, 2009-10-13. Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri, www.fvm.dk, 2009 Naturvårdsverket 2009, Sweden´s National Inventory Report 2009 Submitted under the United Nations Framework Convention on Climate Change, Stockholm. Regeringskansliet, regeringens skrivelse 2005/06:88, Ekologisk produktion och konsumtion - mål och inriktning till 2010, Stockholm 16 mars 2006. Regeringskansliet, Levande kulturlandskap – en halvtidsutvärdering av Miljö- och landsbygdsprogrammet. SOU 2003:105. Robinson, R.A. och Sutherland, W.J. 2002. Post-war changes in arable farming and biodiversity in Great Britain. Journal of Applied Ecology 39: 157-176. Roschewitz, I., Gabriel, D., Tscharntke, T. och Thies, C. 2005. The effects of landscape complexity on arable weed species diversity in organic and conventional farming. Journal of Applied Ecology 42; 873-882. Rundlöf, M. och Smith, H.G. 2006. The effect of organic farming on butterfly diversity depends on landscape context. Journal of Applied Ecology 43: 1121-1127. Rundlöf, M., Bengtsson, J. och Smith, H.G. 2008. Local and landscape effects of organic farming on butterfly species richness and abundance. Journal of Applied Ecology 45: 813-820. Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2029/91. Samodlarna, www.samodlarna.se, försäljningsuppgifter för potatis och morötter (Jan Knutar) och försäljningsstatistik år 2006-2008, 2009-11-13. Scan, www.scan.se, slaktstatistik för lamm, gris och nötkött 2005-2008 (Lena Hill), 2009-09-17. SCB, 2004, Ekologiska växtnäringsundersökningen 2003 (EVU), Beskrivning och kvalitetsdeklaration. SCB, 2007, Växtskyddsmedel i jord- och trädgårdsbruket 2006. Statistiska meddelanden MI 31 SM 0701, korrigerad version. SCB/Jordbruksverket, Jordbruksstatistisk årsbok – med data om livsmedel, år 20072009

95


SLU, 2009. Slututvärdering av Miljö- och landsbygdsprogrammet 2000-2006 – vad fick vi för pengarna? Rapport ua 72/3269/07 Svenska ägg, www.svenskaagg.se, statistik invägda ekologiska ägg (Therese Schultz), 2009-09-24. Wivstad, M., Salomon, E., Spångberg, J. & Jönsson, H. 2009, Ekologisk produktion – möjligheter att minska övergödning. Centrum för utthålligt lantbruk, SLU. Wretenberg, J, 2006. The decline of farmbirds in Sweden, Doctoral thesis no. 2006:113, SLU. Internet - webbsidor Aranea Certifiering AB, www.araneacert.se, 2009-09-12 Danmarks Statistik, www.dst.dk, importstatistik, 2009-09-24 Ekomatcentrum, www.ekomatcentrum.se, 2009-11-10 Ekologiskt marknadscentrum, www.ekologiskmarknadscentrum.org, 2009-11-10 Ekoweb, www.ekoweb.nu, 2009-11-10 Jordbruksaktuellt, www.ja.se, prisuppgifter för konventionell spannmål vecka 33 år 2006 och 2008. Nordea, www.nordea.se, valutakurs, 2009-09-14 Scan, www.scan.se, noteringar för ungnöt och slaktsvin vecka 1-20 2006 och 2008. SLU, www.vaxtskyddsmedel.slu.se SMAK, www.smak.se, 2009-09-18 Svensk Mjölk, www.svenskmjolk.se, statistik ekologisk mjölkinvägning, 2009

96


7

Bilaga 1 Förkortningar

Följande två tabeller förklarar förkortningar av länsbokstäver och produktionsområden. Länsbokstäver för Sveriges 21 län Länsbokstav

Län

AB

Stockholms län

C

Uppsala län

D

Sörmlands län

E

Östergötlands län

F

Jönköpings län

G

Kronobergs län

H

Kalmar län

I

Gotlands län

K

Blekinge län

M

Skåne län

N

Hallands län

O

Västra Götalands län

S

Värmlands län

T

Örebro län

U

Västmanlands län

X

Gävleborgs län

Y

Västernorrlands län

Z

Jämtlands län

AC

Västerbottens län

BD

Norrbottens län

Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 2009

Sveriges åtta produktionsområden Förkortning

Produktionsområde

Gss

Götalands södra slättbygder

Gmb

Götalands mellanbygder

Gns

Götalands norra slättbygder

Ss

Svealands slättbygder

Gsk

Götalands skogsbygder

Ssk

Mellersta Sveriges skogsbygder

Nn

Nedre Norrland

Övre Norrland

Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 2009

97


Publikationer inom samma område 1.

Hållbar konsumtion av jordbruksvaror – hur påverkas klimat och miljö av olika matvanor?

2.

Nya utmaningar – Översyn och anpassning av landsbygdsprogrammet

3.

Minska jordbrukets klimatpåverkan – Del 1. Introduktion och några åtgärder/styrmedel.

4.

Prisutveckling och lönsamhet inom ekologisk produktion.

5.

Växtnäringsförsörjning inom Ekologiska produktionsformer – Rapport från projektet CAP:s miljöeffekter.


Jordbruksverket • 551 82 Jönköping • Tfn 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se www.jordbruksverket.se ISSN 1102-3007 • ISRN SJV-R-10/1-SE • RA10:1


ra10_1