Page 1

Ekologisk v채xtodling

Odlingsbeskrivningar

Oljev채xter och Lin

Foto: Ann-Charlotte Wallenhammar


Raps (Brassica napus) och rybs (Brassica rapa) Text: Ann-Charlotte Wallenhammar, Hushållningssällskapet Örebro län

Den framtida utvecklingen av ekologisk raps och rybs beror till stor del på prisbilden. Odlingen innebär ett risktagande och man får räkna med stora svängningar i avkastningen. Priset på raps har en avgörande inverkan på intresset från odlare. Garantipriset fem kronor per kilo, som garanterades i kontrakt för några år sedan var attraktivt. I dagsläget är intresset från marknad och odlare åter stort och kontrakt tecknas till fyra kronor per kilo. Odlingen bedrevs under flera år i liten omfattning, med varierande metodik och resultat, men tog fart 1997 då priset på ekologisk soja steg och intresset från marknaden ökade. Den KRAV-godkända arealen har överstigit 1000 ha årligen sedan 1998, och under 2002 och 2003 odlades drygt 1500 ha. Övergången från 95 till 100 % ekologiskt foder till idisslare 2005 innebär att marknaden för rapsprodukter som t.ex. rapskaka eller helfrö kommer att öka. En väl utvecklad och genomtänkt odlingsteknik har stor betydelse för slutresultatet. Etablerings-

problem, växtnäringsbrist och en rad olika skadegörare där framförallt sniglar, rapsjordloppor och rapsbaggar kan bli besvärande. Viktigt är också att hantera spillfröet så att minimala problem uppstår i kommande grödor. Det finns en samlad bild av hur ekologisk oljeväxtodling bedrivs i Sverige. Genom flera enkätundersökningar och dokumentationsprojekt har erfarenheter samlats in från odlare och förmedlats vidare vid kurser och fältvandringar. Undersökningarna visar att det är en stor variation i både avkastning och odlingsteknik. För att ge den ekologiska oljeväxtodlingen större säkerhet behöver ett antal frågor utredas. I ett pågående projekt undersöks olika tekniker av beståndsetablering, ogräsreglering och strategier för att hantera spillraps. Kväveförsörjningen är avgörande för slutresultatet, och här behöver effektiviteten av olika kvävekällor, lämpliga tillförseltidpunkter och myllningsalternativ undersökas.

Höstraps och höstrybs Höstoljeväxters egenskaper* Förfruktsvärde 12345 Konkurrensförmåga mot ogräs 12345 Odlingssäkerhet 12345 Insåningsgröda 12345 Kvävebehov 12345 Fosforbehov 12345 Kaliumbehov 12345 Krav på specialmaskiner** 12345

Höstoljeväxter har ett högt innehåll av olja med en bra sammansättning. Odlingen av oljeväxter bör öka om vi ska klara av EU:s kommande krav om 100 % ekologisk utfodring.

* 1 är sämst/minst och 5 är bäst/störst. Höstoljeväxter är en bra förfrukt men odlingssäkerheten är tveksam bl.a. på grund av risk för torka vid etablering och angrepp av skadedjur. ** Om man radhackar och stränglägger rapsen finns det behov av specialmaskiner.

(lllustration: Fredrik Stendahl)

3


De bästa förutsättningarna för ekologiska höstoljeväxter finns i de områden där höstrybs och höstraps normalt kan odlas utan eller med låg insats av insekticider. Höstraps dominerar odlingen och introduktionen av hybridraps som möjliggör en senare sådd konkurrerar med höstrybs som dock har bättre köldtolerans.

Jordart Höstoljeväxter ska sås på jordar med bra genomsläpplighet. Höstrybs som har en låg tillväxtpunkt är känsligare för ytvattenskador.

Sortval Höstrybs: Höstrybs är normalt mindre utsatt för angrepp av rapsbaggar jämfört med höstraps, genom sin tidiga utvecklingsstart. Däremot är skördenivån ca 25 % lägre. Aktuell sort är SW Credit. Höstraps: Höstrapssort bör väljas efter geografiskt område (se aktuellt sortval). Marknadssortimentet genomgår snabba förändringar. Hybridsorterna har generellt bättre vinterhärdighet jämfört med linjesorterna, men SW Celcius och Gbr Frederic har en övervintringsförmåga i nivå med de bästa hybriderna.

Förfrukt Oljeväxter trivs i lucker jord. Stöter rötterna på motstånd böjer de av och förblir ytliga, och kan inte komma åt vatten och växtnäring i profilen. Slåttervall, gröngödslingsvall och grönfoderblandning utan raps är bra förfrukter. Fördelarna med vallbrott är att såtidpunkten går att styra, att kväve finns tillgängligt och att rotogräs går att bekämpa. Till nackdelarna hör risken för uttorkad jordprofil samt att sniglar kan bli besvärliga efter klöverrika vallar fuktiga år. Ärter är värdväxt för bomullsmögel

och därför rekommenderas ett odlingsavstånd på 5 år mellan ärter och oljeväxter.

Jordbearbetning Raps och rybsfrö kräver en finbrukad såbädd för jämn groning och uppkomst. Plöj med tiltpackare eller välta efter plöjning. Utsädet ska sås på ca 2–3 cm djup i fuktig jord. Undvik att så i torr jord. Då kan det vara bättre att avstå, eftersom fukten är direkt avgörande för etableringsresultatet. Välta inte efter sådd om risk för skorpbildning föreligger.

Sådd och utsädesmängd Såtidpunkten eller snarare tidpunkten för groning, har stor betydelse för grödans förutsättningar att övervintra. Inför invintringen ska plantan utveckla 6–8 blad och en ordentlig pålrot. Alltför tidig sådd ger ett högväxande och köldkänsligt bestånd, medan risken är stor för svag plantutveckling vid sen sådd. Lämplig såtidpunkt för linjesorter av höstraps är 5–15 augusti i södra Sverige, för hybridsorter och höstrybs någon vecka senare. I Götaland och i Mellansverige ska raps av linjesort sås i början av augusti och höstrybs samt hybridsorter senast 15–20 augusti. Utsädesmängden har stor betydelse för hur beståndet kommer att utvecklas på hösten. Fältförhållanden som jordart och markfukt avgör storleken på utsädesmängden. Vid torra förhållanden bör utsädet sås djupare och en större mängd behövs. Som tumregel gäller att vid etablering av linjesort med 12 cm radavstånd eftersträvas ett bestånd på 100 plantor/m2 på hösten och 80 plantor/m2 bör finnas kvar efter vintern, vilket motsvaras av en utsädesmängd på 5–8 kg/ha. Utsädeskostnaden för hybridsorterna är väsentligt högre än för linjesorterna vilket medfört att utsädesmängderna reducerats. Vid normal såtidpunkt rekommende-

Kan hackningen lösas ger sådd med 24 cm radavstånd möjligheter att bekämpa ogräs och mylla organiska gödselmedel. (Foto: Ann-Charlotte Wallenhammar)

4


ras 70–80 grobara frö/m2, vilket motsvarar 3,5–4 kg /ha och en kostnad på ca 900 kr/ha. Konventionella försök utförda av Svensk Raps 2002–2003 visar att sådd med 40 grobara frö/m2 hävdat sig bra både för hybrid och linjesorter. Vid sådd av linjesort med 24 cm radavstånd reduceras utsädesmängden med 30 % och vid sådd med 48 cm radavstånd med 50 %. För hybridsorter sås 50–60 grobara frön/m2 vid 24 och 48 cm radavstånd.

Ogräsreglering Ogräsreglering före sådd Höstoljeväxtfältet bör vara fritt från kvickrot. Kvickroten kan bekämpas genom ett tidigt vallbrott i början av juli då en ytlig plöjning genomförs. Därefter harvas vid upprepade tillfällen med en kulturharv eller kultivator. Plöjning görs sedan första veckan i augusti.

Etableringsteknik Höstraps kan etableras med olika radavstånd. 12 cm, 24 cm och 48 cm är olika alternativ som undersöks i fältförsök. Resultaten från en försöksserie i konventionell raps visar att sådd med 12–24 cm radavstånd gav det bästa ekonomiska utbytet. Sådd med 48 cm gav ca 10 % lägre skörd men hade bättre effekt på ogräsen. Pågående försök i ekologisk odling pekar på större skördesänkningar vid sådd med 24 och 48 cm radavstånd, samtidigt som dessa försöksled har missgynnats av djup sådd.

Gödsling Oljeväxter tar effektivt upp tillgängligt kväve och höstoljeväxterna har ett stort kvävebehov redan på hösten. Att planera växtnäringstillförseln har central betydelse för odlingsresultatet. Efter en helträda finns oftast ett överskott på kväve och efter en klöverrik vall bedöms kvävetillgången vara tillräcklig. Gräsvall och stråsäd som förfrukt kräver kvävetillskott i form av stallgödsel eller andra organiska gödselmedel motsvarande 60 kg N/ha som brukas ner före sådd. Nya konventionella försök visar att höstgödsling med 60 kg N/ha ger ett bättre netto jämfört med 30 kg N/ha, vilket pekar på betydelsen av att plantorna har god tillgång på kväve, i synnerhet om effekten av vårkvävet blir fördröjd. På våren bestäms markens mineralkväveförråd, som sedan kompletteras med organisk gödsel så snart marken är farbar, t.ex. vid nattfrost i slutet av mars. Flytgödsel eller Vinass spriden med släpslang är möjliga alternativ vid sådd med 12 cm. Ett radavstånd på 48 cm ger möjlighet att mylla gödseln direkt efter spridning samt att vänta med spridningen tills marken torkat upp. Efter kvävefattiga förfrukter kan en andra giva spridas innan sträckningstillväxten startar. Vårgivan bör motsvara 90–100 kg N/ha vid en förväntad skördenivå på 2,5 ton/ha. För att bedöma nivån måste hänsyn tas till jordens kvävemineraliserande förmåga. Nyligen omlagda fält kan behöva mer kväve och vice versa. Behovet av fosfor och kalium motsvaras av ca 20 kg P och 25 kg K/ha i klass III. En god tillgång på svavel är en förutsättning för att tillfört kväve ska kunna utnyttjas. Svavelbehovet är stort, ca 20–25 kg/ha. På lättare jordar är behovet större, ca 30–45 kg/ha. Minst hälften bör tillföras i samband med sådden och resterande mängd tillförs tidigt på våren. Stallgödsel innehåller ca 0,3 kg svavel per ton, Vinass 2,0–3,5 % S, Bioferprodukterna 0,9–12 % S och Kieserit 21 % S.

Ogräsreglering i växande gröda Bra etablerade oljeväxter med god näringsförsörjning konkurrerar starkt med många örtogräs. Vid måttligt ogrästryck av lågväxande arter kan sådden ske med 12 cm. Utsädesmängden för linjesorter bör ligga på 10 kg/ha. Vid behov kan en ogräsharvning genomföras när rapsen har fått en stark pålrot. Sådd med större radavstånd ger möjligheter till radhackning, dels för att bekämpa ogräs och dels för att mylla organisk gödsel. Den första hackningen genomförs grunt så snart som möjligt efter uppkomst när rapsen har 1–2 örtblad. Vid efterföljande hackningar hackas djupare så att jord sprids in i raden och täcker ogräset där. Andra hackningen görs i slutet av september eller i början av oktober och fungerar också som köldskydd. På våren utförs en hackning före spridning av organiska gödselmedel. Hacka även efter spridning om fasta produkter används.

Skadegörare Många skadegörare i oljeväxter är typiska växtföljdssjukdomar och bekämpas främst genom förebyggande åtgärder. Hit hör klumprotsjuka, vissnesjuka och bomullsmögel. Svamparnas vilsporer kan överleva i jorden under mycket lång tid. Svamparna har också många värdväxter, t.ex. ärtor, klöver och även ogräs som tistel och penningört. Särskilt viktigt är att hålla efter spillrapsplantor. Växtföljden och ett längre odlingsuppehåll är viktiga åtgärder. Oljeväxter bör inte återkomma oftare än vart 5–6 år. Sniglar kan vara ett allvarligt etableringsproblem fuktiga höstar på styvare jordar och efter frodiga vallar eller gröngödslingsgrödor. Håligheter i marken i samband med plöjning där vallgräs ansamlas blir en överlevnadsplats för sniglarna. Om man putsar eller skördar vallgrödan innan plöjning minskar också risken för uppkomst av håligheter vid plöjningen. Direktsådd gynnar snigelangrepp. Upprepad jordbearbetning bekämpar sniglarna men fältkanter kan vara överlevnadszoner. Erfarenheterna från ekologisk höstrapsodling tyder på att skadenivån av rapsbaggar i de flesta fall är låg. Fält som ligger invid skogskanter uppvisar i regel högre angreppsgrad. Under senare år har en tydlig ökning av rapsbaggar noterats. Det gäller framför allt Östergötland som också rapporterat herbicidresistens i de konventionella odlingarna. Rapsjordloppan är främst ett problem i södra Sverige där vinterklimatet är så milt att skadedjuren

5


Klumprotsjuka. Vilsporerna som bildas i svulsterna kan sedan spridas effektivt med jord. (Foto: Ann-Charlotte Wallenhammar)

har möjlighet till övervintring. Larver går in i bladskaft och övervintrar. Efter vintern söker sig larven till stjälkens nedre del och som följd skadas huvudskottet och vid starka angrepp förstörs plantan helt. Läs mer om skadegörare i oljeväxter i avsnittet ”Skadegörare”.

Hantering av spillfrö En noggrann inställning av tröskan reducerar mängden spillfrö. Efter skörd är det viktigt att spillfröet får gro. Pågående undersökningar indikerar att grund stubbearbetning tidigt på hösten, och då företrädesvis direkt efter skörd, har resulterat i fler höstgrodda plantor jämfört med där marken lämnats obearbetad. Spillplantor i efterföljande gröda på våren förekom i störst antal efter sen stubbearbetning jämfört med plöjning, oberoende av den tidiga höstbehandlingen. Danska undersökningar visar att frö som grävts ner på 9 cm djup eller mer har en mycket god överlevnad efter fyra år.

Skörd I södra Sverige strängläggs höstrapsen ofta, medan direkttröskning dominerar i Mellansverige. Strängläggning är en säker metod och omogna frön kan eftermogna i strängen varvid klorofyllhalten sjunker. Ojämnt mogna grödor bör strängläggas för att utjämna kvaliteten. Tidpunkten för strängläggning infaller när grödan är gulskimrande och 1/3 av fröna är brunsvarta, ca 1/3 rödbruna, och den översta tredjedelen är grönak-

6

tiga med begynnande färgförändring. Fullmognad inträder ca 12–14 dagar senare. Beståndet är tröskmoget när vattenhalten sjunkit till 15–20 % och klorofyllet brutits ner. Tröskning vid allltför låg vattenhalt är riskabel eftersom fröet lätt slås sönder och kvaliteten försämras.

Torkning och lagring Oljeväxtfröet måste torkas ned till 8 % vattenhalt för att vara lagringsdugligt. En inledande torkning i kalluftstork rekommenderas särskilt om en del frön är gröna vid tröskningen, eftersom nedbrytningen av klorofyll kan fortgå även i tröskat frö. Genomluftningen förhindrar att fröet tar värme och att mögelsvampar utvecklas.

Skördeutbyte och kvalitetskrav Ett dokumentationsprojekt som genomfördes 1999–2001 visar att utvintring på vissa håll och vissa år varit omfattande. Stora variationer i avkastningen förekom. Höstraps (linjesorter) avkastade mellan 200 och 3 000 kg/ha, höstraps (hybridsorter) mellan 1 700 och 3 300 kg/ha och höstrybs mellan 400 och 2 000 kg/ ha. Leveransgill vara ska vara frisk, fullmogen, fri från mögel och dålig lukt. Grundpriset avser frövara med 9 % vattenhalt. Avdrag för avfall görs enligt fastställd skala om avfallshalten överstiger 2,1 %. Grundpriset regleras efter 40 % oljehalt, med avdrag/tillägg med 1,5 % på grundpris per 1 % oljehalt. För klorofyllhalter som överstiger 21 ppm görs avdrag med 0,2 procent per ppm.


Vårraps och vårrybs Odling av våroljeväxter är förenad med stor risk för rapsbaggeskador och bör endast odlas i områden där trycket av rapsbaggar är lågt, t.ex. i kustnära områden, på öar, i trakter där oljeväxtodling normalt inte förekommer. Våroljeväxtodling kan på sikt ge ett tilltagande problem med spillfröplantor i växtföljden.

Jordart Våroljeväxter kan odlas på de flesta jordarter. På mullrika jordar och lättare jordar med riklig ogräsförekomst bör odling undvikas.

Sortval Vårrybs har betydligt kortare vegetationsperiod, 107 dagar jämfört med 128 dagar för vårraps, och är i regel mer känslig för försommartorka. Vårrybs har genom sitt snabba växtsätt en betydligt bättre konkurrensförmåga mot ogräs. Vårraps- och vårrybssort väljs efter geografiskt område (se sktuellt sortval). 2005 kommer en ny vårrybssort på marknaden, SW Pepita med en avkastning som överträffar mätaren med ca 20 %, vilket är intressant ur ekologiskt perspektiv.

Förfrukt Våroljeväxter odlas med fördel efter stråsäd, vallbrott och gröngödslingsvall. Avståndet till ärter bör vara fem år p.g.a. risk för bomullsmögelangrepp.

Våroljeväxters egenskaper* Förfruktsvärde 12345 Konkurrensförmåga mot ogräs 12345 Odlingssäkerhet 12345 Insåningsgröda 12345 Kvävebehov 12345 Fosforbehov 12345 Kaliumbehov 12345 Krav på specialmaskiner** 12345 * 1 är sämst/minst och 5 är bäst/störst. Höstoljeväxter är en bra förfrukt men odlingssäkerheten är tveksam bl.a. på grund av risk för angrepp av rapsbaggar. ** Om man radhackar och stränglägger rapsen finns det behov av specialmaskiner.

Jordbearbetning Etableringen av beståndet har avgörande betydelse för odlingsresultatet. Raps- och rybsfrö kräver en mycket fin såbädd för jämn groning. Fältet kan med fördel höstharvas. Välta före sådd om jorden är lös. Vänta med sådden tills vårvärmen kommer. Tidig sådd i kall jord ger långsam och ojämn groning, och stort tryck av ogräs. Fröna ska sås på 2–3 cm djup på fuktig såbotten. Välta inte efter sådd om risk för skorpbildning föreligger. Om skorpa bildas, var nog med att bryta den i ett tidigt skede med t.ex. en knastervält.

Sådd och utsädesmängd

De flesta eko-oljeväxtodlare sår med 12 cm radavstånd. Vid sådd med 48 cm radavstånd kan dock ogräset bekämpas effektivt och organiska gödselmedel myllas. (Foto: Boel Pettersson)

Vårraps har en lång vegetationsperiod och det är viktigt att sådden är hyfsat tidig för att undvika sen mognad och kvalitetsförsämringar på fröet. Vårrybs har en betydligt snabbare tillväxt på försommaren och kan med fördel sås runt 20 maj i Mellansverige. Våroljeväxter bredsås normalt. Ökat radavstånd är möjligt i vårraps men inverkar negativt på skördeutbytet. Sådd med 24 cm, följd av radhackning, kan göras om ogrässituationen så kräver. Sådd med 48 cm radavstånd lämnar betydligt lägre skörd. Fältet ska vara fritt från kvickrot. Om markfukten medger-

7


vänta med sådden tills fröogräset börjar att gro, och gör en lätt överharvning före sådd. För vårraps rekommenderas en utsädesmängd på 8–12 kg/ha och för vårrybs 6–8 kg/ha vid sådd med 12 cm radavstånd. Utsädesmängden ska anpassas efter groningsförhållandena. En högre utsädesmängd ger en bättre ogräskonkurrens.

Gödsling Oljeväxter tar effektivt upp tillgängligt kväve, och i synnerhet vårraps har en bra förmåga att utnyttja stallgödsel. För konventionellt odlade oljeväxter rekommenderas 80–110 kg N/ha vid skördenivå på 1,5–2,5 ton/ha. För att bedöma skördenivån måste hänsyn tas till jordens kvävemineralisernade förmåga. Nyligen omlagda fält kan behöva mer kväve och vice versa. Markens mineralkväveförråd bestäms och stallgödsel eller andra organiska gödselmedel som Biofer och Vinass sprids före sådd. Flytgödsel kan spridas med släpslang i växande gröda. Behovet av fosfor och kalium motsvaras av ca 20 kg P och 25 kg K/ha i klass III. En god tillgång på svavel är en förutsättning för att tillfört kväve ska kunna utnyttjas. Svavelbehovet är stort, ca 20–25 kg/ha och tillförs i samband med sådden. På lättare jordar är behovet större, ca 30–45 kg/ha. Stallgödsel innehåller ca 0.3 kg svavel per ton, Vinass 2,0–3,5 % S, Bioferprodukterna 0,9–12 % S och Kieserit 20 % S.

Angrepp av bomullsmögel orsakar brådmognad. (Foto: Ann-Charlotte Wallenhammar)

Ogräsreglering

Rapsjordloppor och sniglar ger sällan problem i odlingen av våroljeväxter. Läs mer om skadegörare i oljeväxter i avsnittet ”Skadegörare”.

Ogräsreglering i växande gröda

Hantering av spillfrö

Våroljeväxterna kräver en bra start för att konkurrera mot ogräs som åkersenap, målla, pilört, dån och kvickrot. Fröogräset kan bekämpas med en blindharvning före grödans uppkomst. Vårrybs har genom sitt snabba växtsätt en bra förmåga att konkurrera mot ogräs. Om förekomsten av åkersenap är utbredd – avstå från odling. Bra etablerade oljeväxter med god näringsförsörjning konkurrerar starkt med många örtogräs. En stor del av den konventionella vårrybsarealen odlas utan kemisk bekämpning mot örtogräs.

Vid odling av oljeväxter är det viktigt att ha en väl genomtänkt strategi för hantering av spillfrön som annars kan bli ett tilltagande problem i den ekologiska växtföljden. En noggrann inställning av tröskan reducerar mängden spillfrö. Efter skörd är det viktigt att spillfröet får gro. Pågående undersökningar indikerar att grund stubbearbetning tidigt på hösten, och då företrädesvis direkt efter skörd, har resulterat i fler höstgrodda plantor jämfört med där marken lämnats obearbetad. Spillplantor i efterföljande gröda på våren förekom i störst antal efter sen stubbbearbetning jämfört med plöjning, oberoende av den tidiga höstbehandlingen. Danska undersökningar visar att frö som grävts ner på 9 cm djup och mer har en mycket god överlevnad efter fyra år.

Skadegörare Många skadegörare i oljeväxter är typiska växtföljdssjukdomar och bekämpas främst genom förebyggande åtgärder. Hit hör klumprotsjuka, vissnesjuka och bomullsmögel. Svamparnas vilsporer kan överleva i jorden under mycket långt tid. Svamparna har också många värdväxter, t.ex. ärtor, klöver och även ogräs som tistel och penningört. Särskilt viktigt är att hålla efter spillrapsplantor. Växtföljden och ett längre odlingsuppehåll är vikgita åtgärder. Oljeväxter bör inte återkomma oftare än vart 5–6 år. Rapsbaggar. I våroljeväxtodling är risken mycket stor för kraftiga angrepp av rapsbaggar. Fält som ligger invid skogskanter uppvisar i regel högre angreppsgrad.

8

Skörd Våroljeväxter tröskas i allmänhet direkt, men strängläggning förekommer i utsatta lägen. Beståndet är tröskmoget när vattenhalten sjunkit till 15–20 % och klorofyllet brutits ner. Tröskning vid alltför låg vattenhalt är riskabel eftersom fröet lätt slås sönder och kvaliteten försämras. Torkning och lagring samt skördeutbyte och kvalitetskrav är motsvarande som för höstoljeväxter (se sid. 6).


Lin (Linum usitatissimum) Text: Olof Bågenholm

Linets egenskaper* Förfruktsvärde 12345 Konkurrensförmåga mot ogräs 12345 Odlingssäkerhet 12345 Insåningsgröda 12345 Kvävebehov 12345 Fosforbehov 12345 Kaliumbehov 12345 Krav på specialmaskiner** 12345

Linet är en intressant oljeväxt i det svenska ekologiska lantbruket. (lllustration: Fredrik Stendahl)

Generell beskrivning, odlingshistoria Linet (Linum usitatissimum) är en urgammal kulturväxt och den odlades redan av pålbyggnadsfolken i Schweiz. Carl von Linné gav det namnet usitatissimum – ”det utomordentligt nyttiga”. Man brukar skilja mellan oljelin och spånadslin: • Oljelin är lågvuxet (40–70 cm) och frörikt. Det har mindre fiberinnehåll och sämre fiberkvalitet än spånadslinet. • Spånadslin är högvuxet (80–120 cm) och ger mindre frömängd än oljelinet men har större fiberinnehåll och bättre fiberkvalitet. Här beskrivs fortsättningsvis oljelinet, eftersom det är detta som för närvarande odlas kommersiellt. Oljelin började odlas i Sverige under första världskriget i syfte att öka den inhemska linoljeproduktionen. Linolja har använts i många århundraden men har då pressats ur frö från spånadslin, där fibrerna var huvudprodukten. Under andra världskriget fick oljelinodlingen ett uppsving och omfattade som

* 1 är sämst/minst och 5 är bäst/störst. Lin har en dålig konkurrensförmåga mot ogräs och ett lågt behov av kväve.

mest 47 000 ha, år 1949. Odlingen avtog sedan för att upphöra i mitten på 1960-talet. Den svenska odlingen återupptogs i mindre skala 1986 och har nu blivit en etablerad gröda i Syd- och Mellansverige. År 1999 nådde den svenska odlingen en topp om 33 700 ha men har sedan sjunkit för att 2003 omfatta 3 600 ha. Den KRAV-godkända arealen har de senaste två åren varit ca 200 ha.

Jordart och klimat Lin kan odlas på de flesta jordar. Varma, luckra och vattenhållande fastmarksjordar är bäst, t.ex. mullrika lättleror. Torra sandjordar, styva lerjordar och mulljordar bör undvikas. Jorden ska vara väldränerad, men får inte bli för torr. pH-värdet bör vara över 6,0. Oljelin odlas upp till Uppland – Västmanland. Längre norrut minskar möjligheterna att hinna skörda samt att få ett välutvecklat, moget frö. Lin trivs bra i svalt och förhållandevis fuktigt klimat. I samband med uppkomst och vid blomning är linet frost-

9


Oljelin är en vacker gröda i det svenska landskapet. (Foto: Olof Bågenholm)

känsligt. Däremellan, liksom vid mognad tål det flera minusgrader. Torkstress i kombination med hög temperatur (mer än 30 °C) vid blomning kan skada frösättningen.

Plats i växtföljden Exempel på växtföljd: 1. Korn m. insådd 2. Vall I 3. Vall II 4. Lin m. fånggröda 5. Vårvete 6. Ärt/åkerböna Oljelin är en bra omväxlingsgröda. Enligt äldre litteratur passar lin bäst efter en stråsädesgröda (vete eller havre) som har föregåtts av vall. Efter vall är mängden fröogräs minst, vilket är en fördel med hänsyn till linets dåliga konkurrensförmåga mot ogräs. Lin har en god förfruktseffekt bl.a. för vete. Ordningen vall – lin – vete har visat sig fungera bra i praktisk tillämpning. P.g.a. risken för växtföljdssjukdomar, ”lintrötthet”, bör lin inte återkomma oftare än vart 5:e år och helst inte oftare än vart 8:e år. Lin kan infekteras av bomullsmögelsvampen och bör därför inte odlas efter andra tvåhjärtbladiga växter såsom ärter, bönor, potatis, raps, rybs, morötter eller andra tvåhjärtbladiga grönsaker. Dessa växter bör ej heller odlas efter lin om det förekommit angrepp av bomullsmögel.

10

Utsäde, sortval De moderna oljelinsorterna har förädlats med sikte på hög fröavkastning och hög oljehalt. Förädlingen och sortprovning har inriktats på att få sorter som mognar tidigare, har en god resistens mot linets sjukdomar och som är lätta att skörda med skördetröska. De sorter som f.n. är aktuella för odling är de kanadensiska Sunrise och Flanders, franska Antares, och den holländska sorten Taurus. • Antares tidighet gör att skörden underlättas. Den har tidigare används som mätarsort vid de konventionella sortförsöken. Avkastningen är lägre än för Flanders. Antares är också känslig för angrepp av främst alternaria men även andra svampsjukdomar. Denna sjukdomskänslighet samt lägre avkastning har gjort sorten mindre aktuell för odling. • Flanders har kraftiga plator, är högavkastande och tål torka bra. Den är nu mätarsort vid sortförsök. Oljehalten är hög. Halten av fettsyran linolen är hög. Mognar sent, men kan gå mycket bra i gynnade lägen. • Sunrise är något tidigare än Flanders och Taurus. Har samma avkastning som Flanders. • Taurus har högst avkastning men något sen mognad. Utsädesmängden bör beräknas med utgångspunkt från önskat antal etablerade plantor/m2. Hög planttäthet innebär ökad risk för liggbildning och behöver inte innebära högre fröskörd. Oljelin kan till viss del


Tabell 1. Egenskaper hos olika sorter av oljelin

Egenskaper

Sort Antares

Sunrise

Flanders

Taurus

Planthöjd Frömognad Fröskörd Stjälkstyrka Tusenkornvikt Utsädesmängd kg/ha

medel tidig medel hög ca 8 ca 85

hög medelsen hög medel ca 7 ca 75

medel medelsen/sen hög medel ca 7 ca 75

hög medelsen/sen hög medel ca 7 ca 75

kompensera låg planttäthet med större antal frökapslar per planta. Utsädesmängden är till viss del sortberoende. Antalet etablerade plantor/m2 bör vara ca 750. Detta betyder att utsädesmängden får anpassas dels efter fältgrobarheten (grobarhet, groningsförhållanden och utsädets sundhet) och dels för den plantreduktion på 15–20 % som i regel uppkommer vid ogräsharvning. Utsädesmängden bör vara ca 20 % högre än vid konventionell odling för att kompensera detta. I tabell 1 har hänsyn tagits till detta.

Jordbearbetning och sådd Såbäddsberedning bör ske på samma sätt som vid odling av oljeväxter. En jämn fältyta på våren är viktigt för att få bra groningsförutsättningar. Detta grundläggs genom en jämn plöjning och vid behov en efterföljande ytutjämning. Bearbetningen på

våren kan då göras grundare och med större precision. Det är viktigt med en finfördelad såbädd och god markfuktighet. Sådjupet bör vara 1–2 cm och fröna ska ligga på eller nära bearbetningsbotten. Om ogräsreglering ska ske genom harvning är normalt radavstånd (12 cm) att föredra. Ska radrensning tilllämpas bör sådden ske med dubbelt radavstånd (24 cm). Sådden bör ske så tidigt som möjligt dvs. i anslutning till vårsådden för att inte mognaden och skörden ska bli för sen. Frostkänsligheten bedöms jämförbar med kornets. En snabb och god etablering kräver dock jordtemperatur kring 8 °C. Om sådd sker för tidigt (mars) eller på tjäle är risken stor att uppkomsten blir svag p.g.a. låg groningshastighet. Vältning bör utföras efter sådd och vid behov även före sådd för att få en fastare såbädd och mer kontrollerat sådjup. Dagens moderna såmaskiner gör att sådden går enkelt. Om jorden är lös får man

Om man sår lin på 24 eller 36 cm radavstånd kan ogräset kontrolleras med hjälp av radhackning. (Foto: Olof Bågenholm)

11


dock se upp så att utsädet inte hamnar för djupt. Var noga med att undvika jordpackning i samband med dåligt upptorkad jord.

Växtnäring Lin har inte stora krav på kväve. I konventionell oljelinodling anges behovet till mellan 60 och 70 kg/ha. För mycket kväve kan förorsaka att linet lägger sig. Ligglin ger ett fuktigt beståndsklimat vilket gynnar olika svampsjukdomar som sen kan sprida sig till resten av fältet. Vidare blir skördekvaliteten låg. Gödslingen bör avvägas mot grödans behov och jordens förmåga att leverera växtnäring. En giva på 50 kgN/ha brukar vara fullt tillräcklig. Fosfor är viktigt för frösättningen. Ca 20 kg P/ha anges för P-klass III och 25 kg/ha för klass II. Kalium stärker stjälken och motverkar liggbildning. Ca 25 kg K/ha anges för K-klass III och 45 kg/ha för klass II. Liksom oljeväxter har lin behov av svavel, vilket bör uppmärksammas t.ex. genom tilldelning av 100 kg/ha kieserit. Tillgången på svavel kan vara mera begränsande för en hög fröskörd än kvävet. Om linfröet ska odlas för humant bruk bör det göras på lätta jordar eftersom lin har egenskapen att ta upp kadmium.

Ogräsreglering Oljelin har svag konkurrenskraft mot ogräs. Särskilt viktigt är att undvika odling på fält med mycket rotogräs. Mot fröogräs är en snabb uppkomst och etablering önskvärd samt att bekämpning kan göras så tidigt som möjligt. Riklig ogräsförekomst i linet bör undvikas. Förutom att det ger ett stort rensningsbehov uppstår ett fuktigt klimat i beståndet, vilket gynnar svampinfektioner. Dessutom höjer gröna frön och växtdelar från ogräs vattenhalten betydligt vid skörden. Harvning en tid före sådd kan tillgripas om inte förutsättningarna för groning och skörd försämras av en fördröjd sådd. Efter uppkomst är mekanisk bekämpning möjlig genom ogräsharvning eller radrensning. Ogräsharvning kan företas när linet är 4–5 cm. Bekämpningsresultatet är beroende av efterföljande väderlek. Vid torrt väder blir effekten god medan den vid regnigt väder blir dålig. Ogräsplantor växer sig oftast rotfasta vid tidpunkt när linet går att ogräsharva. Risken med en tidig harvning är att linplantor höljs med jord. Det kan därför vara befogat att räkna med en plantreduktion om 15–20 %. Vid radrensning bör linet sås med 24 cm radavstånd. Det är en effektivare bekämpning förutsatt att två villkor är uppfyllda. Dels att det finns pinnar bakom skären som finfördelar jorden så att ogräsrötterna friläggs. Dels att det finns skyddsanordningar så att inte rensorganen höljer såraden med jord. Bekämpningsåtgärder bör upprepas efter ca 1 vecka. Ofta finns det bara behov av 1–2 ogräsharvningar respektive radrensningar.

12

Sjukdomar och skadedjur Lin kan angripas av ett flertal svampsjukdomar. De flesta är bundna till lin men andra kan också förekomma på andra grödor samt ogräs (bomullsmögel, mjöldagg, gråmögel). Linets skadesvampar kan vara utsädesburna, överleva på linrester både vid lagring och i marken, förekomma som sporer i jorden eller vara luftburna. Omfattande angrepp av svampar har inte förekommit inom linodlingen sedan det åter började odlas i Sverige på 1980-talet. De skadegörare man främst haft problem med är utsädesburna. Det är i första hand alternaria, och i viss mån linrost som orsakat problem. Sjukdomstrycket kan dock öka ju längre linodlingen håller på. Det är därför viktigt att genom förebyggande åtgärder se till att sjukdomarna inte får fäste och uppförökas. Viktiga åtgärder: • Utsädet ska vara väl rensat och sundhetstestat. Andelen smittade frön av alternaria eller fusarium bör vara lägre än 5 %. • Det ska vara tillräckliga odlingsintervall, minst 5 men helst 8 år. Saneringstiden för sjukdomar varierar med svampart, olika jordar, klimatiska förhållanden m.m., varför någon exakt tidsgräns är svår att ange. • Undvik alltför frodiga bestånd, ligglin samt mycket ogräs. Det ger ett gynsamt klimat för svampsjukdomar. Förutom ovan nämnda åtgärder varierar mottaglighet och motståndskraft mot sjukdomar hos olika sorter. Sålunda har Flanders, Taurus och Sunrise resistens mot fusarium och linrost, medan Antares är känslig för alternaria och linrost. Några sjukdomar som kan drabba lin: • Alternaria är utsädesburen. Fröets grobarhet nedsätts. Unga plantor slås ut. Antalet plantor och assimilerande bladyta minskar. • Gråmögel (Botrytis) är bl.a. utsädesburen. Unga plantor slås ut, ofta i grupper. • Linrost smittar via växtdelar som inte rensats bort från utsädet. Är även luftburen. • Bomullsmögel sprids via marksmitta. Sklerotierna kan överleva i jorden 7–8 år. • Linbrand sprids via marksmitta. Unga plantor slås ut. Den kan sprida sig snabbt. Smittan kan överleva i marken upp till 20 år. När lin odlades i Sverige under 1940-talet uppmärksammades en sjukdom som kallades ”lintrötthet” eller med en annan benämning ”vissnesjuka”. Denna sjukdomsbild orsakas av tre svamparter. Dessa är Fusarios, Linantraknos och Stjälkskörhet som sammantaget eller var för sig kan ge upphov till angrepp. • Fusarios är dels utsädesburen och dels överlever den på linrester i marken upp till 8 år. • Linantraknos är utsädesburen. Den kan överleva på linrester i marken. • Stjälkskörhet är utsädesburen.


Ovan nämnda sjukdomar skadar och slår ut groddplantor eller knäcker strået. I ett senare stadium kan smittan spridas via luften till hela beståndet och angripa vuxna plantor med kraftiga skördenedsättningar och nedsmittning av fröna som följd. Lin kan också angripas av skadedjur, däribland jordloppor, trips, linvecklare, gammafly, ängstinkfly m.fl. Vidare kan stjälknematod angripa lin. Den har även vitsenap, olika slags kål, klöver och vissa lökväxter som värdväxt. Rotnematod angriper lin och har bl.a. tomat, gurka, morot, rädisa, kålrot och rova som värdväxt. Det angrepp av skadedjur som framkommit senare år är det av linjordloppa. Linjordloppa är en grön loppa som kan uppträda vid torrt och varmt väder vid linets uppkomst. Larverna gnager på plantans rötter och loppan inledningsvis på hjärtbladen och senare på den fullvuxna plantans blad. Det finns all anledning att vara uppmärksam och i tid förebygga sjukdomar och skadedjur för att ekologisk linodling ska kunna bli bestående.

Blomning Oljelin blommar i juni/juli med vackert blåa blommor. Blomningsperioden är ca 3–5 veckor lång, vilket också medför en utdragen mognad av fröet. Blomningen är intensiv på morgonen och förmiddagen. Under eftermiddagen släpper blommorna sina kronblad. Nya blommor slår ut under tidig morgon påföljande dag.

Oljelin blommar i juni/juli med vackert blå blommor. (Foto: Olof Bågenholm)

Skörd Oljelin mognar i Sverige på 110–150 dagar beroende på sort och årsmån. Slutet av augusti till slutet av september får räknas som normal skördeperiod. Vid frömognad är kapslarna bruna och fröna ljusbruna och glansiga. Fröna skallrar inne i frökapseln. Vattenhalten är då ca 30 %. Stjälken kan då vara grön nertill. Risk för drösning förekommer bara om

kapselskaften angrips av alternaria. På fröets yta finns ett vattenlösligt slemämne. I regnigt väder löses detta och fröna mister sin glans. Slemmet kan kitta ihop fröna med kapseln varvid det blir svårtröskat. I förlängningen kan vid fuktigt och varmt väder fältgroning uppstå. Vid skörd kan vanlig skördetröska användas. Linet bör vara så yttorrt som möjligt. Tröska i solsken och/eller torr vind. Lin torkar upp på några timmar efter en regnskur. Möjligheten till hög frökvalitet är störst vid tidig skörd. Vad som kan hindra detta är en omogen stjälk som gör att grödan lindar sig. Försök att ta så hög stubb det går och tröskgodset ändå flyter jämt. En vass kniv med rätt vändläge och där bladen ligger väl an mot fingerstålen är grundläggande. Fingrarna bör vara vassa. En jämn inmatning är viktigt. Körhastighet och stubbhöjd måste anpassas så att tröskgodset faller in mot inmatningsskruven av sig självt utan att man nämnvärt behöver använda haspeln. Körhastigheten bör helst vara som vid spannmålsskörd. Ju mer man använder haspeln, desto större är risken för lindning runt denna. Haspelspröten bör riktas något framåt och haspelhastigheten ska vara något högre än körhastigheten. Vid problem med att linet lindas runt haspeln kan haspelkammarna göras släta genom att trä på en dräneringsslang på fingrarna, sätta lister av träfiberskiva framför fingrarna som når ner 2 cm längre än dessa eller klä in kammarna med duk. Runt inmatningsskruvens mitt finns den största risken för lindning. Inmatningsskruvens höjdläge och injustering i skärbordets längdled är viktig, så att den får ett lagom grepp i tröskgodset för en jämn inmatning. Fingrarna bör vara inställda så att de släpper tröskgodset tidigt. Inga ojämnheter får finnas på inmatningsskruven, inte ens några uppstående skruvskallar. Dessa måste i så fall lindas över med tejp så att skruven blir helt slät. Om detta inte hjälper kan man ta bort inmatningsfingrar, i först hand de yttre. Ett annat alternativ är att sätta medbringare ”flaps” framför inmatningsfingrarna. Ett vinkeljärn fästs längs inmatningsskruven och på detta fästs t.ex en plattrem så att flapsen blir lika hög som skruvens vingar och täcker hela mellanrummet. Vid inmatningselevatorn kan också lindningsproblem uppstå. Orsaken brukar vara att linet är för fuktigt, stjälken dåligt mogen eller slitna slagor på cylindern. Cylinderhastigheten bör vara hög och slagskoavståndet litet. Rensverket bör ha en grundinställning som vid skörd av rybs. Tröskning med reparbord har prövats. Skärbordsspillet blir dock högt. Strängläggning kan genomföras för att få strået att mogna av. Med hänsyn till risken för regn kan det dock vara en riskabel metod som endast kan rekommenderas om grödan mognar mycket ojämnt och man inte väntar nederbörd den efterföljande veckan. Lin strängläggs när ca 75 % av kapslarna är bruna och resten gulgröna. Efter 10–14 dagar på sträng skördas grödan.

13


Skördenivån i ekologiska linodlingar varierar mellan 1 000–2 500 kg/ha beroende på årsmån m.m. Volymvikten är ca 650 kg/m3. Det är viktigt att skörden omedelbart torkas ner till en vattenhalt av 8 %. Redan vid 10–12 % kan det lätt ta värme om den får ligga oluftad. Fröet kan lätt börja gro. Vidare trivs mögelsvampar bra och utvecklas snabb vid högre vattenhalter. Linfrö kan torkas där man kan torka oljeväxter. Varmlufttorkar rekommenderas, men se upp med torktemperatur vid höga vattenhalter, då grobarheten annars kan påverkas. Om vattenhalten blir för låg, 4–5 %, blir det problem vid fröets pressning. Avräkning sker efter 9 % vattenhalt.

Pellets från pressningen används som foder. Proteinet är mycket lättlösligt, vilket sätter ner användbarheten till nöt. Andra egenskaper kan dock vara viktiga för djur som att ge en fin och blank päls/hårrem, stark och smidig hud samt elastiska naglar/hovar/klövar. Linfröet används för humant bruk i bröd, inblandning i gröt m.m. Helt linfrö har ju klassiskt goda egenskaper mot trög mage. Ska man nyttiggöra sig omega-3 oljan bör linfröet krossas. Linhalm är ett utmärkt bränsle som brinner bra och ger liten mängd aska.

Kvalitet och användning

Ekologiskt lin bör odlas mot kontrakt för att få en garanterad avsättning. Prisbilden har varit god och det har därför varit en bra gröda.

Oljehalten i fröet är 35–45 %. För att utvinna olja av hög kvalitet tillämpas kallpressning. Man får då ut ca 30 % av fröets vikt i form av ”jungfruolja”. Det svenska klimatet gör att halten av den fleromättade linolensyran blir hög, ca 60 % av oljan. Denna syra brukar benämnas omega-3 av vilken ämnesomsättningen sedan bildar två andra fettsyror kallade EPA och DHA, som har mycket viktiga funktioner. Ekologisk linolja används dels för tekniska ändamål; träimpregnering och målarfärg, och dels för humant bruk som kosttillskott.

14

Avsättning

Litteratur Lundin, G. & Larsson, S-E. 2000. Skörd av oljelin. JTI, Teknik för lantbruket nr 83. Högberg, A. Pickova, J. 2002. Du blir vad du äter – fettsyror i foder, kött och människa. Fakta Jordbruk nr 11 2002. Sverigers Lantbruksuniversitet Publikationstjänst, Box 7075, 750 07 Uppsala.


Broschyren är en del i kurspärmen ”Ekologisk växtodling” 2004.

Jordbruksverket 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se www.jordbruksverket.se

P8:15-3

p8_15_3  

This is the description

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you