Issuu on Google+

Ekologisk odling av grรถnsaker pรฅ friland

Spridning av gรถdsel i ekologisk odling

Foto: LT, Alnarp


Spridningsteknik för stallgödsel Text: Johan Malgeryd, JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik, Uppsala

Spridningen är sista steget i hanteringskedjan för stallgödsel. Genom val av teknik, tidpunkt och giva ska grödans behov av växtnäring tillgodoses till en rimlig kostnad samtidigt som belastningen på den omgivande miljön minimeras. Markens långsiktiga produktionsförmåga får heller inte äventyras. Moderna flytgödselspridare kan sprida gödseln med nästan samma precision som mineralgödsel. Flera av dagens spridare kan också utrustas med reglersystem som med varierande precision styr givan. Spridarna för fast- och kletgödsel är mindre välutvecklade. Därför är det svårare att uppnå rätt giva och jämn fördelning av gödseln med dessa spridare.

Flytgödsel och urin Flytgödsel och urin kan spridas med tankvagn, bevattningsanläggning eller spridningsaggregat med matarslang (figur 1). I de båda senare fallen pumpas gödseln ut till spridningsaggregatet genom slangar eller rör, vilket innebär fördelar i form av minskad jordpackning. Spridning med tankvagn är det vanligaste systemet i Sverige. Tankvagnen kan vara utrustad med centrifugalpump, deplacementpump eller kompressor (vakuumtankvagn). Olika typer av spridarutrustning förekommer, till exempel spridarplatta,

ramp med flera spridarplattor, pendelspridare, roterande spridartallrikar, släpslangsramp, släpfotsramp och myllningsaggregat. Släpslangsrampen lämpar sig väl för spridning i växande gröda. Genom att gödseln läggs i strängar på marken undviks nedsmutsning av grödan samtidigt som vinden inte tillåts påverka spridningsresultatet. Den fasta arbetsbredden gör att man kan använda fasta körspår, vilket minskar körskadorna. Beroende på fördelarens konstruktion och slangarnas diameter kan släpslangsramperna vara mer eller mindre känsliga för föroreningar i gödseln. Myllningsaggregat finns i många olika utföranden. I Nederländerna myllas så gott som all flytgödsel, men i Sverige är denna teknik ännu ovanlig. Vanligast är ytmyllningsaggregat som placerar gödseln på 3–8 cm djup. Fördelar med en väl fungerande myllningsteknik är minskad ammoniakavgång, mindre lukt, obefintlig vindpåverkan och vid spridning till vall även bättre förutsättningar för god ensilagekvalitet. Till nackdelarna hör stort dragkraftsbehov, begränsad arbetsbredd (max 9 meter på dagens maskiner) och stor investering. Svenska erfarenheter av myllningsaggregat avsedda för vall tyder på att aggregaten många gånger kan ha svårt att tränga ner till avsett djup då marken är hård, t.ex. vid spridning till vall efter förstaskörd på en lerjord.

Figur 1. Med bevattningsmaskin eller traktordraget spridningsaggregat med matarslang kan flytgödsel spridas med minimal jordpackning. Bilden visar olika system för transport och spridning av gödseln. (Illustration: Kim Gutekunst)

2


Figur 2. Tvåstegsspridare för fast- och kletgödsel. Spridaraggregatet består av två liggande valsar och två skålade, roterande tallrikar. Utmatningsskruvarnas varvtal är steglöst ställbart. (Foto: Johan Malgeryd)

Ett mellanting mellan släpslangsramp och myllningsaggregat är den så kallade släpfotsrampen. Släpfotsbillarna glider ovanpå marken vid spridning på vall och viker då undan strån och växtdelar så att gödseln läggs direkt på marken. Vid spridning på öppen jord och i växande stråsäd tränger billarna ner 3–5 cm i marken. Fördelar jämfört med konventionella myllningsaggregat är bland annat lägre dragkraftsbehov och mindre vikt.

Fast- och kletgödsel Den konventionella fastgödselspridaren består av en vagn med öppen behållare och bottenmatta. Spridare med bottenmatta passar bäst för spridning av fast, staplingsbar gödsel men kan också användas till någorlunda fast kletgödsel om den är utrustad med bakläm. Bottenmattan drivs som regel hydrauliskt. Hastigheten är då steglöst ställbar och mattan kan köras baklänges om man råkar ut för stopp. Spridare med skruvutmatning är främst avsedda för kletgödsel. De har i allmänhet en tät behållare och en lucka som reglerar utmatningen. På vissa nyare modeller kan också skruvarnas varvtal ställas in. Gemensamt för de flesta fast- och kletgödselspridare är att utmatningen ofta varierar kraftigt längs kördraget. I viss mån kan man kompensera för ojämnheterna genom lämplig körteknik, men det är ändå svårt att få gödseln jämnt fördelad över hela fältet. Spridarutrustningen kan bestå av horisontella eller vertikala spridarvalsar, roterande tallrikar eller vingar eller ett kasthjul alternativt kastcylinder (sidkastande spridare). På senare år har så kallade två-

stegsspridare med separata arbetsorgan för att sönderdela och sprida gödseln blivit allt vanligare (figur 2). Dessa spridare har större arbetsbredd, bättre spridningsjämnhet i sidled och bättre förmåga att sönderdela gödseln än konventionella enstegsspridare. Vad kostar det att sprida gödsel? Spridningskostnaden varierar beroende på bland annat transportavstånd, arrondering, spridningsteknik och hur stora gödselvolymer som hanteras. För flytgödsel kan den ligga på ca 20 kr per ton. Merkostnaden för ytmyllning (maskinstationstaxa) är 5–8 kr per ton. Fastgödsel är som regel betydligt dyrare att sprida än flytgödsel. Detta beror dels på lägre transportkapacitet, dels på att det behövs ytterligare en traktor för lastning. Här kan kostnaden uppgå till ca 50 kr per ton.

Referenser Text och bilder till detta avsnitt är i huvudsak hämtade ur nedanstående publikation. Materialet återges med tillstånd av SLA. Malgeryd J, Karlsson S, Rodhe L & Salomon E. (2002). Stallgödsel – en resurs i ditt företag. Skriften är framtagen av JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik, Uppsala, på uppdrag av SLA – Skogs- och lantarbetsgivareförbundet, Stockholm (tel 08-762 72 00).

3


Spridningsteknik för specialgödselmedel Text: Gunnar Lundin, JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik, Uppsala

Pelleterade gödselmedel Pelleterade gödselmedel som Binadan och Biofer bör myllas, liksom andra organiska gödselmedel. De innehåller organiskt bundet kväve, vilket medför risk för ammoniakförluster om de placeras på markytan. Ytspridning utan nedbrukning bör därför endast göras när regn väntas omedelbart efter spridningstillfället. Vidare bör gödselmedlen tillföras nära raderna för att gynna grödan och inte ogräsen mellan raderna. Gödsling vid grödans etablering bör därför ske med kombisåmaskin/kombisättare, dvs. att gödsling och sådd/plantering utförs i samma moment. I växande gröda är det lämpligt att mylla gödselmedlen samtidigt med radhackning (figur 3).

Figur 3. Radrensare försedd med gödsellåda. (Foto: Svensk Ekologimaskin AB)

Trots fördelarna med myllning bredsprids ofta pelleterad gödsel, exempelvis med centrifugalspridare. Gödselmedlens låga växtnäringskoncentration i kombination med låga densiteter gör det nämligen svårt att få ut tillräckliga givor med kombisåmaskiner och kombisättare. Vidare upplevs de kombinerade maskinerna för gödsling och sådd respektive

gödsling och radhackning ibland som för stora och dyra. I en del fall består lösningen av ”hemmabyggen”, exempelvis genom att man monterar någon form av gödslingsutrustning på den befintliga radhackan. Marknadens maskiner för spridning av torra, kornade gödselmedel är utformade för konstgödsel, tillhörande instruktionsböcker likaså. De gödselmedel som används inom ekologisk odling har emellertid starkt avvikande egenskaper, vilket medför att många upplever osäkerhet vid val av inställningar och körteknik. För att råda bot på detta har försök med spridningsteknik utförts vid JTI (Lundin & Algerbo, 1999). Arbetet mynnade ut i förarinstruktioner i form av vägledande såtabeller för olika maskiner och gödselmedel. Här följer några av de viktigaste erfarenheterna. De Binadan- och Bioferprodukter som ingick i försöket utgjordes av 5-7 mm långa pelletter och hade jämfört med konstgödsel låg volymvikt. Spridningsförsök genomfördes med traditionella lantbruksmaskiner för konstgödsel. Bland annat provades rampspridaren Överum-Tive 4012, kombisåmaskinen Väderstad Super Rapid 300 C samt centrifugalspridarna Bogballe DZ och Amazone ZA-M. I stillastående prov med kombisåmaskinen uppstod för Binadangödseln valvbildning ovanför ett par knastvalsar vilket orsakade stopp i utmatningen. Problemen uppstod enbart vid igångkörningen, omedelbart efter påfyllning av gödselbehållaren. Efter en lätt knackning på gödselbehållaren intill de aktuella knastvalsarna kom flödet igång. Spridningen kunde för övrigt i regel ske utan driftsavbrott med de provade maskinerna. Gödelbehållarnas galler fick emellertid i de flesta fall fällas undan på grund av att maskvidden var otillräcklig. Spridning utan att använda sådant galler kräver större uppmärksamhet hos föraren genom att orenheter eller ihopklumpad gödsel kan störa utmatningen. Undersökningen visade att utmatad mängd pelleterad gödsel i mycket hög grad kan avvika från de givor som normalt erhålls med konstgödsel. I tabell 1 har flödet från respektive maskin jämförts med utmatade mängder enligt instruktions-

Tabell 1. Utmatad mängd gödselmedel per arealenhet för pelleterade produkter jämfört med Hydro N28, relativtal (efter Lundin & Algerbo, 1999) Gödselmedel Hydro N 28 Binadan Blå Biofer 10-4-0 resp. 11-3-0

4

Överum-Tive 100 65 47

Bogballe 100 38 48

Amazone 100 52 43

Väderstad 100 68 64


ren kan man välja att halvera kördragsavståndet. Genom att till exempel köra med enbart 6 meter mellan kördragen ökar överlappningen och därmed också spridningsjämnheten. Konceptet kan komma särskilt väl till pass för många av de pelleterade gödselmedlen, där man har svårt att uppnå tillräckligt höga givor. Till skillnad från bestämning av arbetsbredd låter sig kontroll av utmatad mängd ganska lätt göras. Genom sådana utmatningsprov, ”vridprov” kan man minska inverkan av ett antal felkällor såsom gödselmedlets fysikaliska egenskaper, maskinslitage, toleranser vid tillverkningen etc. Utrustning för sådan kalibrering finns som standard eller extra utrustning till de vanligaste spridarna (figur 4). Utmatningsprov som innebär att man kör en sträcka på åkern, s.k. fältprov, ger säkrare resultat då man även får med inverkan av vibrationer etc.

Mjölformiga gödselmedel

Figur 4. Utrustning för kalibrering av giva monterad på centrifugalspridaren Amazone Z-AM MAX. (Foto: Anders Ringmar)

böckernas angivelser för det konventionella gödselmedlet Hydro N28. Som framgår av tabell 1 erhölls med samma maskininställning bara ungefär halva givan för de pelleterade gödselmedlen jämfört med konstgödseln. Låg utmatning i kombination med låga koncentrationer av växtnäring medförde att den maximala kvävegivan begränsades till cirka 60 kg per hektar med såväl rampspridaren som kombisåmaskinen. Spridningen var ungefär lika jämn som vid spridning av konstgödsel. För att få jämn spridning med centrifugalspridarna var det emellertid nödvändigt att i flera fall minska avståndet mellan kördragen från 12 till 10 meter. Om man känner sig mycket osäker om vilken effektiv arbetsbredd som egentligen uppnås med den egna centrifugalsprida-

En möjlighet att minska kostnaderna för växtnäringen är att minska förädlingsgraden, exempelvis genom att använda mjölformiga produkter istället för pelleterade. Ett sådant gödselmedel är Biofer 7-9-0, ett benmjöl där växtnäringen är billigare än i konstgödsel. Mjölformiga gödselmedel ställer emellertid ännu högre krav på spridningstekniken. När mjölformiga gödselmedel sprids med konstgödselspridare förhindras utmatningen av valvbildning. Vidare erhålls med centrifugalspridare mycket begränsade arbetsbredder. Enligt Per-Johan Lööf, Svenska lantmännen, används därför istället rörspridare av samma typ som används för kalk (figur 5).

Trögflytande gödselmedel – Vinass Inom trädgårdsodlingen används idag Vinass huvudsakligen i växthus. Användningen av Vinass i fält hämmas av bristfällig spridningsteknik. Bland annat hänger detta ihop med den sirapsliknande konsistensen. Växtnäringskoncentrationen gör att givor i storleksordningen 1–2 ton per hektar

Figur 5. Spridning av benmjöl, Biofer 7-9-0, med rörspridare av fabrikat Bredal. (Foto: Lars Johansson, Svenska Lantmännen)

5


(45–90 kg N) ofta är intressanta. Det höga växtnäringsinnehållet, jämfört med stallgödsel, omöjliggör spridning av outspädd vara med konventionella flytgödselspridare. Vidare är Vinass alltför trögflytande för att passa i ogrässprutan utan att spädas. Exempel på spridningsteknik som hittills har tagits i anspråk ges i det nedanstående. Lantbrukssprutor med stora munstycken (tre hål) används idag i kombination med Vinass som spätts med 2 delar vatten. Sprutning i växande grödor är tveksam eftersom det ibland orsakat brännskador. Flytgödselspridare används efter att Vinassen först spätts med vatten eller blandats med flytgödsel eller urin. För att kunna sprida enbart Vinass måste givans storlek kunna minskas till cirka en femtedel av vad som idag är normalt. Danska spridare för flytande konstgödsel (AgroDan) klarar att mylla växtnäring även vid körning i växande gröda. I standardutförande begränsas emellertid givan till cirka 1 200 kg Vinass per hektar (C. Kjellner, Svensk Gödningsteknik, Malmö). Vidare är utrustningen alltför dyr för att användas annat än av entrepenörer. Under senare tid har det skett en hel del utvecklingsarbete för att anpassa befintliga maskiner till spridning av Vinass. Bland annat har en svensk tillverkare av flytgödselspridare, Ranaverken, Tråvad tagit fram utrustning för att kunna reducera givorna (R. Hurtig). På deras flytgödselspridare styrs flödet normalt genom att en ventil shuntar tillbaka en del av flödet från pumpen till spridarens gödseltank. Som tillval (pris 15–50 000 kr beoende på utförande) kan en datorstyrd flödesreglerare monteras. Med hjälp av denna ändras shuntkranens läge automatiskt om flödet ej överensstämmer med förinställt värde. För spridning av Vinass har Ranaverken anpassat reglerutrustningen till lägre flöden. Montering av modifierade maskindelar samt övrig omställning av maskinen från flytgödsel till Vinass tar cirka en timme. Systemet har hittills provats på fyra spridarekipage.Vid kalibrering med enbart vatten var det möjligt att komma ner i givor om 2 m3 per hektar (lantbrukare W. Skure, Västerås). För att ge ett högt växtnäringsutnyttjande bör Vinassen nedbrukas så snart som möjligt efter spridning. I regel utförs detta med en såbäddsharv. Om Vinassen radmyllas (placeras i rader nere i marken) kan ammoniakförlusterna minimeras samtidigt som transport av växtnäring och vatten till grödan gynnas. Radmyllning av Vinass kan göras med en harvramp som nyligen utvecklats av lantbrukare Bo Andersson, Örebro, och som monteras baktill på flytgödselspridaren (figur 6). Enligt erfarenheter från den konventionella odlingen ger kombisådd (sådd och radmyllning i samma arbetsmoment) det bästa växtnäringsutnyttjandet. Vid kombisådd placeras gödselmedlet vid sidan av och något djupare än utsädet. Enligt Åke Huhtapalo kan kombisådd av spannmål öka växtnäringsutnyttjandet för konstgödsel med ca 8 % för kväve, 3 % för fosfor och 1 % för kalium. Svenska försök visade på lika god kombieffekt av flytande

6

Figur 6. Harvramp för radmyllning av Vinass. (Foto: Gunnar Haneskog, ALMI Företagspartner, Örebro)

konstgödsel som för torra produkter. Vidare hade kombisådden en utjämnande effekt med avseende på växtnäringsutnyttjande mellan olika gödselmedel. Genom att exempelvis kombiså urea erhölls samma växtnäringsutnyttjande som vid kombisådd av kalksalpeter. Genom att urea är en enkel organisk förening som innehåller mera kväve än kol, går mineraliseringen fort och blir fullständig. Kombisåddens förbättring av växtnäringsutnyttjandet kan därför förväntas vara ännu mer utpräglad för Vinass, vars omvandling till växttillgänglig form går långsammare. I dag finns ingen kommersiell teknik för kombisådd av flytande växtnäring tillgänglig på den svenska marknaden utan enbart enstaka försöksmaskiner. Ett exempel på detta är det ekipage som lantbrukare Kurt Hansson, Norrbäck, Sala, byggde till vårbruket år 2000. Den konventionella harvsåmaskinen

Figur 7. Harvsåmaskinen Väderstad Concorde utrustad för kombisådd av upp till 5 m3 Vinass per fyllning. (Foto: Kurt Hansson)


Väderstad Concorde C 600 har här kombinerats med en fördelare för flytgödsel från det norska företaget Agromiljö A/S (figur 7). Växtnäringen tillförs via billar monterade längst fram på ekipaget. Med konceptet går det att åstadkomma givor lämpliga för såväl flytgödsel som Vinass. Av de Agro-Dan-spridare som finns i Sverige har fyra konverterats för att öka givorna vid spridning av Vinass, vilket idag kostar cirka 25 000 kr. Dels byts centrifugalpumpen ut mot en membranpump, dels ändras utmatningen i spridarhjulen så att gödselmedel hela tiden flödar ut genom mer än ett hål. Efter modifieringen kan 2000 kg/ha spridas vid 6–7 km/h (B. Samuelsson Agro-Teknik, Borensberg). Förutom de direkta effekterna på grödan torde metoden för tillförsel av växtnäring även vara av betydelse för ogräsförekomsten. Mängden lättlöslig näring på våren påverkar groningen hos främst småfröiga örtogräs. Danska försök har visat att myllning av flytgödsel vid sådd kan höja skörden med 25 % samtidigt som ogräsmängden minskar, troligen beroende på att kvävetillgången tack vare kombisådden blir lägre för ogräsen än för grödan.

Grönmassa Vid marktäckning med grönmassa i ekologisk grönsaksodling placeras grönmassan mellan och i raderna. För att bevara markfukten och hindra ogräsens tillväxt är det angeläget att grönmassan placeras så nära inpå plantorna som möjligt. Grönmassan bör vara väl hackad, dels för att få en jämnare täckning, dels för att få en snabbare nedbrytning. I dag används i regel enkla maskiner för utläggning av grönmassa. Antingen bredsprids grönmassan med stallgödselspridare varefter materialet läggs tillrätta manuellt eller så sprids grönmassan för hand. Ansträngningar har emellertid gjorts för att finna mer effektiv teknik. Exempelvis studerades stallgödselspridare försedda med aggregat för kompostspridning vid institutionen för lantbruksteknik, SLU, Alnarp (figur 8). För att förbättra spridningen in i raden monterades olika medbringare på aggregatets styrplåtar. Snedställda hjul visade sig fungera bäst. Grönmassan fördes då in mot raden i en jämn rörelse utan att det bildades klumpar. Försök har även gjorts att kombinera gröngödsling och marktäckning. Då odlas omväxlande grönsaker och gröngödslingsgröda i breda band, exempelvis 10 meter. En fälthack skördar och blåser i

Figur 8. Stallgödselspridare med aggregat för kompostspridning, vilken provades på Alnarp vid utläggning av grönmassa. (Foto: LT, Alnarp)

samma moment grönmassan till angränsande grönsakskulturer. Tillvägagångssättet eliminerar tunga transporter av grönmassa men koncentrationen av täckningsmaterial blir ofta för liten. För att få tillräcklig mängd grönmassa bör bandet med gröngödsling vara 3–4 gånger bredare än bandet med grönsaker. Tidigt på säsongen då tillväxten är liten kan det behövas upp till 10 gånger bredare band med gröngödsling.

Referenser Larsson, L, Gunnarsson, K & Schroeder H (1997). Marktäckning i trädgårdsodling. Odlingsteknik med många möjligheter. Jordbruksinformation Nr 5. Jordbruksverket. Jönköping. Lundin, G & Algerbo P-A (1999). Spridningsteknik för gödselmedel i ekologisk odling. Teknik för lantbruket nr 67. JTI-Institutet för jordbruks- och miljöteknik. Uppsala.

7


Broschyren är en del i kurspärmen ”Ekologisk odling av grönsaker på friland” 2003. Produktionen har bekostats gemensamt av Sverige och EU.

Jordbruksverket 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@sjv.se Webbplats: www.sjv.se

P7:11


p7_11