Issuu on Google+

Ekologisk växtodling

Växtföljder i ekologiskt lantbruk

Foto: Lennart Svedlund


Växtföljder i ekologiskt lantbruk Text: Gösta Roempke, Hushållningssällskapet i Uppsala

Allmänt om växtföljder Syftet med växtföljden är att utnyttja alla fördelar som kan uppnås i växtodlingen genom att variera grödorna på det mest förnuftiga sättet. Målet är oftast maximal skörd i ton eller ton ts men det kan också vara att uppnå en högre kvalitet på grödorna, hålla tillbaks sjukdomar eller att reglera vissa ogräs. Innan lättlösliga handelsgödselmedel och kemiska bekämpningsmedel blev lättillgängliga och billiga var odlarna i princip helt beroende av växtföljden. De ekologiska odlarna är fortfarande idag mycket beroende av sina växtföljder för att kunna genomföra en uthållig växtodling. På gårdar med djurhållning är det i första hand förhållandet mellan antalet djur och arealen som bestämmer hur växtföljden ska se ut. Det finns i dag exempel på många ekologiska gårdar över hela landet som har bara grovfoder i sin växtföljd och aldrig låter en tröska gå över gården. Den andra ytterligheten är ekologiska växtodlingsgårdar där i princip alla grödor är avsalugrödor. Däremellan finns hela spektrumet med varierande andel vall och gröngödslingsgrödor. Det finns nog inte någon gård som exakt kan följa den planerade växtföljden genom åren eftersom årsmånsvariationer och andra förändringar ständigt påverkar. Grundläggande blir därför att lära sig principerna för uppbyggnaden av en ekologisk växtföljd. Den odlare som tillämpar dessa kan efter erfarenheter från den egna gården gå mot en friare växtföljd. Sammanställningen av en grundväxtföljd för gården är ändå av största betydelse för en lyckad ekologisk växtodling. Ur växtnäringssynpunkt måste det finnas en variation mellan baljväxter som tillför kväve från luften till marksystemet och gräs eller spannmål som vid skörd bortför kväve. På djurgårdar kan senare stallgödseln återföras i systemet. En strikt odling efter växtföljder utgör en grundmodell för ekologiskt lantbruk. Under mitten av 1990-talet började det komma in så kallade specialgödselmedel i form av Vinass och Biofer till rimliga priser. Detta har medfört att många ekologiska gårdar ibland eller ofta frångår tumregeln att minst 40 % av växtföljden bör vara baljväxter. Trots att priserna på ekologiska specialgödselmedel har sjunkit är det inte möjligt att helt lämna bort alla växtföljdsfunderingar. Växtföljden med vallar och baljväxter påverkar också markstruktur och framför allt reglerar de förekomsten av ogräs, i första hand kvickrot och tistel. Kvickrot, åkertistel och skräppa får idag anses vara de tre besvärligaste ogräsen i ekologiskt lantbruk som ett snitt över hela landet. Grundkrav som ska ställas på en ekologisk växtföljd både på djur- och växtodlingsgårdar:

2

• Växtföljden ska vara varierad. • Minst 25 % kvävefixerande baljväxtvall eller gröngödslingsvall (trindsäd ej medräknat) • Minst 30–40 % baljväxter i den kvävefixerande vallen/gröngödslingen vid vallbrottet. För lågt baljväxtinnehåll ger dålig förfruktseffekt. • Högst två år i rad med tärande grödor (spannmål, oljeväxter, sockerbetor mm).

Växtnäringseffekter Kvävet är ofta en bristvara i ekologiska växtföljder och ett effektivt utnyttjande är av största vikt för skördarna. Vall- eller gröngödslingsbrottet bör utföras med stor försiktighet eftersom man då hanterar stora mängder kväve (läs mer i häftet ”Gröngödsling i ekologiskt lantbruk”). Vid nedbrukningen är det stora skillnader på kvävefrigörelsen hos slåttervallar och gröngödslingsvallar beroende på jordart och läge i landet. De lätta jordarna med sand och mjäla ger oftast en snabb nedbrytning av rötter och vallmaterial. De har också svårare att lagra den frigjorda växtnäringen. Risken för kväveläckage är överhängande på dessa jordar. Låt därför vall eller gröngödsling ligga över vintern och vårplöj följt av vårsäd. Mellbyförsöket i Halland visade bland annat på bättre skördar och kväveutnyttjande med vårvete efter vallbrottet än höstvete. Denna effekt på lätta jordar är tydligare i södra delen av landet med en kortare period med tjäle. Med högre lerhalter och på tyngre jordar kan vall- eller gröngödslingsbrott följas av höstsäd utan alltför stora risker för kväveläckage.

Typväxtföljder för ekologiska djurgårdar Variationen inom en del av landet kan vara mycket stor. Växtföljden är mer beroende av antalet djur per hektar på gården än läget i landet. Därför kan det finnas ekologiska djurgårdar med bara vall och grönfoder eftersom KRAV-reglerna egentligen bara kräver att minst 50 % av fodret ska komma från den egna gården. Idag brukar snittet i foderstaten för grovfoderkonsumtionen på ekologiska mjölkgårdar ligga på över 60 % vilket mer än väl uppfyller 50 % regeln om självförsörjning. Det som däremot skiljer sig mera i olika landsdelar är vallarnas artsammansättning. Vitklöver och då framförallt de högväxande sorterna har en mer dominerande roll i södra Sverige. Vitklöverandelen sjunker sedan oftast norrut i landet och ersätts av rödklövern. Detta beror både på antalet skördar som vallen kan ge, övervintringsförhållanden och nederbördsförhållandena. Rödklöver har bättre förutsättningar att klara av längre torkperioder under växtsäsongen vilket är vanligare i östra delarna av landet.


Nedan följer växtföljdsexempel från djurhållande ekogårdar över hela Sverige. Ekologisk djurgård i Skåne 1 1. 2. 3. 4. 5. 6.

Sockerbetor Blålupin/havre Rågvete Grönfoder Åkerböna /havre + insådd Vall 1 Vall 2

Ekologisk mjölkproduktion med 100 % självförsörjning i Halland 1. 2. 3. 4. 5.

Korn/ärt grönfoder + insådd Vall 1 Vall 2 Höstraps Höstvete/rågvete

Vallfröblandningen består av 15 % rödklöver, 10 % vitklöver, 25 % timotej, 30 % ängsvingel samt 20 % engelskt rajgräs.

Havren hjälper till att hålla tillbaka ogräset i blålupinen som är konkurrenssvag. Grönfodret skördas när havren går i vippa. Den tidiga grovfoderskörden ger hög kvalitet samtidigt som det är tillräckligt långt kvar av säsongen för att kunna ta en vallskörd också. Flytgödseln fördelas med de största givorna till sockerbetorna, rågvetet och grönfodret samt en lägre giva till vall 2.

Ekologisk djurgård i Skåne 2 Sockerbetor Havre/ärt insådd eng. rajgräs (fånggröda) Potatis Korn + insådd Vall 1 Vall 2

Flytgödseln fördelas i lika stora givor till sockerbetor, potatis och korn. Vall 2 får en uringiva för att klara kaliumbalansen. Vallfröblandningen består i de bägge ovanstående växtföljderna vanligtvis av 15 % rödklöver, 10 % vitklöver, 25 % timotej, 30 % ängsvingel samt 20 % engelskt rajgräs.

Ekologisk djurgård i Halland 1. 2. 3. 4. 5.

Korn/ärt grönfoder + insådd Vall 1 Vall 2 (Vall 3) Höstsäd

Utvecklingen går alltmer mot tvååriga vallar vilket ger högre skördar och större totalandel spannmål i växtföljden. Vallfröblandningen består av 15 % rödklöver, 10 % vitklöver, 25 % timotej, 30 % ängsvingel samt 20 % engelskt rajgräs. Grönfodret skördas vid kornets axgång vilket ger hög kvalitet och snabb tillväxt på insådden.

Foto: Urban Wigert

1. 2. 3. 4. 5. 6.

Ekologisk mjölkproduktion i Västra Götaland 1. 2. 3. 4.

Korn + insådd / Grönfoder + insådd Vall 1 Vall 2 Korn / havre

Ibland kan dessa gårdar också lägga in höstraps eller vårvete efter vallbrottet om arealtillgången tillåter. Höstrapsen går då ofta till foder och vårvetet till avsalu. Ekologisk mjölkproduktion med 100 % självförsörjning i Västra Götaland 1. 2. 3. 4. 5. 6.

Korn som helsäd + insådd Vall 1 Vall 2 Höstraps Höstvete / rågvete Åkerböna

Det krävs stor areal per mjölkko för att klara denna växtföljd (ofta mer än 2,0 ha per mjölkko). Den ger emellertid möjligheter till en hög mjölkavkastning på enbart hemmaproducerat foder. Eftersom denna del av landet får förhållandevis mycket regn som gynnar växtföljdssjukdomar hos åkerböna bör det vara sju år mellan åkerbönorna. Förslagsvis läggs då en havregröda in mellan höstsäden och åkerbönorna.

3


Ekologisk gård med medelhög djurtäthet i Västra Götaland 1. 2. 3. 4. 5.

Grönfoder + insådd Vall 1 Vall 2 Höstvete Havre

1. 2. 3. 4. 5.

Korn + insådd Vall 1 Vall 2 Vall 3 Höstvete/rågvete

Den gård som vill öka farten i växtodlingen minskar vallåldern till två år och ökar därigenom avkastningen per ha på vallen samt ger bättre förfruktsvärde till efterkommande höstsäd genom en högre baljväxtandel vid vallbrottet. Det som bestämmer är maskinkapacitet samt arbetstidsfördelningen mellan djurhållning och växtodling. Vallfröblandningen innehåller 20 % rödklöver, 5 % vitklöver, 40 % timotej samt 35 % ängsvingel.

Foto: Urban Wigert

Är förutsättningarna goda kan upp till hälften av höstvetet i denna växtföljd ersättas med höstraps. Detta blir alltmer aktuellt när kravet på ekologiskt foder höjs till 100 % hösten 2005. Vallfröblandningen består vanligtvis av 15 % rödklöver, 10 % vitklöver, 25 % timotej, 30 % ängsvingel samt 20 % engelskt rajgräs.

Ekologisk mjölkproduktion i Mälardalen

Ekologisk djurgård i Östergötland Spannmål eller grönfoder + insådd Vall 1 Vall 2 Höstvete Vårsäd Ärter/åkerböna

Vallfröblandningen innehåller rödklöver, vitklöver, timotej och ängssvingel som grund men kan varieras efter jordart och djurslag. Exempelvis kan vitklöverandelen ökas och lusern kan tillsättas. En vall med mera vitklöver och lusern passar bättre för ett treskördesytem och/eller bete.

Foto: Urban Wigert

1. 2. 3. 4. 5. 6.

Ekologisk djurgård i norra Sverige 1. 2. 3. 4. 5.

Havre/ärt insådd Vall 1 Vall 2 Vall 3 Korn

Foto: Urban Wigert

I denna växtföljd försvinner ofta det femte året med spannmål och man går runt på en fyraårig rotation med endast grovfoder. I ett kärvare klimat med en kort växtodlingssäsong hävdar sig vallen mycket bättre än spannmål eftersom den tillväxer bra även vid lägre medeltemperaturer. Vallfröblandningen består av 20 % Bjursele rödklöver, 5 % vitklöver, 50 % timotej och 25 % ängsvingel.

4


Typväxtföljder på ekologiska växtodlingsgårdar Denna typ av gårdar kommer alltid att väga andelen gröngödslingsvall mot andelen avsalugrödor. Det gäller att få in så mycket som möjligt från kvävefixeringen samtidigt som avsaluvolymen måste vara tillräckligt hög för att ge en rimlig intäkt. Vanligtvis ligger andelen gröngödslings- eller vallfröodling på denna typ av gårdar på 25–35 %. Till detta kommer ofta dessutom ärter eller åkerbönor som kvävefixerare. Detta leder till en kvävefixerande arealandel på ca 40 %. Gårdens förutsättningar med klimat, jordarter, maskiner, tork- och lagringsförutsättningar samt lantbrukarens intresse är avgörande för hur växtföljden kommer att se ut. Det handlar också om en reglering av ogräsen på olika jordarter samt att ge en lämplig arbetsfördelning över året. Markstrukturen kan i vissa fall förbättras mycket positivt på en spannmålsgård som lägger om till ekologisk odling med gröngödsling, framför allt om mullhalten på skiftet är låg. Detta märks tydligast på gårdar som inte haft vall på de senaste 30–40 åren. Vid plöjningen av den första ettåriga gröngödslingsvallen faller ofta jorden sönder i en i det närmaste perfekt aggregatstorlek inför sådden. En annan faktor som spelar in är att plöjningen av gröngödslingsvallen kan utföras utan stress då markfuktigheten är lagom till exempel under slutet av juli eller i början av augusti inför sådd av höstvete eller höstraps. Detta minskar risken för markpackning och skadlig slirning av hjulen med påföljande ältning av marken. Markpackning och förstörd struktur märks mycket tydligt hos en ekoodlare som måste lita till god rotutveckling för att plantorna ska kunna finna näring och vatten. Vallarnas fantastiska förmåga att bygga upp jordstrukturen är en stor anledning till de ibland förvånande höga skördarna på ekogårdar. Tvååriga eller ännu äldre vallar har en ännu bättre strukturuppbyggande kapacitet och dessutom håller strukturen längre efter vallbrottet. Tyvärr finns det mycket sällan ekonomiska möjligheter att ha långliggande vallar på växtodlingsgårdar utan djur. Därför får dessa nöja sig med den struktureffekt som de ettåriga val-

larna ändå ger. Växtodlingsgårdar måste oftast genomföra mycket större förändringar i sina växtföljder än djurhållande gårdar vid omläggning till ekologisk produktion. För de allra flesta kommer den nya grödan gröngödslingsvall in. Detta innebär i sin tur oftast inköp av en betesputsare. Insådder är också ett arbetsmoment som blir nytt när dessa gårdar lägger om. För den ekologiska växtodlare som vill öka andelen avsalugrödor från växtföljden kan gröngödslingen ersättas av röd- eller vitklöverfröodling på ett eller flera ställen i växtföljden. Två spannmålsväxtföljder från det Skånska försöket med miljömedvetna och uthålliga odlingsformer Lämpliga för södra Sveriges slättområden. I dessa försök ersätts hälften av fosfor- och kaliumbortförseln med gödselmedel. 1. Sockerbetor 2. Blålupin 3. Höstvete (bröd) 4. Åkerböna + insådd engelsk rajgräs 5. Korn + insådd gröngödsling 6. Gröngödsling Rajgräsinsådden görs för att minska kväveläckagerisken efter åkerbönan. Blålupin har ersatt ärterna eftersom dessa drabbats hårt av ärtrotröta. Denna växtföljdssjukdom kan ställa till med svårigheter över hela landet. Detta innebär att flera kommer tvingas ersätta ärterna med åkerböna eller lupin. Gödsling görs med fruktsaft, sockerbrukskalk och aska. 1. Sockerbetor 2. Korn + insådd fånggröda rödklöver/engelsk rajgräs 3. Potatis 4. Ärter 5. Råg (hybrid/population) vårinsådd rödklöver/ rajgräs 6. Gröngödsling Ärterna följer potatisen eftersom kvickroten då är under kontroll via hackningen i potatisen. Dessutom är inte kväveförfruktsvärdet stort från potatisen. Gödsling görs med fruktsaft och sockerbetorna får sockerbrukskalk med fosfor. Råg är bra i potatisväxtföljder då den har sanerande verkan både mot ogräs och sjukdomar.

Foto: Conny Thålin

Ogräsen är vanligtvis lättare att reglera och hålla på en hanterbar nivå på grovfodergårdarna eftersom de höga vallandelarna trycker tillbaka både frö- och rotogräs. Detta gäller bara under förutsättningen att växtföljden verkligen roterar på alla gårdens skiften. Ett ogräs som emellertid fått en ökad spridning under senare år är skräppan som förekommer både i slåtter-, betesvallar samt i spannmål på grovfodergårdar. Skräppan har utvecklats till att vara ett av de besvärligaste ogräsen på valldominerade gårdar. Den hinner etablera sina kraftiga rötter i vallar och beten. Det blir på denna typ av gårdar för få ettåriga grödor som kan störa skräppan.

5


Lilla Böslid HS försöksgård på lera i Halland 1. 2. 3. 4. 5. 6.

Korn eller havre + insådd av frövall Rödklöverfrövall 1 år eller lusernfrövall 2 år Sockerbetor Vårvete Åkerbönor Höstvete eller råg

Foto: Gösta Roempke

Växtnäring ges i form av flytgödsel och Biofer till betor, potatis och stråsäd. I snitt har ca 40 kg kväve per hektar tillsatts med flytgödsel och ekologiska specialgödselmedel årligen. Åkerbönorna återkommer vart sjätte år vilket är lite för tätt i denna del av landet. Ersätt därför varannan gång i omloppet med ärter eller lupiner om problem uppstår.

Ekologisk växtodlingsgård i Östergötland

Växtföljdsexempel från ekologisk lantbrukare i Halland 1. Vårvete + insådd rödklöverfrövall 2. Rödklöverfrö 3. Sockerbetor (radhackas) 4. Vårvete 5. Åkerböna 6. Höstvete 7. Höstraps (radhackas) En växtföljd med bara avsalugrödor. De två radhackade grödorna bör göra den till en långsiktigt hållbar växtföljd. Svagheten är att endast 28 % av växtföljden är baljväxter vilket gör att en större andel kväve måste köpas in till gården. Med denna låga vallandel måste ogräshackningen vara mycket effektiv för att klara ogräsen. Ekologisk växtodlingsgård i Västra Götaland 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7.

Höst- eller vårsäd + insådd Gröngödsling Höst eller vårvete Äkerbönor eller ärter Vår eller höstsäd + insådd Gröngödsling Höstraps

Vårsäd är ofta havre i Västra Götaland men med förändrade marknadsförutsättningar kan det bli vårvete istället. Det förekommer mycket lite korn på ekologiska växtodlingsgårdar.

6

Höst-eller vårvete + insådd Gröngödsling Höstraps Höst-eller vårvete Ärt/åkerböna/gröngödsling

Denna växtföljd visar på den stora flexibilitet som är möjlig utifrån en grundmodell. Egentligen innehåller denna växtföljd för lite baljväxter. Men om förutsättningarna är goda med lågt ogrästryck och bra markstruktur ger den hög avsaluandel. Biofer, Vinass eller inköpt stallgödsel kan behövas i denna växtföljd. En förutsättning är dock en hög uppmärksamhet på ogräsen. Utvecklas exempelvis tistel på ett skifte måste genast gröngödslingsandelen öka. Ekologisk växtodlingsgård med potatis i Östergötland 1. 2. 3. 4.

Vårsäd + insådd Gröngödsling Potatis Råg

Vallfröblandningen är oftast 15 % rödklöver, 10 % vitklöver, 25 % timotej, 30 % ängsvingel samt 20 % engelskt rajgräs. På lätta jordar ger den en ganska hög vitklöverandel som vid vårplöjning snabbt kan mineraliseras till potatisen.

Foto: Urban Wigert

Foto: Urban Wigert

1. 2. 3. 4. 5.


Ekologisk växtodlingsgård i Mälardalen – traditionell 1. 2. 3. 4. 5. 6.

Havre + insådd Gröngödslingsvall Vårvete + insådd Gröngödslingsvall Höstvete Ärt / Åkerböna

Gröngödslingsvallarna putsas 2–3 gånger per säsong och delar av dem kan bli rödklöverfröodling där ogrästrycket blir lågt. Vallfröblandningen är vanligtvis 25 % rödklöver och 75 % rödsvingel för att få en billig blandning som bara ska hålla ett år och samtidligt uppfylla de krav som gäller för träda. Ekologisk växtodlingsgård i Mälardalen – större andel Vinass eller Biofer 1. 2. 3. 4. 5.

Havre eller vårvete + insådd Gröngödslingsvall Höstvete Ärt /Åkerböna Höstvete

Insatser av ekologiska specialgödselmedel har ökat andelen avsalugrödor i växtföljden och tagit bort ett år med gröngödslingsvall. Det finns risk att åkertistelns utbredning kan öka med endast 20 % gröngödslingsvall. Allt beror på vilken planeringshorisont man har med sin ekologiska odling.

Lägg märke till variationen mellan höstsäd och vårsäd i nästan alla växtföljdsexempel på spannmålsgårdarna. Denna växling är viktig eftersom den minskar risken för uppförökning av antingen typiska höstsädesogräs eller typiska vårsädesogräs. Som exempel kan nämnas att en del gårdar i Mälardalen lockats av den enkla växtföljden 1. höstvete insådd 2. gröngödslingsvall. Alla som provat denna växtföljd brukar ge upp efter några omgångar då blåklinten och/eller baldersbrån tagit över från höstvetet. Den alltför ensidiga växtföljden är inget för en ekologisk odlare som vill vara med på längre sikt. En faktor som troligtvis måste komma in i de ekologiska spannmålsväxtföljderna över hela landet och inte bara i södra Sverige är hackgrödorna. Utvecklingen av radhackor är för närvarande mycket snabb. Det finns mycket bra 12-metershackor som håller raderna även i höga hastigheter. Under utveckling är även hackor som styrs av TV-monitorer eller ljusoptisk följning av grödraderna. Det är främst sockerbetsodlingen som leder utvecklingen inom detta intressanta område. Grödor som är tänkbara för radhackning förutom sockerbetorna är höstoljeväxter, åkerbönor, lupiner och vårvete. De flesta spannmålsgrödor tappar i avkastning när man går mot större radavstånd. Men vårvete uppvisar bättre proteinhalter vid stora radavstånd vilket kan uppväga den lägre skörden. På vissa arealer i ekologisk odling måste det till någon kraftfull åtgärd för att hålla tillbaka åkertistel. Annars finns bara alternativet svartträda kvar att ta till.

7


Broschyren är en del i kurspärmen ”Ekologisk växtodling” 2004.

Jordbruksverket 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se www.jordbruksverket.se

P8:2


p8_2