Page 1

Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.03

Sida 1

Spridning av flytgödsel

Jordbruksinformation 15 – 2005


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.03

Sida 2


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 3

Innehåll Stallgödsel – en resurs för jordbruket! . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Utnyttja växtnäringen i stallgödseln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Minska kväveförlusterna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Svalt, fuktigt och vindstilla är bästa spridningsvädret . . . . . . 7 Snabb nedbrukning minskar ammoniakavgången . . . . . . . . . 8 Kontakt mellan gödsel och jord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Var hamnar kvävet i flytgödseln? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Vall och fånggröda minskar utlakningen . . . . . . . . . . . . . . 11 Teknik för flytgödselspridning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Större valfrihet med lättare spridningsekipage . . . . . . . . . 12 Spridningsteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Ytspridning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Myllning med myllningsaggregat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 Kväveeffektivitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Spridningsstrategier för flytgödsel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 Spridningsstrategi i öppen odling . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 Spridningsstrategi i vall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

Författare: Maria Ehrnebo, Jordbruksverkets växtnäringsenhet, Linköping Foto: Lars Neuman (omslag, sid. 3, 18) Torben Kudsk (sid 2, 10) Hans Nilsson (sid. 10, 12, 13) Illustration: Kim Gutekunst (sid. 14) 3


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 4

Stallgödsel – en resurs för jordbruket! Växtnäringen i stallgödseln har ett stort värde för lantbruket när den utnyttjas på ett effektivt sätt. Den stallgödsel som sprids på svensk åkermark under ett år innehåller cirka 78 000 ton kväve, cirka 21 000 ton fosfor och cirka 100 000 ton kalium. En stor del av stallgödseln hanteras som flytgödsel. Ungefär 60 procent av landets mjölkkor hålls på gårdar med flytgödselhantering. För slaktsvin är andelen cirka 80 procent. Under hanteringen av flytgödseln uppstår det förluster som gör att bara en del av kvävet i gödseln utnyttjas. Det är dyrbar växtnäring som ”försvinner” upp i luften eller ut genom dräneringsledningarna. Kvävet kostar cirka åtta kronor per kilo att ersätta med inköpt mineralgödsel. Dessutom orsakar den förlorade växtnäringen miljöproblem. Jordbruket förlorar växtnäring både genom utlakning av nitrat från åkermarken och genom gasavgång av till exempel ammoniak till atmosfären. Den växtnäring som utlakas kan transporteras långa sträckor och orsaka algblomning och syrebrist i vattendrag, sjöar och hav. En del hamnar i grundvattnet där nitrat i höga koncentrationer kan vara ett hälsoproblem. Huvuddelen av den ammoniak som avgår från stallgödseln faller till marken igen i närheten av utsläppskällan. Ammoniak har en försurande verkan på mark och vatten och bidrar även till övergödningen. En viss förlust av växtnäring från åkermarken är oundviklig och helt naturlig i vårt klimat. Men det finns också en hel del du kan göra för att utnyttja växtnäringen så effektivt som möjligt!

Släpslangspridning i vårsäd.

4


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 5

Utnyttja växtnäringen i stallgödseln För att du ska kunna dra största möjliga nytta av växtnäringen i stallgödseln krävs det att du har en väl genomtänkt spridningsstrategi. I strategin ingår • • • •

var (gröda) när (tidpunkt) hur mycket (giva) hur stallgödseln ska spridas (teknik)

Förutom stallgödselns växtnäringsvärde måste du även ta hänsyn till tidsplanering, foderhygien och riskerna för markpackning och körskador. Stallgödsel innehåller det mesta av det grödan behöver i form av kväve, fosfor, kalium och en mängd andra växtnäringsämnen. Kvävet finns i form av både mineralkväve och organiskt bundet kväve. Flytgödsel innehåller en högre andel mineralkväve (ammoniumkväve) än fastgödsel. Mineralkvävet kan tas upp direkt av växten, medan det organiskt bundna kvävet är mer långsamverkande. Fosfor och kalium i stallgödsel har i stort sett samma effekt som fosfor och kalium i mineralgödsel. I tabell 1 redovisas schablonvärden för växtnäringsinnehållet i olika flytgödselslag. Tabellen ger en fingervisning om vilket växtnäringsinnehåll du kan förvänta dig i flytgödseln. Men eftersom växtnäringsinnehållet i gödseln varierar beroende på utfodring och förluster under hanteringen kan du inte förlita dig på att tabellvärden alltid gäller på din egen gård. För att kunna anpassa gödslingen till odlingen och undvika under- och överoptimala givor bör gödseln analyseras. Det snabbaste sättet att analysera gödselns innehåll av ammoniumkväve är att använda den så kallade gödselburken. Gödseln kan då analyseras strax innan spridningen. I urin och flytgödsel är ammoniumkvävet ganska jämnt fördelat och det går att ta ut ett representativt prov utan att röra om i gödseln innan. Alternativet är att skicka ett prov av gödseln till ett lantbrukskemiskt laboratorium för analys. Då kan även gödselns torrsubstanshalt och innehåll av totalkväve, fosfor och kalium analyseras. Gödselprov för laboratorieanalys ska tas ut i samband med omrörning. Hur mycket flytgödsel olika djurslag producerar varierar beroende på bland annat utfodring och verksamhetens intensitet. I tabell 2 redovisas schablonvärden för flytgödselproduktion för olika djurslag. Flytgödselns ursprung avgör vilken gröda den bör spridas till. Nötflytgödselns innehåll av fosfor och kalium stämmer väl överens med vallens behov. På jordar med gott fosforo ch kaliumtillstånd behöver du inte gödsla ytterliga re med fosfor och kalium om stallgödseln sprids på hela vallarealen. Betesvallar ska inte gödslas med stallgödsel. Dels tilllgodoses vallens växtnäringsbehov av betesdjurens gödsel, dels är risken för sjukdomsss p ridning my cket stor. Svinflytgödselns växtnäringsinnehåll stämmer inte öve rens med vallens behov. Däremot passar den bra att sprida till stråsäd och oljeväxter.

5


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 6

Hur väl växtnäringen i flytgödseln utnyttjas av grödan beror mer på när gödseln sprids, än med vilken teknik den sprids. För att få ett gott kväveutnyttjande bör du sprida flytgödseln när grödan har ett stort behov av växtnäring, samtidigt som förlusterna genom ammoniakavgång, nitratutlakning och denitrifikation är små. Tabell 1. Schablonvärden för växtnäringsinnehåll i flytgödsel Växtnäringsinnehållet i flytgödsel varierar beroende på fo d e rs t at och förluster i stall och under lagring. Tabellens sch ablonvärden är beräknade efter standardfoders t ater för de olika djurs l agen och gäller gödselns växtnäringsinnehåll efter lagring. I värdena ingår rengörings- och diskvatten samt nederbörd motsva rande 300 mm. Djurslag

ts-halt

totalkväve

ammoniumkväve

P

K

%

kg/ton

kg/ton

kg/ton

kg/ton

Mjölkkor

8,3

3,7

1,8

0,6

3,6

Dikor

10,0

3,3

2,0

0,9

4,7

Ungdjur

10,2

4,5

2,7

0,8

5,7

5,8

3,4

2,4

1,1

1,6

8,2

3,7

2,6

1,3

1,7

10,9

4,8

3,6

1,4

1,8

Slaktsvin Suggor Höns

Källa: Jordbruksverket, STANK in MIND.

Tabell 2. Schablonvärden för mängd producerad flytgödsel för olika djurslag Produktionen av stallgödsel från olika djurslag varierar bland annat med foderstat och intensitet. I beräkningen av mängden producerad flytgödsel ingår förutom träck och urin, även strö, omsättningsförluster och vattenspill från till exempel vattenkoppar. I svinproduktionen är rengöringsvatten inräknat och i mjölkproduktionen är diskvatten inräknat. Likaså är nederbörd motsvarande 300 mm inräknad.

Djurslag

ts-halt %

Mjölkko avkastning 8 000 kg/år Mjölkko avkastning 10 000 kg/år

Producerad mängd flytgödsel per år (m 3)

8,3

28,7

8,3

29,1

Kviga/stut under 1 år

10,1

5,1

Kviga/stut över 1 år

10,7

9,3

Gödtjur, 2–12 mån

10,5

5,7

Vallfodertjur, 2–16 mån

10,2

8,1

Betestjur, 2–18 mån

10,0

9,7

Diko, 6 mån stallperiod

10,0

5,5

Sugga i produktion

8,2

7,9

Slaktsvin, 3,0 omg/år

5,8

2,6

10,9

9,6

Värphöns per 100 st

Källa: Jordbruksverket, STANK in MIND.

6


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 7

Minska kväveförlusterna Svalt, fuktigt och vindstilla är bästa spridningsvädret Förluster av växtnäring i samband med att stallgödseln sprids sker nästan enbart i form av ammoniakavgång. Gödselspridning vid olämpliga förhållanden och/eller med för hög giva kan dock leda till förluster av både kväve och fosfor genom ytavrinning. Hur mycket ammoniak som avgår vid spridningen, och hur snabbt den avgår, påverkas av flera olika faktorer. Ju högre halt av ammoniumkväve och ju högre pH-värde gödseln har, desto större blir ammoniakavgången. Nötflytgödsel kan ge högre ammoniakförluster än svinflytgödsel eftersom nötflytgödsel ofta har ett högre pHvärde när gödseln sprids. När nötflytgödseln rörs om inför spridningen startar kemiska processer som gör att pH-värdet i gödseln stiger, vilket inte är fallet med svinflytgödsel. Väderleken vid spridningstillfället har stor betydelse för ammoniakavgången. Ju snabbare den utspridda gödseln torkar, desto mer ammoniak hinner avgå innan flytgödseln har trängt ner i marken. Därför blir ammoniakavgången lägre när du sprider vid kallt och fuktigt väder med svag eller ingen vind, än om du sprider vid varmt, torrt och blåsigt väder. Det finns ett starkt samband mellan marktemperatur och ammoniakförluster vid spridning av flytgödsel. Ammoniakavgången är tre gånger så stor vid 24 ºC som vid 14 ºC. Det innebär att mindre kväve går förlorat om flytgödseln sprids vid årstider med låg temperatur. Vårspridning i vårbruket kan därför ge mindre ammoniakförluster än spridning i växande gröda på försommaren.

7


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 8

Snabb nedbrukning minskar ammoniakavgången Gödseln torkar också snabbare om den sprids ut jämnt över markytan än om den placeras i strängar. Därför blir ammoniakavgången högre vid bredspridning än vid spridning med släpslang eller släpfot. Skillnaden mellan teknikerna minskar ju längre tid som går mellan spridning och nedbrukning. Vid spridning i växande gröda minskar ammoniakavgången om gödseln placeras under bladverket i god kontakt med marken. Det beror på att växttäcket minskar avdunstningen och skyddar gödseln från vinden. S n abb nedbrukning eller myllning med my l l n i n g s aggregat är de effektivaste sätten att minska ammoniakav g å n gen efter spridning. Dessa åtgärder kan sänka ammoniakav g å n gen med mer än 90 procent jämfört med ytspri dd gödsel utan nedbru k n i n g. Det b e ror på att ammoniumkvävet i gödseln binds till mark p a rt i k l a rna om gödsel och jord blandas. Ammoniakav g å n gen från gödseln är som störst under de första timmarna efter spridning (se figur 1). Om nedbru k n i n gen ska ha någon effekt på ammoniakav g å n gen är det därför viktigt att den ge n o m f ö rs så snabbt som möjligt.

Figur 1. Ammoniakavgången från gödseln är som störst under de första timmarna efter spridning.

8


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 9

Flytgödsel spridd med släpslangsteknik i växande gröda.

Kontakt mellan gödsel och jord Ju mer lättflytande gödseln är, desto bättre är förutsättningarna för god kontakt med markpartiklarna eftersom gödseln lättare tränger ner i marken. Att späda gödseln med vatten kan ge minskad ammoniakavgång om marken är tillräckligt genomsläpplig. Är marken däremot hård och torr, till exempel vid spridning till vall på lerjord sommartid, kan jorden inte ta åt sig den större gödselmängden (ton per hektar) som blir följden av utspädningen. I sådana fall kan utspädning till och med ge ökad ammoniakavgång eftersom gödseln flyter ut över en större yta. Att bevattna efter spridning kan bidra till att minska ammoniakavgången. Det kan vara ett alternativ i grödor där det är svårt att bruka ner gödseln. En regnskur efter gödselspridningen kan ge samma effekt som bevattning, men det är förstås svårare att styra över. Ytspridning på vall ger vanligtvis stora ammoniakförluster. Det beror främst på dålig kontakt mellan gödsel och jord. På sommaren är markytan ofta hård och täcks av ett lager växtdelar, vilket gör att gödseln stannar på ytan. Längre stubb skyddar till viss del gödseln från vinden, men många gånger sprids gödseln när stubben är ko rt för at t u n dvika pro blem med foderhygienen. Vid ytspridning av flytgödsel efter första skörd måste du räkna med att en stor del av ammoniumkvävet i gödseln går förl o rat .

9


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 10

Var hamnar kvävet i flytgödseln? Flytgödseln tillför marken mineralkväve (ammoniumkväve) och organiskt bundet kväve. Det ammoniumkväve som inte tas upp direkt av grödan, omvandlas relativt snart till nitratkväve i marken (nitrifikation). Större mängder ammoniumkväve förekommer bara en kort tid efter gödselspridningen. Även nitratkvävet är direkt upptagbart för växterna, men till skillnad från ammoniumkvävet binds det inte till markpartiklarna och är därför lättrörligt i marken. Organiskt bundet kväve i flytgödseln måste omvandlas till mineralkväve (mineraliseras) innan växterna kan utnyttja det. Mineraliseringen av organiskt kväve, liksom omvandlingen av ammoniumkväve till nitratkväve, gynnas av god markfukt och värme. Trots det kan kväve mineraliseras vid temperaturer ner till nollpunkten eller strax därunder. En del av kvävet förl o ras genom denitrifi k ation. Denitrifi k ationen är en nat u rlig process som innebär att nitratkväve omvandlas till gas. Gasen består nästan enbart av kvävgas, som inte har någon negat iv miljöpåve rkan. En liten del utgörs av dikväveoxid (lustgas) som är skadlig för atmosfärens ozonskikt.

Figur 2. Kväve förekommer i flera olika former i stallgödseln och i marken.

10


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 11

Vall och fånggröda minskar utlakningen Det nitratkväve som finns kvar i marken, eller mineraliseras, när grödan har slutat ta upp näring löper stor risk att gå förlorat genom utlakning eller denitrifikation. Risken för utlakning är störst på lätta jordar. Ett effektivt sätt att minska kväveförluster genom utlakning är att hålla marken bevuxen. Kväveutlakningen är lägre från grödor med lång vegetationsperiod, till exempel vall. Även fånggrödor kan ta upp kväve långt fram på säsongen. Utlakningen upphör vid tjälbildning. Ju längre tid som förflyter mellan avslutad kväveupptagning och tjälbildning, desto större är risken för att kväve ska gå förlorat. Därför är problemet med kväveutlakning betydligt mindre i norra Sverige än i övriga landet. I försök utförda av institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap vid Sveriges lantbruksuniversitet har forskarna inte kunnat se annat än små skillnader i växtnäringseffekt mellan vår- och höstspridning av stallgödsel.

Bredspridning med spridarplatta av så kallad tysk modell. Gödselspridaren på bilden är även utrustad med en släpslangsramp som var uppfälld när bilden togs.

11


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 12

Teknik för flytgödselspridning Större valfrihet med lättare spridningsekipage Tankvagn är den vanligaste tekniken för transport och spridning av flytgödsel. Tankvagnen kan vara utrustad med centrifugalpump, deplacementpump (skruvpump eller rotorkolvpump) eller kompressor (vakuumtankvagn). Med centrifugalpump, som är den enklaste och billigaste typen, minskar flödet allteftersom fyllnadsgraden i tanken minskar. På moderna tankvagnar är dock centrifugalpumpen ofta tillräckligt dimensionerad för att flödet ska kunna hållas konstant med flödesreglering. Flödet delas då mellan spridning och retur till tanken. När tanken fylls används ofta en pump- och sugkran tillsammans med centrifugalpumpen, som inte är självsugande. En deplacementpump ger ett flöde som är proportionellt mot pumpens varvtal, eftersom varje varv motsvarar en bestämd volym. Tankvagnar som trycksätts med en kompressor ger också ett konstant flöde. Dessa typer av vagnar suger också själva upp gödseln. Tankvagnar finns i storlekar från 6 m3 till över 20 m3. Trenden går mot allt större vagnar för ökad transportkapacitet. Med full tank väger en medelstor tankvagn cirka 20 ton, vilket innebär en stor risk för markpackning och körskador. För att minska dessa risker och samtidigt behålla en hög spridningskapacitet har olika tillverkare utvecklat system för matarslang med eller utan mellanlager vid fältkanten. Med ett mellanlager vid fältkanten kan du få hög spridningskapacitet även med en mindre tankvagn. Transporten mellan gård och mellanlager kan då skötas med en större tankvagn eller med lastbil. Mellanlagret kan utgöras av till exempel en växelflakscontainer eller en begagnad tank från en lastbil. I ett system med matarslang pumpas gödseln från lagringsbehållaren eller ett mellanlager via en matarslang till en traktorburen spridarramp. System med matarslang är fortfarande ovanliga. Eftersom risken för markpackning är mindre, har du med ett matarslangsystem fler spridningstillfällen att välja på. Tekniken gör det möjligt att i högre grad styra flytgödselspridningen till de tillfällen då du får bäst växtnäringseffekt.

12


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 13

System med matarslang. Gödseln pumpas direkt till en traktorburen spridarramp med släpslangar.

Spridningsteknik Metoderna för spridning av flytgödsel och urin kan delas in efter var gödseln placeras. Vid ytspridning sprids gödseln på markytan och vid myllning placeras gödseln under markytan.

Ytspridning Bredspridning – enkelt och billigt Den enklaste och billigaste tekniken är bredspridning över hela markytan. Den äldre typen av spridare, som kastar gödseln uppåt och bakåt, är vindkänslig. En annan nackdel är ojämn fördelning i sidled och svårigheten att köra med rätt överlappning mot föregående drag. En nyare spridare, den så kallade tyska modellen, riktar gödseln nedåt och påverkas därför mindre av vinden. Om flera spridare placeras på en ramp får man jämnare spridning och mindre vindkänslighet. Fördelarna med bredspridning är framför allt att tekniken är relativt billig och okomplicerad. Nackdelarna är att avgången av både lukt och ammoniak kan bli stor. Dels innebär gödselns luftfärd att den kommer i direkt kontakt med luften, dels blir gödseln utspridd över en stor yta när den väl hamnar på marken. Vid spridning i växande stråsäd eller vall täcks bladverket av gödsel vilket ger en extra stor yta som kan avge ammoniak. Vid spridning i vall är också risken stor för att gödsel följer med vid skörd och ger försämrad kvalitet på ensilaget.

13


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 14

Bandspridning – för spridning i vall och växande gröda Bandspridning med släpslangsramp har blivit en vanlig teknik under de senaste 10 åren. Vid bandspridning placeras gödseln i strängar på markytan. Fördelarna jämfört med bredspridning är framför allt lägre ammoniak- och luktavgång och minskad nedsmutsning av grödan vid spridning i växande stråsäd och vall. Bandspridning ger dessutom en bestämd arbetsbredd och högre spridningsjämnhet i sidled. En nackdel kan vara att tekniken är mer känslig för störningar än vid bredspridning, till exempel föroreningar i gödseln. Släpslangsrampens fasta arbetsbredd gör att man kan använda fasta körspår, vilket minskar körskadorna. Bandspridning med släpslangsramp ger lägre ammoniakförluster än bredspridning i växande gröda och på stubb. Det beror på att ytan som täcks av gödsel och som ammoniak kan avgå från blir mindre. Skillnaden mellan teknikerna är större ju kraftigare grödan eller stubben är. Vid spridning i växande gröda skyddar vegetationen dessutom den bandspridda gödseln till viss del från avdunstning. Vid spridning på öppen jord är skillnaden i ammoniakavgång mellan teknikerna inte lika tydlig. Ammoniakavgången är långsammare efter bandspridning, men om gödseln inte brukas ned blir den totala ammoniakförlusten lika stor som vid bredspridning. Om gödseln däremot brukas ned efter en viss tid, till exempel fyra timmar, blir förlusterna mindre vid bandspridning eftersom en mindre mängd ammoniak har hunnit avgå under tiden mellan spridning och nedbrukning.

Figur 3. Kväveförlust som ammoniak efter spridning av flytgödsel till stråsäd. Staplarna visar hur stor andel av ammoniumkvävet i stallgödseln som avgår i form av ammoniak efter spridningen.

Källa: Jordbruksverket, STANK in MIND.

14


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 15

Släpfotsramp – bättre markkontakt Spridning av flytgödsel med släpfotsramp är en teknik som bygger på samma grundprincip som släpslangsrampen. Men till skillnad från släpslangen har släpfoten en fjädrande upphängning och söker sig fram längs markytan. Vid spridning i växande gröda och vall viker släpfoten undan strån och växtdelar och gödseln placeras i strängar under vegetationen med god markkontakt. Om jorden är lucker, till exempel vid spridning i växande stråsäd eller på öppen jord placeras gödseln till och med under markytan. Vid sådana förhållanden blir ammoniakavgången nästan lika låg som vid spridning med myllningsaggregat. Vid spridning till vall däremot blir ammoniakavgången ungefär densamma som vid spridning med släpslangsramp. Teknikens fördelar jämfört med myllningsaggregat är lägre dragkr aftsbehov och mindre vikt.

Separat nedbrukning – stor effekt till lågt pris Som tidigare nämnts kan växtnäringsförlusterna vid spridning av stallgödsel minskas betydligt om gödseln kommer i god kontakt med markpartiklarna. Ett sätt att åstadkomma detta är att bruka ned gödseln direkt efter spridningen. Det kan ske med vanliga jordbearbetningsredskap och innebär inte någon extra investering i utrustning. Separat nedbrukning av gödseln kan, om den utförs snabbt, vara lika effektiv som myllning. Allra bäst är om du kan samarbeta med någon så att en traktorförare utför gödselspridningen medan en andra förare följer efter och brukar ned gödseln. Nackdelen med att bruka ned gödseln separat är att metoden är svår att tilllämpa vid spridning i växande gröda. Ett annat sätt att åstadkomma god kontakt mellan jord och gödsel är att bearbeta jorden innan gödseln sprids.

15


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 16

Myllning med myllningsaggregat Idag finns särskilda redskap som gör det möjligt att sprida och bruka ner gödseln i samma överfart, så kallade myllningsaggregat. Ytmyllning innebär att flytgödseln placeras i markens ytskikt mellan 5 och 8 cm under markytan.

Svartjordsmyllning – enkel ytmyllning Vid ytmyllning av flytgödsel i stubb eller bearbetad jord, så kallad svartjordsmyllning, kan relativt enkla och billiga myllare användas. Vanligast är kultivatoraggregat. Principen är densamma som för en vanlig kultivator, men till varje kultivatorpinne är en gödselslang kopplad.

Svartjordsmyllning med kultivatoraggregat.

Ytmyllning till vall – god foderhygien och små ammoniakförluster För ytmyllning av flytgödsel i vall och till exempel växande stråsäd krävs en annan typ av myllningsaggregat. Här skiljer man på öppen och täckt ytmyllning. Vanligast är öppen ytmyllning där gödseln placeras i öppna skåror i marken. Det finns olika typer av billar för detta. De två vanligaste är en V–formad, ca 2 cm tjock skivbill och en bill bestående av två vinkelställda tunnare skivor. Arbetsdjupet och avståndet mellan billarna är anpassat så att mellan 20 och 30 ton gödsel per hektar ryms i skårorna. Ytmyllningsaggregat för vall har ofta en skivrist placerad framför gödselbillen för att skära igenom grässvålen och hindra växtdelar från att fastna på billen. I vissa lägen kan det vara svårt att få billarna att tränga ner i marken ordentligt, särskilt vid spridning till vall på lerjord. Av de nämnda billarna för öppen ytmyllning har den med två vinkelställda skivor visat sig fungera bäst under hårda markförhållanden.

16


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 17

Ytmyllning av flytgödsel i vall med ett enkelskivigt myllningsaggregat.

Den norska metoden DGI (Direct Ground Injection) åstadkommer också en slags öppen ytmyllning av gödseln. Tekniken bygger på att flytgödseln sätts under högt tryck och ”injiceras” i marken. DGI fungerar bäst på lätta jordar och på något fuktig jord. Under hårda markförhållanden skvätter gödseln åt sidorna istället för att tränga ner i marken. Jämfört med skivbillar är effektbehovet större, liksom risken för nedsmutsning av grödan. Vid täckt ytmyllning täcks gödseln med jord. JTI (Institutet för jordbruks- och miljöteknik) har nyligen utvecklat en ny typ av bill för detta kallad tubulerare. Tubulerarbillen skapar en rund kanal i det övre markskiktet och gödseln leds ner i kanalen via billens ihåliga skaft. Tekniken klarar att placera flytgödseln under markytan i vall även när marken är hård och kräver motsvarande energiinsats som en skivbill. JTI:s tubulerarbill finns ännu inte ute på marknaden.

17


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 18

Figur 4. Tubulerarbillen. JTI har utvecklat en bill som placerar gödseln i en täckt skåra i jorden.

Fördelar och nackdelar med myllning Jämfört med andra metoder ger spridning med myllningsaggregat avsevärt lägre förluster av ammoniak. Öppen ytmyllning i vall kan minska ammoniakavgången med 50 % jämfört med bandspridning. Täckt ytmyllning ger minimal ammoniakavgång. Andra fördelar är högre kväveutnyttjande och minskad lukt. Fördelarna med ytmyllning är störst i vall, eftersom spridning till vall ofta ger stora kväveförluster och eftersom ytspridd gödsel kan orsaka foderhygieniska problem. Vid ytmyllning minskar risken för att gödsel ska följa med vid skörd och försämra ensilagets kvalitet. Teknikens största nackdel är att myllningsaggregat är dyra i inköp och vanligtvis inte kan motiveras ekonomiskt enbart med hjälp av inbesparat kväve. Men om du också beaktar foderhygieniska aspekter kan ett myllningsaggregat vara en lönsam investering. Andra nackdelar är myllningsaggregatens höga dragkraftsbehov och begränsade arbetsbredd, vilket i sin tur ger ökade kostnader för arbete och markpackning. Högre markfuktighet gör det lättare att få ner myllningsaggre gatet i marken. Samtidigt ökar risken för packningsskador om man kör med tunga ekipage när marken är för fuktig. Av den anledningen bör ytmyllningsaggregat inte monteras på alltför tunga spridartankvagnar.

18


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 19

Figur 5. Kväveförlust som ammoniak efter spridning av flytgödsel till vall. Staplarna visar hur stor andel av ammoniumkvävet i stallgödseln som avgår i form av ammoniak efter spridningen.

Källa: Jordbruksverket, STANK in MIND.

19


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 20

Kväveeffektivitet Hur stor del av ammoniumkvävet i flytgödseln som kommer grödan tillgodo beror både på när gödseln sprids och hur den sprids. I tabell 3 redovisas uppskattningar av effektiviteten av flytgödsel i förhållande till mineralgödsel vid olika spridningstidpunkter och med olika teknik. Flytgödselns kväveeffektivitet används för att beräkna hur stor mängd mineralgödsel som flytgödseln kan ersätta och anges i procent av ammoniumkvävet i gödseln. Värdena avser effektiviteten utan nedbrukning i vall och växande gröda, och nedbrukning efter 12 timmar på öppen jord. Om gödseln brukas ner tidigare, till exempel efter 4 timmar, ökar kväveeffektiviteten.

Tabell 3. Kväveeffekt Nötflytgödsel

Gröda och spridningstid

bredspridning

Kväveeffekt (%) vid bandspridning

nedmyllning

Vall på hösten (tidig höst)

20

30

40

Vall i vårbruk

60

70

80

Vårbruk (vårsådd)

50*

60*

Till återväxt (vall)

30

40

50

Svin- eller hönsflytgödsel Gröda och spridningstid bredspridning

Kväveeffekt (%) vid bandspridning

nedmyllning

Före höstraps

70*

80*

90

Före höstsäd

25*

30*

30

Vårbruk (vårsådd)

70*

80*

I växande gröda (höstsäd)

40

70

80

* nedbrukning efter 12 timmar Källa: Jordbruksverket, STANK in MIND.

20


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 21

Spridningsstrategier för flytgödsel Spridningsstrategi i öppen odling I första hand • På lätta jordar ger spridning under vårbruket före sådd eller sättning god kväveeffekt. Om gödseln myllas ned direkt efter spridningen kan effekten förbättras ytterligare. På det sättet kan du få lika god effekt av ammoniumkvävet i stallgödsel som av kvävet i mineralgödselmedel. • På styvare jordar bör du undvika att köra med tunga gödseltankvagnar alltför tidigt på året på grund av risken för markpackning. I det fallet kan spridning i växande gröda med släpslang eller släpfot vara ett bättre alternativ. Grödan bör då vara 10–15 cm hög. • Valet av spridningsstrategi beror också på vilken gröda som ska gödslas. Vårsådd spannmål svarar bäst på flytgödsel som sprids och myllas ner i samband med vårbruket. Bandspridning när grödan är ca 15 centimeter kan också fungera bra under gynnsamma förhållanden, det vill säga svalt och fuktigt väder med tillräckligt lucker jord så att gödseln kan tränga ner i marken. • Den bästa spridningstidpunkten för höstsådd stråsäd sträcker sig över ett längre tidsintervall än för vårsådda grödor. Effekterna kan bli goda både vid spridning i samband med vårbruket och vid bandspridning när grödan är 10–15 cm hög. Effekterna kan bli goda både vid spridning i samband med vårbruket och vid bandspridning när grödan är 10–15 cm hög, men gödsling vid den senare tidpunkten är ofta att föredra.

Alternativt • Ett alternativ till vårspridning kan vara att sprida flytgödsel till oljeväxter på hösten. Ett bra bestånd höstoljeväxter kan ta upp ca 50 kg kväve per hektar enbart i ovanjordiska växtdelar.

Undvik • Spridning av flytgödsel till höstsådd stråsäd bör undvikas. Grödan tar bara upp några enstaka kg kväve per hektar av det ammoniumkväve som tillförs med gödseln. Grödans kvävebehov under hösten kan lätt tillgodoses av det kväve som blir tillgängligt i marken. Det kväve som inte tas upp av grödan löper stor risk att gå förlorat genom utlakning och denitrifikation.

21


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 22

Spridningsstrategi i vall I första hand • Vårspridning till första skörd i vall II–IV ger bäst effekt och minst förluster av kvävet i flytgödseln. Ammoniakförlusterna blir ungefär hälften så stora vid ytspridning av flytgödsel på våren som vid ytspridning på sommaren. Det beror framför allt på att marktemperaturen är lägre på våren, men också på att gödseln lättare tränger ner i marken. Senare under sommaren blir marken ofta hård och mindre genomsläpplig. • Om du har möjlighet att vårplöja kan du kombinera flytgödselspridning och vallbrott. Ammoniakavgången kan minskas till mindre än 1 % av tillfört ammoniumkväve vid vårspridning av flytgödsel på vall följt av omedelbar nedbrukning. Även spridning med myllningsaggregat kan ha samma effekt på ammoniakavgången. Vid ytspridning är släpfots- och släpslangsteknik bättre än bredspridning. • Att sprida flytgödsel inför insådd av vall är också bra. Att sprida flytgödsel inför insådd av vall är också bra. Insådden kan ta upp kväve som frigörs under hösten efter att huvudgrödan skördats.

Alternativ • Under goda förhållanden kan sommarspridning med myllningsaggregat fungera bra. Jorden får inte vara så torr och hård att myllningsaggregatet inte tränger ner i marken ordentligt. • I södra och mellersta Sverige är det svårt att hitta tillfällen för spridning av flytgödsel på hösten, utan alltför stor påverkan på kväveutlakningen. Sen höstspridning (november) på vall kan dock fungera bra även på lätta jordar. Spridning vid temperaturer under nollpunkten bör undvikas eftersom ammoniakavgången kan bli stor. Sen höstspridning till vall kan vara ett alternativ om du har svårt att få god hygienisk kvalitet på ditt ensilage.

Undvik • Du bör undvika att ytsprida på vall sommartid om inte väderleksförhållandena är gynnsamma. Vid ytspridning efter första skörd får du räkna med att huvuddelen av ammoniumkvävet i gödseln går förlorat genom ammoniakavgång.

22


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 23

23


Flytgodsel.qxd

05-06-30

10.04

Sida 24

Vill du veta mer? Litteratur • • • • •

Riktlinjer för gödsling och kalkning 2005. Jordbruksverket. Rapport 2004:22 Din stallgödsel är värdefull. Praktiska råd från Greppa Näringen nr 5, 2004 Markkartering. Jordbruksverket. Jordbruksinformation nr 6, 2002 Växtnäring i kretslopp. Sveriges lantbruksuniversitet, 2000 Lönsam stallgödselhantering – teknik, växtnäringshushållning, kvalitet och ekonomi. Institutet för jordbruks- och miljöteknik. Teknik för lantbruket nr 99, 2002. • Ytmyllning av flytgödsel till vall – sparar kväve men kräver kraftigare traktor. Institutet för jordbruks- och miljöteknik. JTI informerar nr 103, 2003.

Lagar och regler • Miljöbalken (1998:808) • Förordningen om miljöhänsyn i jordbruket (1998:915) • Jordbruksverkets föreskrifter om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring (SJVFS 2004:62) • Jordbruksverkets föreskrifter om hänsyn till natur- och kulturvärden (SJVFS 1999:119)

Informationsställen • • • • •

Greppa Näringen, tfn 0771-57 34 56 (www.greppa.nu) Kommunerna (www.svekom.se) Länsstyrelserna (www.lst.se) Jordbruksverket, 551 82 Jönköping, tfn 036-15 50 00 (www.sjv.se) SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, Box 7070, 750 07 Uppsala, tfn 018-67 10 00 (www.slu.se) • JTI, Institutet för jordbruks- och miljöteknik, Box 7033, 750 07 Uppsala, tfn 018-30 33 00 (www.jti.se)

Jordbruksverket 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 vx E-post: jordbruksverket@sjv.se Webbplats: www.sjv.se

ISSN 1102-8025 JO05:15 24

jo05_15  

This is the description