Issuu on Google+

Farliga växtskadegörare

Dendrolimus sibiricus och D. superans – hot mot svenskt skogsbruk Dendrolimus sibiricus och D. supreans är två närbesläktade ädelspinnare som angriper många olika arter av barrträd. På engelska brukar de kallas Siberian silk moth respektive White-lined silk moth. Synonymer för D. sibiricus är D. supreans sibiricus och D. laricis. Synonymer för D. superans är D. superans albolineatus, D. albolineatus, D. yezoensis och Odonestis superans. D. sibiricus och D. supreans har sitt ursprung i Asien. Det finns ännu inga belägg för att de hunnit sprida sig till andra områden. D. sibiricus och D. supreans finns alltså ännu inte i Sverige. Skadegörarna har i Asien ödelagt enorma barrskogsarealer. Vid vissa utbrott har långt över en miljon hektar skog dött. D. sibiricus och D. supreans skulle förmodligen utan svårighet kunna etablera sig i Sverige eftersom de svenska barrträdsarterna och det svenska klimatet är gynnsamt för de båda skadegörarna. Med tanke på att skogsnäringen är en viktig del av den svenska ekonomin skulle de ekonomiska konsekvenserna förmodligen bli mycket stora om skadegörarna etablerar sig i Sverige. Dessutom har larven stickande hår som kan ge upphov till allergiska reaktioner och ledbesvär. Vid utbrott skulle troligtvis kemisk bekämpning tillämpas vilket skulle få konsekvenser för bl. a. bärplockning.

Skadebild Larverna är lätta att upptäcka och det är oftast tydligt att värdträdet förlorar barren. Larver och fjärilar är lätta att skilja från närbesläktade arter, även från tallspinnaren (D. pini) som är den mest närbesläktade arten och inhemsk i Sverige.

Biologi De båda skadegörarna D. sibiricus och D. supreans har ett likartat utvecklingsmönster och beskrivningen gäller för båda. Äggen är avlånga ca 2 mm i diameter. Först är de ljusgröna, senare krämfärgade och blir slutligen mörkare och fläckiga. Äggen läggs på barren, oftast i nedre delen av kronan. När populationen är hög läggs äggen i hela trädet och även på marken. Varje hona lägger oftast 200–300 ägg, men kan ibland lägga ända upp till 800 ägg. Äggen utvecklas oftast på två veckor. Ibland kan det ta upp till tre veckor.

Larven är ca 50–100 mm lång. Den fullvuxna larven är till största delen svart eller mörkbrun och fläckig. Det andra och tredje segmentet har blåsvarta band. Den har rödaktiga sidor som oftast har ett tandat eller fläckigt mönster. Larven genomgår 6–8 utvecklingsstadier. Larver i första utvecklingsstadiet äter på barrspetsarna och ömsar skinn efter ca 9–12 dagar. I nästa stadium äter larverna på barren i 3–4 veckor och orsakar då större skada än i första stadiet. Larver i tredje stadiet faller ner till marken och övervintrar i förnan. I slutet av april året därpå återvänder larven till trädet och äter nu hela barr och ibland barken på unga skott och kottar. De ömsar skinn två gånger under andra året och övervintrar i marken ytterligare en gång. I april och maj det tredje året äter larven mycket intensivt. Under denna period får den 95 procent av hela sitt näringsbehov. Det är under detta stadium som de största skadorna på värdträdet uppstår.


I juni det tredje året spinner larven in sig i en kokong och för­puppar sig. Puppstadiet varar ca en månad. Puppan är brun och 33–39 mm lång. Fjärilarna flyger från slutet av juni till början av augusti. Honorna lägger ägg direkt efter parning. Fjärilen har ett vingspann på 40–80 mm för hanar och 60–100 mm för honorna. D. suprans är i genomsnitt något längre än D. sibiricus. Färgen varierar från nästan vit till mörkbrun. Den vanligaste färgen är gråbrun. Framvingarna har en halvmåne­formad vit markering och mörka band tvärs över. Bakvingarna har samma färgnyans men saknar framvingarnas mönster. Livscykeln är oftast två år (från juli år 1 – juni år 3). I skadegörarnas södra utbredningsområde kan livscykeln ibland vara ett år och i dess norra ibland tre år. Karakteristiskt för utvecklingen är en långsam uppbyggnad av populationen under flera år. Därefter når den en topp. Det är vid sådana toppar, eller utbrott, som de verkligt stora skadorna på skogarna uppstår. Ett utbrott varar vanligen 2–3 år och föregås oftast av 2–3 år med lägre nederbörd än normalt. Vissa faktorer, t.ex. torka eller när populationen börjar öka, får en del larver att utvecklas på ett år, vilket gör att population ökar mycket fort. Utbrottens karaktär beror på vilken värdväxten är. Utbrott i gran- och tallskogar har en varaktighet på 2–3 år och medför att praktiskt taget hela skogen dör. I lärkträdsskogar är utbrotten mer utdragna men förorsakar inte lika stor skada. Orsaken är att när lärkträden tappar barren flyger fjärilen till andra träd och lägger äggen där.

Värdväxter D. sibiricus och D. supreans angriper de flesta tallväxter (Pinaceae). Större utbrott sker dock endast i skogar av tall (Picea), gran (Pinus) ädelgran (Abies) och lärk (Larix). Således skulle en introduktion i Sverige av någon av skadegörarna kunna få allvarliga konsekvenser för våra gran- och tallskogar.

Geografisk utbredning D. sibiricus är utbredd i Ryssland, från de östra delarna av europeiska Ryssland och praktiskt taget hela den asiatiska delen med undantag från de allra nordligaste delarna. Den finns också i de nordöstra delarna av Kina, i Mongoliet, i Kazakstan och Nord- och Sydkorea. D. sibiricus tros härstamma från Sibirien men sprider sig succesivt väster­ ut med en hastighet som uppskattas till 12–50 km per år. Flygande hannar har fångats i feromonfällor så långt västerut som i Moskvatrakten. D. suprans finns på den ryska ön Sakhalin och ögruppen Kurilerna, norr om Japan. Den är utbredd på Hokkaido, den nordligaste av Japans stora öar, och finns också på ön Honshu där bl.a. Tokyo ligger.

Bekämpning I de områden där de båda skadegörarna finns används kemisk och bakteriell bekämpning vid utbrott. Både flygbesprutning och besprutning med ryggspruta är vanligen förekommande. Så länge det inte är utbrott håller de naturliga fienderna skade­görarna i balans genom att parasitera på ägg, larver och puppor. Försiktighet bör iakttas med allt gods som kommer från utbrottsområden. Ägg kan ha lagts på vilken typ av gods som helst. Högst risk för spridning är det dock med rundvirke.

Upptäcks ett misstänkt angrepp ska det anmälas till Jordbruksverket. Därefter beslutar Jordbruksverket om vilka åtgärder som ska vidtas i varje enskilt fall.


Äggs läggs i första hand på barren. Foto: John H. Ghent, USDA Forest Service, Bugwood.org

Den fullvuxna larven är till största delen svart eller mörkbrun och fläckig. Foto: Natalia Kirichenko, Bugwood.org

Fjärilens färg är vanligen gråbrun men kan variera från nästan vit till mörkbrun. Foto: John H. Ghent, USDA Forest Service, Bugwood.org

Vid utbrott uppstår stora skador på skogar. Foto: John H. Ghent, USDA Forest Service, Bugwood.org


Referenser

Baranchikov, Y., Montgomery, M., & Kucera, D. (1997) Siberian Moth: Potential New Pest, United States Department of Agriculture, Forest Service NE/NA-INF-134-97 http://www.fs.fed.us/ne/newtown_square/publications/brochures/pdfs/study/siberian.pdf (2011-07-06) Baranchikov, Y.,Tchebakova, N., Kirichenko, N, Parphenova, E., Korets, M. & Kenis, M (2009) The Siberian Moth, Dendrolimus superans sibiricus, a Potential Invader in Europe? I: Settele, J. m.fl. (red.) Atlas of Biodiversity Risk www.pensoftonline.net/alarm-atlas-info/atlas-body.pdf (2011-07-06) Baranchikov. Y. (1997) Siberians Forest Insects: Ready for Exports I: Britton, K. red.) Exotic pests of Eastern Forests, conference Proceedings – April 8-10 1997 http://www.invasive.org/symposium/baranchi.html (2011-07-06) Dendrolimus superans. I Wikipedia. http://en.wikipedia.org/w/index.php?oldid=431015243 (2011-07-06) European and Mediterranean Plant Protection Organization, EPPO (2005) Datasheet on quarantine pests Dendrolimus sibiricus and Dendrolimus superans. EPPO Bulletin 35 s 390-395. www.eppo.org/QUARANTINE/insects/Dendrolimus_sibiricus/DS_Dendrolimus_spp.pdf (2011-07-06) European and Mediterranean Plant Protection Organization, EPPO (2006). Distribution Maps of Quarantine Pests for Europe Dendrolimus sibiricus http://pqr.eppo.org/datas/DENDSI/DENDSI.pdf (2011-07-06) European and Mediterranean Plant Protection Organization, EPPO (2006). Distribution Maps of Quarantine Pests for Europe Dendromilus superans http://pqr.eppo.org/datas/DENDSU/DENDSU.pdf (2011-07-06) FAO (2007) Forest Pest Species Profile, Dendrolimus sibiricus http://www.fao.org/forestry/13562-0b2c7d781ba083e8db6a5a9885325b688.pdf (2011-07-06) LaForet, J. (2010) Dendrolimus superans. Center for Invasive Species and Ecosystem Health http://wiki.bugwood.org/Dendrolimus_superans (2011-07-06) Orlinski, A., (2000) Dendrolimus sibiricus. NAFC-ExFor Pest Report http://spfnic.fs.fed.us/exfor/data/pestreports.cfm?pestidval=45&langdisplay=english (2011-07-06) Statens jordbruksverks föreskrifter (SJFS 1995:94) om skyddsåtgärder mot spridning av växtskadegörare http://www.jordbruksverket.se/download/18.7caa00cc126738ac4e880002721/2010-003.pdf (2011-05-19) Walker (2007) Siberian silk moth PaDIL http://www.padil.gov.au/pests-and-diseases/Pest/Main/136350# (2011-07-06)

Jordbruksverket 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se www.jordbruksverket.se Oktober 2011 OVR 242


ovr242