Mönsteråsbarn - Mitt liv på Åsen och andra ställen

Men Stig balanserade ofta på slak lina mellan genialitet och något betydligt mindre smickrande, vilket särskilt visade sig i att han kunde vara hård och cynisk mot den som inte kunde läxan. Jag minns den lätt förståndshandikappade killen som Stig vägrade släppa taget om vid muntliga förhör. Pojken kunde sällan någonting, men Stig fortsatte ställa frågor så att hans okunnighet blev uppenbar inför hela klassen.

En dag när årskurs åtta närmade sig sommarlovet fick vi veta att Stig skulle sluta och jag tror de flesta blev genuint ledsna och arga. Trots hans flagranta brister så tyckte vi om honom.

Klassen protesterade och jag minns att jag fick i uppdrag att sätta ihop en skrivelse till rektor Söderberg där jag uttryckte vår bestörtning över att Stickan skulle tvingas lämna skolan.

Jag erinrar mig inte exakt hur orden föll, men det är möjligt att jag antydde något om skolstrejk.

Plötsligt, på lunchen samma dag som jag hade lagt brevet i rektorns postfack, kom han gående med hetsiga steg och skrek så det ekade i hela kapphallen: "Vem är Jonny Nilsson? Var är han? Ta fram honom!" Jag klev fram och presenterade mig.

Rektorn var knallröd i ansiktet, håret spretade åt alla håll och i näven höll han mitt brev. ”Är det du som har skrivit det här?”, skrek han i hysterisk falsett. ”Jo, det stämmer”, sa jag.

Sedan följde en retoriskt underhållande utskällning med huvudbudskapet att jag inte skulle lägga mig i skolans tillsättning av lärare. När han väl hade slutat och försökte få luft, tog jag tillfället i akt att förklara att det är min demokratiska rättighet att meddela rektorn mina synpunkter, men att det däremot inte kan förmodas ingå i rektors befogenheter att skälla ut, samt försöka tysta elever som nyttjar denna rätt. Rektorn blev mållös och bara stirrade på mig som vore jag rabiessmit149