Page 1

Ett svenskt  alternativ  till  skolutveckling   Den  svenska  skolan  står  inför  svåra  beslut  efter  allt  mer  fokus  på  sjunkande  resultat.  Det   finns  två  vägar  att  vandra  –  leta  upp  och  följa  gamla  stigar,  eller  att  skapa  en  egen,  ny   stig.   Mer  förmedlingspedagogik,  fler  prov,  fler  läxor,  längre  skoldagar,  betyg  i  allt  yngre   åldrar,  ökad  toppstyrning,  med  mera.  Visst  kan  vi  göra  så.  Vi  kan  försöka  hämta  idéer   från  Shanghai,  Singapore  och  Sydkorea.     Eller  vi  kan  analysera  vad  Sverige  redan  är  bra  på  och  bygga  vidare  utifrån  starka   svenska  värderingar  som  samverkan,  ansvar,  inklusion,  jämställdhet  och  demokrati.   Det  praktiska  pedagogiska  alternativet  heter  ”skarpa  demokratiska  projekt”.     Vi  har  ett  system  som  i  180  år  har  byggt  på  följande  idé.  Äldre  tjänstemän  i  Stockholm   har  bestämt  vad  eleverna  ska  lära  sig,  när  de  ska  lära  sig,  var  de  ska  lära  sig,  hur  de  ska   lära  sig,  av  vem  de  ska  lära  sig  och  med  vem  de  ska  lära  sig.  Handlingsutrymmet  för   individen  har  varit  minimalt.  Är  uppifrån  hårt  styrda  system  som  i  ”framgångsrika”   städer  och  stater  i  Asien  vårt  nya  ideal?     Eller  ska  en  fortsatt  utveckling  av  vår  demokrati  med  samverkan  och  ansvar  vara  våra   ledtrådar?  Ingen  förnekar  betydelsen  av  att  ha  kunskap  om  sitt  kulturarv  eller  att   kunskap  är  basen  för  både  kreativitet  och  demokrati.  Det  är  i  en  praktisk  tillämpning  av   kunskapen  inom  ramen  för  vår  demokrati  som  vi  finner  nyckeln  till  framtid  och   framgång.     Internet  vänder  upp-­‐och  ner  på  spelreglerna  och  det  kommer  att  bli  allt  svårare  att  styra   skolans  vad,  hur,  när,  var,  av  vem,  med  vem.  Ska  vi  fortsätta  att  insistera  på  att  vi  vet  vad   eleverna  behöver  kunna  för  att  lyckas  i  en  allt  mer  osäker  framtid?   Det  må  låta  abstrakt  att  prata  om  projekt  och  process.  Vi  måste  dock  välja.  Ska  skolan   vara  innehållsinriktad,  då  mäter  man  det  man  kommer  ihåg.  Om  skolan  ska  vara   processorienterad,  då  ställer  man  krav  på  hur  man  använder  det  man  lär  sig.  Då  öppnas   nya  världar  där  ungdomar  lär  sig  inte  bara  ett  innehåll  utan  en  process  för  att  lära  sig   och  en  process  för  att  påverka  samhället  och  därmed  bli  en  aktiv  medborgare  i  vår   demokrati.   Några  exempel.  Skolan  ska  spela  upp  en  musikal  den  4  maj.  Det  är  skarpt  läge  –  det   måste  vara  klart  och  det  ska  vara  hög  kvalitet.  Resan  dit  inkluderar  diskussion  om   musikalens  tema,  texter,  dramaturgi,  budskap  och  genomförandet.  Det  är  ett  skarpt   projekt  som  i  händerna  på  en  god  handledare  och  mentor  kan  leda  till  ett  imponerande   resultat.   Ekologistudier  leder  klassen  till  att  ”adoptera”  delar  av  en  närbelägen  sjö.  Den   ekologiska  balansen  studeras  och  förslag  på  förbättringar  växer  fram  och  presenteras   för  fullmäktiges  nämnd  för  bygg-­‐  och  miljöfrågor.     Designen  på  en  fågelholk  jämförs  med  designen  på  fågelholkar  runt  om  i  världen,  med   betoning  på  flyttvägen  för  en  särskild  fågelart.  Via  nätet  bygger  man  ett  nätverk   bestående  av  studerande  som  finns  i  flyttfågelns  flygvägar  och  kommer  sedan  med   förslag  på  miljöförbättringar  för  dessa  fåglar.  


Ett platsprojekt  fokuserar  på  ett  hus  vid  torget  i  hemstaden.  Husets  historia  kartläggs   tillsammans  med  människornas  levnadsvillkor  och  maktförhållanden  i  stans  historia.   Klassen  ansvarar  för  en  utställning  på  stadsbiblioteket.   Skarpa  demokratiska  projekt  kräver  struktur,  noggrannhet,  nära  ledarskap  och  ständiga   uppföljningar,  något  som  ibland  har  fattats  i  många  nuvarande  tolkningar  av   grupparbete  och  projektarbete.  Utan  kunnigt  ledarskap  fungerar  inte  denna   undervisningsform  optimalt,  så  förvisso  måste  didaktiken  kring  projektarbete  förbättras.   Men  det  är  också  uppenbart  att  den  ”arbetsblads”pedagogik  som  dominerar  idag  inte   heller  har  lyckats.     Under  ledning  av  en  tydlig,  kunnig,  välorganiserad  och  kvalitetsmedveten  handledare   kan  dagens  ungdomar  bli  delaktiga  i  samhällsutvecklingen  och  lära  sig  demokratins   spelregler.     Frågan  som  bör  ställas  är  vilket  undervisningssystem  och  vilka  undervisningsmetoder   som  gagnar  demokratiutveckling  och  ansvarstagande.  Det  är  en  annan  typ  av  frågor  än   hur  vi  ska  klättra  i  vår  skolrankning  eller  hur  ska  vi  klara  oss  bättre  i  internationella   kunskapsundersökningar.   Risken  är  att  PISA  2012  och  liknande  undersökningar  leder  oss  tillbaka  till  fel  stig.  Vi  ska   vandra  demokratistigen,  en  stig  som  kan  bli  till  en  bred  gata  av  upplysta,  kunniga  och   engagerade  medborgare  som  lär  sig  från  tidig  ålder  att  de  är  delaktiga  i  att  skapa   framtiden.       John  Steinberg,  fil  dr,  författare  och  lärarfortbildare   ***    

Ett svenskt alternativ till skolutveckling  

Ska våra skolor efterliknar Sydkoreanska skolor, nu när Pisa 2012 påminner om den svenska skolans kunskapsbrister? Eller ska vi bygga vidare...

Ett svenskt alternativ till skolutveckling  

Ska våra skolor efterliknar Sydkoreanska skolor, nu när Pisa 2012 påminner om den svenska skolans kunskapsbrister? Eller ska vi bygga vidare...

Advertisement