för minimikravet på fem hektar. Och när allt var klart tog de emot Gunde och Göta, de första kalvarna. Idag lever 13 älgar på Gårdsjö Älgpark. Leif har precis sålt fem kalvar till andra älgparker som var i behov av nytt blod. Det är det enda sättet att få in nya älgar i hägnen. Parkerna får inte längre ta in älgar från det vilda, något som Leif anser är fel. Han tycker det finns situationer när det skulle vara nödvändigt, inte minst för älgen. – Kalvarna går med sin mamma under ett år. Under jakten skjuter man alltid kalven före kon. Men det finns skräckexempel. Vissa tror att om man skjuter kon först så stannar kalven kvar, och så skjuter man den sedan. Men kalven kan ju springa iväg. Om vi vet att kon är död och att kalven lever kan väl en älgparksägare försöka få den att överleva. Kalvarna klarar sig ändå inte i det vilda på egen hand.
L
eif Lindh har varit jägare i större delen av sitt liv. När han var liten skolkade han från skolan för att följa med pappa på älgjakt. – Jag var aldrig helt bekväm i den situationen. Det var ju kul när han sköt, men jag tyckte det var jobbigt att han dödade. Leif blev äldre och efter ett tag satt han själv där på ryggsäcken i skogen med geväret i hand. – Jag ansåg att jag var en för dålig skytt, så jag sköt alltid på stillastående. Kom det en älg springande skrek jag till så att den stannade. Då kunde jag trycka av. Skulle jag skjuta skulle det vara för att döda. Leif jagar inte längre. Intresset försvann för tio år sedan och idag klappar han hellre levande älgar än döda. Men han har inget emot att andra jagar älg i det vilda. – Vissa frågar hur man kan vara djurvän och samtidigt skjuta ihjäl djur. Och visst, det kan man ifrågasätta. Men vet jag att jag träffar och dödar en älg så går det ganska fort och då behöver den inte lida. Älgavskjutning måste vi ha för älgarna orsakar många trafikolyckor och stora skogsskador.
hälsa. För att få visa upp vilda djur för publik måste parken ha en zoolog och en veterinär som besöker djuren flera gånger per år. Madeleine Hjelm är zoolog och rådgivare åt älgparker i Östergötland, Västergötland och Småland. – Jag jobbar för att djuren ska ha en bra välfärd i parkerna. Det handlar om att älgarna ska må bra tillsammans i gruppen och att de får rätt mat. Och så ska de trivas i miljön. Djuren ska kunna gömma sig och ha olika underlag att gå på. Medan veterinärerna undersöker djurens fysiska hälsa är Madeleine Hjelms uppdrag att se till att älgarna mår bra psykiskt. – Djuren ska få utlopp för så många naturliga beteenden som möjligt. Det handlar mycket om hur hägnen ser ut. I de älgparker jag känner till har djuren stora ytor att röra sig på. Mycket större än i de svenska djurparkerna. Madeleine Hjelms bedömning är att djuren i älgparkerna lever ett bra liv. Hon tycker inte att det per definition är fel att ha vilda djur i hägn. Men det är alltid problematiskt med djur i fångenskap. – Älgar har ett komplicerat sätt att välja ut vad de ska äta. Vi kan inte utfodra dem på samma sätt som de skaffar mat i det vilda. I älgparkerna är de ju helt beroende av det foder vi ger dem. Jag hade önskat att det fanns forskning på skillnader mellan älgarnas beteende i vilt tillstånd och i parkerna. Vi har det på andra vilda djur men inte på älgar.
"Alla tyckte jag var fullständigt dum i huvudet. De undrade om det hade brunnit i skallen på mig."
Idén om att ha älgar på gården fick Leif Lindh långt innan han slutade jaga. För 22 år sedan tog han emot en nyfödd älgkalv efter att mamman dött i en trafikolycka. Fem dagar senare dog kalven av näringsbrist. Men samtidigt föddes drömmen om en storslagen älgpark. – Alla tyckte jag var fullständigt dum i huvudet. De undrade om det hade brunnit i skallen på mig. Leif tog inte åt sig av åsikterna från omgivningen. Han höll i drömmen och fortsatte kämpa. Idag står han mitt bland älgarna och det går inte att ta miste på kärleken Leif känner för djuren. Men han är inte den enda som är mån om deras
I ladan bakom entrébyggnaden bjuder Leif Lindhs favoritband Drifters upp till logdans under somrarna. Nu är det mörkt och rått och ladan fungerar som uppställningsplats åt tre övertäckta bilar och en grålackad traktor. När det blir vår rullas traktorn ut på gårdsplanen och förvandlas till klätterställning för barnen. – Den där jäveln brann förra året. Den höll på att elda upp hela mig. Jag skulle tanka och det rann ner soppa på motorblocket och tog eld. Hela traktorn stod i lågor. Leif tittar en stund på traktorn. Han tar sats och som med så mycket annat återger han historien som ett rinnande vatten. När det small släppte han reflexmässigt bensindunken. Soppan rann ut på marken och elden spred sig. Han vände sig om och upptäckte att hela vänsterbenet brann. – Som tur är hade jag bomullsbyxor på mig så jag släckte elden där. Men det gjorde jävligt ont på smalbenet. När jag sprang upp mot huset small framdäcket. Då kom gumman ut och frågade vad det var som hände. Leif har ett förflutet som brandman i den närliggande orten Heby. Han visste att det handlade om sekunder innan elden skulle sprida sig. – Brandsläckaren, ropade jag. Traktorjäveln brinner! Han greppade en brandsläckare i varje hand och vände >
57