Issuu on Google+

»Det var en helt ny värld som öppnade sig. Där såg jag att wow, det finns en stil i Japan som mitt namn är skrivet på.« Sid 72

Allt är yta.

NU DESIGNAR VI

DÖDEN

Tidning i tidningen: “Klädkoden”, start s. 35

SPETS TRYGG REBELL

Lädret har varit Pauls andra skinn i två decennier.

SROCK R BAD ATT Ä V O R GÅ OREK N/IT ÄCKEN JORTA ÄR NU / FL OLISSLÖJA K S R ÄR Ä S TID STA P : DET H ATTEN ES FÖR UTLET HOTAT / H ÄR SVERIG O L IL O R GT ALLTID A! / DET HÄ ALON R T FÖR N FINS BESEG MODE + FRÅ


1751

“Vad är det? Är det en människa? Aha, nu vet jag. Han var kung för längesen, det är därför han ser konstig ut. Han har inga kungakläder på sig.” Jack Rönndahl, 5 år, om kung Adolf Fredrik


Lisa Grettve: Långbyxor som skalas av till vadlånga shorts med hjälp av blixtlås. Vill inte heller bära valbenskorsett då det inte går ihop med min kärlek för bardvalar.

PLAGGET

Redaktionskollen: Vilket plagg skulle du aldrig ta på dig?

allt är yta och yta är allt. Trots det iskalla regnet som bokstavligen örfilar dig i ansiktet så lever stan. Under regnhatt och regnrock sitter kläder som har både mening och mål. I kyrkorna klär prästerna sig i kaftaner och på torget strosar sekulariserade i slöja. I Majorna i Göteborg sitter en lädertokig man och längtar till 50-talets London, medan två personer på kvinnokåken klär sig enligt konvention. Företaget Fluffbabes planerar för personer post död och i Borås påläggs populationen postordertraditioner. Om allt det här lite till kan du läsa om i magasinet du håller i handen och. Mode är yta men också så mycket mer. Vi vill ge er historier bakom tidstypiska fenomen och traditioner, låta er fundera över koder i kläder och nyfiket återupptäcka gårdagens trender. Välkomna, kära läsare, och hoppas ni gillar magasinet Spets. Nils Gruvebäck, chefredaktör

Daniel Ågren: Sotarmössa. Vad är poängen med en jävla mössa som inte ens täcker öronen? Är det inte kallt har jag ingen mössa. Basta.

SPETS Medverkande Spets vinter/vår 2015 Lisa Grettve, Nils Gruvebäck, Johan Karlsson, Hanna Klumbies, Ellen Nilsson, Malin Larsson, David Lindahl, Max Lindahl, Rebecca Lundberg, Hanna Rahlén, Gustaf Rosensköld, Jonathan Ryberg, Marie Schagerlind, Rebecka Svensson, Daniel Winberg, Daniel Ågren, Jesper Åhlander Hanna Rahlén: Jag skulle aldrig använda tights som byxor eftersom rumpans konturer blir obehagligt tydliga. Allt som sticks går också bort.

Innehållsansvarig David Lindahl Planeringsansvarig Nils Gruvebäck Webbansvarig Rebecca Lundberg Layoutansvarig Gustaf Rosensköld Bildansvarig Daniel Ågren

Magasinet producerades vintern 2014/2015 inom ramarna för journalistprogrammet vid Göteborgs unversitet, institurionen för journalistik, medier och kommunikation under handledning av Ulrika Tengby Holm. Allt är yta. Spets är till för människor som vill ha ett intelligent och medvetet magasin som visar modet bakom kulisserna. Vi gräver under ytan och drivs av en vilja att förstå. Följ oss på sociala medier: @ magasinetspets

3


PLAGGET

SPETS VINTER/VÅR

52 Mipsters Religionen har blivit fashionabel. Även för icke-troende. Badrocksmode/25 Torekov kryllar av lättklädda människor Politiska plagg/36 Kläder som ideologiskt uttryck Fängelsekläder/46 Ny kvinnokollektion Leve fascismen/50 Varför klär de sig så bra? Slöjan/58 Nu som arbetsplagg Vårdad klädsel/59 Vem avgör egentligen? Skon/63 Mannen med aristokratskorna Ålder och stil/72 När slutar man ändra sig?

20 Läder Paul har känt passionen in på skinnet i flera decennier.

4

48 Skurkar Vad säger fiktionens onda utseende om oss själva?

29 Borås Sveriges modecentrum finns i

landets 14:e största stad. Hur gick det till?


spets möter/8

Linn Becker dissade polishatten för guldmålade tuppvingar. Möt modisten som helst spelar utan regler och som tror att hatten är på väg tillbaka.

uträkningen/19

Kläder kostar pengar. Men det finns en annan livsviktig resurs som går åt i enorma mängder när råvaror blir till plagg. Spets vet exakt hur mycket.

plagget/26

Både skogshuggaren och konsertpianisten bär den. Skjortan kommer i många former och färgar. Spets berättar plaggets historia från underplagg till statussymbol.

Spets är inte bara text. På spets.jmg.gu.se hittar du mer innehåll att se och lyssna på. Här är våra favoriter den här säsongen.

1 1 Vad är kemtvätt egentligen? 2 Vad är aktivitetsarmbandet till för? 3 Bommul – från Uzbekistan till t-shirt. 4 När den högsta önskan blir galet dyr. 5 Följ med ett second hand-plagg från inlämning till kund.

3

2

jämförelsen/34

Vilket material är dåligt för havet och vilka kan ens klassas som miljövänliga? Spets guidar och jämför.

omsorg/62

Somliga går i välskötta skor. Det kan du också göra efter att ha läst Spets guide för hur du bäst tar hand om dina dojor.

10

4

5

”VAD ÄR DET FÖR MENING MED ATT DÖ NÄR DET FINNS SÅ TRÅKIGA PRODUKTER?”

65 18

”TANKEN VAR ATT NAMNET SKULLE VARA LO:S”

28

”ALL PR ÄR BRA PR, MEN BRA PR ÄR ÄNNU BÄTTRE PR”

60

”BÄTTRE PASSFORM VINNER INGA HJÄRTAN PÅ MODEVISNINGAR I MILANO”

38 5

PLAGGET

SPETS på nätet


AKTUELLT PLAGGET

Spets spår – det gör modehusen 2015 2014 var året då modehusen tog steget från att bry sig om vad du har på dig till att försöka påverka vad du har i dig. Skomärket Toms startade ett eget kaffemärke och fashionabla Ralph Lauren lanserade en egen kafékedja. Spets har tittat i spåkulan för att sia om vad modehusen kommer att göra under 2015. TV-spel blir det nya svarta Kim Kardashian gjorde det. I år tar modehusen efter. Spelet där man börjarsom praktikant på botten och jobbar sig upp till CEO hos Prada. Allt i högupplöst grafik och med svåra modekatastrofer att lösa längs vägen. Res med stil Som motvikt mot Ryanair och andra lågprisbolag grundas Air Versace som erbjuder förstklassiga flygturer där flygstolens klädsel är lika viktig som pilotens kompetens.

Håll utkik. Zlatan har inlett ett samarbete med Dressmann.Släpps första plaggen under 2015?

2015 Fashion per årstid: Vinter Spana efter årets nya trender på Stockholm Fashion Week. (Stockholm, 26 januari - 8 februari) Vår Se de stora hundarna visa hur det går till på Paris Fashion Week. (Paris, 4 mars - 11 mars)

6

Sommar Är det svettlökar under tjocka, mörka kavajer som gäller i år igen under Almedalsveckan? (Visby, 28 juni - 5 juli) Höst Fresh Fish - Sveriges årliga modemässa för lovande kreatörer. (Göteborg, september)

Moderiktiga andetag I takt med att de asiatiska miljonstäderna växer, luftföroreningarna ökar och fler förstår vikten av att skydda sig mot sot och partiklar blir det naturliga steget specialdesignade munskydd i tusenkronorsklassen. Glöm stereotypiska kirurgmasker. Välkommen Masks by Marimekko. TEXT DAVID LINDAHL

VAD HÄNDE SEDAN? skräddare Miljöpartiets momssänkning för 2012 presenterade Miljöpartiet förslaget om en momssänkning från 25 till tolv procent, för skräddare och skomakare. Förhoppningen är att rikta uppmärksamhet mot resursslöseri och slit- och slängmentalitet genom att erbjuda ett konkret alternativ – reparation. En sänkning skulle även omfatta äldre produkter vars miljökonsekvenser är större än ett nyköp. Förslaget har dock varken kommit med i budgetpropositionen eller i överenskom-

melsen mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna. – Tanken med förslaget är att uppmuntra till eftertänksam konsumtion och därmed förlänga livstiden för våra ägodelar. Exakt hur frågan kommer att drivas är oklart i dagsläget men förhoppningen är att förslaget kan komma upp senare under mandatperioden, säger Åsa Sjöberg politisk sekreterare för Miljöpartiet på Riksdagskansliet. TEXT ELLEN NILSSON

FOTO Creative Commons - Mohan at Doha Stadium Plus Quatar


AKTUELLT PLAGGET

rätt stil i sälen Mode finns överallt. Även i skidbacken. Spets tog hjälp av Mårten Kaiser på Kaisers skidbod i Sälen för att hitta säsongens hetaste produkter. TEXT OCH FOTO MALIN LARSSON

Superjoy-skidan från HEAD Skidtillverkaren HEAD testade lättviktsmaterialet ”Grafen” inför säsongen 2015. Succé direkt. Skidan blev snabb, stadig och lättsvängd. Ett tips är att snabba på om du är sugen på att knipa ett par. Ryktet går att skidorna rasar ut från lagerhyllorna sedan Jon Olssons flickvän Janni Delér visat upp skidorna på sin blogg.

Goggles och hjälm från Poc Heltäckande lins och stora synfält är vad som gäller för säsongens goggles. Till det används hjälmen Fornix Backcountry Mips. Huvudskyddaren är framtagen i samarbete med Karolinska Institutet och Kungliga Tekniska Högskolan. Det inbyggda MIPS-systemet skyddar dig mot rotationsvåld.

Underställ från Mons vs. Royale Ett underställ för den som vill känna sig ”jibbig och parkig” hela vägen inifrån och ut. Hoddies, skinndetaljer och merinoull gör dig helrätt i backe, våffelstuga och på Afterskin. Har du glömt att packa partykläder så fungerar understället även där.

Salomon Quest Pro 130 Det är inne att tura. Då är det ingen tillfällighet att det dyker upp en lättviktspjäxa, och dessutom med ”hikefunktion”. Med hjälp av den kan du med ett enkelt knäpp på pjäxans baksida göra pjäxan mer bekväm att gå i. Pjäxan gör livet lättare om du vill gå upp på fjället till den orörda snön.

Skidkläder från Atomic Färgerna är mörkblått och gult, helt rätt för årets säsong. Det är nämligen nertonat som gäller i fjällen säsongen 2015. Om det är gratis? Inte helt. Närmare 10000 kr kostar det att se trendig ut på manchestern. Glöm bara inte att stilen på carvingsvängarn helst ska matcha klädstilen.

7


SPETS MÖTER

HATTENS RENÄSSANS Hatten är på väg tillbaka. Det tror Linn Becker, nyexaminerad från Tillskärarakademien i Göteborg. Spets möter modisten som föredrar att betrakta hatten som en ren modeaccessoar.

– Det har varit ett uppehåll

i filt och strå med mer extravaganta jobba stort och dramatiskt men i hattbärandet. Förr bar alla hatt, kreationer gjorda av smycken, fjädi lätta, transparanta material. sedan blev det mer en kändisgrej. rar och diortyll. – Fördelen med att vara modist, Men nu har utbudet ökat och att – Jag gillar att jobba i oväntade framför att vara hattmakare, är att många vanliga butikskedjor säljer material. Det här är till exempel det inte finns några regler, säger hattar gör det mer lättillgängligt. blomsterdekorationsgrejer som jag hon. Folk vågar mer nu än för några år har spraymålat och som egentligen sedan, säger Linn Becker. ska användas i buketter, säger Linn Som examensarbete på TillskärarHon lyfter fram några offentliga Becker. akademin var uppgiften att skapa personer som har haft inverkan Hon visar upp en coiffe, en slags hattar och asseccoarer till en unipå samtidens relation till formsbärande yrkesgrupp. hatten. Lady Gaga, som Att göra en ny polishatt med sina galna och ofta kändes lite trist, så Linn “Fördelen med att vara modist, enorma kreationer gjorda valde att jobba utifrån temat av material som cellofan och dragqueens. Det resulterade framför att vara hattmakare, människohår, kan ses som bland annat i en dramatisk en slags hattavantgardist. skapelse bestående av guldOch Håkan Hellström, som målade tuppvingar, inär att det inte finns några regler.” gjorde den svarta filthatten köpta på en hönsfarm trendig igen. i Skåne. – Håkanhatten är en fin klassisk hårdekoration med en minihatt – För mig är hattens funktion modell. Många har börjat bära hatt i botten. Den har försetts med långa, rent modemässig. Men jag kan upppå grund av honom. svarta spetsar av torkade palmblad skatta hattar med religiös symbolik. som gör att den nästan ser farlig ut. Påvens kalott är fin, till exempel. I Linn Beckers ateljé i det gamla Linn Becker inspireras ofta av den Den har en trevlig form. l sockerbruket vid Göteborgs hamnmoderna storstadens arkitektoniska inlopp samsas klassiska modeller former och strukturer och gillar att TEXT OCH FOTO REBECCA LUNDBERG

8


hejare på huvudbonader. När det gäller hattar är Linn Beckers register brett. I sin ateljé i Göteborg skapar hon såväl klassiska som mer extravaganta modeller. Coiffen hon bär här får sägas utgöra ett exempel på den senare kategorin.

9


DEN SISTA FÖRESTÄLLNINGEN Våra begravningar blir alltmer individualiserade och ditt avskeds estestik ska berätta en historia om vem du var. Det som började som en pastellfärgad protest i 1980-talets hiv-epidemi har idag blivit en marknad. Döden har blivit design. Text Rebecca Lundberg Foto Nils Gruvebäck


DEN sista vilan. Barnkistor i vitlaserad björk.

T

ill tonerna av Frank Sinatra glider de framåt, knallrosa och bevingade. De färdas sakta längs ett transportband från taket ner mot betonggolvet. And now, the end is near. På det nedsläckta, kyliga lagret står finklädda män och kvinnor och betraktar de strålkastarbelysta föremålen. And so I face the final curtain. Det är invigningsmingel på kistfabriken. – Det var lite kul faktiskt. Premiärkänsla i begravningsbranschen är inte så vanligt, säger kisttillverkaren Morgan Löfgren när han minns tillbaka. Tillfället han berättar om är lanseringen av Angelbox, en cerise likkista för livsnjutare. Vi befinner oss i kvarteret Paradiset i Nybro. På Rydéns, en av Sveriges största kistfabriker. Här tillverkas årligen runt 25 000 kistor av olika slag och i olika priskategorier. Spånskivor, ek, körsbär. Med eller utan handtag för kistbärarna. Och i olika storlekar. Den första syn som möter kistfabrikens besökare är

12

staplar av väldigt små kistor i vitlaserad björk. Historien om kistan Angelbox började 2009. Entreprenören och festälskaren Åsa Scharin drack champagne med en väninna och pratade om döden. Så föddes idén om en kista utöver den vanliga, med champagneglashållare och utrymme för handväska. På plats i fabriken visar hon och Morgan Löfgren upp det bjärta resultatet. – Pärlsponten här representerar champagnebubblor, säger Åsa Scharin. Jag kände att vad är det för mening att dö när det finns så tråkiga produkter? Det är hemskt nog ändå. Måste man dessutom begravas i något fult? Åsa Scharin driver livsstilsföretaget Fluffbabes. De säljer högklackade galoscher och stålull i rosa för att göra livet lite mer fluffigt och glamouröst. Men hon driver också Never ending story: dödsstilsföretaget. Med det vill hon lansera begravningen som ”ett sista party”. På företagets hemsida kan du välja om du är kosmopolit, globetrotter eller


trädgårdsfantast och inspireras att anpassa din begravning med produkter utformade efter just denna persona. Kanske ser du din framtid som stoft i urnan Angeldust?

riges Begravningsbyråers Förbund numera arkivtjänster där man kan fylla i alla önskningar man kan tänkas ha inför sin egen sorti: vilka ens favoritfärger är, om man gillar jazz eller svensktopp, vilka kläder man tycker om och om något särskilt De senaste tio åren har psalmer bytts kärt föremål ska få följa med ut mot Spotify-spellistor i kistan. Och sedan arkiven och kistor i diverse nyan“Först ska alla gråta. Och sedan digitaliserades 2010 har ser av brunt får allt större användandet kontinuerligt ska de vara jätteglada.” konkurrens av mer våghalökat, enligt SBF. sig design. Begravningsentreprenörer är överens om att estetiken vid en På kistfabrikens skrädderi tillverkas också innanbegravningceremoni fyller en viktig funktion. Och mätet till kistorna: täcken och kuddar för den sista så har det alltid varit. Sorgslöjan, sorgbandet, svepvilan. Och här sys svepningsskjortorna: specialdeningsskjortan, de svarta likbilarna, gravstenen och signade bomullsplagg utan baksida, lätta att klä på katafalktäcket är symboler som i olika skeden har en kropp när likstelheten trätt in. varit obligatoriska beståndsdelar vid en traditionell, – Svepningsskjorta är så galet fult, säger Åsa kristen begravning. Scharin. Som en sjukhusdräkt. Den får vem som Det som har skett idag är en slags individualisehelst att se ut som ett lik, det är ju inte speciellt kul. ring och intimisering av begravningen. Religionens Jag vill inte ligga i en ful dräkt resten av mitt liv. monopol på ritualen har upphört och nu kan cereEller död. Det ska inte vara så allvarligt, att dö är illa monin utformas nästan hur som helst. Marknaden nog ändå. Eller också är det jättehäftigt! Det vet vi ju saluför en uppsjö produkter och genom att surfa faktiskt ingenting om. in på en hemsida kan du göra dig själv till ett slags post mortem-regissör över din förgänglighet. Men är inte döden allvarlig, då? – Vi ser en ökad individualism i hela samhället, – Mja, kanske. Det är ju allvarligt för dem som är säger etnologen och forskaren Lynn Åkesson. Och kvar. För dem är det förstås förfärligt sorgligt. Men vi kan se att det är viktigt att framhålla jaget och för den som dör – vem vet? Hela tiden så handlar den unika individen även som död. Begravningens det här projektet om att ge människor lite hopp. estetik ska stämma överens med den dödes personOch framför allt mig. I och med att det var så det lighet. började. Inom branschen månar man om den utÅsa Scharin har själv en klar föreställning över vecklingen. Exempelhur hennes egen begravning ska bli. vis erbjuder både – Det ska vara pompa och ståt och massor av Fonus och champagne. Först ska alla gråta. SveOch sedan ska de

ANGELBOX. Åsa Scharins kista med

champaneglashållare och utrymme för handväska.

13


vara jätteglada. Över att de känt mig. Jag kommer att dirigera det hela hårt, säger hon. Hon har redan delegerat ansvar över musik och rekvisita till två yngre vänner. Shirley Basseys ”I am what I am” ska spelas. Och hon vägrar svepningsskjorta. Åsas kropp ska vara klädd i hennes allra galnaste klänning: en specialuppsydd replika av den rosa paljettklänning Marilyn Monroe bar i ”Some Like it Hot”. Hon tar fram Spotify-listan som spelades vid sin pappas begravning och sätter på en technoversion av Albiononis Adagio i G-moll. Begravningsentreprenören blev chockad över valet, berättar Åsa Scharin, nästan stolt.

På Rydéns kistfabrik i Paradiset har man tillverkat kistor sedan 1904 och de senaste åren har man inlett flera nya samarbeten. Åsa Scharin är en av innovatörerna, men även glaskonstnären Ulrica

14

Hydman-Vallien har designat en blomsterdekorerad kista, och den senaste samarbetspartnern är den danske industridesignern Jacob Jensen. För 15 000 kronor kan du bäddas ned i den minimalistiska kistan Diamant, som påminner om en sådan både till form och glansighet. – De är jätteläckra, säger Åsa Scharin när hon betraktar de tre kistorna i rött, svart och vitt. – Det är ett riktigt hantverk i björkplywood, gjord av 32 delar. En jättegrej att sätta ihop. Det var Jacob Jensen själv som tog initiativet. Han vaknade en morgon efter en ganska blöt fest i sin tecknarstuga på Jylland och hade liksom målat kistor på servetter, berättar Morgan Löfgren och stryker fingrarna längs kistans blankpolerade yta. Åsa Scharin tror att trenden med designkistor kommer att växa, snart är det dags för den individualistiska fyrtiotalistgenerationen att vika hädan.


Never ending story. Förra sidan: specialuppsydd replika av

den rosa paljettklänning som Marilyn Monroe bar i “Some Like it Hot”. Den här sidan: Åsa Scharin har en klar bild över hur hennes begravning ska se ut.

15


I Rydéns kistfabrik. Överst från vänster: montering av kistor; svepningsskjortan, ett specialdesignat bomullsplagg utan baksida, håller på att sys; sprayning av Åsa Scharins kista Angelbox i cerise och svart; en skruvpistol som justerar skruvarna till rätt tryck.

16


Och även för den allt större skara som väljer att kremeras är kistans utseende betydelsefullt. – Begravningen i sig är ju en jätteviktig händelse för sorgebearbetningen. Mycket handlar om hur det är där, runt omkring. På minnestunden och i kyrkan. Hur det ser ut. Och om kistan kremeras eller om den grävs ner… Ja, den försvinner ju i vilket fall, säger Morgan Löfgren.

A

om intimitetens estetik snarare än om organiserat motstånd. Hur man genom musikval, färger och meny på minnesstunden försöker återgestalta den frånvarande. Men: finns då inte risken att vi trivialiserar döden med all denna extravagans? Ett ord som väger tungt i begravningsbranschen är värdighet, och de aidsbegravningar som skedde under 80-talet fick kritik för att likna spektakel. I sin avhandling beskriver etnologen Ingeborg Svensson just detta: hur exempelvis rosa setts som en fåfäng färg och därför ansetts olämplig i sorgesammanhang. I jämförelse ställs mer manligt kodade färger som svart, brunt och grått.Under 80-talet kallades rörelsen mot den personliga begravning för en estetisering, något som Ingeborg Svensson tycker är lite märkligt. – Den traditionella begravningen är ju lika mycket estetik, bara en annan. Det som hände på 80-talet var att man bröt mot den vanliga estetiken. Det fanns en föreställning om att man skulle sörja på rätt sätt. De personligt utformade begravningarna kallades ibland glättiga. Det riktades kritik mot att de skulle vara mer form än innehåll och att de därför inte uppfyllde begravningens funktion som sorgeritual.

tt anpassa begravningen efter individen var en idé som fick fäste i Sverige under 1980-talet. Det började som en protest. Vid den här tiden började bi- och homosexuella män insjukna och dö i hiv. Homosexualitet var stigmatiserat och sjukdomen var skambelagd, vilket ledde till att dödsorsaken ofta tystades ned vid begravningar av aidssjuka. Etnologen Ingeborg Svensson har skrivit avhandlingen ”Liket i garderoben”, som handlar om hivepidemin och begravningar i Sverige. – Många fick erfarenhet av att de avlidna begravdes i ursprungsfamiljens regi. Vänner och pojkvänner kände inte igen hur den avlidne framställdes. I värsta fall var de inte ens välkomna på begravningen. Begravningen skedde ibland helt bortom de nära relationer man levde med i sin vardag. All den här erfarenheten av förnekelse ledde till att allt fler började planera sina begravningar. De ville försäkra Ingeborg Svensson ser dock en dubbelhet i dagens sig om att begravningen skulle spegla det egna livet ökade intimisering. och inte någon annans, och att deras nära och kära – Vi har en ideologi som säger att vi ska vara fick plats som närmast sörjande. Annars var det inte personliga, anpassad efter en marknad som skapar den avlidnes begravning, säger Ingeborg Svensson. fler och fler produkter. Vi förväntas iscensätta våra Genom att bryta mot den traditionella begravjag med hjälp av de produkter marknaden tillhanningens estetik blev aidsbegravningarna motdahåller. Vår så kallade personlighet är en del av ståndsakter mot det uppfattade hyckleriet. Man ekvationen. Man är personlig, men på ett ganska ville iscensätta det levda livet genom att likt sätt. Vi är intima, men samtidigt Den grekiska använda sig av en slags identifikationsanonyma. För de hiv- och aidsdrabbade bokstaven lambda skapande rekvisita. Vissa begravningar på 80-talet var situationen extrem. Man symboliserar gick helt i rosa: rosa rosor, rosa triangavvek från normen och bejakade det enhet under förtryck. elformade kransar och rosa flaggor med normbrytande för att man var förtryckta, lambdatecken. Andra begravningar var utrotningshotade. Samma handling idag lila. På en lila begravning ombads prästen bära den betyder inte samma sak som då, säger Ingeborg lila stolan, gästerna bar lila plagg och programmet, Svensson. kistan och katafalktäcket var lila. Färger som sedan Låten som spelades under Angelbox invigningsHitlertysklands triangelmärkning har varit symmingel var Frank Sinatras My Way. En individuaboliska inom homorörelsen. lismens lovsång som representerar ett nytt förhåll– De hiv- och aidsdrabbade kom att bli en slags ningssätt till döden. Från att ha varit religionens förtrupp till den individualisering och intimisering angelägenhet har döden i allt högre utsträckning som senare skett av begravningar, säger Ingeborg blivit något som tillhör den privata sfären, och Svensson. som individen själv ska ta ansvar för. Där begravningen blir en slags föreställning vars rekvisita och Idag utförs mer sällan begravningar som en del av soundtrack ska gestalta din unika person. Där du en kollektiv, politisk manifestation. Hivepidemins kan förmultna i paljetter och där valet av kista säger påverkan på majoritetsbegravningarna handlar något om vem du var. l

17


Därför startar H&M egen klädinsamling Välgörenhetsorganisationerna är inte längre ensamma i klädinsamlingsbranschen – nu har de fått konkurrens från modejättarna. Men vad har H&M att tjäna på gamla skjortor? Max Lindahl ger dig en cynikers svar. De senaste tjugo åren eller så har den globala handeln med använda kläder mångdubblats, och idag uppgår den årliga omsättningen till runt trettio miljarder kronor. Samtidigt har medvetenheten hos klädkonsumenterna ökat - vi nöjer oss inte längre med att en t-shirt är billig, vi vill också kunna köpa den med gott samvete. Det är mot bakgrund av dessa utvecklingslinjer som man ska se de stora klädkedjornas satsningar på second hand den senaste tiden: Det finns pengar att tjäna, och det finns pr-vinster att hämta hem. Låt oss börja med pengarna. Visst,

där bedyrar klädföretagen själva att de inte tjänar en enda krona på verksamheten. H&M uppger till exempel att alla intäkter ”går tillbaka till våra kunder, doneras till lokala välgörenhetsorganisationer och investeras i återvinningsutveckling.” Men det är i vilket fall inte på de insamlade kläderna som företagen hoppas tjäna sina pengar – det är genom ökad konsumtion från oss kunder. Lämnar du dina plagg hos Emmaus får du nöja dig med att ha gjort en god gärning. Går du istället till Weekday får du en rabattcheck du kan använda nästa gång du köper

18

nya kläder – och varför inte göra det när du ändå står där i butiken? Så mycket för de ekonomiska vinsterna. Det andra gällde varumärket. Där lyder resonemanget att all pr är bra pr, men bra pr är ännu bättre pr. Och bra pr i det här sammanhanget är sådan som ger en bild av ett ansvarstagande företag med ett brinnande engagemang för hållbar utveckling. Och vad kommunicerar just det mer än en egen, icke vinstdrivande klädinsamling?

Måste man se på det så cyniskt,

undrar ni nu. Är det inte bra om fler plagg återanvänds istället för att hamna i soporna? Givetvis är det så. Men om det samtidigt innebär att vi handlar mer nyproducerade kläder, är egentligen inte mycket vunnet. Och vill man vara riktigt pessimistisk kan man påpeka att det faktiskt inte är helt problemfritt att lämna sina kläder hos Myrorna heller. För även de, liksom övriga välgörenhetsorganisationer som sysslar med klädinsamling, exporterar merparten av sina kläder till utvecklingsländer. Där, menar kritikerna, bidrar inflödet av billiga kläder till att den inhemska produktionen slås ut, med arbetslöshet och utebliven

industriutveckling som följd. Så vad borde man göra med sin avlagda gamla flanellskjorta? I en värld där inget är perfekt, är nog insamlingslådan trots allt den bästa destinationen – oavsett var den står någonstans.


Vrider vi på kranen får vi svenskar direkt världens renaste vatten i glaset. Samtidigt är färskvatten en bristvara i andra delar av världen. Men vad har det med kläder att göra? TEXT OCH ILLUSTRATION JOHAN KARLSSON

av JORDENS vatten... (1,386,000,000 kubikkilometer)

33 CL är 2.5 % färskvatten ...

x 4 420

varav 1 % är ytvatten ...

99 % bundet i glaciärer, polaris och i jordens inre

x 24 240

varav 21 % är lätt åtkomligt i sjöar och floder

Kläder kostar vatten Denna lilla del ska räcka till oss alla, men ändå plågas stora delar av världen av torka och medföljande svält. En helt vanlig t-shirt kostar i butiken 100 kronor. Men det har kostat i minsta laget 1 500 liter vatten för att tillverka den. Våra konsumtionsmönster gör detta möjligt, då man i till exempel bomullsodlande länder vill hålla ner kostnader och därmed inte kan eller vill modernisera jordbruket och minska vattenkonsumtionen. Vill du matcha din nya t-shirt med ett par snygga jeans kostar det 8000 liter vatten.

=

33 CL

97,5 % saltvatten

79 % bundet i inlandsis, permafrost och träskmarker

Katastrof På grund av bristfälliga säkerhetsåtgärder dog 2 259 människor och mer än 500 000 skadades när giftgas läckte ut från en fabrik i den indiska staden Bhopal 1984. Det som huvudsakligen tillverkades där var carbaryl, ett bekämpningsmedel som är förbjudet i Sverige men används på flera håll mot skadedjur på bomullsodlingar. Länge fick de som bodde i närheten lida, och vattnet de dricker än idag bär giftiga spår av katastrofen. Vi konsumenter betalar en småsumma i affären för våra plagg. De som betalar allra mest är de som tillverkar kläderna. Allra mest betalar vattnet. Vår dyrbaraste ägodel.

Vattendata: UsGS, WWF, Naturskyddsföreningen

19

PLAGGET UTRÄKNINGEN

Vad kostar dina kläder?


20


Läder – en gammal rebell I en labyrintliknande inomhusmarknad bland punkare, gothare och nyromantiker utforskar Paul Sörensson från Onsala en ny värld. Det är tidigt 80-tal och här på Kensington Market i London går hantverk och uppror hand i hand. Inne i skinnbutiken Wendy’s iakttar Paul tillverkningen av punkaccessoarer, kreativt sammanfogade nitar, tygmärken och läder. Bilderna etsar sig fast i hans minne och blir till ett embryo han en dag kommer att förvandla från dröm till passion.

Text och foto Daniel Ågren

21


E

n promenad söderut till Kings Road. Där låg under sjuttiotalet Vivienne Westwood och Malcolm McLarens butik som 1974-76 gick under namnet SEX, skrivet med stora rosa bokstäver. Sex Pistols Sid Vicious var en av Londonpunkens många stora namn som också jobbade i butiken. – Det är svårt att ens börja beräkna vad punken betytt för modet, säger Eva Andersson som är modehistoriker på Göteborgs universitet. Lädret når sitt klimax som upprorsmakare när sjuttiotals-punken drar influenser från naziuniformer, motorcykelgäng och hypermaskulina läderbögar. En total fusion av allt man då såg som dekadent som till slut absorberades och avväpnades när modevärldens finrum sedan accepterar Westwood och McLaren’s skapelser. Även om de subkulturella kvarlevorna idag finns kvar mitt ibland oss så kan chockvärdet aldrig nå samma styrka igen. – Man chockerar med naziflört, knuttar, sex på alla sätt och bögkultur. Bara att ha gylf fram [som kvinna] var sexuellt utmanande på 60-talet, tänk dig då en brud i skinbrallor! Idag kan man stå här och undervisa i skinnbyxor, möjligtvis att det kanske inte funkar om man jobbar på bank då. Ska man chockera nu, då får man väl dra någon kopplad i halskrage genom stan, säger Eva Andersson.

– Väldigt länge var läder mycket billigare än tyg och under lång tid användes skinn som framförallt arbetskläder. Den ikoniska knuttejackan börjar som skyddsplagg, sen har vi militäruniformer, som tyskarnas uniformer, säger Eva Andersson. Men efter den industriella revolutionen var massproducerade textilier det nya billiga och idag är läder dyrt. – Men det var inget som hindrade punkarna - att stjäla saker på marknadena var ett sätt att göra ett statement. Man bodde i squats, man stal, det var sånt man gjorde, säger hon. Cowboys är en amerikansk särhistoria, som går att associera till både maskulinitet och hårt arbete men det är först på nittonhundratalet som skinn börjar ge de flesta associationer som vi får idag. Och funktion föregår både modet och uttrycket. Det fanns en oro i samhället efter kriget samtidigt som en ny generation fick möjligheten att söka något annat i de begynnande välfärdssamhällena. Det är genom populärkulturen efter kriget som skinnet får sitt stora genombrott och en ny identitet. – Det är svårt att vara coolare än ett flygaress! Samma sak med motorcykeljackorna, allt är knutet till väldigt manliga saker, det blir hypermaskulint. Vi har till exempel Marlon Brando i The Wild One – han har T-shirt, skinnjacka, stora skinnboots, uppvikta jeans och skinnkeps - det var otroligt maskulint och rebelliskt. Ur det växer sedan läderbögkulturen fram, säger Eva Andersson

Det är svårt att ens börja beräkna vad punken betytt för modet.

En novembereftermiddag i en butikslokal på Älvs-

borgsgatan i Majorna rinner de första solstrålarna på veckor in genom fönstret. Verkstadsbutiken är fylld till brädden med en blandning av läderprodukter, arbetsmateriel och subkulturella referenser i ett svårtolkat organiserat kaos. När Paul Sörensson öppnade Bullitt Leather hade det gått nästan tjugo år sedan Kensington Market, och idag har Bullitt funnits där i nästan tio till. Paul står bakom disken och demonstrerar en liten bit läder, som han vänder fram och tillbaka. Tillsammans med snickaren Martin Abrahamsson på andra sidan diskuterar de hur de bäst ska designa den den lilla läderbiten till ett handtag för en möbel som Martin jobbar på. Skinn har använts i flera tusen år, först som rudimentärt skydd mot elementen men efter att människan började slå sig ner i bosättningar fick skinnet en ny roll. För Paul är materialet fortfarande levande, han tar avstånd ifrån massproduktion

22

och dess inbyggda livslängd. Han uttrycker att han känner ett ansvar för sina produkter, att de ska hålla. – Det ska vara vegetabiliskt garvat, det är mest naturligt och mest hållbart. Jag köper från svenska garverier och då är det skandinaviska råhudar. Men det är en stor apparat innan huden kommer till mig, säger Paul Sörensson. Närheten till hantverket fanns under uppväxten mest i pappans garage. Han var ingenjör och i garaget hade han sin verkstad. Ett koncept Paul jobbar med är Redesign – att ge gamla saker nytt liv. Det kan vara allt från att fixa till en gammal jacka till att ta något han hittat på loppmarknad eller som folk slängt och göra en helt ny design av det. I ett hörn i lokalen står en pall gjord av ett bildäck.


Don har kommit till verkstan för att få sin mc-väst tillfixad.

På en hylla över huvudhöjd står en blandning av

prylar - en Tiki-staty, några bowlingkäglor och en svart dödskalle sticker ut. Bakom altaret hänger en bild på Steve McQueen i rollen som polisen Frank Bullitt från filmen Bullitt från 1968. Paul berättar att Tiki-prylarna har sitt ursprung i att amerikanska soldater tagit hem dem från kampanjen mot japanerna i Stilla Havet under kriget. Tiki kom sedan till honom via entusiastträffar för retro-bilar i 50-talsstil. Bandet med subkulturerna finns kvar, där kan han träffa både kunder och vänner. Lite senare så plingar dörren till och in kommer en man med skinnskor och en äldre brun skinnjacka fodrad med ull på insidan. Han frågar efter plånböcker och Paul börjar prata material för ändamålet, lädret kan formas och färgas. Nisse vill inte förekomma med namn och bild men när jag frågar vad lockelsen med lädret är får jag svar: – Det känns hållbart, det är snyggt och naturligt. Hela amerikanagrejen – amerikansk musik är väl någon slags förebild. Jag har börjat köpa mycket

second hand också, säger han. – Nisse skulle kunna vara en som hänger på de här bilträffarna. Så kan de se ut, och han kändes lite alternativ så, säger Paul. Paul valde aldrig tryggheten utan flyttade tidigt in till Göteborg där han jobbade på krogar och spelade trummor i ett band som hette Sonic Walther. Rolling Stones, Led Zeppelin,Television och Ramones var några influenser. Även i Pauls fall så knyter rockmusiken samman alla trådarna. – Man fick pussla med tider från olika ställen när man jobbade i krogvärlden. Vi spelade mycket och var ute på vad jag tyckte var väldigt bra svartklubbar, som Draupner, Västgöta nation och Mox. När jag började lyssna på musik, då backade jag tjugo år direkt. Engelsk pop. Kinks, framförallt The Who. Keith Moon var helt klart den galnaste trummisen, ingen spelade ens i närheten – han var definitivt favoriten, säger Paul. Runt omkring honom fanns också med det lädret. Han berättar att de klassiska skinnjackorna fanns där - varenda punkare hade en. Det händer än

23


idag att någon punkare trillar in i butiken, det är en kille som återkommer men han kommer mest dit för att snacka, säger Paul. Jag frågar om han trivs i subkulturernas värld: – Absolut, jag ser någon glädje och frihet i de människorna. Även om de inte har någon ekonomisk trygghet så är de lyckligare. De har vågat gör något annat, det är ju en styrka. Det försöker jag påminna mig själv om också. Jag har faktiskt vågat.

Ytterdörren plingar till och in kommer en man

med långt svart skägg, han har en plastpåse i handen. – Tjenaaa! Hey man, what’s happening? säger Don på bred amerikanska och skakar hand med Paul. De fortsätter småprata medan Don sträcker ned sin hand i kassen och drar upp en MC-väst, komplett med backpatch på ryggen. Lukten av motorolja sprider sig i rummet. Boozefighters 1946 står det på tygmärkena på ryggen, klubben är en av de tidigaste fortfarande aktiva motorcykelklubbarna. Klubbens tillkomst porträtteras i kultfilmen The Wild One från 1953 med Marlon Brando – samma film som Eva Andersson nämnde. Även om Boozefighters aldrig anammat det ikoniska outlaw-signumet 1% på ryggen så skrämmer fortfarande MC-knuttar. Hells Angels känner alla till, och med den populära TV-serien Sons of Anarchy så har knuttarna auktualiserats som bad boys igen. Punkens band till motorcykelkulturen gör sig påmind när punk- och rocklegenderna Henry Rollins, Courtney Love och Marilyn Manson tar plats som skådespelare i serien. Paul kollar igenom fickorna i skinnvästen. – No guns in this one! säger Don. Paul ger honom en frågande blick. Men så är vi ju i Sverige, Don fortsätter: – In the States I always had one. But you can’t carry here, not legally. It felt weird when I touched back here or when I didn’t feel it back there. I had it for years, you know! säger Don. – You had it in your belt? frågar Paul. – Nah, in my pocket, in my pants. Unless I was riding, I had a nice pocket but that was a different vest, säger Don. Don hör till Boozefighters chapter 116, ett chapter som är baserat i Belgien men med medlemmar i flera européeiska länder. Efter jul åker Don till Gran Canaria i två veckor. Han har fått höra att det bara är en massa gamla svenskar där. Hans uppror är över för länge sedan. l

24

Paul jobbar på att färdigställa ett mobilfodral i läder vid en av sina många arbetsytor i verkstan.


BadrockSMODE – iNGET FÖR STEKARE

Journalisten Bengt Ericson beskriver fenomenet i Den nya överklassen (2010): ”Man deltar i den morgontidiga processionen ner till bryggan i Torekov enbart iförd badrock, ju äldre och ju mer sliten desto bättre. Sedan doppar man sig värdigt i tur och ordning. På hemvägen köper man frukostfrallor i parkkiosken.” Havsluften och de salta baden i Torekov på Bjärehalvön i nordvästra Skåne har lockat trötta stadsbor i

drygt hundra år. Fiskare och skeppare sålde och fastighetspriserna steg. Badrocksmodet kommer från familjesemestern där man bodde tätt och sågs vid bad och bullköp. Påklädningen sköts upp eller så avstod man från att klä på sig ordentligt. Idag är Torekov en välmående plats gästat av många näringslivstoppar under sommarhalvåret. Kanske tar man idag en drink istället för ett kafferep och tankar bilen istället för att spela brädspel. Lunket bryts upp av en golf- eller tennisrunda. Cyklar, går till morgonbryggan eller köper bullar gör man fortfarande i den nötta badrocken. l TEXT OCH FOTO MARIE SCHAGERLIND

Hej Bror-Martin Nilsson, 74! Åretruntboende och tidigare ordförande i Torekovs Byaråd. Är badrocksmodet i Torekov en del i ”de rikas rituella lunk”? Det är lite sant men grejen är att det pågått länge, långt innan rika sommargäster. Badrocken passar både åretruntboende och sommargäster. Helst ska det vara en sliten badrock, utan klädmärke. Den passar nog inte stekare. Hur har trenden uppstått? Det handlar om att vara avslappat nerklädd, det blir en säker etikett. Vad är grejen med miljardären Bertil Hults Hollywoodinspirerade hus? Det ligger på en bra adress med diskret design. Vem är den typiske badrocksbäraren? Sommargästen som vill vara nerklädd. Vad är härligast med Torekov? Baden, ljuset och så potatisen. Hur ser 2015 års mode ut i Torekov? Badrocksetiketten lever definitivt

25


PLAGGET

SKJORTANS HISTORIA – EN FÄRGEXPLOSION TEXT OCH ILLUSTRATION HANNA RAHLÉN

1700-tale

t

1700-talet. Under detta århund-

rade bar folket skjortan som ett underplagg. Syftet med den var att skydda de vanliga kläderna som man hade ovanpå från smuts och lukt. När överrocken fick en djupare v-ringning blev det populärt att använda ett krås, en löstagbar spetskreation, ovanpå skjortan för att det skulle se snyggare ut.

26

1800-tale ts början

1800-talets början. Skjortan var fort-

1871

1871.Skjortans utseende pafarande ett underklädesplagg under tenterades detta år och den de första decennierna av 1800-talet. design som den då hade är Till skillnad från 1700-talet blev det det vi ser i dagens moderna allt mer vanligt med utsmyckningar skjortor. Den mest framträav de delar av skjortan som syntes: dande skillnaden var knäppärmslut, krage och bröstpartiet. Det ningen som nu gick längs kunde vara spetsdetaljer, smala veck hela plagget, förr träddes längs med skjortans knäppning eller ”PARIOR MAGNIS blalitate blahskjortan över huvudet. broderier. Det var också under den här tiden skjortan fickdis den ecest mer iat venihic andu ntissom citm conse figurnära formen (i jämförelse med anduntis citium 1700-talsskjortan) som conse den har dis idag.excest venihic!”


Skjortan har tagit sig fram från mörkret under kläderna till finsalongernas festljus och vidare ut i vardagsbruset. Idag är det ett populärt plagg både bland män och kvinnor. Här kan du se tillbaka på skjortans historia.

1900-1920

1900-1920. Fram till 1800-talets slut

hade den vita skjortan varit ett tecken på välstånd, något som förändrades när 1900-talet gjorde entré. Ungefär samtidigt som färgade skjortor började accepteras blev plagget allt mer vanligt, även längre ner i klasserna. Det som förändrats efter att skjortan patenterats utöver färgerna är kragens utformning. Mellan 1900- och 1920-talet var den rundade klubbkragen populär tillsammans med tab- och pin-kragen som båda hålls ihop av en knapp respektive en nål under slipsknuten med syfte att ge slipsen ett högre fall.

1930-1950

1930-1950. Först efter 1930-talet

blev det allt vanligare att kvinnor bar skjorta i den utformning den har idag. Det berodde framförallt på att det kvinnliga modet utvecklades från att till största del ha bestått av klänningar till att också innefatta kjolar och till viss del även byxor. I mitten av 1930-talet började också den kortärmade hawaiiskjortan säljas.

1960-idag

1960-idag. Från 1960-talet och

framåt exploderade färger och mönster på skjortan. På 1990talet fick den rutiga flanellskjortan ett stort uppsving och idag finns skjortor att hitta med i princip vilket mönster som helst. Blommigt, rutigt, prickigt, randigt.

27


besegra fläcken Plötsligt är den där. Fläcken. Ett vält vinglas eller ett tappat hallon som satt sina spår i din sidenskjortas fibrer. Men allt är inte förlorat. Spets tar dig med till fläckarnas land och lär dig de bästa knepen för att vända olyckshändelser till rena kläder. TEXT OCH ILLUSTRATION LISA GRETTVE

FETT. Kanske steker du

ofta bacon på hög värme eller så har du tagit till dig politikerknepet att tröstäta smör. Kanske har din bästa slips nu små fettfläckar inkorporerat i sig. Nu är det dags att plocka fram potatismjölet! Värm mjölet i en kastrull och gnid in fläckarna med det. Borsta bort och tvätta som om du aldrig stekt bacon. Om du skulle hitta gamla fettfläckar så löses de bäst upp med bensin innan tvätt, lika löser som bekant lika.

JORDGUbBE. Bäret (skenfrukten) som

förkroppsligar den svenska sommaren har en och annan fläck på sitt samvete. Här är det anthocyaniner (det röda färgämnet) som är boven i dramat. Det som är mest effektivt är att koka upp vatten och sedan doppa fläcken. Om fläcken har hamnat på ett naturmaterial vill säga. Konstfibrer kan smälta i varmare temperaturer och då är det lämpligt att istället hälla citronsaft på fläcken. Knepen fungerar även på andra röda bär som lingon och hallon.

28

RÖDVIN. Glas på golv och sena kvällar. Rätt vad det är har glaset med innehåll vält ut över din ryamatta. Då är det snabbhet som gäller. För att få ut så mycket vätska som möjligt ur tyget är det bra att strö salt eller potatismjöl över fläcken. Borsta bort och tvätta. Ett annat beprövat knep är att blötlägga i mineralvatten. Sedan är det bara att tvätta som vanligt.

BLOD. En av de bästa saker med blod är att det att dess

proteiner stelnar då de hamnar utanför vener och artärer. Tyvärr inte så fördelaktigt för kläder. Här gäller det att vara försiktigt med varmvattnet då det får blodet att koagulera, binda hemoglobinmolekylerna och lämna bestående fläckar. Bäst är att så snabbt som möjligt lägga det drabbade plagget i kallt vatten. Om kallt vatten inte är nog så fungerar vanlig tvål oftast bra för att lösa upp blod.


a r a b r e d n u , s å r o B , Borås

Borås har gått från Algots standardisering och Ellos baslinje till kreativitet och mod att tänka och handla i nya banor. Möt boråsarna som tycker till om det textila arvet. Text och foto Marie Schagerlind

23


P

ascal var stadens satanist. Han hade långt svart hår, smala byxor och skinnjacka med MC-märken på. Ansiktet var smalt och blekt med kedjor hängande från piercingar. Han drog runt på gatorna tillsammans med några andra svartklädda. Ryktet var att de rörde sig i en konstellation beroende på inbördes hierarki. Gruppen lyssnade på Manowar, dyrkade Satan, drack blod och hade inträdesritualer. Pascal och hans gäng köpte inte jeans på Facebutiken på Gågatan eller hängde på McDonalds när Ritz och Tonic stängde.

••• Då, någon gång 1991 eller 1992 var Borås en präktig

och tråkig textilstad.Pinocchiostatyn i brons som metafor för konsten fanns inte i korsningen vid Allégatan och Fabriksgatan. Textilhögskolan hade ännu inget komplett utbildningsprogram. Den tårtbitsliknande glastäckta byggnaden med den 25 meter höga skylten med klädföretagets namn hade inte satt sin särprägel vid Borås infart. Normbrytande i kläder, uttryck och etiska koder signalerade det som var avvikande. Idag kallas staden för modets mecka, trendkänslig modemetropol eller progressivt textilcentrum. Utvecklingen har gått från första syfabrikens standardisering och Ellos baslinje till kreativitet och mod att tänka och handla i nya banor. Det gör mig nyfiken på hur det textila arvet och utvecklingen påverkat boråsarna och deras kläduttryck så jag beger mig dit.

Hon ler ofta. Håret är skarpt lila och läppstiftet

Färgglad. Linda Runeke mår bättre när hon klär sig som hon själv vill.

30

matchar. För dagen har hon valt en mjuk stickad tröja som håller henne varm. Kjolen svänger runt höfterna på ett sätt som gör henne glad. Det är en rosa plastkjol. Kort. Händerna är bara och lacket på naglarna är svart och avskavt. Inte riktigt än men snart kommer det dofta granris utomhus och fotstegen på centrums gator kommer knarra och låta dämpade. Idag är det grått och fuktigt, som det brukar vara där Viskan rinner fram. Före jag träffar Linda Runeke har en äldre man stannat henne och sagt att hon har härliga färger på sig. – Jag har haft väldigt dåligt självförtroende men genom att klä mig som jag vill mår jag mycket bättre. Det är en frihet att få vara sig själv.


Det blev Borås för att kunna studera till butikschef på Textilhögskolan vid nitton års ålder. Efter två år känner hon sig hemma som student i Borås. Hon kommer från det lilla skånska samhället Hästveda i norra Skåne. – Jag har alltid klätt mig så jag känner mig bekväm. Det är inte för någon annan utan för att jag ska hitta mig själv. Under högstadietiden klädde hon sig mycket i svart, goth-stilen. Stilen väckte negativa känslor hos folk. Hennes farmor blev misstänksam precis som kompisars föräldrar. Trodde hon misskötte sig på olika sätt. – Jag trodde jag kunde komma hit med annorlunda hårfärg och kläder eftersom det är en modestad. Men följer man inte det boråsarna tycker är mode så blir du avvikande.

Algot Johansson var knalle. Efter en liten summa

hopsparade pengar i början av 1900-talet lyckades han starta en egen syfabrik i Borås. Under trettiotalet infördes löpandeband-principen i tillverkningen och efter andra världskriget blev Algots standardiserade plagg storsäljare. Ungefär samtidigt som Algots klädde Ellos postorderföretag boråsarna. Målet var, och är, att sälja kläder till massan. Ellos har aldrig strävat efter att ligga i trendriktig frontlinje. Resten är historia. Vanan att hantera varuflöden har gjort Borås till ett centrum för textil, design och teknologi. I maj 2014 öppnades Textile Fashion Center i området Simonsland, mitt där de gamla syfabrikerna en gång låg. Det är tänkt som en modern mötesplats för entreprenörer och designers i samverkan med högskola, kommun och näringsliv. Stenentrén tar besökaren till en foajé med direkt överblick över flera verksamheter. När jag tittar noggrant nedåt ser jag att stenarna bildar formen av en catwalk.

”Jag tycker det var väldigt skönt att flytta från Borås. Världen blev mycket mer ödmjuk bara man kom ned till Göteborg” Pål Hollender Jag ber Textile Fashion Centers vice direktör Annica Berg kommentera vad konstnären och boråsaren Pål Hollender sagt i intervjuer. – Borås har sin egen tradition, jargong och anda. Här finns entreprenörsandan och knalleandan. Och man utför det på ett speciellt och eget sätt. Hennes kontor ligger på plan två, längst bort i en ekande korridor i den ombyggda gamla konstsilkesfabriken. Husets arkitektur består av kakel och

Färgglatt. Borås har utvecklats till ett nyskapande modecentrum.

Här är en avbild av Alfred Nobel i en form som man inte ser var dag.

31


tegel, luftigt inrett med konstverk i sten och textil. Annica Berg är boråsare sedan barnsben och tillträdde rollen som VD för två år sen. Hennes jobb är att utveckla och marknadsföra centret och främja samverkan mellan verksamheterna. – Vi har en vision att bli Nordens ledande mötesplats för utveckling inom mode och industri.

D

et blev ett argt manifest. När det färgglada Textilmuseet öppnade i Textile Fashion Center skrev författaren och kulturskribenten Magnus Haglund om hur historien suddats ut. Jag har ett långt samtal med Magnus Haglund för han har mycket att säga om Borås textila arv. Som liten grabb bodde han på Norrby. Pappan var korrekturläsare på Borås Tidning och under promenaden från textilarbetarstadsdelen till BT-huset passerade de Borås Wäfveri med ångcentralen längs Viskan och järnvägen. – Det var någonting magiskt. Ångan som kom ut från den skitstora mörka byggnaden. När kulturhuset i Borås öppnade i december 1975 hade unga konstnärer utställning. Örjan Wallert var en av dem och pappan köpte en tavla med konstnärens fotorealistiska målning på ångcentralen. Byggnaden revs bara några år senare, 1979, men tavlan finns kvar hemma hos pappan som avtryck över någonting som inte finns längre. Den får Magnus Haglund att minnas magin som uppstod hos sexåringen när han promenerade förbi den pulserande svarta byggnaden tillsammans med sin pappa. Nästan fyrtio år senare är det fortfarande ödemark där ångcentralen fanns. Jag går runt en stund på platsen. Tar lite bilder och hittar föremål på marken. En man kliver ut på området och vill vara med på bild. Jag håller med Magnus Haglund när han säger att det vilar något ockult över Algotfabrikens ödemark. Men hur tas arvet tillvara, frågar jag Annica Berg. – Här i lokalerna känner vi historiens vingslag, säger hon från det stora runda kontorsbordet med en lika stor svart lampa över. Jag slår huvudet i samma lampa när jag fotar senare. – Vi ser Viskan som var viktig för textilproduktionen. Vi vet vad som har funnits i huset, namnen på våra kontor är uppkallade efter tidigare funktioner. Nu säger vi att det är historia men det har alltid

32

handlat om framtid i de här lokalerna. Här fanns forskningslabb som utvecklade konstgjort silke. Magnus Haglund provoceras av delar av Textile Fashion Center. – Hur kan man till exempel skapa ett museum om en så viktig samhällsyttring, som så många människor haft nära anknytning till, och rikta sig till besökarna som de vore barn? Inget om Algots, strejkerna på 70-talet eller ingenjören Sonntag som med Algot Johansson var först med att införa löpande bandet i Sverige 1932. Han pratar osorterat en stund. Om hur den tysk-svenske Sonntag blev nazist, en historia som Bertil Goldberg skrev en känd proggsång om tillsammans med gruppen Nynningen. Han sjunger tonerna till ”Säg Algots det räcker” för mig. Magnus Haglund tycker inte textilindustrins närvaro i Borås aktualiseras i museet men heller inte att väsentliga frågor ställs till samtiden. Annica Berg kan förstå reflektionerna. Hon poängterar att verksamheterna jobbar som separata enheter. Textilmuseet som ligger under Kultur-förvaltningen har fått göra val baserat på vem de skall finnas till för och utifrån trender som finns inom kulturvärlden. – Samtidigt tror jag man behöver fylla två funktioner och även ta tillvara på den historia som finns. Jag tycker själv det är viktigt att man tillåter människor att relatera till det historiska arvet. Arvet bär framtiden och motiverar kompetensen och platsen vi är på. Det är viktigt att inte tappa det. Jag besöker museet. Maskinerna står i ett av de större rummen dit besökare inte får gå. På den låsta dörren hänger en lapp: ”Har du sett vilka grymma maskiner vi samlar på! Där inne blir det också utställning. Nästa vår!”

Black Milk Clothing. Det australienska klädmär-

ket är Linda Runekes favorit. Hon tar fram sitt Instagramkonto på mobilen och visar olika klädval. En catsuit i lila skinande material. En Halloweenklänning med fototryck på en kyrkogård. Leggings med Rawenclaws vapensköld från Harry Potter. Ibland har Linda Runeke peruker på sig på bilderna. Hon är orolig att hon blir tvungen att ändra stil när hon börjar jobba. Hon är beredd att kompromissa. – Det går alltid visa på något sätt vem du är. Och jag hoppas att det går åt rätt håll. Olika stilar, piercingar och tatueringar är vanligt. Det vore väl konstigt om inte accepterandet ökar. Hon tar hellre kampen att vara sig själv än att flytta till en större stad där gränserna är mer suddiga.


Bild: Algots

“Det hjälper mig att spela en roll ibland. Som en kostym.” Boås, Borås. Vi pratar om hur identitet inte sitter i

kläderna utan är en mental föreställning. Linda Runeke tycker kläderna blir verktyget som uttrycker vem hon är. Genom att markera en stil så vet andra vart de har henne. På så sätt både skyddar hon sig själv och visar sig tillgänglig för andra. – Man kan ändra sig beroende på hur man klär sig. Det hjälper mig att spela en roll ibland. Som en kostym. Både Gina Tricot och Nelly har huvudkontor och logistik i Borås och Linda Runeke tror det påverkar boråsarnas val av klädstil. – Vanlig eller modern men inte en avvikande personlig stil. Det är viktigt att klä sig rätt och folk är dömande när stilen inte passar. Borås är inte en tolerant stad. Men sitter stadens identitet i kläderna då, frågar jag Annica Berg. – Boråsare är väldigt modemedvetna, vilket har en förklaring i textilbakgrunden. Inte nödvändigtvis en snobbig attityd men medveten. Annica Berg säger att det avvikande blir det som är moderiktigt. – Vi behöver prata både om arvet och aktualiteten. Man har skämts litegrann i Borås. Det har ju varit kris där många människor blev uppsagda inom teko. Men nu har det ändrat form och det ska man ta tillvara på. 50 procent av all textil och mode som går ut i Sverige passerar genom Borås på något sätt. Vi behöver inte ta positionen som en textilstad – vi har den redan och har alltid haft den. Vi bara förtydligar och förvaltar arvet.

••• Jag försöker men lyckas aldrig få kontakt med

då och nu. Från ovan: Sömmerskor på Algots omkring 1955; Gina Tricots huvudkontor mitt i Borås; Fashion Center – en utvecklingsplats för modeskapare.

Pascal. Ryktesvägen hör jag att han ser likadan ut som förr. Men han bor inte längre kvar i Borås. När jag lämnar staden går det inte att undvika att Gina Tricots futuristiska huvudkontor hamnar i blickfånget. Jag tänker på vad Magnus Haglund sade till mig om byggnaden i ett av våra samtal. – Så jävla bisarr. Det är ju Gert Wingårdhs men när man åker förbi den med bussen så är den bara otäck. Den är som ur en skräckfilm. l

33


PLAGGET JÄMFÖRELSEN

naturligt eller syntetiskt? Att stoppa den överdrivna konsumtionen är ett viktigt steg för att minska våra ekologiska avtryck. Textilernas framställning och möjligheten att vårda våra plagg är ännu en aspekt att tänka på. Bomull är den mest vattenförbrukande grödan i världen, medan polyester bildar mikroskopiska partiklar som förstör våra hav. Går det verkligen att jämställa naturfibrer med miljövänligt? Spets har jämfört material för att underlätta ditt val i klädbutiken.

bomull

lIN

ursprung

En naturfiber gjord på fröhår. Störst produktion sker i Kina, Indien och USA.

En naturlig stjälkfiber. Störst produktion sker i Frankrike, tätt följt av Vitryssland.

En regenererad konstfiber av cellulosa, som omformas med hjälp av kemikalier.

Syntetisk konstfiber, som görs på olja. Flera mindre kolkedjor sammanfogas till en längre.

miljöpåverkan

Ett kilo bomull kräver upp till 29 000 liter vatten. Odlas ofta med konstbevattning iområden där vatten är en bristvara. Upptar 2,5 % av världens jordbruksmarker, men står för 25 % av insektsbekämpningen.

Kortare transporter och mindre konstbevattning jämfört med bomull. Linplantan kräver mycket mindre biocider än bomull, men själva fibern är svårare att bryta ner miljöriktigt.

Till ett kilo viskos behövs det 600 liter vatten. Att omvandla träpulpa till fiber är en mycket energikrävande process, ändå krävs omkring en sjättedel mindre energi jämfört med polyester.

Energiåtgången för ett kilo polyester är dubbelt så stor som för ett kilo bomull. Består av samma grundämnen som viskos; kväve, syre och kol, men är från grunden framtagen av kemister.

skötsel

Blir lätt smutsigt. Tål temperaturer upp till 90 grader, men med krympningsrisk. Kräver emellanåt över 40 grader för att bli helt ren. Inte lika nötningshållfast som syntet.

Tål inte lika höga temperaturer som bomull, inte heller lika tvättåligt. Är däremot mer smutsavvisande och kräver inte lika höga temperaturer. Nötningshållfast likt bomull.

Lättare att rengöra än bomull. Däremot inte lika tvättålig, utan riskerar deformering till följd av våttöjning. Måttlig nötningshållfasthet.

Tål högre temperatur än många andra syntetfibrer och krymper inte i tvätt. Högst nötningshållfasthet.

tänk på

TEXT OCH ILLUSTRATIONER ELLEN NILSSON

Ekomärkningar i all ära, men ofta säger de tyvärr inget om kemikalieanvändingen i förädlings- och färgningsprocesserna.

Linnetygerna inom konfektion är ofta gjorda av tunn tråd och är glest vävda. Det leder till att väven, trots sin starka fiber, kan dra sig och bli gles och skör i områden.

Eftersom väv av stapelviskos lätt blir skrynklig tillsätts ofta kemikalier för skrynkelfribehandling. Vid tvätt sköljs dessa ut i våra vatten.

Polyester är en av de tåligaste textilierna, men när plaggen är uttjänta går de ej att bryta ner fullständigt. I stället bildas mikroskopiska plastpartiklar.

34

VISKOS

POLYESTER


TEMA PLAGGET

Hur mycket av din identitet sitter i vad du har på dig? Är det du som bär kläderna, eller kläderna som bär dig? Spets har gett sig i kast med att avkoda våra stilmönster.

Klädkoden

TEMA

s. 36 Vad säger ditt klädval om din politiska uppfattning? s. 38 Går det att vara präst och moderiktig samtidigt? s. 46 Röster om mode inifrån fängelset. s. 48 Vilka kläder används för att gestalta fiktionens skurkar? s. 50 Hur mycket har fascistisk estetik påverkat vårt mode? s. 52 Läs om hur normbrytande muslimer skapade en ny trend. s. 58 Nya uniformer främjar mångfald inom polisen. s. 59 Vad innebär egentligen ”vårdad klädsel”?

35


politik som mode Vad vi bär kan framhäva mer än bara våra kurvor. Medanvissa politiker vill tona ned sin stil för att inte avskräcka väljargrupper, låter andra kläderna uttrycka ett tydligt ställningstagande. Spets berättar historierna bakom politiskt laddade plagg genom tiderna. TEXT LISA GRETTVE, NILS GRUVEBÄCK OCH ELLEN NILSSON ILLUSTRATIONER LISA GRETTVE

kaftanen Att flytta ut på landet, vända sig mot samhällets rådande normer och eftersträva enkelhet är något som dyker upp då och då i historiens virvlar. I början av 1900-talet var det till Monte Verità i Schweiz som den europeiska kultureliten vallfärdade. Brasilianska pianisten Ida Hofmann vände ryggen mot sina medelklassrötter för att, tillsammans med vänner, starta ett sanatorium grundat på vegetarianism, socialism och fri kärlek. Där klädde de sig i enkla kläder utav bomull och linne. En enkel kaftan står som symbol för den gröna vågen. Plagget har sina rötter i Mesopotamien men liknande plagg finns inom de flesta kulturer. I Sverige finns den representerad i form av den medeltida särken. Ett sätt att vika av från det rådande modet som vid tiden var fullt av extremdekorerade hattar, rysch och draperingar.

byxorna Ibland är det inte plagget i sig utan vem som bär det som gör det politiskt. Detta vardagsplagg har inte alltid varit så okontroversiellt som det är idag. Fram till första världskriget var plagget förbehållet män och ett tydligt maskulint kodat plagg. Men i samband med kriget började även kvinnor bära byxor. Dels handlade det om materialbrist, men också om att många kvinnor gick ut i yrkeslivet medan männen gick ut för att strida. Samma sak hände under andr a världskriget, men helt accepterat var det inte. På bred front var det först på 1960-talet som byxbärandet slog igenom bland kvinnor. Vilket vi har feministrörelsen att tacka för. Att byxor för kvinnor skulle ha gylf på samma ställe som på byxor för män var länge helt otänkbart då det ansågs allt för utmanande. Istället öppnades de med en dragkedja i ena sidsömmen.

36


bomberjackan Jackan som ursprungligen bars av stridspiloter i främst USA var under många decennier ett ganska politiskt innehållslöst plagg. Det skulle komma att ändras under 1980-talet då högerextrema grupper i Europa (rasistiska skinheads) började göra bomberjackan till sin. Plagget var sedan under årtionden stigmatiserat och det skulle dröja årtionden innan det politiska värdet försvann. I dag är bomberjackan åter ett modeplagg och flera modehus har släppt en egen variant av den gamla flygarjackan. Kuriosa: I den klassiska varianten av plagget är jackans foder orange. Tanken var att det skulle användas när piloter behövde lokaliseras av räddningspersonal.

palestinasjalen Det kanske mest politiserade, enskilda plagget som finns i dag. Palestinasjalen, eller keffiyeh som är det egentliga namnet, är från början en huvudduk som använts i arabiska länder för att visa social status och för att skydda huvudet mot starkt solljus. Namnet palestinasjal har sitt ursprung i palestinsk nationalism och började bli en symbol för Palestina under 1930-talet. När den palestinska frihetskampen tog fart under tidigt 1960-tal bar ledaren Yassir Arafat en svartvit keffiyeh. Sympatisörer för Palestinas sak tog sedan efter honom och fram till 2000-talet var det övervägande personer med politiska sympatier till vänster som bar plagget. Under de senaste tio åren har plagget avpolitiserats till viss del i Sverige och det går i dag att betrakta som en modeaccessoar.

t-shirten T-shirten var från början ett underplagg för män, främst använd inom den amerikanska militären. I och med filmen A streetcar named Desire från 1951 kom tonårsidolen Marlon Brando att introducera plagget som en symbol för uppror och individualitet. Under 1960-talet blev den ett unisexplagg, som med hjälp av olika tryck skapade en plattform för att uttrycka bärarens, politiska, åsikter. T-shirtens spridning ökade och även annonsörerna började anamma det forna arbetarplagget. Amnesty international utnyttjar t-shirtens ekonomiska framgång för sina politiska kamp och bekostar delar av sin verksamhet med inkomsterna från dem kampanjspecifika t-shirtarna. I höstas uppmärksammades Vänsterpartiets Rossana Dinamarca när hon bar trycket SD=rasister i riksdagen. Uppenbarligen har t-shirten inte förlorat sin kraft.

SD = RASISTER

tygpåsen

ta no bag I’m stic pla

I motsats till t-shirten var det annonsörerna som var först att utnyttja tygpåsens genomslagskraft. Sedan decennier har den delats ut av företag och vid evenemang. Den engelska ordet ”tote” betyder att bära och kan spåras tillbaka till 1600-talet. Därifrån fick tygpåsen sitt engelska benämning ”tote bag”, som började användas omkring år 1900. Begreppet syftade ursprungligen på en något mer väskformad kasse av slitstarkt tyg, som började växa i popularitet under 1950-talet. I dag är det främst de tunnare bomullsvävarna med långa axelremmar som agerar politisk annonspelare. Trenden nådde sin kulmen 2007 när 30 personer fick köras till sjukhus i hysterin att komma över ett exemplar av Anya Hindermarks påse med trycket I’m not a plastic bag.

37


håller prästen på att bli hipp? Prästers liturgiska klädsel har stått och stampat i århundraden. Men på fjärde våningen i ett tegelhus i Borås pågår en stilla revolution. Frågan är bara, hur mycket av prästen sitter i kläderna? Text David Lindahl Foto Nils Gruvebäck

39


L

udvig Lindelöf kan inte bestämma sig. Är det den högra eller vänstra änden som ska korsa den andra? Fotograferade och målade blickar från avlidna kyrkoherdar granskar honom från väggen. Skarpladdade symbolobjekt ligger i hans händer. Traditionens tyngd vilar bokstavligen på hans axlar. Till sist bestämmer han sig för att stolans vänstra ände bör ligga underst, närmast hjärtat, och trär på sig mässhaken. Kyrkoherdarna ser nöjda ut. – Man fyller allt med betydelse. Lite som fotbollsspelare som tar på sig skorna i en viss ordning. Det är torsdag i Göteborg. I Carl Johans kyrka pågår förberedelser inför söndagens högtid. Första advent markerar början på kyrkoåret och än finns detaljer kvar att fixa. Färger i kyrkans textilier ska bytas ut och Ludvig är fortfarande inte riktigt färdig med familjegudstjänstens predikan. Han är 35 år gammal nu. Prästvigd för snart tre år sedan och verksam i Carl Johans församling sedan dess. Att han över huvud taget blev präst är något av en slump. Föräldrarna gick ur svenska kyrkan efter 68-rörelsen. Dopet skedde i havet som femtonåring, klädd i shorts och rutig skjorta, med händerna i fickorna. Nu står han framför spegeln och rättar till prästkragen, under alla lager av tygstycken, och berättar om plaggens betydelse. För bara några minuter sedan hade han på sig sneakers, svarta stuprörsjeans och en grå tjocktröja. Var han mindre präst då än nu? Vilken betydelse har egentligen kläderna som prästen bär?

Att ens prata om mode med kyrkan kan tyckas

motsägelsefullt. Tidlöshet och tradition rimmar illa med trender. Trots det, eller kanske just därför, vet de flesta hur en präst ser ut. Neutrala färger, prästkragar och stora, rymliga tygstycken. Sällan ser man präster som bär någonting annat i predikstolen. Ändå finns det få ämnen som är så oreglerade som vad prästen egentligen har på sig. Prästskjortan med prästkragen räknas till prästens ämbetsdräkt och kom inte till Sverige förrän på 1960-talet. Många av de liturgiska plaggen har i sin tur funnits i över tusen år. Dessa har inte förändrats nämnvärt på åtskilliga generationer. Det är också

40

från omklädning till amen. Ludvig

Lindelöf: “Jag blir ofta stel efter en gudstjänst eftersom jag måste tänka på min hållning och inte riktigt kan slappna av. Jag är ju en representant för någonting annat och kan inte vara mig själv fullt ut.”


inte vilken klädfabrik som helst.

Överst: Tina Olausson: “Jag var nyss på en begravning där jag stirrade mig blind på röcklinet och konstaterade att det i alla fall inte var vårt. Jag kommer inte ihåg vad präs ten sa, bara hur röcklinet såg ut.” Nere till höger: David Brohall med italienska vinthunden Göte.

42


dessa som, rent teoretiskt, skulle kunna se ut precis hur som helst. I den senaste kyrkohandboken från 2012 nämns orden ”kläder” eller ”klädsel” endast en gång på 320 sidor. På svenska kyrkans hemsida går det att läsa två till tre meningar per plagg kring den liturgiska klädseln. Mer råd än så finns inte att ge till den präst som står, halvt påklädd med klädångest i sakristian. Faktum är att det inte finns några som helst officiella riktlinjer för hur prästers liturgiska klädsel får och inte får se ut. Och så konstigt är det ju egentligen inte. Präster har århundraden av tradition att luta sig mot. De officiella reglerna må vara få, men de inofficiella desto fler. Som präst vet man vilka plagg som ska bäras under begravning och vilka plagg som ska bäras under första advent. Man gör som man alltid har gjort. Men exakt hur dessa plagg ska se ut, vilka längder, former och färger som används, ligger i viss mån i någon annans händer än kyrkans.

T

ina Olausson roterar det stora pappersarket. Tre kvinnosiluetter i blyerts trängs. Blandningen av bomull och polyester delas på mitten när saxen åker längs de streckade linjerna på arket ovan. Här, på fjärde våningen i ett tegelhus på Neumansgatan i Borås, finns en av Sveriges främsta tillverkare av liturgiska kläder, körkåpor och orkesteruniformer. Brohall och son AB har under flera decennier levererat albor och röcklin till över hälften av landets kyrkor. Ser du en präst som predikar är chansen stor att du bevittnar Brohall och sons kreationer. – Präster eftersträvar bra kvalitet och vill ha ett fint plagg. Men allt som har att göra med textil, storlek, utseende och så vidare, det lämnar dem lite mer åt oss, säger David Brohall. För drygt två år sedan tog han över företaget. Modern Carina som klätt landets präster de senaste årtiondena gick hastigt bort i cancer. Det var inte vilket företag som helst som David fick ansvar för. Grundat av morföräldrarna i mitten på femtiotalet producerade företaget runt hundratusen plagg om året när det var som störst. Idag ligger den siffran på drygt tvåtusen. Men nu är någonting på gång. Den liturgiska klädseln är vad den alltid har varit. Åtminstone fram till nu. När kyrkan inte har regler och när präster saknar idéer, då är spelplanen fri för den tredje och sista aktören, de som faktiskt skapar kläderna. – Vi tittar på att göra varianter på de plagg som

“Jag tror att vi går mot ett mer slimmat utseende, det är jag nästan helt övertygad om. Men det får ju inte bli utmanande, det kan jag känna. Där går gränsen.”

finns. Att göra en annan passform och modernare stil med vad man förväntar sig av ett modernt plagg, säger David Brohall. Det är inga gigantiska förändringar att tala om. Bättre passform vinner inga hjärtan på modevisningar i Milano. Men sätt in det i rätt sammanhang. Alban och röcklinet har sett likadant ut så länge kyrkan kan minnas. Små förändringar upplevs som stora. Brohall och son gör beställningsvaror och tillverkar det kunden efterfrågar. Vill präster luta sig mot traditionen och ha liturgiska plagg som ser ut som de alltid har gjort är det sådana plagg företaget erbjuder. Men samtidigt, vet ingen om att alternativ finns att tillgå så kommer heller aldrig alternativ att beställas. Landets tillverkare av liturgiska plagg får förhålla sig till kunder som i sin tur litar på att tillverkarna vet bäst. Stagnationen har präglat branschen under lång tid, och länge har reformutrymmet verkat dystert. Brohall och son har nu börjat rucka på traditionens grundsegment, och i processen upptäckt att de kanske inte är så ensamma som de tidigare trott. – Vi pratade med en kvinnlig präst som har en nära koppling till personalen här. Hon sade väldigt tydligt att en alba med kvinnligt snitt hade varit en drömprodukt för henne. Det blir en grej vi kommer att titta på snart och utveckla tillsammans med henne, säger David Brohall. Alba och röcklin är av sin natur väldigt stora plagg. Metervis med tyg går åt för att skapa den pösiga känslan som är så karaktäristisk för de liturgiska kläderna. Att plaggens själva karaktär skulle försvinna med de nya alternativen, är inte alls vad David Brohall vill. – Tittar man på ett röcklin till exempel så är ju

43


själva vitsen med det att det ska vara ett stort plagg som hänger utanpå. Vitsen med det försvinner ju ifall det skulle bli slimfit. Med de nya alternativen kommer man fortfarande att känna igen plaggen som ett röcklin och en alba. Det enda är att man kommer att känna att de passar som man tycker att kläder ska passa idag. Tina Olausson, produktionsansvarig på företaget, ser också en tydlig framtid för den liturgiska klädseln, men tror inte heller att den behöver komma i konflikt med traditionen. – Jag tror att vi går mot ett mer slimmat utseende, det är jag nästan helt övertygad om. Men det får ju inte bli utmanande, det kan jag känna. Där går gränsen. Men det kommer det nog aldrig att bli, säger hon. Här, på fjärde våningen, kan alltså nästa generations prästkläder ha sitt näste. De har klätt Sveriges präster förr. Nu skall garderoben uppdateras. Frågan är bara hur mottagandet kommer att bli för den nya generationens liturgiska plagg. – Vi frågar oss vad som är accepterat och inte och förhåller oss till de outtalade reglerna som knappt någon riktigt vet vilka de är. Så vi vet ju inte hur reaktionerna blir, men får prova och se. På så sätt får vi ju guida i den utvecklingen, säger David Brohall.

E

n Kaliber Vit Portion fräter under överläppen. Boken ”Feminism och kyrkan” vilar på arbetsbordet. Ludvig Lindelöf lutar sig framåt i stolen närmast dörren, inne på kontoret. – Jag tror att många, som jag själv, är modeintresserade. Men så får man höra att de köpt in en alba eller ett röcklin åt en och så tänker man bara ”ja, den är ju lagom lång, bra, finito”. Jag tänker inte på det som något modeplagg eller något som jag ska se snygg ut i. Men om det var så att det fanns fem modeller att testa och välja mellan, då skulle jag ju givetvis välja den som sitter bäst och den jag ser bäst ut i. De liturgiska plaggens syfte är att avpersonifiera människan bakom kläderna. I gudstjänsten ska prästen vara genomskinlig och en länk mellan församlingen och det heliga. ”Avkläd mig, Herre, den gamla människan med hennes gärningar, och ikläd mig den nya, som är skapad till likhet med dig i sanningens rättfärdighet och helighet” - bön inför påklädning i Johan III:s liturgi från 1576. – Där finns det ju en modepoäng med att kläderna bara är någonting som alla har, någonting som inte sticker ut. Samtidigt som det ju också är en ganska konstig tanke. Att det inte är jag, utan Gud som

44

Liten liturgiskola Liturgisk klädsel kallas de plagg prästen har på sig i kyrkorummet. Spets reder ut vad som är vad. Klipp ut och spara i plånboken – kanske kan du glänsa med dina kunskaper nästa gång du hamnar på dopkaffe.

Röcklin.

Alba.

Cingulum.

Stola.

Mässhake.

Korkåpa.


står och pratar genom mig. Personligheten finns ju där, man kan inte låtsas om någonting annat, säger Ludvig. Men hur mycket av det egna kan en präst egentligen framhäva under gudstjänsten? – Det är ju balansen mellan det personliga och avskalade. Även om jag är jättepersonlig i vissa delar av gudstjänsten så går man ibland in i de här liturgiska momenten. Då är jag ju helt plötsligt liturg och förmedlare av det heliga och någonting som försöker göra det till ett moment som är större än bara du och jag.

Mezzo-sopranen Madeleine Jostedt Ulricis kraftfulla

Amen ekar fortfarande mot kyrkväggarna. Ingen i församlingen vågar andas ut riktigt än. Klädd i Brohall och sons vita röcklin, med broderad, vit stola hängandes runt halsen, kliver Ludvig fram. – Det var ett rejält amen. Församlingen skrattar lättat. Nu vågar sig andetagen fram igen. Men personligare än så blir det inte. Efter bön och välsignelse höjer Ludvig på högerhanden, gör korstecknet, och uttalar:

– I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Amen. Musikgudstjänsten är över. Första advent är till ända. Ännu ett år har passerat. I kyrkans perspektiv är 365 dagar inte mer än ett andetag. Svenska kyrkan har flåsat länge nu utan att prästens liturgiska klädsel har förändrats. Företag kan ändra klädkoder beroende på årstidernas trender för att hålla sig ajour med samtiden. Svenska kyrkan står för någonting mer. De liturgiska kläderna i sig har ett större symbolvärde än en busschaufförs uniform. Men bara för att man låter plaggen få en bättre passform eller ger fler alternativ till prästerna behöver det inte betyda att symbolvärdet går förlorat. Det märks på fjärde våningen i ett tegelhus i Borås. Och det märks hos en 35-årig präst i Majorna, som en gång döptes i havet, i shorts och rutig skjorta, med händerna i fickorna. – Det är väl en rörelse i tiden. Man vänder sig alltid emot det som varit innan. Så vi unga försöker vända oss lite mer till verkligheten och vara mer personliga. Inte lika mycket representant för något statligt kyrkoverk, säger Ludvig Lindelöf. l

45


Mode bakom galler Kläder är ett viktigt uttrycksmedel för vår personliga identitet. Men bakom lås och bom kläs den egna stilen av. För kvinnor på Sveriges anstalter har feminina kläder länge varit bortprioriterade. Nu finns det en hel kvinnokollektion.

K

lockan är 10:13. Betty och Angelica har varit igång med sina dagliga sysslor i drygt en timme, Betty i monteringen och Angelica i köket. Innan dess har de hunnit med medicinering, tio-över-åtta-ciggen och morgonmötet. – Sen springer alla runt som yra höns och försöker göra sig i ordning.En del sitter och målar sig i flera timmar och andra sätter igång med det jobb de har, säger Betty. Vi sitter i besökslägenheten på Sagsjöns kvinnoanstalt. Angelica i grå bomullströja med KVV i mossgrönt över bröstet, Betty i mörkblå collegetröja och lila jazzbyxor. – Utanför tycker jag om att ha en mer ”funky” stil. Jag brukar gå i jeans och luvtröja, lite mer sportig, säger Angelica som sedan i somras avtjänar sitt fängelsestraff för rån. Betty har ”suttit” väldigt mycket sedan 1991, då män som kvinnor bar blåställ. – Det var katastrof första gången, alla gick i likadana overaller, man kände sig väldigt utanför samhället. Men det har blivit en väldig föränd-

46

ring, nu har vi ju schyssta byxor och luvtröjor. Som myskläder som man går i hemma, säger hon.

“Det är guldkorn

en som

identiteten i kläderna eftersom det finns så få kvinnliga interner. – Över tid har det förändrats och det är fortfarande i ropet att förändra och få till den kvinnliga sidan betydligt bättre.

För Angelica är fortfarande avsaknaden av hennes egna kläder stor, speciellt hennes mössa och jacka. För Betty som Sedan några år tillbaka har det tillbringat mer tid på olika anstalter är det viktigaste att hon får använda pågått ett samarbete med Beckmans sin kajalpenna. Men hon minns hur designhögskola i Stockholm som har tagit fram en kollektion för hon till en början kände sig avskalad kvinnliga interner i Sverige. Något och stretade emot. som länge varit efterfrågat bland de – Jag har inte sådan panik över det intagna, och som ska bidra till bättre längre, men det kan bero på att jag har suttit länge. Jag ser ju vissa, det är som självkänsla. Fredrik arbetar med klädförrådet en riktig show, när de donar och fixar. på Sagsjön och en gång i veckan är Det är också ett sätt att leva här inne. det klädutdelning. Fredrik är medveten om att det kan vara väldigt tufft – Den dagen är det KVV Förkortning för till en början och att det är fullt fokus. Varje gång Kriminalvården, en del av straffet som är det kommer in något tidigare Kriminal- påfrestande. Däremot menar nytt så blir det väldigt vårdsverket. positiva reaktioner. Det han att det också finns positiva aspekter med att inte ha är småkornen som försina egna kläder. gyller vardagen här inne, säger han. Fredrik berättar att man tidigare – Kläder, stil och smink är en del inte har prioriterat den kvinnliga av problemet. Många kvinnor som

förgyller vardag

en här inne.”


Större utbud av kläder. Angy: “Mitt

favoritplagg är pyjamasen i flanell och några fina saronger som vi har på sommaren.

kommer hit är trasiga och deras kläder blir en del av det, säger han. Han menar också att man genom kläder blir bemött och uppfattad på ett visst sätt och att det många gånger är en fördel att klä av sig sin privata ”uniform”. – För de som till exempel har blivit sexuellt utnyttjade sitter till viss del den sexuella identiteten i kläderna. Då klär de sig för vinning och skadar sig själva, när de kommer hit kan de hänga av sig alla fjädrar och alla blir jämställda.

“Kläder, stil och smink

är en del av problemet.” För Betty och Angelica är det idag en

vanlig arbetsdag och valet har fallit på bekväma mjukiskläder. Annars tycker de om att piffa till sig lite extra vid besök och olika högtider. – Det är ju vardagar och helger här inne också, säger Betty. Även om det finns större valmöjligheter av kläder och smink i dag än

för några år sedan så är parfym något som de båda saknar. – Det är lite tragiskt att vi inte får lov att ha det. Det kanske inte skulle vara bra om alla går runt och stinker, men lite hade man velat ha. Nu försöker man hitta alla möjliga sätt, sköljmedel och sånt, säger Betty och skrattar. l Fotnot: Angelica och Betty heter egentligen något annat. Fredrik har valt att utelämna sitt efternamn.

TEXT HANNA KLUMBIES OCH REBECKA SVENSSON ILLUSTRATION LISA GRETTVE

47


American psycho.

Patrick Bateman är en förrädiskt tilltalande mördare.

48


ONDSKANS ANSIKTEN Kulturhistorien är full av cykloper, femme fatales och psykopatdandys. Men varför ser onda karaktärer ut som de gör? Vad säger det om fienden är ful eller vacker? Spets tittar närmare på hur fiktionens antagonister skildrar människors rädslor och fördomar.

Det finns fula skurkar. Vårtnäsade

häxor, skelögda troll och orcher utan läppar. Med skrämmande och brutala ansikten. Dessa sagans fiender är ofta enfaldiga. Som den enögde och storbukade jätten Polyfemos, som blir en stor utmaning för Odysseus att besegra i Homeros epos Odyssén. Inte för att han är listig - tvärtom. Hans ondska är banal; han är bara urskiljningslöst hungrig. Värre är det med de vackra antagonisterna. De förbryllar oss. Skönhet är något så djupt förknippat med dygd att karaktärer som är både vackra och onda framstår som mer komplexa och intressanta. Som liljekonvaljer: förrädiskt tilltalande. Evolutionärt mer listiga än sina moraliska bundsförvanter. Odysseus möter även sådana: de vackra sirenerna försöker locka ned honom och besättningen i djupet medelst sång, som ett slags havets förföriska femme fatales.

Vilket ansikte som får representera ondska säger något om vilken tidsanda som råder. I ett av vetenskap och rationalitet till synes upplyst samhälle blir monster, väsen och troll mer sällsynta i fiktionen. I allt

högre utsträckning dyker ondskan i stället upp i representanter för oss själva. Hotet kommer inifrån. Människans ställning och påstådda godhet problematiseras. Femme fatalen var en skurktyp som blev allt vanligare under första

”SKURKENS FUNKTION är att påminna läsaren och tittaren om vem fienden är.” hälften av nittonhundratalet. Hon var en vacker, men ondskefull, vamp och inte sällan sexuellt utsvävande. Som ett kvinnligt subjekt var hon hotfull. Skurkens funktion är att påminna läsare och tittare om vem fienden är. Vem som i en viss tid blir ondskan reinkarnerad säger något om just den tidens moral, rädslor och fördomar. I den tidiga svenska kriminalromanen var i princip alltid mördaren av utländsk härkomst, som en produkt av en xenofobisk tidsanda och ett av rasbiologin drabbat Europa. Och i majoriteten av

Ian Flemings agentromaner är James Bonds antagonist en lömsk figur från Sovjetunionen.

Yttre attribut fyller alltså en funk-

tion när ondskans fanbärare ska utkristalliseras: såväl anletsdrag som accessoarer blir viktiga. När Ingmar Bergman gestaltade döden som en blek figur iförd långa svarta sjok i Det sjunde inseglet blev han en del av en estetisk tradition där skurken enbart klär sig i en färg. Både Tolkien och CS Lewis låter vita kläder stå som ett slags uttryck för Sarumans respektive Vita Häxans totalitära ideologier. Och i JK Rowlings universum är den illa klädda familjen Dudley sällan lika skrämmande som Dolores Umbridge rosafärgade pennalism. En av vår tids mest skräckinjagande karaktärer är huvudpersonen i Bret Easton Ellis roman American Psycho, Patrick Bateman. Vältränad och ständigt iklädd kashmirrock och Hermésslips är han en oklanderlig 80-talsdandy med smak för mode och blod. Polyfemos estetiska motpol men också hans bestialiska arvinge. l TEXT OCH ILLUSTRATION REBECCA LUNDBERG

49


Ordkriget kring fascism har trappats upp i media samtidigt som fascism, rasism och nationalism inte har varit starkare i Europa sedan 20- och 30-talen. I fascismen har estetik alltid spelat en stor roll och ideologiernas symbolik finns även inom mode och populärkulturen. Henrik Arnstad är en av få i Sverige som studerat den fascistiska ideologin. Eugenia Paulicelli, italiensk forskare, har skrivit boken Fashion Under Fascism. Spets har pratat med båda om fascismens lockelse. December avslutades med budgetkris. Statsminister Stefan Löfven kallade i programmet Agenda Sverigedemokraterna för ett nyfascistiskt enfrågeparti. Är Sverigedemokraterna radikala högerpopulister, efterföljare till franska Front National för att de verkar inom demokratins ramar? Eller är de ett nyfascistiskt parti som säger att mångkulturalismen hotar kulturen och nationen, liknande de rasbiologiska tankar och pånyttfödelse

50

som fascistiska partier förespråkar? Ordkriget har trappats upp i media samtidigt som fascism, rasism och nationalism inte har varit starkare i Europa sedan 20- och 30-talen. Fascismen är en politisk ideologi, som innehåller visioner och idéer om hur samhället ska bli bättre. Anledningen till att fascismen blev stor var inte för att den anspelade på dysterhet, förstörelse och våld utan för att den förmedlade känslor av tro, hopp och framtidsvision.

“The Palm of Alpha Tau Omega” , University of Illinois UrbanaChampaign

Leve Fascismen!


FASCISMEN UPPFANN mycket av det

moderna modet och i Europa var den italienska modeindustrin tongivande under trettiotalet. Estetiken som många fascister valde, och väljer, gick hand i hand med det italienska modet. Henrik Arnstad säger att fascisterna visste att de skulle bli illa omtyckta och hatade av politiska grupper, då som nu, därför sa man att ”vi måste se till att se bra och coola ut”. Designers som Hugo Boss lyftes fram och fick uppdrag av Adolf Hitler. Hugo Boss producerade de svarta SS-uniformerna, 1932, tillsammans med de bruna SA-skjortorna som Hitlerjugend använde. Fascismen som politisk rörelse snappade upp det nya modet i Italien under mellankrigstiden. Mussolini tyckte att italienarna skulle klä sig i italienska kläder. Både män och kvinnor klädde sig maskulint. Kvinnan blev äventyrare, krigare eller politiker. – Efter 1945 är det är inte konstigt att efterföljare imponeras av just det modet. Det är ju absolut snygga rockar. Sexigt, läckert och coolt, säger Henrik Arnstad.

”PEOPLE FOLLOW FASHION”. Fascismen

i Italien ville visa den starka nationella identiteten. Genom mode, film och tidningar kunde man projektera bilden av den nya mannen och kvinnan som tillhörde det nya landet efter krisen. Mannen skulle vara

atletisk, statylik och maskulin och kvinnan den perfekta modern, vilket samtidigt förnekade andra former och utseenden. Den uniformerade stilen var viktig, vilket också representerades av Milizia Volontaria per la Sicurezza Nazionale, fascistmilisen, vars uniform var svart skjorta och slips. Fascismen ville ändra på hur folk klädde sig, pratade och uppförde sig. Litteratur- och modeforskaren Eugenia Paulicelli poängterar att den estetik som tog form under regimen inte enbart berodde på just fascismen. Människorna bakom var också anmärkningsvärt skickliga och kreativa inom mode, arkitektur och konst. – Vi vill att allt som är nazistiskt och fascistiskt ska vara fult, tomt och innehållslöst. Men det är det ju inte. Det är ofta snyggt, innovativt och futuristiskt, säger Henrik Arnstad.

VARKEN EUGENIA PAULICELLI eller

Henrik Arnstad tror vi behöver oroa oss för kopplingen mellan fascism och mode idag. Det har blivit mycket mer känsligt än vad det var för tjugo, trettio år sen. Det som var kuriosa förr skulle inte fungera idag. Medvetenheten kring dessa saker är mycket större. David Bowie skulle inte längre kunna sätta på sig nazistkläder på scen. Och fler hipsters stylade som Adolf Hitler lär vi knappast få se. Faran är snarare

”Vi vill att allt som är nazistiskt och fascistiskt ska vara fult, tomt och innehållslöst. Men det är det ju inte. Det är ofta snyggt, innovativt och futuristiskt”

“Fashion is also the alienation of the possibility of criticizing, of being free, making individual choices. Designers on the catwalk are exhibiting that idea.” Eugenia Paulicelli FOTO City University of New York (CUNY)

att eliminera historien, vi behöver historien kring vad som har hänt och där kan mode och populärkultur spela en viktig roll. – Fashion becomes a toy, a mask, like Mussolini’s mask. Fashion can reveal and it can hide.” säger Eugenia Paulicelli. – Det är ett gränsland, menar Henrik Arnstad. Den svarta läderrocken kommer fortsätta vara lika snygg som den var i Matrix. l TEXT MARIE SCHAGERLIND

Henrik Arnstad Foto Björn Lejon

51


religiöst mode på huvudet Turbanen är tillbaka på modekartan igen. Muslimska hipsters har inspirerat med moderna slöjkreationer och nu bärs de av såväl troende som icke-religiösa. Följ med när Spets utforskar mipster-stilen, en modenisch i gränslandet mellan trend och tradition.

Text och foto Hanna Rahlén

52


s

påren gnäller under tyngden av ettans spårvagn. Bromsarna saktar ner farten och vagnen stannar med en suck. Domkyrkan. Anothai Ekelund går av. Idag ska hon köpa något hon längtat efter länge. Hennes axlar är uppdragna för att skydda mot Göteborgs ihärdiga regn. Det långa mörka håret som hänger ut ur ett svart stickat pannband lockar sig av fukten. Efter knappt 300 meter på Kungsgatan byter hon vinterkyla mot butiksvärme. Hon tar en trappa upp för att komma till vintagebutiken ovanför, stryker med handen över en rad glittriga

paljettklädda plagg och klämmer på några axelvaddar. Till vänster om kassan ser hon dem, turbanmössor i olika färger och material. Det är dem hon kommit hit för. – Jag har blivit inspirerad av folk som bär turban och nu när de säljer turbanmössor här kände jag att det var dags för en. Det är snyggt med orientaliska grejer, säger Anothai. Det var för ungefär fyra år sen som hon fick upp ögonen för turbanen. Klädkedjan Monki hade en variant som sålde slut innan hon kunde lägga vantarna på en och sen dess har hon inte kunnat

53


få tanken på huvudbonaden ur huvudet. Hon letar efter en turbanmössa i svart sammet men ser den inte bland de andra. Butiksbiträdet förklarar att de första sålt slut. Kanske finns den i butik igen nästa vecka. Anothai klämmer lite på den i rött sammet. – För julig, konstaterar hon. Hon lyfter upp den svart- och vitmönstrade men hänger tillbaka den igen. Precis vid kassan ser hon en rostorange turban på en skyltdocka. – Äh, den kan jag väl prova ändå? säger hon. Hon sticker in fingrarna under turbanens kant precis vid skyltdockans tinningar och vickar av den. Dockans huvud har töjt ut mössan lite men efter lite justeringar så sitter den som den ska. Anothai drar håret åt sidorna för att få det ur ansiktet och nickar åt spegelbilden. Det är avgjort. Den rostorangea turbanmössan följer med henne hem.

Trenden som Anothai Ekelund inspirerats av innovatör. Iman Aldebe

har sedan gymnasietiden designat muslimska kläder på ett oortodoxt vis.

kommer från västerländska muslimer som velat modernisera sitt sätt att bära den muslimska slöjan på. De kallar sig Mipsterz, en sammanskrivning av muslimsk hipster. Istället för att ha slöjan på det traditionella sättet, över huvudet och ner under hakan, har de till exempel börjat knyta den bakom huvudet, om håret. På det viset blir slöjan mer en huvudbonad som liknar den klassiska turbanen fast ibland med en extra twist som till exempel en större knut i pannan. Iman Aldebe visar vägen in i lägenheten. Ateljén där hon annars jobbar renoveras och i ena hörnet av bostaden har hon sin provisoriska arbetsplats. I hyllan bredvid skrivbordet trängs tyger i olika material på de smala hyllplanen. Paljetter, mönster, sammet. Iman är designer och känd för sina moderna turbaner. Hon läste design på gymnasiet och redan innan hon tagit studenten började hon skapa muslimska kläder med nytänk. – Utbudet av trendiga men ändå täckande kläder är litet i Sverige. Många av mina bekanta frågade till exempel efter mer döljande bröllopsklänningar och på den vägen var det, säger Iman Aldebe. Hon ordnar med kaffe och letar runt i skåpen efter något att bjuda på. Två chokladkakor åker fram. På sitt huvud bär hon idag en mörkgrön turban i velourmaterial. Mipster-trenden har alltid funnits, förklarar Iman. Men efter den arabiska våren har det blivit mer av ett ”statement” för att våga gå sin egen väg bland västerländska muslimer. Det har gjort stilen cool, menar hon. – Egentligen kanske man tänker att mipster-mo-


det började i arabvärlden men det är en västerländsk trend då det handlar om att anpassa sig till en annan kultur men ändå behålla sitt religiösa uttryck. De är förebilder. De vågar vara individuella och stå för vad de tror på trots att det kan vara svårt ibland. Iman själv stötte på motstånd när hon efter gymnasiet skulle ut i arbetslivet. Att hon bar hijab var ett problem för många arbetsgivare och det var svårt för henne att få ett jobb. – Jag började engagera mig politiskt för att försöka förändra synen på slöjan men det gick för trögt, säger Iman. Istället började hon, precis som mipsterz, bära det religiösa plagget på mer kreativa sätt så att det inte längre liknade den traditionella slöjan men ändå fyllde samma funktion: att täcka håret. – Jag fick mycket bra respons på mitt sätt att bära min slöja på, både från kunder i butiken där jag till slut fick jobb men också från läsare på min blogg. Många undrade hur jag gjorde när jag tog på slöjan och ville att jag skulle visa på Youtube men istället började jag göra färdiga kreationer som liknar turbaner. Idag har Iman en stor kundkrets och återförsäljare i Stockholm, Paris och Dubai. Trots att hon gör muslimska kläder så har hennes design blivit populära även utanför de muslimska kretsarna. – Det fanns helt enkelt ett behov av moderna slöjor och turbaner, säger Iman.

Att icke-muslimer också hakar på mips-

ter-trenden är intressant eftersom just den muslimska slöjan blivit ett omdiskuterat plagg runt om i Europa, särskilt i Frankrike där hijab är förbjuden i statliga skolor. Ändå är det egentligen inget nytt att religiösa symboler eller plagg blir till mode. Tittar vi tillbaka i tiden hittar vi det kristna korset som tryck på t-shirts, som smycken i olika former eller mer permanent som tatueringar. I ungefär samma veva var även det katolska radbandet ett trendigt smycke. Det traditionella bandet gjordes i mer hippa tappningar och gick att köpa med glittriga och färgglada pärlor. Viktor Aldrin är religionsvetare vid Högskolan i Halmstad. Han menar att vi i dagens västerländska

samhälle ser religioner som något exotiskt och det kan vara därför som religiösa plagg och symboler blir till genomslagskraftigt mode. – Sedan 1990-talet och framåt har det varit väldigt snabba och föränderliga modetrender och designers söker hela tiden efter unika detaljer, något det finns gott om i religiösa plagg och symbolspråk, säger han. Turbanen som mode utanför religioner där den annars förekommer, som till exempel islam eller sikhism, är ingen ny företeelse. Viktor Aldrin förklarar att det redan på sena 1600-talet, när det osmanska riket försökte ta över staden Wien, blev tufft med turban. – Nästa gång som huvudbonaden återkom var i början av 1900-talet och kanske är det den trenden som gör sig påmind nu bland de som inte är religiösa, säger han. Att religiösa symboler eller plagg används utanför sitt sammanhang är inget som personer inom de specifika religionerna reagerar så starkt på, enligt Viktor Aldrin. – I dagens västerländska samhälle tar vi inte religioner på så stort allvar och det är religiösa vana vid. Därför bryr man sig helt enkelt inte så mycket.

Även om turbanen tidigare varit modern så fanns det många motståndare till att Iman Aldebe förändrade det religiösa plagget. Hon berättar att hon den första tiden blev hotad via mejl, telefon och sociala medier. – Det är därför jag menar att mipsterz är förebilder. Det är personer med skinn på näsan. De vill sticka ut och samtidigt visa vad de står för och det kräver mod, säger hon. Men att icke-muslimer använder deras religiösa plagg är inget man tar illa upp av, förklarar Iman. Idag har hatstormen mot henne själv lagt sig och hon har fått i uppdrag från ett arabiskt företag att modernisera manliga kläder och huvudbonader på den arabiska halvön. – Tidigare har jag ju mest gjort plagg för kvinnor för att det är lite svårare med män. Det är andra regler för dem, guld förknippas till exempel med femininitet. Det viktigaste att tänka på, oavsett om det är plagg för män eller kvinnor, är att det är praktiskt och bekvämt. Och snyggt såklart, säger Iman.

55


Hon går ut ur köket och hämtar en huvuddocka i frigolit. Den bär en paljetturban. Från pannan sträcker sig en fläta längs med hela turbanens hjässa och ner i nacken. Som att det är turbanens ryggrad. – Den här gjorde jag som en nyårsturban. Du kan prova den, föreslår hon. Med varsamma rörelser knixar hon av turbanen från dockan och placerar den på mitt huvud. Hon puffar upp den lite över skallen och muttrar: ”Det syns att den är gjord på dockan”. Det sista hon gör innan hon lånar min kamera och ställer upp mig vid köksväggen är att ta bort allt hår från min panna. Iman vet hur hon vill ha det. – Vänd dig åt sidan. Titta hit. Le. Le med tänderna, instruerar hon. Efter några knäppningar med kameran drar hon fram en köksstol som hon ställer sig på. Till slut blir hon nöjd.

Mipsterz Mipsterz är vad västerländska hipster-muslimer kallar sig. De bär hijab på ett modernt sätt genom att knyta tyget annorlunda. Det vanliga sättet att knyta slöjan på är över huvudet och ner under hakan för att även dölja halsen. Två exempel på hur mipsterz bär hijab: slöjan kan vara knuten bak, om håret, som en knut i nacken eller så kanske tyget lindas om håret i nacken och samlas fram i pannan som en knut. Störst är trenden just nu i USA men den är på uppgång i andra västerländska länder och även i några arabländer.

Anothai Ekelund har just kommit hem med sin för-

sta turban. Hon låser upp dörren till sin lägenhet, tar ett steg in och glider ur sina ljust bruna jodphurs på hallmattan. När hon lindat av halsduken och hängt upp kappan plockar hon fram turbanmössan ur tygpåsen. För Anothai är det inget stort steg att börja bära turban. – Jag tycker om alla typer av huvudbonader. Jag passar i det. Innan den här turbanen har det varit olika typer av hattar, bandanas och pannband, säger hon. På ena väggen i hallen breder en spegel, delad i fyra, ut sig. Anothais blick är koncentrerat fäst på den egna spegelbilden och hennes händer växlar mellan att puffa till turbanen, lägga rätt vecken och mota bort håret från pannan. – Jag är ju inte muslim själv så därför håller jag mig till den här enklare varianten, turbanmössan, som ändå skiljer sig från den klassiska, religiösa huvudbonaden, säger hon samtidigt som hon fixar och rättar till. Turbanen tänker Anothai använda till allt. Den piffar upp en vanlig svart outfit men coolast blir det om hon matchar den till kläder med orientaliska mönster, stora örhängen och feta smycken, förklarar hon. Hennes ärmlösa, figurnära klänning skimrar när takets spotlights uppmärksammar den med sitt ljus. – Till och med den här klänningen jag har på mig nu passar med turbanen, enda gången den kanske inte är så praktisk är väl om jag ska ut på fältarbete, den är ju inte så tjock så den värmer inte. l

56

Turban och HIJAB. DEN TRADITIONELLA HIJABEN (BILDEN

TILL HÖGER) TÄCKER HÅRET OCH VIRAS UNDER HAKAN. TURBANEN ÄR ETT LÅNGT TYGSTYCKE SOM LINDAS OM HUVUDET. BEROENDE PÅ RELIGION LINDAS DEN LITE OLIKA.

MIPSTERVARIANTEN. TVÅ EXEMPEL PÅ HUR EN SLÖJA KAN KNYTAS ENLIGT TRENDEN. GENOM KNUTEN GÖRS SLÖJAN MER TURBANLIK. PÅ SÅ VIS KAN PLAGGET FYLLA SIN RELIGIÖSA FUNKTION SAMTIDIGT SOM DET BLIT ETT MODESTATEMENT.

Turban Turbanen är en religiös huvudbonad som framförallt bärs inom sikhism och islam men förekommer även bland kristna, hinduer och judar. Exemplet ovan är en mer sikhisk variant. Inom islam betyder turbanen ”den rättrogna” och inom sikhismen är den ett tecken på självrespekt.


Trendkänsligt val. Turbanmössan som An-

othai Ekelund provar är ett exempel på mode som influerats av mipster-stilen. Eftersom hon inte är muslim själv väljer hon att ha den här enklare modellen istället för en mer traditionell slöja.


MÅNGFALDENS UNIFORM Huvudduk, kippa och turban. Dessa tre religiösa huvudbonader inkluderas nu i polisens unform. – Det är bra. Om företag gör likadant går det inte att skylla på att slöjan skrämmer bort kunder, säger Iman Aldebe som designat huvudduken för poliser.

D

et var 2006 som polisen valde att utöka vad polisuniformen innefattar, med målet att öppna upp för en större mångfalden inom kåren. – Det blir en bredare rekryteringsbas där religiös tillhörighet inte ska vara ett hinder, säger Martin Lundin på Rikspolisstyrelsen. I dagsläget finns det ingen polis som använder huvudduk. De inom kåren som bär uniformshuvudduken har en civil befattning, exempelvis passkontrollanter.

Iman aldebe designar muslimska

kläder och huvudbonader och fick uppdraget att ta fram en passande polisslöja. Hon berättar att det var svårt att göra en slöja som både skulle vara praktisk och säker på samma gång. – Den var tvungen att vara utan nålar och såpass säker att personen som bär slöjan inte kan strypas i den, förklarar hon. Trots att det är mycket att tänka på vid skapandet av uniformsslöjor så tycker Iman Aldebe att det är en

58

åsikt. Men åsikter har ju alla, de sitter ju inte i vad man bär på huvudet, säger Martin Lundin.

Iman Aldebe har tankar om var det

framtiden. Här är slöjan som ska öka mångfalden inom poliskåren.

bra satsning. –Det är bra för företaget om hvudbonaden passar till den övriga uniformen och det är bra för arbetssökande då det blir lättare att få jobb även om man bär slöja, säger hon.

Polisens initiativ att ta med religiösa

huvudbonader i uniformen har fått blandad respons från allmänheten. –Det är ju vissa som hör av sig för att de är missnöjda för att huvudbonaderna visar en religiös

mer skulle passa bra att ta in slöjan som en del av en arbetsuniform. – Jag skulle gärna designa för sjukvården, kollektivtrafiken, försvaret och IKEA, säger hon. Hon menar att det är mer välkomnande om slöjan är inkluderad i arbetsuniformer. – Dessutom är det bra att ha personal med olika bakgrund. Det är så kundkretsar ser ut. l

har ju R E T n ÅSIK d ma a “MEN v i inte er ju t t i ” s de udet.en v u h å els har p ikspolisstyr in Mart

in, R

Lund

TEXT HANNA RAHLÉN FOTO IMAN ALDEBE


vad är vårdad klädsel? Kanske har du någon gång blivit inbjuden till en fest där du skulle ha ”vårdad klädsel”. Förmodligen var förvirringen total bland samtliga gäster. Vad förväntades man att ha på sig egentligen? Spets försöker reda ut begreppet. TEXT HANNA KLUMBIES FOTO WIKIMEDIA COMMONS

Mats ”Etikettdoktorn” Danielsson: ”Det är en intressant fråga för den saknar svar. Vårdad klädsel för mig är kanske frack, smoking eller kostym. Men för min granne kan det vara snygga jeans med skjorta och för en tredje person kan det vara shorts. Det är alltså en omöjlig fråga att besvara och lämnar egentligen hela fältet öppet för subjektiva avgöranden hos den som står i entrén. Mitt svar skulle bli hel och ren.”

Niklas Gustafsson på The Rover: ”Vi tillämpar väl inte direkt vårdad klädsel. Hel och ren är väl det vi har som krav, och att man har kläder på sig. Jag skulle nog inte tveka att säga till om någon hade på sig väldigt smutsiga kläder som luktade illa. Eller om man bär symboler som är direkt olämpliga, till exempel främlingsfientliga eller politisk propaganda som kan få människor att känna sig obekväma. Annars får man ha på sig det som gör att man känner sig fin tycker jag.”  Alexander Cramvik på Casino Cosmopol: ”Casino Cosmopols klädpolicy säger att man som gäst skall vara hel och ren när man besöker oss, det vill säga att man inte har några trasiga eller smutsiga kläder. I stort sett det enda som vi kan neka en gäst på är mjukis- och träningsbyxor, det anser vi inte är tillräckligt vårdat hos oss. Vi tillåter inte heller att man bär tröjor eller liknande med politiska eller rasistiska uttryck och det är inte heller tillåtet att bära något som associerar med kriminella organisationer som till exempel vissa MC-klubbar. Man får inte heller bära huvudbonad inne på kasinot av säkerhetsskäl, dock med undantag vid ett pokerbord i samband med en turnering.” Johannes Tsagarakis på Nefertiti: ”Vi gör ingen värdering av gästernas klädsel. Det har hänt att människor har blivit nekade att komma in på sommaren när de varit barfota eftersom det finns en fara för glassplitter. Vi kan inte ta ansvar för att den personen inte kommer att skada sina fötter, helt enkelt. I övrigt kan jag inte tänka mig att vi nekat någon på grund av hur de ser ut. I de fall människor nekas inträde handlar det om ålder eller berusning och så vidare. Vi vill ge en tydlig bild av att alla är välkomna, det är viktigt för oss. Vi uppskattar mångfalden som uppstår.”

59


PLAGGET

KLÄDER vs KROPPEN Pushup-BH och bröstförstoringar, korsett och fettsugningar - människan pendlar mellan att experimentera både med kläder och kropp för att påverka sitt utseende. Spets ger exempel på mer oväntade attiraljer och extrema metoder. Allt för det perfekta utseendet. TEXT DAVID LINDAHL OCH JOHAN KARLSSON ILLUSTRATIONER DAVID LINDAHL

Slimmade armar Tights för armarna, kan det vara någonting? Fråga Mary & Charnos som specialiserar sig på så kallade Arm Shapers. Modeller finns i allt från fishnet till bomull. Som hemsidan mytights.com säger för att sälja in produkterna: ”banish your bingo wings for good”.

Trosor med baktanke Knappast har det väl undgått någon att den stora bakdelen fått en renässans i populärkulturen. För den som olyckligtvis är född utan extra vikt där bak finns trosor med inbyggda kuddar att beställa både från Nelly och Lindex för ett par hundralappar.

60

Funkybod Muscle Top I decennier har klädesplagg som framhäver och förstärker brösten erbjudits till kvinnor. Hösten 2013 kom så äntligen männens motsvarighet in på marknaden. Det engelska företaget Funkybod lanserade tröjan Funkybod Muscle Top med inbyggd vaddering som förstärker triceps, biceps och bröstmuskler till ett pris som motsvarar ungefär vad en månads gymmedlemskap kostar.

Kalsonger med kraft I kategorin ”längden spelar ingen roll” finns det numera en uppsjö av valmöjligheter för den som uppenbarligen tycker att det spelar mer roll än vad som är både fysiskt och biologiskt möjligt. Hemsidan Vocla säljer modellen Andrew Christan Trophy Boy Breifs med sloganen ”enhance your front”.


PLAGGET

Bundna fötter En vuxen person har i genomsnitt en cirka 25 centimeter lång fot. Var du en ung kvinna i Kina mellan början av förra millenniet och 1900-talet kunde du i vuxen ålder ibland få nöja dig med åtta centimeter. Fotbindning är idag i princip utdött, men under de århundraden det utfördes fick många unga flickor utstå den långa, utdragna process som det innebar att få sina fötter bundna. Tårna veks in under foten, och fotvalvet böjdes tills det bröts av. Allt detta skulle signalera att man var av hög börd och inte behövde fötterna till arbete.

Dödssnyggt sminkad Från prostituerade på bordeller till överklassens kvinnor. Smink användes av de flesta kvinnorna i antikens Rom, där image var lika viktigt för att underhålla såväl kunder som senatorer. Oavsett var du befann dig på samhällsstegen kunde ditt liv förkortas på grund av fåfänga. Romarna fortsatte nämligen att använda bly även efter att de insett dess hälsovådliga effekt. Blyförgiftning var priset man fick betala för den ljusa, vita hyn.

Fylliga läppar Bland Suri-folket i Sydvästra Etiopien, och i ett antal andra afrikanska stammar, slås framtänderna i underkäken ut hos unga tjejer när de når puberteten. Därefter görs ett snitt i underläppen för att kunna stoppa in en platta av trä eller lera. Senare i livet kan plattan bytas ut mot en större och sträcka ut läppen till så mycket som tio centimeter. Denna högst synliga accessoar ska signalera mognad och styrka, och är ett måste om man vill gifta sig. En teori är att denna tradition började för att kvinnorna skulle vara mindre attraktiva för slavhandlare.

Halsringar Halsband är en uråldrig och fortfarande populär accessoar och statusmarkör. Bland Kayan-folket i Myanmar och vissa stammar i södra Afrika används så kallade halsringar. Vissa flickor är så unga som två år när de ikläds dem för första gången. Ringarna omformar succesivt nyckelbenen och trycker ner revbenen för att ge illusionen av en lång hals. Kroppsdelen i sig blir bara försumbart längre. I dag bär många kvinnor ringarna för att ge turister någonting att ta kort på.

61


PLAGGET OMSORG

Så sköter du om dina dojor S Kullersten, slask och instängda fötter. Dina skor får utstå många påfrestningar och kräver därför lite extra omsorg. Spets tipsar om hur du får snygga skor som håller länge.

kokräm

TEXT OCH FOTO REBECKA SVENSSON

Tyg & syntet Mocka & nubuck 1. Rengör Använd en mockaborste för att få bort ytlig smuts. Om skon har fått mer djupgående fläckar, tvåla då in den med galltvål och vänta i 5-10 minuter. Skölj sedan skon under ljummet vatten. Det är viktigt att blöta hela skon, annars kan det bli synliga vattenränder i mockan. 2. Torka Utsätt aldrig skon för hårfönen eller elementet för att snabbare få den torr. Låt den torka naturligt i rumstemperatur, det tar ungefär ett dygn. 3. Impregneringsspray Spraya ungefär tio centimeter från skon och rör hela tiden på flaskan så att det inte kommer för mycket spray på ett och samma ställe.

Skinn 1. Rengör Börja med att tvätta bort ytlig smuts med en fuktig trasa och låt skorna torka i rumstemperatur. 2. Skofett Riktigt grova kängor bör först behandlas med skofett. Tänk på att ta lite åt gången att och noga arbeta in fettet. 3. Skokräm I vanliga fall räcker det gott och väl med en skokräm som innehåller färgpigment, den både impregnerar och ger näring till skon. Vänta sedan tio minuter så att skokrämen hinner torka in ordentligt. 4. Slutfinish Avslutningsvis borstar du upp glansen med en hästhårsborste.

62

Vad är nubuck? Nubuck påminner om mocka men är ett betydligt känsligare material. Nubuck känns igen på sin jämna och lena yta.

1. Rengör Borsta för att få bort smuts och tvätta med galltvål vid behov. Undvik att tvätta skorna i tvättmaskin. Låt torka i rumstemperatur. 2. Skokräm För sneakers med vit sula kan du använda en heltäckande, flytande skokräm som har extra mycket vitt färgpigment. 3. Impregneringsspray Spraya skon med en färgfri impregneringsspray.

SKOR MÅSTE ÅTERHÄMTA SIG r, Även om du har ett par favoritsko låt dem vila varannan dag!

Stilettklackar 1. Kolla klacken Ta reda på vad det är för material på klackarna när du ska inhandla ett par nya. Plastklackar slits snabbt ner och är dessutom hala att gå på. Gummiklackar är att föredra. De är hållbara, mjuka och du löper inte lika stor risk att tappa fotfästet. 2. Gå rätt Ja, hur du trippar fram på dina klackar har stor betydelse. Sätt inte ner hälen först eftersom stilettklacken är så tunn och då riskerar att gå av. Trampa istället ner hela foten för att fördela vikten. Undvik också kullersten så gott det går. 3. Besök skomakare Se till att förstärka klacken innan den är totalt nedsliten och förstörd.


SKON

Vem bär skorna? 1. en poltiker X. en mäklare 2. en arbetsförmedlare

vänd för rätt svar.

63


SKON

Rätt svar:  Hur viktig är skon för att uttrycka din stil? – Ganska viktig faktiskt. De här skorna har jag ju valt med omsorg för att de sticker ut. Den vanliga snygga klassiska herrskon, är ju den svarta Oxford-skon som vi kallar finskor i Sverige. Jag svävar inte ut så mycket övrigt i min stil utan håller mig till stilrent och klassiskt och då är det kul att sticka ut med detaljer. Vad vill du signalera när du bär de här skorna?

 – Sofistikerad gentleman. Skorna kom ifrån irländska bönder, sen så blev de populära inom den engelska aristokratin. Sen att blanda det med jeans, som inte alls är klassiskt. De här skorna funkar med det mesta men funkar även till byxor med pressveck. Du känner dig aldrig överklädd i popstaden Göteborg?

 – Nej, faktiskt inte. Men jag äger ju ett par Converse också, så det är ju inte bara sådana här skor jag har. Vad tror du att din stil signalerar till dem som inte är insatta i herrmode?

 – Jag tänker inte så mycket alls på det faktiskt, för mig handlar kläder om självförtroende. Jag tar på mig vad jag vill och om någon har problem med det eller tycker att det är si eller så så får de ju ha det. Det gäller framförfallt när jag tar på mig mina leopardmönstrade skor. De skorna syns ju på en mils avstånd,

64

Vem: Kristofer Wallmark, 29. Skon: Lloyd, brogue-mönstrade med gummisula. Arbete: Arbetsförmedlingen, med nyanlända flyktingar. Intressen: Kläder, mode och matlagning. Skriver egen musik. Lyssnar på: Det började när jag var 11-12 år med Nirvana. Nuförtiden mycket mjukare rock. Saybia är ett danskt rockband jag gillar.

det är lite på gränsen för att jag ska kunna ha dem på mig. Känner du av några fördomar?

 – Nej inte alls. Det är ju mer för min dialekt då. Folk kan säga ”du som är så trevlig men du är ju från Stockholm” - men vi är ju trevliga, stockholmare är trevliga. Vi är som goa gubbar fast inte lika goa. Men jag har inga problem att handskas med det, jag gillar alla typer av människor. Det slutar alltid på ett bra sätt, jag oroar mig inte alls för det. Var drar du gränsen mellan mode och snobberi?

 – Bra fråga. För mig är snobberi när man ska ha vissa attribut eller klädmärken enbart i syfte att visa att man har pengar eller något sånt. Det är därför jag vill hålla ner min klädstil, lite sober. Hade jag haft detaljer i allt annat då hade det blivit snobberi. Om man köper ett plagg eller ett par skor bara för att visa att de här skorna är dyra, det tycker jag blir helt fel. Kristofer om skoblock:

 – Jag kan ondgöra mig till exempel på det här med skoblock, även här på Avenyn i de lite finare affärerna. De tar fram dem här med en liten fjäder med en kula i, det är inget skoblock – det är nån leksak. Det ska alltid vara av cederträ, för att det drar ut fukten och bidrar med en bra doft. De ska helst sitta i 48 timmar innan du använder dem igen. l TEXT OCH FOTO DANIEL ÅGREN


PostORDERrhistoria enligt

OLLES ELLOS Text Nils Gruvebäck

Postorder i Sverige var länge synonymt med Ellospaket. Stora som små skickades de ut i en strid ström från den västsvenska staden Borås. Bakom företaget stod en man som kämpat hårt för att just hans företag skulle bli störst.


“En osannolik framgångsaga”

E

n stor svensk kvällstidning ringde upp Olle Blomqvist i slutet av mars 1988. – Vi har hört att du sålt till IKEA, sade journalisten. En förvånad Olle Blomqvist svarar att om det blir så är journalisten den förste han kommer att hör av sig till. Någon dag senare, på tisdagsmorgonen den 29 mars, berättas det i Borås Tidning att Olle sålt postorder företaget Ellos AB för en miljard kronor. Köparen är ICA och inte IKEA. Olle Blomqvist föds den 11/6, 1928 i Växjö, Småland. Hans föräldrar skiljer sig tidigt och när han fyller tio år börjar han hjälpa till med försörjningen för sig, sin syster Marianne och mamman Inez. Olle springer runt och säljer tidningar på tågstationen i Växjö. Efter ett tag märker han att resenärerna på tågen lämnar kvar sina tidningar efter avklarad resa. Snabbt kilar han in och samlar in de exemplar som är i så pass fint skick att de går att sälja igen. Det dröjer inte länge förrän konduktörerna på tågen upptäcker vad Olle sysslar med. Men istället för att hindra hans nyvunna affärsplan hjälper tågpersonalen honom. Olle behöver inte springa igenom tågen och samla ihop tidningarna längre, konduktörerna står allt som oftast med tidningarna när han kommer till tågen. De vill hjälpa den hårt arbetande pojken. Inkomsterna för tidningsförsäljningen var inte

66

höga men på det här sättet kunde Olle i alla fall hjälpa till med att dryga ut kassan i hemmet.

På grund av det skamliga i att vara skild mamma

med barn valde Inez Blomqvist att fly Växjö. Samtidigt som länderna runt Sveriges gränser härjades av världskriget, hamnade Olle, hans syster Marianne och mamma Inez i Borås. En lägenhet med ett rum och kök. Pengarna för hyra och mat räckte inte till och den lilla familjen fick tränga ihop sig i lägenhetens kök, medan rummet hyrdes ut. Förutsättningarna för Olle att utbilda sig var verkligen inte de bästa, men tillsammans med sina goda betyg i skolan och mammans trolleri med knappa ekonomiska resurser kunde realskoleutbildningen ta sin början. Skolgången på det Högre Allmänna Läroverket i Borås skulle dock bli kortvarig. Ett arbetarklassbarn var sällsynt på skolan och klasskillnaderna blev för stora. Redan första rasten lät han knytnävarna tala. Skolan accepterade inte den unge Olles våld och till slut stängdes han av från utbildningen. De ville att han skulle vänta något år för att ”stå på tillväxt”. Olle kom aldrig tillbaka.

“Redan första rasten lät han knytnävarna tala. “

Vid 17 års ålder bestämde sig Olle Blomqvist,

tillsammans med Lars Gustafsson, att starta ett postorderföretag. Lars Gustafsson skulle tidigt 1) Allmänco, 1959. 2) Rowells, 1964. 3) Rowells, 1968. 4:) Rowells, 1964 5) Häggström, 1958. 6) Rowells Borås Hatt- och Mösslager, 1954. 7) Rowells, 1968. *Samtliga bilder i reportaget hämtade från Borås stadsarkiv och Borås museum.


2

1

3

4

5

6

7


lämna företaget men kom ändå att få en avgörande och bestående betydelse för ett av Sveriges, genom tiderna, största postorderföretag. En vanlig missuppfattning kring företaget Ellos är uppkomsten av firmanamnet. TV-personligheten Sven Lindahl kallade, i en intervju många år efter starten, Olle för ”Baklängesolle”. Denna förklaring till företagsnamnet satte sig i det svenska medvetandet och även Lennart Hyland hoppade på tåget och cementerade uppfattningen hos den svenska befolkningen. Ellos var Olle baklänges. Förklaringen lever fortfarande kvar, över 50 år senare. Sanningen är att namnet är en hopslagning av Olle Blomqvist och Lars Gustafssons begynnelsebokstäver i förnamnen. Urspungstanken var att namnet skulle vara LO:s, men av förklarliga skäl ville man inte förväxlas med ett fackförbund och valde därför att skriva ut namnet som det lät. Ellos.

starta det legendariska Algots Konfektions AB i Borås. Algot Johansson var sprungen ur den groende svenska postorderindustrin och hade under många år rest runt och sålt postordervaror på den så kallade Sjuhäradsbygden i Västergötland. Några mil söder om Borås startade det som räknas som Västsveriges första postorderföretag. Västgöta Vävnads AB i Älfsered. 1897 slog sig några skräddare samman och tryckte upp en katalog där man erbjöd sina kunder måttbeställda kläder. I Borås skulle det dröja ytterligare några år innan staden kunde stoltsera med sin första postorderverksamhet. Fabrikören T.H. Lapidus startade Fabriksnederlaget 1906. Personen bakom företaget och initialerna, T.H. , antogs länge vara en man men bakom initialerna stod en grosshandlande kvinna. Taube Hanna Lapidus hade grundat sitt företag redan 1880, en liten affär på Stora Brogatan i centrala Borås. När verksamheten växte flyttade hon sina lokaler från den tidigare adressen till en tvärgata och startade sin postorderfirma. Under de följande åren startades flera företag som med tiden skulle komma att spela en stor roll på den ökande postordermarknaden i Sverige. AB Marks, Bröderna Wennerlund AB, AB Wiskadals Fabrik och Allmänco AB var alla företag som i Taube Hanna Lapidus anda sålde kläder via egna kataloger. Gemensamt för alla dessa postorderfirmor var att, de till en början, sålde sina artiklar direkt till affärer. Inte till privatkunder. I katalogerna kan man tydligt läsa att köparen inte får sprida information om priserna på företagens produkter till privatkunder.

”Tanken var att namnet skulle vara LO:s”

I textilstaden Borås startades

tidigt postorderföretag och med tiden blev man den största aktören inom postordermarknaden och med de bästa förutsättningarna för indirekt handel. Infrastrukturen för paketförsändelser skulle med tiden slå ut de flesta andra städers postorderverksamhet, men det var inte här historien tog sin början i Sverige. Östgöten och Finspångsbon John Fröberg startade redan 1879 sin firma John Fröberg, Finspång. Han besökte under tidigt 1880-tal grannlandet Tyskland där postorderföretag funnits under hela seklet. Med sig hem tog han kontakter och en vision om att starta något liknande inom Sveriges gränser. Från Finspång skickades paket i parti och minut och John Fröberg, Finspång växte lavinartat de avslutande decennierna på 1800-talet. En av John Fröbergs anställda skulle senare

68

14 april 1947. Det är en dag som alla andra i Borås.

Det regnar från och till och dimman ligger som ett grått täcke över staden. Det är i dag som Ellos skrivs in i handelsregistret.

20-tal. Under detta årtionde

30-tal. Oro i Europa, och

startar flera betydande postorderfirmor i Borås. Allmänna Handelskompaniet (senare Allmänco) och Häggström & Johansson är två av många som ökade sin omsättning under perioden.

i Borås startar färre nya postorderfirmor av betydelse. Försäljningen hos de redan etablerade företagen ökar däremot ordentligt för varje år som går.


Enastående lättsålda. De flesta postorderfirmor

fungerade vid den här tiden mer som grossister än som återförsäljare. Bild från Allmänna Handelskompaniets katalog 1939.

För att det ska vara juridiskt giltigt måste en överförmyndare ge sitt samtycke för att Olle Blomqvist ska få stå som firmatecknare. Mamma Inez Blomqvist är frånskild och därför inte myndig nog. Olle är bara 18 år och har flera år kvar tills han uppnår myndig ålder. Lars Gustafsson lämnar, ganska omgående, Ellos och Olle och hans blivande fru Rosa arbetar ensamma i företaget. Båda jobbar kvar på sina ordinarie arbeten och för att Olle ska kunna göra ännu större affärer delar han dessutom ut tidningar i dubbla distrikt varje morgon innan arbetet som littografilärling på Borås Tryckeri- och Kartongfabrik, BTK. När Olle kommer hem på kvällen tömmer han sin brevlåda på Ellosordrar, och sedan packas och skickas paketen. En småskalig verksamhet som, trots stora arbetsinsatser, går ganska trögt.

Företaget behöver pengar för att kunna investera i material och annonser. Hjälpen finns på nära håll. Rosas mamma och Olles blivande svärmor ställer upp med ett lån på 3 000 kronor – en summa som i dagens penningvärde motsvarar ungefär två månadslöner för en industriarbetare på Volvo. Under de första åren förflyttas verksamheten till ständigt nya adresser, allteftersom orderingången ökar. Trots att företaget omsatte över 200 000 kronor 1950 (motsvarande drygt 3,5 miljoner kronor 2014) så behåller paret sina ordinarie arbeten. Det är först nu som Olle känner att det är läge att säga upp sig och satsa på det egna företaget fullt ut. Under efterkrigstiden första år startades nästan 500 företag varje år i Borås och handelsregistret skvallrar om att en väldigt stor del av dessa uppgav att de skulle syssla med postorderverksamhet.

40-tal. Trots ett årtionde

50-tal. Nu bildas flera av

präglat av andra världskriget är det en period av uppgång i branschen. Hundratals nya postorderfirmor registreras – Ellos bildas den 14 april 1947.

de aktörer som bredvid Ellos skulle komma att bli stora aktörer på marknaden. Haléns, Rowells och Josefsson startar upp sina verksamheter i Borås.

69


Trosa. “Goss- och herrtrosa av effektfullt mönstrad stretch-nylon”, Rowells 1972.

70


Varken Olle eller Rosa hade någon ekonomisk utbildning i grunden men deras stora försiktighet under de första åren var avgörande för att Ellos skulle kunna stå sig i konkurrensen. 1952 släpper Ellos sin första katalog till sina kunder. Tidigare hade man bara annonserat i olika tidningar i trakterna kring Borås. Det hade nu gått fem år sedan starten. Rosa Blomqvist drar ut en låda under kökssoffan. I lådan ligger korten på alla de kunder som handlat av henne och Olle under åren. Lådan är stor och korten är många. 22 000 kunder hade hon samlat ihop, antecknat och sparat. Nu börjar arbetet med att skicka ut den lilla katalogen till de adresser som fanns på korten.

Riksvarulagret, som senare blev Haléns AB, star-

tade några år efter Ellos och skulle bli ytterligare en tungviktare i postordersverige. Haléns AB finns kvar än i dag och trots att omsättningen minskat något de senaste åren är det en av de största spelarna på den svenska postordermarknaden. Rowells AB startades av ett par bröder i början av 1950-talet och deras verksamhet växte snabbare än Olle Blomqvists. När Rowells växte ur sina lokaler på Vindelgatan 23 i Borås flyttade Ellos in. När bröderna 1975 bestämde sig för att sälja det framgångsrika företaget följde några år av olönsamhet, och Rowells var nära att läggas ned. Räddningen kom när Hennes & Mauritz köpte upp företaget 1980. Namnet ändrades till H&M Rowells och efter några år hade omsättningen ökat med nästan 50 procent och lönsamheten steg. I dag finns företagsnamnet Rowells bara med i de kataloger H&M skickar ut till sina kunder i Danmark och Norge. I slutet av 1950-talet hade Ellos ökat sin årsomsättning till nästan tio miljoner. Företaget hade 40 anställda och man hade nu flyttat till Magasinsgatan i Borås. I de nya lokalerna låg tidigare Trikåkompaniet, ett företag som Olle Blomqvist

precis köpt upp och införlivat i företaget. Uppköpet gjorde att Ellos kunde expandera ytterligare och ta nya viktiga marknadsandelar. Vid den här tiden fick man också idén att öppna små butiker där kunderna fick möjligheten att känna lite på kläderna från katalogerna, men kanske framförallt köpa kläder från tidigare kataloger. Dessa outlets gavs namnet Lilla Varuhuset. Under 1960-talet var Ellos tillväxt fortsatt mycket stark och man flyttade återigen. Kostymen blev för trång och de nya lokalerna byggdes upp i Knalleland i utkanten av centrala Borås. Flera gamla textilföretag köps upp och Wiskadals AB och Allmänco AB är två klassiska boråsföretag som nu blir en del av Ellos. Företaget växte nu i sådan takt att Ellos bestämde sig för att slå på stort och bygga en toppmodern postorderanläggning i Viared, på en gammal jordbruksmark i utkanten av Borås. Resultatet stod klart 1978 och var då Europas modernaste postorder- anläggning.

När Olle Blomqvist lägger på luren efter att pratat

med kvällstidningsjournalisten som trodde att han skulle sälja sin verksamhet till IKEA, kunde han konstatera att hans Ellos, Olles Ellos, var det största postorderföretaget i Norden. Året tidigare, 1987, omsattes för första gången i företagets historia över en miljard kronor. Lånet från svärmodern på 3 000 kronor och de tuffa första åren var ett minne blott. Olle stod högst på postordertronen med ett företag som aldrig bytt ägare, aldrig minskat i omsättning. En osannolik framgångsaga där den småländske pojken Olle spelade huvudrollen. l

60-tal. Ett årtionde av expan-

70- och 80-tal. Postorderföre-

sion. De stora postorderföretagen blir ännu större och mindre aktörer köps upp och införlivas i respektive företag. Nu riktar sig en stor del av katalogerna till privatpersoner.

tagen blir riktigt stora industrier och flera köps upp av större multinationella företag. Rowells blir en del av H&M, Ellos köps upp av ICA och Josefsson säljer samtliga aktier till KF.

71


när har man hittat sin stil?

Ingenting ger uttryck för vår identitet så tydligt som vår stil – våra kläder, skor, frisyr och eventuell ansiktsbehåring. Men när har man hittat sin stil? Och hänger den med oss resten av livet? Spets frågade fyra personer i tre olika åldrar, och fick fyra upplysande svar. TEXT OCH FOTO MAX LINDAHL Lena Nilsson, 70, pensionerad sjukgymnast och universitetslärare Min klädresa: Från mammas hemmasydda till Jacqueline Kennedy Onassis. – Vi var ett år i USA, min tvillingsyster och jag, som au pair. Det var 1965-66, precis efter Kennedy-eran. Jacqueline Kennedy och Audrey Hepburn var viktiga förebilder då – med enkla, stilrena klänningar, lite kort-kort och sånt där. Det tyckte jag var snyggt. Då var jag tjugo år. Med små variationer – Marimekko-mönster och mer färger under 70-talet, stora axelvaddar på 80-talet – är det den stilen Lena har hållit fast vid sedan dess. – När jag ser tillbaka så ser jag att det är den stilen jag har fortsatt med, det lite enkla och stilrena, men kläder med hög kvalitet.

Daniel Klevheden, 38, habiliteringsassistent som syr egna kläder Min klädresa: Från hårdrockare, 70-tal (långt hår) och punkare till navyism. – Jag träffade en kille som introducerade mig för kläder på E-bay. Där såg jag en stil som inte fanns i Sverige överhuvudtaget. På E-bay hittade jag även japanska modemagasin, så jag skickade efter ett sånt. Det var en helt ny värld som öppnade sig. Där såg jag att, “Wow, det finns en stil i Japan som mitt namn är skrivet på”. Konceptet navyism, som härrör från Japan, emulerar det militär- och marininspirerade modet från tiden kring andra världskriget. När Daniel upptäckte stilen var han i 30-årsåldern. Han tror inte att han kommer byta spår igen. – När jag är 70 år tror jag att jag ser ungefär likadan ut som nu. Men det blir säkert någon förändring, jag kommer inte se exakt ut som jag gör nu.

72


Hilda Holmdahl, 18, gymnasiestuderande med blogg på Djungeltrumman Min klädresa: Från retro, 70-tal och klippta t-shirtar, till cleant och basic. – När jag gick i högstadiet var det väldigt hippt med hela retrogrejen. Det tyckte jag var väldigt häftigt då, kanske runt fjorton, femton, sexton till och med. Och sen hade jag en 70-talsperiod under början av gymnasiet. Det är mer nu i det senaste som jag har gått över till att det är väldigt nice att klä sig stilrent. Jag känner mig väldigt hemma i det. Hur Hilda kommer utveckla sin stil framöver kan hon inte svara på. – Jag är inne i en period nu då jag rensat och slängt otroligt mycket, och varit väldigt osentimental. Min mamma brukar ha den regeln, att om man inte har använt ett plagg på ett år, då ska det bort. Att man ska leva i det man använder. Så på det sättet känns det som att det kan hända lite vad som helst.

Hans Larsson, 67, pensionerad kemiingenjör, extraknäcker som konsult Min klädresa: Från kapten rödskägg (”såg inte klok ut”) till tröjmänniska. – Jag var väldigt påverkad av hela 68-rörelsen. 70-talet, vänstervågen och så. Så jag blev väl en typisk tröjmänniska. Jag har behållit den stilen ganska mycket. I yrket tvingades Hans ibland klä sig mer formellt, men som privatperson har han följt en mer avslappnad och bekväm stil. – Men sen på gamla dagar har jag faktiskt köpt mig en Armanikostym som jag trivs jättebra i, när jag ska på fest och så.

73


KORRELATION

PLAGGET

PLAGGET

hÖGRE KLACKAR, FLER FRAKTURER? Skjortans historia TEXT 1626: Em es ne veles sam isi aut ilHANNA ideliaeKLUMBIES repudis doluptaquam idel is eum. ILLUSTRATION HANNA RAHLÉN 1829: Fugitectius soloritiis voluptat et ipsam resci sinto dolorum in ra sequunt, velectiunt landisiti vernam iusUga. 1888: Lectisto eature voloritas niendam, nullates delianda nus, eum nis as et harciis dendisquos seque mosto bea derchillam voluptaquis am nonsecte mi, idenit es sercid. 1932: Qui offictur aliam fugiam, ipsandest, etur simi, id ut voles renis vendignatem. Et is re porerum laborro conseque eost aspis dolupta sus.

TEMA Klacken på klackskor blir högre och högre. Antalet fotledsfrakturer blir fler och fler. Finns det ett samband? Michael Möller, överläkare och Medicine Doktor på Ortopedkliniken vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Mölndal svarar: – Det är ingen som vet något om den kopplingen. Men jobbar man på akuten en fredags- eller lördagskväll kommer det ju in många unga, berusade kvinnor som brutit foten när de har försökt vingla hem från krogen. Är man lite full kanske det inte är så smart att ha en decimeter höga klackar. Däremot vet man att fotledsfrakturerna ökar för att det är flest äldre som råkar ut för dem, och vi blir allt fler äldre.

”PARIOR MAGNIS blalitate blah

anduntis citm consedis ecestiat venihic anduntis citium consedis excest venihic!”

74


© Kungahuset.se Foto: Bruno Ehrs

2014

“Är det borgmästaren? Han ser inte ut som en kung. Han har ingen krona, ingen riddarutrustning och inget svärd. Hur vet man då att det är en kung?” Jack Rönndahl, 5 år, om kung Carl XVI Gustaf

75


wwww

spets.jmg.gu.se


Magasinet spets h14