Issuu on Google+

Text och illustrationer Märit Jonsson

Hur kom jag till? En barn- och föräldrabok om provrörsbefruktning och äggdonation


Hur kom jag till? En barn- och föräldrabok om provrörsbefruktning och äggdonation. Text och illustrationer Märit Jonsson.

Den här boken tillhör:

Jellon Förlaget Text & illustrationer | Märit Jonsson © Papper | Multi Art Silk Tryckt och utgiven mars 2008

Tryck | PAGROUP AB Repro | Bild- och retuschverkstan Boken tillägnas Emely Roxs ISBN 978-91-633-2328-7

Producerad med stöd från Sparbanksstiftelsen i Jämtlands län, IVF-kliniken Umeå, IVF Falun samt Praktikertjänst AB.


Roxs spärrar upp ögonen och ser med ens väldigt högtidlig ut. – Den snälla tanten!! – Ja, det var den jättesnälla tanten. Hon ­visste att det fanns sådana som pappa och jag som inte kunde bli med barn, eftersom mina egna ägg inte funkade så bra. Och hon ville ge oss chansen att få en liten rackarns busunge som du.

Mamma blåser Roxs på magen, så att hon kiknar av skratt. Hon vrider sig som en korkskruv och sprätter snabbt upp på knä. – Känner vi henne, säger Roxs nyfiket?


– Nej, vi vet inte vem hon är. Och hon vet inte heller vilka vi är. Vi har aldrig träffats. Vi vet bara att hon är jättesnäll och att vi är henne evigt tacksamma. Men om du vill, kan du ta reda på vem hon är när du blir stor. Det bestämmer du helt själv.

– Vilken tur att hon gav er några av sina ägg. För annars …, börjar Roxs och sträcker sig efter sin ena kanintoffel, som hon just hittat under fåtöljen, ... för annars hade jag inte haft er som min mamma och pappa, säger hon och ser djupt in i pappas ögon. Visst? Inte hade jag?!

Alla säger att mamma och Roxs är lika varandra. Men mamma har brunt hår och Roxs har alldeles blont. Så kan det ju vara ändå, men kanske har snälla tanten också blont hår, tänker Roxs.


Pappa möter Roxs ögon, och förundras en smula över hennes raka fråga.

– Hmmm, och vi vill ju inte ha någon annan Roxs än Roxs, svarar pappa.

– Jaa, så är det absolut, svarar pappa.

Pappa funderar på flickans enkla sätt att tänka. Han sneglar försiktigt på mamma, som kikar ­tillbaka med ett litet leende på läpparna. Så enkelt egentligen.

– Så’n tur. För jag vill inte ha någon annan mamma och pappa än min mamma och pappa.


– Vi vuxna skulle nog oftare försöka vara lite mer som barn, säger pappa till mamma. Se på saker så som barn gör. – Ja, många saker skulle nog vara så mycket ­enklare då, svarar mamma och plockar med ett par bilder som precis ramlade ur det stora blå fotoalbumet.

Roxs sitter mitt emellan sin mamma och pappa och tittar intresserat på dem fram och tillbaka. Hon försöker förstå vad de menar. Vuxna kan verkligen prata konstigt ibland. Men det låter ju rätt bra ändå. Hon börjar fnittra åt tanken att hennes föräldrar skulle vara lika små som hon. Små barn som hon. Wow, det skulle ju vara jättekul!!! Då kunde de leka hela dagarna, för alla vet ju att barn inte behöver gå till jobbet.


Hur kom jag till? - barn- och förädrabok om provrörsbefruktning och äggdonation