Issuu on Google+

Årsberättelse

2007 – 2008

Gymnasiet Lärkan Helsingfors

5 2 1


Årsberättelse 2007 – 2008 c 2008 Gymnasiet L ärkan


Gymnasiet Lärkan

Årsberättelse 2007 – 2008

sammanställd av Magnus Perret Joakim Bonns


gymnasiet Lärkan

Skolans postadress Gymnasiet Lärkan PB 3057 00099 Helsingfors stad

Skolans besöksadress Stormyrvägen 22 00320 Helsingfors

Skolans webbadress www.larkan.edu.hel.fi

4

gymnasiet gymnasiet lärkan lärkan

Telefoner

rektor kansli lärarrum studiehandledare elevkår vaktmästare kök hälsovårdare fax

31086680 31086681 31086682 31086626 31086623 050-4013881 0400-261515 050-3105570 5878557

Historia

Rektorer

Skolan grundades år 1882, som Nya svenska läroverket i Hel­singfors, ett privat läroverk för gossar. Under åren 1887 – 1962 verkade NSL, ”Lärkan”, i fastigheten vid Mikaels­gatan 25. År 1962 flyttade Lärkan till den nya skolfastigheten vid Stormyr­vägen 22. År 1971 intogs de första flickklasserna i skolan, Lärkan blev samskola. År 1977 övertog Helsingfors stad skolan, som blev ett av stadens gymnasier under namnet Gymnasiet Lärkan.

Karl Theodor Broberg August Ramsay Axel Arrhenius Bernard Estlander Holger Petersen Dyggve Matias Wasenius Erik Lagus John Björnberg med Matias Wasenius Eric Bargum Carl Michael Runeberg Tor Lindblom Magnus Perret

1882 – 1883 1883 – 1895 1895 – 1903 1903 – 1919 1920 – 1924 1919 – 1920, 1924 – 1937 1937 ht 1938 vt 1938 – 1947 1947 – 1968 1968 – 1992 1992 – 2

2–007 2008 – 2008

årsberättelse årsberättelse 007


Magnus Perret

Läsårsöversikt

En skolas inre liv Läsåret 2007-08 har varit ett jubileumsår för Lärkan. När läsåret inleddes hade Lärkan fungerat 125 år som skola och läsåret har således varit Lärkans 126:e, och det 31:a under namnet Gymnasiet Lärkan. Firandet av Lärkans 125-årsjubileum kulminerade under en jubileumsvecka i oktober, en vecka som framkallar goda minnen. Högtidligheterna inleddes en lördag med öppet hus för våra elevers föräldrar och avslutades följande lördag med Kamratförbundets dunderfest på Grand Marina kongresscenter med nästan 800 lärkor, allt från studentårgång 1936 till årets abiturienter, vårens blivande studenter 2008. Tisdagen den 16 oktober hölls den solenna jubileumsfesten i skolan, med tal och dikt, sång och spel. Det var en högtidlig fest, som fick en förnäm inramning genom de programnummer eleverna framförde. Vi fick bl.a. höra två musikverk som skrivits av våra elever, vi fick höra hälsningar från utbildningsstyrelsen, staden och utbildningsverket, vi fick lyssna till dikter som kommenterade livet och växandet, så som några finlandssvenska författare från valda årtionden hade sett det. På kvällen sökte sig skolans elever, lärare och forna lärare tillsammans med skolans närmaste vänner till Svenska Teatern för att fira. Det blev en oförglömlig kväll. Det program som skolans nuvarande och forna elever uppträdde med formade sig till en helt fantastisk show – ett fyrverkeri av förmågor och begåvningar, stämning och glädje som är svår att beskriva. För min del hade jag under en lång tid gått med olika tankar, ambitioner och förhoppningar på hur firandet skulle se ut, men resultatet överträffade dem alla. Jag gick hem från festen som på moln. Våra elever ställde på ett fantastiskt sätt upp för jubileet: sammanlagt var 47 av skolans nuvarande elever inblandade i programmet, en del i flera olika uppdrag, dessutom medverkade ytterligare 10 av skolans forna elever. Jag vill rikta mitt varma tack till er alla, era namn skall för alltid ståta i Lärkans Hall of Fame. Ett alldeles särskilt tack

2007–2008

årsberättelse

förtjänar skolans musiklärare under detta läsår, Emilia Thesleff, för hennes avgörande insatser under jubileet – utan henne hade programmet inte blivit vad det blev.

Vi kan också göra några små jubileumsnoteringar i vår skolas inre liv med kortare perspektiv: Filmens natt, skolans stora sociala övernattningsevenemang kring filmtittande, har funnits i femton år. Magnusgalan, den vårliga uppvisningen av läsårets elevfilmproduktioner, försiggick nu för trettonde gången. För tio år sedan hittade konventsstyrelsen på ett evenemang, som allt sedan dess varit ett avslutande inslag i skolans verksamhet, nämligen den prestigefyllda stadsorienteringen. Samma aktiva konventsstyrelse tog också initiativet till Elmer, skolans kaffeautomat, som således också fyllt tio år i år. För tio år sedan uppkom vårt elevforum, ett organ som inrättades för att förstärka elevdemokratin och stöda en pågående diskussion inom skolan. Elevforum har allt sedan starten bestått av 24 elever, två representanter per basgrupp. Det har varit tydligt att vårt elevforum utvecklat en livligare aktivitet särskilt under de senaste åren, något som har glatt mig mycket. Tacket för det skall gå till alla aktiva medlemmar av elevforum och särskilt till de driftiga ordförande vårt elevforum haft. Jag tror att systemet med två ordförande, som inleddes senaste år av Anna Klaile och Jockum Backman, var en lyckad idé. Under Sonja Jokinens och Teddi Nybergs ledning har elevforum i år tillsammans med konventsstyrelsen bl.a. genomfört en jämställdhetsenkät inom skolan och aktivt drivit på att skolan skall ha en jämställdhetsplan, ett initiativ som vi absolut skall arbeta vidare på. Ett särskilt tack tillkommer Petra Bredenberg för ett engagerat arbete som elevkårens handledande lärare. gymnasiet lärkan

5


Under årens gång har jag allt mera fäst mig vid de olika verksamheter som utvecklar ett socialt klimat, en känsla av samhörighet och vänskap. Hit hör bl.a. de många reseprojekt som genomförs i skolan. Detta läsår har elevgrupper rest till Stockholm, Madrid, Viborg, St Petersburg, Genève, Norditalien och Exeter, dessutom har kortare resor företagits inom landet. En resa är en lärorik upplevelse, men den är också socialt evenemang där elever och lärare kommer varandra närmare och lär känna varandra bättre. Men det finns också inom ramen för det vardagliga skolarbetet evenemang som har en aktiv social dimension. Det har t.ex. varit intressant att följa med hur en ganska stor och brokig samling elever över alla årskurser årligen samlas för att åstadkomma ett skådespel till vår julfest och hur det under processens gång kan utvecklas kontakter och samhörighet inom gruppen och hur det ur alla lösryckta idéer och infall i alla fall – i Hasse Morings rutinerade grepp – till slut blir en produkt. Jag har också fäst mig vid den stora sociala manöver som tvåornas gammeldans varje år innebär. Det blir ofta den process där årskursens elever på allvar lär känna varandra – inte sällan ser man också elever som börjar röra sig parvis efter det här tillfället. Allt detta sker vid sidan av det egentliga skolarbetet och innebär ett stort merarbete för de medverkande lärarna, men jag tror att det är insatser som verkligen återbetalas med hög ränta. Jag har ofta stannat vid tanken på hur stor betydelse de här sociala processerna har för skolans arbete och för stämningen i skolan. I Wall Street Journal ingick under året en artikel om de finska skolornas senaste framgångar i den uppmärksammade PISA-undersökningen, med rubriken ”Why are Finnish kids so smart?” Skribenten, som hade besökt en finsk skola, konstaterade bl.a. att skolan fungerade utan några stora idrottslag, utan orkestrar eller ”marching bands”. Man kan uppfatta det så att skolsystemet i Finland fokuserar på det väsentliga, det egentliga undervisningsarbetet. Det tror jag också att vi gör, och det är i sig en god sak. Men undersökningen har samtidigt visat att skoleleverna i Finland trivs sämre i skolan än eleverna i de flesta andra länder. Läsningen fick mig att reflektera över betydelsen 6

gymnasiet lärkan

av de ingredienser som skapar stämning och sammanhållning i skolan. Skolan behöver ”marching bands”. Det måste finnas något vid sidan av det seriösa arbetet som ger glädje och lust, som motvikt mot arbete och stress. Det är mot den här bakgrunden jag ser våra olika evenemang, våra resor, våra filmnätter, våra talangaftnar och våra stadsorienteringar. Här har vi något som kanske inte alla skolor i Finland har. Och jag tror att just här finns Lärkans styrka. Vi skall satsa på våra evenemang och vi skall vara måna om dem. De är andningshål för våra elever, de är kittet som håller vår skolgemenskap samman, de är våra marching bands. Den enkät som vi också detta år riktat till våra elever säger bl.a. att en överväldigande del av dem trivs i skolan. Men trivsel är inget självklart tillstånd, förutsättningarna för den måste hela tiden bevakas. Vi får samtidigt konstatera att det just i en skola där de flesta trivs kan vara särskilt tungt för dem som inte trivs. Och dem har vi också här. Ett år när vårt skolväsende också drabbats av en sådan oerhörd chock som händelserna i Jokela innebar, har vi all anledning att påminna oss om vikten av att vi bryr oss om hur våra elever mår. Jag hör inte till dem som tror att en irrationell, vettlös våldshandling som den i Jokela kan väntas eller ens förutses. Men den påminner oss om det ansvar vi har för varje enskild individ i vår krets, att alla skall bli sedda, förstådda och uppskattade. Vi skall glädja oss över de gynnsamma omständigheter som i många avseenden utmärker tillvaron och arbetet i Lärkan i dag. Men vi skall göra allt för att se alla. Det är ett ansvar som sträcker sig långt utanför skolsamfundet. Vi är alla medmänniskor.

Magnus Perret

årsberättelse

2007 – 2008


Frank Johansson

Jag heter Frank Johansson, jag skrev studenten härifrån år 1982 och belönades då med medaljfondens stipendium, vilket betyder att jag skall framföra en hälsning från 25 år tillbaka. Berättelsen presenteras i tre fristående kapitel med korta förklaringar: Världen år 1982. Skolan för 25 år sedan och till slut en personlig vägvisning till er som i dag får den vita mössan.

Världen 1982 Här har jag godtyckligt valt små plock av sport, populärmusik och politik Vår studentvår ordnades ishockey VM i Finland. Sovjetunionens rödmaskin vann sitt trettonde mästerskap på 16 år. Fotbollens Europa-cup (alltså det som fanns före Champions League) vanns av Birmingham-laget Aston Villa. Här har världen alltså förändrats. De stora ”hitlåtarna” i Finland den våren var ”Don’t you want me” av syntpop-gruppen Human League, och USA-bandet Survivors monsterhit ”Eye of the Tiger”. På den inhemska fronten var det J. Karjalainens Ankkurinappi som gällde. Världens mest sålda skiva någonsin Michael Jacksons ”Thriller” gavs ut år 1982. Tur att världen också här har förändrats. Eurovisionen vanns den våren av tyska Nicole som sjöng Ein Bisschen Frieden. Det gick hem i Europa. Vi levde ju mitt i det kalla kriget. President Ronald Reagans beslut att placera ut kortdistansmissiler med kärnvapen i Västtyskland hade lett till enorma demonstrationer överallt i Europa. Både hösten 1981 och 1982 demonstrerade närmare 50  000 människor också i Helsingfors. Processionen sträckte sig från Gamla mässhallen (alltså Kisahalli) till Senatstorget. För mig personligen var fredsmarscherna det tongivande för mina sista skolår. Här i skolan syntes de ändå knappast alls.

Skolan och dess traditioner

Hej på er alla

redan en tid funnits i skolan och nu fanns här också sådana som jag själv, som på grund av grundskolreformen och bara därför att våra föräldrar råkade bo i inom ett visst postnummer, flyttades hit från Munksnäs svenska samskola. På min klass fanns ännu några elever (men de hörde till de sista årskullarna) som själva eller via sina föräldrar medvetet valt Lärkan och som hade gått här i nio år. De höll i den gamla skolans band. Jag däremot förstod mej inte på den gamla pojkskolans – som jag upplevde – militäriska traditioner och regler. Jag trivdes bra här, men kände aldrig någon större mytisk tillhörighet. Jag var aldrig en smågosse, och jag tror inte att jag någonsin kommer att bli det. Därför har jag också en oerhört ambivalent inställning till att jag nu står här och förvaltar en av Lärkans gamla traditioner. Men jag gör det, jag är nu en del av den, jag skriver mitt kapitel i den långa raden av berättelser. Och den berättelsen lever vidare utan att någon kan kontrollera den.

Min vägvisning som inte har en förklaring eftersom den förklarar sig själv Årets studenter. Ni har levt skyddade i olika skolors famn i cirka tolv år, nästan hela ert liv. Ni har hela tiden haft någon som skuffat er framåt, som sett till att ni finns där ni skall finnas. De flesta av er kommer att fortsätta att leva nästan lika skyddade ännu många år framåt. Ni byter bara puppa från en som heter Lärkan till en som heter Hanken, Poli, Helsingfors Universitet eller något annat. Litet ändras, men inte så mycket. Ni har hela tiden någon som säger åt er vad ni skall göra. Det är lätt att följa strömmen. Därför vill jag ge er följande råd: Gör vad ni bör göra: studera, arbeta, motionera, skapa och inta kultur, festa, älska, gift er och skaffa barn. Det lönar sig. Men glöm aldrig att ifrågasätta det självklara. Var nyfikna, hoppa ut från de färdigt utstakade spåren och välj åtminstone någon gång att gå helt som kärringen mot strömmen. Det lönar sig också. Tack!

Här ställer sig talaren utanför sig själv och försöker dekonstruera det som han håller på med Lärkan för ett kvartssekel sedan var i mitten av ett brytningsskede. Nya svenska läroverket, den gamla pojkskolan med sina anor och sitt eget ethos fanns inte mera. Den nioklassiga skolan hade krympt till Gymnasiet Lärkan med bara tre årskurser. Flickor hade 2007–2008

årsberättelse

gymnasiet lärkan

7


5.12.2007

Maria Björnberg-Enckell

Bästa Lärkor

rektor, mina damer och herrar Det är en ära och glädje för mej att få delta i er fest idag. För det var inte igår, utan för sådär tjugofem år sedan som jag själv i egenskap av elev satt i den här salen. Jag ser också att flera av era föräldrar var mina skolkamrater från den tiden. Idag minns jag tiden så som vi brukar minnas sånt som ligger en bit ifrån – genom ett ljust och försonligt dis. Jag vill till en början passa på att tacka er för 125-års jubileumsfesten den 16 oktober här i skolan. Ert engagemang och programinslagens konstnärliga nivå var imponerande. I egenskap av ordförande för utbildningsnämndens svenska sektion, dvs. det politiskt valda organ som fattar beslut om skolorna i Helsingfors, var jag glad att se, att det inte bara är goda hjärnor, utan också hjärtan som gäller i Lärkan idag. De gamla mer än hundraåriga bildningsidealen ser ut att leva och må bra. Det är också på sin plats att gratulera oss alla till de utmärkta nya PISA-resultaten som offentliggjorts. Det går inte längre att bortförklara att vi har ett skolsystem som vad gäller inlärningsresultat är världsbäst. Men samtidigt skall vi inte glömma att vi har mycket arbete att göra vad gäller välmående och trivsel, hur ni och vi alla, mår i vår skola av idag. I det följande några ord om nationen, jämställdhet och språket.

Nationen När vi idag är samlade här för att fira Finland, skall vi inte glömma, att Lärkan är äldre än republiken. Skoltraditionen är 125 år gammal, men vår självständighet ligger, 8

gymnasiet lärkan

särskilt med historiens mått mätt, precis bakom hörnet. Idag skall vi inte glömma dem vars namn finns inristade i marmor på väggen här intill. De som deltog i kriget år 1918 var era generationskamrater. Det var era jämnåriga som i egenskap av lottor eller soldater försvarade landet under vinterkrig och fortsättningskrig och vann freden 1944. I denna dag är det era jämnåriga och många betydligt yngre barn i högstadieåldern som borde gå i skola men som krigar på olika håll i världen. Nittioårsdagen i morgon är naturligtvis de ännu levande krigsveteranernas dag. Men den är också en dag för ungdomen och för er. Det är mycket snart ni som med era personliga val och insatser kommer att forma tiden. Var och en på olika sätt. Väljer ni att hålla fast vid en tvåspråkig nation? Håller ni fast vid välfärdsstaten, håller ni fast vid idén om nationen, väljer ni demokratin, och väljer ni alls Finland? De senaste nittio åren har präglats av de val mina generationskamraters mormors eller farfars generationer gjort. Idén om nationen Finland skapades, och den nationalromantiska guldåldern inom kulturlivet inträffade under deras föräldrars aktiva livstid. Varför skall vi fira självständighetsdagar? Vad är värdet av nationen i en globaliserad värld där vi på många sätt kommit närmare andra kulturer och andra länder? Inte så, att inte människorna i alla tider skulle ha rest och flyttat omkring. Men dagens teknologi har krympt avstånden på jorden. Det miljöhot vi idag upplever kan inte hanteras av enskilda

nationer, utan måste lösas globalt. Ändå lever de allra flesta människor idag utan kontakt med teknologi och utan många för oss självklara möjligheter. Den globaliserade ekonomin, produktionen av konsumtionsvaror, nödvändiga eller helt onödiga, har inneburit minskad fattigdom i de producerande länderna. Globaliseringens viktigaste redskap – internet, har inneburit möjligheter som få under min tid här i Lärkan hade kunnat föreställa sej. Datorteknologins möjligheter vad gäller informationsförmedling, forskning, medicin, avfallsrening, service, försäljning osv. osv. hade få kunnat förutspå för bara 25 år sedan. Jag minns mitt första bankkort när jag var 17 år, då var bankkortet en nyhet. Jag hade nog studerat färdigt, börjat jobba som tv-redaktör innan jag skaffade min första mobiltelefon.

Jämställdhet Några ord om jämnställdhet – Idag är Lärkan inte en flickskola, men ni är många flickor här och jag vill gärna rikta några ord särskilt till er. I den generation ni representerar kommer kvinnorna generellt sett att vara högre utbildade än männen. Finland har under sin korta livstid försvarats av en värnpliktsarmé. Värnplikten har varit förutsättningen för ett litet lands försvar. Den har givit vår militär bredd och en kvalitet som kommit av att helt vanliga, förnuftiga ungdomar från alla samhällsklasser deltagit. Idag är armén öppen för kvinnor – men det är inte många som frivilligt väljer den. Och det säkert inte heller lätt att höra till det modiga årsberättelse

2007 – 2008


Studenter hösten 2007. Ville Damstén & Matias Lindgren

2007–2008

årsberättelse

gymnasiet lärkan

9


fåtalet. Så var det heller inte lätt för de första flickorna att börja i Lärkan så sent som 1971, med en hel skola av bara pojkar. Bästa Lärkor, mina damer – ni behöver inte svara nu, men jag vill ändå ställa en retorisk fråga, som är politisk. Att Finland höll ut under de tunga krigsåren på 40-talet förutsatte också de unga kvinnornas insatser såväl för det militära som för det civila och för hemmen. Uppfattar ni dagens obligatoriska värnplikt för pojkar, och frivilliga militärtjänst för flickor, som en jämlik och rättvis princip? Är den möjlig att hålla fast vid den också i framtiden? Personligen tror jag, oberoende av ekonomi och resurser, att vi i ärlighetens namn ganska snart måste förhålla oss till frågan. Ett svar brukar vara, att vi inte har råd med att utbilda hela årsklassen och att det ju inte heller finns några militära hot. För all del. Idag är Sosnovij Bor ett större säkerhetshot, än vad andra arméer är. Men om 90 år skulle vara en livstid, så har det blivit många krig för Finland under de åren. Värnplikten handlar inte enbart om beredskap för krigsföring, utan framför allt om beredskap. Kanske vår framtida tjänstgöring bör fokusera på miljöhot både innanför och utanför våra gränser och på befolkningsskydd. En hel befolkning som lärt sej handla, som har beredskap, har många fler möjligheter att klara också stora omvälvningar. Vi vet aldrig vad som händer imorgon. Inte i våra liv, inte i vårt land, men genom övning, färdigheter och kunskap, kan vi öva oss i att vara beredda. Bästa lärkor – mina damer, jag hoppas att det bland er finns såna som fördomsfritt och modigt vågar ta steget, på allvar fortsätta att utmana gamla rollmodeller och till exempel välja militärtjänst. Det är en kort tid som förutom erfarenheten kan ge värdefulla nätverk för framtida liv och karriär. Vill man förändra strukturer – vad det än handlar om, politik eller skolor, måste det vanligtvis göras inifrån. För såväl flickor som pojkar, såväl ung som gammal, gäller det att öva sej i att våga lita på sej själv och sin förmåga. Att arbeta för ett självförtroende inte genom utseende eller vitsord, 10

gymnasiet lärkan

utan genom att i svåra situationer övervinna sej själv. Att bli sej själv, forma sin världsbild och att hitta sin plats i livet förutsätter byggstenar och redskap, tid och någonslags trygghet. Jag är övertygad om att man här i Lärkan idag, så som igår, tar fostraruppgiften på allvar. Det är inte för skolan, utan för livet som vi lär oss. För att lära oss att lära oss, behöver vi goda lärare som älskar sitt jobb, en egen vilja att lära och tillräcklig trygghet. Bästa Lärkor, just idag är det kanske känslan av trygghet som är svårast att känna. Trots alla innovationer, valbarhet och alla möjligheter är er ungdomstid vad gäller sina yttre ramar – både tuff och utmanande. Det är inte krig här, men hur kommer den elev som suttit fyra timmar under sin pulpet av rädsla för sitt liv, att lära sej lita på att hjälp är på väg? Det handlar inte bara om 9 september, Tsunamin, hotet om global uppvärmning eller om Jokela-tragedin. Det handlar också om den gränslöshet vad gäller information och dess tillgänglighet, som globaliseringen inneburit. Och det handlar om att de sociala sammanhangen i dagens årskurslösa gymnasium inte som förut skapar sammanhållning. I detta har vi en stor utmaning.

Några ord om språket I stadsfullmäktige, det högsta beslutande organet i staden, där vi 85 ledamöter fattar beslut, behandlades förra veckan en motion om tvåspråkiga skolor. Frågan har väckt uppmärksamhet, såväl i media som bland vanliga helsingforsare. Det är en viktig och mångfacetterad diskussion att föra i land med två nationalspråk. Vår nationella tvåspråkighet förutsätter nog att vi bär särskilt ansvar för det andra språket, dvs. minoritetsspråket. Lagstiftningen tryggar de svenska språkliga miljöerna och det är nödvändigt att hålla fast vid detta. För det är här i skolan som vår språkliga identitet befästs. Det är här vi lär oss använda vårt språk i tal och skrift. Samtidigt är det helt klart, att det för de enspråkigt svenska eller finska barnen bör bli möjligt att tidigare lära sej landets årsberättelse

2007 – 2008


Kulturen ger oss alla möjligheter att ta till oss tolkningar av vår gemensamma historia och att med familj och vänner reflektera över var vi kommer ifrån.

andra nationalspråk. Fler finskspråkiga barn borde kunna lära sej svenska utan den stora möda som i dag är förknippad med språkundervisningen. För barn i dagisålder är inlärningen av ett andra språk genom aktiv användning och passiv inlärning (skyltar, reklam, radio & tv m.m.) ofta enkelt. En tidig inlärning av svenska är naturlig i Finland där svenska är ett levande språk och en livskraftig kultur och där språket kan användas i det vardagliga livet i tvåspråkiga kommuner och städer. Undervisningen i svenska borde tidigareläggas, språkbadsundervisningen förstärkas och ett nät av språkbadsskolor skapas. Dessutom behöver särskilt språkbadselevernas kontakter med de svenska skolorna förbättras. Och vi alla borde tänka på att med större frimodighet låta våra finska vänner språkbada på svenska när vi träffas. Det lär inte vara någon trevlig känsla, att när man som finskspråkig träder in i en svensk grupp genast märka hur alla byter språk. Det är inte en artighetsgest, utan en exkludering.

Att fira självständighet Vad betyder då Finland idag? Är det så att nationens värde, vårt land innanför sina geografiska gränser betyder något för oss för att vi har ett eller två gemensamma språk? Vår finlandssvenska kultur, vårt språk eller vår personliga tvåspråkiga svenk-finska identitet som via den lokala och nationella finländska kulturen kopplar oss till en viss geografisk miljö och vissa platser. Finland är platsen för vårt förflutna, stället där våra ”förfäders ben” som kanske kom öster, väster, eller söderifrån, vilar. Behöver de benen på gravgårdarna, behöver historien försvaras? Knappast, men jag vill uppmana er att ta del av det rika utbud av inhemska filmer så som Gränsen 1918, Tali-Ihantala, Colorade Avenue och teaterföreställningar som Mannerheim – mannen och myten eller Okänd soldat. Kulturen ger oss alla möjligheter att ta till oss tolkningar av vår gemensamma historia och att med familj och vänner reflektera över var vi kommer ifrån. 2007–2008

årsberättelse

Förra året hade jag möjlighet att i Finlandiahuset höra 4000 11-åringar sjunga ”Vårt land” på svenska och på finska. Jag var inte den enda vuxna som behövde näsduk inför upplevelsen. Festen, programmet och framför allt de unga gästerna spred glädje och framtidstro på ett sätt som få andra fester jag bevittnat. I trängseln på Finlandiahuset blev den gemensamma sången en stund av intensiv samhörighet mellan de fyratusen elvaåringarna i staden. Upplevelsen stärkte min tro på att för att riktigt kunna uppskatta vår självständighet, eller vårt land, behöver vi fira tillsammans. Vi behöver sånger och stunder då vi befinner oss i samma fysiska rum som andra människor. I dagens värld finns de flesta av oss hela tiden i en virtuell miljö där vi som fysiska personer kan befinna oss i andra tidszoner, men ändå vara omgivna av varann på ett virtuellt plan. Vi är närvarande, men inte som kroppsliga personer, utan som bilder, en röst eller som skrivna meddelanden. Om det så är via mobilen, chatforum eller Facebook. Förra veckan fick vi höra att de flesta av oss firar självständighetsdagen genom att se på TV. Och visst är det intressant att under de första tio-tjugo minuterna se folks miner och klädsel på TV. Men att fira en händelse som krävt så stora uppoffringar vad gäller hälsa och liv av så många finländare, genom att sitta framför TV:n och kommentera damernas klänningar? Nog är det en märklig tradition, eller hellre traditionslöshet. Därför sätter jag mitt hopp till er generation. Ni som varit inbjudna till Finlandiahuset – kanske vill ni göra som man brukar vid viktiga fester - äta, dricka och dansa för att tillsammans fira Finlands födelsedag. Det är inte respektlöst, utan ett sätt att visa uppskattning för det tidigare generationer offrat. Det är att odla gemenskapen så länge vi finns här på jorden. Och det är ett sätt som väl passar Lärkans traditioner. Jag önskar de nyblivna studenterna lycka till och oss alla en glad självständighetsdag! gymnasiet lärkan

11


min vecka 11

Cati Jipp

Måndag 10.3 Det är måndag. Jag väcks kring halv sex av buller i köket. Det är Tobias som är uppe för att ställa till med frukost för Melissa som har födelsedag idag. Det blir tårta och saft till frukost den här morgonen. Klockan 7.30 åker jag iväg till skolan. Melissa får skjuts och behöver inte ta den överfulla bussen. Jag anländer till skolan halv nio. Det var mycket trafik som alltid på måndagar. Kristian kommer ungefär samtidigt och vi konstaterar att det är skönt att få börja lite senare på måndagar. Stöter i aulan på en elev som ska åka på resa. Hon lämnar in en lapp med anhållan om lov. I lärarrumsdörren träffar jag Laso som är på väg ut. Han behöver sina glasögon som han har glömt i bilen. Telefonen i lärarrummet ringer. Mamman till en elev sjukanmäler sin dotter. Skriver in anmälan i frånvaromappen. Jag har hunnit fram till min arbetsplats. Det är studentskrivningar på gång. Behövs flera kustodianter än planerat och jag kollar om det finns lediga lärare. Camilla, Anna Lj. och Malin kan ställa upp. Sätter mig ner för att ta itu med TYB 2-1:s förhör som de borde få tillbaka idag. Sonja J. vill träffa mig. Hon ska åka till Cypern för att spela handboll och anhåller om ledighet. Klockan 10.15 börjar lektionen. Jag har hunnit korrigera förhören och eleverna får dem tillbaka. Vi fortsätter med perfekt av svaga och starka verb. Gruppen är duktig på dem så det går raskt undan. Vid lunch konstaterar jag att min makaronilåda har blivit i kyskåpet där hemma. Det får alltså bli skollunch idag. Under lunchrasten träffar jag Sandra M. som tenterar en kurs för mig. Hon får mera material och uppgifter. Johannes W. ska spela fotboll i Spanien och vill också ha ledigt några dagar. På eftermiddagen tar jag itu med TYB 2-5:s bokrapporter. De har skrivit ganska långa rappporter. Hinner läsa en del innan jag åker hem 16.30. De olästa bokrapporterna följer med.

Tisdag 11.3 Jag kommer till skolan strax före tio. Har lektioner först på eftermiddagen och hinner med lite annat innan dess. Tar till först itu med eposten och gör sedan sittordningen för onsdagens studentskrivning. Hinner också förbereda lektionerna och titta lite på schemat för

12

gymnasiet lärkan

provveckorna för nästa läsår. Äter lunch tillsammans med Carina. På lektionen kommer vi med gruppen överens om att förlänga torsdagens lektion till klockan 17.00. Vi ska se på film. Mellan förhöret och hörförståelsen sjunger Noora en sång för oss. Den har hon lärt sig i högstadiet. ”Ich bin Ausländer und spreche nicht gut Deutsch” sjunger hon om och om igen. Efter lektionen korrigerar jag gruppens arbeten innan jag åker hem. Hemma blir det en snabb matbit innan jag skjutsar Tobias till fotisträningen. Jag hinner läsa några bokrapporter medan jag väntar i hallen. Vi är hemma strax efter kl. 21.00.

Onsdag 12.3 Dagen börjar med en kustodiering. Sitter och tittar ut över ett hav av abiturienter som kämpar med MAB och MAA. De ser sammanbitna ut.

Hon behöver Finrexin och letar förgäves efter vattenkokaren. Den har Jonas tagit till fysiksalen för ett experiment

Efter kustodieringen träffar jag Virpi vid kopieringsapparaten i lärarrummet. Hon och Henrik har flyttat och hon bjuder på invigningsfest. Bakom oss står Tiina och tvättar febrilt av bordsytorna i vårt lilla kök. Hon har tydligen kökstur och sköter sin uppgift med stor flit. En stund senare kokar någon kaffe, men kaffet rinner ut över halva köket. Före lektionerna hinner jag ännu diskutera provveckor med Magnus. Idag skriver eleverna dagbok under lektionen. Vi övar fortfarande perfekt av verb. När jag åker iväg hemåt har det redan börjat skymma trots att klockan inte är mycket. Det är mulet och det regnar. Jag lämnar dagböckerna i skolan eftersom jag inte kommer att hinna rätta någonting då vi ska ha gäster på kvällen. Väl hemma dukar vi fram kaffekoppar etc för våra gäster. Nästan i samma stund som de kommer blir det elavbrott. Vi får tillbringa hela kvällen i skenet av stearinljus. Det blir inget kaffe heller.

årsberättelse

2007 – 2008


Torsdag 13.3

Vintern är tillbaka. Jag vaknar och tittar ut. Snö! Vi kör iväg, Tobias till sin skola, jag till min. I köket i Lärkan står Anna-Stina. Som så många andra är hon förkyld. Hon behöver Finrexin och letar förgäves efter vattenkokaren. Den har Jonas tagit till fysiksalen för ett experiment. Han hämtar den tillbaka, men A-S är tveksam. Hon undrar vilka rester som kan finnas i den, men han försäkrar att den är ok. Ledningsgruppen ska ha möte i rum 17 men vi konstaterar att rummet för dagen är ombyggt till studio. Vi går till rum 5. Diskuterar vår kommande planeringsdag, preliminära skrivningar, skolans projekt, mok-programmet, evenemang, elevutvärdering. Är klara 1,5 h senare. Därefter blir det köttsoppa till lunch med Camilla, Carina och Tiina. Tiina erbjuder sig att hjälpa till med sittordningarna för fredagens och måndagens prov. Vi sätter igång direkt efter att vi har ätit. Henrik kommer med tårta. Han har födelsedag. Petra, Anna-Stina, Johan och Kristian stämmer upp för att gratulera. Då lektionerna har börjat är det lugnt i arbetsrummet. Endast Benny och jag sitter där. Jag jobbar med provveckan för nästa läsår. Elevernas dagböcker får vänta. Lektionen ska vara i auditoriet idag. Vi ska se filmen ”Nirgendwo in Afrika”. Innan filmen startar talar jag några ord med Emmi och Johanna. De undrar om vi ändå kan avsluta lektionen redan 16.00 eftersom en del elever, även de själva, har studentprov följande dag. Det tänkte jag inte på på tisdag. Vi kommer överens om att göra så.

2007–2008

årsberättelse

Jag är hemma halv sex. Vi åker iväg till Tobias fotisträning klockan sex. Jamal och Atte åker också med oss. Liksom dagböckerna. Hinner korrigera ganska många medan jag väntar.

Fredag 14.3 Fredag. Jag vaknar klockan 5.30, men orkar ta mig ur sängen först en halv timme senare. Det blir en snabb dusch och sen måste jag iväg. Eleverna gör en textförståelse den första lektionen. De jobbar koncentrerat. Lektionen har pågått en stund då det knackar. Vi tippar att det är Emma. Hon är en tidsoptimist, har vi konstaterat. Nej, det är inte hon. Hon kommer först tio minuter senare. Klockan 9.00 ”beställer” Kira rast. Under rasten vill Kristal, som är på väg till skrivningssalen ha sitt uppsatshäfte. Det är inte där det borde vara men vi hittar det till slut. Efter lektionen skickar jag mejl till Hannele, Tiina och Jonas angående provveckan och går sedan till kustodieringssalen där jag ska sitta de kommande två timmarna. Det är A-språk som skrivs idag. En skribent blir hungrig och undrar var maten finns, en annan blir otålig och vill lämna in redan 11.30. Jag påminner den senare om att man får lämna in tidigast 12.00. Prick tolv lämnar han in, liksom några andra elever. Hittar mej själv avbildad på en abiturients klottpapper! Hasse kommer och avlöser mig strax efter tolv. Innan jag åker hem, idag redan tidigt på eftermiddagen, blir det lunch med Johan och Anna-Stina. Vi diskuterar vikten av att kunna språk! Väl hemma packar jag min ryggsäck för veckoslutets miniresa till Tallinn. Det var den veckan.

gymnasiet lärkan

13


min vecka 11

Måndag 10.3

En av de bästa sakerna med att gå i skola och i regel tvingas stiga upp i gryningen är att man börjar uppskatta sina sovmorgnar på ett helt annat sätt. Måndagen är dessutom en exemplarisk dag för en mjukstart, vilket jag alltså har idag. Lyckas ändå släpa iväg mig till matrasten, meningen är att jag skall luncha med mina gruppmedlemmar i samhällsläraprojektet. Två av dem är tyvärr spårlöst försvunna och en sjuk hemma så planerna går i stöpet. I stället delar jag den kulinariska upplevelsen med mina vänner. Efter maten står sedan samhällslära i tur, där jag med min grupp skall hålla föredrag om ekologisk mat. På grund av (tack vare…) Lindas virus blir det ändå flyttat till onsdagen, så hela gruppen skall kunna delta. Inte mig emot. Istället kan jag bara njuta av de andra gruppernas presentationer. Sista timmen är det igen dags för samhällslära och dagens andra föredrag, den här gången tillsammans med Anders om euron. Ur lärarsynvinkel är vår presentation ”bra och trevlig”, ur elevsynvinkel antagligen för lång. Lasu gör nämligen misstaget att avslöja att klassen får sluta efter vårt föredrag, vilket mest leder till att folk sitter och hejar på oss så vi skall tala snabbare. Skyndar efter skolan till Iso Omena med ett kort stopp vid en matbutik för att proviantera. Där slår jag sedan läger i bibliotekets läsesal för att öva inför studentskrivningarna i engelska på fredagen. Kommer på att vi har tyskaprov imorgon och hinner även läsa till det. Efter två timmars stillasittande får jag nog och förflyttar mig till SATS för att träna. Den fartfyllda kampsportstimmen är veckans bästa och svetten lackar när jag strider med påhittade motståndare. Duschar snabbt och springer sedan till bussen för att hinna se Desperate Housewives – tv-programmens höjdare. 14

gymnasiet lärkan

Tisdag 11.3

Vissa dagar har man tur; Anders ringer på morgonen och vill som nybliven körkortsägare erbjuda mig skjuts till skolan. Ja tack, vad som helst för att undkomma 550:ans dödande bussrutt. Enda nackdelen med skjutsen är att jag missar min restimme som jag planerat använda till att läsa på tyskan, men det kan inte hjälpas. Panikläser istället på matrasten före lektionen och stressar lite för provet. Cati börjar med att dela ut hörlurar och ett förvånat mummel hörs innan proven delas ut till näst. Orden går fint, men jag missar på nästan varenda preposition. Hoppas på att några av mina gissningar skall gå rätt i alla fall. Hörförståelsen vi gör resten av timmen är originell som alltid och handlar bl.a. om feta kaniner och arga turister. Mattetimmen går mest åt att längta ut till det fina vårvädret som kommer att ha försvunnit innan jag hinner hem. Aldrig går klockan så långsamt som under eftermiddags­lektionerna till fyra, men efter vad som känns som en evighet skickar Johan äntligen hem oss för att räkna mer matematik. Solen skiner ännu och det är vår i luften när vi balanserar i leran till tågstationen. Anders och jag köper glass på hemvägen för att fira att sommaren är här, trots att olyckskorpar kraxar om vinter imorgon. Vi anser trots det att man skall leva i nuet… Är hemma halv sex, äter och kastar mig sedan över engelska övningar i alla dess former. Smarta jag har endast väntat på skrivningsdagen för att få gå omkring i myskläder med min matbricka och känna mig viktig, samt få beundrande blickar av de små ettorna. Att jag måste prestera något under dagen har jag inte ägnat en större tanke. Sade någon något om att studentexamen också är ett mognadsprov?

Onsdag 12.3 När väckarklockan ringer har jag ingen aning om var jag befinner mig, samma känsla sitter kvar då jag tio över sju, sömnig som en sengångare, årsberättelse

2007 – 2008


Johanna Modig

springer till bussen. Försöker förgäves låta bli att somna, men tack vare geniet som placerat skrovliga vägplattor vid ingången till Hoplax stations tunnel vaknar jag av skramlet och skakningarna. Ägnar sedan fem minuter åt att ta reda på om vi befinner oss i en jämn eller udda vecka, vet inte ännu heller det men i alla fall har jag matematik. Jag sänder en medlidande tanke till alla stackars abiturienter som idag sitter och svettas över sina Maols tabeller och grafräknare i sex timmar. Själv klarar jag nätt och jämnt en och en halv timme. Lektion i samhällslära gånger två står sedan i tur och vår presentation blir igen flyttad då 50 % av gruppen är frånvarande. Bättre lycka nästa gång. Till lunch får vi idag makaroner med tonfisksås, gott! För ovanlighetens skull äter jag ensam med Jepe och några lågstadiepojkar som sitter bakom oss ”uuuh:ar” högljutt åt oss under hela måltiden. Vi ler åt hur vi själva fnissade åt äldre par då vi var i deras ålder och retas tillbaka med dem. Jag väntar sedan en timme på Jepe, som kommer till oss för att hjälpa mig att laga mat. Vi går via matbutiken på vägen hem och jag passar på att handla inför fredagen. Hjälp! Mästerkockar som vi är fixar vi sedan specialköttfärssås och spaghetti, som har stor åtgång i familjen. Efter maten väljer jag mellan att träna eller att träna – engelska eller spinning. Smart eller inte, mitt val faller på spinningen. Vi får åka med mamma som också skall och cykla, Jepe blir i punttisen för att bygga muskler. Skönt att trampa av sig all skolstress till hög musik, sedan satsar jag på en god natts sömn med engelska drömmar.

Torsdag 13.3 Stiger upp i gryningen och konstaterar att det här knappast kommer att bli en bra dag. Brödet smakar för torrt och yoghurten för blött. Ute regnar det och är gråare än grått. Jag kommer några minuter för sent och hinner in genom klassrumsdörren två sekunder innan Lasu ropar 2007–2008

årsberättelse

upp ”Modig” i närvarokontrollen. Ytterligare två sekunder senare skall jag stå färdig framför klassen och berätta om ekologisk mat. Mitt ansikte är rött efter springturen upp till skolan och håret hänger platt och vått av allt regn. Det här kommer verkligen att bli en bra dag. Men det blir det, och vår presentation går bra. Vi lär oss om riksdagen och går till datasalen för att spela ”Lagstiftarna”. Min dator startar tyvärr aldrig, så jag hjälper Linda att guida Örjan genom riksdagshuset istället. Vi får hela två (!) poäng. Dagens mat är köttfärssoppa med bröd och Emmi och jag stressar skrivningar hela lunchen. Imorgon gäller det! Lektionen i matematik har plötsligt övergått till en lektion i kinesiska och Johan läser upp och lär oss uttal tecken för tecken. Det matematiska kommer ändå snabbt emot då vi börjar räkna frekvenser. Sista timmen har jag tyska med Cati och vi tittar på filmen ”Ingenstans i Afrika”. Den är fängslande och vi hänger bra med i språket, vilket ju är en bonus förstås. Två minuter före fyra lämnar vi Afrika och det tyska språket för att ta oss hem i det regnsjuka Finland. Hemma äter jag och sysslar sedan med att tejpa burkar för morgondagen. Jag avslutar ”Modern Engelsk Grammatik”, mer spännande läsning får man leta efter! Repeterar vissa saker jag ännu är osäker på, men konstaterar sedan att det får räcka. Jag kan inte göra mer än mitt bästa.

Fredag 14.3 Dagen med stort D är här. Sex timmar då jag skall minnas all engelska jag någonsin lärt mig och helst lite till. Jag packar all mat och slår upp några sista ord jag inte minns vad de betyder. Knappast har det någon skillnad mer, men om jag inte skulle kolla betydelsen skulle de till hundra procent säkerhet finnas med idag i provet. Lite före åtta träffar jag Jepe i skolan, som bakat cheesecake åt Emmi och mig så vi bättre skall överleva dagen. Han är bäst. Får lycka till-

min vecka 11

önskningar av kompisarna som traskar iväg till sina lektioner, själv söker jag mig ner mot alla andra lätt stressade abiturienter och tvåor som delar samma öde som jag. Med Emmi förbereder vi våra brickor, som blir så fullproppade att vi knappt ser ut framför oss då vi bär dem. Att äta är väl det roligaste vi kommer att göra under de närmaste timmarna, och jag tror vi slagit Lärkans ”Vem som har med sig mest mat till studentskrivningarna-rekord” med överlägsen marginal.

Två minuter före fyra lämnar vi Afrika och det tyska språket för att ta oss hem i det regnsjuka Finland

Magnus börjar så småningom ropa upp oss och vi tågar i tur och ordning in i salen. Klockan 9.04 förklaras provet öppnat och vi får ta oss en titt på dagens prövningar. All stress har försvunnit och jag koncentrerar mig på den första textförståelsen. Tiden går fort och plötsligt är jag färdig. Efter en lång stunds separationsångest lämnar jag slutligen in provet klockan två. Det var alltså det. Mina ben är alldeles skakiga då jag kommer ut och det känns som om jag befunnit mig i underjorden, isolerad från omvärlden i flera dygn. Lättnad över att provet är slut blandas med smått panikartade ”Hjälp, hur gick det”-känslor. Jag försöker intala mig själv att inte fundera på resultat eller mina svar, numera kan jag inte göra något annat än njuta över att vara fri. Jepe har väntat på mig och vi tar bussen hem för att fixa oss i festskick, Emmi har nämligen 18-årsfest ikväll. Till påsklovet är det bara en vecka kvar, veckoslutet ligger framför och jag är färdig med engelskan för den här gången. Ikväll finns det många saker att fira. gymnasiet lärkan

15


2007 - 2008

årsberättelse

Evenemangskalender hösten 2007 14.8 Läsåret inleddes 16.8 Musikalisk inledning på jubileumsåret: rysk musikantgrupp bjuder på strålande underhållning vid en förlängd morgonsamling 22-23.8 Lägerskola för våra nya ettor 30.8 Elevkårens årsmöte. Föräldramöte för föräldrar och elever i åk 1, med presentation av skolan och information om gymnasiestudier 6.9 Konventsintagning 7.9 Skolfotografering 13.9 FSS håller morgonsamling och informerar, ordförande Malou Zilliacus och generalsekreterare Sara Sundman 10.9 - 1.10 Höstens studentskrivningar 4.10 Lärare från Naerum gymnasium i Danmark besökte vår skola 18-21.9 13 elever och två lärare från NTI-gymnasiet besökte vår skola 20-21.9 Hungerdagsinsamling ordnades till förmån för Röda Korsets klimatförändringsprojekt 9-11.10 Två lärare och fem elever från Gångsätra gymnasium i Lidingö besökte vår skola 12-14.10 27 elever deltog i en försvarskurs för gymnasister i Dragsvik 13.10 Öppet hus med anledning av Lärkans 125 års jubileum; lektioner, lunch, mingel, film, utställningar 16.10 Mottagning i skolan med uppvaktningar och ett fint festprogram. Kvällsfest firades på Svenska Teatern med ett otroligt fint program, framfört av forna och nuvarande elever. Festtalet hölls av C-O Homén 18-19.10 Höstlov 20.10 Kamratförbundets fest för forna lärkor, lärare, personal och årets abin firades på Grand Marina 25-28.10 20 elever med lärarna Virpi Westman och Henrik Rosenberg deltog i en studieresa till konstmuseerna i Madrid 27.10 Arbetslördag; våra elever besökte Helsingfors bokmässa 5.11 25 elever besökte Viborg tillsammans med lärarna Hans Moring och Lars-Kristian Ringbom 16-18.11 Årets Kulturkarneval i Grankulla 30.11 Dagsverksdag, elevernas insamling inbringade 2.350 € till förmån för WWF och 1.505 € till gatubarnen i Kenya 30.11 Filmens natt 5.12 Självständighetsfest med studentdimission. Festtalare var fil.mag Maria BjörnbergEnckell 13.12 Korvlucia 14.12 Åk 3 deltog i ett studiebesök till Åbo Akademi 20.12 Julkyrka 21.12 Julfest. Julevangeliet lästes igen på många olika språk. Årets teaterpjäs ”Huset” bjöd på sång och spel, can-can, barbershop och filmatiska gästspel 1616

gymnasiet gymnasiet lärkan lärkan

2

2–006 2008 – 2007

årsberättelse årsberättelse 007


årsberättelse

Våren 2008 7.1 Vårterminen inleddes 16.1 Studia Generalia med tema: teknologi och samhälle. Professor Kai Nordlund föreläste 16.1 Två lärare och fyra elever från Friborna-skolan i Helsingborg besökte vår skola 16-19.1 22 elever deltog med läraren Jonas Waxlax i en studieresa till CERN i Schweiz 4-5.2 26 fysikelever med läraren Jonas Waxlax gjorde ett studiebesök till Olkiluoto och Åbo 7.2 Öppet hus med information för nya elever med föräldrar 8.2 Konventet ordnade en skiddag efter skolan till Talma 8-13.2 Vårens studentskrivningar inleddes med textkompetensprov i modersmål samt hörförståelseprov 14.2 Bänkskuddardag, abiturienternas sista skoldag. På kvällen dansade tvåorna gammeldans för släktingar och vänner 18-24.2 Sportlov 4.3 Föräldramöte för åk 2, utvärderingsmöte och information om studentexamen 5.3 Eleverna i åk 2 deltog i Uniexpo 7-8.3 11 filmintresserade elever tillsammans med Virpi Westman och Henrik Rosenberg besökte Tammerfors kortfilmsfestival 10-28.3 De skriftliga proven i vårens studentskrivningar 7-15.4 19 elever med lärarna Hans Moring och Lars-Kristian Ringbom deltog i en studieresa, som integrerar historia, kulturhistoria och samhällslära, till norra Italien 16.4 Minister Eckhard Uhlenberg med följe från Nordrhein-Westfalen besökte oss och bekantade sig med skolmaten i Finland 8-9.5 23 elever deltog i tutorutbildning på Solvalla 13-20.4 20 elever och lärarna Anna Ljungqvist och Benny Eklöv deltog i en studieresa till Exeter 25.4 Silver Moon Quartet med lärkan Dan Lindroos i spetsen presenterade barbershop-musik vid en morgonsamling 29.4 Utrymningsövning. Ronald Ahlberg från Räddningsverket informerade om brand, utrymning och säkerhet 29.4 Stefan Eklöf, åk 2, vann första pris i Odd Fellows skrivtävling United Nations Pilgrimage, en resa till New York 8.5 Temadag ”ny i Finland – om flyktingar”: Marit Nyman och Susanna Backlund-Enges från Taberna vid Oravais flyktingförläggning informerade om sitt arbete med invandrare och flyktingar. På kvällen såg hela skolan pjäsen Zambesi på Alexandersteatern 22.5 Magnusgalan, elevers filmarbeten visades 23.5 Skolkonferens 30.5 Stadsorientering, ett avslutande evenemang för hela skolan 31.5 Avslutning med dimission 2006–22007 007–2008 årsberättelse årsberättelse

Talangafton 2008 Syskonduett

gymnasiet lärkan

17


I höstas den 25-28 oktober tillbringade nitton lärkor och två lärare fyra dagar i Spaniens huvudstad Madrid. Resan gjordes i syfte att se konst på ett av världens främsta konstmuseer, Pradomuseet (Museo Nacional del Prado). Museet byggdes 1785 och har mer än 10 000 målningar. På Pradomuseet återfinns inte endast spansk konst utan även bl.a. italiensk och flamländsk konst. Konstsamlingen är så stor att flera konstverk är utlånade på olika håll i världen där de står på andra kända museer. Samlingen av konstverk sträcker sig från 1100- till 1880-talet.

¡Hola Madrid! 18 18

gymnasiet lärkan

årsberättelse

2007 – 2008


Susan Wacklin & Frida Wickholm

E

! 2007–2008

Madrid 25- 28.10

n kylig och mulen eftermiddag i oktober samlades de nitton lärkor som skulle inleda en studieresa till solskenet i Spaniens huvudstad Madrid på Helsingfors-Vanda flygfält. Lärkans resenärer bestod av deltagare i bildkonstkurserna 4 och 5, och med lärarna Virpi Westman och Henrik Rosenberg i spetsen skulle vi snart få uppleva den färgstarka och innehållsrika värld av konst som Madrid hade att erbjuda, såväl innanför som utanför museernas väggar. Två ord som för oss elever spelade en stor roll under denna resa var ”personliga upplevelser”. Syftet var att aktivt iaktta Madrids konst och att bli påverkad av den. Vi elever hade fått i uppgift att föra dagbok över dessa upplevelser som resan skulle föra med sig. Då är det inte bara uttryckligen Madrids ”museikonst” som menas med ordet upplevelser, utan precis allting i omgivningen som gjorde intryck på oss. Vi hade mycket fria händer när det gällde berättandet; i dagboken skulle vi främst uttrycka oss i bild, men även i text. ”Mångfald” var det dominerande ordet för denna dagbok. Vi skulle ta ut allt vi kunde av resan, och genom dagboken även så konkret som möjligt bevara det. Under de långa stunderna på flygturerna tillbringade således många sin tid med att sitta med pennor och papper framför sig, nedtecknande de allra första händelserna som resan bjöd på. Under resans gång fylldes våra dagböcker av upplevelser och tankar runt allt vi observerade. Då vi slutligen anlände till Madrid, och klev på bussen som skulle ta oss till vårt hotell, var det sen kväll. Det hade antagligen även varit beckmörkt, om inte ljuset från staden hade funnits: detta var uttryckligen en stad som aldrig sov! Det sjöd av liv längs gatorna – under hela bussresan spanade vi alla så gott som hela tiden ut genom fönstren. Vi steg årsberättelse

gymnasiet lärkan

19


av nära hjärtat av huvudstaden, och gick till fots med vårt pick och pack den sista biten till Hotel Cortezo, som skulle bli vårt hem för de närmaste tre nätterna. Vi var alla trötta, men endast fysiskt – i våra tankar var vi ivriga och förväntansfulla inför morgondagens program. Alla steg upp tidigt följande dag för att så snabbt och effektivt som möjligt kunna ta del av den livliga staden. Många hade spenderat de första morgontimmarna med att bekanta sig med området och köpa något smått och gott från de olika affärerna, som fanns så långt ögat nådde. Stämningen i staden skiljde sig inte alls från kvällen innan – människorna var i full gång även nu. Alla tycktes bära på en likadan iver och nyfikenhet som vi turister. Snart var det även dags att ta itu med dagens program, och det som hela resan präglades av – nämligen konsten. Denna skulle vi få uppleva i två mycket kända museer: dels Museo del Prado med äldre konst, samt det moderna konstmuseet Reina Sofia. Klockan tolv samlades vi i hotellets reception, och 20 20

gymnasiet lärkan

med ritblocken och kamerorna ordentligt nerpackade i våra väskor, begav vi oss till fots mot museerna, ledda av vår svenska guide. Efter bara få minuter hade dock de flesta sina kameror i händerna i stället för på bottnen av väskorna – ideligen upptäckte vi sådant vi ville fotografera. För det första var den molnfria himlen alldeles utmärkt för en rundtur i staden, och tillsammans med den imponerande arkitekturen var allting en fröjd för ögonen. Även ritblocken dök ställvis upp hos vissa, som ville göra en snabb skiss över något minnesvärt. Då vi till sist skymtade Pradomuseet, var det svårt att tro att promenaden dit tagit en halvtimme; med alla sevärdheter runt omkring oss hade tiden gått otroligt snabbt. Vid museet fick vi dock vänta en stund på att komma in, till stor del på grund av den stränga kontrollen. Pradomuseet har främst äldre konst i sina samlingar, konst från år 1881 (Picassos födelseår) finns på moderna museét Reina Sofia, (Museo Nacional Centro de Arte Reina Sofia). Just nu var det omkring tusen verk utställda i museet, allt från målningar

till blyertsskisser och skulpturer. Det totala antalet konstverk i detta museum uppgår till flera tiotusentals, de som inte är utställda är antingen utlånade eller i förrådet. Under guidens ledning fick vi se några av de mest kända målningarna i museet. Vi började med äldre medeltida målningar vars främsta motiv är religiösa. Därför var det mycket intressant och även lite överraskande att se starkt surrealistiska verk från denna tid, som kraftigt avvek från den typiska medeltida konsten, bland annat triptyken Lustarnas trädgård (1510-15) av konstnären Hieronymos Bosch. Andra kända konstnärer vars målningar fascinerade oss mycket var spanjorerna Diego Velazques samt Francisco Goya, som storslaget porträtterade mörka teman såsom död, våld och ålderdom. Motiven i de mångfasetterade verken som t.ex. Goya målade sträckte sig från kristna ämnen till historiska händelser. Vi besökte också museet Reina Sofia, en före detta sjukhusbyggnad, som fått sitt namn efter den spanska drottningen. Museet visar modern konst och nutidskonst. Efter en kort matpaus stod konstnärerna Picasso och Dali årsberättelse

2007 – 2008


på kvällen på en mysig restaurang, La Forja de Sesnandez, varefter flere upplevelser ännu väntade.

i tur. Ett av Picassos mest fängslande verk Guernica (1937) var utställd och lärkornas fascination över det gigantiska konstverket var stor.

D

å vi begav oss tillbaka till hotellet efter att ha sett på målningar, förstod vi säkert alla tydligt betydelsen av uttrycket: ”En bild säger mer än tusen ord.”. Konsten bidrog med en inspiration, som vi hade nytta av på många sätt, och inte enbart för våra reseböcker. Resten av dagen fortsatte med ett ivrigt studerande av staden – många besökte exempelvis den botaniska trädgården (Real Jardin Botanico), och den mäktiga järnvägsstationen. Kort sagt var denna dag ägnad åt att utforska och att upptäcka den nya omgivningen. Den innehållsrika dagen avslutades med en gemensam middag senare 2007–2008

årsberättelse årsberättelse

Den tredje dagen hade vi förmiddagen fri och många spenderade morgonen i butikerna eller genom att utforska staden. På eftermiddagen träffades vi åter alla vid Pradomuseet. Vi fick en kort guidning och fick se flera målningar, några som vi inte hade hunnit med dagen innan. Efteråt fick vi alla på egen hand gå omkring i det som kändes som ett enormt museum och skissa något av de otaliga konstverken. De flesta av oss gav sig iväg för att skissa ett av de konstverk som gjort det största intrycket. Efteråt fick man sätta sig ner i parken intill museet och fortsätta rita. Många valde att skissa någon av Madrids fascinerande byggnader, människor som gick förbi eller kanske några av de vackra växterna. Efter museibesöket hade vi fritid fram till middagen. Middagen blev på Casa Tapas, belägen på en av de otaliga små gränderna i staden. På menyn stod traditionell tapas. Tapas går ut på att det ställs fram en massa små rätter efter varandra mitt på bordet och alla plockar åt sig vad de vill. Gästerna förses med en gaffel och en bit bröd och man plockar direkt med sin gaffel från tapastallrikarna i mitten och bryter sitt bröd och doppar det i spadet från rätterna. Efteråt förflyttade vi oss till ett annat rum för att njuta av traditionell flamencodans. Flamencodansen kan beskrivas med ett ord: fenomenal. Flamenco är en gammal tradition i Spanien och härstammar från regionen Andalusien. Uppvisningen framfördes av en ensemble på fyra personer. Sångerna, som oftast visar starka känslor, framfördes till ackompanjemang av handklapp och gitarr. Den flamenco som vi fick ta del av är ett resultat av flera olika kulturers inflytande som t.ex. indisk, marockans och grekisk, men i grund och botten lyser det spanska igenom. För oss finländare ser

flamencon väldigt exotisk ut. Efter showen begav vi oss till hotellet, trötta och utmattade efter dagens äventyr. Sista dagen ställde vi om klockorna till vintertid. Många i gruppen hade glömt att klockorna skulle ställas om och steg därför till sin frustration upp en timme för tidigt. På söndagar ordnas i Madrid en stor marknad som sträcker sig över flera gator. Många av oss begav sig iväg till marknaden för att titta och göra sina sista inköp. Bussen kom för att hämta oss från hotellet och efter en kort bussresa stod vi åter på Barajas flygfält för att ge oss av mot Helsingfors. Slutligen, över tusen kilometer från vårt resemål Spanien, landade vi i det kalla Finland. Det enda som fanns kvar av vår resa var alla de fina minnen av vad vi upplevt under de fyra härliga dagarna vi spenderat i det soliga Spanien. Dessutom vill vi påstå att den inblick i en värld av konst, som vi som deltagit i resan fått del av, har lett till att vi fått ett bredare perspektiv på konst. Slutligen vill vi tacka alla de lärare som medverkade och gjorde projektet möjligt, och givetvis Gymnasiet Lärkan. gymnasiet lärkan

21 21


Viborg 5.11

Paulina Salin

Ett varv runt Runda tornet I

anslutning till kurs fem i historia åkte en grupp på 26 elever och två lärare till Viborg i Ryssland. Vi skulle träffas klockan 6.00 vid Kiasma, där vår buss skulle starta. Vår avfart blev dock försenad, då några elever kom för sent. Vi åkte iväg ca klockan sju. Bussen åkte till Vaalimaa där vi stannade vid en bensinstation och alla fick sträcka på benen. Vi skulle åka vidare till gränsen en halvtimme senare. När vi äntligen kom till gränsen, kontrollerades våra pass flera gånger, fyra gånger på den ryska sidan. Lärarna, Hans Moring och Lars-Kristian Ringbom, rådde oss att hålla masken vid passkontrollerna. Alla 26 elever och båda lärarna kom över gränsen och vår färd mot Viborg kunde fortsätta. För att vara säker på att ingens pass skulle försvinna samlades passen i en påse, som stannade i bussen. Under hela vägen till Viborg fick vi höra olika föredrag om staden. Bland annat fick vi höra om språkförhållandena och stadens historia. När vi kom fram till staden, var det dags att äta lunch. Vi åt på en restaurang som låg i mitten av salutorget i Runda tornet. Lunchen bestod bland annat av gulasch-soppa med smetana, som faktiskt var mycket god. Efter att vi hade ätit lunch åkte vi så småningom till Viborgs slott. Där blev vi guidade av en gammal dam vid namn Elga Abaksjina. Hon talade svenska, man måste dock koncentrera sig noga för att förstå vad hon sade.

22

gymnasiet lärkan

Hon visade oss runt i slottets olika rum och berättade om slottets historia. Vi fick se två olika rum på slottet. Det ena var fullt med föremål från olika skeden av slottets historia och det andra var ett rum, där man kunde läsa om slottets, och Viborgs, historia. Som pricken över i:et fick vi gå högst upp i ett av slottets torn. Solen sken och man kunde se långt från tornet, det enda som bekymrade mig där uppe var om tornet var tillräckligt säkert. Jag skulle inte ha velat falla ner därifrån. Men utsikten var faktiskt värd alla bekymmer man hade för sin säkerhet. Efter besöket på slottet var det dags att återvända till bussen. Vår guide, Elga Abaksjina, följde med oss och agerade guide också då vi körde genom staden. Vi fick höra om olika byggnader och att Abaksjina tycker att ryssarna, kommunisterna, förstörde en av stadens vackraste byggnader. Man kunde tydligt höra på henne att hon inte tyckte om kommunisterna. Efter rundturen i staden fick Abaksjina skjuts hem. Vi åt middag på en restaurang inte långt från salutorget. Det tycktes vara något problem med vår bordsreservation, men mat fick vi i varje fall. Efter middagen var det dags att återvända hem. Efter de ryska passkontrollerna, och tax-free butiken, var vi äntligen hemma i Finland. Vid niotiden var vi tillbaka i Helsingfors efter en lång men lärorik dag.

årsberättelse

2007 – 2008


2007–2008

årsberättelse

Som pricken över i:et fick vi gå högst upp i ett av slottets torn.

gymnasiet gymnasiet lärkan lärkan

23


längs

Nevskij Prospekt

Torsdagen den 17 januari samlades 17 morgontrötta lärkor som läser ryska vid järnvägsstationen i Helsingfors. Klockan var 07.15 och vi väntade på att få stiga in i Sibeliuståget som skulle föra oss till det för de flesta okända St Petersburg. Med oss hade vi de hurtiga lärarna Sonja och Hasse. 24 24

gymnasiet lärkan

årsberättelse

2007 – 2008


Anna Öhman

U

nder resans gång informerades vi om vår vistelse i St Petersburg, vi tilldelades kartor och underrättades om vad vi skulle göra ifall någon tex blir lämnad ensam på metrostationen. Information vi snart skulle dra nytta av. Vi avnjöt även en lunch på tåget bestående av den klassiska kulinariska rätten köttbullar med potatismos samt efterrätt på en mumsig fruktsallad. En del började uppleva den ryska kulturen redan i tåget då de föredrog soppa vid namn Seljanka framför köttbullarna. Väl framme i St Petersburg efter 7 h i tåget marscherade vi glatt iväg från tåget till metrostationen. Stadens främmande dofter samt avgasfyllda luft chockerade flera flickor som högljutt ojade sej över detta. Sonja inhandlade polletter åt oss alla som vi enligt alla turisters turistregler hade svårt med att stoppa in i rätt hål när stunden väl var kommen. Metroreglerna i Ryssland skiljer sej avsevärt från de i Finland. Då metron stannar på perrongen ställer sej människorna på sidorna av dörrarna och låter passagerarna komma ut. Då samtliga som vill ut är ute börjar människorna gå in i metron i en mycket raskt takt. Regeln gäller: då dörrarna stängs så stängs de. Jag fick själv erfara detta då jag blev utanför metron då resten åkte iväg. Hittade trots allt lätt tillbaka till gruppen, metron går med två minuters mellanrum. Vårt hotell fanns på Vladimirskaja Prospekta, en gångväg på ca 10 minuter till Nevskij Prospekt som är huvudgatan i St Petersburg. Alla inkvarterades och vi fräschade upp oss i rummen för att göra ett besök till Vinterpalatset. Några elever hade besökt palatset tidigare och de gick istället på minisightseeing med Sonja för att sedan sätta sej ner på café. Efter dessa programpunkter samlades hela gruppen återigen för att äta. Restaurangen bjöd på utmärkt mat bestående av fyra rätter bl.a. svampstuvning. Mätta och nöjda traskade vi tillbaka till hotellet för att avnjuta en stilla kväll i våra rum. Fredagen började med en rundtur runt staden. En minibuss hade hyrts för vår bekvämlighet och under rundturen såg vi otroliga byggnader samt fick vi en bättre översyn över staden. Vår rundtur äventyrades då vi fick punktering, men tack vare en händig busskusk kunde vi fortsätta vår resa efter ett litet uppehåll. 2007–2008

årsberättelse

Ryssland 17 - 19.1

Det intressantaste besöket under vår resa låg framför oss, nämligen besöket av en rysk skola. Till den tog vi oss med metro samt spårvagn. Väl framme vid skolan kan jag konstatera att alla var överraskade över hur fin skolan var inuti då fasaden kanske inte var den bästa. De ryska eleverna i vår egen ålder guidade

Besök vid en fin rysk skola

runt oss lite i skolan och sedan satte vi oss ner för att avnjuta en lunch de tillagat enkom för oss. Språkmuren i detta skede var stor, abina klarade sej någorlunda medan de flesta andra satt som levande frågetecken då läraren frågade ut oss på ryska. Efter lunchen fick vi ta del i lektioner; modersmål-, matematik- samt en handarbetstimme upplevdes. Vänliga gester samt presenter utbyttes och vi fortsatte från skolan hem till hotellet. På kvällen stod en rysk teaterupplevelse i tur. Teaterbyggnaden var inredd med pompa och ståt, massiva kolonner samt guld överallt. Man förstod kanske inte så mycket av skådespelet men det var trots allt ett till tillfälle man kommer att minnas. Teatern tog slut och vi spatserade tillbaka till hotellet för att invänta sömnen. Vi hade kommit till vår sista dag i St Petersburg. Lördagen inleddes med orientering på stan, uppgiftspunkter delades ut där meningen var att man skulle kommunicera med invånarna i staden. Uppgiften genomfördes och gruppen samlades åter på hotellet för att därifrån resa med metron till järnvägsstationen. Tåget avgick kl. 16.30 och ett gäng glada men trötta St Petersburgsresenärer var åter på väg till Finland för att sedan skingras i ett nattligt Helsingfors. gymnasiet lärkan

25


Tammerfors 7-8.3

Viveca Haapalainen

Fredagen den 7.3 samlades ett gäng glada lärkor på Helsingfors järnvägsstation för att åka med ett tåg som startade klockan 9.30. Men vart? Jo, de 10 glada lärkorna, samt Virpi och Henrik, var på väg till den internationella kortfilmsfestivalen i Tammerfors. Filmfestivalen ordnades i år för 38:e gången och ägde rum 5-9.3. Exakt 10.56 anlände Pendolino nummer 45 till Tammerfors och de hoppfulla och ivriga resenärerna kunde börja sitt äventyr. Det spännande äventyret började med att gå en lång väg genom hela halva staden, bärande på de tunga väskorna, till hotell Cumulus Hämeenpuisto, där vi skulle övernatta. Efter allt stohej var det dags att få ta del av den första filmvisningen av de sex vi skulle få se. Av de sex filmvisningarna var tre internationella tävlingar där olika länder, från nära och fjärran, deltog med sina filmsnuttar. Den första filmvisningen vi skulle få se var en av de internationella tävlingarna och bestod av sex kortfilmer. Filmerna var allt från fyra minuter till en halv timme långa, och handlingarna i de olika filmerna var varierande. De var allt från konstnärliga verk till roliga och spännande actionfilmer. Förutom de internationella tävlingarna såg vi även en visning bestående av internationella, populära och omtyckta filmer från tidigare års festivaler, en blandning av verk från finska medieskolor och animerade filmer av Johan Hagelbäck. Av alla filmer vår lilla grupp såg, diskuterade och utsåg vi våra egna favoriter. Till de mest omtyckta bland oss hörde bl.a. Mexikos bidrag, till den internationella tävlingen, If I Die Far From You, Estlands Must Peeter, 26

gymnasiet lärkan

och filmen The Dinner från Frankrike. Många gillade även svensken Johan Hagelbäcks animationer och de finska mediaskolornas produktioner. Under fredagen fick vi gå på 4 filmvisningar, äta på restaurang och på kvällen ha lite egen tid. Den utnyttjade en del lärkor genom att chilla på hotellrummen eller slappa på hotellets bastuavdelning, medan andra gick runt på stan och shoppade. Lördagmorgonen startade fint med ett gott morgonmål på hotellet och sedan två filmvisningar efter det. På eftermiddagen åkte vi hem glada och lyckliga efter en rolig och lyckad resa, full av skratt, god stämning och en härlig gemenskap. I år var det andra gången jag var med på filmfestivalen och det är lika nytt och roligt varje år! Jag rekomenderar varmt festivalen, inte bara för medieintresserade, utan för alla lärkor som vill ta en liten paus i skolvardagen och tycker om att resa. Man behöver faktist inte åka till världens ände för att uppleva en trevlig resa, en och en halv timmes tågtripp till Tammerfors räcker riktigt bra!

Nöjda tågluffare till Tammerfors

årsberättelse

2007 – 2008


Den palestinska filmen Like 20 Impossibles var en av många kortfilmer som visades på festivalen.

2007–2008

årsberättelse

gymnasiet lärkan

27


Det var en regnig morgon på Helsingfors-Vanda flygfält. Mitt i morgonrusningen på fältet hade nitton lärkor samlats för att snart stiga ombord på flyget som skulle ta oss alla till den efterlängtade resan till det norra Italien. Förväntningarna var höga trots sömniga ansikten och väl ombord på flygen hördes förväntansfulla röster från varje sida; de flesta hade trots allt inte varit i Italien förr.

Veni vidi vici 28 28

gymnasiet lärkan

årsberättelse

2007 – 2008


Anna Öhman & Cecilia Eklund

Italien 7- 15.4

Måndag Väl framme på flygfältet i Milano steg vi ut för att möta sommarvärmen på ca +20 grader samt strålande solsken! Glada spatserade hela vår grupp, som inkluderade historielärarna Hasse och Laso, iväg för att söka upp vår buss som skulle ta oss till Verona och därifrån vidare till vårt första övernattningsställe Padova. Under bussturen till Verona bjöds vi på en guidning under vilken vi fick höra smått allmänt om Italiens historia samt det italienska samhället i dag.

Vi kom vi såg och sen åkte vi hem

Vi avnjöt lunch i Verona och fick ta oss en titt på bl.a. Julias balkong (känd från pjäsen ”Romeo och Julia”). Den gamla amfiteatern i Verona, den tredje bäst bevarade amfiteatern i världen, blev även besökt innan vi fortsatte resan till Padova. Vi anlände till Padova på kvällen och åt middag på vårt hotell, Al Santo. Några duktiga tog efter middagen en frivillig rundtur på stan men de flesta valde att mysa på sina rum för att sedan gå sova.

Tisdag - onsdag Dagen började med en guidad rundtur i Padova så att vi skulle få en inblick i staden. Vi promenerade omkring i staden och fick kort information om olika historiska byggnader. Vi besökte även ett gammalt universitet där Galileo Galilei en gång i tiden hade undervisat. På eftermiddagen 2007–2008

årsberättelse årsberättelse

gymnasiet lärkan

29


30 30

hade vi fritid, så vi spenderade tiden på olika sätt. Padova var en ganska liten och lugn stad utan turistmyller. Vi var troligtvis de enda turisterna i hela staden, vilket var otroligt skönt. På onsdagen samlades hela gruppen i en centralt belägen park i Padova, som sägs vara den största i Europa, och fyra elever höll föredrag. Vi fick bland annat höra föredrag om Venedigs sevärdheter samt anarko-syndikalism. På eftermiddagen slog de flesta sig ner i parken och ordnade picnic i solskenet. Dagarna i Padova var lugna, så vi fick rejält med tid att insupa den italienska vardagen då vi promenerade omkring i staden och utforskade staden på egen hand.

ett besök för alla. Venedig var en otroligt mysig stad. Vädret var dock inte det bästa och strax efter vår rundtur vräkte regnet ner. Duvorna var många och turisterna myllrade på i tusentals. Detta hindrade dock inte att vi njöt av staden och resten av eftermiddagen tillbringade vi på egen hand i mysiga caféer runt om i staden. Efter en dag i Venedig påbörjades vår avfärd mot Padova strax efter kl. 17 då en grupp våta men glada lärkor skuttade till den väntade bussen. Middag åts och resten av kvällen tog vi tillfället i akt och lärde känna samtliga medresenärer bättre. Detta bidrog till en gladare samt mer vänskaplig gemenskap mellan oss, som skulle räcka hela resan ut.

Torsdag

Fredag

Dagen med den efterlängtade turen till Venedig var äntligen här! Vi åkte i väg från hotellet ca kl. 10 under uppsluppna omständigheter. Vädret verkade oroväckande men vi tog det med gott mod. Väl framme i Venedig tog det inte länge förrän kamerorna var framme. Vi åkte in till staden med båt som även är det enda sättet att komma till Venedig. Vi vandrade en kort bit längs med havet tills vi kom fram till Venedigs största torg, Piazza de Marco. Där träffade vi vår guide som skulle föra oss på en två timmars rundtur i staden. Denna stad var otroligt fin och vi rekommenderar varmt

Så var det dags att säga adjö till Padova, för att fortsätta resan mot Bologna. I Bologna deltog vi även i en guidad rundtur. Vi besökte bland annat den berömda kyrkan i Bologna och ett universitet, som faktiskt är Europas äldsta. Efter rundturen fick vi på egen hand utforska staden. På eftermiddagen bar det av till Rimini, staden vi skulle komma att bo i de fyra närmaste dagarna. Hotellet hette Giovane Italia och låg bara ett stenkast från sandstranden, så vi var nöjda och belåtna. Efter den gemensamma middagen på hotellet hittade var och en på eget kvällsprogram.

gymnasiet lärkan

årsberättelse

2007 – 2008


Italien 7- 15.4

Utsikt över San Marino.

Lördag-söndag Under lördagens lopp rörde sej gruppen på egen hand i Rimini. Några föredrag om staden hölls under förmiddagen, efter dessa splittrades gruppen och gav sej iväg på egen hand. Rimini utforskades i sin helhet och det var besök på shoppingcentrum, promenad i gamla stan och allmänt chill på mysiga caféer. En färd till Ravenna stod på tur på söndagen. Ravenna är en stad som är känd för sina otroliga mosaikkyrkor. Kyrkorna vi besökte var bokstavligen utsmyckade med endast mosaik! Mosaiken var även synlig på andra ställen i staden, de flesta lyckades besöka tex en toalett av mosaik. I Ravenna fick vi även höra om att det i staden finns en unik skola där man lär ut konsten att restaurera mosaik. Skolan lär vara den enda i sitt slag i hela världen. I Ravenna var vi med om en hagelskur, något som italienarna hurrade över och var upprikitgt sagt förvånade över.

Måndag På måndagen vaknade vi fulla av iver och energi. Dagens destination var ett nytt land, nämligen San Marino. Bussresan från Rimini tog drygt en timme. Dagen började med en guidad rundtur i huvudstaden. Vi fick bland annat bekanta oss med 2007–2008

årsberättelse årsberättelse

märkliga statyer och en vacker kyrka. Vi besökte även flera utsiktsplatser som erbjöd en bedårande utsikt över det italienska landskapet. Eftersom San Marino är beläget på ett berg som reser sig ca 700 meter över havet, var utsikten helt otroligt vacker. På eftermiddagen hade vi fritid och då bekantade vi oss med landet på egen hand. Vi strosade omkring i gamla stan, åt pizza på San Marinos kanske bästa utsiktsplats samt funderade om vi kanske borde satsa på de där rejält rabatterade Rayban solglasögonen. Det var en varm och solig dag i San Marino, så med en lätt solbränna i ansiktet åkte vi nöjda och belåtna tillbaka till hotellet för att säga ett sista adjö till Rimini.

Tisdag Dagen (eller för att vara specifik morgonnatten) då vår resa skulle nå sitt slut var här. Klockan 04.15 satte vi oss på bussen som återigen skulle ta oss till flygfältet i Milano för att föra oss hem. Bussresan gick ut på sömn då samtliga natt-trötta Lärkor valde att sova. I flygplanet var stämningen smått melankolisk då flera satt tysta och funderade på den gångna veckan. Små diskussioner upprätthölls och utifrån kommentarerna man snappade upp kan man bara konstatera en sak: en otroligt lyckad samt lärorik resa hade blivit av, något som vi alla var glada över. gymnasiet lärkan

31 31


Exeter Klockan var lite över 10 en mulen söndagsmorgon. Tjugo lärkor och två lärare satt och väntade på Helsingfors-Vanda flygplats. Klockan 11:30 lyfte planet mot Heathrow. Resans mål var Exeter, en relativt liten stad i sydvästra England. Drygt tre timmar (och många cirklar i luften) senare satt vi allihop på Heathrow Central Bus Station och åt våra smörgåsar medan vi väntade på att bussen skulle åka iväg. Vid swextiden var vi äntligen framme i Exeter, där vi möttes av våra värdfamiljer. Alla åkte iväg till sina nya ”familjer” för att äta middag och lära känna sina värdar.

32 32

gymnasiet lärkan

årsberättelse

2007 – 2008


Camilla Markkanen

P

å måndag träffades vi alla på IPC (International Projects Centre) klockan 9:15. Efter en kort introduktion träffade vi våra lärare, Pam och Martin, som delade in oss i mindre grupper och så började vi med våra första övningar. På matrasten gick största delen av oss ut för att äta lunch, som huvudsakligen bestod av en sandwich, en liten påse chips, lite choklad, vatten och någon frukt. På eftermiddagens agenda stod en guidad rundtur i centrum av Exeter. Vi såg bl.a. Exeter Cathedral som var väldigt vacker, både på utsidan och på insidan. Lite över fem fick vi igen åka hem för att äta middag, och efter det komma tillbaka till centrum eller hitta på något roligt där hemma. På tisdagen började vädret likna det typiska engelska vädret man alltid får höra om. Små regnskurar förstörde det annars soliga och småblåsiga vädret. På morgonen hade vi lektionspass helt normalt klockan 9:15. Efter lunchen åkte vi med buss till Dartmoor National Park, där vi vandrade en ungefär 7 km lång sträcka i väldigt vacker natur. Vi klättrade även upp för höga stenklippor, vilket var roligt men ansträngande. Två timmar efter starten kom vi till bussen som väntade, och så var det igen dags för middag och fritid.

På onsdag träffades vi som vanligt på IPC för att ha lektioner i kommunikation. Några diskussioner, övningar och en ”packed lunch” senare tog vi oss med tåg till Exmouth, som ligger ungefär en halvtimmes färd från Exeter. Väl framme gick vi till Capel’s Fish and Chips och beställde takeaway portioner. Vi spred oss i en nära belägen park för att äta vår mat, samtidigt som vi njöt av det varma solskenet. Efter maten gick vi till den vackra stranden där några elever vadade i vattnet, andra utforskade de lokala butikerna och kaféerna. Mätta och belåtna for vi hem igen, för att igen få roa oss hela kvällen. Torsdag morgon hade vi vanliga lektionspass, och under dessa lektioner förberedde vi de frågor som skulle ingå i våra projekt. Projekten kunde behandla musik, shopping, sport eller något annat och det gick ut på att vi skulle intervjua lokala människor och sedan på fredag presentera det för gruppen. På eftermiddagen gav vi oss sedan ut i små grupper för att intervjua folk, men detta tog inte så länge så en stor del av eftermiddagen spenderades i butiker. 2007–2008

årsberättelse

Exeter 13- 20.4

På fredag var det dags för vårt sista lektionspass. Vi presenterade våra projekt för varandra, och efter det såg vi på filmen ”Hot Fuss”. I samband med filmen skulle vi svara på frågor, och det lag som hade mest poäng vann choklad. Som avslutning på veckan fick vi diplom av Pam och Martin, och efter det var det dags för ännu en eftermiddag fylld med shopping. L ördag morgon klockan 9 for vi alla med en buss till Bath. Den två timmar långa bussresan dämpades något av det konstanta regnet, men när vi kom fram fick vi se en mycket gammal och vacker stad. Vi besökte the Roman Baths, något av ett museum som visade upp de romerska baden från ca 100-talet. Baden var verkligen imponerande med sina nästan 2000 år gamla bassänger fyllda med ångande vatten. Efter en rundtur i baden var det dags igen för fritid i form av shopping eller t.ex. ett besök på Jane Austen Centre. Efter några timmar där var det igen dags att styra kosan mot Exeter, och väl framme börja packa ihop våra saker och fira den sista kvällen.

Nöjda bergsbestigare

Klockan var lite över 10 en mulen söndagsmorgon. Tjugo tysta och trötta lärkor och två lärare satt i bussen på väg mot Heathrow. Tre timmar senare checkade vi in och satte oss ner för att tålmodigt vänta på flyget. De sista punden spenderades, och till sist fick vi alla stiga ombord med betydligt tunnare plånböcker och betydligt tyngre väskor. Smått försenat lyfte planet, och så var vi alla på väg hem efter en rolig och händelserik vecka. Lite över elva landade flyget och efter att alla fått sina väskor styrdes stegen hemåt till egen säng för att nästa dag komma till Lärkan. gymnasiet lärkan

33


Å

ret 2007 har varit ett jubileumsår för Lärkan. Hösten 2007 hade det förflutit 125 år sedan Lärkans skolverksamhet började den första september 1882 i anspråkslösa utrymmen vid Brunnsgatan 11 i Helsingfors. Det privata läroverk som då grundades utfäste sig enligt initiativtagarnas formulering att ”under ständig samvärkan mellan lärovärket och lärjungarnas målsmän och med förebyggande av ungdomens öfveransträngning ... i det nya läroverket bibringa kunskaper jämngoda med de i statens skolor meddelade och lämpade efter samhällets och tidens fordringar.”

125 Lärkan Jubileumsåret har firats med all den värdighet som skolans stolta traditioner förpliktar till, men också med en glädje över det skolan är i dag, ett framgångsrikt gymnasium med ett gott anseende, med ambitiösa lärare och fina, positivt inställda elever.

34 34

gymnasiet lärkan

årsberättelse

2007 – 2008


Jubileum

På försorg av skolans stödförening Sällskapet Smågossarna utgavs en festskrift, Lärkan 125, med Bengt Ahlfors som huvudförfattare, och bidrag av skolans tidigare elever Roger Bergman, Magnus Häggström, Georg Borgström, Kjell Westö och Petra Boije och rektorerna Tor Lindblom och Magnus Perret. Festskriften innehåller också en matrikel över skolans samtliga elever från 1882 till och med våren 2007. Till jubileet utkom också ett jubileumsnummer av skoltidningen Flingan, med den inte helt anspråkslösa ambitionen att bli den bästa skoltidning som någonsin utgivits i Finland. En rekordstor redaktion under eleven Robert Santalas chefredaktörskap arbetade fram en tidning på 80 sidor i färg.

2007–2008

årsberättelse årsberättelse

Som ytterligare ett uttryck för jubileumsåret instiftade Kamratförbundet Lärkorna ett vandringspris, Kämpepokalen, som årligen skall gå vidare till en förtjänt elev och utdelas i samband med höstens studentdimission. Den första mottagaren av Kämpepokalen blev Jubileumsf lingans chefredaktör Robert Santala. Vår skola arbetar i dag vidare som bärare av det arv som utvecklats vid Nya svenska läroverket, men också med kraften av de nya traditioner och det engagemang som vuxit fram under Gymnasiet Lärkans tid, för att fortsättningsvis möta ”samhällets och tidens fordringar”.

gymnasiet lärkan

35


Lärkan 125

Kirsi Lindroos

Bästa jubilerande Lärkor Vi firar idag jubileum i ett finländskt toppgymnasium, åtminstone om man ser till studentexamensresultaten. Dessa resultat har inte nåtts utan arbete. Jag är glad över att kunna fira med er här idag! Ert gymnasium har en mångsidig historia bakom sig. Gymnasiet Lärkan och dess föregångare Nya svenska läroverket har under sin hundratjugofemåriga verksamhet mött stora utmaningar och vunnit många segrar både när det gäller den yttre skolmiljön och den inre verksamheten. Ett starkt intresse för nya idéer och behov har levat kvar i Gymnasiet Lärkan. Det kan noteras av flera att dess lärare suttit med i skolstyrelsens och senare

Kirsi Lindoos generaldirektör Utbildningsstyrelsen

Utbildningsstyrelsens läroplansgrupper och vid sidan av undervisningen verkat som läroboksförfattare och som censorer i studentexamensnämnden. Arbetet på skolans innehåll tar aldrig slut. I all synnerhet gymnasiets läroinnehåll tenderar i och med samhälls- och kunskapsutvecklingen snabbt att föråldras, snabbare än 36

gymnasiet lärkan

läroplanerna och läromedlen hinner förnyas. Den svenska lärobokssituationen i gymnasiet är nu betydligt bättre än tidigare, men trots det gäller det för lärarna att vaket följa med utvecklingen i läroämnena, delta i kurser och själv läsa ny litteratur och tidskrifter på sitt område. För arbetsgivaren gäller det att möjliggöra detta, för de nationella skolmyndigheterna att finna de rätta formerna att inspirera lärarna till fortbildning. I dag vill jag tillsammans med er se framåt och lyfta fram några framtida utvecklingsriktningar: nya lärmiljöer, internationalism och partnerskap. Som vi alla vet, lär sig människan under hela livets gång och hon gör det i olika miljöer – även utanför klassrummet. Till exempel gravgårdar, utlandsresor, företag och naturen kan fungera som lärmiljöer. För tillfället är just utvecklandet av olika lärmiljöer en av Utbildningsstyrelsens tyngdpunkter för utveckling. I vinter delar ämbetsverket ut sju miljoner euro i statsunderstöd till skolor och läroanstalter som vill utveckla sina lärmiljöer. I utvecklandet borde både den sociala och tekniska, lokala och fysiska lärmiljön beaktas. Den didaktiska synvinkeln borde finnas med i allt lärmiljötänkande. Genom detta vill vi uppmuntra läroanstalterna att söka lokala partners som del av lärandet – museer, bibliotek, näringsliv, medier – och fördomsfritt utnyttja olika nätverk över språkgränsen. Lärkans särriktning inom media ger säkert ett gott utgångsläge för detta. Vi vill också sporra gymnasierna till att allt starkare samarbeta med varandra och med re-

gionens övriga läroanstalter inom andra stadiets utbildning. Målet är att studerande i framtiden skulle ha en allt större valfrihet vid val av kurser och en möjlighet till flexibla studier vid olika läroanstalter. Speciellt vill vi uppmuntra gymnasierna till samarbete över språkgränsen. Utbildningsstyrelsen har nyligen startat ett nytt riksomfattande projekt, det så kallade TOKI-projektet, för att stimulera intresset för det andra inhemska språket genom ett utökat samarbete över språkgränsen. Det enklaste är naturligtvis att samarbeta med ett närliggande gymnasium. Ni har ju SYK och andra finskspråkiga gymnasier här alldeles nära. Det handlar både om reella och virtuella kontakter, om lärar- och elevutbyte samt om gemensamma pedagogiska projekt. Tillsvidare är ett par gymnasier i Helsingfors med i projektet som omfattar 25 kommuner och över 60 skolor. Internationalismen är en del av partnerskaps- och lärmiljötänkadet. Det finska skolsystemet väcker intresse på olika håll i världen − till exempel i Kina skall det kursformade gymnasiet tas i bruk baserat på den finska modellen. Gäster besöker både förvaltningen och skolorna, ni har säkert egna erfarenheter av internationellt utbyte. Jag kan endast uppmuntra alla lärare och elever att gå med i internationellt samarbete – det ger mångfaldig kunskap för både skolan och livet. Bästa festpublik jag har den stora glädjen att å Utbildningsstyrelsens vägnar gratulera Lärkan. Jag önskar ert gymnasium allt gott och framgång i utvecklingsarbetet även i framtiden. årsberättelse

2007 – 2008


Firandet startade lördagen 13 oktober med öppet hus för elevernas föräldrar, med program, utställningar och filmförevisning. Under dagen kunde föräldrarna bl.a beskåda en fotografisk exposé över åren som gått, i form av klassfoton och andra bilder ur skolans arkiv, se elevarbeten i bildkonst (teckning) från Marina Pimenoffs långa era som skolans teckningslärare och ta del av ett urval elevfilmer som gjorts under de senaste tio åren inom skolans medieprogram.

2007–2008

årsberättelse årsberättelse

gymnasiet lärkan

37 37


Den solenna jubileumsfesten hölls i skolan tisdagen den 16 oktober, där statsmaktens, stadens och utbildningsverkets respektive hälsningar till skolan framfördes av generaldirektör Kirsti Lindroos, biträdande stadsdirektör Tuula Haatainen och linjedirektör Margareta Nygård. Festen fick en förnäm konstnärlig inramning av de musik- och diktframträdanden som skolans nuvarande och före detta elever bjöd på. Vi fick bl.a. höra två musikverk som skrivits av våra elever: ett stycke för två flöjter av Sara Brännäs (blivande student våren 2008) och en jubileumssång framförd av gruppen Misael (Mira Ormala, Satu Wendell och Ellen Andersson), med text och musik av Mira Ormala (hela gruppen studenter 2004).

Tuula Haatainen biträdande stadsdirektör Helsingfors

38 38

gymnasiet lärkan

årsberättelse

2007 – 2008


Tuula Haatainen

Lärkan 125

Ärade gäster Gymnasiet Lärkan fyller idag hundratjugofem år och jag har den äran att gratulera Lärkan för en lång historia inom Helsingfors skolväsen. Staden är stolt över sina traditionella skolor, som har utvecklats i tidens anda så att de på ett bra sätt svarar mot dagens krav, såsom Lärkan har gjort. Under hundratjugofem år har samhället i Finland hunnit förändras en hel del. Lärkans historia sträcker sig tillbaka också till tiden när vårt land ännu inte var självständigt, utan under ryskt styre. Genom maktspråk från kejsar Alexander den tredje inleddes år 1872 en reform av utbildningssystemet i Ryssland. Lärkans uppkomst är förknippad med denna reform. När det autonoma Finlands möjligheter att utveckla utbildningssystemet inskränktes, fanns det vilja att inrätta privata skolor. Lärkan grundades år 1882 som en privat pojkskola med namnet Nya svenska läroverket. Skolan inledde sin verksamhet i bottenvåningen på ett hus vid Brunnsgatan. Från första början var skolan framstegsvänlig. Den tidens praxis var att eleverna fick sitta i så kallad rangordning i klassen, men i Nya svenska läroverket placerades eleverna efter sin längd. Ett undantag utgjordes av dem som hade problem med hörseln eller synen. Jämlikheten var viktig. De elever som på grund av sjukdom eller av andra skäl blev efter, fick tilläggsundervisning under en timme i veckan. Skolan utvecklade sin egen speciella kultur, vilket också elevernas namn på skolan, Lärkan, antyder. Skolans elevkår, Konventet vid Nya svenska läroverket, grundades år 1886. Sedan dess har elevkåren spelat en viktig roll vid utvecklingen av skolans verksamhet och kultur. År 1887 fick skolan ett nytt eget hus vid Mikaelsgatan, där den verkade ända till år 1962. Då hade det gamla skolhuset blivit för trångt och Lärkan flyttade till nya lokaler vid Stormyrvägen. Nya svenska läroverket fungerade som privat skola ända 1977, de sista sex åren som samskola. De första flickorna inledde sina studier i skolan år 1971, nästan nittio år efter att frågan om antagning av flickor till skolan hade tagits upp första gången. 2007–2008

årsberättelse

I dag på tjugohundratalet betonar Gymnasiet Lärkan mediekunskaper i undervisningen. I Lärkan går det att lära sig informationsteknik, film och fotografi. År 2000 invigdes det nya fina auditoriet i Lärkan. Skolan har goda möjligheter att ordna olika slags medieinriktade kurser. I Lärkan går det också att fördjupa sig i journalistik, retorik, drama, uttrycksförmåga, kreativt skrivande och debattförmåga. Elevmedverkan anses vara viktigt i Lärkan, elevkårsverksamheten har ju långa traditioner i skolan. Utöver en kurs i elevkårsverksamhet ordnar skolan ett elevforum, genom vilket det går att inverka på hur skolarbetet utvecklas. I Lärkans kursutbud finns också kurser i samhällsengagemang och social hjälpverksamhet. Skoltidningen Flingan är livskraftig och det är för elevkåren en viktig uppgift att upprätthålla en hög standard från år till år, tidningen är ju skolans ”visitkort”. Med anor ända från år 1886 hör tidningen Flingan säkert till de äldsta elevkårstidningarna i landet. Gymnasietiden skall vara väckande, inspirerande och ge redskap för ett bra liv, står det i presentationen på skolans internetsidor. De här internetsidorna är i sig själva ett bra bevis på hur eleverna och skolans personal tillsammans producerar fina alster. Bästa åhörare, Lärkan har inte utan orsak ett gott rykte. Det framgår av allting att skolan har en entusiastisk, öppen atmosfär. När man arbetar tillsammans och alltid försöker sitt bästa, leder det till goda resultat. Men en bra skola består inte bara av goda inlärningsresultat. Allra viktigast är det att skolan lär en att se saker och ting i ett vidare perspektiv, att de studerande lär sig att förstå olika fenomen i livet. Bara den vägen går det att lära sig tolerans. Undervisningen i Lärkan betonar tolerans, vilket också är framträdande i skolans verksamhet. Jag önskar hundratjugofemåriga Lärkan framgång också i fortsättningen och skolans alla studerande, anställda och understödjare en trevlig fest på jubileumsdagen! gymnasiet lärkan

39


Lärkan 125

Margareta Nygård

Bästa elever, lärare, bästa inbjudna gäster! Det är ett nöje att uppvakta en alert 125– åring – en skola som på många sätt är och har varit en föregångare. Det här är en skola med anor, en skola som tillvaratar traditioner men som hela tiden har foten inne i framtiden. En skola som är mån om att vara i tiden för att utbilda för framtiden. För att lyckas med det här behövs en engagerad personal, en framsynt ledare och aktiva studerande som är med och utvecklar skolan. Allt det här har skolan. Gymnasiet Lärkan är en skola med klara målsättningar, en tydlig profil med sin medieinriktning och en kvalitativ undervisning. Skolan har också förmånen att ha stöd utanför skolan, vilket är viktigt. Lärkan har en stark uppbackning av sin direktion, av Kamratförbundet Lärkorna och av Sällskapet Smågossarna.

Margareta Nygård linjedirektör Helsingfors

De yttre ramarna, dvs. skolhuset, kan knappast någon klaga över. Men också ett vackert skolhus måste piffas upp med jämna mellanrum, många förbättringar har under årens lopp också gjorts i det här huset, det är bl.a. det fina auditoriet ett konkret exempel på. Vad är det då som gör att över 500 elever varje år söker en plats i skolan, av vilka ca 1/3 i första hand? Förklaringarna är många, men skolan har definitivt ett gott namn om sig inte bara i den egna kommunen - den lockar en stor del studerande också från grannkommunerna – på gott och ont får man väl säga. Problemet är att stadens egna elever får kämpa verkligt hårt för att få en plats i Lärkan eller i ett Helsingforsgymnasium över huvud taget. 40

gymnasiet lärkan

Skolan av idag är en krävande institution – både för elever/ studerande, för lärare och skolledare. Det hänger mycket ihop med en snabbt föränderlig värld som kräver nya kunskaper, nya sätt att arbeta på, en ständig anpassning till förändringar. Att hitta den rätta balansgången mellan krav och faktiska möjligheter att svara mot dem är inte lätt. Jag antar att den här skolan inte heller gör anspråk på att vara en modell i detta sammanhang, men mycket tyder på att man i skolan jobbar med rätta saker på rätt sätt. Utvärderingar visar på goda undervisningsresultat, på att eleverna överlag trivs i sin skola och att personalen trots en stor arbetsbörda orkar vara engagerad. Skolan är aktivt med i utvecklingsarbetet inom många viktiga områden. Ett gemensamt tema för alla svenska skolor är detta läsår liksom under föregående läsår elevmedverkan och arbetsro. När man läser Lärkans verksamhetsberättelser inser man snabbt att för den här skolans del har det inte varit frågan om ett nytt utvecklingsområde – här har eleverna redan länge varit med i utvecklingen av skolan på många olika sätt: med elevkåren (konventet), med elevforum och skoltidning och många elevdebatter. Vi pratar ofta om att skolan mera borde öppna sig mot samhället. Här har man definitivt inte bara pratat om det utan också gjort det med sina nationella och internationella kontakter och program, med verksamhet utanför skolan och tillsammans med andra skolor, med skolans debattkurs för att nämna några exempel. Det internationella samarbetet är både brett och mångsidigt och går i diverse olika geografiska riktningar. Det är inte förunnat endast f�� elever utan ger verkligen många elever berikande upplevelser och kontakter. Skolans särinriktning på media och kommunikation lyfter fram viktiga färdigheter som dagens och morgondagens samhälle kräver – den ger möjligheter för de studerande att bearbeta och analysera information, att använda sig av ny teknik och att själva kunna skapa medieprodukter. Det finns alla anledning för alla dem som verkar i skolan idag och för dem som tidigare haft förmånen att vara elev eller lärare i skolan att känna sig stolta över att vara en länk i en framgångsrik skolhistoria – att ha fått ta del av en verksamhet som bygger på traditioner men har siktet stadigt inriktat på framtiden. Jag önskar skolan en fortsatt framgångsrik verksamhet med nöjda elever och nöjd personal i en trivsam och inspirerande undervisningsmiljö! årsberättelse

2007 – 2008


2007–2008

årsberättelse årsberättelse

gymnasiet lärkan

41 41


Lärkan 125

Carl-Olaf Homén

Ärade inbjudna gäster. LÄRKOR. Rubriken för mitt anförande är ”Redskap för livet” och min avsikt är att försöka beskriva vad vår skola, Nya Svenska Läroverket eller Lärkan har gett och ger åt oss alla, äldre och yngre Lärkor, inför vårt liv efter skolan. När man talar om önskvärda kunskaper och färdigheter som fås i skolan är det viktigt att se till helheten, överblicken av ett ämne, allmänbildningen – och inte till enskilda detaljer: årtal, namn, grammatikaliska ramsor. Det här gäller i princip alla ämnen, men låt oss se på några centrala skolämnen. a) Modersmålet, svenskan. Vid Lärkans konvents 100-årsjubileum 1986, konstaterade lärkan Roger Bergman, skolans första kurator, uppkattad lektor och historiograf i sitt festtal, att ”lärkorna har lärt sig att hantera sitt viktigaste instrument – språket; lärt sig att ge och ta kritik; tolerans; pröva och ta ställning; prestera något för andra; att lyssna. Språket som instrument har varit lärkornas förnämsta arv och tillgång.” Det är lätt att instämma i de orden och kanske göra det tillägget, att språket i skolan i dag har om möjligt ännu större betydelse än tidigare genom att många av dagens lärkor kommer från tvåspråkiga hem eller miljöer som är övervägande finskspråkiga. Då är det särskilt viktigt att skolan stärker det svenska språket. b) Övriga språk. Redan när Lärkan grundades för 125 år sedan var en central utgångspunkt att framhäva finskan och de moderna utländska språken i undervisningen på latinets bekostnad. Idag är de moderna utländska språken ännu mera nödvändiga genom att vi nuförtiden alla reser utomlands och många av er kommer att studera eller arbeta utanför landets gränser. c) Matematik och allmänbildande ämnen. Trots alla fickräknare och datamaskiner är matematikens grunder och principer minst lika viktiga som tidigare. Och inom historia och naturvetenskaperna kan man gärna glömma enskilda årtal och regenter, kemiska ämnen och formler, namn på växter och floder. Men det att skolan ger en sådan allmänbildning som behövs senare i livet är viktigt. Talesättet ”Om man inte känner sin bakgrund, har man inte någon framtid” innehåller mycket sanning. 42

gymnasiet lärkan

d) Idrott. Ingen kommer senare i livet att fråga er hur snabbt ni har sprungit, hur högt ni har hoppat eller hur många mål ni har skjutit. Men det är inte heller det som är viktigt i skolans idrott. Det centrala är, att ni inser betydelsen av regelbunden motion för er egen hälsas skull; lär er laganda, respekt för regler och hänsyn till andra. Och samtidigt ger idrotten upplevelser både i den egna skolan och tillsammans med andra skolor, såsom i Skolornas Stafettkarneval. Lika viktigt som att skolan ger sina elever kunskaper är att den ger riktiga attityder och social kompetens. De attityder som bör eftersträvas är bl.a. tolerans, rättrådighet och respekt för andra. Social kompetens åter innebär förmåga att umgås och samarbeta med andra. Till detta kan läggas internationell kompetens, där det ingalunda bara är fråga om språkkunskaper utan minst lika mycket förmåga att sätta sig in i andras tänkesätt när det gäller främmande religioner, politiska system och kulturer. I årsberättelsen för senaste läsår skriver er rektor Magnus Perret, att det inte är ovanligt att man möter vuxna människor från olika skolor, som talar om upplevda oförrätter under sin skoltid. Sådana upplevelser är allvarligt underbetyg åt vilken skola som helst. ”Skolan skall bidra till ett växande, inte till en förminskning.” Den legendariska rektorn från Lärkans begynnelseår, August Ramsay skrev i skolans årsberättelse 1889-90: ”Om än goda betyg är tecken på ett lyckligt slutfört arbete, så lever människan likväl inte för att taga examensvitsord. Och allra minst får skolan som sitt högsta mål ställa att skörda beröm på detta fält. ... En officiell examen bör tillerkännas betydelse som en kontroll, men inte som något för sig bestående”. Skolans mest långvariga rektor, Tor Lindblom var inne på samma tema nästan 100 år senare i årsberättelsen 1981-82: ”Hur mäter man då en skolas värde? Gör man det ... genom betyg och studentexamensresultat så är det inte oss emot. I den mätningen står sig Lärkan nog genom tiderna. Men vi vill nog också se känslovärden inrymda i det måttet: kamratskap och årsberättelse

2007 – 2008


Skolans egen fest, för elever, lärare och forna lärare och skolans närmaste vänner, hölls på kvällen tisdagen den 16 oktober på Svenska Teatern. Kvällens program bars i sin helhet upp av skolans elever, både nuvarande och före detta. Festtalet hölls av Carl-Olaf Homén, ”Homi” med alla lärkor. Jag tror att ingen av oss som var där glömmer den kvällen. Under beledsagning av kvällens konferencierer Sabina Lönnroth (student 1997) och Anton Söderberg (student 2008) bjöd eleverna på ett hejdundrande fyrverkeri av begåvningar, konstnärlighet, stämning och glädje som överträffade allt man kan beskriva. Se, det var en riktig fest, en kväll värdig Lärkan! Vilken fantastisk belöning för oss, som hade svettats med ansvaret för jubileet! 2007–2008

årsberättelse årsberättelse

gymnasiet lärkan

43 43


44

gymnasiet lärkan

årsberättelse

2007 – 2008


Lärkan 125

vänner, inspiration och drömmar, kraftanspänning och resultat och – varför inte – det att kunna misslyckas utan att världen för den skull går under.” Som en personlig kommentar vill jag tillägga, att ännu idag, mer än 50 år sedan dimissionen från Lärkan, är många av mina bästa vänner skolkamrater från Lärkan – en vänskap, som varit betydelsefull hela livet. Men, som sagt, att jämföra hur olika skolors elever klarar sig i studentexamen är ett sätt att mäta resultat och här har Lärkan genom tiderna klarat sig bra. Men hur gick det senare? Och dessa – i det långa loppet ännu viktigare resultat – är betydligt svårare att bedöma. Professor Matti Kuusi publicerade 1965 en debattbok, där han försökte utreda varifrån Finlands elit inom administration, forskning och undervisning kom. Hans analys visade, att det fanns fyra skolor i topp, nämligen Finska och Svenska Normallyceum, Suomalainen Yhteiskoulu och Lärkan. Det var från de här skolorna som de flesta professorerna, forskarna och ledarna kommit. Vad beror då de goda resultaten på? Varför är de redskap man fått mera effektiva i vissa skolor än i andra? a) Starka rektorer och goda lärare. Liksom en verkställande direktör i näringslivet är rektorn i en skola en vägvisare och ledare, som anger riktningen och tonen. Lärkan har haft lyckan att ha kloka och insiktsfulla rektorer, som utvecklat skolan och symboliserat dess anda. Lärarna har till allra största delen varit högklassiga. De har inte endast behärskat sitt ämne, utan också gett rätta attityder till livet, arbetet och samhället. b) Skolans anda. Den berömda sociologen, lärkan Erik Allardt konstaterade i sitt festtal vid skolans 100 års jubileum 1982, att Lärkan har två ansikten, dels en glättig sida, som ofta uppfattas som ”snobbism” och förargar andra skolors elever. Den här sidan innebär en otvunget fri ton, respektlöshet inom vissa gränser och förmåga, att inte ta sig själv på allvar. Men den andra sidan, den lågmälda, allvarliga innebär pliktkänsla, hederlighet, strävan att göra rätt för sig, krav på att ordentligt gå in för sitt arbete. Det är den här sidan, som alltid har inskärpts av rektorer och lärare. 2007–2008

årsberättelse

c) Materiella resurser. Det är betydelsefullt, att skolan har resurser i form av moderna utrymmen, dataanläggningar, skolbibliotek mm. och här har Föräldraföreningen och Sällskapet Smågossarna gjort stora insatser. Men jag påstår i alla fall, att resurserna kommer först på tredje plats efter lärarna och skolandan. I gamla Lärkan i Kajsaniemi fanns det varken dusch eller varmt vatten , utan man tvättade sig under en kran med kallt vatten efter gymnastiktimmarna; men, nog blev det folk av den tidens lärkor också.

Carl-Olaf Homén festtalare

Lärkor! Avslutningsvis vill jag citera August Ramsay, som vid Lärkans 50-års jubileum 1932 konstaterade: ”Skolan har icke stelnat i sin gestaltning, den höljes ej av kvävande skoldamm.” Och 25 år senare 1957 vid 75-års jubileet konstaterar historiografen Roger Bergman: ”Fortfarande är vår skola livskraftigt ung, än har ej kvävande damm lagt sig.” Sedan dess har det förflutit 50 år och under den tiden har skolan fortsättningsvis kunnat anpassa sig efter förändrade förhållanden: flyttat från Kajsaniemi till Haga, övergått från pojkskola till samskola och förändrats från ett nioklassigt läroverk till ett gymnasium med tre klasser. Jag hoppas ni, liksom tidigare lärkgenerationer får de rätta redskapen och en fast grund att bygga er framtid på. Jag hoppas också, att ni, liksom vi är stolta över vår skola! gymnasiet lärkan

45


Lärkan 125

Herman Lindqvist

TIDEN GÅR – LÄRKAN BESTÅR Ärade festpublik - kära vänner. De allra flesta av er har redan slutat skolan – och många av er lämnade Lärkan för mycket länge sedan. Fast då har ni nog alla också redan märkt, att det stämmer inte, man lämnar aldrig skolan. Sluta skolan kan man, men lämna den gör man aldrig. Den finns på något sätt kvar inom oss så länge vi lever. Vi bär med oss stämningar, bilder, röster, ansikten. Dofter och ljud. Stunder av skratt och jubel och kanske även ögonblick av sorg och förtvivlan.

Herman Lindqvist festtalare

Vid sådana här högtidliga fester brukar man gå tillbaka till historien, Historien med stort H. Vi ska lära av Historien, brukar man säga – trots att hela mänsklighetens utveckling torde vara beviset för att vi ingenting lärt av historien. Efter att själv ha levt i och av och på historien i många år kan jag meddela att vi egentligen bara kan lära en enda sak av historien: Nämligen att allting förändras – ingenting är beständigt, utom själva förändringen, förstås. Se bara på er själva i spegeln och titta på bilderna hur ni såg ut då ni gick i skolan och hur ni ser ut nu. Det är inte alltid så roligt. Allt förändras. 46

gymnasiet lärkan

Hur såg Helsingfors ut då de första lärkorna slog sig ner vid pulpeterna vid Brunnsgatan 11 för 125 år sedan? Sokos varuhus står på den tomten nu. Ja, det var en helt annan stad än dagens Helsingforts. Då hade staden bara ca 40 000 invånare- av dem var nästan hälften svenskspråkiga, kring femtio procent. Helsingfors var då, 1882, faktiskt världens fjärde största svenskspråkiga stad - efter Stockholm, Göteborg och Malmö – Efter Helsingfors kom märkligt nog Chicago, men det är en annan historia. Antalet exotiska invånare i Helsingforts var inte så stort. Här fanns 41 muhammedaner, som man sa på den tiden och ca 200 som tillhörde den mosaiska församlingen, de talade alla en östjidisch dialekt. De flesta husen i Helsingfors var låga träbyggnader. Stadsgränsen i norr gick ungefär vid Posthuset i dag. Det var egentligen bara kring Senatstorget, Esplanaden, Alexandersgatan och Bulevarden som det fanns finare stenhus. Här på Skatudden stod Uspenskij-katedralen, myntverket och diverse skumma tillhåll för ryssar och sjöfarande. Hit vågade sig inte många. År 1882 mätte man fortfarande i tum, fot och alnar. Men man betalade faktiskt med mark och penni – för Finland fick sina egna finska mark redan 1860 – men naturligtvis var rubeln en fullt gångbar valuta i Storfurstendömet. Den som skickade brev från Helsingfors 1882 för att berätta om den nya skolan, kunde sätta ett frimärke på brevet med det finska lejonet på - men bara några år senare fick lejonet ge plats för den ryska dubbelörnen – förryskningskampanjen hade börjat och dubbelörnen satt där på alla brev ända till 1917. Då Lärkan grundades var Alexander III tsar i Ryssland och således storfurstendömets härskare. Oscar II var kung av Sverige med Norge. Drottning Victoria styrde över det väldiga, och då ännu växande brittiska samväldet och i Europa fanns det kejsare både i Tyskland och Österrike – ja, även i Etiopien och Kina fanns det kejsare just då. årsberättelse

2007 – 2008


Jubileumsveckan avslutades med en mammutfest för alla forna lärkor på Grand Marina lördagen den 20 oktober, i Kamratförbundet Lärkornas lyckade regi. Festtalet hölls av Herman Lindqvist, student 1964, och togs emot av de nästan 800 närvarande lärkorna med ovationsartade applåder. Det var sammanlagt (enligt anmälningslistorna) 793 lärkor, representerande studentårgångar från 1936 till vårens studentklass 2008, som strålade samman för att fira sin skola. Det blev en värdig och samtidigt uppsluppen avslutning på jubileumsveckan. 2007–2008

årsberättelse årsberättelse

gymnasiet lärkan

47 47


Världskartan såg annorlunda ut även den - för i Afrika t.ex. fanns det bara två självständiga länder 1882 – nämligen Etiopien och Liberia – alla andra länder och områden var i kolonialmakternas händer och kolonialiseringen pågick för fullt många år till. På kartan kunde alla se att Ryssland var det största riket i världen med gränser mot Sverige och Tyskland i väster, borta i öster var Japan närmaste grannland. Då Lärkan grundades levde ännu Zacharias Topelius. Han var 64 år och bodde på sin gård i Östersundom, ännu skrivande. Elias Lönnroth levde också han, fortfarande fullt verksam. Kalevala var skriven sedan länge – nu skrev han på den finska psalmboken. Men Snelllman var död, han dog året innan. Mannerheim, däremot, levde. Han var en bråkig femtonåring som året efteråt sändes, motvilligt, till kadettskolan i Fredrikshamn. Där hoppades man att det skulle bli karl av honom. Det blev det inte. I alla fall inte i Fredrikshamn. Jean Sibelius var 17 år och skulle snart ta studenten i Tavastehus. Bara några år senare komponerade han ett stort verk som hette Atenarnas sång, som uruppfördes av Lärkans, eller som det då hette Nya Svenska Läroverkets, kör på en stor patriotisk fest. Det var han, Sibelius själv, som övade kören. Det var under de politiskt allt kärvare tiderna, då kampen mot förryskningen hade inletts. Många av skolans elever och lärare, även rektorerna var med i kampen mot det ökade förtrycket. Den mest kände av pådrivarna var Bernhard Estlander, historikern och läroboksförfattaren. Den kampen kulminerade år 1904 – då den ryske generalguvernören Bobrikov blev skjuten på Senatshusets trappa av lärkan och Estlander-eleven Eugen Schauman. Schauman, som då var 29 år gammal, sköt sig själv omedelbart efteråt. Lärkans 125-åriga historia är, som ni ser, helt inflätad i Finlands historia. Skolans rektor, lärare och elever har vid många tillfällen påverkat historiens gång. En av de första rektorerna, August Ramsay, t.ex, var en föregångsman inom många områden. Han var Lärkans rektor i tolv år, men han var också så mycket mer. Han skrev läroböcker i matematik som användes i hela landet. Han var lantdagsman och senare senator - men tvingades avgå för sin oppositions skull. Han var föregångsman inom bankväsendet och näringslivet, han var bl a med om att dra igång guldprospektering i Lappland och då Finland äntligen fick 48 48

gymnasiet lärkan

årsberättelse

2007 – 2008


Lärkan 125

sin självständighet var han en av landets första finansministrar, samtidigt som en annan lärka, Hjalmar Procopé, var handelsoch industriminister och senare utrikesminister i många år. Lärkor var med i alla de kriser, krig och konflikter som drabbade Finland. Tjugoåtta lärkor stupade under frihetskriget, inbördeskriget, de rödas uppror, brödrakriget eller vad vi nu vill kalla den ohyggliga konflikt som utbröt här i Helsingfors klockan elva på kvällen den 27 januari 1918. Två av de stupade lärkorna var ännu skolelever, de andra hade redan slutat skolan. Många lärkor var aktiva och pådrivande i den 27 jägarbataljonen, som blev kärnan för den finska officerskåren. Under andra världskriget var skolans elever utspridda i landet. Ett femtiotal av de yngsta var för säkerhets skull placerade i Sverige. Lärkan fortsatte som internatskola på landsorten medan de flesta av de ordinarie lärarna var inkallade i armén. I slutskedet bombades själva skolhuset och skadorna gjorde huset oanvändbart för en lång tid. Fyrtioen lärkor stupade i kriget, tre av dem var fortfarande skolelever då de föll för fosterlandet. Många lärkor deltog på andra sätt i kampen för bevarandet av Finlands självständighet. Lärkan Henrik Ramsay, son till gamla rektorn August, var Finlands utrikesminister under några synnerligen känsliga krigsår och var med om att lotsa republiken mellan storpolitikens alla blindskär. Finland överlevde och gick mot nya öden och hela tiden har Lärkor varit med och påverkat utvecklings gång. Lärkor har under hela 1900-talet varit ledande inom handeln, banker, pappersindustrin och sjöfarten, men också inom juridiken och den högsta diplomatin. Lärkor har suttit i regeringar, riksdagar och stadsfullmäktige. Så har det varit ända till denna stund - och nu då Finland är en synnerligen aktiv medlem i EU är naturligtvis Lärkor med i Bryssel och formar Europas framtid. Lärkor har också varit stjärnor inom Finlands kultur och idrott och lärkor har varit med som aktiva i många olympiader. Det är mycket intressant man får läsa, då man bläddrar i historia kring Lärkan. Också mycket som är roligt. Det berättas t.ex. att en dag då August Ramsay var rektor och höll lektion, att en av eleverna plötsligt greps av ett fullständigt hysteriskt skrattanfall – ni minns kanske hur det kunde bli ibland. Irriterad lät Ramsay köra ut den störande ynglingen, som hette Karlsson. Men efter ett tag tyckte rektorn att gossen kunde kallas 2007–2008

årsberättelse

tillbaka, så han skickade iväg en klasskamrat för att leta efter den utvisade. Klasskamraten återvände efter en stund, ensam, och meddelade att: ”Karlsson hälsar att han skrattar ännu”. Elever har i stort sett alltid varit likadana – och den äldre generationen har alltid varit bekymrad för hur det ska gå med de unga. Det kan man se många bevis för, inte minst i våra dagar då ungdomen verkar ha spårat ut helt och hållet, om man ska tro media. Men jag kan trösta er med att redan år 1889, för långt mer än hundra år sedan, klagade modersmålsläraren i Lärkan Karl Lindström över, som han skrev att: ”Ungdomen läser i allmänhet mindre än förr och hör mindre läsas i hemmen…” Och då fanns ju inte ens tv och datorer. Så där var det ju redan på Sokrates tid - då skrev de lärde att ”Ungdomen visar ingen hyfs, ingen respekt för de äldre, ingen ambition och ingen vilja” det går åt skogen varnade man redan då.

Allting förändras. Det fanns en tid då ynglingar hade smörja i håret, för att få det att ligga ner. Nu har de smörjan för att håret ska stå rakt upp. Då jag blev tonåring hade man korgbollsskor och inte sneakers. En keps var på den tiden en platt mössa med skärm och inte en baseballsmössa. Jeans hette farmarbyxor och på den tiden hade INGEN vuxen man drömt om att gå på teatern iförd farmarbyxor och stickad tröja. Nej, på den tiden hade även sextonåriga gymnasieynglingar hatt, paletå och gummigaloscher med dragkedja samt paraply, förstås. Slips och kavaj var vanlig i skolan – om man inte hade f luga. På den tiden hade de unga finansvalparna alltid snygga kostymer och slipsar, nu är de lika slipslösa som en regeringsdelegation från Iran. Men å andra sidan ser alla tamburer i Finland ut som förrummen till en moské, golven är täckta av skor och alla husets invånare sitter i strumplästen framför husaltarena: TV:n och datorn. På den tiden fanns det ikoner bara i Uspenskijkatedralen. På den tiden intervjuades en tysk på tyska och en fransman på franska i radio och TV och ingen rikssvensk statsminister skulle drömma om att tala engelska offentligt i Finland. gymnasiet lärkan

49


Lärkan 125

Den enda som släppte en skiva var skivhandlaren som fumlat med sina varor och om någon släppte en bok var det förmodligen två kunder som slogs om samma bok på rean. Alla andra som släppte något fick gå ut och skämmas. Surf var ett tvättmedel, blogg lät som något man hade i näsan och en såpa var en tvål man skurade golven med. Nästan ingen var allergisk på den tiden, utom möjligtvis kusin Görel, som hade något som kallades hösnuva, vilket alltid ledde till stor munterhet i familjen. Genustänkande var något som bara angick den tyska, franska och latinska grammatiken. Den som satt och talade högt förs sig själv i bussen eller på gatan i väntan på grönt ljus blev varsamt ledd till närmaste sjukhus. På den tiden gick det utmärkt att sköta såväl privatliv som till och med invecklade affärer utan att själv vandra i en ständig direktsändning med omvärlden. Sannolikheten för att en äkta finne skulle gå och köpa rå fisk med ris till lunch och äta det med pinnar, var lika med noll. Att han skulle köpa det i Saluhallen i Helsingfors var fullständigt omöjligt – lika omöjligt som att han kunde köpa franska viner i Saluhallen. De drycker som under min barndom såldes inte i, men utanför hallen, rekommenderades bara för de mest desperata och de kom inte från Frankrike. På den tiden jag började i Lärkan fanns det ungefär tio restauranger i Helsingfors, alla försvarades av olympiska brottare som effektivt blockerade dörrarna. Den som ändå lyckades ta sig förbi spärren till baren på Hotell Kämp, riskerade möta Runeberg – ja inte Johan Ludvig förstås, han stod stadigt kvar där ute, utan rektor Runeberg, som kanske var mindre stadig - vilket gav besöken på Kämp en extra spänningskrydda. I ordningsoch skolstadgan stod det ju nämligen att ingen elev fick utan medföljande målsman, besöka dylika farliga näringsställen. Som ni ser förändras allting hela tiden – det är egentligen bara vår egen inre röst som är densamma. Den känner vi igen fast vi kanske inte känner igen vår egen spegelbild längre. Människor, skolor och länder förändras. Det gäller bara att förhålla sig på rätt sätt till nödvändiga förändringar, att se dem som nya möjligheter inte som hinder, bara då kan man överleva, annars knäcks man och går av. Det gäller för människor, såväl som för skolor och länder. 50

gymnasiet lärkan

Lärkan har genomgått otroliga förändringar sedan september månad 1882, bara genom ständig anpassning till nya förhållanden har skolan överlevt och är en av de få svenska skolor som står kvar i dag. Lärkan har bevarat sin inre röst – även om den i dag kan tala med hög och vacker kvinnostämma. ”Bara över min döda kropp kan flickor bli elever i Lärkan” – sa rektor Runeberg då det begav sig. Så är han också mycket riktigt avliden sedan länge. Det lilla storfurstendömet Finland i det väldiga ryska rikets utkant, överlevde enbart tack vare hård kamp, svåra uppoffringar och mycket sisu. Finland gick från att ha varit ett fattigt uland till att bli ett av världens rikaste, mest utvecklade och mest demokratiska länder, ett land med gott anseende och gott namn i hela världen. Det är ödets ironi att finländarna, som allmänt än i dag betraktas som ett ganska tigande folk i världen, dessa finnar är världsbäst på att ”connecting people”. En hel världs röster hörs i dag i finska telefoner. Alla vi som sitter här har något gemensamt, som skiljer oss från alla andra människor. Vi har alla, längre eller kortare tid, med större eller mindre framgång, alla gått i Lärkan, en av Finlands bästa skolor. Som jag sa i början, vi har slutat skolan, men skolan lämnar oss aldrig och de som en gång varit våra skol- och klasskamrater, de förblir ju detta hela livet, ja även sedan de dött talar vi ju om dem som klass- eller skolkamrater. Personligen gick jag längre i skola än de flesta, jag stannade två gånger och jag bytte från Lönkan till Lärkan – varför jag brukar säga att det knappast finns någon som har så många klass- och skolkamrater som jag. Och det har jag haft enorm nytta av livet. Varhelst i världen jag mött en finlandssvensk har vi snabbt kunnat konstatera att antingen jag själv eller någon av mina fem syskon har varit klass- eller skolkamrat med den personen eller med hans syskon. Då vi etablerat den gemensamma länken brukar all is vara smält och samvaron bli mycket trevlig. Då är vi ju nästan släkt. Eftersom Lärkan nu fyller 125 år föreslår jag att vi alla reser oss och utbringar ett fyrfaldigt leve för vår gamla, men ändå mycket levande skola. Tack för mig! årsberättelse

2007 – 2008


2007–2008

årsberättelse

gymnasiet lärkan

51


Tredje raden, fr.v: Johan Vikström, K ari Anttonen, Märta Uggla, Kristian Smedlund, Jonas Waxlax, Virpi Westman, Tuula L ahtinen Andra raden fr.v: Anna-Stina Lindholm, Anna L jungqvist, Malin Mårtens, Tiina Vuorinen, Petra Bredenberg, Magnus Perret, Cati Jipp, Riitta Haikala Första raden fr.v: Tobias L arsson, Camilla Norkko, Carina Järf-Ringbom, Benny Eklöv, L ars-Kristian Ringbom

Rektor Perret, Magnus (FM) historia och samhällslära, lagkunskap

Gymnasielektorer Bonns, Joakim (FM) historia, samhällslära, tjänstledig hela läsåret Bredenberg, Petra (FK) modersmål, religion Ekholm, Thorolf speciallärare, gemensam Eklöv, Benny (FM) engelska Haikala, Riitta (FK, EM) franska, avgått 1.2.2008 Jipp, Cathrine (FM) tyska, biträdande rektor Järf–Ringbom, Carina (FM) studiehandledare Lahtinen, Tuula (FM) finska, tjänstledig 10.3 – 30.5.2008 Lindholm, Anna–Stina (FL) modersmål, livsåskådning, filosofi, bibliotekarie Ljungqvist, Anna (FM) engelska, tyska Moring, Hans (FM) historia, samhällslära, mediekunskap, drama Norkko, Camilla (TM) religion, psykologi Ringbom, Lars-Kristian (FM) historia, samhällslära

52

gymnasiet lärkan

Rosenberg, Henrik (FM) modersmål, mediekunskap Smedlund, Kristian (FM) matematik, fysik Uggla, Märta (FM) modersmål, pensionerad 28.11.2007 Vuorinen, Tiina (FK) biologi, geografi Waxlax, Jonas (FM) fysik Westman, Virpi (PeK, KoM) bildkonst, mediekunskap Wikberg–Metzner, Anna (FM) finska, moderskapsledig till 29.11.2007

Lektorer gemensamma för grundskolan och gymnasiet Ahlström, Tom (FK) biologi, geografi Karell, Ulrica (FM) franska Lindfors, Tom (GIM) gymnastik för pojkar Piiroinen, Tua (GIM) gymnastik för flickor Strandvik, Magnus (MM) musik, tjänstledig hela läsåret

Interimistisk lektor Mårtens, Malin (FM) matematik

Timlärare

Hagström, Hannele (DI) kemi, htj, ordinarie Airisniemi, Marianne (FK) filosofi, hälsokunskap Biese-Lehtonen, Sonja (FM) ryska Björkholm, Susanne hälsokunskap, period 1 Björklund, Annika teckenspråk Bolin, Vivi biologi, period 4 Brink, Katarina (FM) hälsokunskap Granö, Viktor modersmål, period 1 Koivisto, Maria biologi, period 3 Mustonen, Jari ortodox religion Thesleff, Emilia musik Vikström, Johan (FM) matematik Weckman, Frida franska, period 4 - 5

Vikarier

Swanström, Taija finska, period 5 Tavi, Hannele finska, period 4 - 5 Tavi, Henriikka (FM) finska, period 1, 2 och 4 Toivio, Miia finska, period 1 - 2 årsberättelse

2007 – 2008


lärarkår

Förändringar i lärarkåren Med utgången av det läsår som nu avslutas sker det ovanligt många omställningar i vår lärarkår. Den 30 november 2007 avgick lektorn i modersmålet, Märta Uggla, med pension. Märta inledde sin lärarbana 1966, en bana som började i Laguska skolan och fortsatte i Minerva/Lönkan, via en tid som redaktör på Rundradion till Ekenäs gymnasium och därifrån slutligen till Lärkan, här har hon tjänstgjort sedan 1997. Det är inte för mycket att säga att Märta Uggla har varit en av de stora lärarprofilerna i Svenskfinland. Med ett skärpt intellekt, ett vittfamnande intresse för sitt ämne och en unik förmåga att nå fram med sin undervisning har hon varit en lärare som verkligen kunnat beröra sina elever. Jag konstaterar med glädje att det var en ovanligt vital pensionär vi tog avsked av i november, fortfarande full av entusiasm. I februari 2008 lämnade lektorn i franska, Riitta Haikala, sin tjänst i Lärkan, som hon tillträdde 1997. Jag har mött få lärare som gått in för sitt arbete på det sätt Riitta gjort. Hennes vakna och intresserade inställning till det mesta, hennes imponerande språkkunskaper och suveräna behärskande av sitt ämne, hennes varmhjärtade och engagerade personlighet har väckt djup uppskattning både hos hennes elever och kolleger. Joakim Bonns, lärare i skolan sedan 1995 och lektor i historia, samhällslära och media sedan 2002, lämnar sin tjänst i Lärkan för att ta sig an andra uppgifter. Joakim Bonns har under de tre senaste åren varit tjänstledig för att sköta uppgiften som ombud för projektet Tidningen i skolan. Med Joakim Bonns avgång mister Lärkan en av sina absolut bärande krafter, en lärare med en vid syn på skolan och livet, ett riktigt engagemang och en sällsynt god kontakt med sina elever och en personlighet som aldrig nöjt sig med det vanliga. 2007–2008

årsberättelse

Vid utgången av läsåret avslutar också timläraren i matematik Johan Vikström sitt arbete i Lärkan. Johan har tjänstgjort i Lärkan sedan 2003 och har med sitt gedigna arbete och sitt välvilliga och personliga sätt vunnit uppskattning bland elever och lärare. Att Emilia Thesleff tog sig an vikariatet i musik i Lärkan detta läsår har varit en lyckospark för skolan och ett enormt stöd för mig i samband med skolans jubileum. Hon medverkade på ett avgörande sätt till att föra jubileumsprogrammet i hamn och har också annars genom sin kunnighet, energi och positiva personlighet tillfört skolans musikundervisning mycket gott. Det var en utmanande uppgift Frida Weckman tog på sig när hon hoppade in och tog ansvaret för undervisningen i franska under vårterminen efter Riitta Haikalas avgång. Med facit på hand konstaterar jag att det ur skolans synpunkt knappast kunde ha hittats en bättre lösning. Fridas förmåga att på kort tid sätta sig in i sitt ämne och på ett lugnt och samlat sätt sköta sina arbetsuppgifter har imponerat stort på mig. Ulrika Karell, lektor i franska i Munksnäs högstadium, har detta läsår också undervisat i franska i Lärkan. Hennes rutin och skicklighet som lärare har varit en tillgång för vår skola. Jag tackar alla dessa lärare för de utmärkta insatser ni har gjort för vår skola. I finska har Lärkan i år engagerat ett flertal vikarier för kortare och längre uppdrag. Henriikka Tavi har också detta läsår fungerat som vikarierande lektor och sedan som timlärare i finska. Det har varit en tillgång att ha denna mångsidigt begåvade person i vår krets. Jag vill också tacka Miia Toivio, Hannele Tavi och Taija Swanström för era insatser för vår skola under detta läsår. (MP) gymnasiet lärkan

53


DIREKTION Medlemmar Vårdnadshavare Magnus Holm, ordf. Ulla Wiklund Ulla–Maija Halme Ture Tähtinen Hannele Kause

Personliga suppleanter Eeva Raunisto Caroline Sandström John Lindahl Anne Rosenlew Olli Nastamo

Lärare Carina Järf–Ringbom Jonas Waxlax

Petra Bredenberg Hans Moring

Övrig personal Viveka Mattlin

Pamela Hakulinen

Elever

Aina Enckell

Oskar Holmström

Lydia Sagath

Mikael Syrjälä

PERSONAL Hälovårdare

Skolkurator

Skolsekreterare

Skolvärd

Pamela Hakulinen Viveka Mattlin, ti-to Ulrika Hellström, må, fre Kosthåll Amica sköter kosthållet Föreståndare Seija Tuomi

54 54

gymnasiet lärkan

Carola Beijar Kari Anttonen Städning Raili Mazmanidi Marja-Leena Mallat Louis Comin

FÖRÄLDRAFÖRENINGen

Elevforum

Föräldraföreningen Lärkan rf är ett forum för alla de föräldrar som vill engagera sig i sina gymnasisters skolgång och/eller skolmiljö, ge sin syn på undervisning och fostran samt som vill stärka kontakterna mellan skola och hem. Styrelsen önskar att impulserna till utveckling av verksamheten skulle ges av föräldrarna direkt till styrelsemedlemmarna eller via gruppombuden. Föreningens stadgar, uppgifter om styrelsen, protokoll från möten m.m. finns på Lärkans hemsida (www.larkan.edu. hel.fi/foraldra/). Föreningen hör till Förbundet Hem och Skola i Finland. Verksamheten består av informations- och trakteringsuppdrag vid olika tillfällen vid skolan, såsom vid ettornas infokväll, julfesten och vid den traditionella gammeldansen för tvåorna i februari. Föreningen har gruppombud (ca två elever per elevbasgrupp). Dessutom ordnas ett årsmöte för val av styrelse och fattande av andra viktiga beslut. Styrelsen har aktivt samarbetat med elevkåren och konventet och håller kontakt med Haga lågstadieskola. Föreningen verkar som en informationskanal mellan föräldrar och skolan och påverkar i skolfrågor. Styrelsemedlemmar under perioden 2007-08 är ordförande Maria Parker, viceordförande Tony Kronqvist, sekreterare Maria Witting, kontaktperson för gruppombuden Henrik Solin samt kassör Peik Björkvall. Lärarkollegiet har representerats av Camilla Norkko. Styrelsen har sammanträtt 4-5 under verksamhetsåret. Medlemsavgiften är 25 € per familj och gymnasietid. Föräldraföreningen har utdelat stipendier enligt lärarkårens förslag samt givit övrigt understöd till eleverna i skolan i form av bidrag för ordnande av Filmens natt, understöd för skolans besök av Helsingfors’ bokmässa och abiturienternas bänkskuddargille. Föreningen har också ansökt om bidrag från andra organisationer.

1:1 Martina Forsman, Robin Forsberg 1:2 Mikaela Leuschel, Teo Helkkula 1:3 Emma Ringbom, Sara Pollesello

1:4 Toni Tidenberg, Jasmine Sommardal 2:1 Linda Engblom, Ida Fraser

2:2 Sonja Jokinen, Trond Larsen

2:3 Katarina Leuschel, Theodora Nyberg 2:4 Jannika Törnqvist, Anna Öhman 3:1 Antonia Aalto, Jockum Backman 3:2 Oskar Holmström, Anna Klaile

3:3 Niklas Lundell, Kristian Malvet

3:4 Heidi Sundberg, Anton Söderberg

Konventsstyrelsen Wilhelm Blomberg, ordförande Kati Leuschel, viceordförande Wilhelm Enckell Teo Helkkula

Anders Lundsten Sara Pollesello Lydia Sagath

Flingan Jannika Törnqvist, chefredaktör

årsberättelse

2007 – 2008


idrott

Medalj i karnevalen I år deltog pojkarna i SFSI-fotbollsmästerskap. Första matchen slutade i en förkrossande seger över Tölö gymnasium med hela 11-0. I den andra matchen blev det en knapp förlust mot Brändö med 3-2. Pojkarna kvalificerade sig inte för andra omgången. I innebandy blev det en förlust och en oavgjord och därmed gick pojkarna inte vidare till andra omgången. Korgbollens första omgång spelades i Borgå och där förlorade pojkarna båda sina matcher. Mot Borgå slutade matchen 46-48 till Borgå och i den andra matchen blev det förlust mot Brändö med 41-83. Pojkarna deltog också i volleybollturneringen, där Lärkan förlorade båda matcherna i första omgången. Helt utan medaljskörd blev pojkarnas idrottsår ändå inte. Vid simmästerskapen, som 2007–2008

årsberättelse

gick av stapeln i Grankulla simhall, försvarade Christian Mohn skolans goda framgångar från tidigare år genom att ta hem två mästerskap, på 50 m bröstsim och 50 m ryggsim, dessutom en tredje plats på 50 m fritt. Bland flickorna var simmarna igen de framgångsrikaste idrottarna i skolan detta läsår. Sofia Mustelin segrade på 50 frisim och 50 m ryggsim, medan flickornas stafettlag på 4 x 50 m frisim med simmarna Sofia Mustelin, Johanna Modig, Carla Kruse och Evelin Panelius simmade hem silvermedaljen. Skolans friidrottande f lickor deltog i friidrottsmästerskapen i Kyrkslätt i början av september. Susan Wacklin, Evelin Panelius, Keiju Koskela, Ida Fraser, Christina Holm och Lisa Smeds var våra representanter. Vivian Lindholm representerade skolan i orienteringsmästerskapen

i Närpes i mitten av september. Flickorna har under året deltagit i fotbolls-, korgbolls- innebandy- och handbollsturneringarna. I fotbollen gick flickorna till andra omgången. I de övriga bollturneringarna var motståndet för hårt redan i den första omgången. I årets stafettkarneval noterade Lärkans flickor utmärkta resultat. I masstafetten 12 x 100 m fick Lärkan äntligen en medalj då flickorna tog tredje platsen med laget Susan Wacklin, Jenny Westergård, Annika Huuhtanen, Ida Martin, Christina Holm, Martina Forsman, Rebecca Gylling, Ella Lindberg, Jenny Sandqvist, Keiju Koskela, Annika Kairavuo och Evelin Panelius. På 4 x 100 m försvarade kvartetten Susan Wacklin, Annika Kairavuo, Keiju Koskela och Evelin Panelius den fina finalplatsen från senaste år, detta år med en sjätte placering. Vi gratulerar våra flickor! gymnasiet lärkan

55


elevverksamhet K ati Leuschel

Sonja Jokinen & Theodora Nyberg

Konventsstyrelsen Årets konventsstyrelse som valdes av elevkåren i början av skolåret har haft fullt upp. Vi har strävat efter att tillföra något till de gamla evenemangen och också skapa något nytt. Styrelsen bestod till största delen av pinfärska medlemmar, veteraner från förra året var ordförande Wilhelm Blomberg och vice ordförande Kati Leuschel, som tog över ordförandeposten under vårterminen. Anders Lundsten utsågs till kassör och Sara Pollesello till sekreterare. Övriga medlemmar var Lydia Sagath, Wilhelm Enckell och Teo Helkkula. Traditionsenligt arrangerade vi Filmens natt i slutet av november. Liksom förra året gav Föräldraföreningen sitt stöd i form av ett stort lass frukter som eleverna kunde ta för sig av under nattens lopp. Talangaftonen på våren gav eleverna en chans att visa framfötterna. Vi testade en ny version av betalning vid kaffeserveringen, köparen fick själv välja hur mycket han eller hon betalade. Lärkorna kan efter den kvällen konstateras vara givmilda. Initiativ till att bilda en abijumppagrupp togs på hösten, och stöddes av konventsstyrelsen men företaget gick i stöpet p.g.a. brist på intresse från deltagarnas sida. I

56 56

gymnasiet lärkan

Elevforum samband med Alla hjärtans dag hade vi Trafikljusdagen, då alla klädde sig i rött, gult eller grönt på basen av sin relationsstatus. En utmärkt chans att spana in nya kap och de otaliga paren bland eleverna. Årets stora nyhet var en skidutflykt till Talma i februari. Efter skolan åkte en busslast glada elever till Talma och ägnade eftermiddagen åt att, för vissa för första gången i sitt liv och för andra första gången i år, testa sin skicklighet i backen. Chilldagen som arrangerades i mindre skala föregående år fick nu mer uppmärksamhet och var en möjlighet för eleverna att visa upp sin lite chilligare sida. En revidering av smakerna i limuautomaten genomförs som bäst på initiativ av automatansavariga Lydia Sagath. Under året har Konventsstyrelsen i samarbete med Elevforum börjat arbetet på en jämställdhetsplan för Lärkan. Varje skola ska enligt lag ha en jämställdhetsplan där situationen i skolan utreds och sedan tecknas ner tillsammans med förbättringsförslag. I skrivande stund har vi ännu Magnusgalan framför oss, årets kanske mest prestigefyllda evenemang. Vi hoppas kunna klara uppgiften med framgång och äran i behåll.

Även i år har elevforum haft ett tätt samarbete med konventsstyrelsen och då främst vid de större evenemangen och vid deras uppstädning. Mötena har hållits relativt regelbundet varannan fredag, om än ibland mer ofta. De allra mest omdiskuterade ämnena som tagits upp är det nya femperioderssystemet, sätt att minska störande oljud vid provtillfällen, jämställdhet i skolan och skolmaten och då främst för att få tillbaka Oivariini. EF har arbetat med att utarbeta en jämställdhetsplan, som bör finnas i alla skolor. En annan sak som EF arbetat för är att få ett allmänt utvärderingssystem så att alla kurser skulle bli utvärderade. EF har fungerat som en länk mellan lärarna och eleverna. Medlemmar av EF har suttit vid lärarmöten som gällt eleverna och de har också hållit kontakten med föräldraföreningen. EF-medlemmarna har även fungerat som förmedlare av information vid gruppsamlingarna och samlat in dagsverkespengarna. Andra saker som EF arbetat för är att få till flera stolar i matsalen, diskutera skolfoto, och kommit med kommentarer, då vi nästa år byter fotograf. Vi har även ordnat en bokmässa där elever kan sälja och köpa böcker av varandra, vilket vi tror att med viss modifiering kommer att fungera mycket bra. Detta år har varit de engagerade elvernas år. Årets EF-grupp har haft en väldigt god samstämmighet, och intresset för förbättringen av trivseln i skolan har varit stort. Långa och intensiva diskussioner har förts och vi, Sonja och Teddi, tycker att vi fått mycket till stånd och tackar alla EF-representanter för deras intresse och engagemang. årsberättelse

2007 – 2008


Jannica Törnqvist

Flingan Under läsåret har flinganredaktionen arbetat på två mycket olika flingor. Höstens Flinga fick temat kontrast och vårens naken. Själva arbetet har innefattat allt ifrån möten under matraster till individuellt arbete på hemmaplan. Som chefredaktör har jag glatts över det stora antalet redaktionsmedlemmar Flingan har haft det här läsåret samt över den ofta väldigt synliga ivern som resulterat i ytterst goda arbeten. Robert Santala

JubileumsFlingan Helt utifrån intet steg det fram en för mig, och även för många andra, okänd gestalt under en morgonsamling under våren 2007 i Gymnasiet Lärkan. Denna tjänstlediga lärare började berätta en historia om en uppskuren katt inlagd i formalin som flyter omkring i en burk nere i Lärkans källare. Ingen förstod vad det var han yrade om tills det kom fram att det handlade om skolans 125-års jubileum, mer specifikt om en jubileumsutgåva av vår ärevördiga skoltidning Flingan. Vidare fortsatte mannen med att lägga fram en rad visioner, glansiga sidor i fyrfärg fladdrade i allas medvetanden när han avslutade med att säga att vi har förutsättningarna att göra den bästa skoltidningen som gjorts i Finland och tillade att vi även skall göra den. Ingen hade alltså gjort det vi nu föresatte oss att göra. En arbetsgrupp bildades som till en början verkade väldigt stor, men som redan efter de första mötena reducerades till en intim grupp på cirka 30 personer som energiskt arbetade med den så kallade Superflingan. Att jobba med en tidning som denna var ingen liten grej och arbetet har nog för många av oss kommit att ersätta allt mellan himmel och jord. Därför riktar jag ett ödmjukt tack till alla som medverkat, speciellt till dem som suttit nästan dygnet runt och planerat, skrivit, fotograferat, illustrerat och ombrutit. Kanske gjorde vi det för att verkligen producera en underhållande tidning för att hylla skolans jubileum? Kanske svettades vi 2007–2008

årsberättelse

för att vi ville visa för oss själva att vi klarar det? Eller var det också så att vi tyckte att det här var någonting viktigt, något som verkligen fick gå före allt annat. Den mångomtalade lärkandan som tidigare har varit svår för mig att sätta fingret på har förkroppsligats genom arbetet med Superflingan. Den lyser igenom på varje sida i tidningen. Trots att lärkor är som människor är mest, finns det något som binder oss samman. Det hittar ni i Flingan. Flingan har funnits sedan år 1886 och är i och med detta gemensam för nästan alla lärkor. För mig är Superflingan på många olika sätt alla tiders Flinga. Jag hoppas att du som läsare tyckte att Jubileumsflingan var en tidning som var värd att läsa, spara och kanske, kanske lite jubla åt.

gymnasiet lärkan

57


58 58

gymnasiet lärkan

årsberättelse

2007 – 2008


VirpiWestman

Bildkonst

Han sa att han hade gjort det: ”Klippet! På Huuto.net, vet du?” Han hade kommit över en kamera modell bättre till ett hyfsat pris. Jag höll med, kameran han hade köpt var fin. Glädjen gick det inte att ta miste på. Han har anmält sig till kursen i digitalfotografering nästa läsår.

ett bra val. D

et vi ser idag är fotografiets andra revolution. Fotot är tillgängligt för alla, hela tiden överallt. Där du får prata i telefon får du fotografera, ofta med samma apparat. Fabrikörerna lastar kamerorna fulla med sofistikerad teknik och avancerad automatik, det enda som återstår är ett lite klick – nuförtiden ofta ljudlöst. Bildernas antal har ökat, men vad har hänt med bildernas innehåll? ”Allt tommare, plattare, mera själlöst och jämntjockt” är ett inte alldeles ovanligt påstående bland folk i fotobranschen. Här tror jag att bildkonstundervisningen har en viktig uppgift att fylla: att öka förståelsen för fotografiet; dess kommunikativa, dokumentära och estetiska betydelse. Men vi får inte glömma fotograferandets betydelse för identitetsprocessen; den personliga tillväxten.

2007–2008

årsberättelse

gymnasiet lärkan

59


Bildkonst

I år valde jag att arbeta med fotografiet som ett medel att utforska den egna identiteten genom att inbjuda till rollek. Hur vill jag bli sedd? Hur ser ett personligt fotografi ut? Vad vill jag berätta om mig själv? Hur vill jag att andra ska se och uppfatta mig? Vi arbetade med verklighet och fantasi. Arbetet resulterade i många talande bilder där själva fotografiet utgör toppen på isberget, men där vägen till bilden, arbetsprocessen i sig, kom att vara en minst lika viktig del av uppgiften, om inte viktigare. Eleverna fotograferar allt oftare och allt mer, vi dokumenterar flitigt vår vardag omkring oss. Bilderna blir ett slags dokument över händelser i våra liv, en spegel och bekräftelse av oss själva: jag är på bilden, alltså finns jag, det här har hänt mig. Fotografiet fryser ett ögonblick som redan flytt. Fotografier bygger broar mellan ett då och ett nu. Jag brukar

60

gymnasiet lärkan

tala om fönster och spegelbilder, där jag menar att den första kategorin bilder är beskrivande prosabilder och den senare kategorin poesibilder som vädjar direkt till känslor där avsikten inte är att visa. Vad kännetecknar ett bra fotografi? Vi verkar alla ha en inbyggd känsla att förstå en bra bild när vi ser den. Men att ta en bra bild är inte samma sak. Vi behöver grundläggande kunskap och där har KO 23, Kursen i Digitalfotografering och även KO22, Svartvit fotografering, sin självklara plats. Och nej, man är inte tvungen att hålla stenkoll på Huuto.net för att välja någon av Lärkans fotokurser. Skolans medieutrustning håller hög standard.

årsberättelse

2007 – 2008


61


Elever

läsåret 2007 – 2008

Elevförteckning

Abi, abi, abi 2008 62

gymnasiet lärkan

årsberättelse

2007 – 2008


2007–2008

årsberättelse

Grupp 1-1

Grupp 2-1

Grupp 3-1

Grupp 1-2

Grupp 2-2

Grupp 3-2

Grupp 1-3

Grupp 2-3

Grupp 3-3

Grupp 1-4

Grupp 2-4

Grupp 3-4

gymnasiet lärkan

63


Elever 2007 – 08

64

gymnasiet lärkan

Grupp 1:1 Grupphandledare Virpi Westman

Grupp 1:2 Grupphandledare Hans Moring

Grupp 1:3 Grupphandledare Jonas Waxlax

Grupp 1:4 Grupphandledare Petra Bredenberg

Aminoff, Michael Andersson, Fredrik Autio, Camilla Backlund, Jennifer Beck, Jens Berg, Buster Bergström, Maria Bäckman, Stefan Böhling, Annika Clausen, Mikaela Costineanu, Cotyso Cronstedt, Philip Derefalk, Susanna Djupsjö, Kenneth Djupsjö, Thomas Eklund, Markus Engberg, Petra Farneman, Richard Forsberg, Robin Forsell, Amanda Forsman, Frida Forsman, Martina Fredriksson, Liselott Furuhjelm, Oscar Grundman, Amanda Grönholm, Ronja Gylling, Rebecca Haglund, Nils Halonen, Noora Hartikainen, Osmo Hedman, Ida Heikkilä, Markus

Helkkula, Teo Henriksson, Cathrine Holm, Tanja Holmberg, Kira Hörhammer, Josefin Jaatinen, Axel Juusola, Matilda Jägerskiöld, Kid Kajetski, Kia Karanen, Rasmus Karvonen, Tilda Katter, Casandra Klockars, Konrad Kontro, Heikki Kotisalmi, Emma Kruse, Carla Maria Kvist, Fredrik Lehtinen, Nadja Lehtinen, Sara Lehvonen, Annika Leuschel, Mikaela Liimatainen, Sanna Lindahl, Oliver Lindberg, Ella Linderborg, Ellen Lindholm, Tove Lindqvist, Nina Louhisto, Anton Lundin, Lukas Lundström, Maria Lygdman, Camilla

Malm, Ville Malmström, Sonja Markkanen, Camilla Mitts, Sandra Mohn, Christian Moilanen, Marissa Myrskog, Johan Mäkinen, Camilla Mäkinen, Sini-Tuuli Nordman, Axel Norrman, Emma Norrman, Matilda Nysand, Adrian Nyström, Joakim Ordén, Anette Panelius, Daniel Panula, Miranda Parviainen, Christina Pitkänen, Jennifer Pollesello, Sara Porokka, Aleksi Poutanen, Titus Rautakoski, Toni Rikberg, Mia Ringbom, Emma Rosenberg, Sonja Sallinen, Valter Sandelin, Rebecca Sandell, Jonatan Sandell, Thomas Sandqvist, Jenny

Sandström, Erik Sevón, Aino Sjögren, Axel Sommardal, Jasmine Stierncreutz, Casimir Storbacka, Oscar Suni, Jonas Söderholm, Nette Sörensen, Natalie Tallberg, Adina Tammela, Alex Their, Tomas Tidenberg, Toni Tinnilä, Martin Toikka, Kira Toivola, Katja Troberg, André von Troil, Fabian Uotila, Paul Wahlberg, Maria Valkola, Carolina Valkonen, Elina Westerlund, Anders Westö, Johannes Viitamäki, Ida Wiklund, Linda Währn, Jessica Åberg, Wilhelm Åkerlund, Dan Åsbacka, Jessica Öster, Hannah

Grupp 2:1 Grupphandledare: Camilla Norkko

Grupp 2:2 Grupphandledare Kristian Smedlund

Grupp 2:3 Grupphandledare Hannele Hagström

Grupp 2:4 Grupphandledare Anna Ljungqvist

Airas, Christian Alfthan, Alexandra Alhonen, Alexandra Anthoni, Jonas Björkvall, Kenneth Blomberg, Wilhelm Boström, Axel Breitenstein, Wilhelm Bremer, Kalle Böckelman, Christine Böstman, Beatrice Dufvelin, Henri Ehrström, Mia Ekholm, Heidi Eklund, Cecilia

Hellsten, Olivia Hilli, Rasmus Hintsanen, Vilhelmina 1 Holm, Christina Holmström, Axi Honkonen, Hemmo Hormia, Rikhard Hukkinen, Daniela Huuhtanen, Annika Ikonen, Josefin Iloniemi, Maria Ingvall, Antonia Johansson, Andreas Jokinen, Sonja Juslin, Emma

Leuschel, Katarina Lillqvist, Niklas Lindholm, Vivian Lius, Elina Ljunggren, Malin Losinskij-Kovanko, Samuel Lundsten, Anders Lönnfors, Charlotta Malmström, Johan Maltzeff, Melissa von Martens, Henrik Mattsson, Klara Mitts, Linda Modig, Johanna Möller, Fredrik

Ringbom, Karin Runeberg, Carolina Sandqvist, Otto Santala, Robert Schalin, Patrik Schubak, Salomon Seger, Maria Seppälä, Stiina Serlachius, Markus Siiskonen, Maria Sjöström, Ann Smeds, Lisa Soinio, Nina Stenberg, Anna Stolpe, Emmy

årsberättelse

2007 – 2008


Grupp 2:1 (forts.)

Grupp 2:2 (forts.)

Grupp 2:3 (forts.)

Grupp 2:4 (forts.)

Eklöv, Stefan Elenius, Jennifer Enckell, Wilhelm Engblom, Linda Eskelinen, Ida Fraser, Ida Granö, Josefin Grönholm, Benjamin Grönroos, Emma Gustavsson, Malena Haapalainen, Viveca Hanhirova, Johannes Heikkilä, Ida Heinonen, Cilla

Jääskeläinen, Jenna Kallio, Emmi-Maria Karlsson, Maj Kaszonyi, Natalia Kokko, Ella Korpela, Anna Maria Koskela, Keiju Koskinen, Sonja Köhler, Hector Laakso, Nora Laine, Juha Lallukka, Nea Lappalainen, Anna-Sofia Larsen, Trond Lemström, Sofia Leponiemi, Tuure

Nieminen, Sami Nordlin, Ronja Nyberg, Theodora Ollila, Iiris Paajanen, Jonas Porkholm, Martin Puttonen, Henri Pöyhönen, Kim Rantamäki, Sabina Raunisto, Ringa Rinne, Jenny Romo, Ossi Rosenlöf, Jenni Ruuskanen, Noora Sagath, Lydia Saloranta, Andreas

Strandberg, Maria Strandström, Frida Suominen, Edit Suviranta, Tauri Syrjälä, Mikael Söderlund, Ellen Tuovinen, Hanna Törnqvist, Carita Törnqvist, Jannika Ulfvens, Annika Wennerstrand, Fredrik Westergård, Jenny Wikström, Caroline Witting, Richard von Schantz, Sofia Åkerblom, Sofia Öhman, Anna

Grupp 3:1 Grupphandledare Henrik Rosenberg

Grupp 3:2 Grupphandledare Benny Eklöv

Grupp 3:3 Grupphandledare Cathrine Jipp

Grupp 3:4 Grupphandledare Tuula Lahtinen

Grupp 4 Grupphandledare Carina Järf-Ringbom

Aalto, Antonia Ahlström, Anton Andersson, Malin Andersson, Viktor Antell, Fanny Avellan, Daniel Backman, Jockum Berglund, Jenny Biström, Klara von Bonsdorff, Anna Boström, Elisabeth Bredenberg, Ville Brink, Bernhard Brännäs, Sara Cremieux, Charlotte Ehrström, Maj Enckell, Aina Forsén, Charlotta Gräsbeck, Staffan Grönroos, Johan Gullichsen Frida Gummerus, Daniel Gunst, Annika Hagelstam, Markus Hallvar, Emilia Halmén, Julia Halmén, Mia Hannonen, Karolina Heino, Linn

Heikkinen, Lotta Heinrichs, Katarina Henriksson, Sofia Herlin, Catharina Hiltunen, Jim Holmström, Oskar Huovila, Sebastian Husberg, Ellen af Hällström, Camilla Höglund, Theresa Iskala, Laura Jaatinen, Katarina Jansson, Petronella Johansson, Ina Juslin, Kajsa Jäntti, Katarina Kairavuo, Annika Kajetski, Annabel Kakko, Kristal Kastemaa, Cosmo Kaukonen, Emil Kiuru, Miko Kiviniemi, Teemu Klaile, Anna Klaile, Nonny Korhonen, Mia-Maja Krogell, Heidi Kronlund, Kristoffer Kronqvist, Mikaela Kurtén Rasmus Kyllönen, Jens Kämäräinen, Ville

Laaksonen, Annika Larjomaa, Mirka Lehtonen, Niklas Lehvonen, Mikaela Levander, Kim Liljestrand, John Lindahl, Järker Lindén, Ida Lindén, Michael Lindqvist, Sebastian Lindroos, Krister Lindström, Kim Lundell, Niklas Lybeck, Lasse Löthman, Milla Malmström, Bettina Malvet, Kristian Mannisto, Jere Martin, Ida Maury, Olivia Mustelin, Sofia Muurinen, Charlotte Nybergh , Charlotta Nylund, Sofia Panelius, Evelin Pettersson, Laura Pinomaa, Martina Pitkämäki, Sanna Rajakari, Paulina Rautoma, Tomi Sandberg, Monica Stude, Christian

Rusanen, Hanna Räisänen, Jessica Räsänen, Jenny Salin, Paulina Salo, Anniina Salomaa, Leo Sandell, Edith Sarkkinen, Tommi Sievänen, Silke Siiskonen, Marcus Sole, Varpu Stigzelius, Teresia Strandberg, Christoffer Strandberg, Ebba Sundberg, Heidi Suomi, Netta Söderberg, Anton Teir, Lina Troberg, Alexis Tuominen, Tiia Turunen, Ira Uhlenius, Carl-Thomas Uskola, Marica Vartiainen, Emil Vihavainen, Minna Virtanen, Mirva Vuori, Jannika Wacklin, Susan Wickholm, Frida Widenius, My Wikgren, Wolf Zilliacus, Alexander

Damstén, Vilhelm Heinonen, Sandra Lindgren Matias

2007–2008

årsberättelse

Utbyteselever hela läsåret Grotenfelt, Alexander Helkkula, Pyry Kruse, Christofer Rydbeck, Ellen Sommardahl, Emma

Utbyteselever ht 2007 Eklöf, Stefan

En elev i åk 2 har avgått under läsåret.

gymnasiet lärkan

65


Studenter

Dimission 5.12 2007

Studenter hösten 2007 Vilhelm Damstén Matias Lindgren

Dimission 31.5.2008

Studenter våren 2008 Aalto, Antonia Ahlström, Anton Andersson, Malin Andersson, Viktor Antell, Fanny Avellan, Daniel Backman, Jockum Berglund, Jenny Biström, Klara von Bonsdorff, Anna Boström, Elisabeth Bredenberg, Ville Brink, Bernhard Brännäs, Sara Ehrström, Maj Enckell, Aina Forsén, Charlotta Gräsbeck, Staffan Grönroos, Johan Gullichsen, Frida Gummerus, Daniel Gunst, Annika Hagelstam, Markus Hallvar, Emilia Halmén, Julia Halmén, Mia Hannonen, Karolina Heikkinen, Lotta Heino, Linn

66

gymnasiet lärkan

Heinrichs, Katarina Henriksson, Sofia Herlin, Catharina Hiltunen, Jim Holmström, Oskar Huovila, Sebastian Husberg, Ellen af Hällström, Camilla Iskala, Laura Jaatinen, Katarina Jansson, Petronella Johansson, Ina Juslin, Kajsa Jäntti, Katarina Kairavuo, Annika Kajetskia, Annabel Kakko, Kristal Kastemaa, Cosmo Kaukonen, Emil Kiuru, Miko Kiviniemi, Teemu Klaile, Anna Klaile, Nonny Krogell, Heidi Kronlund, Kristoffer Kronqvist, Mikaela Kurtén, Rasmus Kyllönen, Jens Kämäräinen, Ville

Laaksonen, Annika Larjomaa, Mirka Lehtonen, Niklas Lehvonen, Mikaela Levander, Kim Liljestrand, John Lindahl, Järker Lindén, Ida Lindén, Michael Lindqvist, Sebastian Lindroos, Krister Lindström, Kim Lundell, Niklas Löthman, Milla Malmström, Bettina Malvet, Kristian Mannisto, Jere Martin, Ida Maury, Olivia Muurinen, Charlotte Nybergh , Charlotta Nylund, Sofia Panelius, Evelin Pettersson, Laura Pitkämäki, Sanna Rajakari, Paulina Rautoma, Tomi Rusanen, Hanna Räisänen, Jessica

Räsänen, Jenny Salin, Paulina Salo, Anniina Salomaa, Leo Sandberg, Monica Sandell, Edith Sarkkinen, Tommi Sievänen, Silke Siiskonen, Marcus Stigzelius, Teresia Strandberg, Christoffer Strandberg, Ebba Sundberg, Heidi Suomi, Netta Söderberg, Anton Teir, Lina Troberg, Alexis Tuominen, Tiia Turunen, Ira Uhlenius, Carl-Thomas Wacklin, Susan Vartiainen, Emil Wickholm, Frida Widenius, My Vihavainen, Minna Wikgren, Wolf Virtanen, Mirva Vuori, Jannika Zilliacus, Alexander

årsberättelse

2007 – 2008


Stipendier

Stipendier Och utmärkelser

Vid dimissionen våren 2008 utdelades stipendier ur skolans traditionella fonder, samt övriga stipendier som donerats av företag, stiftelser och föreningar . Skolan riktar ett varmt tack till donatorerna.

Medaljfonden: Anna von Bonsdorff, 16 maj fonden: Jockum Backman, John Liljestrand, Valentin och Alexander Hagmans premiefond: Christoffer Strandberg, Janika Törnqvist, Historiefonden: Tomi Rautoma, Lars Stigulf Krogius’ minnesfond: Katarina Jäntti, Mirka Larjomaa, Emmi-Maria Kallio, Tomas Teir, Rektor Erik Lagus’ minnesfond: Lotta Heikkinen, Frida Strandström, Erik Sandström, Prof. Uno Lindelöfs stipendiefond: Karolina Hannonen, Charlotte Muurinen, Andreas Johansson, Carl Didrik Malms stipendiefond: Ville Bredenberg, Tom Forsströms minnesfond: Kristoffer Kronlund, Daniel och Georg Morduchs fond: Jens Kyllönen, Cosmo Kastemaa, Harry Schybergsons stipendiefond: Kajsa Juslin, Forstmästare Kurt Thomés minnesfond: Anniina Salo, Sofia Lemström, Maria Lundström, Nils Ultvedts premiefond: Emil Kaukonen, 1912 års studenters fond: Malin Andersson, Björn Björnbergs fond: Kristian Malvet, Alexis Troberg, Föräldrarnas fond: Klara Biström, Aina Enckell, Henrik Lindbergs fond: Anna Klaile, Anna Nordmans fond: Edith Sandell, Prof. Axel Wallenskjölds minnesfond: Kristal Kakko, Teemu Kiviniemi, Henrik Kristian Fabritius’ minne: Jim Hiltunen, Kapten Axel Lilius’ fond: Annika Gunst, Petronella Jansson, Nils Gustaf Ekmans minne: Titus Poutanen, Henrik Estlanders minne: Viktor Andersson, Gustaf Degerholms fond: Teo Helkkula, Richard Schybergsons fond: Ida Martin, Evelin Panelius, Rektor Mathias Wasenius’ fond: Sara Brännäs, Antonia Aalto, Gunnar Pippings minne: Heidi Sundberg, Aleksi Porokka, Rektor Bernhard Estlanders fond: Paulina Salin, Kaj Ylermis minnesfond: Karolina Valkola, Ane Gyllenbergs kamratskapsstipendium (genom val i åk 1): Michael Aminoff, Emma Kotisalmi Kamratförbundet Lärkornas stipendium till en ”typisk lärka”: Rasmus Kurtén, Brita Maria Renlunds minne: Milla Löthman,Olivia Maury, Katarina Jaatinen, Camilla af Hällström, Ina Johansson, Jere Mannisto, Annika Laaksonen, Katarina Heinrichs, Hanna Rusanen, Lina Teir, Sofia Henriksson, Sanna Liimatainen, Christian Mohn, Jasmine Sommardahl, Cotyso Costineanu Skolans särinriktningar, media: Staffan Gräsbeck, Martina Pinomaa, Axel Nordman, Rebecka Sandelin, Dan Åkerlund, Trond Larsen, franska: Monica Sandberg, Emma Norrman, ryska: Ida Heikkilä, Nils Haglund, Skolans stipendium: Sanna Pitkämäki ABB Oy:s stipendium: Lasse Lybeck, Sparbanksstiftelsens och Aktia bankens studentstipendier: Mikaela Lehvonen, Catharina Herlin, Emilia Hallvar, Markus Hagelstam Selma Wasastjernas fond (SFV): Susan Wacklin, Maria Seger, Jennifer Backlund, Adina Tallberg, Föräldraföreningen Lärkans stipendier: Karin Ringbom, Viveca Haapalainen, Salomon Schubak, Tauri Suviranta, Kalle Bremer, Finsk-ryska samfundets svenska avdelning: Varpu Sole Presentkort: Lions Club, H:fors-Hoplax: Robin Forsberg, Lukas Lundin, Jonas Suni, Mikaela Leuschel, Hbl-prenumeration (Hbl): Dan Gummerus, Natur och miljö r.f: Anette Ordén, Elina Lius, Milla Löthman, Helsingin Sanomain säätiö: HeSa-årsprenumeration: Klara Biström, Jubileumspris: Ronja Nordlin, Noora Ruuskanen

2007–2008

årsberättelse

gymnasiet lärkan

67


Studenter 2008

68

Antonia A alto

Anton Ahlström

Malin Andersson

Viktor Andersson

Fanny Antell

Daniel Avellan

Jockum Backman

Jenny Berglund

Klara Biström

Anna von Bonsdorff

Elisabeth Boström

Ville Bredenberg

Bernhard Brink

Sara Brännäs

Maj Ehrström

Aina Enckell

Charlotta Forsén

Staffan Gräsbeck

Johan Grönroos

Frida Gullichsen

Daniel Gummerus

Annika Gunst

Markus Hagelstam

Emilia Hallvar

Julia Halmén

Mia Halmén

K arolina Hannonen

Lotta Heikkinen

Linn Heino

K atarina Heinrichs

gymnasiet lärkan

årsberättelse

2007 – 2008


Sofia Henriksson

Catharina Herlin

Jim Hiltunen

Oskar Holmström

Sebastian Huovila

Ellen Husberg

Camilla af Hällström

L aura Iskala

K atarina Jaatinen

Petronella Jansson

Ina Johansson

K ajsa Juslin

K atarina Jäntti

Annika K airavuo

Annabel K ajetski

Kristal K akko

Cosmo K astemaa

Emil K aukonen

Miko Kiuru

Teemu Kiviniemi

Anna Klaile

Nonny Klaile

Heidi Krogell

Kristoffer Kronlund

Mikaela Kronqvist

R asmus Kurtén

Jens Kyllönen

Ville K ämäräinen

Annika L aaksonen

Mirka L arjomaa

2007–2008

årsberättelse

gymnasiet lärkan

69


Studenter 2008

70

Niklas Lehtonen

Mikaela Lehvonen

Kim Levander

John Liljestrand

Järker Lindahl

Ida Lindén

Michael Lindén

Sebastian Lindqvist

Krister Lindroos

Kim Lindström

Niklas Lundell

Milla Löthman

Bettina Malmström

Kristian Malvet

Jere Mannisto

Ida Martin

Olivia Maury

Charlotte Muurinen

Charlotta Nybergh

Sofia Nylund

Evelin Panelius

L aura Pettersson

Sanna Pitkämäki

Paulina R ajakari

Tomi R automa

Hanna Rusanen

Jessica R äisänen

Jenny R äsänen

Paulina Salin

Anniina Salo

gymnasiet lärkan

årsberättelse

2007 – 2008


Leo Salomaa

Monica Sandberg

Edith Sandell

Tommi Sarkkinen

Silke Sievänen

Marcus Siiskonen

Teresia Stigzelius

Christoffer Strandberg

Ebba Strandberg

Heidi Sundberg

Netta Suomi

Anton Söderberg

Lina Teir

Alexis Troberg

Tiia Tuominen

Ira Turunen

Carl-Thomas Uhlenius

Susan Wacklin

Emil Vartiainen

Frida Wickholm

My Widenius

Minna Vihavainen

Wolf Wikgren

Mirva Virtanen

Från Gymnasiet Lärkan dimitterades våren 2008 116 studenter.

Jannika Vuori

2007–2008

årsberättelse

Alexander Zilliacus gymnasiet lärkan

71


goodbye

A Bitter-sweet

För tre år sedan kände vi inte varandra. För tre år sedan hade vi ingen aning om vad Lärkan skulle komma att betyda för oss. Vi kunde bara föreställa oss hurdan gymnasietiden skulle kunna tänkas bli. Det enda vi visste var det vi hade hört berättas, men att Lärkan hade ett gott rykte berodde inte enbart på de höga vitsordgränserna (trots att 89: orna ju faktiskt hade en exceptionellt hög gräns på 8,36). Vi skulle snabbt forma oss en egen uppfattning om vad vi valt för skola och den var ju så mycket bättre än vi någonsin hade kunna föreställa oss. Vad tänker man såhär i efterhand då man hör ”Lärkan”? Vi har plockat ut ett par ord som beskriver vår uppfattning om vad vi varit med om. 72 72

gymnasiet lärkan

årsberättelse

2007 – 2008


Aina Enckell & Kristoffer Kronlund

Abi, abi, abi

Infokvällen Den första inblicken i vad för skola vi hade att göra med fick vi på Lärkans infokväll. Vissa av oss visste redan innan att det var hit vi skulle söka, medan andra ville kolla in de olika alternativen lite noggrannare. Efter kvällen var valet inte längre lika svårt. Den omtalade lärkandan var representerad i form av vår rektor och tutorerna och man var gravt imponerad av auditoriet och den tekniska apparaturen.

Lägerskola på Raseborg Den första veckan på ettan var relativt stel, då många av oss kom från skilda håll och man inte ännu hunnit stifta bekantskap med sina kommande vänner. Lägerskolan var den perfekta starten på resten av lärklivet. Under fotbollsmatchen växte gruppandan explosionsartat och stämningen höll i sig i de övriga, av tutorerna anordnade, lekarna. Sällan har man skådat ungdomar som mått så illa av keppikännit men samtidigt haft så roligt. Efter vattenkriget var varken elever eller badrumsgolv torra, men vad gjorde det då bastun och diskodansen tinade upp en mer än väl. Kvällens sång var utan tvivlan Pelimies. Veckan efter lägerskolan var allt annorlunda. Osäkerheten och blygheten var så gott som bortblåsta. Ett lika varmt välkomnande ville vi att nästa års ettor skulle få och vi återvände till Raseborg även följande år, den här gången i egenskap av två sprudlande tutorer. Det var roligt att se hur andan byggdes upp bland de nya ettorna, precis som den hade byggts upp hos oss. Som tutorer fick vi en fin möjlighet 2007–2008

årsberättelse årsberättelse

gymnasiet lärkan

73


74

gymnasiet lärkan

årsberättelse

2007 – 2008


Abi, abi, abi

att stifta bekantskap med de nya eleverna och många av dessa har senare blivit våra goda vänner.

Konventsintagningen Ryktena om den fruktade konventsintagningen var många. Man såg fram emot den med fasa och förtjusning. Skulle man bli tvingad att sjunga, dansa eller göra bort sig totalt genom att imitera en kåt kamel. Fanns det faktiskt en svart lista man kunde hamna på ifall man inte gjorde så som de äldre eleverna sade? Nervositeten var kanske en aning obefogad, eftersom evenemanget är av det lättsamma slaget och inte av det mobbande. Vår rektor vakade över oss som han gör med alla nya ängsliga ettor. Oj så det var roligt att återse oss själva som Spice girl och Backstreet boy på Facebook (Hurra för den digitala åldern!). För att citera Magnus: ”Man blir ju alldeles betagen, men voi lullan, ha ni vari så där små?” Det är en fråga vi också frågar oss själva.

Gammeldansen Könsfördelningen 2:1 är tillräcklig för att göra en del av flickorna nervösa. Var skall man hitta en klänning som får en att lysa över alla andra och hur skall man våga fråga den där ena killen om han vill dansa med en? Många flickor måste kasta sig över de få pojkarna för att försäkra sig om en lämplig kavaljer och killarna (som inte förstått att man måste börja i tid) hinner aldrig få chansen att fråga. Kride, den stollen, hade planerat att fråga någon flicka närmare jul, men hade redan två damer i juni, ett halvt år innan dansen, men han försäkrar att han var väldigt nöjd med båda två. Vi som hade pojkvänner hade vår kavaljer säkrad. Vår årskurs har nog aldrig varit så fin som då. Vi fick dessutom beröm för vårt (nästan) anständiga uppförande morgonen efter. Inga solglasögon var det här inte!

Traditioner Korvlucia, filmens natt, Magnusgalan, stadsorientering och talangafton, alla årligen förekommande och efterlängtade. Det som är utmärkande för Lärkan är att nästan alla elever är engagerade i nästan allt. En allmän kommentar man får av utomstående är att de är förvånade över hur välorganiserade programmen är och hur många lärkor som faktiskt ställer upp i någon form. Vi har själva båda medverkat i så gott som alla evenemang, och inte helt framgångslöst t.ex. med filmer (vem kommer ihåg en film som 2007–2008

årsberättelse

publikens favorit år 2006, ”Milk and cookies”?), ett dragking-uppträdande, korvlucian personifierad och med stora framgångar i stadsorienteringen (Heja oss!). Filmens natt är utan tvekan en av årets höjdpunkter och vi kan båda stolt säga att vi hållit oss vakna alla tre nätter igenom. Vi har allas vår konventsstyrelse att tacka för de flesta av dessa evenemang.

ABI Det senaste året har medfört såväl stress som fest. Det ser mysigt ut med ABI:r i ABI-verkkare, men livet som blivande student innebär inte bara få kurser och en plats först i matkön. En riktig ABI-fiilis har ändå vuxit fram efter diverse evenemang under årets lopp. Bland annat årets spex var resultatet av flera veckors intensivt arbete. Penkkisen (bänkskuddardagen!) var något av det bästa vi varit med om och sammanhållningen bland oss lyste med sin närvaro under lastbilsåkning och kryssning. Vår lycka syntes nästa dag i HBL (15.02.08, kolla i pappersinsamlingen!). Skrivningsstressen var påtaglig, men under själva skrivningarna kände man sig rätt så rofylld då man satt där bland sina medlärkor, den ena bekvämt sunkigare än den andra. På Ainas blogg kan man läsa: ”Jag tar en toalettpaus i skrivandet och står nedanför trapporna i gympasalen och väntar på min tur. Jag sträcker på mig och tittar ut över havet av flitiga (och mindre flitiga) lärkabiturienter. Och det slår mig: Där sitter de. Och de är alla olikt klädda och har olika frisyrer och olika uppsatser som de skriver på. Havet gör mig lycklig. Så blir det min tur och jag skuttar uppåt. På väg tillbaka till min plats kan jag inte låta bli att le brett då jag går i gången mellan borden. Förtvivlade och flitiga tittar de förvånat på mig. Ett par ler tillbaka. Ja, jag är en av dem.” Så vad har hänt på nästan tre år? Alldeles för mycket för att upprätthålla ert intresse. Sanasampoförhör har genomlidits, det har flirtats i korridorerna, det har lästs på monitorerna, det har skrattats och lekts och klagats på provveckor. Men framför allt har det njutits av den alldeles speciella, påtagliga och genuina lärkandan. ABI 08 lämnar byggnaden nöjda och glada, men kanske lite vemodiga. Vi skribenter vill uppmana er yngre elever att minnas lärkeden (skriven av Aina inför konventsintagningen 2006) ni svor på er egen konventsintagning. Den kvällen upprepade ni efter oss, med handen på hjärtat: ”... jag är stolt över att vara lärka / och tänker göra gymnasietiden / till den bästa tiden i mitt liv!” gymnasiet lärkan

75


meddelanden Omtagningsprovet för period 5 hålls tisdagen den 3 juni kl 9 - 12. Intagning av nya elever Förteckningen över intagna elever sätts upp på skolans dörr fredagen den 13 juni kl. 9. De elever som intagits i Gymnasiet Lärkan bör personligen infinna sig i skolan för att bekräfta mottagandet av studieplatsen under måndagen den 16 juni kl. 9 – 15 eller under tisdagen den 17 juni kl. 9 – 15, och då lämna in sitt avgångsbetyg från grundskolan i original. Studentskrivningar Anmälan till höstens studentskrivningar görs skriftligt. Anmälan lämnas personligen senast den 4 juni 2008 i skolans kansli under kanslitid, då också avgifter för examen och enskilda prov erläggs. Anmälan till vårens studentskrivningar sker senast den 24 november 2008 på motsvarande sätt.

Examensdagar hösten 2008 Hörförståelseproven må 8.9 främmande språk, lång lärokurs: engelska kl. 8.45, tyska kl. 11.00, franska kl. 13.00, ryska/spanska kl. 15.00 ti 9.9 finska kl. 8.45, A och B-nivå ons 10.9 främmande språk, kort lärokurs: tyska kl. 8.45, engelska kl. 11.00, franska kl. 13.00, ryska kl. 14.00, spanska/italienska kl. 15.00 De skriftliga proven fre 12.9 modersmålet, textkompetens må 15.9 realämnen; religion, livsåskådningskunskap, samhällslära, kemi, geografi, hälsokunskap ons 17.9 matematik fre 19.9 främmande språk, lång lärokurs må 22.9 modersmålet, essäprov ons 24.9 realämnen; psykologi, filosofi, historia, fysik, biologi fre 26.9 finska, A- och B-nivå må 29.9 främmande språk, kort lärokurs

Examensdagar våren 2009 Hörförståelseproven må 9.2 finska kl. 8.45, A-och B-nivå ti 10.2 främmande språk, lång lärokurs: engelska kl. 8.45, tyska kl. 11.00, ryska kl. 13.00, franska/spanska kl. 15.00 ons 11.2 främmande språk, kort lärokurs: tyska kl. 8.45, franska kl. 11.00, ryska kl. 13.00, engelska kl. 14.00, spanska/italienska kl. 15.00 De skriftliga proven to 5.2 modersmålet, textkompetens må 9.3 modersmålet, essäprov ons 11.3 realämnen; psykologi, filosofi, historia, fysik, biologi fre 13.3 främmande språk, lång lärokurs må 16.3 finska, A- och B-nivå ons 18.3 realämnen; religion, livåskådningskunskap, samhällslära, kemi, geografi, hälsokunskap fre 20.3 matematik må 23.3 främmande språk, kort lärokurs Provtillfällena inleds kl. 9.00, om inte annat anges.

76

gymnasiet lärkan

årsberättelse

2007 – 2008


Arbetstider och lovdagar Höstterminen 2. – 0. 8 Höstlov 6 – 17. 8 Jullov 21.12 2008 – 6.1 2009 Vårterminen Sportlov Avslutning

2007–2008

årsberättelse årsberättelse

7.1 – 30.5 2009 16 – 20.2 2009 30.5 2009

Gymnasier­nas perioder Pe­riod 1 12.8 – 3.10 2008 Pe­riod 2 6.10 – 28.11 Pe­riod 3 1.12 2008 – 4.2 2009 Pe­riod 4 5.2 – 3.4 Pe­riod 5 6.4 – 30.5 Läsåret 8 – 9 inleds tisdagen den 2 augusti 2008 kl. .

gymnasiet lärkan

77 77


Timplan

Ämne eller temaområde obligatoriska

fördjupade

tillämpade

Modersmål och litteratur

6

3

9

A-språk Finska Finska, modersmålsinriktad Engelska Franska

6 6 6 6

2 2 2 2

3 2 5 5

B1-språk Finska

5

2

Övriga språk (B2, B3) Tyska Franska Ryska Engelska

8 8 8 8

Matematik 10 Lång matematik 3 Kort matematik 6 2 Miljö- och naturvetenskaper Fysik 1 7 Kemi 1 4 Biologi 2 3 Geografi 2 2 Livsåskådningsämnen Evangelisk-luthersk religion 3 2 Ortodox religion 3 2 Livsåskådning 3 2 Filosofi 1 3

2 2 2 1 3 1 4 2 3

1 1 1

Psykologi

1

4

3

Historia

4

2

3

Samhällslära

2

2

3

Konst- och färdighetsämnen Gymnastik Bildkonst Musik

2 1 – 2 1 – 2

3 3 3

4 1

Hälsokunskap

1

2

1

1

1

2

Studiehandledning

Skolspecifika kurser 11 Media och kommunikation Samhällsengagemang 5 Kulturkurs 1 Teckenspråk 1 Trafikkunskap 1 Obligatoriska kurser 47 – 51 Fördjupade kurser, minimum 10 Tillämpade kurser

78

gymnasiet lärkan

Sammanlagt minst

75

årsberättelse

2006 – 2007


Tryckt av Topnova Upplaga 600 exemplar Helsingfors 2008



Lärkans årsberättelse 2008