Page 1

En tidning om l채sarmedverkan i nyhetsmedier


E

tt öppet samhälle kräver öppna medier. Alla håller nog med om att internet har lett till ett öppnare samhälle där vi delar tankar, känslor, glädjeämnen, sorger och, förstås, information. Här i Sverige har en hel Lunarstorm-generation vuxit upp och medverkat till ett fritt utbyte av information. Människor har fått starkare röster. Kanske syns det allra bäst bland de modebloggar som sätter trender, men också när resenärer hos SJ och SAS höjer rösten på plattformar som Facebook och Twitter. Där möter man också företagen. Öppna medier skapar också politisk makt. Aldrig har väl detta framgått tydligare än under revolutionerna i Nordafrika. Det är ofta medelklassen som gör uppror och i Nordafrika är de uppkopplade. SMS och sociala medier är politiska vapen och många med mig har följt de unga egyptiernas kamp på gatan från Twitter hemma i soffan. Detta är en fantastisk utveckling. Men hur bra har vi i mediebranschen själva varit på att hänga med? Nja, med tanke vår stolta tidningshistoria kunde vi väl ha gjort bättre ifrån oss. Sverige har världens äldsta tryckfrihetslagstiftning. Den svenska lokaltidningen är i tätklungan i världen när det gäller lokal räckvidd. Lokaltidningen har i generationer varit den naturliga plattformen för detta samtal. Det finns en uppenbar risk för att lokaltidningen inte på samma sätt kan hävda sin position i framtiden. Visst har vi gjort många försök att vara synliga och interaktiva på nätet. Visst har det funnits en befogad oro bland redaktörer för att öppna upp arenor för pedofiler, rasister och andra knäppskallar. Men, handen på hjärtat, vi har också haft enormt tröga interna processer när resurser skulle flyttas från en lukrativ marknad för tryckta produkter till osäkra intäkter på nätet. I ljuset av detta är intresset från lokala medieforskare på Högskolan i Halmstad både välkommet och behövligt. Hur kan traditionella medier öppna upp för innehåll som produceras av användarna? När vi nu avslutar LocoMedia-projektet kan vi tydligt se svårigheten att skapa interaktiva tjänster som uppskattas av användarna. Detta är en lärdom i sig. Men projektet har också visat att det går, bara idén är tillräckligt bra och fyller ett behov, som i fallet med Närkes arbetslösa ungdomar. För att svenska tidningar skall behålla sin starka position är det ett måste att följa användarna och läsarna ut i den digitala världen. Det måste ske på användarnas villkor och genom att testa sig fram. LocoMedia-experimenten måste fortsätta.

Angela Hanagarth från Nerikes Allehanda.

Erfarenheter och idéer har utbytts under de workshops som hållits skola, Per Andersson-Ek från Göteborgs-Posten och Gunnar Spring-

Den stora utmaningen för dagstidningarna är att hitta rätt i den digitala världen. Även forskare ställs inför nya prövningar.

TEXT: GUNNAR SPRINGFELDT, UTVECKLINGSCHEF STAMPEN

gunnar.springfeldt@stampen.se

ANSVARIG UTGIVARE: GUNNAR SPRINGFELDT REDAKTÖRER: SÖREN KARLSSON OCH PER ANDERSSON-EK REDIGERING: CATJA TONBERG OMSLAGSILLUSTRATION: ERIK NYLUND TRYCK: V-TAB FALKENBERG 2011 E-POST: CARINA.IHLSTROM_ERIKSSON@HH.SE

2

under projektets gång. Från vänster: Doktorand Esbjörn Ebbesson från Halmstad Högfeldt, som är utvecklingschef på Stampen.

Maria Åkesson och Carina Ihlström Eriksson från Halmstad Högskola har lett projektet.

7 SÄTT ATT ENGAGERA FOTO: IDA LÖVSTÅL

INLEDNING: LOCOMEDIA

Därför behöver medier öppna mer för läsarna

”Alla har delat med sig av både lyckade och misslyckade projekt.”

M

an kan säga att ett nära samarbete med svensk dagspress har blivit något av ett signum för oss på Halmstad Högskola. När vi nu avslutar LoCoMediaprojektet är det det tredje som vi gör tillsammans med tidningarna. LoCoMedia-projektet har bestått av tre delar; LivingLab, lära mer om UGC och erfarenhetsutbyte (se faktaruta). Med LivingLabmetodik har vi tillsammans med våra respektive tidningspartners och deras läsare genomfört experiApril 2011

ment med användargenererat innehåll. De deltagande tidningarna hade antingen en egen idé eller bjöd in sina läsare att föreslå en ny tjänst/sajt/del av sin webbplats. Vi forskare har planerat upplägg kring processen, agerat som workshopsledare, hanterat kommunikationskanaler och genomfört utvärderingar. Resultatet är sju olika sätt att engagera läsare i innovationsprocesser. Den andra delen har bestått av ett stort antal kartläggningar, intervjuer och enkäter. Inom ramen för projektet har fyra kartläggningar med olika fokus på UGC, både nationellt och internationellt, genomförts. Därutöver omkring 50 intervjuer med läsare/ användare både i Sverige och utomlands. Vi har också genomfört cirka 40 intervjuer med personer i ledande ställningar hos våra tidningspartners, och utfört enkäter på tidningarnas webbplatser och till deras läsarpaneler. Totalt har detta resulterat i nästan 10 000 svar. April 2011

I den sista delen har vi själva delat med oss av vår kunskap. Vi har under projekttiden arrangerat sju internat där vi presenterat och diskuterat vad vi lärt oss i de två ovanstående delarna. Deltagare har varit projektledare och andra personer från respektive tidning tillsammans med forskare och inbjudna gäster. På träffarna har alla delat med sig av både lyckade och misslyckade digitala utvecklingsprojekt, också utöver de experiment som genomförts inom ramen för projektet. Så här i projektets slutskede kan jag konstatera att vi har en betydligt mer mångfacetterad bild av användargenererat innehåll än vi hade när vi började. Inte minst har vi belyst svårigheten att producera media tillsammans med läsarna. TEXT: FIL. DR. CARINA IHLSTRÖM ERIKSSON, PROJEKTLEDARE LOCOMEDIA carina.ihlstrom_eriksson@hh.se

FOTO: INGEMAR D KRISTIANSEN

ingemar.d.kristiansen@sydsvenskan.se

FAKTA LoCoMedia–projektet ■■LoCoMedia är ett kortnamn för det tvååriga projektet ”Lokaltidning 2.0 – med engagerade läsare” som finansieras av Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling (KK-stiftelsen). I projektet deltar Helsingborgs Dagblad Nya Medier AB, GöteborgsPosten Nya AB, Mediabolaget i Halland AB, NAtidningar AB/Promedia, Sydsvenskan AB, VLT, och Västkustmedia AB. ■■UGC (User Generated Content) står för användargenererat innehåll såsom text, bilder, videoklipp mm som läsare/användare delar med sig av på nätet. I projektet studeras särskilt innehåll som läsare skickar till tidningars webbsidor. ■■Living Lab är den metodik LoCoMedia använder sig av för att involvera läsarna i olika experiment i form av tjänster/sajter/delar av tidningarnas webbsidor. Genom hela processen har läsare deltagit med idéer, inlägg och förslag till hur experimenten ska utvecklas. De har även deltagit i resultatutvärderingar.

3


PROJEKT: VESTMANLANDS LÄNS TIDNING

FRÅN BLOGGARNA:

Vilddjursfotografen ”Där långt bort på gärdet ser jag dem! Björnarna! (...) Jag hinner precis dra igen dörren innan de reser sig upp och trycker framtassarna mot rutan. I nästa sekund vänder de rumporna mot mig och löper tillbaka över gärdet. Jag grämer mig djupt över att jag inte hann fånga djuren på bild med min splitternya kamera. Sen vaknar jag. ” Lise-Lott, Hallstahammar

Bloggare delar med sig av sina liv i olika stadsdelar i Västerås och ger andra läsare möjligheten att få en närhet till området.

NÄR MAN VILL KOMMA NÄRMRE För att få lokalt engagemang och superlokal täckning startade Vestmanlands Läns Tidning, i slutet av februari 2010, en Bloggeria.

I

dag finns Bloggerian representerad i tre av Västerås stadsdelar: Bäckby, Skiljebo och Önsta-Gryta samt en i Hallstahammar/ Kolbäck. Bloggerian finns på VLT:s hemsida vlt.se. Bloggare söktes via annonser i tidningen, på webben samt aktivt bland personer som i sitt arbete har ett brett kontaktnät och koll på vad som är på gång i området. I dag har Bloggerian 33 bloggare i åldrarna från tonåren upp till 82 år. De bor eller arbetar i området och skriver med ledorden personligt, aktuellt och lokalt. När som helst kan ett ämne till bloggen dyka upp och det gäller att fånga stunden och förmedla det i ett inlägg. Det kan vara

4

nutid eller med historiska vingslag. Något som händer i världen kanske har en koppling till området? Bloggarna kan fånga det som annars kanske försvinner på vägen till nyhetsdesken på VLT. Bloggarna är en länk mellan tidningen och området där de bor eller arbetar. De skriver om något som händer och reflekterar med egna tankar och bild och försöker få igång en debatt. Sidvisningarna varierar från varje vecka, som lägst totalt 2 000 sidvisningar och som högst 10 000. Normalt ligger sidvisningarna, för alla bloggarna, mellan 4 000 och 6 000 för en vecka. Dialogen är viktig för bloggare och oss på tidningen. Marknadsföring-

en, synligheten och samspelet i sociala medier är också viktig. Puffar på VLT:s hemsida och i papperstidningen ger påminnelse till våra läsare att Bloggerian finns. Men det behövs mer satsning för att läsaren ska ha som vana att titta på Bloggerians rubriker och läsa inläggen. Bloggarna behöver också ha rutin att se vad som händer och sedan koppla tanken till bild och ord och lägga ut på Bloggerian.

Angela vill lyfta Bäckby med bloggen

A

ngela Massaro Rörbrink, 35 år, är en av bloggarna på VLT:s Bloggeria på Bäckby. Angela är lärare på Nybyggeskolan i Västerås, en skola med elever bland annat från stadsdelen Bäckby. Genom att skriva på Bloggerian vill Angela lyfta läraryrket och Bäckby som område. Hon vill förmedla ungdomars tankar och vardag och hon vill lyfta fram det positiva hon får uppleva. – Jag har ju en möjlighet att få ”stå på scenen” varje dag, ungdomarna lyssnar på mig, men jag försöker så ofta som möjligt vända på det så att ungdomarna får stå där i rampljuset. Som barn och tonåring växte

Det finns önskemål att utöka Bloggerian för att täcka hela staden och områden utanför. Behovet av det superlokala finns. TEXT: ROSE-MARIE ERIKSSON

rose-marie.eriksson@vlt.se

FOTO: TONY PERSSON

tony.persson@vlt.se

April 2011

April 2011

Angela upp på Bäckby dit hon nu har återvänt med egen familj. Hon kan jämföra och reflektera över då och nu. Mångfalden som finns på Bäckby ser Angela som något positivt och hon tycker att det känns extra viktigt att få lyfta fram det som hon nu kan göra på Bloggerian. Angela lägger ut länken till Bloggerian på Facebook. – Jag har en läraridentitet där och det är kul att få responsen från eleverna. De läser det jag skriver och är snabba att kommentera. Responsen från VLT är lika viktig för mig. Jag skriver oftast hemma, på kvällstid, det är då jag har tid för reflektion. TEXT: ROSE-MARIE ERIKSSON

rose-marie.eriksson@vlt.se

”Det är så härligt att få visa ungdomarna att de har huvudrollen i sina liv.”

Vet du att jag saknat dig…? ”Det var en kommentar från ett barn till ett annat barn idag i fruktsamlingen. Samtidigt lade barnet ena armen omkring kompisen och tittade djupt in i ögonen på kompisen. Alldeles varm i hjärtat blir jag ju av alla dessa underbara ögonblick. ” Åsa Skiljebo

FAKTA Vestmanlands Läns Tidning – VLT

■■Utgivningsort: Västerås. ■■Utgivningsområde:

Västerås, Hallstahammar, Surahammar. ■■Utgivningsdagar: Sex dagar (måndag–lördag). ■■Upplaga: 37 900. ■■Räckvidd: 62,4 procent totalt i utgivningsområdet. Hushållstäckning 48,3 procent. ■■Webbadress: vlt.se och m.vlt.se. ■■Webbtrafik: 93.000 unika besökare per vecka. ■■Annat: E-tidning kan läsas i iPad och köps som lösnummer, dock ingen egen app framtagen.

5


Nerikes Allehanda – NA

■■Utgivningsort: Örebro. ■■Utgivningsområde: Närke. ■■Utgivningsdagar: Sju dagar. ■■Upplaga: 57 900. ■■Räckvidd: 98 000 läsare i Örebro (65 procent), 139 000 totalt.
 ■■Webbadress: na.se och mobil.na.se. ■■Webbtrafik: 170 000 unika besökare per vecka, 700 000 besök per vecka. ■■Annat: Saknar i dagsläget appar för iPad och smartphones.

EN EGEN JOBBSAJT

Här kan man lägga upp sin egen platsannons (något 100 unga gjort i skrivande stund). Man kan få en egen mentor och få svar av experter på olika frågor om arbetslivet. Man kan skriva och berätta om hur det är att jobba inom olika yrken, och även tipsa andra om hur man har fått ett jobb. Sammantaget har cirka 300 unga på olika sätt bidragit till sajten, direkt

eller indirekt i form av synpunkter på innehållet. 
 Vad som nu händer med NA:s jobbsajt är oklart, men vi har hur som helst lärt oss åtskilligt:
 ■■Ska läsare engageras för att bidra på olika sätt måste man ha ett stort grundmaterial att utgå ifrån. Många faller bort under resans gång, och de drygt hundra kontaktuppgifter vi hade från början räckte inte. 
 ■■UGC kräver mer resurser än man tror. Tidningen måste ha täta kontakter med de läsare som man har skapat en närmare dialog med. De som sagt att de vill bidra med material är inte automatiskt självgående.
 ■■Man måste fråga sig vad UGC ska användas till – det blir inte relevant av sig självt. ■■Det krävs tydligt avsatta resurser på redaktion och marknad/annons för att lyckas eftersom projektet måste drivas och utvecklas kontinuerligt. Det måste finnas tydliga och avläsbara mål för hur ofta sajten ska uppdateras och spelas tillbaka i papperstidningen. Man måste ständigt lyfta nya inslag på sajtens förstasida.
 ■■Det räcker inte att publicera i papper och på webb. Det krävs externa marknadsinsatser i form av allt från egna arrangemang till bussreklam och närvaro vid olika arbetsmarknadsaktiviteter.
 ■■NA har haft stor redaktionell nytta av projektet. Rätt använt kan UGC ge större delaktighet och dialog, fler källor i nyhetsarbetet, en bättre förankrad agenda för tidningen med nya ämnen och nya infallsvinklar. 
 ■■UGC kan hjälpa mediehusen att bygga och behålla förtroende i en alltmer konkurrensutsatt medievärld. Relationsbyggande och tvåvägskommunikation om vad som är relevant innehåll blir allt mer centralt, oav-

Ungdomar får möjligheten att presentera

sett kanal. Samtidigt: när informationen flödar över oss vill människor ha hjälp med överblick och analys. UGC kan och ska inte ersätta journalistik – däremot komplettera den. 
 ■■Ingen behöver längre skicka material till våra mediehus för att nå en bred publik. Inte i en tid när en video på Youtube har potential att nå miljoner tittare. Vi kan bara delvis förmå våra läsare att använda sig av tidningen som mötes-/åsiktsforum. Det ska vi naturligtvis göra. Samtidigt måste vi bli bättre på att hitta våra läsare där de väljer att befinna sig. ■■En knäckfråga är om och hur mediehusen kan öka sina intäkter med hjälp av UGC. Ett grundkrav är att arbeta över interna avdelningsgränser på ett sätt som vi av tradition inte har gjort. Allt för att skapa affärsnytta - såväl direkt som indirekt.

sig för arbetsgivare och möta dem på den jobbsajt som skapats på na.se/gemigettjobb.

”Så här måste tidningar arbeta”

TEXT: ANGELA HANAGARTH

angela.hanagarth@na.se

FOTO: PAVEL KOUBEK

pavel.koubek@na.se

April 2011

April 2011

FOTO: PRIVAT

D

et började med en jobbmässa. Varje år kommer hundratals besökare från hela regionen till mässan i Örebro med sitt cv i handen, i hopp om att hitta ett jobb. Väldigt många är unga och våren 2009 tog vi ett ovanligt redaktionellt grepp. 30 arbetssökande fick presentera sig själva i tidningen med bild i en sorts ”redaktionell platsannons” där de beskrev vad de kunde och ville. Tidningen delades ut på mässan och uppmärksamheten blev stor.
 Inom ramen för Locomedia-projektet föddes idén om att utveckla detta grepp på nätet. Hur kunde vi i ett UGC-projekt bidra till att göra nytta för denna utsatta grupp? Örebro län har länge tillhört de län som haft den högsta ungdomsarbetslösheten i landet. Med hjälp av de unga arbetssökande själva ville vi därför skapa en plats på nätet där de kunde mötas och utbyta erfarenheter och tips – och också möta arbetsgivare med rekryteringsbehov. Vi visste redan att bara en tredjedel av alla lediga jobb anmäldes till Arbetsförmedlingen. 
 Vi började med att bjuda in till en workshop med unga under 30 år som ville vara med och utveckla sajten. Idéerna sprutade och lade grunden till den sajt som växte fram: na.se/gemigettjobb.

6

FAKTA

FOTO: LENNART ALMQVIST

PROJEKT: NERIKES ALLEHANDA

Vi finns, vi kan och vi vill. Om vi bara får chansen. Det handlar om unga på jakt efter jobb – och målgruppen för Nerikes Allehandas projekt.

Tommie Kajtner, 22 år, bloggare på sajten som varit med och utvecklat innehållet:


– NA:s workshops har varit väldigt givande. Att låta målgruppen vara med och utforma projektet kändes innovativt för att vara en tidning, i stället för att försöka passa in målgruppen i efterhand på ett färdigt projekt. Det påverkar definitivt kvaliteten. – Så här måste tidningar jobba i framtiden. Bjuder man in dem som man vill ska bidra blir tidningen relevant. 
 – Flera arbetsgivare har sett mitt namn på sajten och sedan ringt upp fast jag inte ens sökt jobb där. Nu tipsar jag ofta andra om att presentera sig på sajten. Jag vet ju att det ger resultat.

Om projektet: ”För arbetslösa är all marknadsföring bra. Syns man så finns man ...” Gabriella Gecer.

Gabriella Gecer, 28 år, som varit med och utvecklat innehållet på sajten:


– Det var jätteroligt att få vara med och utforma sajten. Även om jag personligen inte haft så stor nytta av den. Att jag fick jobb på ett bemanningsföretag berodde på att jag gick dit och presenterade mig.
 – Det är bra att en tidning står för en sak som många har nytta av. Det ger trovärdighet. – För arbetslösa är all marknadsföring bra. Syns man så finns man och en tidning når många. Men ska det fungera i längden måste NA marknadsföra sajten bättre, både på sin hemsida och i tidningen. – Man måste också få in fler arbetsgivare på sajten, så att de får syn på oss som söker jobb. Det är den stora utmaningen.

7


PROJEKT: HELSINGBORGS DAGBLAD

Ett grupp gymnasietjejer tog fram sajten där bland annat konserter och klubbar samlas, kommenteras och betygsätts.

EVENTWEBB När eleverna själva fick välja sitt drömprojekt blev det en eventkalender. På bara tre veckor gick de från en idé till en färdig sajt.

D

et har länge saknats en kalendersajt för Helsingborg med omnejd. I en expansiv region med ett rikt kulturliv är det egentligen konstigt att ingen år 2011 har försökt skapa en kalendersajt med social inriktning. En sajt där läsarna/användarna kunde få en överblick över nöjes- och kulturutbudet samtidigt som de själva också engagerade sig kring innehållet. Vi på Helsingborgs Dagblad tänkte själva aldrig tanken att skapa en sådan sajt åt våra läsare. Det som till slut gjorde att vi i dag står med en färdig socialt inriktad eventsajt baserad på en kalender innehållandes nöjes- och kulturhändelser i Helsingborg, är en grupp energiska gymnasietjejer och en utvecklare med ett öppet sinne. Efter en rad misslyckade projekt där läsarna skulle involveras i medieproduktionen (se artikel intill) bestämde vi oss på HD för att se om vi kunde ha ett projekt där vi gjorde saker och ting tvärtom jämfört med hur vi hade gjort dem fram tills dess. Istället för att sätta upp ramar, projicera förväntningar och försöka leda in våra läsare i en modell där vi har satt upp villkoren för deras medverkan, bestämde vi oss för att ta in en grupp läsare som inte är vår vanliga målgrupp och låta dem göra vad de ville. Vår önskan var tydlig. Vi ville ha en grupp elever från medieprogrammet på gymnasiet Filbornaskolan som skulle komma in till oss för att spendera sin tre veckor långa praktikperiod på HD tillsammans med en utvecklare. En förfrågan skickades till lärarna på medieprogrammet och efter att de hade förhört sig kring elevernas intresse för att delta

8

i projektet valdes sex tjejer ut; Madeleine Persson, Amanda Nilsson, Klara Gradin, Rebecka Slatter, Frida Svensson, Maggie Stangertz. Vi tog också in en extern utvecklare som skulle stå för kunskapen kring sajtbyggen. Den personen blev Jacob Hansson, en ung frilansare från Malmö som är van att jobba med olika typer av användargenererade program och verktyg för att bygga sajter. I mitten på november kom utvecklaren och de sex tjejerna till HD. Vi gav dem en varsin dator, en whiteboard och fria tyglar. De fick i uppgift att under tre veckors tid utveckla någon sorts sajt eller funktion på nätet som handlade om eller innehöll läsarmedverkan. I smyg trodde vi som varit involverade i projektet att tjejerna och Jacob Hansson skulle spåna fram och påbörja tre till fyra olika idéer men inte bli klara med varken en konceptuell sajt eller ett bygge av nya funktioner till den befintliga nyhetssajten vi driver på hd.se. Döm om vår förvåning när de drivna gymnasietjejerna omedelbart satte igång med ett kreativt spånande som efter två dagar hade genererat en mängd olika idéer. De valde själva att satsa på en idé; att bygga en nordvästskånsk eventsajt bestående av en kalender där läsarna själva kunde bidra genom att skriva in evenemang, betygsätta allt från konserter till mingelbilder, konsertplatser och uteställen. Praktiskt fungerade vårt samarbete så att gruppen hade en handledare på HD (Sandra Jakob) som tittade till dem varje dag, kollade närvaron och bistod med hjälp kring datorerna

och andra frågor som kom upp. Utvecklaren kodade men undervisade också tjejerna i hur man bygger en sajt och hur man tänker kring bygget av en sajt. Tjejerna i sin tur stod för allt idéarbete och gjorde en gemensam insats när det gäller att skriva kod och få till en grafisk profil för sajten. Hd.se:s utvecklare med designfokus, Martin Lekvall, plockades in som bollplank under en eftermiddag för att hjälpa gruppen komma på rätt spår när det gällde utseendet på sajten. Förutom den hjälpen stod de själva för allt arbete. Bygget av Eventkalendern började den tredje dagen och när praktikperioden på tre veckor var över hade tjejerna och utvecklaren inte bara tagit fram en fullt fungerade eventsajt utan också jobbat fram en marknadsföringsplan som kan användas vid lanseringen av sajten. Den hoppas vi på HD ska kunna ske under våren 2011 med god hjälp av tjejerna som utvecklat sajten. Att ge en grupp läsare fria tyglar och låta dem utveckla något som de ser att det finns behov av var en nyttig process för alla inblandade, men speciellt för oss på HD. Vi har fått en sajt som vi vill erbjuda våra läsare och samtidigt har vi fått ett fantastiskt samarbete med en grupp kreativa och duktiga tjejer som visade oss att ett läsarsamarbete är enormt utvecklande för alla inblandade. Läs tjejernas blogg på hdprojekt. wordpress.com.

TEXT: SANDRA JAKOB

sandra.jakob@hd.se

FOTO: PROJEKTGRUPPEN HD April 2011

Efter två mindre lyckade projekt lät man i stället läsarnas egna önskningar stå i fokus. Denna gången med stor framgång.

Läsarna sätter agendan – våra vägvisare in i framtiden

U

nder LoCoMedia-projektet har vi på HD varit involverade i flera olika sorters projekt där de flesta började som en bra idé men inte höll. Våra lärdomar från dessa projekt är flera men den viktigaste är att ett tidningsföretag, eller ett mediehus, inte kan projicera sina önskningar på läsarna och ha förväntningar kring att de ska vilja medverka på de villkor som vi som journalister har satt upp. I det första fallet var vi intresserade av att samla matchreferat och berättelser från träningsläger m.m. som lag som ingick i en flickserie i fotboll skulle skicka till oss. Vi ville publicera läsarnyheterna från fotbollslagen på vår sajt och i tidningen. Redan under den initiala kontakten med lagleApril 2011

darna stod det klart för oss att det inte fanns ett intresse överhuvudtaget för dem att medverka på detta sätt. Lagledarna tyckte att uppmärksamheten kunde leda till osund konkurrens mellan lagen och om någon skulle porträtteras borde HD:s journalister komma ut och göra jobbet. Det andra försöket handlade om att efterlysa läsare som var intresserade av att vara återkommande och engagerade läsarreportrar för HD. Vi samlade ett 50-tal intresserade till ett informationsmöte och cirka 10 personer kom sedan till ett efterföljande möte där vi pratade om vad det skulle innebära att bevaka sitt närområde och rapportera som en läsare till HD. Ingen av de personer som ville vara läsarreporter var intresserad av att

skriva om saker i närområdet utan helst om sina åsikter, spaningar eller kåserier och dikter. Det som till slut fungerade var vårt koncept med Eventkalendern. Där gav vi en grupp elever fria tyglar, medverkade som stöd när de efterfrågade men la oss aldrig i deras jobb eller berättade för dem om våra idéer eller förväntningar. Lärdomen är att man inte ska utgå från sin egen organisations behov utan istället fråga läsarna vad de vill bidra med. De måste själva driva utvecklingen och ha ett eget intres- se samtidigt som de medverkande från tidningarna ska kunna vara bollplank för att samarbetet ska bära frukt.

FAKTA Helsingborgs Dagblad – HD

■■Utgivningsort: Helsingborg. ■■Utgivningsområde: Nordvästra Skåne. ■■Utgivningsdagar: Sju dagar. ■■Upplaga: 76 000.
 ■■Räckvidd: 60 procent. ■■Webbadress: hd.se och m.hd.se. ■■Webbtrafik: 215 000 unika besökare per vecka. ■■Annat: iPad-app, iPhoneapp, PDF-tidning och android-app för hd.se.

TEXT: SANDRA JAKOB

sandra.jakob@hd.se

9


PROJEKT: SYDSVENSKAN

Att spela in video och ladda upp den själv på en etablerad tidningssajt lockar inte läsare. Åtminstone inte när tidningen sätter ramarna och ämnet är politik.

■■

FÅ VILLE DEBATTERA

Alfonso Allende, ett av Sydsvenskans läsarbollplank under projekten.

Hur var det att jobba i projektet?

I

nför det politiska valet hösten 2010 hade Sydsvenskan ambitionen att låta personer som inte är politiker ta mycket plats. Ambitionen bottnade bland annat i en sådan önskan från de läsare som Sydsvenskan.se engagerat i en dialog för att vässa sajten just inför valet. På Sydsvenskan.se genomförde vi en satsning vi kallade “Min åsikt”. I samband med de valdebatter Sydsvenskan arrangerade i Lund, Malmö och Vellinge fanns två personer på plats med ett enkelt bås där privatpersoner fick tala för sin hjärtesak. En videoreporter filmade pläderingen. Vi publicerade dessa åsikter på en särskild sida på Sydsvenskan. se och hoppades kunna komplettera dem med läsarnas egna filmer där de talade för sin sak. Formatet fungerade bra som en specialinramad enkät, men ingen skickade in någon egen video med åsikter. En låt var det enda som nådde oss, och vi hade öppnat för många sätt att ta emot filmsnuttar. Satsningen utvärderades inom gruppen med läsare som engagerats i dialog inför valet. Elva läsare svararde. Svaren var inte entydiga, men det fanns en tendens till rädsla för att framträda med sitt namn och ansikte

Josefin Oxenholt och Martin Ekelund var bland dem som tog chansen att tala för sin hjärtefråga när Sydsvenskans ”Min åsikt” var i Lund.

i media när det handlar om politiska åsikter. Några personer trodde att den tekniskt barriären för att spela in film själv var för hög. Någon månad efter valet efterlystes läsarfilmer igen på Sydsvenskan. se. Denna gång till en blogg inom ramen för tidningens Vi älskar Malmökampanj. Då blev resultatet annorlunda. Ett 20-tal läsarfilmer kom in och 15 av dem publicerades. Situationen var också mycket speciell. Att människor i Malmö blev beskjutna engagerade läsarna djupt och många

av filmerna passade de vida ramarna utan att vara specialgjorda för just detta. TEXT: TERESA LINDSTEDT

teresa.lindstedt@sydsvenskan.se

FOTO: BENGT ARVIDSSON

bengt.arvidsson@sydsvenskan.se

■■Läs mer: syd.is/minasikt (”Min åsikt” på Sydsvenskan.se) ■■blogg.sydsvenskan.se/vialskarmalmo (Vi älskar Malmö-bloggen)

SYDSVENSKAN ■■Utgivningsort: Malmö. ■■Utgivningsområde: Sydväs-

tra Skåne.

10

■■Utgivningsdagar: Sju dagar. ■■Upplaga: 115 600.
 ■■Räckvidd: 299 000.

■■Webbadress: sydsvenskan.se ■■Webbtrafik: 383 300 unika

besökare per vecka.

■■Annat: Sydsvenskan finns också som app för Ipad och Smartphones och som mobilsajt (m.sydsvenskan.se). April 2011

HALLÅ DÄR

Läsare guidar genom karta M ånga har ett smultronställe i Skåne. Andra söker efter platser värda ett besök. Sydsvenskan vill låta dem mötas. Enligt devisen många vet mer än få skapas journalistik världen över. Metoden kallas crowd sourcing och kan variera mycket. Svenska Dagbladet har grävt i kommunala biståndsprojekt tillsammans med läsare genom att blogga under hela arbetet. I Washington har läsare rapporterat om snön på sin gata. April 2011

2009 inledde Sydsvenskan ett arbete inom LocoMedia för att skapa en karta över platser i Skåne värda ett besök. Tanken var att läsare skulle få dela med sig av sina tips. En inledande diskussion med en läsargrupp visade på intresse för idén och en förväntan om att läsaren som tipsar ska få något tillbaka. Arbetet lades på is när lågkonjunkturen ledde till att SDSkoncernen prioriterade hårt bland utvecklingsprojekten.

cernens utvecklingsgrupp översatte gratisverktyget Ushahidi till svenska. Ushahidi är en teknisk plattform som samlar in text, bild och geografisk position från allmänheten och presenterar det på en karta. Det är inte omöjligt att detta verktyg efter lite modifiering kan användas för att skapa en karta över skånska smultronställen.

I mars 2011 öppnades plötsligt dörren på nytt. SDS-kon-

teresa.lindstedt@sydsvenskan.se

TEXT: TERESA LINDSTEDT

FOTO: TORBJÖRN CARLSON

– Klart intressant. Mest kul var att på ett mer ingående sätt kunna se tankarna bakom den nya sajten som Sydsvenskan arbetade med, hur den skulle fungera och kanske till och med kunna väcka några idéer hos folk. Givande var även idéerna kring läsardeltagande – att folk själva skulle få dokumentera. Tyvärr gick den idén i stöpet. Forumet som lades upp besökte jag ofta, i synnerhet i början, och det bidrog till att skapa nya idéer och att lyfta fram befintliga. Det kunde blivit bättre om fler av oss deltagare hade engagerat sig i det. Vad gav det dig personligen? – Jag tycker det är bra att pappersmedia på något sätt försöker närma sig den mer sociala webben, men samtidigt väcks frustration över bristen på förmåga, vilja eller kunskap att ta in den information som faktiskt finns där. Var på nätet brukar du själv delta? – På bloggar - främst politiska. På Twitter och relativt slutna forum som poeter.se. På Facebook och på mailinglistor. Jag driver också en egen blogg, men har på sistone mest koncentrerat mig på politiska kommentarer i t-shirtform. Jag läser alla stora och vissa mindre medier online och deltar även ibland som åskådare på sajter som Flashback.

11


PROJEKT: GÖTEBORGS-POSTEN

BYGGDES OM VIA FACEBOOK Läsarna tyckte till om förslagen till nya sidor. I diskussionsgrupper på Facebook bad GP om synpunkter när delar av papperstidningen skulle göras om.

När kultur- och nöjessidorna skulle göras om med mer läsning inför helgen ville projektledaren, kulturchefen Gabriel Byström, testa ett nytt sätt att stämma av förslagen – via Facebook. – Det var dags att öppna upp pro-

Cecilia Frisk, Lars Lundström och Gabriel Byström är Göteborgs-Postens nyhetsredaktions-, sport- respektive kultur- och nöjeschef.

cessen och låta läsare delta i utvecklingsarbetet redan från början, säger han. Hösten 2009 bjöds drygt ett dussin bloggare inom kultur- och nöjessfären i västsverige in till att delta i en Facebookgrupp. Vid ett möte presenterades syftet och målet med projektet, och deltagarna uppmanades att komma med respons på förslagen. Gruppen var bara öppen för de inbjudna och för projektledningen, men deltagarna var fria att blogga om själva processen och resultaten. Designers på GP omvandlade idéer till skisser som lades ut för kommentering på Facebooksidan, och diskussionerna resulterade i nya skisser. – Framför allt var det själva strukturen på sidorna och färgerna som diskuterades. Och vi tog till oss av kritiken, flera saker blev annorlunda än i de ursprungliga förslagen, säger Gabriel Byström. – En positiv bieffekt var naturligtvis att det bloggades om GP:s kommande förändring. Det blev en värdefull marknadsföring inför lanseringen. Sättet att interagera direkt med läsarna vidareutvecklades i nästa stora projekt för papperstidningen, omgörningen av sportsidorna. Gruppen var fortfarande sluten, men mer vidgad till att omfatta ett trettiotal medlemmar från sportvärlden, bland annat från sportsajten Svenskafans.com. Även här lades skisser ut för kommentering och debatt, och slutresultatet blev ett antal konkreta förändringar jämfört med ursprungsförslagen. När nya GP-sporten lanserades i september 2010 var innehållet förändrat med bl a nya temasidor, och formen mer anslående med kraftigare rubriker.

Borde man ha haft en helt öppen Facebooksida? ”Tveksamt. Det är lätt att det blir en massa mindre seriösa kommentarer.” ”Det är omöjligt för er att svara på alla kommentarer, risken är att det landar fel.” ”Jag tror inte att man ska ha en helt öppen sida, däremot kunde man absolut ha fler bloggare som är med och kommenterar.” Skulle ni göra det igen? ”Absolut. Det har känts som ett priviliegium.” ”Utan tvekan. Kul att få vara med och påverka på det här sättet.”

Inför nästa stora förändring, förnyelsen av GP:s lokala nyhetssidor i januari 2011, användes också Facebook i utvecklingsarbetet. Men den här gången skedde allt inför öppen ridå – alla de uppåt 2000 medlemmarna i GP-gruppen på Facebook fick delta med förslag och kommentarer. Internt fanns det farhågor för att en helt öppen process kunde ”bombas” av någon illvillig eller att goda idéer skulle knyckas av konkurrenter. Men aktiviteten i den helt öppna gruppen blev lägre än i tidigare projekt. Vid omgörningen av kultur- och nöjessidorna var omkring hälften av bloggarna verkligt aktiva i gruppen. I sportprojektet var det betydligt fler som deltog i debatten, omkring ett tjugotal. – Folk kände sig inbjudna och välkomna. Och vi rekryterade medlemmar som verkligen var engagerade, som brinner för sport och som har åsikter, säger projektledaren och sportchefen Lars Lundström. – Därför blev det en livlig diskussion med massor av kreativa idéer. Det tredje projektet, omgörningen av nyhetssidorna, var alltså öppet för alla som ville delta. Men i realtiteten blev det bara ett fåtal som var direkt aktiva och kommenterade de skisser som lades ut. – Det var faktiskt desto fler som hörde av sig via mail och telefon, säger projektledaren Cecilia Frisk, chef för nyhetsredaktionen. En förklaring kan vara att Facebookgruppen var så stor att få vågade komma med förslag och kritik inför öppen ridå. Istället valde man direktkontakt för att lämna synpunkter.

FAKTA Göteborgs-Posten – GP

■■Utgivningsort: Göteborg ■■Utgivningsområde:

Västsverige. ■■Utgivningsdagar: Sju dagar. ■■Upplaga: 230 000.
 ■■Räckvidd: 59 procent i Göteborgsområdet.
 ■■Webbadress: gp.se. ■■Webbtrafik: 450 000 unika besökare per vecka. ■■Annat: Finns också som e-tidning, som iPhone-app och i iPad.

TEXT: PER ANDERSSON-EK

per.andersson-ek@gp.se

April 2011

Så tyckte läsarna... Kommentarer från deltagarna i förändringen av kultur- och nöjessidorna i GP: ”Bra idé att bjuda in bloggare, det visar att ni bryr er om vad folk utanför huset tycker.” ”Jag skulle gärna vara med igen. Kul att få en möjlighet att påverka, att få vara med på insidan och se hur det fungerar.”

V

i kan läsa svenska nyheter i mobilen på solsemestern, bläddra i e-tidningen från segelbåten eller kolla TVinslag i iPaden oavsett sändningstid. Det finns allt fler sätt att ta del av nyheter – var vi än är och när vi själva vill. Allt påverkar vårt sätt att läsa dagstidningar, där upplagorna sjunker i en allt hårdare konkurrens. Därför blir det allt viktigare för medieföretagen att förändra tidningarna så att de är mer anpassade till nya läsmönster. På Göteborgs-Posten gör man med jämna mellanrum om delar av papperstidningen. Alla förändringar har diskuterats och utvärderats i grupper av läsare innan de blir verklighet. Nu testas nya idéer för tidningen via sociala medier. Det har gjort förändringsarbetet enklare, snabbare och billigare, och det fungerar som marknadsföring för tidningen. Sedan början av 90-talet har en forskargrupp på Göteborgs universitet mätt läsarnas syn på förändringar av GP, om man tycker att tidningen blivit bättre eller sämre under det senaste året. Det som gett flest positiva reaktioner är stora förändringar. Det s k Garciaprojektet 1993-94, där tidningen förändrade innehåll och gick från två till tre delar, fick beröm från de flesta läsare. En annan populär åtgärd var att minska tidningens storlek, där del efter del av tidningen bytte format under åren 2001-04. Vid alla förändringar testades idéer och provtryck på grupper av läsare som fått diskutera och utvärdera förslagen. Det har gett signaler om vad som fungerat och hur hela läsekretsen skulle reagera på förändringarna. Men att rekrytera ett representativt urval av läsare till diskussionsgrupper har varit krångligt, tidsödande och dyrt.

12

Utdrag ur Facebookdiskussionen om kultur/ nöje- och sportsidorna.

April 2011

13


PROJEKT: BOHUSLÄNINGEN & STRÖMSTADS TIDNING

BETALA FÖR DET LOKALA?

På Bohuslaningen.se introducerades undersajter till Tanumssidan för att kunna erbjuda de superlokala nyheterna. Samtidigt startades Stromstadstidning.se upp med ett liknande upplägg vilket ledde till en krock.

Projektet som blev till ett test för delar av tidningsbranschen och inledde arbetet med betalt innehåll på webben.

D

et började med funderingar kring superlokalt material för en kommun, en lokal annonsbilaga och blev så småningom också startskottet för betalt innehåll på webben. Uppdraget inom LoCoMedia-projektet var att starta en lokal sajt i Tanums kommun i norra Bohuslän. Där fanns också planer på Nära, en annonsbilaga med läsargenererat innehåll. Det tangerade förstås tankarna på superlokalt och användargenererat material på webben, men företagsledningen var mycket tydlig med att projekten inte skulle blandas ihop. Så webben fick bygga på en idé där Tanums avdelning på bohuslaningen.se fick 13 undersajter: Bottna/Gerlesborg, Fjällbacka, Grebbestad, Hamburgsund, Havstenssund, Kville, Lur, Rabbalshede, Resö, Sannäs, Strömstad, Tanumshede och Östad-Backa. Den redaktionella insatsen i projektet skulle, enligt grundtanken, begränsas till att tagga journalistiskt material till dessa undersajter. Men det huvudsakliga målet var att läsarna skulle stå för innehållet i det som fick arbetsnamnet Vi i Tanum. Det saknades varken idéer eller engagemang när vi samlade ett 30-tal tanumsbor i Grebbestad 1 december 2009. Faktum är att vi överraskades av det mottagande som vår grundidé fick. Flertalet var villiga att medverka på ett eller annat sätt och anmälde sig till den plattform vi lanserade med hjälp av högskolan i Halmstad. Problemet var tidpunkten, och när vi flyttat fram projektstarten till efter jul- och nyårshelgerna hade engagemanget hos läsarna svalnat. Vi följde upp med nya besök och lanseringsmöten, men fick aldrig upp intresset till den nivå som vi

14

Var sjunde läsare valde plustjänsten

Enkelhet, välkända betalningssätt som faktura och en pappersutgivning tre dagar i veckan är viktiga faktorer som spelat in för att lyckas få svar på frågan om det finns en betalningsvilja på nätet. Med hjälp av ett ledarskapsprogram inom Stampen tog projektet med Strömstads Tidning på nätet fart under våren förra året. Dåvarande säljchefen på Västkustmedia Tomas Niklasson gick ledarskapsprogrammet och fick där i uppdrag att utreda om det finns en betalningsvilja på webben. – Vi gjorde det enkelt för våra läsare, de är vana vid att betala via faktura, så även webbprenumerationen lät vi gå den vägen, säger Tomas Niklasson som idag jobbar inom Stampen/Mktmedia.

hade vid det första mötet. Med facit i hand borde vi kanske ägnat mer tid åt att marknadsföra de nya sidorna och dess olika möjligheter. Grunden i det läsargenererade materialet skulle vara bloggar, artiklar av inloggade medlemmar och nyhetstips genom formulär. Några tips har kommit och vi har några Tanums-bloggare, men några artiklar har det av olika skäl inte blivit. Vi konstruerade också  hälsningstjänster via SMS och ville jobba med en historisk wiki med möjligheter att ladda upp gamla bilder och positionsbestämma dem via en kartfunktion. Just detta visade sig vara populärt och efterfrågat av i stort sett alla i referensgruppen, men rent tekniskt var den uppgiften för svår och kostsam för oss att lösa. Mitt i arbetet krockade också projektet med uppbyggnaden och lanseringen av Strömstads Tidnings sajt (se artikeln här intill). Den sajten innehöll flera av de komponenter som vi jobbade med, inte minst superlokala undersajter. Det som var olyckligt var att flera av dessa också fanns i Tanum och det skapade förvirring bland läsarna. Projekten krockade även när det gäller tid och resurser eftersom samma personer skulle bygga upp de båda strukturerna. Projektet blev i många stycken därför ett lärande och belyste områden där vi fortfarande har mycket att utveckla. Det gäller inte minst våra egna rutiner och hur vi jobbar i projekt. Vi har också lärt att det krävs både tid och resurser om man vill få fart på och upprätthålla läsarmedverkan. En annan av de positiva effekterna som följt av LoCoMedia är den tvär-

F

inns det en betalningsvilja för redaktionellt innehåll på webben? Svaret är ja, om man frågar de på Strömstads Tidning som sedan i höstas är igång med en Plus-tjänst för att läsa på nätet.

Strömstads Tidning startade betalwebben som

grupp som startades och som sedan inte bara fått eget liv utan också efterföljare i koncerngruppen. Sammanfattningsvis finns det mycket vi kunde och borde gjort annorlunda, men vi tror fortfarande på grunden och ser nu fram emot att få lansera omarbetade lösningar i några av våra andra primärkommuner. Kanske finns det också en framtid för vår historiska wiki.

komplement till papperstidningen som kommer ut tre dagar i veckan. Foto: Maja Sigfeldt.

FAKTA Bohusläningen

Strömstads Tidning

■■Utgivningsort: Uddevalla. ■■Utgivningsområde: Uddevalla,

■■Utgivningsort: Strömstad. ■■Utgivningsområde: Strömstads

Sotenäs, Lysekil, Orust, Färgelanda, Munkedal. ■■Utgivningsdagar: Måndag - lördag. ■■Upplaga: 30 500. ■■Räckvidd: 85 000. ■■Webbadress: bohuslaningen.se ■■Webbtrafik: 30 000 unika besökare per vecka.

och Tanums kommuner. ■■Utgivningsdagar: Tisdag, torsdag, lördag. ■■Upplaga: 5 400. ■■Räckvidd: 19 000. ■■Webbadress: stromstadstidning.se ■■Webbtrafik: 3 700 unika besökare per vecka. ■■Annat: Webbprenumeration kan köpas via sms.

TEXT: CHRISTER LINDGREN

christer.lindgren@bohuslaningen.se

April 2011

FAKTA

April 2011

När det är dags att förnya papperstidningsprenumerationen skickas det nu ut två fakturor, en för papperstidningen och en faktura för både papper och webb. Prenumeranten får helt enkelt välja vilket alternativ som passar bäst. Till dags dato har omkring 15 procent av prenumeranterna som fått erbjudandet valt Plus-alternativet. I september i år har alla prenumeranterna fått göra ett val och det är dags för en första rejäl utvärdering. – Till en början var vi faktiskt lite skeptiska till det här internt, berättar Kerstin Karlsson, platschef på Strömstads Tidning. Men efter hand har det förvandlats till stolthet då vi fått mycket positiv uppmärksamhet och att det faktiskt funkar att ta betalt på webben. Med hjälp av en s k frekvensmodell har inte heller trafiken blivit lidande trots en betallösning. Inga url:er är låsta utan det hela bygger istället på hur många artiklar besökaren läser innan det är dags för inloggning och betalning. I Strömstads tidnings fall handlar det om fem artiklar per månad som är gratis att läsa. – En framgångsfaktor i det här är helt klart att Strömstads Tidning kommer ut tre dagar i veckan som papperstidning. Vi har därför kunnat marknadsföra att få lokala nyheter under veckans alla dagar, säger Tomas Niklasson. TEXT: HARRY GERD

harry.gerd@ttela.se

15


TREDJE GÅNGEN GILLT I HALLAND? D

et första projektet som inte kom längre än till ett internt idéstadium var att försöka skapa en sajt kring fotbollsserien ”Hallandsfyran”. Det fanns pedagogiska skäl till det. De båda tidningarna inom Mediabolaget i Halland, Hallandsposten och Hallands Nyheter, hade börjat ett arbete med att försöka uppnå synergieffekter både på den redaktionella och kommersiella sidan. En gemensam webbredaktion skulle skapas som skulle arbeta med båda tidningarnas respektive sajter. Verkligheten krånglade  dock till det. De lag som fanns i serien spelade både illa och bra – och sedan fanns det inte lag från båda tidningarnas spridningsområde i Hallandsfyran. Därför avbröts det redaktionella samarbetet mellan sportavdelningarna. Och samarbetet mellan tidning-

arna blev inte så starkt som det var tänkt. Redaktionerna, förutom kulturen och viss mån webben har kvar det fördjupade samarbetet. Det andra försöket handlade om att skapa ett ”Plank”, en sajt för lokal ungdomsidrott där ledare, spelare, föräldrar ja vem som helst skulle bidra med material till sajten. Man kunde berätta om träningslägret för klubbens 14-åringar i Danmark eller videoblogga om en tävling på orten. Det skulle bli en levande sajt med ett ständigt materialflöde. Vi gick ut brett och sökte skribenter/redaktörer som skulle kunna hjälpa oss och dra igång. Tyvärr fick vi bara tre svar från hela länet, trots annonser både i papper och på sajterna och en bred mejlkampanj. Intresset, eller rättare sagt behovet att berätta, verkade inte finnas. Det tredje och sista försöket pågår

fortfarande och handlar om att skapa en bloggportal med lokala ortsbloggare. Under vintern har vi haft ett antal fysiska möten med intresserade läsare inom Hallands Nyheters spridningsområde. Gruppen har också haft en stängd facebookgrupp där de kunnat diskutera olika idéer. Där har deltagarna skissat på hur en portal skulle se ut, vilka krav på funktionalitet och typer av bloggare vi vill ha. Det som stoppat upp arbetet är att den utvecklingsgrupp som finns för digitala medier på Västkusten har prioriterat annorlunda och vill hitta en gemensam lösning för alla tidningar som gruppen arbetar med, nämligen Bohusläningen, TT/ELA, Hallands Nyheter och Hallandsposten. Ett arbete som fortfarande pågår. TEXT: MIKAEL NOVAK

mikael.novak@hallandsposten.se

FAKTA Hallandsposten – HP

■■Utgivningsort: Halmstad. ■■Utgivningsdagar: Sex dagar. ■■Upplaga: 30 900.
 ■■Räckvidd: 69 procent.


16

■■Webbadress: hallandspos-

ten.se. ■■Webbtrafik: 53 000 unika besökare per vecka.

Hallands Nyheter – HN

■■Utgivningsort: Falkenberg. ■■Utgivningsdagar: Sex dagar. ■■Upplaga: 29 600.
 ■■Räckvidd: 74 procent.

■■Webbadress: hn.se. ■■Webbtrafik: 41 000 unika

besökare per vecka.

April 2011

Engagerade. En grupp läsare diskuterar hur en bloggportal för Hallands Nyheter skulle kunna se ut. Foto: Esbjörn Ebbesson.

Hallandsläsarnas tankar kring läsarmaterial...

Jag känner att jag kan påverka och vara delaktig om jag vill. Kvinna, 46.

Inget Stort värde eftersom det inte är skapat för att sälja. Man, 46. värde alls. Jag läser Kvinna, 35. tidningen för att Tryckfriheten ska frodas utan att få nyhe- till exempel propaganda blandas ter. Kvinna, 74. med information. Man, 72.

Visar opinionen i frågor som rör alla.

April 2011

Värdelöst. Jag läser tidningar för att få professionellt behandlade nyheter, inte skvaller. Man, 47.

PROJEKT: HALLANDSPOSTEN & HALLANDS NYHETER

Att skapa engagemang hos läsarna kräver att det som erbjuds är efterfrågat eller tillräckligt nyttigt. Efter tre försök med användargenererat material drar man den slutsatsen i Halland.

17


LOCOMEDIA: FORSKNINGEN

40 tidningsledare om material från läsarna... Kunskapen i tidningsledningarna om möjligheterna med läsarmaterial har ökat under de tre år som LoCoMediaprojektet pågått. Men insikten om problemen har också växt.

Doktoranderna Jesper Svensson och Esbjörn Ebbesson. Projektledare Carina Ihlström Eriksson och biträdande projektledare Maria Åkesson, båda filosofie doktor vid Halmstad Högskola. På bilden saknas assistenterna Jan Nilsson och Mikael Hammeltz.

DE FORSKAR MED MEDIER V

Media IT-gruppen har tidigare genomfört två större forskningsprojekt tillsammans med tidningsindustrin. Det första var DigiNews, ett europeiskt projekt kring e-papper och framtidens digitala tidning 2004-2006. Sju svenska tidningar och ett par europeiska deltog. I projektet togs bland annat ett antal prototyper av framtidens e-papperstidning fram, och möjliga affärsmodeller diskuterades. Det andra var UbiMedia, ett projekt finansierat av KK-stiftelsen, som un-

18

der 2006-2008 fokuserade på framtidens medietjänster. Nio svenska tidningar deltog. Olika arbetsgrupper med fokus på strategi, läsarbeteende, teknik och design arbetade tillsammans för att skapa en vision av framtiden. Visionen omsattes i tre korta filmer, som finns på projektets webbsida (se faktaruta). Halmstad Living Lab bildades 2007 för att stödja innovationsprocesser för företag. Genom att involvera olika intressenter tidigt i processen ökar möjligheten att skapa produkter och tjänster som ligger i linje med vad slutkonsumenten vill ha. Forskargruppen har stor erfarenhet av användarinvolvering i sådana processer. LoCoMedia-projektet har genomförts inom ramen för Halmstad Living Lab, vilket speglats i det sätt vi involverat läsare i projektets olika experiment som beskrivs i denna tidning. Vi har låtit läsare vara med från början och formulera idéer, tillvägagångssätt och i vissa fall även slutresultat.

En tidningsledare reflekterar (2011)

Vid projektets start var inställningen till läsarmaterial väldigt positiv och inbjudande (2008)

LoCoMedia är det tredje stora forskningsprojektet som Media IT-gruppen vid Halmstad Högskola genomfört i tätt samarbete med svenska medieföretag. id Högskolan i Halmstad finns forskargruppen Media IT som leds av docent Carina Ihlström Eriksson, och som samarbetat med tidningsindustrin sedan 1999. Inom gruppen har två avhandlingar lagts fram vid Göteborgs Universitet, ”The Evolution of a New(s) Genre” av Carina Ihlström Eriksson 2004, och ”Digital Innovations in the Value Networks of Newspapers” av Maria Åkesson 2009.

”Sedan så tror jag att det finns ett värde också för oss, att vi lär oss mer om läsarna, inte bara att vi kommer närmare så att det så här varumärkesmässigt känns bra, utan att vi lär oss helt enkelt, vad håller folk på med egentligen. Och det kommer ju förhoppningsvis få bäring i vår journalistik .”

”Det här projektet har gjort också att vi kanske har nyktrat till något. Under dom här åren i projektet då vi i princip har haft öppna dörrar och varsågod och bidra, så har det ju aldrig kommit en artikel som skulle ha kunnat produceras här inne för att publiceras.”

Förutom dessa experiment har vi genomfört ett flertal undersökningar. Bland annat av hur användare på utländska sajter uppfattar användargenererat material, och vilken inställning 40 tidningsledare har till materialet. Samt en större enkätstudie som du kan läsa om på nästa uppslag. Vid sista internatet genomfördes en framtidsworkshop, ledd av Jörgen Jedbratt från Kairos Future, då alla deltagare visualiserade framtiden för UGC och tidningsindustrin. På sida 24 sammanfattar Sören Karlsson våra intryck från denna workshop. TEXT: FIL. DR. CARINA IHLSTRÖM ERIKSSON, PROJEKTLEDARE LOCOMEDIA

”Vi har ju en tung tradition att bära, alltså den att vi producerar journalistik och det är vad vi alltid har gjort. Därför är det så vi gör i de nya medierna också. Det nya mediet härmar alltid det gamla mediet till att börja med. Det är väl därför läsarmaterial ser ut som det gör på tidningar och inte som på Facebook.”

”Vi har vaknat till och insett att användargenererat innehåll inte är billigare än det egenproducerade. Vi har prioriterat kvalitén i det användargenererade innehållet sedan projektet startade. Vi lägger mer kraft på moderering och vi har t ex lagt in registrering för att få kommentera. Det kostar givetvis.” En insikt om att kvalitet kostar (2011)

En utmaning är att tänka nytt... (2008)

”Vi säger emot oss själva. Vi vill bygga på lokalt engagemang för att driva trafik. Samtidigt vill vi utan handpåläggning att innehåll ska passa så brett som möjligt för det får inte kosta. Det går ju inte ihop.” ...och att tänka om! (2008)

carina.ihlstrom_eriksson@hh.se

”Vi borde egentligen alltid jobba med läsarna som vi gjorde i det här projektet men det kommer inte att hända. Det är ingen som sitter på pengarna som är beredd att släppa taget och låta det bli vad det blir, fastän man innerst inne vet att det är då det kanske kommer något nytt och häftigt som vi inte tänkt på själva.” Om lärdomen att involvera läsare i arbetet med att skapa tjänster (2011)

LÄS MER ■■Media IT på webben: media-it.hh.se ■■DigiNews: diginews.se ■■UbiMedia: ubimedia.se ■■LoCoMedia: locomedia.se ■■Halmstad Living Lab: halmstadlivinglab.se April 2011

Källa: Vid LoCoMedia-projektets start 2008 och slut 2011 genomfördes ca 40 intervjuer med ledningspersonal hos de sju inblandade tidningarna. Intervjuerna handlade om möjligheter och utmaningar kopplade till läsarmaterial, och hur man ser på relationen till läsare i ett framtidsperspektiv. April 2011

19


1. Hur viktigt 1. Hurär läsargenererat viktigt är läsargenererat innehåll för innehåll dig? för2. dig?Vad kan 2.duVadsomkanläsare du som tänka läsare dig tänka att bidra digmed? att bidra med?

LÄSARMATERIAL VÄRDERAS HÖGT

Undersökningen är världens största i sitt slag. 9 359 läsare svarade på enkäten, som ger en unik inblick i hur läsarna värderar läsargenererat material på tidningssajter och i tidningar. Det var något fler män än kvinnor, men ålders- och inkomstfördelningen svarade ungefär mot ett snitt av befolkningen. Alla dagstidningar har användargenererat material i någon form. Det vanligaste är insändare i papperstidningen och kommenteringar på webben, men det förekommer också många andra inslag som läsarnyheter, läsarbilder eller läsarfilmer. Men vad tycker läsarna själva – vill man läsa vad andra tycker, och vad kan få fler att bidra med material i dagstidningarna? Det har varit centrala frågor i LoCoMedia- projektet.

...mycket viktigt

Läsarna och tidningarnas medarbetare har i stort sett samma syn på många frågor, framför allt när det gäller papperstidningarna. Man tycker att mängden läsargenererat material där är lagom stort och att synen på dagstidningen påverkas positivt av det. Hälften av läsarna anser att materialet visar att tidningen är intresserad av kontakt med sina läsare. En tredjedel anser att materialet ökar trovärdigheten och lojaliteten till tidningen, och att det gör innehållet mer relevant. Nästan hälften av läsarna säger att det är viktigt med användargenererat innehåll på nyhetssajterna. På den punkten är åsikterna mer kluvna inne i tidningshusen: En majoritet anser att det borde finnas mer läsargenererat material på sajterna och att det skapar lojalitetsband, ger dialog, genererar mer trafik till sajterna och stärker tidningarnas varumärken. Samtidigt anser 40 procent att det är svårt att ta hand om materialet på ett bra sätt, och 40 procent tycker att materialet i regel har dålig kvalitet.

20 4

5 4

Omröstningar

Ett skäl till den inställningen kan vara den vildvuxna floran av kommentarer. De flesta tidningar har låtit debatten pågå i realtid, med direktpublicerade kommentarer som kan tas bort om någon anmäler in35 lägget. Men på senare tid har allt fler 30      19 sett14sig tvungna begränsa 17 kom16 att 16 14 menteringen eftersom extrema grupper ”kapat” diskussionen. På tidningarna har man sett det som ett hot mot den egna trovärdigheten.

Evenemangstips

Läsarfilm Chatt Bloggar

Tidningsmedarbetare (204 svar) Läsare (9359 svar)

Omröstningar

Omröstningar Kommentarer

Kommentarer Evenemangstips

Evenemangstips Läsarnyheter

Läsarnyheter Läsarbilder

Insä

EvenemanE

Komment

Läsa

läsare att bidra? (Flera svar möjliga) 4930 svar

kommentarer? (Läsarfråga) 9037 svar

Tillåt inte

43%

Förmoderera

Moderera inte alls

33% Vill bara läsa vad andra skrivit 27%

Eftermoderera

Har inget att säga

Vet inte

19%

Bl

5. Hur bör tidningen hantera

För omständligt

Kommentering

(Tidnin

35 35 30      30       19 17 19 5 5 14 5 14 14 16 14 1616 17 16

Tar för mycket tid

Insändare

Läsarbilder Diskussion i forum

40

Recept Recensioner

40

(Tidningsmedarbetarfråga och läsarfråga – flera svar möjliga) 0% 20 40 60 80 100%

Kommentarer

Evenemangstips

Läsarnyheter

Läsarbilder

Diskussion i forum

Recept

80 av tidningarDärför länkade flera nas sajter till en webbenkät med frå60 ser på mategor om hur användarna rial som skapats av andra läsare. Parallellt gjordes en enkät 40 bland medarbetare på dagstidningarna, för att jämföra vilka likheter 20 och skillnader 4 finns 5 som i synen på läsarmaterial. 5 5 4

Recensioner

Bloggar

Läsarfilm

E

n tredjedel av dagstidning20 arnas läsare har någon gång skrivit en kommentar till en nyhetsartikel på webben. Men de flesta10 tycker att chattar, bloggar och läsarfilmer är överskattade inslag på tidningarnas sajter. Både 1 2tycks ha 3 tidningar och0annonsörer Inte alls viktigt... missat en viktig funktion – att man enkelt ska kunna tipsa sina vänner om annonser. Den möjligheten vill hälften av de tillfrågade läsarna ha. Det är några överraskande resultat i den omfattande enkät som gjorts bland läsare och tidningarnas medarbetare i LoCoMedia-projektet.

60

3. Vilken är den viktigaste typen av användargenererat material? 4. Vad hindrar dig som

(Flera svar möjliga) 9359 svar

100 %

80

60

1 21 32 43 54 520 0 0 Inte alls viktigt... viktigt viktigt Inte alls viktigt... ...mycket ...mycket

1. Hur viktigt är läsargenererat innehåll för dig? 2. Vad kan du som läsare tänka dig att bidra med?

(Läsarfråga) 9359 svar 30 %

10

80

100 %

Diskussion i forum Recept

10

100 %

Läsarfilm Chatt Bloggar Läsarfilm Recensioner Bloggar

20

3. Vilken3

(Flera svar(Flera möjliga) svar9359 möjliga) svar9359 svar Chatt

(Läsarfråga) (Läsarfråga) 9359 svar9359 svar 30 % 30 %

20

Chatt

ENKÄTEN: SÅ TYCKER 9 359 LÄSARE

Låt oss tipsa andra om annonser. Satsa på insändare, kommentarer och evenemangstips. Men strunta i chattar, läsarfilmer och bloggar. Det signalerar knappt 10 000 läsare i världens största undersökning om läsarmaterial.

9 13 14

4

%

38

22 Läsare får anmäla Källa: Media IT/Högskolan Halmstad

71 procent av läsarna i enkäten anser att det behövs någon form av kontroll, och det vanligaste svaret är att man föredrar förmoderering – trots att det sannolikt skulle innebära en betydligt långsammare replikväxling. Den kanske största åsiktsskillnaden mellan läsarna och tidningarnas medarbetare är synen på drivkraft: Varför vill läsare bidra med egna inlägg på en tidningssajt? För att bli uppmärksammade, tror 67 procent av tidningsfolket. Läsarna själva räknar upp helt andra drivkrafter: att bidra med sitt perspektiv, att göra sin röst hörd, att det är en fråga om demokrati, att det är roligt att bidra och dela med sig – bara 12 procent svarar att det viktiga är att få uppmärksamhet.

TEXT: PER ANDERSSON-EK

per.andersson-ek@gp.se

ENKÄTEN ■■Enkäten genomfördes i oktober och november 2010. Läsarenkäten distribuerades via de sju deltagande tidningarnas nyhetssajter och i mejlutskick till tidningars läsar-

20

paneler. Det resulterade i 5731 respektive 3628 valida svar. En enkät till personal på de sju tidningarna distribuerades via e-post och resulterade i 204 valida svar. Av de

För att kunna kommentera på vissa sajters webbartiklar krävs att du först registrerar ett användarkonto och loggar in på sidan. På andra sidor finns funktioner där man kan anmäla eller klicka ”gilla” på en artikel.

svarande läsarna var 51 procent män och 49 procent kvinnor. Av de svarande medarbetarna var 45 procent män och 55 procent kvinnor. April 2011

April 2011

21


UTBLICK: HUFFINGTON POST

LÄRDOMAR FRÅN USA Läsarnas framtid på nyhetssajter är långt ifrån science fiction. Sociala medier-pionjären Adam Clark Estes satsar på rekommendationer, bilder och filmer.

A

dam Clark Estes har arbetat med läsarmedverkan på nyhetssajter sedan 2004, bland annat som ansvarig för sociala medier-gruppen på New York-baserade Huffington Post. Han har ägnat mycket tid åt system för att moderera texter genom åren, men förväntar sig mer fokus på bilder och video framöver. - Det är svårt att få kvalitet på nyhetstexter från personer som inte arbetar med nyheter. Men när det gäller bild och video har det mindre betydelse om man är skolad, säger han. För att få in mycket material rekommenderar han att det ska vara enkelt att skicka in och att den som bidrar ska få något tillbaka. - Systemen för kommentarer utvecklas. Vill man bidra till en nyhet är det bra om man kan skicka in sin bild eller video direkt i en kommentar. Belöningen kan vara i form av högre status och fler befogenheter på sajten. Systemet han utvecklade för Huffington Post bygger på just det. Den läsare som bidrar mycket och håller sig till regler får förtroendet att moderera andras kommentarer. Ett emblem på läsarens profil visar andra vilka befogenheter läsaren har. När Adam Clark Estes började sitt arbete på Huffington Post var det en liten och nytänkande sajt. När han vårvintern 2011 valde att sluta så lämnade han med en dålig känsla i magen. Nyhetssajter som lever på att sammanfatta andras nyheter kändes inte

22

hållbara i längden. - Människor blir maskiner. Många unga redaktörer kommer dit med med journalistiska ambitioner. De vill skriva om sådant som är viktigt. Efter ett tag sitter de och snor tabloidnyheter från andra för att de ser att det ger trafik, säger han. Huffington Post var bland de första nyhetssajeterna i USA som anställde människor för att manuellt samla och presentera nyheter. Sajtens programmerare utvecklade ett verktyg som gjorde att redaktörerna på 30 sekunder kunde ta en nyhet från en annan sajt och publicera den på Huffington Post. Genom en länk till källan uppfylldes de juridiska kraven. Modellen var inte bara ett billigt sätt att skapa en fyllig och ständigt uppdaterad sajt. Den var också väldigt framgångsrik. 2010 hade trafiken ökat så mycket att huffpost.com och nytimes.com tävlade om att vara landets största nyhetssajt. Huffington Post anställde några egna reportrar, men huvuddelen av redaktionen fortsatte att samla och modifiera andras material. Efter drygt fem år gick företaget med vinst och i februari 2011 köptes det av nyhetsjätten America Online. I samma veva slutade Adam Clark Estes. - Jag tycker att det är ok att samla nyheter från andra men man bör ha flera källor och bearbeta informationen så att det blir en ny historia, säger han. Adam Clark Estes ångrar inte sina år på tidningen.

- Det är som en skola i att kombinera sociala medier och nyheter. Nu har jag gått ut den skolan. På Huffington Post kan man till exempel navigera bland nyheterna utifrån en prioritering baserad på vad ens vänner i de egna sociala nätverken har uppskattat när de varit på sajten. Adam Calrk Estes förväntar sig se varianter av detta system på många nyhetssajter i framtiden. - Alla försöker hitta ett bra sätt för rekommendationer. Amazon har länge varit framgångsrika på det området. Man ska köpa en sak och plötsligt vet man allt relaterat till den produkten. Inga nyhetssajter är riktigt bra på att rekommendera ytterligare läsning ännu. Medan Huffington Post satsar på att bygga egna verktyg för att integrera sociala medier och nyheter väljer andra tidningar att samarbeta med externa aktörer. Washington Post sammarbetar med Sulia.com. Det är ett företag som Adam Clark Estes tror mycket på. Affärsidén är att skapa flöden med tweets från konton som håller hög kvalitet. Ett sådant flöde ger uppdateringar om ett ämne utan att flödet blir för stort, vilket det ofta blir vid den typ av sökning på Twitter som nyhetssajter också använder. Den höga kvaliteten gör dessutom att redaktionerna slipper lägga tid på att moderera. TEXT: TERESA LINDSTEDT

teresa.lindstedt@sydsvenskan.se

FOTO: INGEMAR D KRISTIANSEN

ingemar.d.kristiansen@sydsvenskan.se

På Huffington Post-sajten strävar man efter att få besökarna så involverad som möjligt. Miljoner kommentarer postas varje månad.

FAKTA Huffington Post ■■Utgivningsort: New York. Miniredaktioner finns i ett fåtal andra städer i landet. ■■Historia: Grundad i maj 2005. Sajten var först en bloggportal för inflytelserika personer. Efterhand byggdes fler och fler nyhetssektioner på. Den 7 februari 2011, köpte America Online, AOL, nyhetssajten för 315 miljoner dollar. Då gjordes också Arianna Huffington, chefredaktör och en av grundarna, till chefredaktör för The Huffington Post Media Group som numera inkluderar flera av AOL:s tidigare produkter. ■■Trafik: Huffington Post hade innan sammanslagningen med AOL fler än 12 miljoner unika besök i månaden och höll under hösten 2010 jämna steg med nytimes.com. ■■Bloggar: 10 000 personer bloggar på sajten, Barack Obama är en av dem. Ingen av dem får arvode från sajten. De betalas med trafik. ■■Ekonomi: Företaget blev lönsamt under vintern 2010/2011. ■■Sociala medier: Huffington Post är optimerat för delning i sociala nätverk och omnämns två gånger i minuten på Twitter.

ADAM CLARK ESTES ■■Ålder: 27 år. ■■Bor: Delar en lägenhet i

Williamsburg. Cyklar gärna över Brooklyn Bridge till Manhattan. ■■Utbildning: Examen i historia och litteratur från Harvard. Mediakurser var del av denna examen. Under studietiden var han

också redaktör för flera studenttidningar. ■■Karriär: Jobbade på Huffington Post i två år, först med medborgarjournalistik och sedan som chef för sociala medierteamet. Har jobbat med liknande uppdrag sedan 2004. Är nu nyhetsre-

daktör på salon.com. Var en av de hundra första på Facebook och skriver på en bok med arbetsnamnet “Harvard during the naughts” (ungefär “Nollornas Harvard”). ■■Inspireras av: “Människor omkring mig. Många av mina vänner ar-

betar i nystartade företag inom IT och media i New York - det som brukar kallas Silicon Alley.” ■■Mikroblogg: twitter. com/adamclarkestes

23


OCH FRAMTIDEN...

”Läsargenererat material är här för att stanna. Det finns ingen väg tillbaka.”

M

an skulle kunna säga att åren före och under LoCo Media-projektet varit en period av tillnyktring. I slutet av 00-talet, med web 2.0, skulle läsarna snart ha rundat tidningarna och gjort dem helt överflödiga. Journalisterna skulle få söka sig nya jobb när vanliga människor beväpnade med internet tog medias roll. Akta er! Here comes everybody! På många tidningsredaktioner, å andra sidan, såg journalisterna på läsarnas kommentarer, bilder och läsarnyheter med skräckblandad avsky. Men det blev ingen publicistisk katastrof – material från läsarna samexisterar idag på ett naturligt sätt med de professionella journalisternas texter, bilder och filmer på mediasajter och i tidningar. Så allt lugnt då? Det blev ingen revolution och läsarna tog inte över? Vanliga människor producerar inte spontant journalistik, det är sant. Men sant är också att människor efterfrågar så mycket mer än traditionell journalistik. Läsarna bidrar med och konsumerar text, bild och video parallellt, men det sker främst på Facebook, i bloggar, på Twitter – inte på tidningarnas sjater. Läsarna tar kanske inte över våra jobb. Men de konkurrerar med oss om våra läsares uppmärksamhet och tid... Den stora LoCo Media-undersökningen visar att läsargenererat material är här för att stanna. Det finns ingen väg tillbaka. Men projektet har också visat att formerna för läsarmedverkan på många tidningssajter hittills varit dåligt utvecklade, och att de måste våga experimentera. Men den senaste tiden har vi snarast sett en backlash för läsarmedverkan. Tidningarnas Ipad-projekt är i mycket en flykt bort från det interaktiva på nätet, tillbaka till papprets funktionssätt. Många medier höjer ribban för den som vill kommentera artiklar, både genom nya tekniska system och hårdare regler. Medierna löper en risk att marginaliseras, när andra aktörer samtidigt blir allt bättre på att ta hand om den sociala dimensionen. Lokala tidningars traditionella roll som samlande kraft, torget i byn, lokalt kitt, är hotad. Men det finns inget facit, utan snarare flera parallella utvecklingslinjer att följa. I den här tidningen finns inspiration och kanske något exempel att ta efter. Här är några till: Många lokala tidningar har satsat på det su-

24

perlokala materialet, ofta med basen i bloggar och läsarnyheter. I Sverige är Västerbottens Kuriren och vk.se kanske det mest framgångsrika exemplet. Hur långt går det konceptet att utveckla? Medborgarjournalistik och medborgarjournalister pratades det mycket om när koreanska Ohmy News fick sitt genombott under parollen “Every Citizen is a Reporter!”. Ohmy News har dock fått förvånansvärt få efterföljare, och har själva stärkt upp sin redaktion med ett femtiotal proffsjournalister. I USA lutar sig sajten Huffington Post tungt mot bloggar och aggregering av andras innehåll (se artikel på sid 20-21). Kontroversiellt till och med i USA - hur skulle det fungera här? Svenska Dagbladet har fått mycket beröm för sina öppna grävprojekt, där läsarna bjuds in i processen redan på idéstadiet. Journalistiken är viktigare än någonsin, men den skapas i samspel med publiken. Vi tror att kontakten och konversationen med läsarna måste tas på allvar - vilket i sin tur kommer att höja kvalitén på det användargenererade materialet. De gamla klassiska redaktörsdygderna urval, bearbetning och presentation uppgraderade till 2010-talets mediemiljö, kanske?

Sören Karlsson

Helsingborgs Dagblad Nya Medier soren.karlsson@hd.se

FOTO: BRITT-MARI OLSSON

LoCoMedia  

En tidning om läsarmedverkan i nyhetsmedier

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you