Issuu on Google+

Näst högst i hönsgården

Rapport skriven av: Jacob Cedergren Nv10, Kungsängsgymnasiet 1


Introduktion Det här är en rapport som är resultatet utav ett arbete som handlar om domesticerade djur. Ämnet som innesluter arbetet är etologi och gjordes på Kungsängsgymnasiet i Sala. Själva syftet med uppgiften var att skapa en frågeställning och en hypotes för att sedan åka och studera djuret man valt och dra slutsatser efter det. Vi fick välja mellan flera olika domesticerade djur. Jag valde att studera höns av den enkla anledningen att jag det var det djuret som intresserade mig mest och att jag visste minst om det. Jag började läsa lite om höns för att få lite kött på benen och kunna bygga upp frågeställningar utifrån det. I en grupp med höns finns det alltid en tupp som är dominant så jag ville veta hur tuppen som är näst högst rankad beter sig utifrån sin position. Detta resulterade i att studien fick handla om det.

Resan från vildhöns till tamhöns 2.1 Urs prung

Gallus gallus domesticus Stam: Ryggsträngsdjur

Understam: Ryggradsdjur De domesticerade tamhönsen vi har idag kommer troligtvis ursprungligen ifrån en vild asiatisk art som heter röd Klass: Fåglar djungelhöna (Gallus gallus). Det finns olika teorier om att Ordning: Hönsfåglar tamhönsen inte härstammar ifrån röd djungelhöna utan ifrån en andra asiatiska vildhönsarter. Men detta har Underart: Tamhöna försökts motbevisats genom att visa att tamhöns och röd djungelhöna kan få hybrider som kan fortplanta sig bättre än Status: Husdjur avkommor mellan tamhöns och andra vildhönsarter så har tamhöns förmodligen domesticerats från röd djungelhöna. När de blev tämjda är inte riktigt klart, men man har funnit tamhöns från 4000-6000 år tillbaka i tiden. De fann man i Pakistantrakterna och de första tamhönsen som kom till Skandinavien kom hit för ungefär 2000 år sedan. 2.2 Hönsens roll för männis kan De inte många vet är att hönsen från början inte användes som de gör idag utan användes först och främst som tävlingsföremål till tuppfäktning. Hur man får tupparna att slåss har ingenting annat än att det är ett naturligt beteende för tupparna då de måste skapa och hålla sin höga rang. Reviret har även det en stor del i den blodiga striden som ofta slutar i dödsfall. Efter ett tag upptäckte man att både äggen och köttet både var ätbart och gott, men det var inte förrän ca hundra år sen man började avla fram höns med just de endamålen. Nu har aveln gått så långt så man har delat in hönsen i olika grupper efter deras ändamål. Allt ifrån hobby- och prydnadsraser till köttraser och äggraser. Ett resultat utav detta är att fåglarna inte är så lika varandra då de är avsedda för helt olika saker.

2


2:3 Flocken framför allt En hönsflock är allt annat än enkelt. Man kan likna det med ett vanligt komplicerat samhälle i miniatyr. I centrum finns en tupp och runt om honom finns det mellan fyra till tio hönor. Man kallar hönsflocken för ett harem. I haremet finns utifrån de ovannämnda ett antal djur som är mer eller mindre hårt knutna till flocken: underordnade tuppar, ungfåglar och kycklingar. Det är tuppens uppgift att försvara sitt revir emot andra harmetuppar. Markerar reviret gör han genom att gala. De andra fåglarna i flocken är däremot inte lika hårt bundna till reviret som den högst rankade tuppen. Om flocken börjar bli för stor så kan haremtuppen jaga bort yngre tuppar. De blir då utstötta från reviret och blir tvingade till att leva ett ensamliv om den inte skaffar sig ett eget harem. Även icke könsmogna honor kan bli utstötta och stryka omkring innan de tas upp i ett harem. Eftersom det kan leva flera tuppar i en flock och det råder rangordning så måste det alltså finnas en dominant tupp. Kriterierna som krävs för att komma högt upp i rang är storleken, styrkan och åldern. En viktig del för rangordningen är kammen som sitter på huvudet, en stor och kraftig röd kam ger en högre rang. Sen beror rangen även på om du är tupp, höna eller ungfågel. Rangen görs enskilt i de olika kategorierna men kategorierna emellan har tuppen högst rang och ungfåglarna lägst. 2.4 Hönsens levnadssätt De vilda hönsen tillbringar nätterna sovande uppe i träd som tillhör tuppens revir. De föredrar att sova på de ganska tunna grenarna uppe i träden då de ger bättre skydd mot rovdjur än nere på marken. Deras aktiviteter består av att börja dagen med att ta sig ner ifrån träden och börja putsa fjädrarna och leta efter föda. Fram emot mitten på dagen tar de en längre viloperiod. Under vilostunden är det inte ovanligt att de sandbadar eller ligger stilla, antingen i solen eller under någon buske. Putsningen har en viktig del i hönsens liv då det ägnar även vilostunden till att putsa sig. Oftast sker putsningen tätt intill andra individer som putsar ungefär samtidigt. Efter det är det dags att leta föda igen innan det blir kväll och de flyger tillbaka upp i träden. Tamhöns spenderar i stort sätt sina dagar likadant. Även om flocken är ett harem är det vissa hanar och honor som är attraktivare än andra. En sak som har en viktig roll i även detta är kammen. Är den färgstark och stor visar det att djuret mår bra och kan producera mycket ägg respektive god kvalitet på spermierna. Själva uppvaktningen står hanen för och det går till så att han går runt honan samtidigt som han stäcker ut ena vingen så den släpar i marken. Han kan även locka på honan genom att ge ifrån sig ett speciellt läte. Om honan inte uppskattar eller helt enkelt inte är intresserad utav hanens uppvaktning försöker hon komma undan den påstridige hanen. Men tupparna accepterar inte alltid ett avvisande. Forskare har visat att upp till 70% utav parningen kan betecknas som våldtäckt. Som ett resultat utav det har honan utvecklats så hon kan stöta ut spermierna igen om hon vill. Om hon väljer att spara sperman kan hon hålla det obefruktat i 3


kroppen upp till två veckor. Medan äggen utvecklas i hönan gör hon i ordning en boplats där hon kommer spendera de kommande 21 dagarna för ruvande efter att hon värpt äggen. Värphöns däremot ruvar inte lika länge eller ingenting alls. Det är pga. att det blivit framavlade för att värpa så mycket ägg som möjligt och känner därför aldrig att de värpt klart en färdig kull. Äggen tas även ifrån hönsen vid ett tidigt stadie. Men en sak som är lika för alla höns är att de alltid förbereder en boplats när det är dags för att lägga sina ägg. 2.5 Begränsningar leder till stereotyper När djuren begränsas i sitt levnadssätt och inte får utföra sina naturliga beteenden kan stereotypa beteenden utvecklas. Då gör det ett annat beteende som kompenserar det uteblivna beteendet och detta upprepas sedan gång på gång, alltså en stereotypi. Stress kan även vara en faktor som utvecklar ett stereotypiskt beteende. Sätts höns i burar är det inte ovanligt att stereotypiska beteenden som att springa runt i buren innan de ska värpa för att kompensera boletandet som fria höns också gör. Det är även vanligt att hönsen kastar med huvudet eller pickar på en och samma prick hela tiden (kloakhackning). Ofta är det ett resultat utav ett för litet utrymme för hönsen. Aveln har till och med gått så långt att man utav misstag lyckats ta fram beteenden som kannibalism och fjäderhackning. För att få bort sådana här oönskade beteenden är det viktigt att hönsen får de tillgångar de behöver, såsom en sittpinne och en avlägsen plats att gå till när det är dags att värpa. Bara en sådan enkel sak som att låta flera fåglar få vara tillsammans gör att stressen minskar pga. Att det är flockdjur.

4


Näst högst rang som tupp 3.1 Hypotes Genom att läsa en del om hur en flock med höns fungerar kom jag fram till min hypotes. Det jag fick reda på var att det alltid finns en haremtupp i en flock men att det även finns lägre rankade tuppar i flocken. Frågan jag bestämde mig för att undersöka var ” Hur beter sig den näst höst rankade tuppen i flocken till skillnad mot haremtuppen?” Jag har en hypotes om att den näst högst rankade tuppen härmar den högsta tuppen i rangordningen och förbereder sig för att en dag ersätta honom. 3.2 Utfö rande Jag studerade flocken med höns som jag valt två gånger under samma dag. Båda tillfällena studerade jag dem i 60 minuter. Jag använde mig utav ögonblicks registrering som går ut på att man kollar var djuret gör vid en tidpunkt med exakt en minuts intervall. Denna metod valde jag pga att i en stor flock kan det hända väldigt många saker under kort tid som skulle göra att jag inte fokuserade på de sakerna jag var intresserad av att studera. Vi båda tillfällena satt jag och två kamrater ca 4 meter ifrån de frigående hönsen som inte visade något som helst tecken på att vi var där då det var vana med människor. Det var frigående höns så de var för mestadels ute men de hade även möjlighet att gå in i ett hönshus om de så ville. Som tur var gick aldrig min tupp in där så jag kunde ha översikt över honom hela tiden jag studerade.

Figu r 1 Bilden ovanför visar var hönsflocken befann sig. 5


3.3 Resultat 25% 20% 15% 10%

Första timmen

Andra timmen 5% 0%

Figu r 2 Figuren visar tuppens sysselsättning under de båda studietillfällena.

Diagrammet visar att tuppen beter sig ganska lika hela tiden och att det är väldigt sällan han behöver rätta sig efter haremtuppen. Men när han tar sig förmycket frihet blir han snabbt satt på plats och blir tvungen att fly för stunden. Vi kan även se i diagrammet att mycket tid till att putsa sig, söka föda och förflytta sig. Förflytta sig gjorde den här han letade förda så de två beteendena går lite hand i hand. Samma sak med putsningen och inaktiviteten. 3.4 An alys och diskussion Det första som slog mig var att min hypotes stämde rätt bra, den näst högst rankade tuppen följde hela tiden efter den dominanta tuppen i flocken. Att se vilken utav tupparna som var den dominanta var inte så svårt då man lätt såg vem det var som bestämde. Ett exempel på detta var att haremtuppen alltid gick först med ett led av hönor bakom sig. Anledningen till att hönorna gick så tätt inpå tuppen var förmodligen för att de kände sig trygga i hans närvaro. Efter ett tag hade vi ut höns foder för att kunna få se lite annat beteende och studera hur rangordningen påverkade födotillgången. Det märktes snabbt att här fick tuppen jag valt visa vad han gick för. Han var direkt framme och motade bort tuppar som stod lägre i hierarkin än han själv precis så som haremtuppen gjorde. Hönorna fick äta hur mycket de ville utan att tupparna brydde sig om det. När maten var så gott som slut började haremtuppen att putsa sina fjädrar, någonting som min tupp också började göra straks efter.

6


Här har vi ett tydligt exempel på ett härmande beteende hos den lägre rankade tuppen och därmed en träning inför framtiden då kanske han kommer konkurera om att bli den tuppen i flocken som har högst rang. Men än så länge blir han bortjagad av den dominanta hanen när han gör någonting som ej uppskattas. Tupparna jag berättar om var avseväckande större än resten utav hönsdjuren i flocken och det rådde inga tvivel om varför en utav de två vad ledaren i flocken. En sak jag dock la märke till var att tuppen jag studerade inte alltid följde efter den dominanta hanen utan kunde ibland avvika lite och i dom situationerna hände det att han gal. Det gör tuppar för att markera sitt revir och det såg jag som ett täcken på att det kanske inte var så långt ifrån en skiftning i hierarkin. Det återstår att se. Men den nuvarande ledaren var snabb med att gala han också för att bevisa att det var hans revir och ingen annans. Trots detta tycktes jag inte se att den dominanta tuppen såg den andra som en rival. Jag tyckte att min hypotes stämde ganska bra in med vad jag fick se och jag är nöjd med resultatet. För att säkerhetsställa studien lär man studera djuren under en längre tid vid flera olika tillfällen. Det skulle även vara intressant att studera och se om nu den här tuppen jag studerade försöker sig på att ta rollen som den dominanta tuppen i flocken och då hur det skulle ske med tanke på att han länge funnits med i flocken. Skulle det ske på samma sätt som om en utomstående haremtupp kommer och kämpar om reviret eller sker det på ett fredligare sätt?

Sammanfattning Dagens tamhöns härstammar troligtvis ifrån den asiatiska hönsarten röd djungelhöna. Utifrån de har tamhönsen domesticerats men det finns fortfarande kvar några beteenden ifrån ursprungsfågeln. Tamhöns vill sova på en pinne strax ovanför marken för att känna sig trygga eftersom hönsen som lever i det vilda sover på trädgrenar eftersom det är mindre risk för rovdjur där. Ännu en sak som är lika för de båda hönsarterna är att både behöver en boplats när de ska värpa ägg. Även en vilostund på eftermiddagen är lika för de båda. Det första syftet man hade höns till var som stridskämpar i tuppfäktning men nu förtiden är de huvudsakligen till för att producera ägg och kött. Denna rapport har gått ut på att studera rangordningen i en hönsflock och då inte den tuppen som har högst rang utan den som har näst högst. Hypotesen var att den näst högst rankade tuppen härmar och lär sig utav den dominanta tuppen så han senare kanske kan efterträda denna. Detta visade sig stämma ganska bra med verkligheten.

7


Källförteckning Från webb: höns. http://www.ne.se/lang/höns, Nationalencyklopedin, hämtad 2012-05-29. Från bok: Jensen, P (2006), Djurens beteende och orsaker till det, sid. 102-109, Stockholm: Natur och Kultur. (ISBN 9127357201)

8


Studie om tupp