Issuu on Google+

KUNSKAP I DET ALLMÄNNAS TJÄNST En kartläggning av fem fristående forsk­ningsorganisationer och utvärderings­myndigheter Ett arbete inom IVAs projekt Agenda för forskning


KUNGL. INGENJÖRSVETENSKAPSAKADEMIEN (IVA) är en fristående akademi med uppgift att främja tekniska och ekonomiska vetenskaper samt näringslivets utveckling. I samarbete med näringsliv och högskola initierar och föreslår IVA åtgärder som stärker Sveriges industriella kompetens och konkurrens­kraft. För mer information om IVA och IVAs projekt, se IVAs webbplats: www.iva.se. Utgivare: Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), 2012 Box 5073, se-102 42 Stockholm Tfn: 08-791 29 00 IVA-R 470 ISSN: 1102-8254 ISBN: 978-91-7082-847-8 Layout: Pelle Isaksson & Anna Lindberg, iva Denna rapport finns att ladda ned som pdf-fil via IVAs hemsida www.iva.se


Innehåll 1. Om kartläggningen....................................................................................................... 4 Bakgrund: Agenda för forskning.................................................................................... 4 Metod............................................................................................................................ 4 Resultat av tidigare studier............................................................................................ 4 Disposition..................................................................................................................... 5 2.

Så skapar man nytta med kunskapsöverförande organisationer.................................... 6 Så kan legitimitet skapas................................................................................................ 6 Legitimitet och nytta ..................................................................................................... 7 En översikt av de undersökta organisationerna.............................................................. 7

3. Organisationernas syfte/uppgift och målgrupper ....................................................... 10 Inledning..................................................................................................................... 10 SBU............................................................................................................................... 10 Tillväxtanalys.............................................................................................................. 10 IFAU............................................................................................................................. 11 Institutet för framtidsstudier........................................................................................ 12 SOM-institutet.............................................................................................................. 12 Sammanfattande kommentarer.................................................................................... 12 4. Verksamhetens karaktär ............................................................................................. 14 SBU............................................................................................................................... 14 Tillväxtanalys.............................................................................................................. 14 IFAU..............................................................................................................................15 Institutet för framtidsstudier.........................................................................................15 SOM-institutet.............................................................................................................. 16 Sammanfattande kommentarer.................................................................................... 16 5. Organisation och kompetens....................................................................................... 17 SBU............................................................................................................................... 17 Tillväxtanalys.............................................................................................................. 17 IFAU............................................................................................................................. 18 Institutet för framtidsstudier........................................................................................ 18 SOM-institutet.............................................................................................................. 19 Sammanfattande kommentarer.................................................................................... 19 6. Organisationernas frihetsgrad..................................................................................... 20 7. Verksamhetens måluppfyllelse och resultat.................................................................. 23 8. Internationell utblick....................................................................................................25 SBU................................................................................................................................25 Tillväxtanalys...............................................................................................................25 IFAU..............................................................................................................................25 Institutet för framtidsstudier........................................................................................ 26 SOM-institutet.............................................................................................................. 26 9.

Avslutande diskussion.................................................................................................. 27 Organisationernas legitimitets­modeller....................................................................... 27 Nyttan av offentliga forsknings­organisationer............................................................. 29 Hur byggs en framgångsrik forsknings­organisation?................................................... 30

10. Referenser.................................................................................................................... 31


1. Om kartläggningen

Bakgrund: Agenda för forskning

• SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering • IFAU, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering • Tillväxtanalys, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser • Institutet för framtidsstudier • SOM-institutet, Samhälle Opinion Medier, Göteborgs universitet

IVA bedriver sedan 2010 projektet Agenda för forskning. Projektet syftar till att stärka den forskningspolitiska diskussionen i Sverige och utgöra en samlingspunkt för debatt i ämnet. Som en del av detta utreds frågan om hur den offentliga forskningens förmåga att utgöra underlag för en mer forskningsbaserad praktik kan stärkas. En delstudie inom projektet rör behoven av forskningsbaserad kunskap inom utbildning, vård och samhällsplanering. Det finns redan i dagsläget relativt gott om forskning på dessa områden, inte minst från samhällsvetenskapligt och humanistiskt håll. Däremot saknas det åtminstone till delar formella system för kunskapsöverföring mellan det akademiska sammanhanget och praktiken, det vill säga modeller och kanaler för hur forskningen syntetiseras och länkas till en konkret tillämpning. Under senare tid har flera nya myndigheter inrättats med syfte att bygga upp denna typ av system (se Statskontoret 2011). Inom projektet Agenda för forskning har man som en hypotes att ett sätt att förbättra denna situation skulle vara att inrätta fler sådana institutsliknande organisationer med uppdraget att bibringa praktiker och beslutsfattare vetenskapligt grundad kunskap. Mot denna bakgrund har Kontigo fått i uppdrag att genomföra en kartläggning av existerande sådana system inom några utvalda ämnes- och politik­ områden.

För var och en av dessa organisationer omfattar kartläggningen uppgifter om dess syfte och uppdrag, målgrupper, organisation, verksamhet, finansiering, slutprodukter, resultat och frihetsgrad. Detta kompletteras dessutom med en internationell utblick där de svenska organisationerna relateras till eventuella internationella motsvarigheter. Kartläggningen bygger inledningsvis till stor del på dokumentstudier av organisationernas instruktioner och regleringsbrev samt deras respektive verksamhetsbeskrivningar på hemsidor och i årsrapporter. Denna information har sedan fördjupats i intervjuer med representanter för de utförande organisationerna (GD eller motsvarande) samt representanter för uppdragsgivaren, det vill säga den finansierande (statliga) parten. Syftet med detta tillvägagångssätt har varit att skapa en djupare förståelse för utförarorganisationernas arbete samt verksamheternas förutsättningar och eventuella svårigheter utifrån deras syftes- och uppdragsbeskrivningar. Totalt har tio personer intervjuats för uppdraget, de flesta per telefon men några genom personliga besök.

Metod

Resultat av tidigare studier

För denna studie har vi tillsammans med uppdragsgivaren valt ut fem olika organisationer som har det gemensamt att de arbetar med kunskapsöverföring mellan akademi och praktik. För att ge kartläggningen största möjliga bredd har urvalet anpassats så att så att olika organisationstyper och finansieringsformer ska vara representerade. De organisationer som studerats är:

I rapporten Fristående utvärderingsmyndigheter – en förvaltningspolitisk trend? analyserar Statskontoret den tillväxt av fristående utvärderingsmyndigheter som skett under de senaste åren (Statskontoret 2011). De konstaterar att flera myndigheter har tillkommit, men att flera av dem bygger vidare på myndigheter som fanns redan tidigare i en annan form. Detta till trots har tröskeln för att tillskapa ytterligare en utvärderingsmyndighet blivit lägre i takt med att deras antal ökat.1 Det finns flera orsaker till att man har skapat dessa 4


Disposition

myndigheter. Bland de officiella motiveringarna återfinns sådant som en ökad insyn i den offentliga verksamheten, en bättre kontroll av myndigheternas effektivitet, ett kvalificerat stöd i regeringens ambitioner att förbättra myndighetsstyrningen och i att finna lösningar på olika samhällsproblem samt att ge underlag för politiska beslut. Det kanske allra vanligast förekommande argumentet är dock behovet av att skapa en oberoende aktör, inte från Regeringen, men från de utförande myndigheterna. Detta oberoende kan vara svårt att realisera i praktiken. Utvärderingsmyndigheterna är ofta små och beroende av de genomförandemyndigheterna för datatillgång och annan information. Dessutom rekryteras personalen ofta från samma myndigheter som de har till uppgift att granska. Sammantaget konstaterar Statskontoret att förutsättningarna för utvärderingsmyndigheterna att stå helt oberoende gentemot de genomförande myndigheterna varierar. Utvärderingsmyndigheternas roller skiljer sig också åt. Vissa har relativt stort utrymme att själva välja studieobjekt och frågeställningar, med brett formulerade uppdrag och starkt mandat för egna bedömningar. Andra har mindre utrymme och en tydligare roll i att utgöra stöd till regeringskansliets stab. Detta kan exempelvis innebära att de i regleringsbreven ges i uppdrag att löpande leverera beslutsunderlag och handlingsrekommendationer till regeringen. På så vis är frågan om de fristående utvärderingsmyndigheterna även en fråga om kapaciteten till analys och utvärdering bör finnas inom ramen för regeringskansliet och de centrala myndigheterna, eller inte. Med dessa funktioner inom organisationerna finns ökade möjligheter till inomorganisatoriskt lärande och utveckling. När de ligger utanför kan det istället bidra till ökad legitimitet för resultaten och analysresurserna riskerar inte att bli uppätna av den löpande verksamheten. Statskontoret konstaterar att inrättandet av fristående utvärderingsmyndigheter även kan leda till mindre pluralism på utvärderingsområdet. När staten läger huvuddelen av sina uppdrag på analysmyndigheterna minskar mängden uppdrag som utförs av andra aktörer. I detta ligger paradoxalt nog risken att ett ökat antal utvärderingsmyndigheter kan leda till en mindre allsidig belysning av den statliga verksamheten.

För den här typen av organisationer är trovärdighet och legitimitet centrala, såväl för dem själva som för deras uppdragsgivare. Därför inleds rapporten med en översikt om betydelsen av legitimitet i statens verksamheter. Vår tanke är att frågan om hur man bygger legitimitet inom ett visst politikområde är det som avgör hur denna typ av organisationer bäst skapar nytta. I det tredje kapitlet beskrivs organisationernas syfte och uppgifter utförligare, liksom deras sätt att förhålla sig till sina målgrupper. Detta kapitel byggs upp på ett sätt som sedan följs genom merparten av rapporten: Först beskrivs de olika organisationerna var för sig och därefter kommenterar vi organisationerna samlat där de också jämförs med varandra. I kapitel fyra beskriver vi verksamhetens karaktär och innehåll för de olika organisationerna. Detta följs i kapitel fem av en beskrivning av deras organisation och arbetssätt. Även organisationernas finansiering tas upp i samband med detta. Det sjätte kapitlet fokuserar organisationernas frihetsgrad i förhållande till sina uppdragsgivare och finansiärer och de olika synsätten på vilken typer av frihet eller oberoende som över huvud taget är önskvärd. I kapitel 7 studeras organisationens resultat och måluppfyllelse. Där beskrivs även deras olika sätt att mäta och följa upp måluppfyllelsen i den egna verksamheten. Det åttonde kapitlet lyfter blicken till den internationella nivån och skildrar hur organisationer med liknande verksamhet byggts upp i andra länder. Avslutningsvis knyts rapportens olika delar samman i en avslutande diskussion, där vi återvänder till de legitimitetsmodeller som inleder rapporten. Den nytta som de olika organisationerna skapar länkas då till modellerna för hur legitimitet skapas. Ur denna diskussion försöker vi dra slutsatser och peka på viktiga lärdomar om hur väl organisationerna fyller sina syften när det gäller kunskapsförmedling mellan vetenskap och praktik. Slutligen sammanfattas rapportens huvudpoänger i ett antal generella framgångsfaktorer för framgångsrika forskningsorganisationer.

5


2. Så skapar man nytta med kunskapsöverförande organisationer Professionell legitimitet eller den professionella modellen grundar sig på specialistkompetensen hos specifika och legitimerade yrkeskårer. Dessa utgörs av människor med en viss utbildning som utifrån vetenskapligt belagda kunskaper och på basis av en specifik yrkesetik har rätt att fatta beslut på eget ansvar. Yrkeskåren är beroende av staten upprätthåller medborgarnas förtroende för dem, samtidigt som staten är beroende av yrkeskårens kunskaper och måste lita till att de fattar rätt beslut. Detta begränsar statens egen handlingsförmåga inom yrkeskårens arbetsområde. En förutsättning för att den professionella modellen ska fungera i praktiken är att den vetenskapliga kunskapen är tillräckligt konkret för att vara tillämpbar i det enskilda fallet.

A just society must generate its own support. 2 Avgörande för den effektiva staten är dess legitimitet. Det måste finnas folkligt stöd för staten, dess beskattningsrätt och maktutövning gentemot sina medborgare. Detta stöd är i sig beroende av statens legitimitet. Omkring detta finns en omfattande internationell litteratur, men de perspektiv som för denna studie är de mest relevanta handlar om olika sätt att organisera offentlig verksamhet på och om de olika idéer om legitimitet som denna organisering bygger på. Statsvetaren Bo Rothstein identifierar ett antal grundmodeller för hur sådan legitimitet skapas. Vi kan kalla dem för legal legitimitet, professionell legitimitet, politisk legitimitet och brukarlegitimitet. 3 Till detta vill Kontigo lägga ytterligare en, som vi kallar vetenskaplig legitimitet. Nedan kommer vi, med utgångspunkt i Rothsteins modeller att beskriva dessa idealtyper för legitimitetsskapande lite närmare. Kontigos hypotes är att organisationernas förmåga att fungera och skapa nytta beror på hur de konstrueras utifrån den logik som skapar legitimiteten för respektive politikområde eller ämnesområde. Efter beskrivningen av legitimitetsmodellerna följer därför en analys av hur nytta skapas i relation till hur man bygger legitimiteten för de olika politikområdena. Kapitlet avslutas med en kort översikt över de studerade organisationerna. I den avslutande diskussionen i kapitel nio återvänder vi till begreppen legitimitet och nytta för att besvara hur organisationernas konstruktion och organisering hänger samman med den nytta de skapar och vad detta innebär för möjligheterna att skapa nya organisationer i andra politikområden eller samhällssfärer i framtiden.

Brukarlegitimitet, eller den brukarorienterade modellen bygger på att de medborgare som påverkas av en viss fråga också har stort inflytande över besluten. I praktiken kan detta ske genom att de själva, eller tillsammans med fältpersonal, utformar verksamheten så att det passar dem själva och deras behov. Legitimiteten förutsätter ett aktivt deltagande från medborgarna, eftersom den bygger på att medborgarna själva har avgjort statens agerande.

Så kan legitimitet skapas

Politisk legitimitet, eller den politikerorienterade modellen innebär att valda politiker deltar direkt i avgörandet av enskilda beslut, på såväl lokal som regional och nationell nivå Detta skapar legitimiteten i denna modell. Politikerna antas besitta ett medborgerligt omdöme och representera alla medborgare. Detta förutsätter representativa val och eftersom besluten är upp till politiska bedömningar delar den ett av politikens vanliga dilemman; fördelarna med politiskt ansvarstagande måste balanseras av nackdelarna med att förvaltningens beslut i sig blir politiserade och att de som inte stöder den förda politiken inte heller anser att organisationen i sig är legitim.

Legal legitimitet, eller den legalbyråkratiska modellen, utgår från den statliga tjänstemannen. Statsförvaltningens förhållande till medborgarna styrs av precisa och enhetliga regler som sällan förändras. Tillämpningen av reglerna ligger hos en kår av tjänstemän och legitimiteten för staten bygger på att dessa tjänstemän är opartiska, neutrala och inte faller offer för korruption. I denna modell skapas legitimiteten för statens makt genom tillämpningen av ett rättvist och juste regelverk.

Vetenskaplig legitimitet, eller den vetenskapliga modellen bygger på att viktiga samhällsbeslut stödjs av vetenskapligt belagda data. Legitimiteten i denna modell bygger på att den kunskap som produceras har tagits fram med vetenskapliga metoder, är möjlig att reproducera och kontrollera i öppna granskningar, erkänns som god vetenskap av andra forskare och att resultaten är kollektiva nyttigheter som står alla fritt fram att använda och dra nytta av. Den vetenskapliga friheten, 6


där forskarna själva har mandat att avgöra vad som är de mest intressanta forskningsområdena, hålls högt och bidrar i sig till forskningsresultatens trovärdighet.

miteten för det politiska beslutssystemet som sådant. Beroende på hur det politiska systemets legitimitetsskapande processer fungerar så har de studerade organisationerna skiftande förutsättningar att skapa nytta på detta sätt. En organisation som verkar i ett politiskt system vars legitimitet är hårt knuten till exempelvis en politisk legitimitet måste säkerställa att denna dimension också är tillgodosedd i den egna organisationens sätt att jobba. Även om vetenskapligheten står i centrum blir det viktigt att också organisationen söker den politiska legitimiteten för sim verksamhet, till exempel genom att arbeta nära sin politiska uppdragsgivare eller genom att arbeta med politiskt sammansatta referensgrupper eller liknande. Är å andra sidan uppgiften att föra in kunskapen i ett system som domineras av en stark professionell legitimitetsskapande dimension, så måste den kunskapsöverförande organisationen ta hänsyn till detta i sitt sätt att bygga upp sin verksamhet.

Modellerna ovan är förstås en slags idealtyper. I realiteten byggs ett samhälles legitimitet inom dess olika sfärer naturligtvis av en blandning av alla dessa modeller för att skapa legitimitet. Men i olika samhällssektorer spelar ändå de olika sätten för att skapa legitimitet olika stor roll.

Legitimitet och nytta De organisationer som vi analyserar i denna rapport syftar till att förmedla kunskap från vetenskap till praktik. Denna överföring av kunskap utgör förstås ett sätt på vilket organisationerna skapar nytta. Men ett centralt syfte handlar också om att stärka legitimiteten för statens (myndigheterna) inom det politikområde eller den samhällssfär som är aktuell. Genom att tillföra ny kunskap stärker man statens legitimitet inom området ifråga, och detta är också en nytta som organisationerna bidrar med. Här finns naturligtvis en rad frågor man kan ställa sig: de kanske viktigaste sådana frågorna är ju knutna till frågan om nytta för vem och länkar naturligtvis till frågor om makt och förment neutralitet. Ytterst – finns det en neutral kunskap som kan ”hämtas hem” och omsättas i politiska beslut eller är all kunskap också relativ i förhållande till frågan om makt? Den andra nytta som är gemensam för organisationerna handlar om att deras syfte är att stärka legiti-

En översikt av de undersökta organisationerna Detta avsnitt ska ses som en introduktion till rapportens övriga delar. Varje organisation beskrivs med grundläggande faktauppgifter som hämtats från respektive organisations hemsida. I de nästföljande kapitlen utvecklas detta material och sätts in i ett större sammanhang. Siffror gällande budget och antal anställda gäller för år 2010. (Noteras kan att alla siffror inte är rakt av jämförbara mellan organisationerna, till exempel hur man räknar antalet anställda.)

SBU – STATENS BEREDNING FÖR MEDICINSK UTVÄRDERING

Basfakta Organisationsform: Lokalisering Antal anställda Budget Syfte

Statlig myndighet under regeringen (Socialdepartementet) Stockholm 51 personer Intäkter: 71,1 mkr, varav 78 % i förvaltningsanslag och 22 % i externa medel. Att utvärdera olika metoder i vården ur ett samlat medicinskt, ekonomiskt, etiskt och socialt perspektiv för att ta fram ett opartiskt och vetenskapligt baserat beslutsunderlag. Målgrupper Alla som fattar beslut om vilken vård som ska bedrivas – både de som arbetar direkt med patienter och de som organiserar och planerar sjukvården. Sekundärt även patienter och anhöriga. Verksamhetens Analyserar olika metoders nytta, risker och kostnader genom att sammanställa och granska innehåll befintliga forskningsresultat och sedan jämföra vetenskapliga fakta med svensk vårdpraxis. Sammanställer och sprider resultaten till ”berörda vårdgivare” samt utvärderar genomslaget av de rekommendationer man tidigare utfärdat. Arbetsformer Utvärderingarna bedrivs i projektform av tvärvetenskapliga arbetsgrupper som består av sakkunniga från såväl klinik som forskning. Produktion/output Skriftliga rapporter: Gula och vita SBU-rapporter, SBU Alertrapporter (vetenskapliga utvärderingar) och ”SBU kommentar” (kunskapssammanställningar). Upplysningstjänst för vården

7


TILLVÄXTANALYS – MYNDIGHETEN FÖR TILLVÄXTPOLITISKA ANALYSER OCH UTVÄRDERINGAR

Basfakta Organisationsform: Statlig myndighet under regeringen (Näringsdepar-tementet) Lokalisering Östersund (verksamhet bedrivs även i Stockholm, Bryssel, Beijing, Tokyo, New Dehli, Washington D.C. samt Brasilia.) Antal anställda Årsarbetskrafter 53. Medelantalet anställda 59. Budget Intäkter: 102 mkr, varav 78 % i förvaltningsanslag, 19 % i bidrag riktade till den utlands­ baserade verksamheten samt 3 % i avgiftsintäkter. Syfte Myndigheten har till uppgift att ansvara för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser som ska utgöra underlag och rekommendationer för regeringens arbete. Det övergripande målet är att stärka den svenska konkurrenskraften och att skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag i alla delar av landet. Målgrupper Näringsdepartementet, får även uppdrag från andra departement. Verksamhetens Löpande och specifika uppdrag. Löpande: underhåll och utveckling av myndighetens innehåll kunskapsinfrastruk-tur i form av statistiska analysdatabaser (IFDB, Pi-PoS, rAps), den utlandsbaserade omvärldsbevak-ningen och dess främjandeaktiviteter som sker i samverkan med Regeringskansliet och andra myn-digheter, utveckling och överföring av kunskap, nätverkande, mötesdeltagande och dialog. Här ingår också produktionen av officiell statistik och årlig rapportering av regionala tillväxtindikatorer. Specifika: ges i form av regeringsuppdrag via regleringsbrev, regeringsbeslut eller uppdrag i dialog med departement. Arbetsformer Myndighetens databaser inom företagande och tillgänglighet samt det regionala analysoch prognossystemet är viktig kunskapsinfrastruktur för genomförandet av verksamheten. De kunskapsunderlag och förslag som lämnas till regeringen ska vara policyrelevanta och användbara i arbetet med att utforma tillväxtpolitiken. Uppdragen formas i nära dialog med uppdragsgivare, främst Näringsdepartementet. Produktion/output Skriftliga rapporter och PM. Officiella statistikpublikationer.

IFAU – INSTITUTET FÖR ARBETSMARKNADSPOLITISK UTVÄRDERING

Basfakta Organisationsform: Statlig myndighet under regeringen (Arbetsmark-nadsdepartementet) Lokalisering Uppsala Antal anställda Antal årsarbetskrafter 29 (13 kvinnor, 16 män). Medelantalet anställda 34. Dessutom 20 gästande forskare. Budget Intäkter: 37,9 mkr, varav 55 % anslag för intern verksamhet, 25 % övriga anslagsposter samt 7 % bidrag och 13 % avgifter. Syfte Främja, stödja och genomföra vetenskapliga utvär-deringar på det arbetsmarknadspolitiska området. Sprida information om resultaten av utvärderingar och studier samt påverka insamlingen av data och göra data lättillgängliga för andra forskare. Målgrupper Arbetsmarknadsdepartementet, andra myndigheter och intressenter Verksamhetens Främja, stödja och genomföra: 1. uppföljning och utvärdering av den arbetsmarknadspolitisinnehåll ka verksamheten. 2. studier av arbetsmarknadens funktionssätt. 3. utvärdering av effekterna på arbetsmarknaden av åtgärder inom utbildningsväsendet. 4. utvärdering av socialförsäkringens effekter på arbetsmarknaden. Arbetsformer IFAU:s egen personal utför utvärderingar i form av regeringsuppdrag, egeninitierade projekt samt andra uppdrag inom organisationens verksamhetsområ-den, dvs. uppdrag som initieras och (i huvudsak) finansieras av andra uppdragsgivare än regeringen. Forskningen utanför IFAU främjas och stöttas ge-nom de forskningsbidrag som organisationen delar ut och genom att organisationen anordnat konferenser och workshops mm. Produktion/output Forskningsrapporter, Working Papers (WP) och avhandlingar. Publiceringar i vetenskapliga och populärvetenskapliga tidskrifter samt andra former av spridning. Konferenser, workshops.

8


INSTITUTET FÖR FRAMTIDSSTUDIER

Basfakta Organisationsform: Lokalisering Antal anställda Budget Syfte Målgrupper Verksamhetens innehåll

Arbetsformer

Självständig forskningsstiftelse, vars styrelse utses av regeringen Stockholm 68 Intäkter: 39,3 mkr, varav 49,4 % bidrag från stats-budgeten, 48,4 % externa projektmedel samt 2,2 % intäkter från försäljningar, prenumerationer, före-läsningar osv. Har till uppgift att främja ett framtidsperspektiv i svensk forskning och att förvalta och utveckla teori och metod inom framtidsstudiernas område. Myndigheter, organisationer, institutioner, företag och allmänhet, såväl i Sverige som internationellt Forskning inom forskningsprogrammet, inom områdena arbetsmarknad, barn och familj, demokrati, demografi, ekonomi, framtidsstudier, genus, integration, migration, miljö, skatter, teknikutveckling, utanförskap samt välfärd. Kunskapsspridning i form av konferenser, seminarier, workshops, ett flertal publikationer m.m. Forskningen sker inom forskningsprogram som vanligtvist löper under fyra till sex år. Det nuvarande forskningsprogrammet heter ”Sverige i framtiden” och pågår under åren 2009–2013.

Varje forskningsprogram inrymmer flera projekt med delvis skilda fokus och de genomförs av organisationens olika forskargrupper. Flera forskningsprojekt finansieras även med externa medel. Produktion/output IF-seminarier Workshops Framtidsfokus (öppna seminarier) Delarrangör Stockholm Futures Conference

SOM-INSTITUTET

Basfakta Organisationsform: Lokalisering Antal anställda Budget

Syfte

Målgrupper Verksamhetens innehåll Arbetsformer

Opartisk undersökningsorganisation vid Göteborgs universitet Göteborg Varierar över året, cirka 6–8 årsarbetskrafter. SOM-institutet finansieras huvudsakligen av de forskningsprojekt som deltar i varje års undersökning. Från och med år 2010 har SOM-institutet även viss basfinansiering från Göteborgs universitet. Arbetar för att belysa opinioner och för att förstå svensk samhällsutveckling. Fokus på befolkningens vanor, beteenden, åsikter och värderingar när det gäller samhälle, politik och medier. Forskare, studenter samt intresserad allmänhet och media. Samlar in och bearbetar data om den svenska befolkningen

SOM-institutets medarbetare ansvarar för utformningen av enkätundersökningarna. Arbetet sker löpande utifrån en uppsättning fasta frågeställningar i nationella undersökningar samt i specialundersökningar och regionala undersökningar i samarbete med varierande forskningsprojekt och andra utomstående aktörer. Produktion/output Årlig rapport Böcker Seminarier

9


3. Organisationernas syfte/uppgift och målgrupper Inledning

som medicinska innovationer, baserad på tillgänglig forskning. De rapporter som myndigheten tar fram syftar framför allt till att visa vilken metod som är bäst, vilka metoder som saknar belagda effekter eller vilka metoder som inte är kostnadseffektiva. Utifrån detta utfärdas rekommendationer om vilka metoder man bör tillämpa och vilka man bör undvika. Dessutom identifieras metoder som behöver studeras bättre innan deras tillämpning sprids. Myndigheten ska alltså ha rollen som oberoende utvärderare och nationellt kunskapscentrum, ett arbete som ska hålla hög internationell standard. Stor vikt läggs vid att sprida resultaten till ”vårdgivare och andra berörda”. På myndighetens hemsida står det att resultaten riktar sig till ”alla som fattar beslut om vilken vård som ska bedrivas – både till dem som arbetar direkt med patienter och till dem som organiserar och planerar sjukvård”. Detta antyder att målgruppen i första hand är den praktiska hälso- och sjukvården samt politiker framförallt på landstingsnivå, något som också understryks i det senaste regleringsbrevet. Samtidigt som SBUs uppdrag kommer från regeringen är verksamheten alltså främst inriktad på att skapa nytta för yrkesverksamma och verksamhetsnära praktiker. Kontigos intervjuer bekräftar också att man från myndighetens sida ser dialogen med vården och den nytta man kan skapa i det ledet som verksamhetens kärna, snarare än motsvarande kontakt med den formella uppdragsgivaren Socialdepartementet. Det finns dock även ett intresse av en bredare tolkning av målgruppen. Myndighetens resultat berör många patienter och anhöriga och det finns en stor förståelse för behovet att förmedla informationen även till dessa grupper. Ett särskilt lekmannaråd med uppgift att anpassa budskapet i rapporterna till allmänhetens behov har därför inrättats.

I detta kapitel presenteras de olika organisationernas grundläggande syften och målbilder närmare. För varje organisation finns inledningsvis en informationsruta där de formella dokument som reglerar verksamheten beskrivs. Därefter följer en närmare genomgång av de ämnesområden organisationen verkar inom och de frågor deras arbete ska besvara på en övergripande nivå. Det handlar kort sagt om vad man vill uppnå med verksamheten. Frågan om organisationernas uppgifter är nära sammankopplad med deras målgrupp – vad de konkret ska göra är i hög grad en produkt av vem man ska göra det för. Avsnitten avslutas därför med en redogörelse av till vilken eller vilka grupper verksamheten riktas.

SBU SBUs uppgift formuleras och preciseras framförallt i förordning (SFS 2002:1085) och regleringsbrev. Kärnverksamheten är att ”vetenskapligt utvärdera tillämpade och nya medicinska metoder ur ett medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv”. Till begreppet ”medicinska metoder” räknas både prevention, diagnostik, behandling och vård. Utöver detta ska man ”sammanställa utvärderingarna på ett enkelt och lättfattligt sätt samt sprida dem så att vårdgivare och andra berörda kan tillägna sig den kunskap som vunnits” samt ”utvärdera hur denna kunskap har använts och vilka resultat som nåtts”. Bakgrunden till SBUs verksamhet är behovet av att säkerställa att den svenska sjukvården tillämpar de bästa tillgängliga metoderna. Inom såväl diagnostik som behandling förekommer tyvärr att såväl föråldrade som ineffektiva rutiner tillämpas. I andra fall har nya metoder fått snabb spridning, utan att vare sig nytta, risker eller kostnader för dessa systematiskt har granskats. För att öka hälso- och sjukvårdens förmåga att skapa nytta för medborgarna och för att samtidigt optimera sitt resursanvändande genomför SBU en noggrann och kontinuerlig granskning och vetenskaplig utvärdering av såväl etablerade metoder

Tillväxtanalys Tillväxtanalys är regeringens myndighet för utvärderingar, analyser och utlandsbaserad omvärldsbevakning och främjande inom tillväxtpolitikens område. Det huvudsakliga uppdraget är enligt instruktionen 10


(SFS 2009:146) ”att utifrån olika perspektiv utvärdera, analysera och redovisa effekter av statens åtgärder för hållbar tillväxt, konkurrenskraft och regioners utvecklingskraft i hela landet samt ge underlag och rekommendationer för omprövning och effektivisering av åtgärderna”. I uppdraget ingår även att svara för officiell statistik om ”internationella företag, nystartade företag, konkurser och offentliga ackord”, vilket innebär ”förvaltning och utveckling av system och verktyg för tillgänglighetsanalyser, inklusive databaser, samt för förvaltning och utveckling av det regionala analys och prognossystemet”. Denna statistik får även ligga till grund för myndighetens egen forskning.

skap och information. Alla rapporter publiceras på myndighetens hemsida och myndigheten sprider också sina underlag genom egna seminarier och deltagande i seminarier som arrangeras av andra. Rapporter och underlag sprids också genom så kallade RRS-flöden på hemsidan där intresserade kan få en ”prenumeration” på rapporter och statistik. Däremot läggs mycket begränsade resurser på pressmeddelande och bred spridning via media. Man har till exempel endast en anställd professionell kommunikatör – istället sker kommunikationen direkt genom att alla analytiker är ”kommunikatörer” i dialogen mellan myndighetens experter och expertmottagare i regeringskansliet och i förekommande fall samarbetsmyndigheter. Fokus är på att slutsatser och rekommendationer ska diskuteras i första hand med uppdragsgivaren och inte inom ramen för en publik debatt.

Myndighetens övergripande mål är att ta fram kunskapsunderlag för en framgångsrik tillväxtpolitik och att främja internationellt kontaktskapande. Den breda verksamheten – med officiell statistik, analysverktyg, utlandskontor och kopplat till detta utvärderingar och analyser – innebär att organisationen är relativt stor och indelad i flera olika arbetsområden (se nedan). I denna rapport är framförallt den verksamhet som handlar om att ta fram specifika kunskapsunderlag – regleringsbrevsuppdrag och särskilda regeringsuppdrag – i fokus. Tillväxtanalys har regeringskansliet som främsta mottagare för sitt arbete. Myndigheten samarbetar också med vissa centrala myndigheter, främst Tillväxtverket, Vinnova och Energimyndigheten, när det gäller verksamheten inom utlandskontoren. Myndighetens samarbete med regeringen kan beskrivas som förhållandevis nära. Kontigos intervjuer pekar på att uppdragen planeras, genomförs och utvärderas i en kontinuerligt pågående dialog med regeringskansliet. Ofta är det myndigheten själv som tar initiativ till vilka uppdrag man önskar genomföra. Dialogen med Näringsdepartementet om kommande års regleringsbrev och då särskilt uppdragen inleds redan under sommaren året innan regleringsbrevet träder ikraft. Vanligen inleds dialogen med att myndigheten pekar ut ett antal frågor eller områden som man uppfattar som de viktigaste tillväxtpolitiska frågorna. Dialogen med beställaren sker även i samband med att regleringsbrevet fastställs (vid årsskiftena), samt under och efter genomförandet. Jämfört med sina föregångare (ITPS och Glesbygdsverket) har Tillväxtanalys en snävare målgrupp. Den kommunikationsstrategi man antagit är också anpassad till instruktionen och de direktiv som gavs vid bildandet 2009 och fokuserar i huvudsak på det man kallar Verksamhetsnära kommunikation, vilket i praktiken betyder en nära dialog med uppdragsgivarna för att säkra relevansen i uppdragen och att arbetet kommer till nytta. Enligt kommunikationsstrategin ska referensgrupper med en bred representation knytas till de mera omfattande utvärderingarna och analyserna, både för att bredda underlaget och för att löpande sprida kun-

IFAU IFAU är en utvärderingsmyndighet under Arbetsmarknadsdepartementet och dess verksamhet omfattar såväl egen datainsamling som forskning i form av effekt- och processutvärderingar av framförallt olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Myndigheten har även i uppdrag att ge stöd till externt bedriven forskning på det arbetsmarknadspolitiska området, vilket exempelvis sker genom att IFAU ordnar konferenser och ansvarar för utbetalningen av forskningsanslag. I myndighetens instruktion listas fyra uppdrag: Uppföljning och utvärdering av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, utvärdering av effekter på arbetsmarknaden av åtgärder inom utbildningsväsendet, utvärdering av socialförsäkringens effekter på arbetsmarknaden samt studier av arbetsmarknadens funktionssätt. Dessa är uppdelade i 16 snävare forskningsområden och man bedriver dessutom flera metodutvecklingsprojekt. Analyserna lyfter särskilt fram skillnader mellan olika grupper, framför allt mellan män och kvinnor, men även med avseende på exempelvis ålder och social bakgrund. Organisationens uppdrag är alltså relativt brett, man ska med egna ord ”skapa bästa möjliga kunskapsunderlag för all politik som berör arbetsmarknaden”. IFAUs resultat ska fungera som underlag för politiska beslut, men även vara relevant för forskning. Detta innebär att regeringskansliet och dess tjänstemän samt beslutsfattare på olika nivåer i offentlig förvaltning är huvudsaklig målgrupp. Ytterligare en målgrupp utgörs av forskare. Utöver detta finns uppdraget att popularisera och sprida forskningsresultaten, vilket innebär att även en intresserad allmänhet och media i någon mån utgör målgrupper. Med ett tydligt fokus på arbetsmarknadsfrågor i samhällsdebatten upplever man också att det finns ett stort massmedialt intresse för organisationens arbete. Man 11


kommande undersökningar, ofta i samarbete med olika forskningsprojekt samt analyserar, lagrar och tillgängliggör det insamlade datamaterialet.

eftersträvar dock inte massmedial exponering utan har valt att vara ganska restriktiva. Även om man ser vikten av att skapa intresse för sina resultat ser man en tydlig balansgång mellan detta och informationens kvalitet. I det läget prioriterar IFAU att ge en korrekt bild av resultaten, och menar att det inte är ett självändamål att synas och höras mycket. Framförallt är man tveksam till om exponering i medierna är bästa sättet att föra fram sitt budskap och framhåller mer fördjupande former som till exempel seminarier eller möten De rapporter man publicerar åtföljs alltid av ett pressmeddelade. IFAU kommunicerar även via sin webbplats, finns med på expertsvar och liknande tjänster, publicerar vetenskapliga artiklar och finns med i internationella nyhetsbrev. För IFAU är det avgörande att ständigt hålla högsta vetenskapliga kvalitet.

SOM-institutets nationella undersökningar är årligen återkommande empiriska undersökningar av svenskars vanor, beteenden, åsikter och värderingar när det gäller samhälle, politik och medier. Syftet är att teckna en bred bild av folkopinionen. Kärnan i denna verksamhet är att spåra och följa upp ett antal nyckelindikatorer som anses kunna ge ett mått på ”hur demokratin mår”. Det handlar även om att erbjuda fakta som stöd och korrektiv till samhällsdebatten. Huvuddelen av verksamheten avser samarbeten med olika forskningsprojekt som vill basera sitt arbete på empiriska frågeundersökningar. SOM-institutet fungerar här som en metodexpert som anlitas av forskarna och har ett avgörande ansvar för undersökningens konkreta utformning. Forskarna får dessutom för sina analyser tillgång till basdata från varje undersökning. SOM-institutets stora mängd insamlade data är unik i sitt slag. Att tillgängliggöra denna databas för forskare och andra intresserade är ytterligare ett av verksamhetens syften. SOM-institutets årliga mätningar är basen i verksamheten. Mätningarna är främst inriktade på forskarsamhällets behov. SOM möjliggör härigenom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Det nära samarbetet med olika forskningsprojekt är en grundsten i verksamheten och står även för huvuddelen av finansieringen. Dessutom förser SOM-institutet forskarsamhället med metodexpertis och datamaterial. SOM-institutet medverkar också i forskningsprojekt initierade av myndigheter och medier. I nära anslutning till forskningsinriktningen fokuserar man också på utbildning, inte minst uppmuntrar man studenter att utnyttja resultat och datamaterial i sitt uppsatsskrivande. Slutligen finns också en så kallad ”tredje verksamhet”, som utgörs av utåtriktat arbete där media och intresserad allmänhet är mottagaren. Detta påverkar inte i någon större utsträckning prioriteringar eller inriktning i kärnverksamheten, men utgör den del som når bredast publik.

Institutet för framtidsstudier Institutet för framtidsstudier är en självständig forskningsstiftelse med uppdrag är att identifiera och utveckla ny kunskap om för framtiden relevanta frågor. Syftet med detta är att stimulera samhällsdebatten och fungera som en förmedlande länk till besluts­ fattare. Framtidsstudier bedrivs för att främja ett långsiktigt perspektiv både i allmän debatten och inom politiken. Verksamheten tillkom redan i början av 1970-talet i form av ett sekretariat knutet till Statsrådsberedningen. Under 1980-talets andra hälft etablerades verksamheten i dess nuvarande form, det vill säga som en forskningsstiftelse med anslag via statsbudgeten och Utbildningsdepartementet. Verksamhetens mål är i första hand att främja samhällsnytta. Genom att vila ansatsen på en vetenskaplig grund vill man förbättra förutsättningarna för att ”förmå samhället och dess organisationer att tänka framåt och i möjligaste mån förhålla sig kreativt och flexibelt till förändring”. Organisationens arbete ska skapa nytta för folkopinion och folkbildning, vilket i sig innebär en mycket bred målgrupp. Dessutom finns en uttalad ambition att skapa högkvalitativ forskning som är relevant också i det akademiska sammanhanget. Målgruppen är alltså även forskarvärlden.

Sammanfattande kommentarer Flera av de studerade organisationerna har likartade uppdrag. Tillväxtanalys, Institutet för framtidsstudier och IFAU har alla till uppgift att leverera beslutsunderlag och analyser, som i någon form ska vara till nytta för politiken. I genomförandet skiljer de sig emellertid åt. Medan Tillväxtanalys och IFAU betonar sin funktion av analys- och utvärderingsstöd till regeringskansliet, lägger Institutet för framtidsstudier betydligt större vikt vid den fria forskningen i samhällets tjänst i en mer allmän betydelse. SBU och SOM-institutet skiljer sig från de övriga or-

SOM-institutet SOM-institutet utgör en centrumbildning inom Göteborgs universitet och beskriver sig som ” en opartisk undersökningsorganisation vid Göteborgs universitet som arbetar tillsammans med forskare inom en rad olika forskningsfält för att belysa opinioner och för att förstå svensk samhällsutveckling”. Organisationens speciella kompetens ligger inom datainsamlingsområdet. SOM-institutet genomför egna åter12


ganisationerna. SBUs funktion är att vara ett handfast vetenskapligt grundat stöd för yrkesutövarna inom vård och omsorg, inte för politikerna. Därigenom är verksamheten mycket tydligare inriktad mot förbättringar av den praktiska verksamheten på vetenskaplig grund. SOM-institutet har inte regeringskansliet som huvudman, utan utgör en del i Göteborgs Universitet. En viktig skillnad mellan SOM-institutet är den vi återkommer till när vi jämför finansieringen där SOMinstitutet inte är en fullfinansierad verksamhet. Detta gör att finansieringen av den egna verksamheten utgör en del i dess inriktning. Vid sidan av målgrupper talar man även om samarbetspartners eller finansiärer. En av organisationernas vanliga målgrupper är de politiska instanser som också är myndighetens ”uppdragsgivare”. Det tydligaste exemplet på detta är Tillväxtanalys, som arbetar mycket nära Näringsdepartementet och både utför utvärderingar av genomförda åtgärder och tillhandahåller det kunskapsunderlag som behövs inför beslutsfattande. Verksamheten är framförallt anpassad för att på bästa sätt svara på mottagarens specifika behov och inriktningen är praktisk, om än på en övergripande och strukturell nivå. Även IFAUs verksamhet riktar sig i hög grad till politiska aktörer, men är samtidigt också betydligt mer akademiskt inriktat med höga ambitioner att producera högkvalitativt forskningsmaterial och att föra en närvarande dialog med ett internationellt forskarsamhälle. Det finns även organisationer vars verksamhet i första hand riktar sig mot praktiker/utförare. Även i detta fall handlar det om att ta fram konkret användbar kunskap, men istället för politikens strategiska planering är det här mer verksamhetsnära yrkesutövares behov av kunskap som står i fokus. Den organisation i kartläggningen som främst representerar denna modell är SBU, som med sitt tydliga fokus på hälso- och sjukvårdens metoder framförallt syftar till att förbättra den praktiska verksamhet som målgruppen utför. Forskarvärlden är en annan målgrupp. Genom att medvetet rikta sig mot denna mottagare signalerar organisationen hög ambitionsnivå med avseende på vetenskaplig standard, med systematisk metodik och kvalitativa analytiska inslag. Den akademiska världen kan sedan i olika hög grad kombineras med andra målgrupper: medan exempelvis Institutet för framtidsstudier i praktiken främst håller sig till och definierar sig gentemot denna målgrupp kan inriktningen också mer ha rollen av en formfråga. Ett exempel på detta är IFAU, vars vetenskapliga ambitioner snarast kompletterar den politiska relevans man ska skapa och framförallt motiverar organisationens särställning gentemot andra besläktade kunskapscentrum. Slutligen har många av organisationerna en ytterligare målgrupp vid sidan av sin huvudsakliga verksamhet: ”intresserad allmänhet” Det finns inte minst en demokratisk aspekt i detta. Enskilda medborgare ska ha tillgång till de resultat som produceras vid stat-

ligt finansierade institut. Även om denna målgrupp sällan är vad som i första hand motiverar verksamhetens existens är den ändå av princip mycket viktig och medför i flera fall omfattande resurssatsningar. Både Institutet för framtidsstudier och SBU har tydligt denna målgrupp i sina respektive instruktioner och stadgar. Institutet för framtidsstudier är trots sin starka vetenskapliga inriktning dock ambitiösa i sin populärvetenskapliga ambition. SBU lägger stor vikt vid att också anpassa och tillgängliggöra sina resultat för allmänheten utanför den verksamhet man riktar sig till. Det kan också finnas en uttalad ambition att bidra till en mer eller mindre generellt formulerad ”samhällsnytta”, som exempelvis är fallet för Institutet för framtidsstudier och SOM-institutet, som båda vill bidra till ”samhällsdebatten”. En del organisationer ser däremot en potentiell motsättning mellan att ta fram specialiserad kunskap och att förmedla denna till allmänheten. Tillväxtanalys hanterar i sin verksamhet en del uppgifter som i och med närheten till Näringsdepartementet och den politiska processen är känsliga och att man därför ibland inte aktivt sprider visst material till en publik utanför målgrupperna. IFAU ser ett stort medialt intresse för sina resultat och sprider dem visserligen gärna, men är samtidigt tveksam till alltför grova förenklingar i populariserande syfte.

13


4. Verksamhetens karaktär

I detta kapitel fokuseras den konkreta verksamhet som organisationerna bedriver till både innehåll och genomförande. Relaterat till organisationernas specifika ämnesområden görs en närmare genomgång av arbetets olika moment – vilka praktiska arbetsformer som tillämpas för att uppnå de mål som presenterades ovan – samt hur genomförandet är upplagt, till exempel huruvida verksamheten sker i projektform eller löper kontinuerligt.

Projektens tidsmässiga utsträckning varierar. Breda utredningar som omfattar hela sjukdomsgrupper, som exempelvis ryggont, missbruk eller fetma, kan ta flera år, medan mindre utvärderingar av enskilda behandlingsmetoder går betydligt snabbare. En utvärdering av en ny behandlingsmetod tar normalt cirka 6 månader. Den andra delen i uppdraget är att presentera det material man sammanställt. Resultatspridning ses som en minst lika viktig del av verksamheten som själva produktionen av rapporter och det läggs generellt mycket jobb på att föra ut det budskap man kommit fram till. Ofta är rapportförfattarna själva involverade i detta arbete genom att föreläsa om sina resultat och slutsatser på symposier och dylikt. Särskilt gärna tillämpas denna metod på specialistföreningars möten som till exempel Svenska Läkarsällskapets stora årsstämma, kirurgstämmor osv, vilket tycks vara ett framgångsrecept som i hög grad ger vården til�lit till resultaten. I SBUs uppgifter ingår även att bistå landstingen under implementeringen av resultaten, exempelvis genom att delta i landstingsstyrelsernas möten. SBU tar även fram patientversioner och sammanfattningar av rapporter i samarbete med ett flertal apotek. Dessutom jobbar man massmedialt för att öka sin synlighet och marknadsföra resultaten. Man har tagit fram en egen tidning, skriver artiklar i Läkartidningen och har även släppt en app för att ytterligare tillgängliggöra informationen. Slutligen är en viktig del av uppdraget att analysera kunskapsluckor i vården. Detta ger uppslag till doktoranders och forskares ämnesval. Det har vid flera tillfällen hänt att forskningsfinansiärer som till exempel vetenskapsrådet tagit fasta på de identifierade kunskapsluckorna och gjort speciella utlysningar om forskningsmedel till dessa områden.

SBU SBUs arbete utgår från projektspecifika frågeställningar, ofta centrerade kring en viss metod. Verksamheten består oftast av en systematisk och kritisk granskning av befintlig vetenskaplig dokumentation rörande den aktuella metoden. I praktiken handlar en stor del av arbetet just om sådana meta-studier, det vill säga att söka, läsa och värdera resultaten i den tillgängliga forskningen kring en given metod. Bedömningen av undersökningarna följer en särskild fastlagd metodik för hur de studier som bedöms ha hög kvalitet väljs ut och vägs samman. Därmed skapas ett underlag för att bedöma metodernas evidens. I detta ingår en samlad analys av dess medicinska, ekonomiska, etiska och sociala effekter. SBU bedriver i detta sammanhang inte egen forskning, utan sekundärforskning på tillgänglig expertis. Däremot ingår också ofta en kartläggning av vilka metoder den svenska vården använder i dag samt en jämförelse av praxis och det vetenskapliga underlaget för att se om de stämmer överens. Utvärderingsarbetet bedrivs i projektform. Till varje projekt rekryteras en tvärvetenskaplig arbetsgrupp ur ett nätverk bestående av cirka 400 svenska och utländska experter inom bland annat medicin, omvårdnad, tandvård, hälsoekonomi, etik och epidemiologi. De större (gula) utvärderingsrapporterna granskas sedan av SBUs kansli, av externa särskilt utsedda granskare samt av SBUs vetenskapliga råd. De innehåller också en sammanfattning av de viktigaste slutsatserna utarbetade av SBUs styrelse och vetenskapliga råd. Utvärderingarna av nya behandlingsmetoder granskas av det så kallade Alertrådet. Alla rapporter godkänns av SBUs nämnds arbetsutskott innan publicering.

Tillväxtanalys Myndighetens arbete är upplagt kring tre avdelningar med olika inriktning. ”Entreprenörskap och näringsliv” handlar om att identifiera möjligheter och hinder som förbättrar nya och växande företags förutsättningar, exempelvis genom att kartlägga små- och 14


medelstora företags utbud och efterfrågan av kapitalförsörjning och behov av rådgivning. Under ”innovation och globala mötesplatser” kartläggs, analyseras och utvärderas den svenska innovationspolitiken. Även de mer processinriktade verksamheterna omvärldsbevakning och förvaltning av utlandskontoren ligger här och tanken är att kombinationen ska erbjuda ett verktyg för att anpassa svensk tillväxtpolitik efter internationella förutsättningar. Avdelningen ”Tillgänglighet och regional tillväxt” följer utvecklingen i landets olika delar, mäter tillväxten i ekonomin och analyserar organisatoriska förutsättningar för insatser från stat, region och kommun. Syftet är att öka kunskapen om hur man bäst tar till vara på hela landets potential. Tillväxtanalys rapporter ska grunda sig på vetenskap och praktisk erfarenhet. Verksamheten består av egna analyser, utvärderingar, forskningsöversikter etc. Det är dock inte meningen att man ska ägna sig åt egen forskning. Däremot skall man utgå från befintlig forskning och använda vetenskapliga analysmetoder för att adressera de problem som uppdraget innefattar. Även inom Tillväxtanalys arbetar man ofta i projektform, särskilt när det gäller den del av verksamheten som består av särskilda uppdrag. Till sådana projekt knyts, förutom de egna medarbetarna, ofta också även externa experter i form av forskare.

ar där man tittar på hur olika genomförda program fungerat. Dessa studier sker i hög grad utifrån IFAUs stora registerdatabaser. Datatillgången som dessa erbjuder anses dessutom utgöra en viktig säljpoäng för att attrahera kompetent arbetskraft. Organisationens forskningsfokus ligger på kvantitativa analyser och ekonometri. Det finns också en tanke om att förstå samspelet mellan grundforskning och programutvärderingar, varför man anser det viktigt att känna till bägge delarna. IFAU lämnar inga policyrekommendationer i sina rapporter. Det kan ibland finnas implicita rekommendationer i analyserna, men hur kunskap ska omsättas i beslut och om en åtgärd är värd sitt pris eller inte ses som en fördelningspolitisk fråga och lämnas till politisk bedömning. Man har dock även en vidare och mer informell dialog med Regeringskansliet som går utanför rapporterna där man upplever att man kan vara tydligare med exempelvis vilka åtgärder som ger resultat.

Institutet för framtidsstudier Organisationens forskning utgår från ett forskningsprogram, som anger ramarna för vilka projekt som ska få del av den interna finansieringen. Forskningsprogrammet, som skrivs av VD och godkänns av styrelsen, bedrivs under en tidsperiod av fyra till sex år. Det nuvarande forskningsprogrammet heter ”Sverige i framtiden” och inriktas på befolkningsstruktur och institutioner. I detta ingår flera projekt som fokuserar på mer specifika områden. Den konkreta forskningsinriktningen utformas genom att organisationens styrelse bestämmer om enskilda forskningsprojekt överensstämmer med det övergripande forskningsprogrammet och därmed kan få finansiering. Olika typer av finansiering förekommer och Institutet för framtidsstudier detta som ett uttryck för projektens cykliska utveckling. Inledningsvis beviljas en del så kallade utvecklingsprojekt som genomför en förstudie på cirka ett års tid. Tyngdpunkten ligger sedan på de så kallade programprojekten, som pågår under en treårsperiod. Dessa leder i många fall vidare till olika fortsättningar och fördjupningar utifrån det ursprungliga projektet. Vid sidan av den egna finansieringen bedriver man även forskning finansierad från andra finansiärer, till exempel från forskningsråden. Inriktningen av denna forskning är dock i mindre utsträckning diskuterad inom ramen för verksamheten. Vid sidan av själva studierna finns också en ambition att verkligen nå ut med forskningen till en bredare allmänhet. Organisationen arrangerar och genomför därför också ett tämligen ambitiöst program av seminarier och möten av olika slag som vänder sig till denna grupp.

IFAU Ramen för organisationens arbete sätts av den instruktion som formulerats av regeringen och som relativt allmängiltigt begränsar det område som organisationens forskning ska täcka. När det kommer till enskilda forskningsprojekt utformar dock myndigheten dessa på eget initiativ, även om man har en informell dialog med regeringen om vilka uppgifter som är viktigast och bör prioriteras. Organisationens breda anslag gör att även områden som strikt inte räknas som arbetsmarknadspolitik ingår i uppdragsbeskrivningen, det handlar om att i en vidare mening förstå vilka faktorer som påverkar arbetsmarknaden. Den forskning som bedrivs måste ta hänsyn till en mängd indirekta samband, såsom betydelsen av skattemodellernas utformning. Dessutom strävar man efter att förstå vad det är som styr arbetsmarknaden och dess aktörer samt på vilket sätt denna styrning sker. Utbildningspolitikens påverkan är ett tydligt exempel på en sådan indirekt faktor. Det kan till exempel handla om att förstå effekterna på arbetsmarknaden av att införa läxhjälp eller av hur samspelet i klassrummen ser ut. IFAU genomför en betydande del egen forskning och har även nära utbyten med andra arbetsmarknadsforskare. Dessutom genomför man sekundärforskning i form av kunskapsöversikter, samt utvärdering15


SOM-institutet

kartläggningar av redan tillgängliga data. Många organisationer arbetar dock med någon typ av egen datainsamling, även de som i första hand arbetar med sekundärforskning. SBU genomför vid sidan av sekundärforskningen även kartläggningar av praxis och resultatutvärderingar, Tillväxtanalys arbetar med utvärderingar av bland annat olika politiska åtgärder. Ofta handlar det om enskilda undersökningar av mindre omfattning. I denna typ av verksamhet produceras egna kunskapsbidrag, som dock inte är av forskningskaraktär. Ett flertal organisationer arbetar i större omfattning och mer systematiskt med statistikinsamling och fungerar då i regel samtidigt som databasadministratörer och kommunikationsansvariga för det ”råmaterial” man tar fram. Att föra statistik inom sitt ämnesområde kan dock ha varierande innebörd. Det kan ske som en del av ett strikt reglerat uppdrag och utgöra en del i det decentraliserade ansvaret för produktionen av Sveriges Officiella Statistik, grundat i av vem och till vad materialet ska användas och med liten möjlighet för organisationen att påverka vare sig utformning och innehåll i insamlingsprocessen eller hur data ska bearbetas. Detta är fallet hos Tillväxtanalys. Insamlingsprocessen kan även, som i SOM-institutets fall, utgöra delar av den forskning som någon annan aktör bedriver. Det finns också organisationer vars arbete är inriktat på traditionellt forskningsarbete och som till sin karaktär ligger nära rent akademiska institutioner. IFAU är en myndighet med uppdrag att tillhanda ”användbar” kunskap till poliska och byråkratiska funktioner, men utmärker sig genom att göra detta på en starkt vetenskaplig grund. Institutet för framtidsstudier ska genom sin forskning visserligen skapa nytta för det vidare samhället, men då detta inte preciseras mycket närmare blir den akademiska inriktningen i praktiken dominerande. Till övervägande del tycks de kartlagda organisationerna arbeta i projektform. En del organisationer med bredare uppdrag har även vissa löpande uppgifter. Förutom den statistikinsamling som tidigare beskrivits ligger dessa uppgifter dock utanför ramarna för det här uppdraget.

Basen för SOM-institutets verksamhet är de nationella och regionala undersökningarna. Detta är sedan 1986 årligt återkommande frågeundersökningar med slumpmässiga urval av allmänheten och med fasta frågor som kontinuerligt fyller på databasen med uppdaterat material. Beroende på vilka forskningsprojekt man för tillfället samarbetar med tillkommer utöver fasta frågor även olika slag av specialfrågor som svarar för drygt hälften av frågeformulären. Även sådana specialfrågor kan ofta återkomma. Genom att frågorna formuleras på likalydande sätt år efter år blir dataserierna jämförbara över tid, något som efterfrågas av många forskare som vill analysera förändringar över en längre tid. Den nationella frågeundersökningen görs under hösten varje år. Arbetsprocessen är cyklisk och har som mål att årligen resultera i publiceringen av en bok. Under sommaren förbereds och utformas de enkätfrågor som under hösten går ut till respondenterna. Under våren sammanställs och analyseras resultaten för att därefter publiceras och presenteras. De regionala undersökningarna är uppbyggda på motsvarande sätt men genomförs inte alltid varje år. De regionala undersökningarna utgör exempel på hur SOM-institutet samarbetar med beställare i enskilda uppdrag. Undersökningarna planeras av SOM-institutets medarbetare. Dessa utformar och kvalitetssäkrar enkätfrågorna och sköter dialogen med deltagande forskningsprojekt. Själva datainsamlingen upphandlas från fristående företag, men för att säkerställa kvaliteten följer SOM-institutet även insamlingsarbetet mycket nära. Dessutom redovisar SOM-institutet varje år en detaljerad metodrapport för varje undersökning. Institutet betonar också vikten av det omfattande kvalitetssäkrings- och metodutvecklingsarbete som man lägger ned på sina undersökningar. Organisationen bedriver även metodforskning.

Sammanfattande kommentarer Det finns en mycket stor bredd i de kartlagda organisationernas verksamhet. De spänner över allt ifrån sammanställningar av befintligt material via egen fakta- och datainsamling till vetenskaplig forskning. Organisationernas grad av specialisering varierar eftersom uppdragen kan vara mer eller mindre omfattande och enhetliga. Grundfrågan är till hur stor del organisationen tar fram ”ny” kunskap, baserad på egen forskning. Verksamheten kan annars bestå av sekundärforskning, som exempelvis hos SBU, där man utgår från är befintliga forskningsresultat som man sedan analyserar och sammanställer. Även Tillväxtanalys arbete handlar i stor utsträckning om resultatsammanställningar och 16


5. Organisation och kompetens

Detta kapitel behandlar den struktur som utgör ramen för de olika organisationernas verksamheter. Hur organisationen ser ut handlar till stor del om resurser, kopplat till både humankapital och finansiering. Till att börja med presenteras vilka kompetenser och intressen som finns representerade inom respektive organisation, hur de nyttjas och till vilken grad arbetet utförs av egna anställda respektive handlas upp externt. Vidare granskas organisationernas ekonomiska förutsättningar: hur de finansieras och på vilket sätt detta påverkar verksamhetens utformning.

de på heltid och 8 experter utifrån. Totalt uppskattas dock fördelningen mellan intern och extern arbetskraft vara relativt jämn med ungefär likartade siffror över nedlagda timmar. Då SBU startade jobbade experterna gratis. Nu uppskattar man att deras insatser motsvarar 3 veckors arbete per år, vilket betalas antingen till deras arbetsgivare eller till deras egna företag. I princip alla projektledare är disputerade med lång arbetslivserfarenhet och de utgör en blandning av farmaceuter, läkare, apotekare, hälsoekonomer och samhällsvetare. Projektassistenter är ofta läkarsekreterare, med något undantag har de flesta universitetsutbildning. Några är adjungerade från högskolor eller universitet. Litteratur¬sökare är ofta bibliotekarier. Experterna är överlag minst postdoc, i många fall docenter eller professorer, samt verksamhetschefer. SBUs verksamhet finansieras huvudsakligen av ett anslag från Socialdepartementet och till viss del av externa medel för tjänster man utför åt andra instanser inom offentlig sektor. Detta innebär en mycket hög grad av oberoende gentemot det material man har som uppgift att utvärdera. SBU anser att detta ger verksamheten legitimitet i sjukvården och betraktar det som en viktig framgångsfaktor.

SBU Myndighetens kansli i Stockholm har närmare 50 anställda som arbetar med samordning av projektgrupperna, sammanställning och granskning av rapporterna samt kommunikation av utvärderingarnas resultat. Verksamheten kan sägas vara uppdelad i fyra områden, där ”Administration/marknad” arbetar med organisatoriska frågor samt marknadsföring och övriga tre står för olika delar av den operativa verksamheten. ”Alert/kunskapsluckor” är den avdelning som står för utvärderingarna av nya metoder och som arbetar för att peka ut områden där mer forskning behövs. ”Etablerade metoder” ansvarar för de kontinuerlig utvärdering befintliga metoder som ofta sker i större tematiska projekt. Slutligen finns en avdelning som ansvarar för den elektroniska tjänsten ”Upplysningstjänst för vården” som ger snabba svar på kliniska frågor, samt ”SBU kommenterar” som gör kunskapssammanställningar från andra länder. Arbetet leds av en myndighetschef, i nära samarbete med en nämnd där ledamöterna representerar viktiga myndigheter och organisationer inom svensk hälso- och sjukvård inklusive tandvård. Nämndens huvuduppgifter är att besluta om nya projekt och att godkänna SBU-rapporternas slutsatser. Detta sker med hjälp av två vetenskapliga råd, SBUs råd och Alertrådet. Ett särskilt lekmannaråd ska även kritiskt och konstruktivt granska den information som vänder sig direkt till patienter, anhöriga och en intresserad allmänhet. I ett projekt är cirka 4 personer från SBU involvera-

Tillväxtanalys Tillväxtanalys är en relativt platt organisation med fyra likställda avdelningar, ledda av en generaldirektör och ledningsgrupp. Utöver de tre arbetsområdena finns en avdelning för verksamhetsutveckling och stöd som ansvarar för funktioner som till exempel kommunikation, ekonomi, personal samt kompetens- och myndighetsutveckling. Arbetet sker både i löpande verksamhet och inom projekt. Den löpande verksamheten är mer processinriktad och består främst av statistikverksamheten med enkätundersökningar till grund för statistiken samt sammanställningar av offentliga databaser och utveckling och förvaltning av analysverktyg. Ett exempel är det regionala analysverktyget rAps som myndigheten tillhandahåller till ett 50-tal regionala och kommunala användare runt om i landet. Den GISbaserade PiPos används bland annat som ett underlag 17


i den kommunala skatteutjämningen och för regionala tillgänglighetsanalyser. Statistiken publiceras enligt bestämda publiceringsplaner i Sveriges Officiella Statistik i samverkan med SCB. Den andra löpande verksamheten bedrivs av utlandskontoren och omfattar omvärldsbevakning, kontaktskapande och främjande av i första hand internationella forskningskontakter. Projektverksamheten knutna till regleringsbrev och särskilda regeringsuppdrag utgörs av ett drygt trettiotal uppdrag per år, av vilka merparten härrör från regleringsbrevet. Kontigos intervjuer pekar på att projekten i allmänhet genomförs under 4 – 8 månader inom ramen för ett verksamhetsår. Arbetet utförs till största delen av egen personal, men myndigheten köper även tjänster i form av forskare och i mindre utsträckning konsulter som anlitas för tillfälliga uppdrag, för omkring 10 miljoner kronor per år. Nationalekonomi dominerar bland de discipliner som verksamheten bygger på, men andra kompetenser finns också representerade. Bland den egna personalen har en stor andel forskarutbildning. Den vanligast förekommande metoden för att vetenskapligt kvalitetssäkra arbetet är vetenskapliga referensgrupper. Myndigheten Tillväxtanalys finansieras till övervägande del av sitt förvaltningsanslag och är som organisation mycket nära sammankopplad med Näringsdepartementet. Arbetsuppgifterna är styrda av myndighetens instruktion, regleringsbrev och formella uppdrag. Både myndigheten och departementet påpekar att dialogen mellan de två instanserna i hög grad är dubbelriktad och att myndigheten har ett betydande inflytande både på politiken och på sin egen verksamhet. Jämfört med de övriga organisationerna förefaller Tillväxtanalys ändå befinna sig ovanligt nära sin uppdragsgivare.

man har dock även utbyten med forskare från andra organisationer. Bland den egna personalen finns en klar tyngdpunkt på nationalekonomi. Myndigheten anser att det ligger i sakens natur att främja akademisk karriär. Man har i linje med detta en infört en incitamentsstruktur med lönehopp vid exempelvis erhållen docentkompetens. Även publicering av vetenskapliga artiklar belönas. Personalen delas in i fyra kategorier: 1) Forskare – Samtliga disputerade, ofta med docent eller professorskompetens. 2) Utredare – dessa har i regel magisterexamen eller påbörjade doktorsutbildningar. 3) Doktorander. 4) Administratörer, med varierande utbildningsnivå. I princip allt arbete i kärnverksamheten sker i projektform. Projektstorleken varierar kraftigt och i snitt produceras runt 25–30 så kallade working papers per år, plus ett antal rapporter och avhandlingar. I allmänhet lägger IFAU ned 8–10 månaders arbete på varje rapport. Ofta är även forskare utifrån inblandade i projekten, som i allmänhet pågår under 1–2 år. Under de senaste två åren har andelen extern finansiering ökat. Detta inkluderar både bidrag i form av forskningsanslag, vilka söks i konkurrens med universitet och andra forskningsorganisationer och avgifter, det vill säga ersättning för uppdragsforskning.

Institutet för framtidsstudier Institutet för framtidsstudier är en självständig forskningsstiftelse. Verksamheten leds av en styrelse med nio ledamöter som utses av Regeringen. Styrelsen utser en VD till chef och vetenskaplig ledare för verksamheten. VD skriver även forskningsprogrammet som styr användningen av de offentliga anslag som bekostar stora delar av organisationens forskning. Detta program godkänns formellt av styrelsen. Samtliga i verksamheten är forskare med olika humanistisk eller samhällsvetenskaplig inriktning. Den akademiska nivån varierar med allt ifrån ännu ej disputerade forskare till professorer. Forskningen finansieras både genom statliga och externa anslag. De statliga anslagen bekostar organisationens utvecklings- och programprojekt. Övriga projekt bekostas av externa forskningsfinansiärer, exempelvis Vetenskapsrådet, där forskare vid Institutet för framtidsstudier söker projektmedel i öppen konkurrens med andra forskare. De externfinansierade projekten bedrivs inom särskilda så kallade profilområden, men organisationen anser sig ha ett relativt begränsat inflytande över dessa projekt. Kontigo tolkar det som att organisationen ger forskarna stort utrymme att själva styra utformningen av dessa projekt. Institutet för framtidsstudier finansierar inte någon utomstående forskning.

IFAU IFAU är en relativt liten myndighet med en platt organisation och har därför ingen egentlig organisationskarta. Medarbetarna delas in i ledning, administration och forskare/utredare. Utöver detta tillkommer affilierade och projektanknutna forskare som rekryteras utifrån. Myndigheten leds av en generaldirektör utsedd av regeringen. Ledningsgruppen består vidare av en ställföreträdande generaldirektör samt en biträdande och en administrativ chef. IFAU har även ett vetenskapligt råd som består av ordförande samt ett antal ledamöter från olika forskningsområden. Rådet arbetar framför allt med beviljandet av forskningsbidrag till andra forskningsinstanser. I IFAUs referensgrupp sitter arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt berörda departement och myndigheter. Kontigos intryck utifrån intervjuerna är att IFAUs projekt bedrivs med en betydande del egen personal, 18


SOM-institutet

även SBUs verksamhet hålls inom det nätverk av experter som man har till sitt förfogande. Både Tillväxtanalys och IFAU arbetar med en blandning av intern och extern kompetens, där vissa projekt genomförs av en fast kärna av anställda, för att garantera en viss resurseffektivitet och kontinuitet, samtidigt som extern kompetens anlitas vid behov för att skapa större flexibilitet. SOM-institutet utgör något av ett undantag, eftersom dess interna kompetens framförallt består i kvantitativ enkätmetodik. Deras arbete utgör en mindre delmängd i många studier, men de utför inte någon egen forskning. Utöver den grundläggande kärnverksamheten finns som regel också någon typ av kompletterande expertgrupp tillgänglig för granskning och kvalitetssäkring av resultaten. I många fall finns även någon typ av organ där intressenter och finansiärer har möjlighet att informera sig och kommunicera sina önskemål. De mer självständiga organisationerna i denna kartläggning, SOM-institutet och Institutet för framtidsstudier, saknar dock den typen av kanal för externt inflytande. Olika finansieringsmodeller förekommer bland de kartlagda organisationerna. I SBUs fall innebär finansieringen från statsbudgeten att resultaten av den utvärderingsverksamhet man bedriver saknar bindningar till finansiären. IFAU och Tillväxtanalys finansieras båda av offentliga medel, vars inriktning styrs av samma departement som tar emot resultaten av deras arbete. Institutet för framtidsstudier har i praktiken endast en formell koppling till sina finansiärer och SOM-institutet finansieras i mycket liten utsträckning av den myndighet som fungerar som huvudman för verksamheten. Finansieringens roll för organisationens möjlighet att själv utforma sin verksamhet beskrivs mer utförligt i nästföljande kapitel.

SOM-institutet är en centrumbildning vid Göteborgs universitet. Det leds av en styrgrupp bestående av forskare från de två samverkande institutionerna som är SOM-institutets huvudmän: Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG) och Statsvetenskapliga institutionen. Dessutom har funnits en nära anknytning till Förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet. Administrativt är verksamheten placerad vid JMG. En föreståndare är anställd på halvtid sedan hösten 2010 och leder den dagliga verksamheten. Föreståndaren har en professorstjänst på statsvetenskapliga institutionen och är även huvudredaktör för SOMinstitutets publikationer. Två forskningskompetenta projekt- och undersökningsledare ansvarar för den nationella undersökningen respektive för de regionala. Det finns även tre biträdande undersökningsledare som rekryteras bland nyutexaminerade studenter. Medarbetarna har framförallt kompetens inom samhällsvetenskap och kvantitativa metoder. Rent praktiskt anställs dock kodare i samband med de årliga datainsamlingarna. Verksamheten finansieras till största delen av de forskningsprojekt som deltar i varje års undersökning. Från och med år 2010 finns även en liten del basfinansiering från Göteborgs universitet. Trots att SOM-institutet är beroende av finansiering från sina samarbetspartners påpekar de själva att de har stor integritet och möjlighet att själva påverka utformningen av enskilda projekt. SOM-institutet har liten kontakt med sin huvudman, Göteborgs universitet och universitetet ställer inga formella krav på redovisning av verksamhet eller resultat.

Sammanfattande kommentarer Kärnan i de organisationer som kartlagts i denna rapport är den kunskapssamlande verksamhet som i regel genomförs av meriterade experter inom det aktuella ämnesområdet. Gemensamt för de fem organisationerna är en god förankring i den akademiska världen, med övervägande minst forskarutbildad personal. Tillväxtanalys och IFAU har en stor andel nationalekonomer, medan SOM-institutet och Institutet för framtidsstudier framförallt anställer personer med kompetens inom samhällsvetenskapliga områden. SBU sticker ut en aning med sin breda blandning av såväl forsknings- som klinisk expertis och en bredd av ämnesområden med såväl hälso- och sjukvårdsrelaterade som ekonomiska, etiska och sociala kompetenser. Forskningen genomförs dock inte alltid av anställd personal, även om samtliga organisationer som ingått i denna kartläggning lägger en relativt stor andel av arbetet på interna resurser. Institutet för framtidsstudier finansierar endast internt genomförda projekt och 19


6. Organisationernas frihetsgrad

En viktig fråga för denna studie är organisationernas frihetsgrader i förhållande till beställaren/finansiären. Alla finansiärer i studien utövar någon form av styrning, men denna styrning kan se radikalt olika ut från fall till fall.

för myndighetens resultat från departementets sida. Ibland deltar också kontakter från andra departement i detta utbyte. I Statskontorets rapport (Statskontoret 2011) används bland annat andelen egeninitierade uppdrag som en indikator på myndigheternas självständighet i förhållande till regeringskansliet. I analysen från Statskontoret framstår Tillväxtanalys som en av de mer ”styrda” myndigheterna med 14 av 15 uppdrag som tillkommit på initiativ av regeringen. I vår intervju värjer sig generaldirektören mot denna tolkning. Han menar att de uppdrag som myndigheten får oftast har ett direkt ursprung i myndighetens tidigare analyser och slutsatser. Genom den täta dialogen med departementet har myndigheten en stor möjlighet att påverka både vilka uppdrag man får från departementet och hur de utformas. Tillväxtanalys menar att de flesta uppdrag myndigheten får från regeringen har tillkommit genom en sådan dialog. Tillväxtanalys menar också att man behöver nyansera bilden av de ”fristående” myndigheternas roll. Myndigheten styrs av instruktioner och regleringsbrev. I den meningen är det varken möjligt eller ens önskvärt att vara ”oberoende och fristående”. I Tillväxtanalys fall läggs stor vikt vid att verksamheten – inom de breda fält som myndigheten verkar – kan inriktas mot de områden som i en dialog mellan Regeringskansliet och uppfattas som relevanta. Fokus är på att den kunskapsuppbyggnad och de specifik uppdrag som myndigheten genomför ska kunna bidra till en effektivare politik byggd på vetenskap och beprövad erfarenhet; att den har relevans för Regeringskansliet. Men detta är dock inte det samma som att säga att man är osjälvständiga. Om istället ”oberoende och fristående” relateras till genomförande av själva uppdragen är bilden en annan. Det som är avgörande i en diskussion om myndighetens frihetsgrader är istället den eventuella förekomsten av en påverkan på de resultat som myndigheten levererar. I genomförandet av utvärderingar och analyser ska naturligtvis myndigheten vara helt ���oberoende och fristående”.

SBU har få och allmänna uppdrag men en tät dialog med uppdrags­givaren

Som myndighet under Socialdepartementet styrs SBU i enlighet med de riktlinjer för myndighetsstyrning som gäller i Regeringskansliet. Dialogen mellan myndigheten och socialdepartementet sker tre till fyra gånger per år, såväl på chefsnivå som på tjänstemannanivån. Det är departementet som genom myndighetshandläggaren kallar till och planerar dessa möten och som också avgör på vilken nivå kontakten med departementet ska ske. Både myndigheten och departementet menar att SBU i hög grad dock själv styr, planerar och utför sin verksamhet. Uppdragen i regleringsbrevet är förhållandevis få och de är, enligt myndighetens uppfattning, ett resultat av en dialog mellan myndigheten och departementet där uppdragen inte sällan har kommit till på myndighetens egna initiativ även om de sedan har formulerats av departementet. Uppdragen är vanligen också formulerade så att de ger ett relativt stort utrymme för myndighetens egna tolkningar och påverkan på dess utformning och genomförande. Samtidigt påpekar myndigheten att här finns en tendens till att antalet uppdrag i regleringsbrevet successivt ökar. Departementet lägger vanligen inga synpunkter på de resultat som myndigheten producerar.

Tillväxtanalys har många uppdrag men uppdragen härrör ur en nära dialog mellan myndighet och uppdragsgivare

Den formella styrningen av myndigheten sker på samma sätt som för SBU, det vill säga genom instruktioner, regleringsbrev, särskilda uppdrag i regleringsbreven och en formell myndighetsdialog. I en jämförelse med SBU förefaller kontakterna med departementets tjänstemannanivå betydligt mer frekventa för Tillväxtanalys. Myndighetens tjänstemän och tjänstemän inom Näringsdepartementets olika avdelningar träffas på regelbunden basis. Det finns ofta ett aktivt intresse

IFAU har stor frihet under ”nyttans ansvar”

IFAUs VD anser att IFAU är relativt forskningsnära och att IFAU i jämförelse med de andra studerade organi20


sationerna har stor frihet att själva välja sina studieobjekt. Samtidigt är IFAU, precis som både SBU och Tillväxtanalys, en myndighet och den formella styrningen av IFAU skiljer sig inte i princip från den av de två tidigare. IFAU styrs via instruktion och regleringsbrev samt via så kallad myndighetsdialog en gång per år. Dialog kring arbetet och resultaten sker dock även däremellan. Arbetsmarknadsdepartementet hävdar i vår intervju att man medvetet håller regleringsbrevet så generellt som möjligt, med ett uttalat syfte att detta skall ge myndigheten ett mått av frihet att själva välja vilka frågor man vill analysera och med vilka metoder man vill göra detta. Samtidigt uttrycker man det som att detta är en frihet begränsad av att man når och möter departementets förväntningar. ”Skulle vi inte få det underlag som vi önskade så skulle det vara annorlunda – då skulle vi förmodligen behöva styra mer i detalj”, säger den myndighetsansvarige tjänstemannen på Arbetsmarknadsdepartementet. IFAU själva anser när det gäller frågan om frihet att framförallt frihet i valet av metod och i förhållande till den vetenskapliga processen i genomförandet av studierna är ett minimikrav för att kunna garantera trovärdiga resultat. Oberoende när det gäller forskningens inriktning är mindre problematisk, så länge uppdragen inte blir så många att organisationen förlorar möjligheten att själva initiera forskningsprojekt. Generaldirektören uttrycker detta som att: ”man får gärna säga till oss vad vi ska studera, men man kan inte säga till oss hur vi ska göra detta eller vilka resultat vi ska komma fram till”. IFAU tonar därför ned frågan om oberoende något. Vi är fullt införstådda med och mycket lyhörda inför att vi måste producera sådant som upplevs som relevant för våra finansiärer, tycks myndigheten resonera.

Det övergripande styrinstrumentet för verksamheten är det femåriga löpande forskningsprogrammet. Här anges den övergripande inriktningen för organisationens verksamhet under den kommande programperioden. VD utarbetar programmet i nära samverkan med forskningsledare och övrig personal. Detta sker också i samråd med organisationens styrelse, som fattar de formella besluten om programmet. Formellt vilar således makten över verksamheten helt hos den av regeringen utsedda styrelsen. I praktiken är det dock VD som har ett mycket stort inflytande att själv utforma och organisera organisationens arbete. Det förefaller också vidare som att departementet inte heller i efterhand har en tydlig modell för att följa upp organisationens verksamhet eller dess resultat. I intervjun med departementets tjänstemän uppgavs att den typen av diskussioner knappast fördes över huvud taget, men att man ändå säger sig vara nöjd med vad Institutet för framtidsstudier producerar.

SOM-institutet navigerar mellan nödvändiga uppdragsintäkter och en avgörande trovärdighet

SOM-institutet skiljer sig i det närmaste totalt från övriga aktörer i den här studien. Huvudsyftet med SOM-institutet är att stödja forskarsamhället med data om samhällsopinionen i olika centrala frågor samt att delta i ett vetenskapligt metodutvecklingsarbete kring opinions- och attitydundersökningar. I praktiken innebär detta att SOM-institutet kombinerar olika typer av verksamheter, från återkommande nationella undersökningar till regionala eller andra specialbeställda undersökningar för sina samarbetspartners räkning. Frågan om oberoende handlar för SOM-institutet om dess trovärdighet och rykte. Ett sådant anseende är viktigt på två sätt, främst för att upprätthålla hög svarsfrekvens i undersökningarna, men också för att detta borgar för att undersökningarna håller hög kvalitet, vilket i sin tur kan ge upphov till fler samarbetspartners. SOM-institutet tar inte på sig renodlade uppdrag, utan att allt samarbete med externa parter också är tänkt att bidra till en metodmässig eller på annat sätt vetenskaplig utveckling och normalt endast i form av forskningsprojekt. Här finns naturligtvis en risk för att det universitetsägda SOM-institutet skulle konkurrera med privat kommersiell verksamhet. Det finns också en risk att samarbeten med vissa aktörer påverkar det förtroende som institutet åtnjuter vilket kan påverka andra aktörers vilja till samarbete men också viljan att delta i de studier organisationen genomför.

Institutet för framtidsstudier har ingen direkt styrning men regeringens inflytande via styrelsen är inte helt transparent

I och med stiftelseformen är Institutet för framtidsstudier ingen myndighet, varför statens och regeringens styrning skiljer sig påtagligt från de tre organisationer som analyserats tidigare. Trots att man har ett årligt anslag från statsbudgeten finns här ingen direkt styrning, via till exempel regleringsbrev eller formell myndighetsdialog. Istället styr regeringen Institutet för framtidsstudier via dess styrelse som utses av regeringen. Utbildningsdepartementet har dock regelbuden dialog med Institutet för framtidsstudier som kan liknas vid en formell myndighetsdialog. Det är Kontigos bedömning att denna dialog inte så mycket handlar om inriktningen av organisationens verksamhet som om förutsättningarna för dess bedrivande. Enligt såväl Institutet för framtidsstudier som företrädare för departementet förekommer ingen dialog kring organisationens val av inriktning eller sätt att i övrigt organisera verksamheten. 21


Sammanfattande kommentarer

underlag man vill ha. Detta säkerställs då egentligen på samma sätt som för Tillväxtanalys genom en nära dialog med departementet. Institutet för framtidsstudiers verksamhet är enligt Kontigo ett exempel på en helt annan grundmodell för styrning. Å ena sidan saknas i det närmaste totalt en styrning från regeringen vad gäller innehållet i organisationens verksamhet. Å andra sidan finns en kraftfull möjlighet att styra genom den styrelse som i stor utsträckning kommer att påverka såväl inriktningen som genomförandet av organisationens verksamhet. Ett exempel är det faktum att styrelsen utser VD, som i sin tur har ett mycket påtagligt inflytande över vilka frågor som organisationen väljer att studera. Således kan man se en tydlig skillnad i inriktningen av verksamheten mellan exempelvis nuvarande VD och den tidigare VD. Frågan är om också byten av ordföranden i praktiken har haft en liknande påverkan på verksamhetens innehåll – både genom ordförandens roll i att utse VD och på andra sätt. En notering kan vara att den styrning som regeringen eventuellt utövar över Institutet för framtidsstudier riskerar att bli mindre transparent än styrningen för de tidigare diskuterade organisationerna.

Ser vi först och främst till de tre myndigheterna i undersökningen, är det Kontigos slutsats att skillnaderna i graden av styrning från ägarnas sida är ganska begränsad. SBU och IFAU framstår vid en första anblick som något mer oberoende och fria från direkt styrning från regeringen än vad som är fallet med Tillväxtanalys. Både SBUs och IFAUs regleringsbrev innehåller färre och mindre preciserade uppdrag än regleringsbrevet för Tillväxtanalys. Både Socialdepartementet och Arbetsmarknadsdepartementet poängterar också att det finns ett tydligt egenvärde i att låta organisationerna själva välja vad man vill studera och hur man bör organisera detta arbete. Näringsdepartementet, däremot, trycker hårdare på vikten av att Tillväxtanalys verkligen levererar policyrelevant information och kunskap för departementet. Att dra slutsatsen att styrningen är mer uttalad för Tillväxtanalys än för de övriga två är dock en allt för enkel analys. Samtliga organisationer uppger sig ändå ha en nära dialog med sina respektive departement. Tillväxtanalys menar att denna nära dialog med Näringsdepartementet bidrar till att uppdragen utformas i samverkan mellan departementet och myndigheten. En annan intressant aspekt är frågan om vad man kan kalla för ”en latent styrning” av verksamheten. På Arbetsmarknadsdepartementet menar man att behovet av att styra verksamheten skulle vara större om man inte uppfattade att verksamheten levererade det

22


7. Verksamhetens måluppfyllelse och resultat

SBU betonar förändringsmålet och följer noga upp detta

IFAU sätter den vetenskapliga kvaliteten i centrum och mäter också denna

Av de studerade organisationerna har SBU den tydligaste agendan för att åstadkomma förändringar grundade på sina resultat. När SBUs utvärderingar tydligt pekar på att en viss metod i vården är bättre än andra, så är målet att också få till stånd en praxisförändring i vården. SBU följer även upp huruvida detta sker. Enligt SBU lägger organisationen jämförelsevis stora resurser på att ambitiöst följa upp och utvärdera resultaten av den egna verksamheten. Dessa uppföljningar genomförs vanligen som enkäter till sjukvården där praxis hos vårdgivarna följs upp före och efter ett större utvärderingsprojekt inom SBU. Samtidigt som SBU på många sätt utgör det kanske tydligaste och enklaste exemplet på sambandet mellan organisationens verksamhet och förändringar i vårdgivarens praxis, menar myndigheten att verksamhetens resultat och effekter är svåra att mäta i detalj. Det finns till exempel inget mått på hur stor en praxisförändring bör vara för att SBU skall kunna anses som framgångsrikt i sin verksamhet. Ytterst ligger ansvaret för vårdpraxisens utveckling fortfarande hos vårdgivaren. Förtroendet för kvaliteten i SBUs arbete är naturligtvis avgörande för organisationens förmåga att påverka vårdgivarnas praxis. För att förändring skall ske måste vårdgivarna kunna lita på kvaliteten och robustheten i SBUs resultat. ”Om man skulle upptäcka att våra rapporter inte håller högsta kvalitet så vore det förstås förödande” säger SBUs generaldirektör i vår intervju. SBU mäter därför också kontinuerligt myndighetens förtroende hos aktörerna inom sjukvården och når därvidlag enligt uppgift de högsta värdena av alla myndigheter inom området. För de övriga organisationerna saknas samma tydliga implementeringssyfte som hos SBU. Förvisso är tanken att både IFAUs och Tillväxtanalys verksamhet skall påverka politiken och att resultaten av utvärderingar och analyser i någon mån skall implementeras i politiken, men sambanden är inte alls lika direkta och tydliga som i SBUs fall.

IFAU har inget uttalat mål om att deras undersökningar skall leda till en direkt påverkan på politiken. Istället utgörs den logiska kedjan av att hög kvalitet i de genomförda studierna ökar möjligheten för IFAUs kunskap att påverka politiken. IFAU följer upp hur ofta man citeras i politiska debatter och hur nedladdningen av IFAUs rapporter utvecklas. Men den kanske viktigaste uppföljningen är den vetenskapliga. Här mäter man till exempel antalet citeringar och publiceringar i internationella och granskade tidskrifter. Samtidigt så finns inget bra sätt att mäta kvaliteten i det kunskapsunderlag som IFAU tar fram om arbetsmarknadspolitiken. GD för IFAU menar att uppdragsgivarens uppfattning är den vägledning som man får är tillräcklig och hittills har IFAU uppfattat att departementet är nöjda. Denna bild bekräftas under intervjun med den myndighetsansvarige vid departementet.

Tillväxtanalys betonar den nära dialogen – också för uppföljning av myndighetens resultat

Tillväxtanalys kan anses vara ännu ett steg bort från de möjligheter att konkret mäta resultaten och effekterna av verksamheten på det sätt som kännetecknar SBU. Myndigheten har heller inte samma direkta påverkansmål som SBU har. Även i en jämförelse med IFAU så förefaller Tillväxtanalys ha en något diffusare målbild om vilken politik som deras verksamhet ska ta fram underlag åt. För Tillväxtanalys finns flera politikområden till vilka myndighetens arbete är direkt knutna. Indirekt ökar antalet politikområden som myndigheten skulle kunna påverka än mer. Detta försvårar möjligheten att tala om resultat och effekter för myndighetens arbete. Sedan Tillväxtanalys bildades och i jämförelse med dess föregångare (ITPS) har myndigheten på flera sätt orienterats närmare Näringsdepartementet. I samband med detta har målgruppen avgränsats tydligare, till just departementet och de allra närmaste genomförandemyndigheterna inom politikområdena (främst Tillväxtverket, Vinnova och Energimyndigheten). Det är dock fortfarande svårt att utveckla något mått på 23


myndighetens framgångar när det gäller graden av genomslag. Myndigheten följer upp och utvärderar hur de närmaste aktörerna uppfattar Tillväxtanalys och kvaliteten i dess arbete. Uppföljningen planeras att ske via enkäter. Myndighetens GD betonar vikten av den nära dialogen med uppdragsgivaren även i detta syfte. I en enkät fångar man knappast nyanserna i hur nöjd eller missnöjd uppdragsgivaren är, men det gör du om du har en nära och förtrolig dialog. Till skillnad från IFAU har Tillväxtanalys ingen vetenskaplig publikation och har därför heller ej som mål att producera ett antal vetenskapliga artiklar eller att nå citeringar i vetenskapliga tidskrifter.

intäkter från olika uppdragsgivare, utan att för den skull behöva ge avkall på trovärdighet eller vetenskaplig kvalitet. Samtidigt säger man att vetenskaplig excellens skall vara en måttstock för SOM-institutets verksamhet. Ett mått är forskarsamhällets intresse att använda sig av SOM-institutet för sina datainsamlingar. Så långt möjligt följer man i vilken utsträckning SOM-institutets data används, något som sker via Svensk Nationell Datatjänst (SND), liksom omnämnanden i medier regelbundet följs via Göteborgs universitets statistik. Däremot saknas uppgifter om antalet artiklar baserade på SOM-data, antalet citeringar i internationella tidskrifter.

Institutet för framtidsstudier har breda och allmänt formulerade mål och är skeptiska till mätbarheten

Sammanfattande kommentarer

De studerade organisationerna uppvisar en stor spännvidd i frågan om deras förhållningssätt till mål, resultat och effekter av verksamheten. För det första kan vi, som tidigare noterats, se att de olika organisationerna har såväl olika mål som olika målgrupper. Bara en av de studerade organisationerna har ett uppdrag som syftar till att deras verksamhet direkt och omedelbart skall sträva efter att resultaten skall komma i så bred och snabb tillämpning som möjligt – nämligen SBU. IFAU och Tillväxtanalys har båda som uppdrag att bidra till en bättre politik men mer indirekt och via framtagande av ett kunskapsunderlag för i första hand regeringen och politiken att agera på. SOM-institutets verksamhet syftar ytterst till att föra vidare SOM-institutets verksamhet! Institutet för framtidsstudiers uppdrag kan i någon mening sägas påminna om IFAUs och Tillväxtanalys, men det har en vidare målgrupp och syftet är snarare att bidra till en slags allmän samhällsdebatt än till bättre politiska beslut inom ett givet politikområde. I detta avseende liknar Institutet för framtidsstudier väldigt mycket ett universitet eller en högskola. För det andra finns en viss variation i hur man ser på möjligheterna att mäta resultat och effekter. Den organisation som enligt vår bedömning tydligast mäter och följer upp effekterna av sin verksamhet är SBU. De har också konkret förändring hos mottagaren som ett uttalat mål. SBU är också den av aktörerna som vi menar har det mest utvecklade uppföljningssystemet när det gäller den egna verksamhetens resultat och effekter. Samtliga övriga aktörer uttrycker en viss tveksamhet inför möjligheterna att med någon mer exakthet mäta verksamhetens nytta. Detta hanteras på något olika sätt av organisationerna. IFAU tenderar att främst mäta den vetenskapliga kvaliteten. Institutet för framtidsstudier gör, åtminstone till viss del, det samma. Tillväxtanalys betonar främst den kvalitativa dialogen med uppdragsgivaren, medan SOM-institutet förefaller sakna en väl utvecklad tanke om hur man ska mäta och följa upp verksamheten annat än möjligen i form av intäkter.

Institutet för framtidsstudier har inga tydliga mål om att påverka politiken eller samhällsutvecklingen. Att mäta resultat och effekter av den forskning som Institutet för framtidsstudier bedriver är svårt och kanske i vissa fall inte ens önskvärt, menar organisationens VD. Organisationens mål är relaterade till tre faktorer: produktion och produktivitet samt genomslag och kvalitet. Det första måttet handlar främst om att man mäter och följer upp antalet rapporter, artiklar etc. som publiceras av organisationens forskare och som är relaterade till projekt som bedrivs inom ramen för forskningsprogrammet. Det andra måttet handlar om antalet besökare och nedladdningar från webbplatsen, antalet prenumeranter på Institutet för framtidsstudiers tidskrift och antalet besökare på olika typer av seminarier och konferenser som organisationen anordnar. Man följer också upp hur ofta organisationen och dess verksamhet citeras eller förekommer i media. Kvalitetsmålet handlar främst om att organisationens forskare skall bli citerade i vetenskapliga tidskrifter. Överlag är det Kontigos bedömning att Institutet för framtidsstudier inte har några utvecklade mål eller modeller för att följa upp resultaten av verksamheten. Det finns som nämndes också en viss skepsis mot strävan efter att mäta kvalitet och nytta på detta sätt.

SOM-institutet har outtalade men styrande intäktsmål

SOM-institutet har inga tydligt formulerade resultatmål för sin verksamhet. Det finns heller ingen extern finansiär eller liknande som har förväntningar på dess resultat. Som den intervjuade föreståndaren uttrycker det, är ett av verksamhetens övergripande mål långsiktighet för att åstadkomma långa mätserier, och att SOM-institutet skall leva vidare. Detta förstärker, som vi bedömer det, bilden av SOM-institutet som till sin karaktär mer affärsdrivande än övriga organisationer. Detta skapar på sitt sätt en tydlighet i organisationens mål. Detta blir alltså ökad omsättning eller ökade 24


8. Internationell utblick

Tillväxtanalys

Avslutningsvis presenteras här kortfattat information om organisationer i andra länder med liknande verksamheter som de svenska organisationerna. I de fall sådana verksamheter finns inom de nordiska länderna ligger tyngdpunkten på dessa.

I många länder organiseras verksamhet liknande den Tillväxtanalys utför som en del av regeringskansli eller motsvarande, varför det endast finns ett fåtal internationella motsvarigheter att jämföra med. I Danmark fanns tidigare organisationen FORA, vars verksamhet liksom Tillväxtanalys leddes av Regeringskansliet. Utöver allmänna medel även finansierades FORA även av privata källor. FORA var betydligt mindre än Tillväxtanalys och verksamheten främst begränsad till att ge förslag på ekonomisk policy. Kinesiska Development Research Center (DRC) bildades 1981, organisationen är direkt underställd den centrala statsmakten och rapporterar direkt till premiärminstern. Man utför forskning för långsiktig utvecklingsplanering, vilket inkluderar både omfattande policy-forskning och utfärdande av rekommendationer. Mer ämnesspecifikt handlar verksamheten om industri, investeringar, ägarskap, teknologi och innovationer. DRC har också internationellt utbyte och kommunikation. Tillväxtanalys har via sitt kontor i Peking ett etablerat samarbete med DRC.

SBU Globalt finns cirka ett 60-tal organisationer med verksamhet som liknar SBUs. Stora och välansedda sådana finns i till exempel Storbritannien, Canada och Australien, men även i USA har stora satsningar gjorts under senare år. Det finns även en internationell organisation, INATHA, som SBU under en tid varit sekretariat för och inom Europa byggs ett nytt nätverk upp för att bland annat ta fram en gemensam metodbok. Även inom de nordiska länderna finns motsvarigheter till SBU, dessa finns länkade på SBUs hemsida som ”systerorganisationer”. Norska The Norwegian Knowledge Centre for the Health Services (NOKC) är störst av dessa, med cirka 150 anställda (att jämföra med SBUs cirka 50). I Danmark finns Danish Centre for Health Technology Assessment (DACEHTA) och i Finland Finnish Office for Health Tecnhology Assessment (Finohta) med ett 30-tal anställda. Överlag är dessa myndigheter lika sin svenska motsvarighet, även om storleken varierar. Inte minst NOKC har en bredare bas av arbetsuppgifter, som exempelvis inkluderar att driva ”Norwegian Electronic Health Library” och ”MedNews”, en databas med tidig utvärdering av framträdande teknologier. Deras grundläggande arbetsuppgifter är dock utvärdering av de metoder som används i vården, samt granskning av nya metoder. Vidare har dessa myndigheter gemensamt att de uttalat strävar mot en ökad kostnadseffektivitet inom sjukvården. Ytterligare en gemensam faktor är att de alla nämner internationell samverkan. NOKC lyfter liksom SBU fram att de i sitt arbete använder sig av ett stort nätverk av sakkunniga och experter inom de aktuella ämnena. SBU grundades 1987 och är därmed den äldsta organisationen för medicinsk utvärdering, och den svenska organisationen har även internationellt ett mycket gott anseende på grund av rapporternas höga kvalitet.4

IFAU Den svenska organisationen är relativt unik i sin form, med sitt starka akademiska fokus och relativt stora frihet, samtidigt som man är mer styrd än exempelvis en universitetsinstitution. Brittiska Institute for Fiscal Studies (IFS), grundades på 1970-talet och stod som förebild när IFAU bildades. Deras syfte är utvärdering av ekonomisk och social policy och dess effekter på individer och på samhället i stort. Till skillnad från IFAU är de alltså lite bredare i sitt ämnesomfång. IFS har ett 60-tal anställda och är även de knutna till ett antal akademiska experter. De är vidare i motsats till IFAU finansierade via bidrag från ett stort antal företag och organisationer. De beskriver själva att ett ökande samhällsintresse för det arbete man utför har åtföljts av ett ökande inflytande från olika håll. Finlands Fackförbunds Centralorganisation (FFC), 25


bildades 1907 och har som mål att tillvarata löntagarnas intresse. Detta genom att bland annat övervaka arbetsvillkor, avtal, socialt skydd, arbetslivsutveckling och arbetshälsa. FFC ser alltså på liknande områden som IFAU, men detta är bara en del av deras verksamhet, medan IFAU fokuserar på just detta område. De beskriver sig själva som ”en uppskattad part på arbetsmarknaden”5. Norska Frisch Centre, som startades 1999, är ett oberoende institut under Oslo universitet med cirka 30 anställda på fyra olika områden. Ett av dessa täcker arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik. Det täcker alltså ett liknande område som IFAU, men organisationen är betydligt mindre och saknar dessutom direkt koppling till motsvarande departement. I Norge står även motsvarigheten till SCB för en del studier som liknar IFAUs. IFAU samarbetar ibland med IZA i Tyskland, som är en privat och självständig ekonomisk forskningsorganisation med ambition att fungera som kommunikationsplattform mellan akademi och politisk praktik inom globala arbetsmarknadsfrågor.

(FFRC). Centret är en del av Turku universitet och således finansierat av allmänna medel. Man fokuserar på att ta fram kunskap om framtida utmaningar och möjligheter inom ämnen såsom miljö, energi, innovation, kreativa industrier, samhälle och kultur.

SOM-institutet SOM-institutets verksamhet är ovanlig i ett internationellt perspektiv, framförallt dess organisering i så nära anslutning till ett universitet. Det finns ett antal liknande organisationer i USA, framförallt har Survey Research Center (SRC) vid University of Michigan i USA har varit en viktig förebild. SRC är världsledande inom samhällsvetenskaplig data, det grundades redan 1949 och har idag över 300 anställda. Liksom SOMinstitutet fungerar det som en plattform som samlar resurser inom områden som till exempel pensionering, hälsoskillnader, fattigdom, fertilitet och sociala nätverk. Det finns förstås många andra typer av organisationer som gör liknande undersökningar. Det är dock ovanligt med de långa tidsserier som SOM-institutet har tillgång till. SOM-institutet deltar i flera internationella samarbeten kring opinionsmätningar, på sin hemsida nämner man bland annat det estniska opinionsinstitutet Emor och Eurobarometern.

Institutet för framtidsstudier Globalt sett finns en mängd centrala forskningsinstitut, stiftelser och ideella organisationer som bedriver framtidsstudier, långsiktig analys och relaterade verksamheter. World Futures Studies Federation och Europabaserade Club of Rome är båda internationella organisationer, liksom European Foresight Monitoring Network, som är ett EU-samarbete. På IFAUs hemsida listas ett trettiotal andra nationellt verkande organisationer runt om i världen. Enbart i USA finns 14 av dessa, med sinsemellan olika inriktning och omfång. Framtidsstudier är en mycket bred ämnesbeskrivning och de organisationer som arbetar under denna rubrik representerar många olika tolkningar av begreppets innebörd. I Europa sker framtidsstudier i bl.a Estland, Irland, Storbritannien, Frankrike, Spanien, Österrike och Tyskland. Organisationerna finansieras i många fall helt eller delvis av nationella regeringar och i något fall av Europeiska kommissionen. Det finns även ett antal privata forskningscenter och konsultfirmor. Syftet är i många fall att bidra till det nationella policyarbetet, men liksom hos Institutet för framtidsstudier tycks även kunskapsspridning inom forskningsvärlden vara en viktig faktor. Copenhagen Institute for Future Studies (CIFS) i Danmark är en privat forskningsorganisation som arbetar mot näringsliv och offentliga organisationer. Syftet är att identifiera och analysera framtida trender inom ett brett spektra av discipliner och utöver forskningsuppdragen organiserar man även nyhetsbrev och seminarier. I Finland finns Finland Future Research Centre 26


9. Avslutande diskussion

Tillväxtanalys lyder under både den politikerorienterade och den legal-byråkratiska legitimitetsmodellen. De får tydliga och detaljerade uppdrag från Näringsdepartementet och de har en förståelse för uppdragens politiska dimensioner. De har till uppgift att vara relevanta för politiker, tjänstemän inom regeringskansliet och vissa centrala myndigheter i första hand och betonar att deras rapporter inte utgör verksamhetens huvudsyfte. Syftet är istället att skapa insikt hos målgrupperna, vilket innebär att de ser samtal som en viktig metod för sin resultatspridning. Tillväxtanalys publikationer granskas av forskare i deras referensgrupp, men avsikten är att vara relevanta för politiker och tjänstemän och inte primärt för den akademiska forskningen. I grunden är Tillväxtanalys en myndighet och detta märks i organisationens funktionssätt. Jämfört med övriga organisationer har den en mindre fristående ställning och till skillnad från dem anser Tillväxtanalys att dess verkliga frihet ligger i att i tät dialog med regeringskansliet påverka innehållet i de detaljerade uppdragen. När Tillväxtanalys bildades övertog de stora delar av analysavdelningen från Nutek, som därefter blev Tillväxtverket. För att hårddra det är det möjligt att lägga till en input-output dimension i Tillväxtanalys funktionssätt, där inputsidan i form av uppdrag, verksamhetens innehåll och utformning präglas av den legal-byråkratiska modellen. Output-sidan karaktäriseras istället av myndighetens politikerorientering, där resultat, målgruppsanpassning och spridningsarbete ska vara underlag för regeringens tillväxtpolitik.

Som kartläggningen har visat finns det flera avgörande likheter och skillnader mellan de olika forskningsorganisationerna. En av dessa likheter finns i synen på kvalitet. Oavsett ämnesområde och fokus i övrigt betonar samtliga organisationer vikten av att hålla hög kvalitet i arbetet. Kontigos kartläggning visar att de skillnader i upplägg och inriktning som de olika forskningsorganisationerna uppvisar till stor del kan knytas till deras respektive legitimitetsmodell. I följande avsnitt beskrivs de studerade organisationerna på basis av dessa modeller. Därefter ställs de i relation till nyttobegreppet och ett antal lärdomar dras om hur organisationernas möjlighet att skapa medborgarnytta hänger samma med deras respektive legitimitetsgrund. Slutligen sammanställs framgångsfaktorerna för denna typ organisation i ett antal punkter.6

Organisationernas legitimitets­ modeller SBU är den organisation som tydligast är orienterad mot den professionella legitimitetsmodellen. För att vara relevanta i vården, där flera av de mer inflytelserika läkarna själva är forskare, har de en tydlig inriktning mot hög vetenskaplig relevans. Deras forskningsöversikter håller världsklass och deras rekommendationer om praxisförändringar får stort genomslag i vården. De har uttryckligt fokus på de medicinskt utbildade i vården och deras chefer och det är deras behov som är avgörande för SBUs verksamhet. Ingen av organisationerna har en utpräglad brukarorientering, men SBU har vissa drag av detta i spridningen av sina resultat. De arbetar mycket med kortfattade populärversioner av sina resultat, som läggs ut på exempelvis vårdcentraler och apotek. Därigenom når de även i viss mån sina brukare, patienterna. För tillfället utvidgar de sin verksamhet för att i större utsträckning inkludera omsorgen. Det innebär även med nödvändighet att de i ännu större utsträckning får arbeta med fler personalgrupper, många utan någon längre medicinsk utbildning, vilket i sig kan vara ett närmande mot ytterligare brukarorientering.

IFAU kan också sägas lyda under den politikerorienterade legitimitetsmodellen, med en dragning mot den vetenskapliga. De liknar Tillväxtanalys i det att deras uppdrag är att utvärdera och lämna underlag för arbetsmarknadspolitiken och för de delar av utbildningsväsendet och socialförsäkringssystemet som har relevans för arbetsmarknaden. Där slutar emellertid de flesta likheterna. IFAU lägger stor vikt vid vetenskaplig relevans. De har ett nära samarbete med forskare vid Uppsala universitet och de lägger stor vikt vid att deras publikationer ska vara både forsknings- och policyrelevanta samtidigt. De anställda 27


TABELL 1. ORGANISATIONERNAS LEGITIMITETSMODELLER

Modell Organisation

Legalbyråkratisk

Politikerorienterad

Vetenskaplig

SBU Tillväxtanalys

SOM-institutet

Brukarorienterad

X X

IFAU Institutet för framtidsstudier

Professionell

X X

X

(X) -

X

-

vid IFAU bedriver egen forskning och organisationens incitamentsstruktur motiverar akademisk karriär. Detta i kombination med färre formella uppdrag från regeringskansliet och ett större inslag av extern forskningsfinansiering gör att IFAU kan uppfattas som en av de mer fristående organisationerna i studien.

-

-

-

I tabell 1 sammanställs organisationernas olika legitimitetsmodeller. Vad innebär detta för skapandet av fler forskningsorganisationer framöver? För det första är det viktigt att fundera över hur legitimiteten skapas inom det aktuella området. Inom vård och omsorg är den professionella legitimiteten stark. På detta område har politiken i hög utsträckning begränsat sitt inflytande till områdets ekonomiska och juridiska ramverk. Den strategiska utvecklingen sker hos praktikerna. När legitimiteten på detta sätt vilar hos de professionella yrkesutövarna blir det naturligt att det i första hand är dessa som får och bör ha tillgång till nya vetenskapliga rön. I de flesta fall sammanfaller den aktör som bär upp områdets legitimitet med den som har det starkaste inflytandet över områdets utveckling. Detta stämmer väl överens med SBUs funktion. Deras kunskap understödjer den legitimitetsmodell som redan etablerats inom området vård och omsorg. Inom flera andra politikområden är det istället staten och politiken som är den huvudsakliga aktören. Så är fallet inom exempelvis arbetsmarknadspolitik (IFAU) samt näringspolitik och regional tillväxtpolitik (Tillväxtanalys). Dessa områden vilar på en politisk legitimitet. Den forskning som bedrivs är generellt sett svårare att tillämpa i konkret och daglig verksamhet och det arbetet på området är i stor utsträckning resultat av politiska beslut och strategier. På dessa områden är staten den främsta aktören och inrättandet av en fristående forskningsmyndighet kan stärka dess möjlighet och legitimitet att bibehålla sitt handlingsoch tolkningsutrymme. I ett bredare perspektiv kan inrättandet av forskningsmyndigheter ses i relation till den kraftigt minskade mängden offentliga utredningar. Dessa var sammansatta av både politisk och vetenskaplig kompetens och gav med sina grundliga och omfattande utredningar både politisk och vetenskaplig legitimitet till de frågor de utredde. I och med att tillsättandet av de breda, par-

Institutet för framtidsstudier motiveras nästintill uteslutande av den vetenskapliga legitimiteten. De har en hög grad av frihet i valet av studieobjekt och inriktning. De opererar med både offentliga anslag och extern forskningsfinansiering och samma studieobjekt växlar ofta mellan offentlig och privat finansiering över tid. Organisationen har ingen självklar mottagare av sina resultat. Utbildningsdepartementet betonar deras akademiska frihet, men organisationen uppfattar att efterfrågan av deras resultat är låg både där och bland politikerna. De betraktar istället allmänhet och forskare som sina främsta målgrupper, även om strategierna för att nå ut med kunskapen till olika grupperingar i den breda allmänheten inte förefaller speciellt väl utvecklade. De offentliga anslagen fördelas genom Institutet för framtidsstudiers forskningsprogram, vars inriktning tas fram av VD och beslutas av styrelsen. I detta program är framtidsrelevansen central och på så vis åsidosätts delar av den vetenskapliga legitimeringsmodellen. I valet av forskningsområde kan istället den legal-byråkratiska modellen anses få ett visst genomslag. SOM-institutet är svårt att placera in inom någon av de olika legitimitetsmodellerna. Detta beror på att den huvudsakligen opererar under en företagslogik. De säljer kunskap om kvantitativa enkäter och möjligheten för etablerade forskare att få frågor inkluderade i redan planerade enkäter. De utför ingen egen forskning, men sammanfattar årligen resultaten av årets arbete i en årsbok. De finansieras främst av medel från de forskningsprojekt som köper frågor i deras enkäter och kan närmas jämföras med konsultföretag på surveyområdet. 28


lamentariska utredningarna i princip avstannat, finns det en brist på såväl kunskap som legitimitet i systemet. De nya organisationerna för forskning och utvärdering kan vara ett sätt att åtgärda dessa brister, utan att för den skull återinföra de stora offentliga utredningarna.

medel som den självklara aktören för dessa typer av frågor. En fråga att fundera på är hur stor den professionella legitimiteten hos en yrkeskår behöver vara för att den ska anses vara den självklara aktören på området, med tillräckligt anseende för att forskningsorganisationer med deras nytta i fokus ska instiftas?

Nyttan av offentliga forsknings­ organisationer

Hur skapas nytta?

I SBUs fall är det endast ett steg mellan forskningsaktören och de medborgare som förväntas uppleva nyttan med insatsen. Det innebär att den logiska kedjan mellan insats och realiserat resultat är kort och relativt enkel att följa och utvärdera. I organisationer med en politikerorienterad legitimitetsmodell blir stegen fler och den logiska kedjan inte fullt lika lätt att följa. En kortare kedja har i allmänhet även större möjligheter att realisera en konkret förändring. Trots att Institutet för framtidsstudier sätter medborgarnas nytta i centrum, saknar de en utvecklad tanke om hur omvandlingen från kunskap till medborgarnytta ska ske. I detta fall kan det till och med vara fråga om att den logiska kedjan brutits, om det visar sig att målgrupperna saknar intresse eller förmåga att tillgodogöra sig organisationens resultat.

I det förra avsnittet fokuserades de olika legitimitetsmodeller som ligger till grund för de studerade organisationernas verksamhet. I detta avsnitt knyts detta samman med en diskussion av vilka konsekvenser detta får för organisation möjligheter att skapa nytta. Diskussionen utgår ifrån den nyttodiskussion som inleddes i kapitel 2. Därefter sammanfattas slutsatserna i en matris över organisationernas nyttologik.

För vem skapas nytta?

Legitimitetsmodellen är avgörande för organisationernas nyttologik. Två av fem organisationer i kartläggningen har politikerorienterade legitimitetsmodeller och deras främsta målgrupper utgörs av politiker och tjänstemän på Regeringskansliet. I vissa fall utgör andra forskare ytterligare en målgrupp, men den logiska kedjan är tydlig – forskningsanknytning är viktigt för att skapa bästa möjliga beslutsunderlag, inte tvärtom. SBU har som enda organisation tydligt fokus på vårdens professionella utövare. Där kommer vårdnyttan i främst och prioriterade områden utgörs av stora folksjukdomar och områden med stora möjligheter till effektivitetsvinster för patienter och samhälle. Institutet för framtidsstudier skiljer sig på detta sätt från de övriga organisationerna. De opererar under en vetenskaplig legitimitetsmodell, men ser ändå allmänheten som sin främsta målgrupp. Strategin om hur allmänheten ska nås av och dra nytta av organisationens resultat är dock svagt utvecklad. En mer brukarorienterad modell för legitimitet, där allmänheten fick mandat att efterfråga ny kunskap, eller tydligare fokus mot att vara till nytta för forskningen skulle bägge delar vara möjliga sätt att stärka den logiska kedjan mellan verksamhet och nytta. SOM-institutet ser sin nytta i tillhandahållandet av en omfattande databas för forskare. Därutöver är de till nytta för de forskningsprojekt som finansierar huvuddelen av deras verksamhet. Med utgångspunkten att all statlig verksamhet i grunden är till för att skapa nytta för medborgarna, blir synen på aktörskapet i relation till organisationernas olika verksamheter intressant. Inom vården finns en stark yrkeskår med hög egen legitimitet. De har under lång tid själva haft legitimitet att avgöra vårdens utveckling. Inom övriga områden saknas sådana starka yrkeskårer. Där motiveras en stor del av verksamheten av politiska beslut och strategier och självklara aktörer med förmåga och mandat att på egen hand förändra området saknas. Istället framstår politiken och dess

Vem avgör vad som är nyttigt?

Samtliga studerade organisationer fungerar enligt en top/down-logik, även om de specifika aktörerna skiljer sig åt. Genom sin fokusering på de professionella yrkesutövarna kan SBU sägas ha störst kontakt och lyhördhet gentemot de aktörer som i slutändan har ansvaret för att realisera nyttan av resultaten i sin kontakt med medborgarna. Detta till trots har SBU i likhet med de politikerorienterade organisationerna själva föreslagit inriktningen av sitt uppdrag till Regeringskansliet. För SBU förefaller riskerna med detta vara låga. Situationen i de övriga organisationerna kan dock vara annorlunda. Här kan det vara angeläget att undersöka vilken faktisk efterfrågan det finns på den kunskap som organisationerna producerar bland de aktörer som i praktiken ska genomföra regeringens politik. Utan efterfrågan på denna kunskap i utförarledet är sannolikheten mindre att resultaten leder till en märkbar förbättring för medborgarna.

Hur avgörs det om nyttan kommit till använd­ning?

De flesta organisationer följer upp utfallet av ett antal indikatorer, för att få en bild av hur ofta deras material används. I de politikerorienterade organisationerna anses nyttofrågan relativt lätt att besvara, om uppdragsgivaren är nöjd har resultaten varit till nytta. SBU mäter istället nyttan direkt hos sina målgrupper, genom att fokusera deras upplevda nytta och antalet genomförda praxisförändringar före och efter deras publikationer. Institutet för framtidsstudier har svårare att avgöra om deras resultat varit till nytta. Nyttan för det vetenskapliga fältet går att 29


TABELL 1. ORGANISATIONERNAS OLIKA NYTTOR

Nytta Organisation SBU

För vem skapas nytta? Praktiker inom vård (och omsorg)

Tillväxtanalys

Regeringskansliet Myndigheter Regeringskansliet Regeringen Forskare Allmänheten Journalister Forskare

IFAU

Institutet för framtidsstudier

SOM-institutet

Forskare Samarbetsprojekt (dvs betalande sådana)

Hur skapas nytta? Forsknings­översikter Nya praxisrekommendationer

Vem avgör vad som är nyttigt? SBU SBUs nämnd (Regeringskansliet på formell nivå) Underlag för politiska Regeringskansliet beslut Underlag för politiska Forskare beslut Regeringskansliet

Hur avgörs det om nyttan kommit till användning? Egeninitierad utvärdering av praxisförändring inom vård (och omsorg)

Ökat kunskapsunderlag i samhällsdebatten

Indikatorer över bland annat vetenskapliga citeringar, antal artiklar i media, seminariedeltagande och antal besök på hemsida. -

Styrelse VD

Kartläggning över tid SOMs styrgrupp Betalande av svenskars liv och partners attityd Försäljning av tjänster

Regeringskansliets bedömning Regeringskansliets bedömning

(med trubbiga medel) avgöra via olika typer av citeringsdatabaser. Nyttan för samhället, som utgör det självklara målet för verksamheten är dock betydligt svårare att mäta. I tabell 2 sammanfattas de typer av nytta som de olika organisationerna skapar.

dess behov är sannolikheten större att resultaten fyller ett verkligt behov hos mottagaren.

Hur byggs en framgångsrik forsknings­organisation?

Tydligt nyttoperspektiv och målgrupp

God kontakt med forskarsamhället

För hög vetenskaplig relevans är det viktigt att organisationen bibehåller och utvecklar sina kontakter med det omgivande forskarsamhället. Det har under kartläggningen blivit tydligt att de organisationer som funderat på sin roll och sina egna möjligheter att skapa nytta har bättre förutsättningar att faktiskt komma till nytta. En väl utvecklad tanke om målgrupp och nytta underlättar såväl resultatspridning som ämnesval och design av studierna.

Avslutningsvis är det möjligt att identifiera ett antal generella framgångsfaktorer för hur framgångsrika forskningsorganisationer kan skapas. Dessa är generella faktorer vars betydelse kvarstår oavsett vilket syfte och modell för legitimering som organisationen ifråga har. I detta avsnitt beskrivs de kortfattat en och en.

Oberoende

För att resultaten ska vara trovärdiga är även organisationens oberoende en viktig punkt. Detta har ett nära samband med organisationens grad av vetenskaplig förankring och relevans. Utan oberoende skadas förtroendet för organisationen, inom forskarvärlden såväl som bland organisationens övriga målgrupper.

Kvalitet, vetenskaplig förankring och accepta­ns

För att få den betydelse som avsetts är hög kvalitet i arbetet avgörande. Endast resultat med hög tillförlitlighet har möjlighet att få ett starkt genomslag. Den vetenskapliga förankringen kan inte understrykas nog tydligt. Flera organisationer anser att konsekvenserna skulle bli förödande om deras vetenskapliga tillförlitlighet kunde ifrågasättas.

Efterfrågan

Sist men inte minst måste det finnas en reell efterfrågan på arbetets resultat. Leveranser som inte har sin grund i reell efterfrågan riskerar att enbart bli pappers­tigrar.

Dialog med målgruppen

Målgruppsanpassning är ett annat kännetecken hos de framgångsrika forskningsorganisationerna. Genom dialog med målgruppen och god kännedom om 30


10. Referenser

Fotnoter

Hemsidor, strategiska dokument och årsrapporter

  Hela avsnitt 1.3 bygger på uppgifter i: Stats­ kontoret (2011) Fristående utvärderingsmyndigheter – en förvaltningspolitisk trend?

1

SBU

http://www.sbu.se, tillgänglig den 30 augusti 2011 .   Rawls (1971) A Theory of Justice. Oxford: Oxford University Press, s. 261. 2

Förordning (SFS 2002:1085) med instruktion för Statens beredning för medicinsk utvärdering, tillgänglig den 30 augusti 2011 på http://notisum.se/rnp/sls/ lag/20021085.htm

  Rothstein (2010) Vad bör staten göra? Om välfärds­statens moraliska och politiska logik. Stockholm: SNS Förlag. S. 135 ff.

3

Regleringsbrev för budgetåret 2011, tillgänglig den 30 augusti 2011 på http://www.sbu.se/upload/Dokument/Regleringsbrev%20bå%202011%20SBU%20 dnr%202010_491.pdf

 Poulsen, PB (1999) Health technology assessment and diffusion of health technology. Odense: Odense University Press.

4

 http://www.sak.fi/svenska/dettaarffc.jsp?location1 =5&sl2=2&lang=se&id=30596

Årsredovisning år 2010, tillgänglig den 30 augusti 2011 på http://www.sbu.se/upload/Dokument/SBU_ arsredovisning_2010.pdf

5

  Dessa modeller är enbart idealtyper och ska inte betraktas som heltäckande beskrivningar, men de är ändå värdefulla för att illustrera den logiska kopplingen mellan institutens sinsemellan olika karaktäristika.

Tillväxtanalys

Intervjuer med forsknings­ organisationer och finansiärer

Förordning (SFS 2009:146)med instruktion för Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, tillgänglig den 30 augusti på http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2009:146

6

http://www.tillvaxtanalys.se, tillgänglig den 30 augusti 2011.

Måns Rosén, SBU, direktör, professor Ulrika Axelsson, Socialdepartementet Dan Hjalmarsson, Tillväxtanalys, generaldirektör Erik Fahlbeck, Näringsdepartementet Olof Åslund, IFAU, generaldirektör Stina Friberg, Arbetsmarknadsdepartementet Joachim Palme, Institutet för framtidsstudier, VD Ann Sofie Hollsten Yamamoto, Utbildningsdepartementet Henrik Ekengren Oscarsson, SOM-institutet, föreståndare Monica Djerf Pierre, Göteborgs Universitet, Ställföreträdande prefekt JMG

Årsredovisning 2010, tillgänglig den 30 augusti 2011 på http://www.tillvaxtanalys.se/tua/export/sv/filer/ verksamhet/Tillvaxtanalys_Arsredovisning2010.pdf

IFAU

http://www.ifau.se, tillgänglig den 30 augusti 2011. Förordning (SFS 2007:911) med instruktion för Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, tillgänglig den 30 augusti 2011 på http://www.ifau.se/ Upload/Om%20IFAU/Instruktion2007-11-15.pdf

31


Regleringsbrev för budgetåret 2011, tillgänglig den 30 augusti 2011 på http://www.ifau.se/Upload/Om%20 IFAU/Regleringsbrev-2011.pdf

DRC – Development Research Center: http://www. drc.gov.cn/english/aboutdrc/Table%20of%20 DRC%20Organizations_d.asp?departid=1 tillgänglig den 30 augusti

Årsredovisning 2010, tillgänglig den 30 augusti 2011 på http://www.ifau.se/Upload/Om%20IFAU/arsredovisning-2010.pdf

IFS – Institute for fiscal Studies: http://www.ifs.org.uk/ tillgänglig den 30 augusti 2011

Institutet för framtidsstudier

FFC – Finlands Fackförbunds Centralorganisation: http://www.sak.fi/svenska/aktuellt. jsp?location1=1&lang=se till gänglig den 30 augusti 2011

http://www.framtidsstudier.se, tillgänglig den 30 augusti 2011. Årsredovisning 2010, tillgänglig den 30 augusti 2011 på http://www.framtidsstudier.se/wp-content/uploads/2011/01/IF-Arsredovisning-2010.pdf

The Frisch Centre: http://www.frisch.uio.no/ tillgänglig den 30 augusti 2011

SOM-institutet

http://www.som.gu.se/, tillgänglig den 30 augusti 2011.

IZA – Institute for the Study of Labor: http://www.iza.org/en/webcontent/index_html tillgänglig den 30 augusti 2011 CIFS – Copenhagen Institute for Future Studies: http://www.cifs.dk/en/ tillgänglig den 30 augusti 2011

Övriga källor Litteratur, rapporter, artiklar

FFRC – Finland Future Research Centre: http://www.tse.fi/EN/units/specialunits/ffrc/Pages/ default.aspx, tillgänglig den 30 augusti 2011

Poulsen, PB(1999) Health technology assessment and diffusion of health technology. Odense: Odense University Press

SRC – Survey Research Center, University of Michigan http://www.src.isr.umich.edu/content. aspx?id=about_src tillgänglig den 30 augusti 2011

Power, M (1999), The Audit Society. Oxford: Oxford University Press Rawls (1971) A Theory of Justice. Oxford: Oxford University Press, s. 261. Rothstein (2010) Vad bör staten göra? Om välfärdsstatens moraliska och politiska logik. Stockholm: SNS Förlag. Statskontoret (2011), Fristående utvärderingsmyndigheter – en förvaltningspolitisk trend?

Hemsidor för internationella organisationer FinOHTA – Finnish Office for Health Technology Assessment: http://finohta.stakes.fi/FI/index.htm tillgänglig den 30 augusti 2011 NOKC – Norwegian Knowledge Centre for the Health Services: http://www.kunnskapssenteret.no/ tillgänglig den 30 augusti 2011 INATHA – International Network of Agencies for Health Technology Assessment: http://www.inahta. org/ tillgänglig den 30 augusti 2011

32



Kunskap i det allmännas tjänst