Issuu on Google+

”Det stora puzzlet –analys av 11/9”

(2002-05-09). Media beskrev flygattackerna i ord som ”perfekt planerat”, iskallt genomfört”, ”slog mot hjärtat och hjärnan i USA”, ”symbolerna för amerikansk stolthet och säkerhet”, ”krävt år av planering”, stora krav på logistik”, etc, etc. Jag tar allt från början, och tillåter mig att vända och vrida på de fakta vi har från den officiella bilden, på samma sätt som en brottsutredare gör när han försöker utreda ett brott. Låt oss därför först se vad som hände. Allt efter vad som stått i vanliga media.

Detta hände Det första planet, American Airlines Boeing 767, flight 11. Lyfte 07:59 från Boston. Destination Los Angeles. Passagerare 81 st, besättningsmän 11 st. Planet flög först mot Albany, ca 200 km väst om Boston. Det vek sedan av i en skarp sväng för att flyga in i WTC:s norra torn på Manhattan, ca 200 km söder om Albany. Krashen kom 08:45. De utpekade kaparna skall ha varit: Mohammad Atta, 33 år, Waleed Al Shehri, 25år, Wail Alsheri , 28 år, Abdul Alomari, ingen uppgift om ålder och Satam al Sugami, 25 år. Alltså fem stycken. Kursändringen observerades av flygledarna, som följde planet på radar de sista 30 minuterna. Det andra planet, United Airlines Boeing 767, flight 175, lyfte 08:15. Även det från Boston och med destination Los Angeles. Passagerare 56 st, besättning 9 st. Tog en likartad rutt och kraschade in i WTC:s södra torn 09:03. De utpekade kaparna skall ha varit: Marwan Al-Shehhi, 23 år, Fayez Ahmed, Mohald Alsheri Hamza Al -Ghamdi Ahmed Al –Ghamdi, för vilka jag saknar uppgift om ålder. Sammanlagt fem stycken. Det tredje planet, American Airlines Boeing 757, flight 77, lyfte 08:21 från Dulles Airport i Washington DC med 58 passagerare och 6 besättningsmän. Det krashade in i Pentagon 09:43. De utpekade kaparna skall ha varit: Khalid Al-Mihdhar, Majed Moqued, Nawaf Al Hazmi, Salem Al Hazmi, Hani Hanjour. Åldersuppgifter saknas på samtliga. Totalt fem kapare. Det fjärde planet, United Airlines Boeing 757, flight 93, lyfte från Newark alldeles söder om New York 08:43 med destination San Fransisco. Passagerarantal 38 och besättning 7 st. Över Cleveland upptäcker flygkontrollen att planet girar tvärt och flyger mot sydost. Kursändring, ca 155 grader. Enligt officiell version blir det bråk på planet och det störtar nära Pittsburgh klockan 10:00. Målet är okänt, men spekulationerna har gått till Vita huset eller Capitolium. De utpekade kaparna skall ha varit: Ahmed Al Haznawi, 20 år, Ahmed Alnami, Ziad Jarrahi, och Saeed Al-Ghamdi. Alltså fyra kapare. De tre sistnämnda saknas åldersuppgifter för.


Totalt var det alltså 19 stycken kapare. Sammanfattningsvis kan nämnas att detaljerna om kaparna när dessa först presenterades var på plan tre och fyra ytterst sparsamma, vilket jag återkommer till längre fram.

Förbryllande Jag frågade tidningen ”Flygrevyn” om hur många platser dessa plan hade och fick följande svar: ”Det var två flygplan från American Airlines, en Boeing 767-200 och en 757-200 och två flygplan från United Airlines, även där en 767 och en 757 som kapades. American Airlines 767 i inrikesversion rymmer 160 passagerare medan United har 168 platser. United Airlines 757 är inredd med 176 stolar medan American har plats för 182. Det råder lite förvirring runt antalet stolar i Uniteds 757 eftersom det finns en variant med 168 stolar och ingen kan idag säga säkert vilken version som kraschade men 176 platser är det troligaste.” Vi kan nu summera: 160+168+176+176=680 platser. Antal passagerare: 81+56+58+38=233 stycken resenärer. Alltså i runda tal 34% av platserna bokade. Är det normalt att flyga Boeing 767 och 757 med 66% tomma stolar? Det är nämligen vad de fyra planen genomsnittligt gjorde. Det är något konstigt med det låga passagerarantalet. Ville kaparna skona liv och medvetet valt ganska tomma plan? Och hade de möjlighet att ta reda på vilka plan som var underbokade? I så fall har de verkligen arbetat mycket effektivt och minutiöst och de har inte haft för avsikt att döda fler än nödvändigt. Då har de inte varit så förhatligt inställda till yankees, som man gjorde gällande i media när dessa skrev om attentatsmännen. Redan dagen efter visste FBI och CIA vilka kaparna var och att de var hänsynslösa fanatiker, som hatade alla amerikaner. FBI och CIA var häpnadsväckande effektiva efter attackerna, till skillnad mot före! Enligt uppgifter, som kommer från FBI och CIA, så har kaparna arbetat mycket professionellt och metodiskt, samt hyst ett skoningslöst hat mot alla amerikaner. Mot den bakgrunden undrar man varför de valde så tomma plan? Som har mindre bränsle för samma distans. Det var därför de valde plan som skulle flyga över hela den nordamerikanska kontinenten, från kust till kust. Fulla med bränsle, flygande brandbomber! I själva verket var det halvfulla Molotovcocktails! Aftonbladet skriver 01 009 16: ”Varför kaparna valde att slå till just den 11 september vet ingen. Kanske för att det var en tisdag eftersom den inrikes flygtrafiken är som lugnast då. Färre passagerare skulle vara lättare att kontrollera.” Naturligtvis kan det vara så. Då valde ju medvetet ej maxtankade plan. De valde också medvetet en dag när stressen var mindre uttalad och kontrollen kunde vara mera noggrann. Alltså de risker de övervägde tog ut varandra. Aftonbladets fråga leder ingen vart. Ändå blev skadorna på WTC helt förödande. Stålskelettet mjuknade och byggnaderna kollapsade, men Pentagon kom ganska lindrigt undan, mot vad som varit fallet om planet verkligen hade varit tankat för en flygning med få lediga stolar.


Var det en ren slump att bara 34% av stolarna var sålda. Att man överlät bränslemängden åt slumpen. Kaparna var ju utbildade på en av USA:s främsta flygskolor: Embry Aeronautical University (Aftonbladet –01 09 12), så de har haft klart för sig att plan tankas med minsta möjliga mängd bränsle, att man beräknar efter distans, vikt och vindförhållanden när planen tankas. Och för dem var bränslet den enda nyttolasten, liksom bomber är i ett bombplan!

Spökbokningar Nu hävdas från officiellt håll i USA att planen ursprungligen var fullbokade, men sedan kom inte de resterande ca 66% av de bokade resenärerna. Och man reagerar inte över detta! Märkligt. Å andra sidan, vad gör man? Ställer in eller håller tidtabellen? Man höll tidtabellen. Försökte man få tag i ett mindre plan eller vidtogs andra åtgärder. Jag vet inte, men det borde man undersöka. Låt oss uppehålla oss lite vid tanken på det stora bortfallet. Planen var alltså just så tomma som det sägs när de flögs. Men i det närmaste fullbokade från början och incheckningspersonalen kunde denna dag notera, sägs det, att det var ett ovanligt stort antal "no show". Varför och vem som hade gjort de falska bokningarna vet vi inte. Det spekuleras dock i att kaparna skulle bokat dessa platser för att man lättare skulle kunna handskas med ett färre antal passagerare. Om vi antar att det gått till såhär, så har kaparna förfogat över synnerligt stora belopp, om man köpt biljetter till totalt ca 447 personer, de så kallade ”no show”, som alltså inte fanns. I och för sig brukar planen inte vara bokade till 100%. Men om de bokat färre än 447 platser, hade passagerarantalet varit större. Om en normal flight har 75% bokade platser i genomsnitt, hade antalet passagerare inte avvikit mycket från siffran 75% denna dagen. Men eftersom man bokade mer än 25% av platserna fick alltså ett färre antal resenärer plats ombord på dessa plan. Så för att förklara att endast 233 passagerare kom till de fyra planen, måste de ha bokat just 447 biljetter, inklusive sina egna. Icke fler och icke färre. Exakt så många! Efter månader av efterforskning påstår nu USA att de förfogat över en halv miljon dollar. Det sägs också att ”bevisen stödjer USA:s påtryckningar på resten av världen att frysa tillgångarna hos misstänkta terrororganisationer” enligt TT. Det påstås också att ”ett omfattande detektivarbete har visat att en stor del av pengarna har sänts från Förenade Arabemiraten”, men också via Tyskland och Pakistan. Man lär ha lokaliserat ca 350 000 dollar av ”500 000 dollar som bekostade terrorattackerna … kommit från kreditkortsbedrägerier, diamantsmuggling och handel med honung” vilket ser ut som ett manus som inte ens skulle duga till en James Bond-film. Men framförallt fritar det Usama bin Laden från påståendet att han har betalt attackerna från sin egen förmögenhet. Det är ett bottennapp till förklaring och jag kan inte ta det för annat än ett efter min bedömning löjligt och lögnaktigt påstående. Om al Qaida finansierar sin verksamhet på detta sätt har världen intet att frukta. Och en snabb huvudräkning visar att de 500 000 dollar, som operationerna sägs ha kostat, endast


räcker till biljetterna och inget annat. De har definitivt inte kunnat täcka den minsta bråkdel av kostnaderna för flygutbildningar, boende, barnens skolor, hyrbilar etc. Men OK, det var ett gott honungsår och man hade gott om pengar så det var kanske värt att lägga tid på biodling för att inte ha så mycket folk att slåss mot på planen. Särskilt som man bara hade små knivar och papperssprättare. Och planen skulle alltså lyfta fulltankade. Bra tänkt. I så fall kan man också undra: Var det inte Usama, som finansierade attentaten med sin stora förmögenhet? Det har man ju sagt! Plötsligt är det honung som man fått pengarna ifrån! Är det inte dags att bestämma sig? På flight 11 var det därför bara 81 passagerare och 11 besättningsmän. Av dessa var det, enligt officiella källor, fem stycken som kapade planet. Två besättningsmän har inte kunnat ingripa eftersom de var piloter och skulle styra planet. Alltså hade fem stycken kapare att slåss mot 85 personer, vilket kan tyckas vara avsevärt bättre odds än mot det maximala (160+11-5-2=) 164 stycken. Jag är dock inte så övertygad om att 85 motståndare i ett trångt flygplan, är så mycket bättre odds än 164 motståndare. 85 stycken kan övermanna fem stycken lika lätt som 164, eftersom alla dessa personer inte kan komma till, då så många bara är i vägen för varandra. Det handlar inte om 164 mot fem i öppen terräng utan just i ett trångt flygplan. På flight 175 blir styrkeförhållandet 5 mot 58. På flight 77, 5 mot 57 och på flight 93, 4 mot 39. Det intressanta är att det är på det sistnämnda flight 93, som kaparna blir övermannade. Det visar att oddsen inte är bättre om det är 4 mot 39 än om det är 5 mot 164. 39 klarade ju vad 85 inte klarade. Facit: man hade inte anledning att boka ”spökpassagerare”. För att nyansera bilden, måste dock ändå påpekas att passagerarna på flight 93 hade större motivation till strid, eftersom de fått information om vad som hänt på Manhattan och visste sitt öde, vilket måste haft en avgörande betydelse för deras beslutsamhet. De kunde känna sig helt övertygade om att de inte skulle ha en chans till överlevnad om de inte tog kommandot över planet. Endast om de lyckades med att återta kontrollen från kaparna, fanns en liten överlevnadschans. Det ger styrka om man har den insikten. Ett CBS-program menar att det fjärde planet skulle haft ytterliggare en kapare, men denne stoppades av FBI. Men om vi inte ifrågasätter uppgiften om att kaparna bokade 447 resor, blir resultatet ännu mer märkligt. Idén med ”spökpassagerare” var alltså att planen skulle tankas för fullbokade plan, men att man skulle reducera antalet människor, som kunde övermanna kaparna. Var inte detta något som väckte uppmärksamhet, att 79 resenärer inte kommer innan flight 11:s avgång och att flighten var slutsåld till sista plats? Och att det händer att det blir ännu större bortfall igen, bara 16 minuter senare, också på ett plan som bokats upp till 100%! Vad är på gång, bör man väl ha tänkt. Sen händer det än en gång, visserligen på en annan flygplats, den i Washington, men


det drabbar åter igen American Airlines. Samma mönster: 100% bokade platser, vilket inom reguljärflyget är ganska ovanligt i sig, och dessutom endast 33% infinner sig. Man kan förmoda att de på flygbolaget redan vet att bolaget har drabbats av en ”mass-no-show” samma dag på ett plan som var bokat till sista plats. Och att de redan vet att det planet, har kapats. Ändå står man här inför faktum att man har ett plan utan passagerare, men bokat till sista stol, liksom det kapade i New York, och man låter det starta! Så drabbas till slut United Airlines också av en ”mass-no-show” för andra gången samma dag, samma mönster: bokat till 100% varav endast 21,6% infinner sig. Hade man tagit sig en liten funderare på detta fenomen, som knappast kan vara särskilt vanligt, hade planet inte kommit i luften innan flight 11 krashade in i WTC:s norra torn. Det hade räckt med några minuters förhalning av avgången, så hade man vetat vad som hände med flight 11. Och att det kapats hade då varit känt i minst 28 minuter. Och att United Airlines också hade ett plan som var kapat, var säkert känt sedan tio, kanske rent av i tjugo minuter. Men när man väl släppt iväg planet, fanns ändå en möjlighet kvar. Att beordra ner det igen, innan det kom upp i flygkorridoren där autopiloten kopplades in. Borde man inte försökt sig på detta, innan kaparna tog över planet. Media har rapporterat att kapningen skedde först efter 30–45 min över Cleveland, så man har haft god tid på sig! Man hade över en timme på sig att fatta beslutet att beordra ned det på vilket flygfällt som helst. Men planen hade ytterligare en sak gemensam, som leder till slutsatsen att man hade ännu mer gott om tid på sig att varna piloterna på flight 93. Om vi utgår ifrån att Atta och co inte var mer än människor, så har de inte haft kraft nog att orka komma och konka på bagage för incheckning för 447 personer. Låt vara att många reser ”lätt”, men inte ens för en tiondel av spökpassagerarna har de kunnat leverera bagage till incheckningen. Antagligen inte till någon spökpassagerare alls, för de har ju inte kunnat springa fram och tillbaks hela tiden och i olika namn peka ut sitt bagage: ”det är mitt, det där är mitt, men nu heter jag något annat än förra gången jag pekade ut bagaget”, osv. Så kan det ju inte ha gått till och det förstår ju vem som helst. Alltså har planen inte heller lastats med så mycket bagage. Långt mindre än den förväntade mängden, som borde lastats på plan med alla platser bokade. Och undrar man inte över detta. Varför så lite bagage till så många resenärer? Jo de kom ju inte. Och här står flight 93 på marken och skall lastas med bagage, och det är ovanligt lite bagage. Och när man upptäcker det, blir det känt att flight 11 kapas och har få passagerare och något stämmer inte med flight 93:s bagageincheckning och lastning och kaparna på första planet har nu hunnit meddela att ”vi har fler plan!” Men man har inte meddelat piloterna på det fjärde och sista kapade planet någonting på bra över en timme. Varför? Jag menar inte att man från myndighetshåll självklart dragit sådana slutsatser av att flight 11 lyfte utan att passagerarna anlänt att man därav stoppat flygningen. Kanske inte ens när flight 175 också drabbades, men när flight 77 drabbades av en ”mass-no-show” var redan flight 11 kapat, hade begärt fri väg till New York och kaptenen hade meddelat att besättningsmän dödats och det hade hörts över radion att ”vi har fler plan”. Det iögonenfallande bortfallet av passagerare tillsammans med att inte en enda stol var obokad, gjorde att det stod som skrivet i fluoriserande text på det sista planet, flight 93, att det skulle kapas. Och så lät man det flyga.


Hoppsan, säger jag bara! Kan man tro att kaparna räknade med att man satt och övervakade lufttrafiken, såg kapningen av det första planet, men missade att det flög iväg med en bråkdel av de som bokat sig för att följa med. Att man inte får rapport om att här startar ett till och ett till och ett till, som inte fått med sig mer än en bråkdel av sina passagerare, trots att planen var bokade till den onormalt höga siffran av 100%. ”Kan det vara så att … nej inte fler i dag, omöjligt, vi brukar inte ha så mycket kapningar på en och samma dag…” Kan man verkligen tro att kapare skulle räkna med att man inte kunde se ett samband. Hade jag varit kapare denna dag hade jag i alla fall inte kalkylerat med att lyckas med kapning tre och fyra. Inte ens säkert att kapning nummer två skulle lyckas. Redan kapning nummer 1 var ett hasardspel på hög nivå, eftersom någon kapning aldrig tidigare gjorts med så enkla vapen man använde sig av i dessa fall. Säkerheten har höjts gång på gång under de senaste trettio åren och kaparna, får vi förmoda, valde de enklaste vapen, för att komma igenom kontrollerna. Javisst! Självklart. Maskingevär hade inte gått an. Man hade fastnat i kontrollen. Alltså papperssprättare. Om det var så de kalkylerade och hade gott om tid för planläggning och hjälp av ett världsomspännande terrornätverk, led de stor brist på fantasi inom detta terrornätverk. Läskflaskor! Fyllda med syra eller lut, vem skulle kollat det? Förbaskat effektivt och svårupptäckt. Insåg de inte detta? Kom de inte på det efter år av funderingar på hur attentaten skulle sättas i verket? Med så enkla vapen, som pappersknivar och papperssprättare måste det varit en jättechansning och inte alls säkert att så mycket som en enda kapning skulle ha lyckats. Så varför alls försöka att genomföra det med en så svag beväpning i en så här stor operation? Iskallt? Snarare dumt och chansartat. Inte en tanke på att piloterna skulle kunna varnas över radio. I synnerhet det tredje och fjärde planet!

Minst två frågor återstår kring detta. Vi vet att åtminstone sju av kaparnas biljetter köptes med deras egna Visakort.

1. Alla biljetterna


Hur betalades de biljetter som gällde spökbokningarna? a. Visakort? Hur kan man förvänta sig att bokningspersonalen reagerar om alla dessa betalades från ett och samma konto? Med misstänksamhet? Kan inte uteslutas. b. Kontant? Det är mycket pengar att gå omkring med! c. Alla på en gång? Vad säger biljettbokaren då? ”Det var ett stort sällskap.” d. Några stycken då och då? ”Är du nu här igen? Och till vem skall du boka den här gången?” Det skulle ju verka väldigt skumt. e. På många olika kontor vid vitt skilda tillfällen? Det måste varit ett fruktansvärt tidsödande jobb. f. Bokat över Internet? Jaha! Från hur många hundra olika konton? Det handlar ju om 447 biljetter! Tio bokade biljetter för varje konto, det väcker ingen uppmärksamhet, skulle jag tro, men då behövs 45 konton. Eller använde man sig bara av ett konto? Hoppsan, det borde FBI intressera sig för! För vem köper 447 biljetter? I vart fall borde kaparna inte utesluta att de skulle dra på sig FBI:s och CIA:s blickar, om man bokar så här många biljetter, eftersom USA sagt att det är deras huvuduppgift att hålla koll på muslimer och terrorister. I mina ögon verkar det i alla fall alltför riskabelt att köpa 447 biljetter på kort tid. Det är som att vinka med banderoller och flaggor och skrika ”Vi har något fuffens på gång!” eller i vart fall ”Håll ögonen på oss!” Eller så måste man ha haft en väldigt massa folk som skött boknigarna och ju fler inblandade desto större risk att bland dessa finns en spion, eller någon som inte kan hålla tyst eller på annat sätt gör bort sig. Som vi skall se längre fram har många av de inblandade betett sig på ett sådant sätt att med minsta brist på råtur skulle de åkt fast, blivit utfrågade och kunnat schabbla bort hela operationen. Enligt officiella källor skall faktiskt en av dem schabblat bort 25% av attentaten, nämligen genom att flight 93 störtade. Och schabblaren är Zacarias Moussaoui. Jag kommer att utförligare skriva om detta bland annat under rubriken ”Tecken”. Det är också intressant att media varit så tysta när det gäller det faktum att planen var så tomma och de har inte försökt att tala om hur alla dessa biljetter köptes. Däremot har man berättat hur de köpte sina egna. Då skriver man att de betalade dyrt för att krascha planen. På flight 175 köpte man två förstaklassbiljetter för 4500 dollar vardera och tre buisnessklass för 1600 resp. 1750 dollar. Man köpte dem både över internet och över disk och det skall ha skett mellan den 25:e och den 28 augusti. Dessa uppgifter har FBI lämnat till tyska polisen. Varför, och vad har tyska polisen med det att göra? Och sedan har det publicerats i New York Times. Varför detta totala ointresse från FBI och pressen om de övriga 447 biljetterna? Är det inte mer intressant än vad deras egna kostade? Det påstås ju att man använder superdatorer för att kartlägga kaparnas ekonomiska transaktioner. 350. 000 dollar säger man att man vet var de kommer ifrån, inte ord om hur mycket man satsade på biljetterna totalt. Eller hur det gick till med dessa massinköp av biljetter! Förklaringen om spökbokningar och mass-no-show håller helt enkelt inte.


Den stora frågan återstår alltså: Varför så många tomma stolar? Kunde man inte bokat om de 81 passagrare på flight 11 och låtit dessa resa med konkurrentens flight 175? American Airlines hade sluppit att förlora en massa pengar. Och i USA är det en viktig sak. Här hade man ett gemensamt intresse med United Airlines, förvisso deras konkurrent, men inte deras enda konkurrent. USA har många flygbolag, som konkurrerar med varandra. Mot dessa hade AA och UA ett gemensamt intresse i denna stund.

2. Säkerhetsaspekten

Start och landning är det farligaste med flygning. Av det skälet, utöver de ekonomiska, flyger man inte omkring med en massa överflödigt bränsle. Av säkerhetsskäl. Vid minsta misstanke om att en landning skall komma att medföra problem, dumpas bränslet i luften före landning. Jag har svårt att tro att planen skulle fått tillåtelse att starta med fulla tankar när det visar sig att passagerarna uteblir i sådan massomfattning. Nu vet vi dock att de verkligen kom upp i luften, där de kapades. Förbryllande, eftersom flight 11 var bokat för 7,11 ton fler passagerare än som kom. För det är den vikt man kommer fram till om man beaktar att amerikaner i ganska stor omfattning är överviktiga och reguljärflygsresenärer oftast är män. Att då hävda att deras genomsnittsvikt kan ha varit 90 kilo, inklusive lite handbagage, är alls inte för högt räknat. Och deras övriga bagage har inte tagits med i beräkningen alls. Så vi kommer fram till en mängd bränsle, som var beräknad för 7,11 ton mer last än man hade ombord. För flight 175 handlar det om bränsle beräknat för tio ton mer last än man hade ombord., Flight 77, 10,6 ton och flight 93, 12,42 ton. Det är en svårförklarlig omständighet att flight 11, alltså det första planet, kommer upp över huvud taget. Dels för risken med det myckna bränslet, som om planet kommit till Los Angeles, inte förbrukats och skulle fått dumpas i luften innan landning tilläts. Dels för att man hade sluppit en förlustflygning genom att boka om till flight 175, alltså det andra planet, AA:s konkurrent, visserligen, men båda bolagen hade tjänat på detta, so what? Faktum är att av alla flygolyckor, sker 26% vid landning. 19% vid start. 19% vid stigning. Endast 5% under den egentliga flygningen. 3% i samband med att man sänker flyghöjden före landning. 12% under vänteflygning, medan man väntar på att få landningstillstånd och 16% av olyckorna sker vid själva inflygningen. Alltså 61% i samband med start inflygning och landning! Med hjulen på marken inträffar hela 46% av alla flygolyckor. Att så övertankade plan tilläts starta bör kräva en förklaring. Och den kanske finns … Bokningspersonalen, som är dagliga samarbetspartners, borde kontaktat American Airlines och efterhört om bolaget kunde tänkas släppa ifrån sig passagerarna till United Airlines.


Med tanke på det överutnyttjade luftrummet, med stor trängsel däri, kan man förmoda att diskussioner förts kring detta även från flygledarhåll. Eller i vart fall att kaparna skänkt detta en liten tanke under planeringen av dåden. Men det tycks som de kallt räknat med att går det så går det. Och det gick ju, tack vare en mystisk låtgåmentalitet hos bokningen, flygbolagen och flygledarna. Eller var det för att vissa visste …


Kaparna måste ha räknat med myndigheternas rutinåtgärder

Bland alla kritiker mot den officiella versionen av vad som hände den 11/9 finns en mycket ansedd tungviktare. Låt oss se vad han säger: ”Det finnes 26 hemmelige tjenester i USA med et budsjett på 30 milliarder dollar ... som ikke hadde kunnet forhindre angrepene. Ja, de hadde ikke engang ant noe om det. I 60 avgjørende minutter lar militæret og etterretningen jagerflyene stå på bakken.” Tungviktaren som säger detta är Tysklands tidigare forsknings- och teknologiminister Andreas von Bülow från SPD. I en helsidesintervju i en söndagsutgåva av Berlintidningen Der Tagespiegel den 13 Januari -02, vilken jag har hittat i norsk översättning, säger han att han inte köper någon av de officiella förklaringarna som har presenterats hittills, om det som skedde den 11 september. von Bülow lyfter på en rad stenar och vad kan vi se under dem? Jo, att vi kan föra följande resonemang utifrån den officiella bilden och mot bakgrund av de amerikanska underrrättelsetjänsternas enorma budget på 30 miljarder dollar: Kaparna måste ha räknat med att organisationer som CIA och FBI är mycket alerta vad gäller att hålla koll på folk med skumma avsikter. De måste ha räknat med att de var utsatta för speciell granskning eftersom de kom från mellanöstern. De borde varit lite nojiga rent av eftersom de ju visste vad de tänkte ställa till med. De borde på grund av denna noja varit överdrivet försiktiga. De borde förstått att de efter vad som hände -93 och -98 hade ögonen på sig, vilket jag kommer till nedan under rubriken ”Den mystiske mannen” bland annat. För om vi inte ifrågasätter den gängse och officiella bilden, så leder det till följande slutsats: Atta och hans män, som påstås vara proffsiga terrorister under Usama bin Ladens ledning, kan inte varit okunniga om allt detta och att USA visste eller borde ha resurser att veta mycket om dem. De borde alltså utgått ifrån att USA hållit ögonen på dem alltsedan de satte sin fot på amerikansk mark. Särskilt som de började gå på flygskolor, vilket inte varje Mellanösternarab gör. Därför skulle de haft order om att sköta sin planläggning så att inget kunde knytas till dem. Det bör vara ett rimligt antagande. Alltså, förutsätter jag, om man har det mäktiga al Qaida som uppdragsgivare, så vet man nog vilka enorma resurser FBI och CIA har, för att sätta stopp för sådana som Atta och co. Men Atta och kompisarna har inte tagit minsta hänsyn till detta. Jag kommer längre fram visa på detta, men kan redan nu nämna en sak, nämligen att när Muhammed Atta och Marwan Shehhi gick på en arkitektur-workshop under sommaren 2000, bar de


på en modell av Pentagon. En stor modell de själva hade gjort, med omgivningar, träd och allt. Och det missade CIA. Och nu kommer det fram! Eller är det ett påhitt nu i efterhand? Hela den här historien är så fantastisk att det sistnämnda låter mer troligt.

Inga stridsflyg

Von Bülow lyfter även på en annan sten, under vilken vi kan se att militärplanen inte beordrades upp under den första timmen efter kaparlarmet. Låt oss titta på fakta igen! Vad skrev pressen egentligen om detta? Inte något, men av det de skrev kan vi ändå konstatera att det fjärde planet, flight 93 från Newark, störtade på en åker utanför Pittsburgh utan att nå sitt mål. USA förnekar att det sköts ned. Man hävdar att det störtade på grund av att passagerarna ingrep mot kaparna, som då förlorade kontrollen över planet. Låt oss icke betvivla den officiella bilden, som för övrigt stöds av den otroliga störtningen, som jag beskriver senare. I så fall har inte ett enda försök gjorts för att stoppa attackerna. I så fall har inte ett enda stridsplan skickats upp för att agera mot kaparna. Och det har aldrig påståtts att det sköts ned. Ett CBSprogram ”Flight 93” har också ingående beskrivit hur störtningen enligt ögonvittnen gick till. Vi kollar tidningarna igen. Enligt dessa var det såhär: Det första planet flight 11, lyfte 07:59. Det var i luften under totalt 46 minuter. När det kapades över Albany får kontrolltornet en begäran om flygväg till Kennedy International Airport, vilken som bekant ligger i New York. Alla indikationer på att ett plan kapats, skall tas på fullaste allvar enligt gällande rutiner. Stridsflyg skall genast beordras upp för att eskortera det kapade planet. Det finns inget utrymme i handlingsplanen för något misstänkliggörande av riktigheten i indikationen. Det är viktigt att komma ihåg detta. Det fanns alltså inte något som helst skäl att inte sända upp stridsflyg. Och när de väl kom upp, var attackerna redan slutförda. Den första kapningen hade då redan varit känd i en timme och 45 minuter! Den första kraschen var då känd i 57 minuter! En begäran om flygväg till annan flygplats än den planerade är icke en vag indikation! Tvärtom.


Ogonowski, den välrenommerade f. d. Stridspilot, som spakade det först kapade planet, har dessutom redan rapporterat att två flygvärdinnor mördatas. Därefter hör kontrolltornet när kaparna kommer in i cockpit och säger ”Gör inget dumt, du kommer inte att bli skadad.” Blotta faktum att en passagerare kommer in i cockpit ses som mycket allvarligt. Det hörs också att en av dem säger att ”Vi har fler plan.” Kan budskapet varit tydligare? Trots detta förblir amerikanska stridsplan kvar på marken. Tvärt emot otvetydiga instruktioner och trots otvetydiga hot, otvetydigt fall av kapning och en rutinerad pilot, som berättar om dödade besättningsmän och hot om fler plan. Helt obegripligt. Helt otroligt. Om inte … Under 30 minuter fortsätter flight 11 ostört mot New York och WTC:s norra torn. Utan militär eskort! Att målet var en skyskrapa har i detta sammanhang ingen betydelse. Instruktionerna har helt och hållet frångåtts. Det andra planet, flight 175, lyfter från Boston i samma ögonblick som kontrolltornet får larmet om kapningen av första planet. När kontrolltornet får larmet om att även flight 175 är kapat, borde jaktflyg redan vara på väg mot flight 11 för att eskortera det till Kennedy International Airport, som kaptenen begärt. Men de står kvar på marken! Det fjärde planet, flight 93, lyfter från Newark, ett stenkast från New York endast två minuter innan flight 11krashar in i WTC:s norra torn. Det står klart för myndigheterna att tre plan redan kapats när flight 93 förbereder sin start. Det står även klart att dessa tre plan drabbats av, antingen massiva no-show, eller i vart fall att de har osedvanligt få passagerare ombord, trots den ovanligt höga 100%-iga bokningen. Detsamma gäller även för det plan som just taxar ut på Newarks flygplats. Och fortfarande har inget militärt plan lyft! Flight 93 blir inte nedskjutet. Det störtar troligen på grund av passagerarnas dödsföraktande hjältemod, enligt officiella källor, vilket även CBS-dokumentären ”Flight 93” hävdar. Det är till och med så att man på flight 93 bör ha haft en möjlighet att se WTC:s norra torn stå i brand, när man är på väg upp. Från cockpit måste frågor ställts till flygledningen om vad som hänt. De borde då fått besked om att ett kapat plan flugit in i WTC, eller hur? Att på detta plan har någon sagt att ”vi har fler plan”. Borde piloterna då inte undrat om deras flygning skulle avbrytas. Man kan ju undra om inget samtal förts kring detta. En uttömmande artikel om detta (http://www.postgazette.com/headlines/20011028flt93mainstoryp7.asp ) nämner inget om att de skull ha sett WTC. Måhända skymdes tornen av flygplanets stjärtparti. Enligt kartan är det inte solklart att de kunde se något. Anledningen att jag nämner detta, att de eventuellt skulle kunnat se något, är att det är något att ha i åtanke om nya fakta dyker upp kring flight 93:s start. Det är svårt att föra ett logiskt resonemang kring detta, men frågorna hopar sig desto lättare.


Kan militären ha missat att plan kapats? Kan militären ha bortprioriterat att följa rutiner? Kanske avsiktligt struntat i det? Att de inte hade startberedskap? Inget skäl har presenterats, men måste vara annat än ovanstående. Jag har en i mina ögon trolig förklaring, som redovisas senare.

Vi förmedlades en bild…

Av media att när flight 11 kraschade, trodde man det var en olycka. När flight 175 också krashade gick det upp för folk att USA var under attack. För folket på gatan ja! Men myndigheterna visste att flight 11 var kapat och kunde dra slutsatsen att det inte behövde vara en olycka. Att det var ett attentat. Nu kunde dra slutsatser om de övriga kaparplanens öden. Man hade nu 18 minuter på sig att inse att flight 175 skulle krascha mot något förutbestämt mål på ett sätt som påminde om flight 11. Vilket målet skulle vara kan dock inte varit självklart.

Ingen utredning 1


Man kan gissa sig fördärvad kring det faktum att militärplan inte skickades upp i strid med de regler som gäller vid indikation på kapning eller annan svårighet, utan att komma på att det finns något vettigt skäl. Utom att … Det blir sedan alldeles självklart ännu svårare att finna ett egentligt och trovärdigt skäl till att dessa frågor inte utreds av statsmakten. Utom att … Flera demokratiska kongressledamöter har begärt att en utredning kommer till stånd. Främst en utredning kring hur de federala instanserna hanterade situationen. ”Vi måste få veta vad som gick fel. Det är en förklaring, som vi är skyldiga det amerikanska folket”, säger Robert Torricelli, ledamot från New Jersey. Men President Bush bad tvärtemot detta personligen senator Tom Dashle att begränsa kongressens utredning av händelserna kring 11/9! Vicepresident Dick Cheney sa två dagar senare till Dashle att han oroade sig för att en utredning av 11/9 skulle ta resurser och personal från ansträngningarna i kriget mot terrorism. Märkliga turer må man säga. Detta kan inte vara det sanna skälet. Det finns ett annat …

Tecken

Slutsatsen vi kan dra är att kaparna borde räknat med USA:s gedigna budget för underrättelse. Att sådana resurser hos ”fienden”, alltså USA, ger denne möjligheter att upptäcka och omintetgöra en så här tidsmässigt utdragen aktion. En så här tidsmässigt utdragen aktion, som att kapa fyra plan och köpa alla dessa biljetter. En utdragen aktion är mer sårbar än en blixtaktion, det vet alla. Atta borde förstå att minsta oförsiktighet borde leda till ett avslöjande som kunnat stoppa dem. Man kan fråga sig om det fanns tecken redan före den 11/9 på att något var på gång. Visst fanns det tecken: Ett tecken som borde fått myndigheterna att reagera är att den 16/8 2001 arresterades Zacarias Moussaoui. Det skedde efter att hans flyginstruktör slagit larm till FBI. Flyginstruktören berättade att Zacarias Moussaoui endast vill lära sig att flyga en jumbojet. Han visade inget intresse av att lära sig att starta eller landa. Flyginstruktören säger att FBI inte visade något större intresse för hans uppgifter. Han säger själv att han fick ringa omkring fyra till sex samtal innan han kom fram till en agent som ville hjälpa till. Han säger vidare att han fick respons först när han sa att en fulltankad jumbojet kunde användas som en flygande bomb. Det senare förnekar FBI i dag.


Men Zacarias Moussaoui greps i vart fall. För att hans visum hade gått ut. Den 27/3 meddelade amerikanska myndigheterna att de kommer att yrka på dödsstraff om Zacarias Moussaoui döms som medskyldig till attentaten 11 september. Det fanns massor av tecken. Genom hela den här texten droppar jag tecken pö om pö. Det beror uteslutande på att det måste sättas in i sitt sammanhang. Det blir inte meningsfullt att rada upp en lång lista med alla dessa tecken, så käre läsare, ha tålamod…

Ingen utredning 2 Det lokala FBI betraktade Zacarias som starkt misstänkt för planering av terrordåd. Man ville genomföra husrannsakan och även gå igenom innehållet i hans dator. Det lokala FBI fick inget tillstånd för detta av sina överordnade. Trots att det franska underrättelseväsendet sagt till FBI att Zacarias Moussaoui hade kopplingar till al Qaida. Med tanke på att USA hävdar att terrorismen är USA:s största hot efter kalla kriget, så förstår man ju inte denna diskretion. Det amerikanska folket har rätt att få veta varför! Vi skall komma ihåg att FBI på mycket lösare grunder många gånger förr utfört husrannsakningar, gripanden, förhör osv. Det är mycket märkligt, om inte … Ointresset kan spåras längre bakåt än så. FBI:s andrechef, John O’Neil, avgick i protest i juli 2001 för att han inte fick bedriva undersökning av ”islamistisk terrorism” i USA. Ett citat från Göteborgstidningen GT 010912:” NSA sitter och avlyssnar en hel värld, CIA har en budget på 265 miljarder kronor per år. Men den amerikanska underrättelsetjänsten missade helt terrorplanerna som igår sattes i verket. Det är ett underrättelsefiasko som kommer att stå spioncheferna dyrt.” I artikeln skrivs också att ”enorma summor lagts ned på det högteknologiska, världsomspännande avlyssningssystemet Echelon.” Och ”den Saudiske mångmiljardären Usama bin Laden utkämpar sedan tio år ett heligt krig mot USA, och anses vara det allvarligaste hotet mot landets säkerhet. Sedan 1998 är alla amerikanska medborgare legitima offer för hans attacker, sa CIA-chefen George Tenet tidigare i år.” Så varför förbjöds O’Neil att utreda den ”islamistiska terrorismen”?

Få att hålla koll på


Zacarias Moussaouis kompisar, Muhammed Atta och Marwan al-Shehhi pekas ut som kaparpiloter på flight 11 och flight 175. De skrev in sig på sommaren 2000 på Huffman Aviation International i Venice, Florida, som varje år utbildar 300-400 piloter från hela världen. 10-12 stycken kommer från mellanöstern. Skolan drivs av Rudi Dekkers. Han kontrollerade deras visum och pass, vilka han kopierade och arkiverad på skolan. FBI informerades och tyckte det var bra. Därefter upphörde FBI:s intresse för dem! Av allt att döma. Atta och al-Shehhi genomgick fem månaders flygutbildning. De fortsatte sedan till Jones Aviation söder om Tampa och till Simcenter Flight School utanför Miami för simulatorträning. De har levt helt öppet, hyrt lägenheter, handlat mat, köpt bilar haft barn i skolan och lärt sig flyga. Detta vet FBI att meddela pressen redan samma dag och redan 12/9 kunde jag själv läsa dessa uppgifter i svensk kvällspress, såsom GT och Aftonbladet. Vid utredningarna av terrorbombningarna av de amerikanska ambassaderna i Kenya och Tanzania – 98, säger USA att flera medhjälpare till Usama bin Laden fått flygutbildning i USA. Efter den 11/9 säger FBI-chefen Robert Mueller att ”det är en nyhet, givetvis, att flera individer tränats på flygskolor i USA.” Det är klart att han ljuger. Vanliga svenska medier redovisar en bild av att amerikanska myndigheter borde varit de nu utpekade kaparna och dödspiloterna på spåren, hållit deras förehavanden under uppsikt och stoppat dem innan de hann utföra attackerna. Bilden blir att man lät dem hållas utan att ingripa och här kommer vi inte längre om vi inte skall börja med meningslös spekulation. Men bilden klarnar när vi väl har satt in alla detaljer i sitt rätta sammanhang och ställt de rätta frågorna, så det kommer en förklaring längre fram. Rent kort: de var inte så många med flygintresse och Mellanösternbakgrund utan att de skulle fångats upp av FBI. Om inte O’Neil förbjöds utreda dessa personer.

Den mystiske mannen

Den officiella bilden är att Usama bin Laden låg bakom med sitt nätverk al Qaida. Och Usama har aldrig tagit på sig något över huvud taget.


Ändå skall han ha legat bakom kapningen av Pan Am-planet på Karachis flygplats den 5:e september -86, med 358 människor ombord, där 20 människor dog då planet stormades. Usama nekar. –91 ska han ha utsett USA till huvudfiende eftersom USA stod för Gulfkriget mot Irak och orättrogna soldaters fötter smutsat ned helig muslimsk mark. -93 02 26 sprängdes en bomb i garaget under WTC. Sex muslimer utpekades och fick livstid. De ansågs ha koppling till Usama, men denne nekar. Samma år sköts en USA-helikopter ned i Somalia med 18 döda amerikaner som följd. USA anklagade Usama för finansieringen av rebellerna. Usama förnekar. -98 08 07 bombas USA-ambassaderna i Nairobi i Kenya respektive i Dar es Salaam i Tanzania. USA anklagar Usama, som förnekar. Denna lista är långt ifrån komplett. Usama påstås ha nätverk i Egypten, Irak, Libanon, Malaysia, Ryssland, Turkiet och dessutom i såväl Europa som USA. Mäktig gubbe! Men han står tydligen inte för vad han gör. Alla andra grupper med attentat som medel är måna om att snabbt gå ut med att ta på sig ansvaret för vad de gjort. Det är liksom hela idén med deras attacker: få uppmärksamhet och sedan säga: ”det var vi, (se så mäktiga vi är) och vi gjorde det för att vi kräver …” Det gäller ETA, IRA, Mujaheddin, RAF, FARC, Hamas, Bader-Meinhof, Sendero Luminoso, Hizbollah, Islamiska Jihad, Röda brigaderna, osv, osv. Men Usama erkänner inget, vilket då förenar honom med en försvinnande liten skara terrorister, nämligen ”Schakalen” och de som låg bakom Lockerbie-bomben samt USA. Eftersom Usama bin Laden sägs vara en terrorist undrar man varför han inte följer det vanliga mönstret för terrorister? Varför säger han inte att det är han som ligger bakom? Och varför uttalar han inga krav i samband med sina attentat? Varför säger han inte att han gör detta för att han kräver … Av någon anledning måste det vara viktigt för honom att inte kunna knytas till några terrorhandlingar. Varför det är så vet vi inte. Vi vet inte ens om dessa påståenden är sanna! Det är påståenden från den ena sidan. Från USA! Och från CIA! Det tycks mer som om han tycker det är en kul grej att sprida blod och död omkring sig. Som om han fascineras av detta, ungefär som vi fascineras av fyrverkerier. Så förbaskat sjuk vill i vart fall inte jag tro att han är, men det är inte långt ifrån den bild jag tycker media har förmedlat. Antingen är han oskyldig eller så måste man ställa sig frågan: varför anlitar han sådana klantskallar som Muhammed Atta och hans gäng? Redan dagen efter har ju USA ändå kommit på, som man säger, att det är Usama bin Laden som ligger bakom. Eller man säger det i alla fall. Och världen tror USA. Det kan inte vara någon annan, för det finns ingen annan som har sådan kapacitet att utföra ett så här stort attentat, utom möjligen en stat och det sistnämnda vill ingen tro. Så det är Usama bin Laden. Så lyder beviset. Det tycks vara det enda beviset, om man inte räknar alla dessa spår. Eller kan man tänka sig en stat? Att det är …


Ingen utredning 3

Efter den 7 augusti 1998, när de amerikanska ambassaderna i Tanzania och Kenya skakats av kraftiga explosioner i vilka 234 människor omkom och tusentals fler skadades och Usama bin Laden utpekades, greps två misstänkta för bombningarna i Kenya av sudanesisk polis utanför den amerikanska ambassaden i Khartoum. Sudan erbjöd sig utlämna dem till USA. Men USA var inte intresserat. Den 20 augusti träffades en fabrik i Sudans huvudstad, Khartoum, av 17 amerikanska kryssningsmissiler. Flera arbetare skadades och en nattvakt dog. Samtidigt slog cirka sjuttio missiler ned i Afghanistan. Fem dödades också i Pakistan som träffades av minst en missil som hamnat på villovägar. Samma dag gick USA:s försvarsminister William Cohen ut och slog fast att den nu sönderbombade fabriken i Sudan tillverkade kemiska stridsmedel och hade kopplingar till bin Laden. Den hade dessutom varit hårt bevakad av tungt beväpnade vakter, enligt Cohen. Sudan vädjade till FN:s säkerhetsråd att undersöka fabriken för att gå till botten med de amerikanska anklagelserna. Detta emotsatte sig emellertid USA i FN. Inte heller de sudanesiska inviterna till USA att själva komma och undersöka fabriken gillades av Washington. Men lögnen har korta ben … Efter hand rullades skandalen upp i media. Trots ihärdigt USA-troget bistånd från bland annat CNN kom det fram att fabriken inte tillverkade några som helst kemiska stridsmedel. Den tillverkade medicin. USA visste hela tiden att fabriken hade kontrakt med FN för att förse Irak med mediciner i oljamot-mat programmet (enligt Reuters 25 augusti 1998). Och det amerikanska talet om ”en tungt bevakad fabrik” var bara nonsens. Likaså fabrikens påstådda kopplingar till bin Laden. USA hade inte straffat ”världsterrorismen”, men väl saboterat den pågående fredsprocessen i Sudan och missunnat de svältande och sjuka mediciner, som fabriken tillverkade. De blev några av alla dessa offer för amerikansk politik, som aldrig uppmärksammas. Som tur är, vill man nästan tillägga, för vi skulle varken hinna eller orka ta till oss all den information, som handlar om lidande och död i spåren efter USA:s framfart världen över. Relationerna Sudan-Washington har sedan varit frostiga, och Sudan nämns nu som ett av de länder som enligt Washington ”stödjer terrorismen” och kan vänta vedergällning. Sudan hänvisar till att de på senare år har skrivit under samtliga internationella avtal om terroristbekämpning och tagit bort visumfriheten för araber efter amerikanska påtryckningar. USA anser att det inte räcker, men har utöver starka misstankar inte kunnat presentera några bevis på hur det påstådda sudanesiska regeringsstödet till terrorism ser ut, annat än att Sudan, i likhet med många andra länder (däribland England, Sverige och USA) hyser medlemmar till extremistiska organisationer.


Jätteutredning gav massor av spår!

Massmedia skriver, som sagt ”iskallt genomfört, perfekt planerat”. Men alla dessa spår? Varför alla dessa spår, som tycks binda dem till attentaten och som enligt FBI och CIA leder vidare till mellanöstern och kan kopplas till Usama? Visst är det klantigt om man inte är beredd att ta på sig skulden. Förvisso skulle man själva dö, men uppdragsgivaren ville förbli hemlig. Om man vill kunna neka till sin skuld, skall väl alla spår nogsamt döljas. Varje simpel brottsling tänker på detta. Varje simpel brottsling försöker, redan innan brottet begås, undvika att dra till sig uppmärksamhet. Varje simpel brottsling har det i ryggmärgen. Men icke Atta och hans gäng. De tycks inte ha gjort den minsta ansträngning i det hänseendet. Det ser snarare ut som om de har gjort allt för att kunna bindas till brottet. De tycks till och med anstränga sig för att åka fast innan de kommit till skott. Ingenting tycks ha suttit i ryggmärgen! Döm själv!

Jönssonligan i farten

¤ Muhammed Atta anländer med anslutningsplan till Boston. Han anses haft en nyckelposition i hela dramat. Hur detta kunde fastställas redan dagen efter är en gåta i sig, men har säkert en förklaring… Ändå kommer han i sista minuten för att hinna med flight 11. Minsta försening av anslutningsplanet hade inneburit att han missat flight 11! Varför tar han en sådan risk? Resultatet blir att han inte får med sig sitt bagage. Och det kunde väl kvittat med tanke på planerna (för vem behöver bagage till himmelriket?) om det inte var för att i detta hittas senare en kalkylator för flygbränsleförbrukning, vilket skulle binda honom till kapningen. Tog man inte hänsyn till att Usama inte ville bli förknippad med dessa gärningar? ¤ Kvar på Bostons flygplats bilparkering blir en av attentatsmännens bil. Hyrd i eget namn. Den hittas efter tips från en av alla de som intervjuas av polisen på Bostons flygplats under de två första timmarna efter flight 11:s krasch. Hade inte taxi varit enklare och bättre? Man behöver ju inte tänka på att leta p-plats. Inte tänka på deponera pengar i samband med bilhyrningen. Och mer diskret. ¤ Den som tipsade hade kommit i bråk med några araber, som hade kommit med just denna bil. ¤ FBI undersökte genast bilen och finner flygmanualer och en del annat, som enligt FBI kunde knyta dem till en grupp med kopplingar till mellanöstern och Usama bin Laden, samt dennes släktingar i Boston! Varför hade man detta i bilen? ¤ Som grädde på moset har man, enligt FBI med avsikt kvarlämnat ett självmordsbrev, vars innehåll dock FBI inte vill avslöja! Kan det vara så känsligt och hur kan FBI veta att det lämnats kvar avsiktligt?


¤ Sju biljetter köps med Visakort. Äkta sådant i en av kaparnas riktiga namn. Två av biljetterna går till flight 11 och fem till flight 175. Dvs. till WTC:s norra och södra torn. ¤ De hade bokat två rum på hotell i Boston i eget namn och betalt med egna kreditkort. ¤ I rummen hittades hårfärgningsmedel. Jag skulle bra gärna vilja veta om de försökt blondera sig till ljushåriga eller färgat sig till att likna rödhåriga araber. Eller om de färgat håret grönt eller lila för att inte väcka uppmärksamhet. Finns det andra förslag på färg för att dölja sin identitet? Jag kan helt enkelt inte låta bli att skratta åt detta spår. Och inte heller låta bli att undra varför var det så viktigt att färga håret, då man innan inte försökt att agera i falska namn? Är inte detta snarare ett planterat bevis? ¤ De har lämnat efter sig kvitton på sina flygutbildningar, liksom handböcker och videoband med flyginstruktioner för Boeing 757, fast å andra sidan spelar det väl ingen roll eftersom de både tagit flyglektioner och köpt flygbiljetter i eget namn. Det är inte konstigare att de lämnat detta efter sig än om de hade läst biologi och lämnat Darwins bok ”Om arternas uppkomst” efter sig. ¤ Några har i sina hem lämnat kvar självmordsbrev adresserade till föräldrarna. I stället för att posta dem! Det om något är klantigt, om man vill undvika att kopplas till ett genomfört attentat. Tänkte man inte på sina stackars föräldrar, som aldrig skulle få breven om FBI hittade dem? Att efter att FBI gått igenom passagerarlistorna, man nästan omedelbart borde fått göra en husrannsakan och då genast hittat och tagit breven i beslag. Sönernas allra sista ord och allra viktigaste brev! Mitt under pågående operation avslöjar man att man håller på med något stort: ¤ På flight 11, redan innan de andra planen har kommit i luften (utom möjligen flight 175), låter man kontrolltornet veta att man har fler plan. ¤ Man uppmanar också passagerarna att ringa ett sista samtal. Ytterst märkvärdigt med tanke på flygsäkerheten. Mobiltelefoner kan störa ut planets elektronik och är därför förbjudna att användas på flygplan under start, flygning och landning. Detta måste de ha vetat eftersom de ju hade pilotutbildning. De hade visserligen tänkt att dö, men knappast utan att ha fullgjort sitt uppdrag. Ändå inte bara lät de folk ringa, de har enligt pressen uppmanat folk till det. Nu finns det dock invändningar mot att dessa samtal kom från mobiltelefoner. Man skall ha använt telefoner i flygplansstolarnas rygg och att det var från dessa telefoner samtalen kom. Möjligt, men jag hänvisar till vad media skrev, nämligen just mobiler. Och, kan man tycka, kaparna borde väl hur som helst försöka stoppa dem att ringa. Ett CBS-program tar upp detta. De menar att folk använde mobiler och att kaparna eventuellt inte brydde sig om att hindra folk att ringa för de hade svårt att stoppa dem rent praktiskt. Det kan tänkas vara så, men då har de helt enkelt hoppats på att känslig elektronik inte skulle störas i planet. En avvägningsfråga alltså, vilket låter bättre än påståendet om att uppmana folk att ”ringa ett sista samtal”! Har pressen i så fall hittat på detta själva. Eller har de fått uppgifterna från polisen och FBI. Antingen är det pressen eller så är det polisen och FBI som inte är att lita på. Folk hade ju också, teoretiskt sett, med mobiltelefonsamtalen kunnat få myndigheterna att vidtaga sådana åtgärder att planen aldrig nått sina mål. Nu tycks dock myndigheterna inte agerat på det viset, men passagerarna på flight 93 blev varnade och satte stopp för det sista planet. Så för kaparna var det ödesdigert att låta folk ringa. Knappast professionellt handlat. En för dem ödesdiger kontrahandling! ¤ Mitt under attackerna skall polisen ha uppsnappat ett elektroniskt meddelande: ”Vi har träffat två


mål”. Meddelandet sägs rikta sig till Usama bin Ladens folk. Låter mycket klantigt om man har för avsikt att inte ta på sig skulden. De som meddelandet var riktat till kunde väl vänta den korta tid som det kunde förväntas ta innan ett så här spektakulärt attentat kablades ut av etermedia! Speciellt som de meddelandet sändes till, måste varit djupt involverade i planerna. Annars kunde man väl nöjt sig med att säga: ”Slå på TV:n!”

Med buller och bång i bästa Jönssonligan-stil

Män, som står i begrepp att begå en brottslig gärning, brukar undvika att dra till sig uppmärksamhet. Det borde i högsta grad gälla tränade professionella terrorister. Men: ¤ Atta och hans män kommer som sagt i bråk med en person på flygplatsparkeringen i Boston. Och det är ju så att när ett bråk börjar, vet man inte hur det slutar. Det kunde slutat med att polisen blivit inblandad och hela projektet fått ställas in. ¤ Man firar några dagar innan attentatet på en bar i Boston och väcker uppmärksamhet med att visa att man har stora summor på sig i 50- och 100-dollarsvalörer. Inte bra, sådant kan man bli rånmördad för och en död utför inga attentat. Varför denna indiskretion? ¤ Man var också indiskreta när man under egen identitet lät utbilda sig på en av de mest ansedda flygskolorna i USA. En skola som enligt media till och med utbildar astronauter. Var man inte rädd att bli kontrollerad in på själva skelettet? Uppenbarligen inte Zacarias Moussaoui! ¤ Zacarias Moussaoui drog verkligen till sig uppmärksamhet. Han gick på flygskolan och visade inget intresse för att lära sig att starta och landa en 757. Han ville bara lära sig att flyga det i luften och att navigera! Men så greps han också och arresterades 16/8 2001 efter att hans instruktör kontaktat FBI. Synnerligen märkligt att hans medkumpaner inte varnade honom för att avslöja sina avsikter så övertydligt, när han nu inte själv tycktes inse det dumdristiga i sin nonchalans.

Spåren pekar inte på…

Det intressanta är att alla dessa spår pekar på Atta och hans män, men de pekar inte på Usama bin Laden och hans al Qaida. Det är ett antagande och påstående som USA kommer med. Men bevis har inte lämnats om ett sådant samband.


Von Bülow igen: USAs regjering snakket etter angrepene om en unntakstilstand: Man befant seg i en krig. Er det ikke forståelig at man skjuler for fienden deler av det man vet om ham? Naturligvis. Men en regjering som går til krig må i slik prosess først slå fast hvem angriperen er, hvem som er fienden. Dette er den pliktig til å bevise. Etter egen innrømmelse har regjeringen til nå ingen bevis som vil kunne holde i en rettssak. Mulla Omar beredd ge efter… Det var ju så att mulla Omar i Afghanistan var beredd att utlämna Usama om USA kunde presentera bevis. Efter att detta gjordes, var Omar ändå inte tillfreds. Han sa att det var för tunt för att hålla i en domstol. Detsamma säger även von Bülow. Varför skall vi inte kunna tro mulla Omar? Varför måste vi tvunget tro USA? Speciellt som vi vet att USA allt som oftast ljuger, när det passar dem. Ljög verkligen mullan? Han visste väl, även om han satt med nosen i koranen i ett fattigt land med taskiga kommunikationer med omvärlden, att USA hotade att bomba Afghanistan. Att USA inte skulle dra sig för det. Och att USA hade resurser till det. Ändå vägrar han lämna ut Usama, just för att han inte tycker att bevisen håller. Och det var inte bara mulla Omar som ifrågasatte bevisen. Hela rådet av mullor gjorde det och Afghanistans högsta domstol sa också att bevisen inte höll. Man sa det i full förvissning om att det skulle innebära bomber i huvudet på dem. Man sa det inte i tron att eftersom de kunde besegra Sovjetarmén, så kunde de klara sig mot den amerikanska krigsmaskinen. Mulla Omar visste att det endast var tack vare massiv hjälp från USA man besegrade Sovjet. Mulla Omar visste också att det inte gick att vända på steken, så att när hotet kom från USA, man skulle få hjälp av Ryssland. Han visste att han inte skulle fått den hjälpen. Ryssland vill över huvud taget inte stärka och stödja den islamistiska rörelsen i regionen. Ryssland vill tvärt emot dämpa och motarbeta den. Är det något Ryssland inte vill ha så är det ett muslimskt inflytande i södra Ryssland med omnejd. Det har man gjort alldeles glasklart för hela världen, det finns det inget tvivel på. Inte ens mulla Omar kan ha missat detta, hur mycket han än ägnat sig åt religiösa grubblerier med näsan i koranen. Mycket kan man anklaga Talibanerna för, men man kan inte säga att mullorna var fega. Med rakryggad hållning och med kniven på strupen, sa man ”Bevisen håller inte”. Mot bakgrund av att de hade dödshot hängande över sig, om de inte efterkom USA:s befallning, måste man konstatera att deras utsago tycks mer trovärdig än USA:s. Att Usama inte kunde bindas till attentaten! Det förhåller sig för övrigt precis likadant med de i Sverige av USA utpekade somalierna. USA har inte kunnat övertyga SÄK (= det folk i allmänhet kallar SÄPO) om att de tre somalierna, vars ekonomiska tillgångar har frusits, skulle haft något samröre med terrorister. Så varför skall vi tro USA? USA har ljugit förr (se ”Lögnen har korta ben”). Så varför ljuger de inte nu? Speciellt som de ljugit om Usama bin Laden och al Qaida förr. Och speciellt, vilket jag visar längre fram, USA har rent ofattbart mycket att vinna på en lögn. Jag menar vi vet i dag att man inte hade fabriker för framställning av kemiska stridsmedel i Sudan, men Bill Clinton påstod det 1998, för att motivera bombning av Afghanistan, den gången. I dag vet vi att det var en läkemedelsfabrik.


Ibland gör USA även grova misstag. Jag tänker på när man bombade den kinesiska ambassaden i det så kallade Exjugoslavien. Det misstaget blev man tvungen att erkänna. Och det var pinsamt för USA när kineserna talade om för dem att de hade bara behövt kolla i telefonkatalogen var de hade sin ambassad. Senare utbetalades ett skadestånd till de efterlevande, vilket bevisar att USA erkände sitt misstag. Som en röd tråd genom historien går just detta att USA påstår något om ”fienden”, som senare visar sig vara lögn. Efter påståendet ger sig USA på denne fiende, för att uppnå en vinst av något slag. När sanningen kommer fram är redan USA:s mål uppnått. Det finns således all anledning att vara skeptisk till vad USA påstår. Och så är det ju på det viset att USA har anklagat Usama för många dåd, men bevisen har vi inte fått se. Vi kan däremot konstatera att Zbigniew Brzezinski och Samuel Huntington, som båda är rådgivare för USA:s underrättelse- och utrikespolitik hävdat att USA behövde en ny fiende att enas mot efter sovjetunionens fall. Och som på beställning dyker Usama bin Laden upp som gubben i lådan! Tillfällighet? Man får tro vad man vill, men lägligt kom han. Lägligare kunde han inte kommit.

Trovärdighet

Antag att vi vet att en av två personer måste ljuga, vem skall vi tro på? Är det den som endast har mycket lite att vinna på en lögn, eller är det den som har stora vinster att vänta sig av att lögnen går hem? Är det den med det bästa motivet att ljuga vi skall tro på? Är det i detta fall USA vi skall tro mest på. Eller är det mulla Omar? Vem av dessa hade mest att vinna på en lögn? Vem hade mest att förlora? Den frågan måste vi ställa oss. Vi måste göra denna värdering av trovärdigheten, så länge bevisföringen inte är optimal. Just så gör domstolar och vi måste göra lika dant.

von Bülows stenar ”48 timer senere” (dvs efter själva attentaten den 11/9) ”presenterer imidlertid FBI en liste over selvmordsbomberne. I løpet av 10 dager viser det seg at syv av disse menneskene fortsatt er i live.


Unnskyld? Ja, ja, … Man kan ellers lese på CNN at ingen av disse navnene (på kaparlistan) sto på de offisielle passasjerlistene. Ingen av dem har gått gjennom noen av de fire check-in-prosedyrene. Og hvorfor har ingen av de truede pilotene gitt et standard Signal-Code 7700-anrop fra instrumentpanelet til bakkestasjonene? Og dessuten: De brann- og støtssikkert konstruerte ferdsskriverne og taleregistratorene inneholdt ingen brukbar informasjon. I detta uttalande har dock von Bülow fel på en punkt, vilket gör allting ännu mer besynnerligt. 9 av kaparna har utlöst säkerhetslarmet på flygplatserna, men ändå inte stoppats!

Den eleganta svängen.

En har også teorien til en britisk flyingeniør: Ifølge denne teorien er pilotene muligens fratatt styringen av flyene utenfra. Amerikanerne utviklet på 70-tallet en metode for å redde kaprede fly gjennom et inngrep i computerstyringen i flyene. Denne teknologien skal her ha vært misbrukt. Det er én teori... (von Bülow) Detta låter intressant! Låt oss fördjupa oss en del i detta. Det finns all anledning att göra det! Vi minns hur vi såg flight 175 komma in i TV-bilden i en vänstersväng mot WTC: södra torn. Vad man än må tycka om attackerna, så måste man ändå säga att det var en väldigt elegant manöver planet gjorde när det lade sig i denna vänstersväng, som ledde till att det så träffsäkert kolliderade med tornet. Det girade faktiskt mycket snävt precis före kraschen. Utan denna gir hade planet inte träffat. Det flög inte som flight 11, rakt fram och rakt in. Flight 11 hade tagit sikte på WTC-tornet i god tid före krashen. Det kunde även flight 175 ha gjort. Men flight 175 flög mera som ett attackstridsflyg, i en snäv och elegant gir och låg kvar i denna vänstersväng mitt i träffögonblicket. Ville al-Shehhi stila sig? De utpekade kaparna hade inte fullgjort sin utbildning till piloter. De hade bara ”flugit” i simulator. De var inga stridspiloter. De hade ingen vana vid avancerad flygning. De hade ingen vana att flyga över huvud taget. Och de flög heller inget attackstridsflygplan. Minsta lilla felkalkylering av den som spakade flight 175, hade inneburit en miss. Det verkar mycket nonchalant, må jag säga. Man borde flugit som flight 11, rakt fram och rakt in för bästa möjliga odds att träffa. Man kan säga att planet lutade åtminstone som strecket i %-tecknet i själva kollisionsögonblicket. Jag kommer osökt att tänka på Gulfkriget. Precisionsbombningarna som Swartzkopf så stolt visade


upp för världspressen och som kablades ut över hela världen som gratis CNN-sändningar dygnet runt. Satelitnavigerande Tomahawkrobotar, som tog sig in genom ventilationstrummor, fönster och skorstenar. USA har utvecklat och förfogar över GPS-systemet. Det navigationssystem, som nu många seglare och fritidspiloter använder sig av i en avpreciserad version med en felmarginal på ca tio meter. USA:s höpreciserade version, som dess militär har tillgång till, har en precision på ca tio centimeter! Med möjlighet till, som man säger, kirurgisk bombning. När jag ser på bilder på flight 175, förs tankarna mera till en dator- och satelitstyrd Tomahawkmissil. Eller i vart fall ett militärt attackstridsflyg. Mina tankar förs knappast till en person, som ännu inte är färdigutbildad pilot. En person som för första gången i sitt liv själv spakar en ett stort trafikflygplan. En person som alldeles nyss har slagits mot 51 passagerare och nio besättningsmän! En person som säkert efter en sådan fight har skyhöga adrenalinvärden! Varför denna eleganta vänstersväng? Varför? Jag begriper det inte. Men om nu Marwan al Shehhi var ett underbarn till flygaress, som klarade denna eleganta inflygning mot huskroppen, och ville åstadkomma den mest maximala skada, varför dök han inte ännu längre ned. På TV-bilderna ser man hur han först sänker flyghöjden, för att senare plana ut och därefter lägga sig i vänstersväng. Hade han fortsatt sin höjdreduktion genom en dykning på låt oss säga omkring 45 grader i sista ögonblicket, så hade han träffat byggnaden minst 20-30 våningar längre ned och tagit livet av ytterligare några tusen förhatliga amerikaner. Var han verkligen den fanatiker man påstår och en skicklig pilot med maximal död som sitt mål, så undrar jag varför han inte tog chansen att döda ännu fler. Och borde inte de som organiserade attackerna låtit ”esset” bland piloterna bli den att ”klippa” första tornet i stället för det andra, eftersom de skulle kunnat kalkylera med att man bestämt sig för att utrymma andratornet redan i samband med kraschen mot första skrapan? Men också för att risken att man lyckades sätta stopp för kapning nummer två, måste varit större än risken att man stoppar kapning nummer ett. Detta är självklart en ren spekulation, men jag gör den utifrån att man officiellt menat att attentatsmännen var proffs, med världens mäktigaste terrororganisation bakom sig och att man planerat i åratal, samt att avsikten var att döda så många som möjligt. Mot den bakgrunden tycker jag att de missade sin chans att utdela det maximala slaget mot WTC. Dessutom, om nu Atta var operationernas ledare, borde väl han varit ombord på flight 93, så han var vid liv längst, för att kunna ge order och direktiv om det blev problem under själva attackerna. Men han dog först! Märklig ordning. Som om en fartygskapten vore den förste att lämna en sjunkande skuta, eller som om en president eller general ställer sig längst fram i första ledet inför en attack mot en fiende! Ingen väntade sig väl att George W Bush tänkte vara förste man att resa till Afghanistan med kulspruta i händerna? En sak är i vart fall ställd utom varje tvivel: det som hände har USA utnyttjat direkt och till fullo och som herr von Bülow säger: De mener at hendelsene den 11. September ...


passer som hånd i hanske inn i konseptet til opprustningsindustrien, etterretningstjenesten og det samlede militærindustrielle og akademiske kompleks. Dette er nokså mistenkelig. De store råstoffreservene på det tidligere sovjetunionens territorium står nå til USAs disposisjon, sammen med traséene for oljerørledningene og ... ...som høres riktig så eventyraktig ut og som det ikke var noe snakk om. Der ser De! Jeg gjør jo ikke denne teorien til min egen, men jeg finner den verdt å betrakte. Og hva med de obskure aksjetransaksjonene? I uken før angrepet økte omsetningen i verdipapirhandelen med flyselskapene American Airlines, United Airlines og med forsikringsselskaper med 1200 prosent. Det dreide seg om rundt 15 milliarder dollar. Noen mennesker må ha visst ett og annet. Hvem? (jag utvecklar detta mer nedan, under rubriken: ”Fler visste…”) Spekulér ivei, De. Med hjelp fra de grusomme angrepene er de vestlige massedemokratiene blitt hjernevasket. Kommunismen duger ikke lenger som fiendebilde, den skal nå erstattes av mennesker med muslimsk tro. De anklages for å ha gitt liv til selvmordsterrorismen. Hjernevask? Det var sterk tobakk! Ja? Men idéen om fiendebildet kommer ikke fra meg. Den kommer fra Zbigniew Brzezinski og Samuel Huntington, to rådgivere for amerikansk etterretnings- og utenrikspolitikk. Allerede på midten av 90-tallet mente Huntington at folket i Europa og USA trengte noen de kunne hate, - da dette ville styrke tilhørigheten og identifikasjonen med deres egne samfunn. Og Brzezinski, den gale hunden, ivret som rådgiver for president Jimmy Carter for USAs eksklusive rett til å kontrollere alle råstoffer på jorden, og da i første rekke olje og gass.

Det har Erich Follath utførlig beskrevet i "Der Spiegel": "Det dreier seg om militærbaser, om narkotika, om olje- og gassreserver" ... jeg fastslår: Planleggingen av angrepene …ville vært utenkelig uten … støtte fra de statlige etterretningsapparatene og fra industrien.

Hur kan vov Bülow veta så mycket?

Deres karriere taler egentlig mot formodningen om De ikke skulle være ved Deres fulle fem. De


var allerede på midten av 70-tallet statssekretær i forsvarsdepartementet, i 1993 var De SPDs talsmann i undersøkelseskommisjonen for Alexander Schalck-Golodkowski ... og med det startet egentlig det hele! …Vi gjennomlyste handlingene til Stasi og andre østlige etterretningstjenester når det gjalt økonomisk kriminalitet, men såsnart vi ville vite noe om fremgangsmåtene til BND eller CIA, ble vi nådeløst blokkert. Ingen informasjon, intet samarbeid, ingen ting! Da ble jeg for første gang mistenksom. Det som har skjedd og fortsatt skjer i etterretningstjenestenes navn er i virkeligheten forbrytelser. Den som vil forstå metodene til CIA, må ta for seg byråets hovedoppgaver, de skjulte operasjonene: Under krigføringsnivået og på siden av enhver folkerett og internasjonal lov, skal det øves innflytelse på fremmede stater, ved å organisere oppstander eller terrorangrep, som oftest kombinert med narkotika- og våpenhandel og pengevasking. Det er i bunn og grunn temmelig enkelt: Man utruster voldelige mennesker med våpen. Da det imidlertid ikke under noen omstendigheter må komme ut at en etterretningsorganisasjon står bak, blir enorme ressurser satt inn for å fjerne ethvert spor. Jeg har inntrykk av at denne typen etterretningsorganisasjoner bruker 90 prosent av sin tid på denne måten: utlegging av falske ledetråder. Dette gjør at enhver som antyder innblanding fra en etterretningsorganisasjon kan beskyldes for å være en syk konspirasjonsteoretiker. Sannheten kommer ofte frem først tiår senere. CIA-sjef Allan Dulles har engang uttalt: I tvilstilfeller lyver jeg selv overfor Kongressen! ”

Lögnen har kort ben

”Sannheten kommer ofte frem først tiår senere”. Här kommer några: ¤ ”Det ligger 100000 mördade albaner i massgravar”, sa Bill Clintons försvarsminister William Cohen i mars 1999. ”Minst 40.000 albaner har mördats”, hävdade Tony Blair i brittiska Underhuset samma dag som USA:s och NATO:s bomber började falla över Kosovo. Idag vet vi att det var medvetet fabricerade lögner. ¤ ”Usama bin Laden har en stor vapenfabrik i utkanten av Khartoum i Sudan, därför bombar vi”, sa Bill Clinton 1998. ”Våra agenter i CIA har med säkerhet konstaterat detta.” Idag vet vi att det var medvetet fabricerad lögn.


¤ ”Nordvietnam anfaller våra fredliga krigsfartyg som ligger för ankar i Tonkinbukten”, sa Lyndon Johnson i augusti 1964, vilket blev hans motiv för att inleda bombningarna över Nordvietnam och eskalera kriget. Idag vet vi att det var en medvetet fabricerad lögn. ¤ ”Kuba bygger militärbas på Grenada som hotar vår säkerhet”, sa Ronald Reagan 1983, strax innan USA invaderade den lilla karibiska ön och störtade dess folkvalda, progressiva regering. Idag vet vi att det var en medvetet fabricerad lögn. ¤ ”Irakiska soldater sliter 100-tals babies ur kuvöser och slänger dem på sjukhusets stengolv”, sa George Bush den äldre i september 1990, vilket gav honom klartecken för Gulfkriget några månader senare. Idag vet vi att det var en medvetet fabricerad lögn. ¤ ”Sandinisterna för in vapen och förbereder anfall mot grannländer”, sa Ronald Reagan 1984 och minerade internationella vatten och Nicaraguas hamnar i strid med internationell rätt. Idag vet vi att det var en medvetet fabricerad lögn. Och så vidare. Så nog har von Bülow på fötter alltid.

Flera visste…

Vilka har vetat om vad som skulle ske? Aktietransaktionerna? Veckan före! Omsättningen på värdepapper, som ökade! Aktier i American Airlines och United Airlines och försäkringsbolag. Det var ju dessa som drabbades i allra första stund! Dessutom optionsaffärer i Morgan Stanley och andra företag, knutna till WTC. Optioner köptes i så stora mängder att FBI utreder misstanke om insiderbrott. Kan en sådan utredning göras och samtidigt förbigå att någon visste att attentaten skulle ske. En av storspekulanterna innehade samma befattning som tredje högsta chefen för CIA tidigare haft. Option innebär att man spekulerar i en upp- eller nedgång av värdepapperspriser. Det var denna typ av affärer, som omfattade företag knutna till WTC, försäkringsbolag och American Airlines och United Airlines, veckan före den 11/9 – affärer om ca 15 miljarder dollar! Klart att somliga visste något!


Affärerna har skett genom firman Banker´s Trust/A. B. Brown. Deras tidigare styrelseordförande heter ”Buzzy” Krongard. Han är nu CIA-chef. Har han tipsat sina gamla vänner på Banker´s Trust/A. B. Brown? Det kan han naturligtvis inte ha gjort om inte CIA har vetat. Men om … I själva verket avslöjar dessa affärer detaljerad kännedom om attackerna en vecka för de sattes i verket, samt dessutom god kännedom om den amerikanska företagsstrukturen. Anmärkningsvärt, ur den här synvinkeln, är att de flygbolag, som drabbades av attackerna dels har varit föremål för optionsaffärer och dels den aktuella dagen haft få resenärer. Michael C. Ruppert, amerikansk redaktör, som gjort sig känd för att ha stoppat en CIA-chefs karriär genom att i en TV-debatt ha överbevisat denne om att CIA har varit inblandad i narkotikaaffärer, har grävt fram en nyhet, som ignorerats av amerikansk och europeisk massmedia. Det handlar om Delmart Edward ”Mike” Vreeland. En amerikansk marinlöjtnant som har arbetat för flottans underrättelsetjänst (Office of Naval Intelligence, ONI) och suttit i fängelse i Kanada sedan 6 december 2000. Han vet mer än han borde veta. En månad före den 11/9 skrev Vreeland om de kommande terroristattackerna i ett brev och förseglade det i ett kuvert, efter att ha försökt att intressera sina kanadensiska fångvaktare för de kommande attackerna på World Trade Center. Händelse ifrågasätts inte av de kanadensiska myndigheterna. Brevet förtecknar specifikt ett antal mål: Sears Towers, World Trade Center, Vita Huset, Pentagon, Världsbanken, den kanadensiska parlamentsbyggnaden i Ottawa och Royal Bank i Toronto. Detta visar att han hade förhandsinformation, men ej detaljinformation, eller så reviderades planerna, eller så hann man inte med allt. Hur det är med den saken saknar dock betydelse. Det viktiga är att han visste… Och han skriver: ”Låt en hända. Stoppa resten!!!” USA förnekar Vreelands förflutna, men den blir mer och mer styrkt i domstolen. USA hävdar att han blev avskedad för otillfredsställande uppträdande 1986, efter några få månaders service som sjöman. Han har aldrig haft någonting att göra med underrättelseverksamhet enligt 1200 sidor dokument från flottan, arkiverade i överrätten i Toronto. Hur kommer det sig, att flottan säger att han bara var i tjänst några månader och sedan skickar oss en 1200-sidig personakt? Några av anteckningarna är uppenbara förfalskningar eller förändringar och saneringen av hans förteckningar gjordes så hastigt att några datum från medicinska undersökningar under 1990-talet lämnades intakta. Men om vi ändå skall tro USA att Vreeland var betydelselös, och om man har en så gedigen spaning inom flottan på en vanlig liten betydelselös sjöman, som jobbar där, så bör väl amerikanska myndigheter även ha några sidor om personer från mellanöstern, som fått visum till USA för att ta flyglektioner för passagerarplan. Något litet intresse för sådana personers förehavanden bör väl ändå rimligen ha visats? Eller hur? Och när intresset väckts för dessa personer, bör väl O’Neil fått utökade resurser, snarare än kalla handen! Hur Vreeland fått reda på det han skriver, får vi kanske inte veta. Men att han visste det i förväg, står klart. Att han fått reda på det genom sina kontakter inom ONI, kan vara en bra gissning och


vissa inom ONI och CIA har säkert vetat avsevärt mer än Vreeland! Och ingenting tyder på att det ledde till åtgärder som stoppade de som planerade attackerna. Inga massiva spaningar inleddes mot islamister med intresse för utbildning på Boeings trafikflygplan. Man kan också med säkerhet säga att Vreeland inte ligger bakom aktiespekulationerna och han har alltså inte varit ensam att veta. Eller man kan också säga att det är naturligt att tänka sig att organisationer, som har som sin uppgift att hålla koll på sådana här saker också vetat vad som var på gång. Jag syftar på FBI, NSA (National Security Agency) och CIA. De måste absolut ha vetat och inget gjort! Eller hade Vreeland en kristallkula? Det finns dessutom pressrapporter från tidningar som Frankfurter Allgemeine, New York Times, Sundy Telegraph och Los Angeles Times om att USA varnades under sommaren 2001 om attackerna av flera underrättelsetjänster, bland annat den tyska, den egyptiska, den israeliska och den ryska. Konkreta varningar om specifika attacker mot framstående symboler för amerikansk kultur. Att utföras genom självmordsattacker med kapade trafikflygplan. Nådde varningarna inte FBI och i så fall, är deras folk inte läskunniga? CIA kunde faktiskt lätt kontrollera att något var på gång genom sitt speciella datorprogram ”Promis”, som automatiskt varnar för onormala aktiespekulationer, som de som von Bülow nämner. Och med ”Echelon” skulle amerikanska NSA identifierat alla elektroniska meddelanden, som får förmodas ha skickats världen runt inför planläggningen. (CBS film om flight 93 säger att man var mycket försiktiga i sina kontakter. Man hade bara samtal med varann genom personliga möten, men detta är fel.) Echelon är nämligen ett dataprogram konstruerat för att övervaka nationers, företags och enskildas e-post, fax och telekommunikationer och reagerar automatiskt på vissa nyckelord och avsöker kodningar. Det fungerar i princip som en sökmotor och har egna ”bokmärken”. Echelon är kort sagt skapt för att se allt. Det är så effektivt att det fått EU att protestera, eftersom det ger amerikanska företag en konkurrensfördel och EU har svarat med att bygga upp ett eget system för automatisk övervakning av elektronisk trafik.

En vecka innan …

…terrorbombningarna reste dåvarande chefen för den pakistanska säkerhetstjänsten Mahmoud Ahmad till USA, för att ha överläggningar med CIA. Vad talade de om? Denne chef sägs tidigare ha beordrat att 100000 dollar skulle överföras till Muhammed Atta, den utpekade "gruppledaren" för WTC-bombningarna. Man undrar varför: ”Räcker nu detta, Atta lille, till alla flygbiljetter som behövs? Får se… 3-400 stycken, Hm… ca 1250 dollar styck, måste väl räcka till LA… annars får du höra av dig! Och snart skall jag tala med CIA-chefen, nå´t du vill jag frågar om?”


Alltså här osar det både skunk och skumt. Vad gäller attentatet mot WTC 1993 och attackerna mot ambassaderna i Afrika finns officiella uppgifter om att USA varnades även för dessa. Men USA valde att ignorera dessa varningar. Det tycks som mönstret upprepades 11/9.

Ett bondeoffer?

Eller en fråga… …som man inte kommer förbi: har USA haft något att vinna på att själva arrangera attentaten, eller i vart fall låtit dem ske? Hemsk tanke att CIA och den amerikanska staten låtit de egna medborgarna utsättas för massmord. Kan man tänka en sådan tanke? Det är naturligtvis svårt, men kan man tänka tanken att t. ex Philip Morris i många decennier vetat om att rökning ger cancer och svåra lidanden och plågsam död i lungemfysem utan att de lagt ned sin verksamhet?! Att Philip Morris försökt att mörka forskningsresultat. Till och med försökt att påverka forskare och förfalska forskningsresultat. Allt i syfte att förhindra att folk upplyses om rökningens skadeverkningar. Med avsikten att förhindra att folk slutar att röka av rädslan. Med avsikten att bibehålla, ja rent av har ambitionen att öka folks användning av tobak och därmed öka avkastningen på Philip Morris aktier. Så att ägarna av dessa aktier kan leva gott på andras ohälsa, sjukdom, lidande och död. Eller när bilindustrin försökte stoppa Ralph Nader, då han kämpade för att få USA att införa regler och bestämmelser, som skulle leda fram till säkrare bilar med färre skador och dödsfall. Det var många lömska trick och mordhot han utsattes för av den amerikanska bilindustrin. Dessutom mötte han stort motstånd från den amerikanska staten och det blev hårda strider, på amerikanskt manér, i domstolarna. Eller när asbestindustrin tvingade läkare att inte använda diagnosen asbestosis, utan i stället andra diagnoser, som t. ex. lunginflammation med sekundär lungutvidgning! Och man fick inte använda diagnosen mesoteliom om den cancerform, som endast framkallas av asbest. När man var i början på sina kärnvapenprov använde man sina egna soldater för forskning. Man lät dem ligga i för ändamålet grävda ”skyttegravar” och ta beteckning medan tryckvågen for över deras


huvuden. De utsattes för radioaktiv strålning och blev sedan läkarundersökta. Många rapporterade att de trots att de blundade ändå såg explosionen. Officiellt har mycket lite gjorts för att offentliggöra hur det senare gick för dessa personer, som USA använde som försökskaniner, men ett flertal dokumentärfilmer har gjorts, som visar på både cancer och annat. Man har även testat effekten av olika kemiska preparat på soldater och diverse droger för att se om de blev bättre soldater, kunde försättas ur stridbart skick eller förmås att avslöja hemligheter de annars inte skulle gjort. Liksom med atombombsproverna har mycket lite offentliggjorts även om detta och hur det långsiktigt påverkade dem. Men det har gjorts dokumentärfilmer, som visat att många fick bestående men, bland annat psykoser och depressioner. När man använde sig av tusentals ton avlövningsmedel i Vietnam, sa man att de var ofarliga för människor. Många har drabbats av cancer efter att hanterat medel som till exempel ”Orange Dust”. Omfattande medicinsk forskning har utförts på fångar i amerikanska fängelser. Som belöning har de fått olika slags förmåner. Så, om man inte är främmande för vad den snöda vinningen kan få folk att göra, eller för att forska på soldater och kriminella, då bör man inte vara främmande för tanken att en stat kan utsätta sina egna medborgare för en våldsam död, om det ger en vinst, som är stor nog. Om denna stats högsta beslutande representanter själva har en ekonomisk vinning att göra, som är högst betydande även för deras rent privata ekonomi, ja i så fall har man rätt att spekulera. I så fall är man rent av skyldig att var väldigt kritisk till det som kommer ut från maktens boning.

Men ändå…

…att döda egna medborgare låter magstarkt. Jovisst, men man ger ingen pardon mot grova brottslingar. Avrätta, punkt slut. Nästan så man kan säga att det varit Bush jr:s honnörsord. Och för att tillgodose alla dessa som skor sig på tillverkning och försäljning av handeldvapen, låter man dagligen folket utsättas för ond bråd död och Bush jr är en av de ivrigaste förespråkarna för att den vita medelklassen skall få beväpna sig till tänderna, med massmord på skolor etc som följd. Vi bör också nämna alla dessa amerikaner, som invalidiserats fysiskt och psykiskt när de tvingats tjänstgöra i alla deras krig. Och när de kommer hem får de den knapphändigaste vård. I april 2002 sa för övrigt Bush jr att Sharon var en fredens man. Direkt efter att han på nytt visat att han uppfyller alla krav på att komma i åtnjutande av en granskning av Haagkommissionen. Bush jr är inte humanist! Han bryr sig inte om ett litet offer av de egna. Lika lite som andra före honom. Ja


ännu mindre.

Den stora vinsten …

…är bl.a. att de västliga demokratierna har, som von Bülow skriver, blivit hjärntvättade. Och att med den sk ”kommunismens fall” behövde USA en ny yttre fiende att motivera sitt eget folk att fortsätta sina satsningar på militär upprustning. Man var tidigt ute med ”det islamistiska hotet” och ”terrorismen” som USA:s viktigaste hotbild. Man har nu givit oss ett ansikte. Terrorns ansikte. Det är mannen med Jesusansiktet och djävulshjärtat. Det är Usama bin Laden. Eller…

Motiv 1, Usama

På 41 grader nord och 74 grader väst ligger New York med alla sina rikedomar och bensinslukande bilar. I New York är natten aldrig mörk. På den andra sidan jorden ett av världens mest fattiga och förtorkade länder, Afghanistan. Knappt en bil, så långt ögat når. Där är till och med dagen mörk. Som den var hos oss på medeltiden. Här sitter en man och tänker stora tankar: ”Jag skall skicka fulltankade jumbojets in i WTC och Pentagon och …”. Han smider stora och hemliga planer, djävulska planer, så djävulska att endast han kan tänka ut dem, för han är ondskan själv, han är en fanatisk terrorist och tillika fanatiskt ortodox muslim. Ja värre än så. Han läser koranen och tolkar den på sitt eget speciella och sjuka sätt. Han hatar USA och alla amerikaner. Han hatar den amerikanska demokratin. Han hatar amerikanernas ”way of life”. Han hatar att otrogna västerlänningar trampar på muslimsk helig mark i hans hemland, det heliga landet Saudi-Arabien där de mest heliga av jordens platser ligger: Mecka och Medina. Ja, nog låter det patetiskt. I korthet är det ändå den bild vi serverats i våra massmedier alltsedan den


11/9. Då lät det inte så patetiskt. Nej, för de flesta tycks det alldeles sant. För vem kan väl göra något sådant här? Det fodras en stats resurser och en stat kunde vi inte hitta. En stat som vi kunde tro något sådant här om. Då är det bara Usama bin Laden som återstår. Endast han har sådana resurser som behövdes. Och det är endast detta som anges som bevis mot Usama bin Laden! Låter tunt! Låter mycket tunt! Alltför tunt för att starta krig mot det land som hyser honom. Vilket von Bülow säger. Vilket mulla Omar säger och rådet av mullor och Afghanistans högsta domstol säger. Inte en stat, alltså Usama. Inte Usama, alltså en stat? … En annan fråga som måste ställas är vad Usama förväntade sig att få ut av ett attentat mot USA. För om han har legat bakom, har han ju trott att det skulle leda till något, som på något sätt gynnar hans intressen. Vi bör nog leta efter andra motiv än bara ett patetiskt USA-hat i störst allmänhet. Så vad kunde han förvänta sig att få ut av det hela? En muslimsk världsrevolution? Knappast. En extatiskt exalterad kick? Möjligen det. Förväntade han sig att USA aldrig skulle ana att det var han som låg bakom, att ”Jönsonligan” inte skulle lämna ett endaste spår bakom sig, med falska identiteter och färgat hår? Då har han haft dålig koll på vilka han rekryterade. Att få bomber i skallen? Avsevärt mer troligt. Eller trodde han att han var trygg med att USA ligger på andra sidan jordklotet? Visste han inte att USA har världens största flotta? Hangarfartyg, kryssningsmissiler, bombplan osynliga på radar, satelitövervakning, ekonomisk och elektronisk övervakning, världens största spionnät mm. Hade han suttit med näsan i koranen medan allt byggdes upp? Baser i Pakistan, i Qatar, i Bahrain, i Kuwait, i södra Turkiet, i Tadjikistan, i Uzbekistan och i Kirgizistan. Kunde han tro att Afghanistan lågt alltför långt borta? Knappast. Klart han visste att Afghanistan är helt omringat av amerikanska baser. Så varför skicka flygande brandbomber mot USA och få bomber i sin egen skalle? Han borde insett att han inget kunde vinna med det. Och han har inte erkänt det heller, som bekant. Jag har redan sagt att bevisen är tunna, att man hävdar att det är Usama för att ingen annan har resurserna utom om det är en annan stat, och det vill man inte tro. En person som kallar sig ”Radde”, skrev på Indymedia redan den 13/9 en poängsättning på attentaten, som är tänkvärd. Jag har kortat i texten. ”En recession av attackerna i USA


Politiskt resultat: Måste bedömas utifrån vad de förväntat sig. I nuläget vet vi inte ens vilka som låg bakom. Vi kan spalta upp det enligt nedan: Om man velat väcka sympati för någon folkgrupp som förtrycks av USA och kapitalismen, ger detta 0 poäng av 10 möjliga. Om man velat visa USA att det inte är osårbart, ger detta 10 poäng av 10 möjliga. Om man velat att aktionen skulle ena alla folk som utsugs och förtrycks av USA, så ger det 0 poäng av 10 möjliga. Om man velat skada USA ekonomiskt, så ger detta högst 2 poäng av 10 möjliga eftersom skadeverkningarna inte motsvarar mycket mer än en stor jordbävning eller några orkaner, som man ju är ganska van vid i Nordamerika. Om man velat skada USA:s politiska makt, så ger detta 0 poäng av 10 möjliga. Om man velat skada USA:s militära makt, så ger detta bråkdelar av 1 poäng av 10 möjliga. Jag kan summera: resultatet är beklämmande klent. Tanken var kanske god och Hussein har nog rätt att USA förtjänade attacken, men som sagt resultatet var alldeles för klent.” Jag tycker detta är ganska tänkvärt skrivet redan två dagar efter attackerna. Kunde inte Usama gjort samma poängbedömning och funnit att det inte var mödan värt? Jag håller inte med ”Radde” på två punkter. Om man velat skada USA:s militära makt, så var attackerna fruktansvärt kontrakonstruktiva eftersom USA:s militära makt nu får ännu mer resurser. Och om man velat skada USA:s politiska makt, så var det också i högsta grad ett stort misslyckande. Rent kontraproduktivt, det också! Hur skulle Usama poängsätta, om han ombads göra det? Jag tror han skulle gjort lika som ”Radde”. Jag förmodar att han hade större kunskaper än ”Radde” för att göra sin bedömning. Jörgen Hassler, skriver i Internationalen: ”Om syftet med angreppet den 11 september var att skada USA, och att försvaga det imperialistiska systemet så har vi de senaste veckorna fått en massiv och mycket dyrköpt lektion i hur terrorismen som politisk strategi fungerar.”

När nyheterna kommer från USA

Nicke Nordmark skriver i Internationalen nr 17, 2000: ”Flera officerare från USA-arméns grupp för psykologiska operationer arbetade på CNN:s nyhetsavdelning i Atlanta mot slutet av Natos krig mot Serbien. De arbetade som vanliga reportrar och gjorde nyhetsinslag om Kosovokriget. En talesman för USA:s armé hävdar att de inte arbetade under deras kontroll, utan utplacerats på CNN för att ’vidga sina vyer’. Gruppen för psykologiska operationer har i uppgift att sprida ’utvald information’ och undanhålla


sådana uppgifter som motverkar regeringens syften.” Samarbetet fortsätter under andra former, vilket dock förnekas. Vietnamkriget har setts som det första riktiga mediabevakade kriget. Det fick till följd att när pressen fritt fick bevaka kriget, medförde det att hemmaopinionen och den samlade världsopinionen krävde att USA drog sig ur. USA lärde sig läxan. Efter Vietnam har pressen aldrig fått operera fritt på en endaste krigsskådeplats. Under Gulfkriget hade CNN monopol på bevakningen, vilken skedde under militärt befäl. Man måste nu fråga … …finns det anledning att tro uppgifterna om Usama bin Laden, när nyheterna kommer från USA?

Men om det ändå är sant…

Om man till vilket pris som helst vill ha tag i Usama bin Laden och han gömmer sig Afghanistans otillgängliga berg och grottor, beskyddad av djupt religiöst grubblande mullor i ett av jordens fattigaste land, så hade det väl varit mer framgångsrikt att utsätta detta arma land för sanktioner tills dess regimen inte längre kunde stå emot påtryckningarna, utan lämnade ut honom. Eller att utlova det fattiga landet ett bistånd på blott hälften av vad kriget kommit att kosta. Och om man hade fullgoda bevis kunde man väl lagt alla kort på bordet, så att alla förstod att Usama verkligen begått det bestialiska dådet, som inte ens vunnit stöd av mulla Omar, hans råd och hans högsta domstol. Vi kommer alla ihåg att mullorna var mycket oroliga för att USA hotade med krig och att de nog såg ut att vackla i sin hållning att inte lämna ut Usama. Vi kommer ihåg att de endast krävde att USA lämnade bevis mot honom och att han skulle ställas till svars inför en muslimsk eller i vart fall opartisk domstol. Har vi glömt detta? Det har gått mer än ett halvt år sedan det hände. Man har inte fått tag i Usama. Man hade kanske det om man inte störtat mullorna. Nu säger USA emellertid att nu gäller det inte längre Usama (han har spelat ut sin roll), nu gäller det ett krig mot all terrorism och det kriget kanske inte tar slut i vår tid (!). Det är ett krig mot alla som är emot USA(!). Det är ett krig som kan komma att fodra små kärnvapen! Hoppsan! Det var väl ändå ett kvantsprång i logiken! Eller är det inte det. Kanske inte. För det har aldrig handlat om Usama bin Laden. (Utom när nyheterna kommer från USA!) Det har handlat om vad USA tycker är självklart, nu när man står som ensam och världsledande


supermakt, USA:s oinskränkta rätt att kontrollera världens naturtillgångar. Von Bülow är långt ifrån ensam att visa på detta motiv, USA självt säger, genom Brzezinski, att det handlar om USA:s exklusiva rätt att kontrollera jordens naturresurser, främst olja och gas.

Om det handlat om bin Laden,

som USA har hävdat i många år hotar USA och som utfört det ena attentatet efter det andra, varför har man inte tagit honom för länge sedan? Man har haft chansen förr: Richard Selby, ledande republikan i den amerikanska senaten, uppger att han informerats om flera erbjudanden att lämna över bin Ladin. ”Det är hemligstämplad information, som jag inte kan kommentera närmare. Men vi gick miste om flera möjligheter.” Han nämner följande fyra tillfällen och hur ett tillfångatagande skulle skett om man verkligen haft den ambitionen: Tidigt 1996: Sudan erbjöd USA att överlämna Usama bin Laden på samma sätt som terroristen Carlos ”Schakalen” som kommit i franska händer två år tidigare. Men USA avböjde. 18 maj 1996: Usama bin Ladin lämnade Sudan i ett chartrat plan med ett följe på 150 personer, däribland hans fruar. C 130-planet, med destination Jalalabad i östra Afghanistan, mellanlandade i Gulfstaten Qatar, som USA har goda förbindelser med och en militärbas i. Från denna bas hade man kunnat skicka ut trupper att fånga in honom med och man hade också kunnat tagit över hela lilleputtlandet, om så behövts för att fånga honom. Qatar är endast 11.000 kvadratkilometer stort, drygt tre gånger större än Gotland. Men Usama bin Ladin & Co tilläts fylla på bränsle och flyga vidare. 6 juli 2000: Mansoor Ijaz, en pakistansk-amerikansk miljonär, kontaktade Bill Clintons stabschef med ett förslag från en icke namngiven Gulfstat. En islamsk hjälpfond skulle sättas upp för att stötta Afghanistan i utbyte mot att talibanerna lämnade över bin Laden till Gulfstaten. Därifrån skulle USA få ta honom. Men Vita huset tog aldrig chansen, trots att han nu hade korats till USA:s fiende nr 1! Ansåg man sig ha mer att få ut av honom om han var på fri fot i stället? Hösten 2000: Saudiarabiens säkerhetstjänst erbjöd att placera spårningsutrustning i bagaget som Usama bin Ladens mamma skulle ta med när hon reste till Afghanistan för att träffa sin son. CIA visade inget intresse, för gripandet av den som man sade utgjorde det största hotet mos USA sedan Sovjetunionens fall! Hur kommer sig detta? Jag ser bara en förklaring på detta. Man behövde Usama, liksom man tidigare behövde Carlos, ”Schakalen”.


USA-stödd terrorism.

USA har inget principiellt emot terrorism. Det enda som avgör, är om den gagnar dem och kan utnyttjas för egna syften. Så när bomberna faller över Afghanistan, lever en välgödd terroristkultur i Miami, USA. Stödda av det amerikanska politiska etablissemanget. Grupper som Brigada 2506, Omega 7, Alpha 66, Brothers to the Rescue (vars flygplan donerades av George Bush d ä) och Commandos F4, som tillsammans är ansvariga för mord på många människor och många attentat mot Kuba och kubanska intressen. Finansierade av organisationer som CANF (Cuban American National Foundation) och NED (National Endowment for Democracy). NED skapades av exilkubanen och mångmiljonären Jorge Mas Canosa. Det fungerar som ett tvätteri för statliga pengar som smygs in i ljusskygga verksamheter. När den salvadoranske terroristen Raul Ernesto Cruz dömdes för mordet på en italiensk Kubaturist berättade han för New York Times den 7/12 1997 om att han fick 3000 dollar för varje utplacerad bomb på Kuba av CANF i en kampanj mot den kubanska turistnäringen. Med stöd bland annat av justitieminister John Ashcroft och George W Bushs bror, guvernör Jed Bush, riktades ett bombdåd utfört av Orlando Bosch och Louis Posada Carilles mot ett kubanskt passagerarplan med 73 passagerare 1976. CANF samlade 1985 in pengar för att släppa fri Carilles så han kunde fortsätta sin terror, och organisera flera bombdåd i kubanska städer. Han har goda kontakter med CIA. Carilles och hans Miami-baserade grupp har aldrig varken utvisats från, eller straffats av, USA för sin terroristaktivitet. Orlando Bosch är en fri och aktad medborgare i Castrofientliga kretsar i Miami, tack vare att Bush den äldre gav honom en fristad där. Flera länder vill ha honom utlämnad. I november 1996 satt Carilles och Bosch i den Miamibaserade tv-kanalen Chanel 23 och skröt om sina terroristaktiviteter och lovade att terrordåden mot Kuba skulle fortsätta! Otto Reich har varit inblandad i CIA:s psykologiska krigföringsenhet, gjorde karriär på att skriva propagandanyheter för Contras. Dessa påstods vara skrivna av Nicaraguanska oppositionella. Han stödde även ovannämnda Orlando Bosch och Louis Posada Carilles. Nyligen släpptes dokument som avslöjade att CIA 1962 diskuterade att maskera ett amerikanskt stridsflygplan till ett kubanskt MIG-plan. Detta plan skulle sedan skjuta ner ett amerikanskt passagerarplan. Syftet var att skapa en världsopinion för att starta ett krig mot Kuba, hm… låter det som … ? Under de senaste tio åren har också över 100 medlemmar i det Colombianska oljearbetarförbundet mördats, i amerikanska oljebolags intresse.


I Bosnien-Hercegovina saboterade USA fredsuppgörelsen i Lissabon 1992, genom att uppmuntra den islamistiska bosniska regeringen att förkasta den så kallade Cutillero-planen. Och 70 000 muslimska flyktingar sökte skydd i Serbien under den bosniska konflikten. USA:stödda, västmaktsskapade, UÇK (Europas största terroriströrelse) förföljde serber och albaner. När UÇK besegrats hösten 1998, skickade USA sitt sändebud Holbrooke för att kräva en verifikationsdelegation och därigenom skapa en förevändning för ett öppet angreppskrig mot Jugoslavien.

Stöd till militära kuppmakare runt om i världen, regimkritiker och orosstiftare med mera. Bör också nämnas den ökände Pol Pot, en av världshistoriens grymmaste mass- och folkmordsmördare, stöddes av USA och hölls i deras beskydd i stället för att ställas inför den domstol nu Milosevic ställts inför. Haagtribunalen. Washington lever verkligen upp till den fällande dom som Haag-tribunalen riktade mot USA på 80talet, d v s för internationell terrorism. CIA har beräknats ha 6 millioner dödsoffer på sitt samvete i olika krig och militärkupper efter andra världskriget, och har traditionellt gått amerikanska storföretags ärenden. Detta framkom med all önskvärd tydlighet i ett TV-program för runt ca 10 år sedan. Det hette ”Ananas”. Ett kritiskt undersökande reportage om hur man fått hjälp av militärjuntor i Sydostasien för att få bort lokalbefolkning på mark man ville åt för ananasodling. Reportageteamet ringer amerikanska handelsdepartementet för att få kontakter för att göra reportaget. De säger däremot inte hur de tänker vinkla det, men får ändå till svar: ”Ni får tala med CIA”! Listan kan göras längre, men jag finner det inte nödvändigt. Efter andra världskriget var den amerikanska säkerhetstjänsten relativt liten. För att expandera rekryterades tusentals nazister, som sedan flyttade till USA för att jobba i organisationen. Därmed kom de också undan den process, som kom att kallas Nürnbergsrättegångarna, mot krigsförbrytarna under andra världskriget. Man kan undra i hur hög grad nazisternas arbetsmetoder smittade av sig på hela CIA.

Vem skapade Usama bin Laden?

Usama föddes 1958 och är en av 52 söner till en förmögen byggmästare och affärsman i SaudiArabien. Han utbildade sig till civilingenjör vid universitetet i Jiddah. 1979 befann han sig i Istambul där han värvades av CIA, som hade en rekryteringsbas där, i avsikt att anskaffa frivilliga till kriget mot den sovjetstödda Kabulregeringen i Afghanistan. Denna satsade på att modernisera


och demokratisera det feodala landet och man gjorde det med starkt stöd av landets kvinnor, eftersom dessa hade mest att vinna på den politik man förde. Således stödde USA de som hade mest att förlora på samma politik. Feodalherrar, narkotikahandlare, narkotikasmugglare och mullor. Och därmed är det USA som skapat den omänskliga regim man senare störtade, inte för dess grymheter och kvinnoförtryck, inte för dess totala avsaknad av demokrati och rättssäkerhet och inte för att Usama var gäst hos mullorna. Nej, av helt andra skäl, som jag senare kommer till. Som nyrekryterad CIA-tjänare blev Usama ansvarig för logistiken, men kom snart att bli en finansiell mellanhand för vapenhandeln, vilken finansierades av USA och Saudi-Arabien och omfattade över en miljard dollar om året. För Usama var det lukrativt att tjäna USA. 1982 reste han till Pakistan och fortsatte sedan till Afghanistan och fick en politisk nyckelroll i och med sin verksamhet som bestod i att fördela vapen och pengar till de reaktionära grupper som krigade mot Kabulregimen och Sovjetunionen. Men även, och till stor del tack vare, för att han hade fullt stöd av USA. Hans styrka låg i de intima kontakter han hade med CIA, Saudi-Arabien och dess underrättelseverksamhet, vars chef Turki bin Faisal var bror till kungen och vän med Usama. Usama har två ambitioner i sitt liv. Att tjäna pengar och att sprida sunni-islam och utan att påstå att jag känner honom, vill jag påstå att jag nämnt hans värdering av sina ambitioner i rätt ordning. Först kommer pengarna, sedan sunni. Han reste hem 1990, men efter kritik mot kungahuset lämnade han landet 1991 och for till Sudan. I en intervju med Robert Fisk, en brittisk journalist som är en av de få som träffat Usama, sägs att Usamas kritik mot den Saudiska regimen gick ut på att denna förlorade sin legitimitet i och med att den var bedräglig. Den bjöd in USA-trupper, stödde länder, som slogs mot muslimer och de hjälpte kommunister i Jemen mot Sydjemenitiska muslimer och de hjälpte Arrafat att slåss mot Hamas. Kungahuset kunde inte acceptera den kritiken och han ansåg sig tvungen att fly. Han fortsatte med både affärer och politik. Hans förmögenhet var nu på ca två miljarder i dollar räknat. Han fick i väst senare epitetet ”jihads bankir”. Ett av de första tecknen på att han höll på att falla i onåd hos USA. Trots att han 1994 fråntogs sitt Saudi-Arabiska medborgarskap har han i hemlighet fortsatt ta emot stora belopp från den saudiska staten. Kontakterna med dess underrättelsetjänst upphörde inte heller. Då han återvänder till Afghanistan 1996, året för talibanernas maktövertagande, fortsätter han sin lukrativa handel med vapen och soldatutbildning. Kort sagt, Usama är gödd med CIA-pengar, men han har också som alla andra barn sedemera lärt sig att stå på egna ben och klara sig på egen hand. Han blir således både rådgivare och god vän med talibanernas andlige ledare, mulla Omar. Regimens finanser och handelsintressen gynnas av Usamas kunnande och kontakter. I detta läge behöver han inte USA:s stöd i samma omfattning och han blir också allt mer


betydelselös för CIA, eftersom ”det kommunistiska hotet” ju är undanröjt sedan flera år. I samma takt som Afghanistans regim försöker gå sina egna vägar och försöker driva en självständig politik gentemot USA, för vilket den har sin tillkomst att tacka, i samma takt ökar beskyllningarna från USA mot den före detta CIA-mannen Usama för att utgöra ett hot mot USA:s intressen och säkerhet. Och det är inget konstigt med det. En avhoppare är alltid ett hot. Han besitter kunskap, som kan vara farlig för den underrättelsetjänst han varit anställd hos och en säkerhetsrisk för det land denna underrättelsetjänst är satt att tjäna.

Hur Usama blev terrorist

Vi har sett hur Usama skor sig på kriget i Afghanistan, liksom många andra affärsmän skor sig på krig. Vi har sett att han är en affärsman och som sådan har han opererat lite var stans. I Sudan etablerade han Usama Holding, som sysslade med finans, verktygsmaskiner, bilar, offentliga arbeten mm. Via sin son kontrollerar han i samarbete med amerikanska underrättelseväsenden delar av opiumhandeln i Centralasien. En narkotikahandel, som gynnar USA:s politiska intressen. I London har han investerat i elektronik, fastigheter, import och export. I Österrike skaffade han sig stora gårdar. Han har handlat med diamanter i Afrika och haft fiskeflotta i Kenya, skog i Turkiet och Tadjikistan. Han har brevlådeföretag i Pakistan, Malaysia, Singapore, Gulfstaterna och Västindiska skatteparadis. Hans affärer går genom banker som Barclays i London, Girocredit i Österrike och al-Shamal i Sudan för att nämna några. Som alla affärsmän av rang världen över, utövar han det politiska inflytande hans affärer kräver och han själv är mäktig. Han stödjer således sådan verksamhet som tjänar hans syften. Vilket betyder att där sunni har framgång, där har Usama det också. Och han underblåser den sunni-muslimska revolutionen, varhelst den utvecklas. I Algeriet, i Egypten, i Filipinerna och Indonesien, bl. a. Han bevakar helt enkelt sina egna affärsintressen. Det är inget konstigt med det. Och han har säkerligen i någon mån ekonomiskt stöttat al-Qaida. Massmedia har skrivit mycket om detta stöd. Om bara ett uns av den uppmärksamhet hans stöd till al-Qaida fått i media, ägnats åt de träningsläger han inte finansierat, hade bilden blivit mer nyanserad. Zbigniew Brzezinski, president Carters nationella säkerhetsrådgivare, med fortsatt stort inflytande i Washington och författare till böcker som ”Total War” och ”The Grand Chessboard” avslöjade nyligen att Carter den 3/7 1979, utan kongressens vetskap, i hemlighet avsatte 500 miljoner dollar, för upprättande av en internationell terroriströrelse, som skulle sprida islamsk fundamentalism i Centralasien och destabilisera Sovjetunionen. CIA kallade det ”Operation Cyklon”. När det väl kom igång, satsades fyra miljarder dollar på att etablera och driva islamiska skolor i Pakistan (Taliban betyder ”student). Unga fanatiker skickades till CIA:s spionträningsläger i Virginia, där kommande al-Qaida-medlemmar fick lära sig


sabotageteknik och terrorism. Från en islamsk Brooklynskola i New York rekryterades andra, som sändes till Pakistan och tränades av brittiska MI6-officerare och SAS-styrkor. Så frågan är: hur blev Usama terrorist? Den frågan är meningslös, så länge ordet inte definierats! USA är inte terroristiskt. Usamas al-Qaida är. Vad är skillnaden? Al-Qaida är mer en skapelse av USA än av Usama. Men frågan har ändå ett svar: genom CIA:s försorg.

När blev Usama terrorist?

I samma ögonblick USA fick behov av att utse honom till det! Vi har andra illgärningsmän, som inte blivit terrorister. Den förre Haiti-diktatorn, general Prosper Avril. Han som så gärna visade upp sina blodiga tortyroffer i TV. När han störtades, flög USA:s regering honom i säkerhet i Florida och gav honom politisk asyl. Pol Pots främsta hejdukar bor nu i Mount Vernon i USA. Gramojo Morales, Guatemalas f.d. försvarsminister med mord, tortyr, massaker på civila, men naturligtvis mest uppmärksammad för mordet på en amerikansk nunna, bor i USA. Pinochets hantlangare med specialiteter, som tortyr och avrättningar, flyttade också till USA, liksom generalen, som styrde över Irans ökända fängelser. Alla har de det gemensamt att de antingen arbetat direkt för USA:s regering, eller utfört deras smutsiga hantverk. Ett hantverk, som aldrig kallats terrorism.

Så när vi tittar bakom skynket… …finner vi inte Usama som al-Qaidas skapare. Det är CIA:s fula tryne vi ser. Och al-Qaidas träningsläger blir bara som ett kindergarten i jämförelse med Fort Benning i Georgia i USA, eller som det tills nyligen hette, ”School of the Americas”. Där man utbildat nära hälften av ministrarna i folkmordsregimerna i Guatemala, två tredjedelar av El-Salvadors arméofficerare, vars grymheter FN dokumenterat, plus Pinochets hemliga polis, som ansvarade för Chiles avrättnings-


och tortyrläger.

Den 11/9 som hand i handske, 1

Och visst passar den 11/9 som hand i handske den amerikanska utrikespolitiken. Jämför man vad USA har fått ut av den 11/9 med vad den förmodade terrorledaren Usama bin Laden fått ut av det så är det en skillnad så stor att den i sig får en att omvärdera den officiella bilden om vem som låg bakom. Endast detta bör räcka för att ifrågasätta allt i den officiella versionen. ¤ Då sticker det i ögonen att USA inte har kunnat styrka sina bevis mot bin Laden. ¤ Då sticker det i ögonen att folk som Atta kan agera helt öppet på amerikansk mark utan att deras aktiviteter ens undersöks. ¤ Då sticker det i ögonen att USA inte har låtit högsta ledningen för CIA och FBI svara på vad de gjorde för att förhindra att attackerna kunde genomföras. Pressen skrev direkt efter den 11/9 att dessa chefer nu skulle få det hett om öronen, men det har inte blivit några undersökningar, förhör eller påföljder. Det pågår ingen undersökning! Den ligge nere med motiveringen att USA nu befinner sig i krig och man måste använda sina resurser till det i första hand. Har, som von Bülow antyder, de amerikanska underrättelseorganisationerna legat bakom och har Bushadministrationen givit sina sanktioner till dem, då och endast då, kan jag förstå att man inte utreder skuldfrågan med hänvisning till kriget. I annat fall måste skuldfrågan verkligen utredas! Man kan inte gå i krig med en underrättelsetjänst om man inte kan lita på att den gör sitt jobb! Enkelt. Alla måste förstå en sådan sak. Kvar står faktum: det pågår ingen utredning, men det pågår ett krig! ”Det som har skett och fortsatt sker i underrättelsetjänstens namn är i verkligheten förbrytelser”, säger von Bülow. Glöm inte dessa ord! Underrättelseorganisationer använder 90 % av sin tid på att lägga ut falska ledtrådar. Glöm inte detta heller. Det leder till att den som antyder dess inblandning beskylls för att vara sjuk. Glöm heller inte detta. CIA-chefen Allan Dulles: jag bestämmer själv över Kongressen! Glöm det aldrig! Och motivet: att kontrollera gasen och oljan i världen. Usama tycks vara en bifigur i det stora spelet. Han har en biroll, ja näst intill är han en statist i det stora dramat om vem som har världsherraväldet. Han har nästan spelat ut sin roll. USA behöver honom inte mera.


Många fortsätter ännu att komma med ”bevis” mot Usama, al Qaida och Afghanistan, vilka man ställer sig tveksam till: Ur Aftonbladet (som är en av de ivrigaste svenska tidningarna när det gäller att backa upp USA:s version) den 24/3 2002: Nu har ett laboratorium under uppbyggnad upptäckts utanför Kandahar i Afghanistan. Enligt myndigheterna har man funnit dokument och utrustning på platsen som tyder på att laboratoriet skulle användas för att tillverka mjältbrandssmitta. Fyndet ger en inblick i hur omfattande alQaidas strävan att framställa vapen var. Men USA fortsätter att genomsöka Afghanistan i jakten på nya bevis kring al-Qaidas vapenprogram.” Denna nyhet hittades på av britterna, så i sanningens namn skall vi inte skylla allt på USA. Så skriver medierna, när nyheterna kommer från USA. Och, kan vi nu tillägga, Storbritannien. Vi kan också säga: När nyheterna kommer från maktens boning.

Den 11/9 som hand i handske, 2

Jörgen Hassler, skriver: ”Den 10 september har USA en president som allmänt anses vara en clown. Många tycker dessutom att det faktum att han kom till makten genom ett utslag i en domstol där hans pappa och en nära vän tillsatt många av ledamöterna gör det svårt att kalla honom folkvald, att processen i Florida, den delstat som styrs av hans bror, närmast luktar valfusk. De styrande har svårt att förklara varför de styr. Samtidigt ifrågasätts makten av en protestvåg underifrån - de globala protesterna mot nyliberalismen. Ett par veckor senare lyssnar 79 procent på ett tal av sagde president. 95 procent av befolkningen stöder honom i ”kriget mot terrorismen”. Uppslutningen är i det närmaste total. Varje ifrågasättande av den rådande ordningen kan vrängas till en spottloska i ansiktet på de döda eller deras familjer. Och den statsapparat som från första stund bemött protesterna med batonger, tårgas och gummikulor kommer inte att behöva be två gånger för att få utvidgade befogenheter eller allmän acceptans för ingripanden mot dem som trotsar högervinden och marscherar på gatorna. Vinnarna sitter i Pentagon, och i de stora vapentillverkarnas huvudkontor. Veckan innan attentatet publicerar Ben Cohen en sarkastisk annons på Alternet: ’FIENDE SÖKES. Seriös fiende sökes för att rättfärdiga Pentagons nya budget. Försvarsindustrin är desperat. Intresserade fiender sänder foto, brev och video till…’ Pengar att betala fienden finns säkert, försvarsindustrin lägger årligen en halv miljard kronor på lobbying. Texten som följer är full av frågor: Varför ökar Bush Pentagons anslag med 330 miljarder kronor? Varför använder USA tre gånger så mycket pengar till krigsmaskinen som Kina, Ryssland, Kuba, Iran, Irak, Lybien, Nordkorea, Sudan och Syrien tillsammans? Varför lägger vi 3 500 miljarder på


krigsindustrin, men bara 420 miljarder på utbildning? När presidenten vänder sig till kongressen för att begära resurser för att föra kriget mot terrorismen får han inte bara sin vilja igenom - anslagen dubblas. Den amerikanska clownen visar sig ha en sheriffstjärna under kostymen. Han drar pistolen ur hölstret och frågar ’Är ni med mig, eller är ni med skurken i bergen?’ Alla de framstående medborgarna i ’den globala byn’ försäkrar att dom är med sheriffen. När tvillingtornen rasade glömdes alla otrevligheter: fiaskot i WTO, gruset i FTAAförhandlingarna, bråket om Kyotofördraget, grälet om rasismen i Durban, otrevligheterna i Colombia, det politiska nederlaget i Kosova, de amerikanska vapen som riktas mot stenkastande ungdomar i Palestina, ifrågasättandet av angreppen på Irak. Alla som inte sluter upp kring överhetens projekt och kapitalismens politiska institutioner kan tryckas till som motståndare till det öppna demokratiska samhället. Men Bush är inte bara världssheriff. Han är också den amerikanska oljeindustrins president, mannen som gått till val på att garantera tillgång på billig olja i obegränsad mängd, den olja som driver ’the American way of life’. De länder som nu nämns som första mål i kampen mot terrorismen och de regeringar som härbärgerar eller legitimerar den - Afghanistan, Irak, Libyen och Sudan - har förutom regeringar som i varierande grad hänvisar till islam en sak gemensamt: olja som de amerikanska jätteföretagen inte har tillgång till. Dessutom: med Saudiarabien, Kuwait, Turkiet, Azerbajdjan och Turkmenistan som gamla allierade, Afghanistan och Irak invaderade eller på andra sätt gjorda till marionetter och kärnvapenmakten Pakistan neutraliserad är Iran helt inringat. Kanske kan en sådan ’stabilitet’ då skapas i landet att det blir möjligt att bygga den oljeledning från Kaspiska havet till Persiska viken som skulle göra det möjligt att utvinna den kaspiska regionens ofantliga oljereserver utan att frakta dem den politiskt känsliga vägen genom Ryssland eller den dyra omvägen via Turkiet. Hur som helst blir det säkert möjligt att nå målet för den kamp Islam Karimov, president i Uzbekistansatt upp: att tillsammans med amerikanska oljebolag bygga en pipeline från Uzbekistan via Afghanistan till Pakistan. Redan innan den 11 september verkade den mystiske mannen med turbanen och de medeltida idealen, Osama bin Laden, för bra för att vara sann. Efter attacken mot USA ser han ut som ett strategiskt och politiskt litet underverk.” Då det gäller att gå USA:s ärenden. Eller, om det gäller att föra islam framåt: dess största katastrof sedan islam grundades av Muhammed år 622 e. Kr..

Carlyle Group


Jon Veman uppmärksammade mig genom svenska Indymedia på The Carlyle Group i Washington DC, världens största enskilda förvaltare av privata tillgångar, med investeringsfonder som uppgår till över 12 miljarder dollar. Den investerar allra mest i vapentillverkning och vapensystem, samt i underleverantörer till dessa bolag. 1998 var banken genom sina hel- eller delägda vapenbolag nr 18 på listan av leverantörer till Pentagon. Idag är den nr 11. Då försvarsminister Donald Rumsford den 22 oktober 2001 sa att kriget mot terrorismen “kanske inte tar slut under vår livstid”, så meddelade dagen därpå United Defense, ett av banken delägt bolag, att det skulle introducera aktier på börsen till ett värde på upp till 300 miljoner dollar. I svenska pengar över tre miljarder kronor! Banken har direkt kontakt med topphönsen i Bush-administrationen. Bland annat genom bankens ordförande, Frank C. Carlucci, som är ungdomsvän till Donald Rumsfeld. Men även genom en av bankens delägare, vilken råkar vara far till USA:s nuvarande president. När fadern själv var president, hette hans utrikesminister James Baker och han är nu också en av Carlyle Groups delägare. Så när presidenten höjer försvarsbudgeten hamnar mycket pengar i Carlyle Group och dess ägare och kunder berikas. En av dessa kunder är faktiskt familjen bin Laden, vilken har placerat tre miljarder dollar i Carlyle Group och enligt Wall Street Journal förväntas få en avkastning på 40% under 2002! En sådan enorm avkastning kan endast vapenindustrin bidraga med. Vad familjen Bush kommer att tjäna på den höjda försvarsbudgeten avslöjar dock inte tidningen. Man kan konstatera att världen är väldigt liten uppe i maktens absoluta topp. Bin Laden investerar i en bank, som bara går bättre och bättre ju mer försvarsanslagen i USA ökar och ju mer oroshärdar som finns i världen. Den som bestämmer försvarsanslagens storlek och som har en unik möjlighet att påverka hur oroshärdarna utvecklar sig i världen är presidenten i USA och hans far är delägare i en bank som omedelbart tjänar på försvarsanslagens storlek och världens oroshärdar. Och som en händelse har banken en högt uppsatt anställd, som har varit premiärminister i ett land som är USA:s bästa bundsförvant, Storbritannien. En man som har ett gigantiskt kontaktnät. Jag talar om John Major. Hade bara fattats att i denna lilla värld på maktens topp, familjen Bush och familjen bin Laden hade umgåtts! Eller hur? Och det är så det förhåller sig. Enligt Wall Street Journal har de åtminstone träffats två gånger och George W Bush sr tackade så artigt för senast! Överraskande? Nu anklagar den ena familjens son den andra familjens son för hänsynslösa terrorhandlingar mot hans land. Världen kan väl inte bli mindre än så, på tronens topp?

Bushs och hans stab.


”Oljeindustrin är utan tvivel den bransch som kommer att ha det största inflytandet på Bushs politik”, skriver Ataulfo Riera profetiskt i anslutning till senaste presidentvalet i USA. ”Hans regering saknar en gräns mellan affärsvärlden och politiken”, har det sagts. Jag vill tillägga att han också för en politik som direkt gynnar hans egen privata ekonomi! Vilket är en mycket allvarlig anklagelse mot en regeringschef. George W Bush junior, var för många före presidentskapet mest känd för sin hårda linje att aldrig benåda en dödsdömd. Vissa utnämnde honom till massmördare. Mindre känt var väl att han har ett förflutet i oljebranschen och människorna han har omkring sig kommer nästintill uteslutande därifrån. Oljemagnaterna gav 9 miljoner dollar till Bushs valkampanj. Det är denne Bush, som ber Dashle begränsa utredningen kring händelserna den 11/9! Hans far George W Bush senior är, som alltså redan sagts, en av delägarna i Carlyle Group. Vicepresidenten Dick Cheney f.d. styrelseordförande för Halliburton, ett multinationellt oljebolag i 90 länder. Och det oljeserviceföretag, som är störst i världen. Likt Bush visste Cheney att berika sig på Gulfkriget 1991. Han var, som försvarsminister åt presidenten/pappan George W. Bush senior, före detta CIA-chef, en av krigets huvudaktörer. Efteråt fick hans bolag mycket feta kontrakt av Persiska vikens oljegiganter. Med tillägget ”tack för goda tjänster”. Det är denne Dick Cheney, som oroar sig för att utredningen av kapningarna skall ta resurser från ansträngningarna i kriget mot terrorism och tycker att man inte skall lägga möda på en sådan utredning. Dick Cheney sa i ett tal 1998:”Jag kan inte komma på något tillfälle då en region så snabbt blivit så strategiskt viktig, som den kaspiska.” Och det har han absolut rätt i. På den insikten kan man alltså bli vicepresident i USA. Condoleeza Rice i nationella säkerhetsrådet, sitter i styrelsen för oljejätten Chevron, och har fått en oljetanker döpt efter sig. Rice har klargjort att USA:s politik mer än tidigare ska inriktas på direkt och/eller indirekt kontroll av de viktigaste energikällorna i världen. Hon har aviserat en hårdare politik gentemot Ryssland och att på Rysslands bekostnad lägga beslag på olje- och gasfyndigheterna i Kaukasus och Centralasien.” Presidentens barndomsvän, Handelsministern Don Evans blev rik som styrelseordförande för företaget Tom Brown och som vd för TM/Sharp Drilling och är medlem i Independent Petroleum Association of America. Med utnämningen av generalen Colin Powell till utrikesminister kan militarismen och USAimperialismen återigen fira triumfer. Han har en lång blodig armékarriär bakom sig. Då amerikanska soldater i maj 1968 mördade 375 civila barn, kvinnor och män i byn My Lai (också känd som Song My) i Vietnam, utan tillstymmelse till miltära skäl, var Powell den områdesansvarige officeren. Han försökte tysta ner händelsen allt vad han kunde (Slutet på den historien blev att löjtnant Caley utsågs som den högste ansvarige för massakern och dömdes, om jag minns rätt, till 20 års fängelse, men släpptes efter ett drygt år! Han lever nu tillbakadraget men ändå som en respekterad man i ett mindre samhälle i USA.).


Powell satt i nationella säkerhetsrådet under Ronald Reagans presidentskap på 1980-talet. Han utformade politiken bakom contras-gerillan i Nicaragua mot den sandinistiska regeringen och mot gerillan i El Salvador. 1989 ledde han som arméstabschef invasionen i Panama, som dödade tusentals människor. Och 1991 ledde Powell USA i kriget mot Irak som kostade minst 100 000 irakier livet. Och fortsätter att så göra. Energiminister Spencer Abraham, som alltid går emot allt som minskar bensinförsäljningen, och inrikesminister Gale Norton är bägge gamla i oljebranschen. Abraham och Norton är kända för att vilja öppna nationalparkerna i Alaska för oljeexploatering, samt för gruv- och trävarubranschen. Norton har arbetat åt Mountain States Legal Foundation, som motsätter sig alla miljöskyddslagar. Verkade i Colorado också för en lag som diskriminerar homosexuella. Christine Whitman basar för miljöskyddet. Då hon hade motsvarande post i delstaten New Jersey nedmonterade hon detta. Oljeindustrin stöttas av militären och transportminister Norman Y. Mineta, vilken har nära band till det militärindustriella komplexet. Han satt tidigare i styrelsen för Lockheed-Martin, världens största tillverkare av militärflygplan, vapen och raketer. Försvarsministern Donald Rumsfeld, tidigare styrelseordförande för multinationella GD Seral och General Instrument Corp, tillkännagav att de militära utgifterna ska öka kraftigt. Justitieminister John Ascoroft, är rabiat motståndare till aborter och vill förbjuda p-piller. (Är god vän till Frank Carlucci, alltså f d försvarsminister under George W Bush, och som sagt ordförande i Carlyle Group.) Skolminister Rod Paige vill att det endast ska finnas privata friskolor, där undervisningen ska anpassas efter vilken samhällsklass eleverna tillhör. Otto Reich har nyligen utsetts till biträdande minister för Utrikesdepartementet, med ansvar för Västra Halvklotet. Administrationen valde en ovanlig procedur för att utse honom, vilket förhindrade att han kunde utfrågas av potentiella kritiker inom kongressen angående stödet till terroristerna och massmördarna Orlando Bosch och Louis Posada Carilles. Elliot Abrahams var inblandad i Iran-Contras-affären och dömdes -91 för att ha "vilselett kongressen". Han benådades av Bush den äldre och har av sonen utsetts till chef för "Kontoret för demokrati och mänskliga rättigheter", vilket mest påminner om att göra bocken till trädgårdsmästare. John Negroponte var under 80-talet ambassadör i Honduras och blev av sin föregångare på posten anklagad för att ignorera regimens förföljelser och förbrytelser mot vänsteroppositionen. Han är nu USA:s FN-ambassadör Jag säger bar en sak: ETT SÅNT GÄNG!


Oljan på andra håll och före Bush.

"Plan Colombia", som gav 10 miljarder i stöd till den ökända colombianska militären, var ett ”paket” med attackhelikoptrar, vapen och 800 militära rådgivare. Syfte: att säkra tillgången till de stora oljefyndigheterna i landets norra del och att öppna för investeringar i petroleumindustrin. Planen hade stöd av Occidental Petroleum med starka band till Al Gore, vars far satt i styrelsen för bolaget. Al Gore själv äger aktier i bolaget till ett värde av 500 000 dollar. Bolagets vd, Ray Irani, gav 1996 ett personligt bidrag på en miljon kronor till det demokratiska partiet. Planen stöddes också av Halliburton, som gärna inte lägger alla ägg i samma korg. I januari 2000 började Occidental köra bort urinvånare från deras traditionella boplatser för att börja borrningarna efter vad som uppskattas vara 1,5 miljarder fat olja. USA blir i allt högre grad beroende av olja som utvinns utanför landets gränser. Enligt den norske forskaren Helge Ryggvik föll landets oljeproduktion mellan 1986 och 1996 från 483 till 368 miljoner ton om året. Samtidigt steg förbrukningen från 749 till 852 miljoner ton om året. USA:s energidepartement beräknar att oljeförbrukningen 2015 kommer att vara 50 procent högre än den var 1993. År 2010 kommer landet att behöva importera 60 procent av hela sitt energibehov. Under det senaste decenniet har USA gång på gång fört krig för att kontrollera världens oljeresurser. Gulfkriget 90-91 blev mycket lyckat för USA. Det startade med att Saddam Hussein frågat USA om de skulle bry sig i fall han gjorde slag i saken och annekterade shejkdömet Kuwait med motiveringen att det tidigare utgjort en inte självklart från Irak avskiljd del. USA gav besked om att det var OK, vilket han hade anledning tro eftersom USA stödde honom i kriget mot Iran. Intet ont anande gick Hussein rakt i fällan. USA försvagade därmed regionens starkaste makt och tog på så vis kontroll över Irak och Kuwait. Man fick tillstånd att använda Saudiarabien för sina militärbaser i utbyte mot ”skydd mot Saddam Husseins armé”. Utbytet gjorde Saudiarabien militärt beroende av USA. Är det konstigt man satte käppar i hjulen för Kyotoavtalet? Oljan håller igång hela den amerikanska industrin. Utan den klarar man sig inte en sekund! Och kan man någonsin lita på ett så svekfullt land som USA efter en sådan bluff?

Motiv 2, olja och gas.

Norr om Afghanistan ligger olje- och gasfyndigheter, som är bland de största i världen.


Låt oss gå till ett uppslagsverk, vilket som helst, ta t.ex. Bra Böckers Lexikon: Armenien: Stora tillgångar av … och olja. Azerbadjan: Omfattar sydöstra delen av Kaukasus. Olja är den viktigaste naturtillgången. Kazachstan: Är rikt på mineral .... Stora oljefält finns framförallt vid floden Emba, Kirgistan: Rika tillgångar på kol, olja, … Tadjikistan: Rika förekomster av kol, olja, … Turkmenistan: Viktigaste inkomstkällan är olja … naturgas, … Uzbekistan: Har naturgas, samt mindre förekomster av olja, … På sovjettiden låg dessa områden i Sovjetunionens yttersta periferi, men inom dess gränser. Nu ligger de i självständiga stater i Rysslands södra närområde. Under Kaspiska havet ligger 40 miljarder fat olja, och många experter tror att det finns mycket mer. Till skillnad från världens nu kvarvarande övriga kända reserver kan de till största delen utvinnas utan de dyra offshoreanläggningar som nu så ofta behövs. Detta gör den extra profitabel. Det har uppstått ett maktvakuum. Ryssland försöker kontrollera oljan likväl som USA. Och härtill har USA strävat, alltsedan Sovjetfallet. Ja, faktiskt redan innan. På sovjettiden försökte man destabilisera regionen. Man stödde motståndarna till den regim, som var den enda demokratiskt tillkomna i hela Afghanistans historia. Man stödde Mujaheddin och man stödde Talibanerna. Man stödde alla som bekämpade ”kommunismen och kämpade för den fria världen” Man stödde Usama bin Laden. Man stödde var och en som kunde få Sovjetunionen att dra tillbaka sitt stöd för Afghanistans dåvarande Kabulregering, allt för att få kontroll över distributionsmöjligheterna av oljan i norr. Sovjetunionens engagemang kom i hög grad att bidraga till dess fall. Sannolikt fanns denna möjlighet med i USA:s kalkyler. Genom sin underrättelseverksamhet bör de ha haft sådan kännedom om Sovjetunionens ekonomi att en sådan möjlighet inte var främmande för dem.

Mer än olja

Nationer brukar starta krig för att tillskansa sig kontroll över territorier och naturresurser. I USA:s fall har den viktigaste naturresursen tidigare varit olja. Kampen om land har till största delen förts mot Sovjet genom ställföreträdande krig. Nu är Sovjet sönderslaget. Kvar finns ett Ryssland med stormaktsdrömmar och kärnvapenkapacitet. Plus mycket stora inrikesproblem och katastrofal ekonomi, samt ofullständig statsapparat.


För USA vore det ett ”worst case scenario” om Ryssland lyckades samla ihop sina tidigare sovjetstater och åter började jobba mot USA. Amerikas krig i Afghanistan handlar om att säkra amerikanskt inflytande i Centralasien. På så sätt får man kontroll över områdets stora oljereserver, och minskar samtidigt Rysslands potential som stormakt i området. Det huvudsakliga skälet till att USA byggt upp den största militärbasen utanför sitt eget territorium sedan andra världskriget i Kosova är att säkra den tänkta 1080 mile långa pipelinen från Baku i Azerbajdjan till Ceyhan i Turkiet, där för övrigt USA också har en bas. Kan sambandet vara tydligare mellan oljan och USA:s baser? Den ska kunna leda 1 miljon fat olja om dagen, och ska stå färdig 2004 och är ett helt och hållet politiskt projekt. Det skulle vara billigare att skeppa oljan genom Ryssland, eller att bygga en ledning genom Iran och minska USA:s beroende av Gulfstaterna. Den tidigare nämnde Zbigniew Brzezinski, av vissa erkänd som USA:s största strateg, skrev 1997 boken ”THE GRAND CHESSBOARD - American Primacy And It´s Geostrategic Imperatives”. I boken beskrivs Centralasien vara nyckeln till att befästa USA:s ställning som enda stormakt. Uzbekistan beskrivs vara bohuvudet för denna operation, dvs det land som USA nu använder som bas för sina operationer i Afghanistan. Därifrån skulle man utvidga sin kontroll över de angränsande länderna Kazakstan, Tadzjikistan och Turkmenistan, för att sedan kunna hindra Ryssland, Kina och Indien i sina expansionssträvanden.

Kriget var planerat.

Indien och Pakistan blev informerade i mitten av juni 2001 att USA planerade ett krig i Afghanistan i mitten av oktober samma år. Det skulle genomföras på just det sätt som nu skedde. Det var planerat innan vi visste något om vad som skulle ske den 11 september 2001. Attackerna medförde att man fick en lämplig förevändning att ge sig på Afghanistan och passade perfekt in i tidsplanen! Det finns bara en kommentar till detta faktum: Attackerna i USA den 11/9 2001 kom lägligt. Allt för lägligt för att vara en tillfällighet!

Den geostategiska vinsten.


Att öppna Afghanistan för USA:s oljemiljardärer och investerare är en gammal dröm. Genom Afghanistan kan olja och gas transporteras billigare än vad som nu sker och utanför Rysslands kontroll till skillnad mot om man använder det pipelinesystem som byggdes under Sovjettiden och som går över ryskt territorium idag.

Dick Cheney har konstaterat att denna region blivit den mest strategiskt viktiga i världen. Och Zbigniew Brzezinski har talat om nödvändigheten att USA skaffar sig kontroll över det centralasiatiska massivet, om USA skall kunna fortsätta att dominera världen. "Den stora segerpremien är världsherravälde, och spelplanen heter Euroasien." Skriver Zbigniew Brzezinski. I USA-imperialismens vågskål ligger avgörande och enorma militära, politiska och ekonomiska vinster. Om USA lyckas etablera en permanent närvaro och ett dominerande inflytande i Centralasien, genom en lämplig blandning av piska och morot, ger det USA ett militärstrategiskt överläge gentemot såväl Ryssland som Kina och Indien.

Ofantliga profiter väntar den eller de som kan lägga beslag på olje- och naturgastillgångarna runt Kaspiska havet. Sedan Sovjetunionens sammanbrott har en febril jakt på koncessioner och exploateringsrättigheter pågått mellan de största konsortierna i världen. Men endast de amerikanska har bakom sig en politisk och militär supermakt, med vars hjälp den politiska kartan kan ritas om i en för dem förmånlig riktning. När John Maresca, vicepresident i Unocal, den störste oljeintressenten i den Centralasiatiska regionen, talade inför det amerikanska senatsutskottet för internationella relationer i februari 1998 redovisade han de enorma ekonomiska fördelarna med det "afghanska kortet” och sa: "Vi kan naturligtvis inte påbörja bygget av pipelines genom Afghanistan förrän landet har en erkänd och legitim regering, som visar stabilitet och pålitlighet." 1999 antog USA:s kongress en lag som heter ”The Silk Road Strategy Act”. Innehållet ger ramarna för en politik som skall skapa ett bälte av "västligt orienterade" stater i Kaukasus och Centralasien, med öppen marknadsekonomi och bra investeringsklimat och gynnsamma regler för utländska investerare. I lagens förarbeten pekas också på att en sådan politik även skulle begränsa ryskt och iranskt inflytande i regionen.

Det har kallats ”kriget mot terrorismen”, men när Kazachstans president Nursultan Nazarbajev undertecknade militäravtalet med USA, sa en regeringstalesman att det pågående kriget i Afghanistan bara var ett svepskäl för USA att etablera sin dominans i regionen. Och terrorismen en förevändning för att säkra inflytandet över våra oljetillgångar.

För att gardera sig, eller om man så vill, för att ha fria händer, har USA den 6/5 2002 tillkännagett att man ställer sig utanför den Internationella Krigsbrottsdomstolen ICC. I ett brev till FN-chefen Kofi Annan, klargjorde USA detta, men redan dagen innan uttalade sig Colin Powell: Vi tänker inte ratificera det, och därför är vi inte längre på något sätt bundna av dess mål och syften.”


Vid minsta eftertanke, bör det gå kalla kårar efter ryggen på oss alla!

Har jag alltså härmed menat…

… att det är USA, som ligger bakom? Japp! Det är den enda möjliga förklaringen. Om inte slumpen växer på träd! Men då måste det väl finnas en del självklara frågor att besvara, nämligen: Är inte risken att det kommer fram alltför stor, när så många måste varit inblandade? Kanske, men hur skulle det gå till? Å andra sidan har man i den officiella förklaringen med Atta, al Qaida och Usama bin Laden också sagt att det dels fodrats år av planering och hundratals inblandade och ännu har ingen av dem läkt något. Så vad säger att CIA-folk skulle vara mer lösmynta än kanske mindre disciplinerade och löst sammanfogade terrornätverk? Fast det har ju redan läkt ut! VI VILL BARA INTE SE DET! Vi har så lätt att tänka i konventionella banor. När jag hade en diskussion kring att kaparna gått på amerikanska flygskolor, fick jag till svar att ”det måste de ju för att bli certifierade för USA!” ”Inte fasen behövs giltigt certifikat för en kapning”, sa jag, vilket han måste erkänna. Det var konventionellt tänkande i all sin prakt, men en okonventionell händelse behöver ett okonventionellt tänkande. Så bara vi vill, så ser vi att: Folk har ju spekulerat med värdehandlingar. Vreeland har skrivit sitt brev! Alltså har vissa inte kunnat hålla tyst!


Den tyska underrättelsetjänsten har vetat, men tydligen inte förstått vem som velat få dem genomförda. Detsamma kan sägas om den ryska underrättelsetjänsten, liksom om den israeliska och den egyptiska. Många sägs denna dag fått ledigt från jobbet i WTC, och det ser också ut som om det samma gällde i Pentagon, eller i vart fall inte befunnit sig i själva riskzonen. Detta återkommer jag till senare. Vad mer behövs? Kan en stat ta en sådan risk att göra en så här stor sak utan att riskera att någon inblandad träder fram och berättar hur det gick till? Ja, den kan ta risken eftersom den personen kommer att omkomma i en olycka redan samma dag. Sannolikheten att staten skulle utreda något är helt försumbar, eftersom anstiftarna är en del av statsapparaten. Och vi ser ju att man beordrat att utredningar ej skall genomföras, man ligger ju bevars i krig och har inte tid med sådant! Och den som till äventyrs avslöjar något, den blir betraktad som sinnesrubbad. Själv räknar jag inte med att bli tagen på allvar av särskilt många. Jag blir säkert avfärdad som konspirationshysteriker, helt i enlighet med vad von Bülow har antytt. Men, se bara hur Bush-administrationen fullständigt (på ren svenska) skiter i vad folk tycker: De tidigare nämnda herrar terrorister: John Negroponte, Elliot Abrahams och Otto Reich är knappast de värsta förbrytarna i George W Bushs statsapparat. Det anmärkningsvärda är att de är personer vars gärningar kommit fram och fördömts även av "respektabla" debattörer i de stora massmedierna, och att Bush nu demonstrativt återupprättar dem, som FN-ambassadör, chef för "Kontoret för demokrati och mänskliga rättigheter" respektive biträdande minister för Utrikesdepartementet! Jag tycker detta klart visar att Bush-administrationen är kapabel att attackera WTC och Pentagon. Men kan man verkligen förmå folk att genomföra sådana här saker mot sitt eget land och folk? Speciellt sådana, som har som sitt arbete att just försvara sitt land och sitt folk. Ja sådana finns det gott om. Och i själva verket gör vi ett logiskt tankefel när vi ställer frågan såhär: ”Kan man verkligen förmå folk att genomföra sådana här saker mot sitt eget land och folk?” Det handlar nämligen inte om folk med lojaliteter med det egna folket och till det egna landet. Det handlar om att vissa mycket inflytelserika grupper med egna intressen tillvaratar dessa. Det handlar inte om ideal och patriotism. Det handlar om privata intressen av ekonomisk natur. Det handlar om att berika sig och göra sig ännu mer förmögen. Det handlar om att tjäna pengar. Det handlar om makt. Det handlar om exklusiva kapitalisters egna intressen. Det handlar inte om rättvisa och säkerhet för landets folk. Det handlar om egoism och kapitalistiskt egenintresse! Så för Bush-administrationen är det inga problem att rekrytera dem. De finns ju, som vi ser, till och med i själva Bush-administrationen. Där finns storfräsarna och till


deras hjälp finns små underhuggare, som likt skalbolagsmålvakter gärna utför vad som helst för pengar, men med skillnaden att de opererar i en väsensskilt större skala och har mycket starkare stöd från sina uppdragsgivare än vanliga ”målvakter”. De har stöd av statsmakten! Att mycket är ohederligt av det som utförs av amerikanska regeringsadministrationer och måste hemlighållas är väl känt. Nixon var inte den värste, men han var president under en tid då mycket tilläts undersökas av amerikanska medier. Hans administration läckte hemligheter som ett såll. Han tillsatte en ”tätningsgrupp”, ”the plummers” – rörmokarna, som skulle se till att fler ”Watergates” inte kom till allmänhetens kännedom. Skillnaden mellan Nixons och Bush administrationer, är att tidsandan de verkar i, har förändrats.

Hur gick det då egentligen till

Den officiella förklaringen

I denna förklaring sades ursprungligen att kaparkonstellationerna var såhär: på American Airlines flight 11, som kraschade mot norra tornet i World Trade Center: Walid al-Shahri, Wail al-Sheri , Muhammad Atta, Abd al-Aziz al-Omari, Satam Sugami. på United Airlines flight 175 som kraschade mot södra tornet var det: Marwan al-Shehhi, Fayiz Ahmad , Muhald al-Shahri, Hamza al-Ghamdi, Ahmad al-Ghamdi. På American Airlines flight 77 som kraschade i Pentagon: Khalid al-Mihdhar, Majid Maqwad, Nawaf al-Hazmi, Salim al-Hazmi, Hani Hanjour. På United Airlines flight 93 som kraschade i Pennsylvania: Ahmad al-Haznawi, Ahmad al-Nami, Ziad Jarrah, Said al-Ghamdi. Senare visar det sig att flera av de namngivna fotsatt är i livet, vilket förklaras med falska identiteter. Det finns också en förklaring till att de endast var fyra kapare på flight 93. Den femte skulle varit Zacarias Moussaoui och har kallts ”den 20:e kaparen”. Han åkte fast så kort innan planerna skulle sättas i verket att det var för riskabelt att ersätta honom. Och man menar att tack vare hans frånvaro lyckades passagerarna övermanna dem. Den officiella förklaringen lämnar dock alltför många frågor obesvarade för att man skall kunna sätta tilltro till den. Och vad gäller den vakans som uppstod i och med gripandet av Zacarias, kan man undra varför man inte ersatte honom med en tyngre beväpning.


Vilken var den största risken? Att ertappas med vapen under incheckning eller att övermannas för att man är för få? Bedömningen är självfallet kaparnas och den officiella förklaringen är tydligen att man tar risken att klara sig med en man kort. Vi får aldrig veta hur de tänkt. Och jag tror att det saknar betydelse.

WTC

Om vi vill förstå vad som skedde i tornen vid krashen måste vi veta lite om husens ”anatomi” och ”fysiologi”. Ur ”Illustrerad Vetenskap” nr11 1989: ”De båda tvillingtornen är inte bara två stora hus. De är två stora städer, staplade tillammans på en ofattbart liten yta, som varje morgon på kort tid skickar huvuddelen av sina 90 000 invånare och hyresgäster upp i mer än 200 hissar, kyler dem med vatten från Hudsonfloden, värmer dem med högtrycksånga från andra sidan Manhattan, utspisar dem i 24 restauranger och skyddar dem med en polisstyrka med eget fängelse. Det kan enbart låta sig göras genom att allting fungerar annorlunda än i ett vanligt höghus. När tre tunnelbanor och ett lokaltåg varje morgon tömmer sina vagnar nedanför de rulltrappor som leder från de nedersta inköpsvåningarna med butiker och restauranger, skulle det få alla normala hissystem att bryta samman. Endast genom att dela upp hissarna i expresshissar, som hoppar över en lång rad våningar och lokalhissar till de enskilda våningarna, kan man garantera att alla på några minuter kan nå vilken våning som helst. Bara fyra hissar går från toppen till botten – en i varje torn till restaurangen respektive utsiktstaket på toppen och en servicehiss i varje torn. … Ytterligare en orsak till att man undviker genomgående hissar är skorstenseffekten. Värmen inne i tornen och tryckskillnaden mellan toppen och botten skulle omvandla dem till farlige skorstenar. … Om man hade gjort rörstammarna från toaletterna som i ett vanligt hus, skulle vattnet få ett fritt fall … Skulle vattnet pumpas upp direkt till 110:e våningen, skulle rör och kranar nedtill få vara konstruerade som på en ubåt. I stället har tornen delats upp i 30 våningar höga sektioner. Åtta våningar i varje torn har reserverats till servicerum. Kallvatten pumpas till exempel upp till 41:a och 42:a våningen, varifrån det skickas vidare till de ventilatorer, som för in frisk luft till våningarna 44-47. På motsvarande sätt hämtas det varma vattnet till hela modulen först upp på servicevåningen, innan det pumpas vidare till kranarna. Och det behövs massor med service. Inemot 50 000 människor - som en svensk småstad – kan befinna i varje torn på en gång, och utvecklar tillsammans … långt mer värme än fönstren släpper ut. Bara på vintern behöver man lagra lite värme – det sker med fjärrvärme som naturligtvis också fördelas via servicevåningarna. Men annars gäller det att kyla ned, och här drar World Trade Center


kallt vatten direkt från Hudsonfloden genom halvannan meter breda rör in till stora rum, fulla av värmeväxlare, där flodvattnet tappar värmen från tornens luftkonditioneringsanläggningar. … Den stigande hushyran betyder att det finns väsentligt fler arbetsplatser än tidigare … Det gamla kylsystemet kan inte klara pressen och nya kylrör håller på att läggas in. …” Hissarna (återigen ”Illustrerad Vetenskap” nr11 1989 ): ”Vart och ett av de båda tornen har delats upp i tre zoner. Zon 1 går till fyrtionde våningen, zon 2 från fyrtiofjärde till sjuttiofemte våningen och zon 3 från sjuttioåttonde våningen till toppen. I varje gräns mellan två zoner finns det stora vestibuler, förbundna med rulltrappor. Kommer man till bottenvåningen och skall till en våning i zon 1, kan man välja fyra uppsättningar lokalhissar: våning 9 –16, 17 – 24, 25 – 32, och 33 – 40. De nedersta åtta våningarna betjänas av rulltrappor. Skall man högre upp tar man expresshissarna, som betjänar de båda vestibulerna. Härifrån avgår nya lokalhissar, som betjänar ett fåtal våningar men i gengäld stannar på alla. Med detta system kan alla våningar nås med högst ett hissbyte. Två hissar går dock från toppen till botten i vart och ett av WTC:s tvillingtorn. I det ena leder den direkt till våning 110, där restaurangen ligger. I granntornet går den upp till utsiktsplatån. De båda sista toppen-till-bottenhissarna används bara till frakt och kan stanna på alla våningar.”

Få offer:

Hur mycket som ändrats från 1989 och till 2001 vet jag inte, men i ovanstående artikel skriver man att ”Den stigande hushyran betyder … fler arbetsplatser än tidigare” och det borde knappast ha minskat sedan dess. Jag skall dock inte påstå att det ökat heller. Det är dock ett iögonenfallande antal få offer totalt om vi ser till antalet människor som arbetade där. Om vi ser efter hur husen, som i stort var likadana, var disponerade, kan vi konstatera att i botten på varje zon upptogs en ganska stor del av hisschakt. Det gäller bottenvåningen, våning 44 och våning 78. Här har kontorsytorna varit mindre. I zon 1:s översta del försvinner kontorsutrymmen på bekostnad av servicerum, liksom i zon 2:s nedersta del. Vad jag kan förmoda, utifrån artikeln, har det arbetat fler människor i de övre delarna av varje zon, än i de nedre. Likaså har zon 1 mindre utrymme för kontor än zon 2 och i synnerhet i jämförelse med zon 3, eftersom zon 1 har hela 8 hisschakt, zon 2 har 7 och zon 3 har 6 hisschakt. Likaså är ventilationstrummorna, vattenförsörjning och elförsörjning mer utrymmeskrävande i de nedre delarna. Slutsatsen blir att fler människor bör ha vistats högre upp i husen än ett genomsnittligt tal man får om man delar antalet anställda i huset med antal våningar. Men även om vi bortser från detta kan vi alltså ändå konstatera att antalet offer var mycket få. Förvisso måste vi antaga att en del varit sjuka, en del kommit för sent till arbetet, andra har varit i


tjänst, men på annan ort osv. Och i gallerian under markplan var 5000 anställda, enligt uppgifter i media dagen efter attentaten. Dessa räknar vi genast bort, eftersom de inte hade några problem att evakuera om de fick besked om vad som hänt, vilket de rimligen bör ha fått. Om vi räknar med att nästan ingen av alla de 80.000, som besöker WTC varje dag, fortfarande enligt media dagen efter attentaten, infunnit sig, så är det ändå ett betydande antal människor, som måste befunnit sig över den nivå där planen kraschade. Frågan är hur många? 50.000 i vardera tornet inklusive 5.000 i gallerian. 100 .00 människor. 95.000 i själva tornen. Kanske högt räknat, men om vi säger att 15.000 av de som hade sina arbetsplatser i tornen av olika skäl inte var där, blir det 80.000 kvar. Om det är i snitt lika många på varje våning, vilket alltså ej var fallet, så innebär det att per våningsplan arbetade 80.000/(2x110-2x16)=392 människor. Det totala antalet dödade var endast 2.830. Med 392 på varje våning, åtgår endast drygt 7 våningar för att inrymma dessa. Noga räknat 7,2 våningar! Om vi räknar med att samtliga, som befann sig under de våningar som planen flög in i klarade sig, så var det märkligt få, som befann sig ovanför dessa våningar och inte hade den minsta chans att ta sig ut levande. Uttryckt i procent saknas så mycket som 76% av de som vistas i byggnaderna en normal dag. Vi vet att folk omkom även under de våningar, som utgjorde träffpunkten. Tas detta med i beräkningen hamnar vi över 76%! Men media intresserar sig inte för detta faktum. Det är synnerligen märkligt! Mig veterligt har inga media uppmärksammat detta faktum. I diskussioner med folk jag känner har, har jag fått förklaringen att alla inte hade börjat jobbet så dags som klockan 08:45. Må så vara, men då tycker jag inte heller man skall påstå att terroristerna var ute efter att döda ”alla amerikaner”, som media skrivit. Eller att de var så väl förberedda. För de har tydligen inte kontrollerat när tornen var som mest befolkade. Konklusion: Vi har fyra kapade och iögonenfallande få som omkommer i dessa plan när de förintas. Vi har tre byggnader som förstörs och ett iögonenfallande litet antal omkomna. Det finns förvisso en förklaring till de få resenärerna, men det är en förklaring som kan ifrågasättas. Till de få offren i byggnaderna finns ännu ingen annan förklaring än den som den Londonbaserade radiokanalen al-Jazeera nämner, att ett stort antal judar plötsligt fick ledigt. Vad skall man tro om detta?

Mycket gemensamt


De fyra planen har mycket gemensamt, men utöver vad som redan sagts, har de minst två saker till gemensamt: 1. Det finns inget kvar för en haverikommission att analysera! 2. En intressant detalj: - som jag ser det har de plan som träffade byggnaderna inte gjort det på det mest dödsbringande sättet. Vad gäller WTC, så har planen träffat huskropparna ganska högt upp och därmed inte dödad maximalt med människor. Om de i stället hade gått in mot tornen i en ganska brant dykning hade de kunnat träffa byggnaderna minst 15 – 20 våningar längre ned. Och vad gäller Pentagon hade en störtningsvinkel på ca 45 grader mot byggnadskomplexets mer centrala delar förorsakat avsevärt fler offer. Så om Atta och co ville döda så många som möjligt och var så väl tränade i att flyga, som den eleganta svängen ger en fingervisning om, så varför tog de inte denna möjlighet? Och varför valde man inte att attackera några timmar senare, när man kunde tänka sig att där fanns fler besökare längre fram på dagen. Fler offer. Vad det inte amerikaner man önskade livet ur? Så många som möjligt.

En alternativ förklaring

Om vi försöker förklara vad som hände och påstå att de utpekade kaparna är oskyldiga, vilka problem stöter vi då på? Låt oss göra ett försök och se vart det leder: Om vi kan tänka oss att USA genom CIA, eller mer troligt något mycket mer hemligt organ inom CIA, har arrangerat alltihop på egen hand, då kan vi säga att: detta i så fall skulle innebära att kaparna inte alls var kapare utan oskyldiga resenärer, som råkade flyga med just dessa plan och råkade ha samma ursprung i mellanöstern och en hel del annat gemensamt. Kanske lite väl mycket för att bara vara en slump. Å andra sidan om det mesta som sagts om dem är fabricerade påståenden och planterade bevis, så kanske inte mer återstår, än att det kan förklaras just med slumpen. Försöker man sig alltså på att förklara det som hände den 11/9 utan att ta in kaparna i bilden får man följande förklaringsmodell: Planen måste varit utsedda i förväg. De måste ha varit preparerade med fjärrstyrningssystem och


kunnat styras av någon på marken. En del har framfört just denna teorin. De som höll i trådarna har sett till att inte onödigt många offer krävdes. Planen behövde inte vara fullbokade, men i vart fall ha släppts iväg. Alla på planen skulle i så fall vara offer. Man slår också till så tidigt att förhållandevis få borde vistas i byggnaderna och en del är till och med beviljade ledighet denna dag. Fjärrstyrda plan låter visserligen lite väl magstarkt, men von Bülow hänvisar ju till en brittisk flygingenjör, som säger att Amerikanerna på 70-talet utvecklade en metod för detta. Jag ställde en fråga till ”Flygrevyn”: ”Det har framförts teorier om att planen var fjärrstyrda. Är en sådan sak möjlig teoretiskt och praktiskt? Behövs det fly-by-wire för det i så fall och hade dessa plan sådant styrsystem.” Svar: ”Planen var inte fjärrstyrda, det finns ingen sådan utrustning i något av dagens trafikflygplan. Det är möjligt att bygga om ett sådant till fjärrstyrning, men det är en mycket omfattande åtgärd som kräver expertisen hos en flygfabrik eller liknande. Fly-by-wire är inte nödvändigt för en sådan ombyggnad men det underlättar. Boeing 757/767 har inte fly-by-wire i styrningen men 767 har det i motorkontrollerna (gasreglagen).” Med vänlig hälsning Pej Kristoffersson Det måste ändå och trots allt finnas helt hänsynslösa människor inom underrättelsetjänsten för att denna teori skall äga giltighet eller trovärdighet. Kan sådana människor verkligen finnas utan att de samtidigt måste vara islamister? Lurar vi oss själva om vi fastnar för denna enda möjliga förklaring? Bottnar inte det i fördomar? Jag har redan visat att man inom CIA kan vara mycket hänsynslösa. USA måste emellertid haft ett mycket välgrundat motiv. Jag har visat att USA haft ett bättre motiv än bin Laden, som om han låg bakom, har gjort en fatal felbedömning. Om planen var fjärrstyrda, slipper vi förklara hur man efter en strid på liv och död, man mot man, skulle fått skyhöga adrenalinvärden och trots detta elegant tar över planen. Och därtill med det ena planet till och med utför en elegant sväng och prickar rätt. Den eleganta svängen behöver aldrig förklaras. Vi behöver inte heller fundera över hur det sista planet kraschade. Att det krashade var inte så konstigt. Och förklaringen att man var en man kort låter till och med plausibel. Men om det var fjärrstyrt, kan man ha tyckt att det räckte med skadegörelse efter att WTC:s bägge torn träffats och även Pentagon. Planet kanske bara skulle använts om något klickade med något av de andra planen. Tekniska system klickar ju som bekant ibland.


Konspirativt

Javisst! Det är konspirativt. Hur kan man tillåta sig vara så konspirativ? Handen på hjärtat, en sådan här sak ÄR en konspiration. Frågan är bara vem som ligger bakom. En teori om hur det gick till är alltså per definition en konspirationsteori och i detta sammanhanget är ordet inte annat än adekvat. Teorin är alltså inte avvisningsbar med att ge den epitetet ”konspirationsteori”. Teorin är bara avvisningsbar med kalla fakta som kan påvisa teorins ohållbarhet eller i vart fall hos densamma uppenbara svagheter. Så låt mig spekulera lite i hur man kanske tänkt när allt planerades, förutsatt att CIA låg bakom.

WTC

var ju inte vilka byggnader som helst. Att krasha in i dessa ger garanterat en sådan chock att det amerikanska folket definitivt skulle stödja vilket krig som helst, om man sa att det startades för att stoppa terrorn. Till och med de allra flesta andra nationer kunde stödja USA i ett sådant krig. Det har vi sett.

Men varför Pentagon?

Jo, Pentagon och CIA är som tumme och pekfinger på samma hand. Och inte fasen skulle någon utsätta sig självt för dödligt hot och självmord om man inte är muslim och terrorist, så klart. Man spelar på fördomar, som man i åratal har odlat genom diverse påståenden. Hitler förberedde judeutrotning och zigenarutrotningen med samma metoder. Det som fungerade då fungerar lika bra i dag! Odla fördomarna i god tid innan du utser någon till syndabock, så blir du trodd. Pentagon var alibit för att det inte kunde vara USA självt som låg bakom om någon till äventyrs fick för sig detta.


Det man kan invända är att just för att samarbetet mellan Pentagon och CIA är så intimt, vore det ett omöjligt mål. Om någon som överlevt tyckt sig drabbad av svår skada, på sig själv, en god vän eller anhörig och dessutom får reda på att det var CIA och inte terrorister, skulle en sådan person hålla tyst? Det finns det inga garantier för. Kan en sådan person tystas? Antagligen. Men vi skall nog se detta ur ett annat perspektiv. Alla jobb i Pentagon är säkerhetsklassade. Alla som jobbar där har synats i sömmarna, så att alla spioner och säkerhetsrisker sållats bort. Vid minsta misstanke om att någon inte håller måttet, så är det slut på karriären. Det finns inte en klassning, alltså som on/off, godkänd/icke godkänd. Det är mer som en dimmer, steglöst. Detta betyder att endast en liten klick har insyn i allt, andra bara i det som rör det egna ansvarsområdet. De som ansvarade för planeringen av den 11/9 befann sig inte i riskzonen över huvud taget och de som dessa hade personliga relationer och lojaliteter till hade med all sannolikhet fått uppgifter att utföra på annat håll och vet än i dag inte mer än att de hade ”en djävla tur” den dagen. Så i stället för 800 stycken, blev det bara 125, som dog i den flygel som träffades av flight 77. Puzzlet går ihop, som vi kan se.

Pentagon en olycka?

Pentagon kanske rent av var en olycka. Planet kanske skulle styrts ned på marken alldeles framför Pentagon, så endast några vrakdelar flög fram mot fasaden. Det hade sett ut som om attentatsmännen även ville åt Pentagon, men missade. Detta vet vi självfallet ingenting om. Men det skulle kunna varit så. Och en liten detalj glömdes bort i kalkyleringen: markeffekten. Ryssarna har i många år intresserat sig för denna effekt. Den uppstår när endast några meter skiljer mellan vingarna och marken. Det uppstår en sammanpressad luftkudde, som ger extra bärkraft. En extra lyftkraft, som hindrade planet att störta på beräknad plats. Det flög en aning för långt. Det var aldrig meningen att träffa Pentagon. Man behövde inte räkna med personliga lojaliteter, som skulle förmått folk att avslöja vad de visste, om de visste, om vilka som planerat attentaten. Just denna markeffekt räddade många brittiska piloter under andra världskriget, vars plan träffats av tyskt artilleri och förlorade höjd. Många piloter rapporterade att de höll på att störta i kanalen, då de till sin förvåning slutade att tappa höjd någon meter från vattenytan.


När alltså allt gick som planerat…

…med WTC utom att Pentagon av misstag träffades, var uppdraget slutfört och buskapet solklart: ”Vi har blivit angripna av terrorister”. Det fjärde planet behövdes inte längre. Mer skadegörelse behövdes inte heller. Okunskapen om vad detta plan skulle haft som mål, kan faktiskt ha ett egenvärde. Ur okunskap föds spekulation och rädsla. Och rädslan och ovissheten kan vara mer kraftfullt vapen än allt annat. Så vad göra med planet? Om Ahmad al-Haznawi, Ahmad al-Nami, Ziad Jarrah och Said al-Ghamdi endast var vanliga passagerare, så skedde ingen kapning av planet. Då hade man kunnat avbryta operationen på ett snyggt sätt som inte behövt drabba någon. Men man hade inte uppnått vinsterna med den stora ovissheten… … dessutom, 17 minuter innan det störtar är Pentagon träffat. Det är för sent att avbryta planerna eftersom piloterna märkte att planet blev fjärrstyrt på något konstigt sätt. Planet skulle tagits in för undersökning och fjärrstyrningsutrustningen skulle upptäckts. Man MÅSTE låta det störta, så inte allt avslöjades. Aftonbladet skriver –01 09 15 om ”svarat lådan” på flight 77: ”Endast tystnad hördes när lådans röstband spelades upp av experter.” Detta skrivs fyra dagar efter attackerna. Det är den snabbaste analys av en flightrecorder i flyghistorien. Annars brukar det halvårsvis med analyser av detta slag. Man har enormt avancerade metoder för att få fram info från mycket demolerade lådor. Därför är det ytterst suspekt att man har uttalat sig om innehållet redan efter några dagar!

En tidigare olycka?

Den slutsats de amerikanska federala utredare drar, vad gäller flygolyckan med ett Egypt Air-plan utanför USA:s östkust 1999, är att den skedde med vilje. När olyckan ägde rum styrdes planet av andrepiloten Gamil el-Batouty, som enligt den inspelning som finns på en av de så kallade svarta lådorna sade något som liknade en bön innan han styrde planet rätt ner i havet. Representanter för flygbolaget har bestämt förnekat anklagelserna och sagt att el-Batouty var en stabil man och en erfaren pilot som inte kan ha velat begå självmord. Men enligt utredarna finns inget som tyder på ett tekniskt fel " som skulle kunna ha orsakat eller bidragit till en dykning med ljudets hastighet som föregick planets kollision med vattenytan.” Samtliga 217 människor ombord dog tio mil söder om Nantucket Island.


Om Gamil el-Batouty bad en bön, så säger det inget om varför. Om planet plötsligt togs över utifrån, fanns all anledning till en bön, likväl som om han bestämde sig för ett självmord. Det känns inte helt långsökt att fundera på om det var en generalrepition inför de kommande attackerna.

Den otroliga störtningen

Precis som Egypt Air-planet 1999, som alltså de amerikanska federala utredarna hävdar störtade avsiktligt, skulle man kunna förklara det otroliga sätt på vilket flight 93 störtade. Det gick rakt i backen. Precis rakt ner i backen. Plan kan störta ner mot marken i många olika vinklar. Men i synnerhet civila flygplan är byggda med en viss aerodynamisk egenstabilitet, som gör vissa störtningsvinklar mindre sannolika. Störtningen av flight 93 föregicks av en serie till synes okontrollerade rörelser i luften innan det övergick till att flyga inverterat, dvs uppochned i ryggläge. Enligt ögonvittnen som CBS intervjuat. Därefter störtar det rakt ned i backen i en vinkel på 90 grader. Störtningen utanför Pittsburgh kan bara förklaras på följande sätt: Antingen har piloten avsiktligt kört kärran vinkelrätt rakt ner i marken, vilket vi inte tror. Eller så har det varit sådant kaotiskt slagsmål i cockpit att någon kommit åt styrspaken på sådant sätt att planet störtat lodrätt ner i backen. Det man undrar över är om någon kunde komma åt styrspaken när planet flyger i inverterat läge och alla kravlar omkring på insidan av flygplanstaket? Om störtningsvinkeln bara var en tillfällighet, så var det en extrem tillfällighet, eftersom planet faktiskt träffade med exakt 90 grader mot marken. Det blev bara en rund grop efter flygplanskroppen och ut från gropen på var sida klara avtryck, som efter en kniv, av de bägge vingarna. Resultatet blev att resterna av planet är maximalt förstörda och helt omöjliga att studera för en haverikommission. Den sista förklaringsmodellen, om det inte fanns några kapare som slogs i cockpit, är att det fjärrstyrda planet måste förstöras maximalt. Just för att en haverikommission inte skall hitta fjärrutrustningen. Det förklarar varför planet störtade på ett av de mest osannolika av alla sätt. Det var en överlagd handling att förinta varje bevis, som kunde leda till att det upptäcktes att det var fjärrstyrt.

Om vi säger att USA ligger bakom…


…så rätas många frågetecken ut. Frågetecken som hopar sig vid varje annan förklaring, som inte inkluderar USA bland anstiftarna bakom det som hände den 11/9. Här några: Inga av planen var särskilt välbokade, 81, 56, 58 respektive 38 sålda platser i fyra stora trafikplan! Hur det kom sig att trots kunskap om kaparna man misslyckas hålla koll på den lilla skara mellanöstermuslimer, som gick på flygskolor i USA. Och att det var just på amerikanska flygskolor de gick, när sådana finns på andra håll i värden, där USA kan förmodas ha lite mindre möjligheter att hålla koll på dem. Av alla världens flygskolor, borde just de i USA ha undvikits! USA har verkligen sett till att de gått i CIA:s koppel. Och varför FBI-chefen Robert Mueller ljuger efter den 11/9: ”det är en nyhet, givetvis, att flera individer tränats på flygskolor i USA.” Så förklaras till exempel att när CIA, vad man i vart fall säger, visste att Khalid al-Mihdhar (flight 77) varit på al-Qaidamöte i Malaysia i januari 2000, sätts på bevakningslista, ändå kommer in i USA och sedan ”tappas bort” av FBI, som sägs försöka spåra honom utan resultat. Och att American Airlines inte reagerar när han köper sin biljett till AA 77 i eget namn, därför att han saknades på listan över efterspanade. En lista han helt enkelt måste varit med på eftersom FBI sökte honom. Eller när polisen utfärdat både efterlysning och arresteringsorder på Atta för att han inte hade betalt sina böter för att kört bil utan giltigt körkort och ändå inte grips i samband med att han senare stoppas för fortkörning. Hur de ändå lyckades när de var så oförsiktiga att det tycks som om de gjort allt för att åka fast innan de kommit till skott. Så förklaras hur man lyckades med så enkla vapen, som pappersknivar och papperssprättare. Och varför inte militärplanen lyfte. Och den tidigare påpekade låtgåmentaliteten hos bokningen, flygbolagen och flygledarna och säkerhetsfolket (som släpper igenom 9 larmutlösningar). Likaså att man inte återkallar flight 93 efter två attentat och en tredje med en sak gemensamt med just flight 93; väldigt få resenärer. Så förklaras också varför man är så ljum när det gäller att utreda vad som hände och inte hände den 11/9. Och varför John O’Neil inte fick bedriva undersökning av ”islamistisk terrorism”.


Hur Vreeland fått sin information blir något lättare att gissa sig till. Samtidigt som det blir lätt att förstå varför USA försöker sig på den töntigaste bortförklaring, nämligen den man kom med i domstolen den 17/1 -02: att Vreeland, som har suttit i fängelse utan tillgång till en dator på 13 månader, på något sätt skulle ha hackat Pentagons personalregister och satt in sitt namn, ett kontorsnummer och en telefonanknytning i Pentagons databas. Han skulle också, eftersom han hade vissa papper i sin ägo när han arresterades, ha memorerat ryska och albanska dokument och sedan översatt dem från minnet! Domaren påpekade att Vreeland varken talar ryska eller albanska och fick då till svar att Vreeland fått en namnlös kollega att gå till en ospecificerad Internetsida, skriva ut ryska och albanska dokument åt honom, och att Vreeland sedan med utländska språklexikon översatt dem! Hur korkade bortförklaringar kan man egentligen komma med? Så kan vi foga en fråga till alla de andra: varför gör sig USA skyldigt till så uppenbara lögner? Och vi kan ge den ett vettigt svar. Håkan Mattson skriver: ”Frågan var för känslig att ställa i USA, men sex månader efter, börjar kritiken bubbla. Olika uppgifter, händelser och omständigheter borde ha utlöst högsta beredskap hos amerikanska myndigheter, men de struntade i alla varningstecken.” Detta får sin helt naturliga förklaring… …om vi säger att USA ligger bakom!

…så förklaras …

… mycket om Usama, Kabulregimen och USA Som att Usama inget erkänner. Det förklarar varför den dåvarande Kabulregimen fördömde attackerna. Det förklarar varför USA plötsligt tröttnade på att diskutera ett utlämnande av Usama med mulla Omar när han var beredd ge efter för USA. Det förklara också det som Richard Selby, den ledande republikanen i senaten, säger: USA har tidigare vid minst fyra tillfällen fått erbjudanden om utlämnande av Usama, men man har avböjt. Samt varför USA nu säger att det inte längre gäller Usama utan ett krig mot all terrorism (vilket kanske inte tar slut i vår tid och kan komma att fodra små kärnvapen).


Det förklarar också värdepappersspekulationerna som handlade om just de företag som direkt drabbades av attackerna. Och varför, trots allt ganska få offer skördades. Det ger en fingervisning om varför chefen för den pakistanska säkerhetstjänsten, Mahmoud Ahmad, åkte till USA för att överlägga med CIA en vecka innan terrorbombningarna.

Det finns en hake med att USA ligger bakom

Alla dessa telefonsamtal. När folk uttalar sig, både i tidningar och TV om hur de mottagit samtal från folk som satt på planen, folk som talade om att de utsatts för kapningar. De kan inte vara agenter som ljuger. Åtminstone inte samtliga. Vill man istadigt hålla fast vid att kaparna över huvud tagit inte existerat, såsom kapare, så måste man kunna förklara telefonsamtalen och folk som intervjuas i media. Man kan tänka sig olika lösningar, men eftersom jag anser att det i praktiken skulle vara oerhört komplicerat, så jag avstår att spekulera kring detta. Jag har försökt, men endast kommit fram till att allt är enormt långsökt. Så i stället ligger det nära till hands att påstå:

USA behövde kaparna

Och med ens faller alla bitar på plats. Man har haft span på dem, men inte ingripit. Man har styrt in dem på just de spår man velat att de skulle följa. Man har till och med startat en flygskola enkom för dem, den fanns inte innan. Amerikansk etablerad press har visat att Atta med flera har övervakats mera intensivt än vad man officiellt har erkänt. Atta har till och med fått komma in i landet på felaktiga visumhandlingar. Den f. d. FBI-chefen O’Neil vittnar om att USA:s regering har obstruerat undersökningar av islamistisk terrorism i USA. Det var därför han avgick. Vad han inte visste var att det var förbehållet en viss specialgrupp inom CIA, som skulle sköta övervakningen. Han tillhörde inte den exklusiva skaran! USA har samarbetat med pakistanska underrättelseväsendet, som betalat deras uppehälle. De har trott att en fundamentalistisk rörelse, som de kunnat ha sympatier med har givit dem sitt stöd och uppbackning. Det skulle då förklara varför samme man som sägs ha beordrat utbetalningar till Atta


också har kontakter med CIA och besöker dessa bara veckan före. Kaparna kanske inte planerat något alls, andra, som de betraktat som överordnade har gjort det åt dem och de har bara lytt order. Och ingen har behövt be dem om att bli självmordspiloter, de skulle bara kapa plan. Och så gick de i fällan. Kapade plan, som styrdes från marken. De har alltså antagligen aldrig tränats av några professionella terrornätverk, för då skulle de inte ha uppträtt så amatörmässigt hela tiden. De skulle inte givit myndigheterna minsta chans eller anledning att titta extra på dem. De skulle inte ens riskerat en fortkörning. Zaid Jarrah, flight 93, skulle inte kört för fort två dagar före kapningen, vilket han gjorde och fick böter. Hani Hanjour, Pentagonplanet, skulle inte heller kört så fort i Virginia att han togs för fortkörning och Muhammed Atta skulle inte ertappats med att köra utan körkort. Den efterlyste Khalid al Midhar, första planet, skulle inte köpt sin biljett och checkat in på planet i eget namn, eftersom han var efterlyst. Han borde som flera andra lär ha gjort, använt falsk identitet. Det finns ett antingen eller: Jag har redan levererat en uppsjö av detaljer, som vittnar om att de var amatörterrorister, som inte kan ha tränats av något proffsigt, som det sagts, al Qaida utan antagligen av andra. Till exempel Pakistanska säkerhetstjänsten i samarbete med CIA, eller så är allt tal om al Qaida som världens mest avancerade terrororganisation rent nonsens. Al Qaida måste i så fall vara häpnadsväckande oproffsigt. Antingen eller. Det finns inget annat än just antingen eller! Jag tror visserligen att det mesta om al Qaida måste tas med en rejäl nypa salt. Uppgifterna kommer från USA och det har alltid varit så att sanningen är det första offret i en konflikt. Lögner och propaganda har alltid haft sin givna plats i varje sådan. Men om man mot den bakgrunden utpekar ett i praktiken klantigt al Qaida, hur förklaras då att när hälften av kaparna löser ut larmet vid incheckningen, får de ändå gå ombord utan vidare kontroll? Den enda rimliga slutsatsen blir att CIA behövde kaparna! Därför menade kanske kaparen vad han sa till Ogonowski: ”Gör inget dumt, du kommer inte att bli skadad”. Kanske var et därför Zacarias Moussaoui endast ville lära sig flyga, men inte starta och landa. Hans instruktioner var begränsade till detta, kanske för att ge FBI en anledning att gripa honom och sedan kunna visa på att man i alla fall lyckades ta en av dem. Självklart ren spekulation, men om USA låg bakom saknade det betydelse att han inte var med. Om däremot Usama låg bakom, skulle hans frånvaro kunna bli en katastrof, eller hur? Och han skulle ersatts på ett eller annat sätt. USA har inte brytt sig att lägga lika mycket möda på att i sin regi påverka, utbilda, indoktrinera o.s.v. alla de utsedda statisterna lika mycket. Det fanns ingen anledning till det. Var och en hade sin roll att spela i föreställningen och det avspeglas också när roll-listan presenteras i media dagen efter. Se bara hur utförligt de olika ”misstänkta” beskrivs. Atta och al-Shahri ges stort utrymme och var med på det första planet, liksom Abdul Alomari, som ges mindre utrymme. Wail Alsheri och Satam al Sugami sägs bara några ord om. På andra planet är det bara Marwan al Shehhi som man berättar mer om än var han bott. På det tredje planet sägs nästan ingenting om personerna. Endast Hanjour får några omnämnanden och i det sista planet omnämns aktörerna knappt med mer än namn. Detta antyder och avspeglar vilken vikt CIA har lagt vid de olika kaparna och planens roll när de regisserade det stora attentatet mot


”friheten och demokratin”. Om inte CIA hade varit regissören, så hade de personer man hade mycket uppgifter om och de man hade få fakta kring, att delge medierna dagen efter attentaten, fördelat sig slumpmässigt på de olika planen! Det är ganska talande anser jag, särskilt i kombination med att antalet passagerare också faller i turordning och med planens betydelse i själva operationen: 81 stycken i det första, därefter 56 och 58 och endast 38 i det sista, som inte nådde något mål alls. Jag vill inte kalla det för bevis, men att det kan ses som ett indicie, vill jag ändå mena. De gick alltså i en fälla, kapade plan utan att alls få kontrollen över dem och folk ringer från planen och är rädda. Helt autentiska samtal! De små puzzlebitarna faller liksom på plats. Och det gör även de riktigt stora bitarna. Kriget var planerat. Pakistan och Indien informerades under juni 2001 att kriget skulle starta i oktober, innan snön föll! USA:s geostrateg Brzezinski hade dragit upp riktlinjerna redan 1997. Condoleeza Rice hade klargjort att det var denna politik som skulle genomföras och när talibanregeringen inte visade sig vara de samarbetspartners, som man hoppats på, när det gällde det oljeprojekt genom Afghanistan, som oljebolaget Unocal försökte genomföra, anslöt man sig till den linje, som förespråkade kriget efter de planer, som förverkligades hösten 2001 efter terrorattackerna. Unocals man var Zalmay Khalizad. Han blev nu USA:s sändebud i Afghanistan. Allt var klart. Sprängladdningen apterad. Det behövdes bara en tändhatt för att den skulle explodera!

Slumpen

Varje enskild detalj kan naturligtvis skyllas på slumpen. Men om allt sammantaget skulle vara slumpens verk, då har för första gången i världshistorien slumpen bildligt talat vuxit i dignande klasar på träd.

Genidraget


Vid en närmare eftertanke, var attentaten på de egna symbolerna för amerikanska värden ett utomordentligt genidrag. Ett av världshistoriens absolut största strategiska genidrag. Kanske rent av det största genidraget över huvud taget! (Kasparov kommer på skam!) Det amerikanska folket såg med egna ögon att deras land attackerades av fulltankade flygplan och kunde självklart inte tro annat än att det var arabiska självmordsbombare. Varför skulle de inte göra det när all världens regeringar tycks ha gått på det? All världens statsmän, även Saddam Hussein, som visserligen tyckte USA hade fått vad det förtjänar, fördömde självmordbombarna och de terrorister, som planerat det. Man höll tysta minutrar. Till och med den Afghanska mullaregimen fördömde. Inget land utpekades som ansvarigt. Inget land skulle straffas av USA, men däremot alla som skyddade de terrorister som låg bakom. Och högsta hönset bland dessa terrorister var Usama bin Laden. Mulla Omar ville bara ha godtagbara bevis och när han fått det, så skulle man se till att han ställdes inför en neutral domstol. Han var påtagligt rädd för att USA skulle angripa hans land. Han kunde inte dölja det när han visade sig i TV-rutan. Han var nära att bifalla USA:s krav, han började vackla. Nu vågade inte USA vänta längre, för vad skulle man göra om man fick Usama i sin hand. Och, som tidigare, så fick han åter igen en chans att undkomma av USA. För vilket skäl hade man att starta krig mot Afghanistan om man fick tag i honom? Inget! Då hade attackerna varit förgäves. Och det var ju det man helst av allt ville göra. Gå i krig mot Afghanistan. Man hade ju redan sagt att man skulle göra det innan vintern kom. Det var sagt före attackerna! Det var sagt redan på sommaren! Och den 22 oktober 2001 sa krigsminister Donald Rumsford att USA:s krig mot terrorismen “kanske inte tar slut under vår livstid”, och att det finns en lista på över 60 länder som kan tänkas bli objekt för ett angrepp från USA. Inte för att vara fiender, men för att terrorister finns inom deras gränser. USA härjar i och hotar nu hela regionen med sina trupper och vapen och bygger upp militärbaser runt omkring i det oljerika Centralasien för att säkra sitt behov av tillgång på olja. Vad säger världens regeringar? USA har ju bara tagit på sig ansvaret att en gång för alla utrota världsterrorismen, som alla länder fördömt och som så lömskt drabbat USA. Alla har ju uttalat sitt stöd för USA:s rätt att försvara sig mot terrorister. Om det nu börjar gå upp för dessa regeringar… … att de blivit grundlurade, hur skall de agera? Hur skall de börja kritisera USA? Kan de erkänna att de gått på historiens största bluff ?


Och kommer folk att tro den politiker, som säger att Bush är ansvarig för den 11:e september? Kan de erkänna att de gått på historiens största bluff ? Utan att förlora ansiktet? Hittills har ingen haft lust att så in på bara skinnet klä av sig för det egna folket och hela världen. USA utmanar nu och hotar hela värden. Och detta utan att ha uttalat ett enda hot mot något av världens länder! Det kallar jag ett genidrag utan motstycke!

Den Gordiska knuten


Den Gordiska knuten, var enligt legenden en mycket invecklad repknut. Den förband oket med tistelstången på den heliga vagn, som var placerad i Zeustemplet i staden Gordion i Frykien i Mindre Asien. Enligt en spådom skulle den som lyckades lösa den gordiska knuten också få herraväldet över Asien. Alexander den store lyckades inte lösa upp knuten, men med ett svärdshugg, det berömda ”Alexanderhugget”, klarade han att skilja oket från tistelstången. Uttrycket ”att lösa den gordiska knuten”, betyder numera att finna en förbluffande enkel metod att lösa ett problem. Alexander den store fick kontroll över Asien, från Egypten i väst till Indien i öst och från Persiska viken i söder till Svarta havet och Kaspiska havet i norr. George W Bush är vår tids svar på Alexander den store och terrorattackerna i USA var hans Alexanderhugg, som öppnade Asien.


Det stora pusslet