SVERIGES UTRIK.ESHANDEL
39
av 160o-talet gjorde n1erkantilislllen sitt intåg i Sverige, och dess läror behöllo sitt grepp Olll sinnena ända fralll till lnitten av 1800talet. l\1an kon1 nu allt ifrån Kristinas förlnyndare att lägga vikt vid handelsbalansen och ivra för en stor export i förhållande till importen. I stället för exportförbud fingo vi importförbud, och särskilt från Karl XI:s tid utvecklades en protektionistisk politik med skydd för de s. k. 111anufakturerna, en inhemsk förädlingsindustri med tyngdpunkten på det textila 0111rådet. Efter en viss lättnad i handelshindren under senare delen av 170o-talet kOlll 1799 en tulltaxa llled n1ånga nya ilnportförbud, särskilt avsedda att träffa »överflödet», lyxvaror SOlll t. ex. kaffe och vissa viner. Därefter satte 1816 års tulltaxa riktigt förbudssystemet i högsätet. De Iller än 300 importförbuden täckte ett så stort område, att de san1tidigt förekon1lllande ilnporttullarna voro av lllindre intresse. Även exporten var belagd llled många hinder, i det lllan genom ett betydande antal exportförbud ville reservera råvaror och halvfabrikat för den inhelllska industriens behov. Under de följande årtiondena skärptes landets restriktioner ytterligare på den enda punkt, där 1816 års tulltaxa varit relativt llloderat, nälllligen ifråga Oln jordbruksprodukter. Ännu i början av I8so-talet utgjorde importförbuden, trots kraftig nedgång i antalet, grundvalen i vårt handelspolitiska systelll, och tulltaxan måste betecknas son1 högprotektionistisk. 1 ) )\.ven I soo-talets uppskattning av passivhandeln försvann hastigt nog. Gustav Vasas söner började tvivla på fördelarna av passivhandeln och ansågo »att man icke allt behövde köpe här i riket av främmande efter ytterste penningen».2) Även ur sjöförsvarets synpunkt fann man anledning uppmuntra inhemsk sjöfart och skeppsbyggeri. Sålunda införde Gustaf II Adolf »helfrihet» - nedsättning av tullavgifterna llled en tredjedel - för beväpnade svenska fartyg och »halvfrihet» - nedsättning med en sjättedel - för övriga svenska fartyg, n1edan de utländska voro »ofria» och fingo betala vanlig tull. Ett nytt, kraftigt stöd åt svensk sjöfart sökte man skapa genolll det år 1724 beslutade, ryktbara s. k. produktplakatet. Detta förbjöd efter lllönster av de engelska navigationsakterna utländska fartyg att till Sverige införa annat än sitt eget lands produkter. I den mån 1) Montgolllery, A., Industrialislnens genolnbrott i Sverige, 2:a uppl., sid.
16r. 2) Cit. av Heckscher, Sveriges ekonon1iska historia, första delen, sid. 258.