157 Om bel än
K8
K3
är en bättre empirisk representantvariaför det teoretiska kapitalkravshindret för
nya företag, kan vi dra den slutsatsen att inte bara kapitalkravshindret utan även teknikerkvoten och kartellvariabeln utgör betydelsefulla hinder för företagsetableringen. En modell som innehåller dessa variabler plus marknadstillväxttakten förklarar 80 % av variationerna i företagsetablering mellan de studerade branscherna 1954-68. Samma bestämningsfaktorer förklarar knappt 60 % av variationerna i diversifiering. Signifikanta utslag har dock i diversifieringsekvationen erhållits endast för marknadstillväxten och teknikerkvoten. Att döma av B-koefficienterna har marknadstillväxten den starkaste effekten av alla förklaringsvariablerna både på diversifieringen och på företagsetableringen. Koefficientvärdet för marknadstillväxten är vidare fem gånger större för företagsetableringen. Teknikerkvoten synes vara nummer 2 i
styrka i alla tre ekvationerna (6:4),
(6:5)
och (6:6). Koefficientvärdet för teknikerkvoten är mer än sex gånger större i
(6:4) än i
(6:5).
Av skattningen av den totala etableringen (6:6) framgår att kapitalkravsvariabeln erhållit något starkare utslag vad gäller både t-värde och koefficientvärde än man skulle ha väntat på basis av (6:4) och (6:5). Den totala etableringen är inte bara summan av den rena företagsetableringen och den rena diversifieringen utan innehåller även sådana branschbyten som innebär "entry" (dvs samtliga branschb"yten utom de, där ett i branschen existerande företag lägger om produktionen i ett filialarbetsställe i annan bransch med följd att arbetsstället klassificeras om till den studerade branschen). Genom att jämföra. resultaten från (6:6) med resultaten från (6:4) och (6:5) kan man alltså sluta sig till något