99
Denna modell kan utvidgas till att inkludera även diversifieringsetablering. på ett liknande sätt som gällde för etablering av helt nya företag kan man motivera att diversifieringsfrekvensen bör vara en stigande funktion av marknadspriset. Marknadstillväxttakten blir nu summan av tillväxttakten för de existerande företagen, etableringsfrekvensen för de nya företagen och diversifieringsfrekvensen. Diversifierings frekvensen kan sedan härledas bli en stigande funktion av marknadstillväxten. Att etablerings frekvensen bör vara
~n
positiv
funktion av marknadstillväx~takten är i och för sig så självklart att ovanstående modell kan förefalla onödigt krånglig. Det är naturligtvis mycket svårt för nya företag att komma in i branscher med ingen eller endast svag efterfrågeutveckling, om de nya företagen varken ersätter företag som av olika orsaker läggs ned eller har någon innovation i bakfickan som underlättar stöld av kunder från de existerande företagen. Konkurrensen om kunderna avtar sedan successivt i styrka när marknaden expanderar snabbare, vilket alltmer bör underlätta etableringen. Vid en mycket snabb expansion av efterfrågan skapas ännu större öppningar för nya företag genom att de existerande företagen får svårigheter att täcka hela marknadstillväxten. För det första är det sannolikt att interna anpassningskostnaderna växer allt snabbare när expansionstakten går utöver viss nivå. För det andra kan finansieringssvårigheter sätta en övre gräns för den möjliga, expansionstakten. När tillväxttakten ökar blir det ofta nödvändigt att externfinansiera en allt större del av tillväxten. Brist på säkerheter kan här vara ett problem särskilt för de mindre företagen. Det blir också nödvändigt att skjuta till ägarkapital i allt större utsträckning för att inte soliditeten successivt skall urholkas. Här kan snart ett tak nås som omöjliggör ytterligare ökning av expansionstakten.