elasticiteter inte är rimlig. Man kan då för varje process beräkna ett slags effektivt tullskydd för varje enskilt input (jfr Massells term "input effective rate" [op.cit.]). Denna modell kan sägas ge en mera generell tolkning av begreppet effektivt tullskydd, eftersom det även täcker det tidigare specialfallet med importerbara insatsvaror vars priser är givna. Det kan noteras att ju större del av den totala produktionskostnaden som utgörs av sådana importerbara inputs, desto större blir det effektiva tullskyddet för övriga insatsvaror och faktorer. Användningen av denna modell i praktiken medför uppenbara problem . Att beräkna utbudselasticiteter för samtliga inputs i alla sektorer måste bli utomordentligt komplicerat. Det kan också noteras att formlerna ovan bygger på en partiell analys och därför inte kan användas vid en samtidig och omfattande förändring av tullarna. De utbudselasticiteter som möter en given industri beror på alla andra tullar i ekonomin. Dessutom måste inputpriserna vara desamma i olika sektorer (se Anderson [a.a . ] och Corden [a.a.]). Det relevanta måttet i ett sådant fa l l skulle vara de totala förändringarna i faktorpriserna, sedan hänsyn tagits till den samtidiga effekten av alla tullar i ekonomins samtliga sektorer. Frågan är om det finns något rimligt sätt att ta hänsyn till hemmamarknadsvaror utan att helt uppoffra den operationella enkelheten i den ursprungliga. modellen . En radikalt enkel metod har använts av Balassa [1965], som behandlar dessa varor som om de vore importerbara varor utan tull. Formeln för det effektiva tullskyddet blir då, med förut använda beteckningar : (2 : 5)
där h~j är kostnadsandelen för en hemmamarknadsvara och aij för en importerbar insatsvara. Detta kan jämföras med samma beräkning enligt Corden [op.cit . ] som blir (2:6)
56