Den sista punkten visar på den största svagheten med estimering av kostnadsfunktioner från tvärsnittsmaterial. Åtminstone torde detta gälla massa- och pappersindustrin som är en processindustri, där den använda tekniken är i hög grad bunden till den tillgängliga kapitalutrustningen. För att närmare belysa vilken typ av observationer man får när man använder empiriskt material har vi i figur 3 gjort en principiell beskrivning av den tekniska utvecklingen i form aven serie LRAC-kurvor för fyra perioder. Låt oss anta att man för ett antal perioder bakåt i tiden känner expansionsvägen (den optimala faktorkombinationen vid stigande produktionsskala och given faktorpriskvot) för en massaproducerande anläggning som den bestämts av den i respektive period gällande tekniken och faktorprisrelationen. Genom att utgå från de åtgångstal som expansionsvägen från varje period anger, men sätta in den sista periodens faktorpriser skulle man kunna härleda ett antal LRAC-kurvor. LRAC-kurvan från en tidigare period kommer då alltid att ligga högre än LRAC-kurvan från en senare period under förutsättning av tekniskt framåtskridande. Den tekniska utvecklingen innebär nämligen att man kan producera en enhet med mindre åtgång av åtminstone en faktor och oförändrad åtgång av de övriga. Antag också att den optimala storleken har vuxit,
Kostnad kritan
--~...:;;...._ _- - -
LRAC4.4
Produktionskapacitet
Figur 3. Principskiss över de långsiktiga styckkostnadskurvornas förändring under teknisk utveckling
74